KIRJALLINEN KYSYMYS 46/2011 vp
Kotitalousvähennyksen tasapuolisuus
Ihmiset ovat yhdenvertaisia lain edessä. Ketään ei saa ilman hyväksyttävää perustetta asettaa eri asemaan sukupuolen, iän, alkuperän, kielen, uskonnon, vakaumuksen, mielipiteen, terveydentilan, vammaisuuden tai muun henkilöön liittyvän syyn perusteella (Perustuslaki 2 luku 6 §).
Kotitalousvähennys asettaa yksin elävät huonompaan asemaan kuin parisuhteessa elävät. Kun kotiin tehdään esimerkiksi keittiöremontti, niin pariskunta voi tehdä remontista 2 x 3 000 euron vähennyksen, mutta yksinäinen ihminen saa samaan remonttiin vain 3 000 euron vähennyksen. Yksin elävä maksaa jo muutenkin kaikesta enemmän, kun kukaan ei ole jakamassa esimerkiksi sähkölaskua, vakuutusmaksuja, sanomalehden tilausmaksua jne.
Kotitalousvähennyksen pitäisi olla nimensä mukaisesti kotitalouskohtainen, eli yksi vähennys per yksi kotitalous asuipa siellä sitten kuinka monta ihmistä tahansa.
Edellä olevan perusteella ja eduskunnan työjärjestyksen 27 §:ään viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan kysymyksen:
Mihin toimiin hallitus aikoo ryhtyä, että yksin elävien tasapuolinen kohtelu ja oikeusturva toteutuisi kotitalousvähennyksen kohdalla?
Helsingissä 3 päivänä elokuuta 2011
Reijo Hongisto /psEduskunnan työjärjestyksen 27 §:ssä mainitussa tarkoituksessa Te, Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi kansanedustaja Reijo Hongiston /ps näin kuuluvan kirjallisen kysymyksen KK 46/2011 vp:
Mihin toimiin hallitus aikoo ryhtyä, että yksin elävien tasapuolinen kohtelu ja oikeusturva toteutuisi kotitalousvähennyksen kohdalla?
Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:
Tuloverojärjestelmässämme lähdetään siitä, että verotusyksikkö on yksilö eikä kotitalous. Puolisoiden yhteisverotuksesta siirryttiin erillisverotukseen 70-luvulla. Perusteluina olivat tasa-arvonäkökohdat ja työllisyyteen liittyvät syyt. Erillisverotukseen siirtymisen jälkeenkin tuloverotukseen sisältyy yhteisverotuksen piirteitä. Tämä näkyy muun muassa mahdollisuutena siirtää eräitä vähennyksiä toiselle puolisolle, jos omat tulot eivät vähennykseen riitä. Pääsääntönä on kuitenkin selkeästi yksilökohtainen verotus.
Kotitalousvähennys otettiin käyttöön 90-luvun loppupuolella ja sen suosio on kasvanut vuosittain. Samalla myös sen kustannukset ovat nousseet merkittävästi. Vuonna 2009 vähennystä käytti noin 365 000 verovelvollista ja vähennyksen kustannukset olivat noin 390 miljoonaa euroa.
Alun kokeiluvaiheessa kotitalousvähennys myönnettiin vain toiselle puolisoista, jolloin yksin asuvat olivat vähennyksen suhteen samassa asemassa kuin puolisot. Vähennyksen tuolloista määräytymisperustetta pidettiin kuitenkin tuloverojärjestelmän perusperiaatteiden kannalta ongelmallisena, joten myös kotitalousvähennyksen osalta päädyttiin lopulta yksilökohtaisuuteen kuten muissakin vähennyksissä. Kotitalouskohtaisuus olisi myös verovalvonnan kannalta erittäin ongelmallinen. Verohallinnolla ei ole tietoa samassa kotitaloudessa elävistä henkilöistä, eikä tällaista kotitalouden kokoonpanoa koskevaa tietoa ole mahdollista kerätä ja ylläpitää ilman huomattavaa lisätyötä. Lisäksi kotitalousvähennys kuuluu monine selvitystarpeineen henkilöverotuksen eniten työllistäviin vähennyksiin. Sitä ei ole syytä monimutkaistaa esimerkiksi muuttamalla vähennys kotitalouskohtaiseksi. Yksilön veronmaksukykyyn perustuvassa kaavamaisessa tuloverojärjestelmässä tällaisia yhteisverotuksen piirteitä tulisi välttää. Edellä esitetyn perusteella hallitus katsoo, ettei kotitalousvähennystä ole aihetta muuttaa kotitalouskohtaiseksi.
Helsingissä 24 päivänä elokuuta 2011
Valtiovarainministeri Jutta UrpilainenI det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 46/2011 rd undertecknat av riksdagsledamot Reijo Hongisto /saf:
Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att säkerställa att ensamstående behandlas jämlikt och att deras rättsskydd garanteras i fråga om hushållsavdraget?
Som svar på detta spörsmål anför jag följande:
Vårt inkomstskattesystem utgår från att det är en individ och inte ett hushåll som utgör en beskattningsenhet. Man övergick från sambeskattning av makar till särbeskattning på 1970-talet. Övergången genomfördes p.g.a. jämställdhetssynpunkter och sysselsättningsskäl. Också efter övergången kvarstår det vissa drag av sambeskattningen i inkomstbeskattningen. Det här syns bl.a. i möjligheten att överföra vissa avdrag på den andra maken, om de egna inkomsterna inte räcker till för avdraget. Huvudregeln är dock klart en individrelaterad beskattning.
Hushållsavdraget togs i bruk i slutet av 1990-talet och har blivit populärare för varje år. Samtidigt har också kostnaderna för avdraget stigit avsevärt. År 2009 utnyttjade ungefär 365 000 skattskyldiga avdraget och kostnaderna för avdraget uppgick till cirka 390 miljoner euro.
I försöksskedet när avdraget togs i bruk beviljades endast den ena maken hushållsavdrag. Ensamstående var då i samma ställning som makar i fråga om avdraget. Man ansåg dock att grunden för hur avdraget bestämdes var problematisk med tanke på de grundläggande principerna för inkomstskattesystemet, och man beslutade därför att tillämpa ett individrelaterat system såsom i fråga om andra avdrag. Det är också problematiskt med tanke på skattekontrollen om avdraget är hushållsrelaterat. Skatteförvaltningen har inte uppgifter om de personer som bor i samma hushåll, och det är inte möjligt att samla in och föra register över detta slag av uppgifter om hushållens sammansättning utan en stor mängd extra arbete. Dessutom hör hushållsavdraget med alla de behov av utredningar som det medför till de avdrag inom personbeskattningen som orsakar mest arbete. Det finns inte skäl att göra avdraget mer komplicerat genom att t.ex. ändra avdraget till att vara hushållsrelaterat. I ett schablonmässigt inkomstskattesystem som grundar sig på den enskilda individens skattebetalningsförmåga bör man försöka undvika sådana drag av sambeskattning. Med stöd av vad som anförts ovan anser regeringen att det inte finns skäl att ändra hushållsavdraget till att vara hushållsrelaterat.
Helsingfors den 24 augusti 2011
Finansminister Jutta Urpilainen