Riksdagen - riksdagshandlingar

Regeringens proposition med förslag till lagar om klientens ställning och rättigheter inom socialvården samt om ändring av socialvårdslagen och av vissa lagar som har samband med dem

INLEDNING

Remiss

Riksdagen remitterade den 9 november 1999 regeringens proposition med förslag till lagar om klientens ställning och rättigheter inom socialvården samt om ändring av socialvårdslagen och av vissa lagar som har samband med dem (RP 137/1999 rd ) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.

Lagmotion

Utskottet har i samband med propositionen behandlat en lagmotion (LM 173/1999 rd - rdl. Marjaana Koskinen /sd m.fl.) om klientens ställning och rättigheter inom socialvården som riksdagen remitterat den 3 december 1999.

Utlåtanden

I enlighet med riksdagens beslut har grundlagsutskottet (GrUU 7/2000 rd ) och förvaltningsutskottet (FvUU 7/2000 rd ) lämnat utlåtanden i saken. Social- och hälsovårdsutskottet har begärt ett nytt preciserat utlåtande från grundlagsutskottet (GrUU 7a/2000 rd ). Utlåtandena ingår som bilagor till betänkandet.

Sakkunniga

Utskottet har hört

konsultative tjänstemannen Riitta-Maija Jouttimäki och äldre regeringssekreterare Pia-Liisa Heiliö, social- och hälsovårdsministeriet
lagstiftningsrådet Anna-Riitta Wallin, justitieministeriet
dataombudsmannen Reijo Aarnio, dataombudsmannens byrå
utredningsman Markku Hirvonen
juristen Erkki Kemppainen, Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården
förvaltningsrådet Marita Liljeström, högsta förvaltningsdomstolen
överdomare Olli Karikoski, förvaltningsdomstolen i Uleåborg
länssocialinspektören Marja Kaasalainen, länsstyrelsen i Södra Finlands län
juristen Outi Raitoaho, Finlands Kommunförbund
socialarbetaren Seppo Kumpulainen, socialcentralen i Åbo
socialvårdsdirektören Maritta Pesonen, Vanda stad
socialservicedirektören Jarmo Rautjärvi, Kuopio stad
socialdirektör Raija Sajanti, Muhos kommun
juristen Karri Välimäki, Helsingfors stad
tf. social- och hälsovårdssekreterare Ann-Christin Franzén, Korpo kommun
juridiske direktören Vesa Korpela, Skattebetalarnas Centralförbund
ombudsman Leif Rönnberg, Centralförbundet för socialskydd och hälsa
juristen Matti Koskinen, Kommunsektorns fackförbund KAT
ombudsman Pirkko Karjalainen, Centralförbundet för de gamlas väl
rehabiliteringsplanerare Eija Sorvari, Lungskadeförbundet
organisationsjuristen Jaana Meklin, Mannerheims Barnskyddsförbund
ombudsman Mauri Upanne, Centralförbundet för Barnskydd
utvecklingschef Tero Ristimäki, Socialarbetarnas Förbund
generalsekreterare Jouko Vasama, Social- och hälsovårdsorganisationernas samarbetsförening SAF rf
styrelseordföranden Bjarne Bolin, Terveys- ja Sosiaalialan Yrittäjät Suomessa ry
styrelseledamoten Seppo Jyrkkä, Ammatillisten Perhekotien Liitto
lektor Terttu Parkkinen och utbildningsprogramansvariga Päivi Rinne, Sosiaalialan ammattikorkeakoulutuksen verkosto
ombudsmannen Heljä Sairisalo, Förbundet för ensamförsörjare och föräldrar med gemensam vårdnad
rådgivande juristen Pekka Reinikainen, Helmi ry
ordförande Riikka Walta, Totu-ryhmä
barnpsykiatern Jari Sinkkonen
företagaren Jorma Metsä-Ketelä

PROPOSITIONEN OCH LAGMOTIONEN

Propositionen

Regeringen föreslår en lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Den skall innehålla de centrala rättsliga principerna för klienternas medbestämmande inom socialvården, bemötandet av klienter och deras rättsskydd. Lagen gäller klientens ställning och rätttigheter inom både offentlig och privat socialvård. Om skyldigheten att ordna socialvård och anvisa resurser för den bestäms särskilt.

Lagen klarlägger dialogen och samarbetet mellan klienten och socialvårdspersonalen. Socialvård bör ordnas utifrån ett myndighetsbeslut eller, när det gäller privat socialvård, utifrån ett avtal mellan den som ger socialvård och klienten. När socialvård ges skall en service-, vård- eller rehabiliteringsplan eller någon annan motsvarande plan göras upp i samförstånd med klienten eller dennes företrädare.

Lagen prioriterar klienternas rätt till information och självbestämmande och betyder därmed att socialvården skall ta till sig ett tillvägagångs- och tänkesätt som i första hand beaktar klienternas uttalade behov, önskemål och förväntningar. Det primära målet är service utifrån klienternas utgångspunkter snarare än hjälparens eller organisationens behov. Situationen och rättigheterna för äldre, utvecklingshämmade och minderåriga som behöver mycket vård och omsorg bör uppmärksammas särskilt. I propositionen föreslås att en socialvårdsklient som är missnöjd med hur han blivit behandlad skall kunna göra en anmärkning hos den som är ansvarig för en verksamhetsenhet eller hos en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården. Klienten skall dock fortfarande också kunna anlita alla till buds stående rättsskyddsmedel.

Kommunerna skall utse en socialombudsman med uppgift att ge råd och informera. Socialombudsmannens uppgifter kan anförtros någon som redan är anställd i kommunen. Dessutom kan två eller flera kommuner ha en gemensam socialombudsman. I lagen föreslås också ingå sekretessbestämmelser och bestämmelser om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Huvudregeln är att uppgifter får lämns ut ur en sekretessbelagd handling bara med klientens uttryckliga samtycke eller på det sätt som särskilt bestäms i lag. I vissa situationer kan det dock bli nödvändigt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter trots att samtycke inte kan inhämtas eller klienten uttryckligen förbjuder det. Genom propositionen klarläggs de situationer där socialvårdsmyndigheterna har rätt att få och lämna ut sekretessbelagda uppgifter när det är fråga om handräckning och samarbete. Sekretessbestämmelserna har samband med lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Socialvårdslagen föreslås bli ändrad så att kommunen skall ha tillgång till tjänster från en tjänsteinnehavare som deltar i klientarbetet och som har socialarbetarbehörighet.

Vidare föreslås på grund av lagförslaget vissa ändringar i lagen om missbrukarvård, lagen om utkomststöd, lagen om tillsyn över privat socialservice, lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt och lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt.

Lagmotionen

I lagmotion LM 173/1999 rd föreslås att lagförslagen i propositionen skall godkännas i föreslagen form med undantag för 18 och 20 § i det första förslaget. I lagmotionen föreslås att utlämnande av sekretessbelagda uppgifter oberoende av klientens samtycke enligt 18 § skall begränsas till betydligt färre situationer än vad regeringen föreslår. Uppgifter får inte lämnas ut för utredande av oegentligheter enligt 1 mom. eller till polisen i situationer enligt 2 mom. Vidare får uppgifter lämnas ut till åklagarmyndigheten eller domstolen bara när det gäller grövre brott än de som nämns i propositionen. Myndighetens rätt enligt 18 § 4 mom. att lämna ut sekretessbelagda uppgifter föreslås bli struken i lagmotionen. Vidare föreslås där att penninginstituten inte skall ha skyldighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter om klienten och utredningar till socialvårdsmyndigheterna.

UTSKOTTETS STÄLLNINGSTAGANDEN

Allmän motivering

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Social- och hälsovårdsutskottet anser att regeringens förslag till lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården är en viktig kodifiering av principerna och målen inom socialvården. En allmän lag om klientens ställning inom socialvården bidrar till att klarlägga socialvårdslagstiftningen. Med tanke på skyddet för klienternas grundläggande rättigheter är det också viktigt att lagen tillämpas inom både den offentliga och den privata socialvården, menar utskottet.

Det är viktigt att klienterna själva i sin egenskap av användare av socialvårdstjänster utövar kontroll över myndigheternas verksamhet och att verksamheten utvecklas genom att den yrkesutbildade personalen höjer sin yrkeskompetens i och med att bestämmelser och föreskrifter om tillsynen inom socialvården under de senaste åren har minskat i betydande grad. Därför är den ändring som regeringen föreslår i socialvårdslagen särskilt lovvärd som säger att varje kommun skall ha tillgång till tjänster från en tjänsteinnehavare som deltar i klientarbetet och som har socialarbetarbehörighet. Lagändringen förstärker socialväsendet i kommunerna genom att garantera tillgången på yrkesutbildade socialarbetare och förbättrar därmed också enskilda socialvårdsklienters rättssäkerhet.

Den nya lagstiftningen förbättrar rent allmänt klienternas ställning i det hänseendet att de får bättre möjligheter att påverka och större inflytande samtidigt som lagen särskilt främjar rättssäkerheten, omsorgen och vården för de klientgrupper som har dåliga förutsättningar att hävda sin rätt. Klienternas ställning och rättigheter inom socialvården utformas i praktiken inte bara av lagstiftningen utan också av arbetsmetoder och angreppssätt inom socialvården. Den nya lagstiftningen erbjuder goda möjligheter att dels börja tillämpa de nya bestämmelserna, dels införa nya arbetsmetoder och angreppssätt. Utskottet finner det mycket angeläget att det görs stora satsningar på att utbilda aktörerna inom socialvården i den nya lagstiftningen och att det utarbetas förståeliga handledningar om lagen både för dem som skall tillämpa den och för klienterna.

Utskottet finner det viktigt att den nya lagstiftningens effekter på klientens ställning och rättigheter inom socialvården följs upp och att måluppfyllelsen utvärderas i en utredning till utskottet (Utskottets förslag till uttalande).

Klientens rätt till information och självbestämmande

Lagförslagen i propositionen har flera beröringspunkter med de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (klientlagen) preciserar innehållet i många grundläggande rättigheter inom socialvården. Samtidigt bidrar den i betydande grad till möjligheterna att fullfölja de grundläggande fri- och rättigheterna inom detta område av den offentliga förvaltningen.

Syftet med klientlagen är enligt dess 1 § att främja klientmedverkan och förtroendefulla klientrelationer samt klientens rätt till gott bemötande inom socialvården. Dessa faktorer kan anses ingå i begreppet god förvaltning inom socialvården. Om rätten till gott bemötande föreskrivs närmare i 4 § i klientlagen. Bland de grundläggande rättigheter som tryggas i grundlagen och som denna bestämmelse har samband med kan nämnas åtminstone likställdheten, skyddet för privatlivet, religions- och samvetsfriheten och de språkliga rättigheterna. Enligt 4 § omfattar ett gott bemötande inom socialvården också människovärdets okränkbarhet.

I 8 § klientlagen föreskrivs om socialvårdsklienternas självbestämmanderätt och medbestämmande. Bestämmelsen konkretiserar för sin del rätten till personlig frihet som tillkommer alla enligt grundlagen. Den föreslagna paragrafen har samband med den grundlagsfästa rätten till inflytande, som betyder att det allmänna skall främja den enskildes möjligheter att påverka beslut som gäller honom eller henne själv.

Syftet med att lyfta fram klientens rätt till information och självbestämmande är att göra socialvården mera klienttillvänd. Klientens intresse bör vara det primära i tvetydiga situationer. Klientens ställning i relation till myndigheterna bör ges en sådan inriktning att han eller hon har möjlighet att aktivt delta i socialvården. Med tanke på denna ambition är bestämmelsen om att hänsyn skall tas till klientens önskemål och åsikter och att klienten har rätt till en service- och vårdplan absolut central. Hänsyn till klientens intresse, kunskaper och rätt att fatta beslut bäddar för ett bättre samarbete, som på många sätt gynnar målen med socialarbetet.

Barns och ungas ställning

Bestämmelserna i lagförslaget om minderåriga klienters rätt till självbestämmande och om att minderåriga skall höras har samband med den fastställda principen i vårt system för grundläggande rättigheter om barnens rätt att bli hörda också som självständiga subjekt och om deras rätt till medinflytande enligt deras utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva.

När det gäller socialvården preciserar bestämmelserna det som föreskrivs i 6 § 3 mom. grundlagen och artikel 12 i konventionen om barnets rättigheter om att barn skall bemötas som jämlika individer och har rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Bestämmelsen är viktig också med tanke på 10 § grundlagen och artikel 16 i konventionen om barnets rättigheter när det gäller skyddet för privatlivet och jämlikheten enligt 6 § 2 mom. grundlagen. Det är viktigt att barnets möjlighet att framföra sin åsikt värnas och att det föreskrivs om barnets rätt till självbestämmande utifrån dess ålder och utvecklingsnivå. Samtidigt är det dock skäl att beakta att det alltid är barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare som bär det primära ansvaret för barnet.

En minderårigs intresse och rättigheter kan i vissa fall stå i strid med vårdnadshavarens uppfattning i socialvårdsfrågor. Likaså kan en omyndigs intresse och rättigheter stå i strid med intressebevakarens. Därför är det bra att lagförslaget ger en möjlighet att ansöka om att en intressebevakare skall förordnas för en minderårig i ett enskilt socialvårdsärende, om det är viktigt för att säkerställa den minderåriges intresse. Också i sådana situationer skall en minderårigs önskemål och åsikt beaktas på det sätt som hans ålder och utvecklingsnivå förutsätter. I sådana situationer spelar socialarbetarnas yrkeskompetens och förmåga att lyssna på klienten en framträdande roll.

Socialombudsman och anmärkning

Klientens ställning förbättras speciellt av det föreslagna systemet med socialombudsmän och klientens förbättrade rättsskydd tack vare det föreslagna anmärkningsförfarandet. Bestämmelserna om anmärkning i 23 § innebär en möjlighet att smidigt och utan oskäligt dröjsmål få till stånd en förbättring i situationer där klienten är missnöjd med sitt bemötande. En anmärkning behandlas med tilllämpning av bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen, vilket betyder att klienten vanligen får ett skriftligt svar på sin anmärkning. Anmärkningen inskränker inte klientens rätt att söka ändring eller anföra klagomål i övrigt. Det bör ses till genom lämplig utbildning att anmärkningsförfarandet inte inverkar negativt på klientförhållandet.

I 24 § föreskrivs om socialombudsmannen. Systemet möjliggör rådgivning, styrning och även tillsyn över hur tjänster tillhandahålls och verkställs på ett sådant sätt att klientens ställning förbättras. Socialombudsmannen spelar en central roll i att främja klientens rättsskydd. Ombudsmannen har till uppgift att informera klienten om dennes rättigheter och om hur klienten skall göra för att framställa anmärkning, söka ändring, anföra klagan, yrka på disciplinärt förfarande eller kräva att åtal väcks och i vilket förfarande klienten kan ansöka om skadestånd. Ombudsmannen skall ha möjlighet att ge klienterna råd och vägledning i hur de skall få ytterligare hjälp och säkerställa behövlig rättshjälp för dem. Socialombudsmannen skall vidare följa upp hur klienternas rättigheter och ställning utvecklas och årligen lämna en redogörelse för detta till kommunstyrelsen.

Lagförslaget ställer inga särskilda behörighetsvillkor för socialombudsmannen. Enligt propositionens motivering bör socialombudsmannen vara förtrogen med sociallagstiftningen, den rättsliga ställningen för socialvårdsklienter och i allmänhet med ansvars- och rättsfrågor inom socialvården för att kunna ge socialvårdsklienter och anställda råd. Utskottet menar att det är viktigt att det väljs personer med en sådan behörighet till uppgiften som socialombudsman. Som påpekats i propositionen har kommunerna olika alternativ för att ordna med socialombudsmannasystemet. En kommun kan ha flera socialombudsmän, andra kommuner kan ha en gemensam ombudsman och i vissa situationer kan uppgifterna vara gemensamma för socialombudsmannen och patientombudsmannen.

En av de centrala frågorna vid behandlingen i social- och hälsovårdsutskottet var socialombudsmannens placering i administrativt hänseende. Att lyfta fram en särskild socialombudsmans tillsynsuppgifter talar för att socialombudsmannen placeras vid länsstyrelsen. Det är lättare att garantera socialombudsmannens oberoende och opartiskhet om tjänsten är fristående i relation till kommunens organisation. Utskottet stannade dock för den förvaltningsmodell som regeringen föreslagit, först och främst för att socialombudsmannens tillgänglighet är det primära med tanke på klienterna. Utskottet framhåller vidare att den föreslagna uppföljningen och utvärderingen av systemets funktion efter några års erfarenhet ger ett ypperligt tillfälle att pröva förvaltningsmodellen på nytt.

Utskottet understryker dock att ombudsmannens uppgifter oberoende av förvaltningsmodell är av en sådan typ att hans eller hennes opartiskhet bara kan garanteras genom arrangemang som främjar detta syfte. I samband med placeringen av socialombudsmannen har utskottet också uppmärksammat de resurser som avsatts för styrning och övervakning av socialväsendet. Det är viktigt att dessa resurser förstärks under de kommande åren, menar utskottet.

Detaljmotivering

1. Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården

1 §. Lagens syfte. Lagens syfte anges i 1 §. Utom att främja klientmedverkan och förstärka uppkomsten av förtroendefulla klientrelationer avser lagen enligt utskottets uppfattning att förbättra klientens rätt till god service och gott bemötande. Med bemötande avses här huvudsakligen inställningen till klienten i olika situationer. I 4 § anges utförligare kriterier för hur klienten skall bemötas. Tillgången till en högkvalitativ service kan dock främjas också på andra sätt, bl.a. genom att värna om personalens yrkesskicklighet och utbildning. Också insatser för att utveckla arbetsgemenskapen hjälper till att tillgodose klientens intressen och att utveckla tjänsterna med större hänsyn till användarna.

3 §. Definitioner. Med en klient avses enligt propositionen en person som ansöker om eller anlitar socialvård eller som är föremål för socialvård. Uskottet föreslår att "som är föremål för socialvård" stryks i definitionen. Ändringen avser att lyfta fram arbetssättet inom socialvården, som går ut på samarbete med klienten. Det kvarstående uttrycket "som ansöker om eller anlitar socialvård" anses omfatta också sådana situationer där klienten oberoende av sin vilja har fångats upp av socialvården till exempel i samband med beslut om barnskydd eller missbrukarvård mot den berördes vilja.

4 §. Rätt till gott bemötande. Utskottet föreslår ett tillägg i paragrafrubriken och 1 mom. om att klienten har rätt inte bara till gott bemötande från den som lämnar socialvård utan också till socialvård av god kvalitet. Med detta tillägg vill utskottet understryka att servicens kvalitet bör uppmärksammas i alla klientsituationer, däribland de faktorer som redan räknats upp under 1 §. Ur klientens synvinkel är det viktigt att kvaliteten på socialvården förbättras i samtliga enheter och att klienterna får medinflytande över kvalitetsutvecklingen. Klientresponsen är en annan viktig faktor som höjer kvaliteten. Kvaliteten på tjänsterna bör utvecklas systematiskt och systemet bli allt smidigare.

5 §. Klientens rätt att få en utredning om åtgärdsalternativen. Enligt regeringen skall socialvårdspersonalen reda ut för klienten de olika alternativ som kommer i fråga för klientens del och deras verkningar samt de andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak. Utskottet finner det angeläget att klienten får en så samlad utredning som möjligt om de omständigheter som är av betydelse för hans sak. Därför föreslår utskottet att momentet preciseras med uttrycket "skall för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak". För tydlighetens skull föreslås 5 § 3 mom. bli uppdelat i två moment, eftersom momentets andra mening bara gäller socialvård på initiativ av myndigheterna.

7 §. Service- och vårdplan. Utskottet anser att bestämmelsen om utarbetande av en service- och vårdplan är mycket viktig. Med tanke på lagens syften är det utomordentligt viktigt att planen görs upp i samförstånd med klienten. Utskottet föreslår en liten ändring i 2 mom. för att understryka den klienttillvända synvinkeln.

8 §. Självbestämmanderätt och medbestämmande. Föreslagna 8 § gäller självbestämmande och medbestämmande generellt medan 9 § gäller självbestämmande i specialsituationer. Därför föreslår utskottet att bestämmelsen om att en sak som gäller klienten skall behandlas och avgöras så att klientens intresse beaktas i första hand tas in i 8 § 2 mom. i stället för föreslagna 9 § 2 mom. Därigenom hänvisar bestämmelsen tydligare till allt beslutsfattande, inte bara beslut om de personer som avses i 9 § 1 mom. Utskottet påpekar dock att bestämmelsens betydelse accentueras vid beslut om personer enligt 9 § 1 mom. Bestämmelsen om att klientens intresse går före allt annat upprepas dessutom i fråga om minderåriga i 10 § 2 mom.

I 8 § föreskrivs om klientens möjlighet att delta och i 9 § om att en anhörig eller någon annan närstående till klienten skall höras för att klientens vilja skall kunna utrönas. Denna reglering klarlägger inte nödvändigtvis sambandet mellan det föreslagna hörandeförfarandet och hörande av en part enligt förvaltningsprocesslagen. För att göra bestämmelsen tydligare föreslår förvaltningsutskottet i sitt utlåtande ett nytt 3 mom. i 8 § med hänvisningar till lagen om förvaltningsförfarande. Paragrafens 3 mom. blir därigenom 4 mom. Social- och hälsovårdsutskottet finner förslaget motiverat och föreslår att 8 § ändras i överensstämmelse med förvaltningsutskottets förslag.

I 8 § 4 mom. föreslår utskottet ett tillägg som tydligare än den föreslagna lagen anger att det föreskrivs om beslutsförfarandet vid vård oberoende av klientens vilja i speciallagstiftningen om socialvården. I speciallagstiftningen föreskrivs om villkoren för vård oberoende av klientens vilja, tidsfrister, rättsskyddsmedel och beslutsförfarande. Det finns specialbestämmelser om socialvård oberoende av klientens vilja beträffande utvecklingsstörda, missbrukare och barnskydd.

9 §. Självbestämmanderätt i specialsituationer. Förvaltningsutskottet uppmärksammar i sitt utlåtande att propositionen inte klargör sambandet mellan hörandeförfarande enligt 9 § 1 mom. och hörande av part enligt lagen om förvaltningsförfarande. Problematisk är inte minst förpliktelsen i 9 § 1 mom. att höra klientens lagliga företrädare inte bara för att utröna klientens vilja utan "även annars, om det finns grundad anledning till detta". I 11 § 1 mom. hänvisas dessutom till bestämmelserna om offentlighet för part i offentlighetslagen. Social- och hälsovårdsutskottet omfattar förvaltningsutskottets framställning och föreslår för att förtydliga bestämmelsen att 9 § 1 mom. omformuleras så att det klart framgår vilket samband dialogen för att utröna klientens vilja har med hörande av part enligt 15 § lagen om förvaltningsförfarande.

Enligt 9 § 3 mom. är det socialarbetaren som skall göra en anmälan enligt 91 § lagen om förmyndarverksamhet om behovet av en intressebevakare. Bestämmelsen är avsedd särskilt för åldringsvården eller omsorgen om utvecklingsstörda. I verkligheten är det inte socialarbetaren, åtminstone inte alltid, som svarar för hemservicen speciellt inom den öppna äldreomsorgen. Också till exempel hemservicepersonalen kan få tillgång till sådana uppgifter om sina klienter som skulle föranleda åtgärder av den typ som avses i bestämmelsen. Därför är det motiverat att föreskriva att anmälan till förmyndarmyndigheten för att en intressebevakare skall förordnas skall göras av det organ som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen. Detta organ utreder behovet av en eventuell intressebevakare och gör vid behov ansökan till tingsrätten om att en intressebevakare skall förordnas.

10 §. Minderåriga klienters ställning. I 10 § finns särskilda bestämmelser om en minderårig klients ställning. Paragrafens 1 och 2 mom. gäller generellt en minderårigs önskemål och åsikter och hänsynstagande till hans intressen inom socialvården. Till denna del har regleringen samband med 6 § 3 mom. grundlagen och bestämmelserna om barnets självbestämmanderätt och betydelsen av barnets intressen i konventionerna om de mänskliga rättigheterna.

Enligt 10 § 3 mom. har en minderårig rätt att av grundad anledning förbjuda att upplysningar som gäller honom eller henne lämnas till den lagliga företrädaren, om detta inte klart strider mot den minderåriges fördel. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande anfört en konstitutionell anmärkning om lagstiftningsordningen för detta moment. Förvaltningsutskottet föreslår att momentet stryks i 10 § och delvis ändrat förs över till 11 §, där det också i övrigt föreskrivs om rättten till information.

Härigenom blir 4 mom. i den föreslagna paragrafen 3 mom. Momentet gäller de förutsättningar på vilka en intressebevakare enligt lagen om förmyndarverksamhet vid behov kan förordnas för den minderårige för att utöva vårdnadshavarens beslutsbefogenheter i stället för denne i ett enskilt socialvårdsärende. Enligt lagförslaget skall en ansökan om att förordna en intressebevakare göras, om den minderåriges intresse står eller sannolikt kan stå i strid med vårdnadshavarens. Beslut om en intressebevakare skall förordnas eller inte fattas av domstolen.

Socialmyndigheten kan bara anhängiggöra en process, där domstolen bedömer om den minderårige behöver en intressebevakare eller inte. I denna process skall givetvis också vårdnadshavaren höras, i stället för vilken en intressebevakare förordnas i en viss sak.

Vårdnadshavarens partsställning skall inte kunna förbigås genom att en intressebevakare förordnas. Om barnets förälder är part till exempel i en vårdnads- och umgängestvist eller om det är fråga till exempel om omhändertagande eller förordnande om placering av barn i vård utom hemmet, har vårdnadshavaren och den förälder som fråntagits vårdnaden rätt att bli hörda enligt 15 § lagen om förvaltningsförfarande och att få del av handlingar enligt 11 § offentlighetslagen på det sätt som den som är i partsställning har rätt till. Den enda skillnaden är att vårdnadshavaren i så fall omfattas av samma sekretessförpliktelser som andra parter och att denne således inte bör ha rätt att besluta om att uppgifter om barnet lämnas ut till utomstående.

Utskottet omfattar förvaltningsutskottets framställning och föreslår att momentet preciseras såtillvida att åtgärder för att förordna en intressebevakare för den minderårige får vidtas om det i ett enskilt socialvårdsärende som gäller en minderårig finns grundad anledning att anta att vårdnadshavaren inte opartiskt kan bevaka barnets intresse. I momentet finns inskrivet vissa prövningskriterier. Det bör avgöras från fall till om de uppfylls eller inte. Opartiskheten kan antas bli ställd på spel åtminstone i situationer där den minderåriges motpart i ett socialvårdsärende är vårdnadshavaren själv, vårdnadshavarens make eller någon annan som står vårdnadshavaren nära. Då står den minderåriges intresse även objektivt sett i strid med vårdnadshavarens.

På samma sätt kan risken för att opartiskheten äventyras vara uppenbar till exempel när vårdnadshavaren eller någon närstående till denne kan misstänkas eller konstateras ha misshandlat eller utnyttjat barnet sexuellt. I situationer där barnen i en familj sinsemellan kan bli motparter äventyras vårdnadshavarens opartiskhet alldeles uppenbart. Andra exempel på intressekonflikter är vårdnads- och umgängestvister och barnskyddssituationer, där föräldrarna utnyttjar massmedierna för att försvara sina egna rättigheter på ett sätt som kränker barnets heder och skyddet för privatlivet. Föreslagna 10 § 3 mom. skall vägleda socialmyndigheterna att göra en ansökan eller anmälan, utifrån vilken domstolen kan förordna en intressebevakare för barnet, om det anses behövligt.

11 §. Lämnande av uppgifter till klienten eller dennes företrädare. Enligt 1 mom. har klientens lagliga företrädare eller en anhörig eller någon annan närstående rätt att i de fall som avses i 9 och 10 § få uppgifter och en utredning om klientens situation som behövs för att de skall kunna höras. Med stöd av 2 mom. gäller angående klientens och dennes lagliga företrädares rätt att ta del av uppgifter i handlingar som gäller klienten vad som därom bestäms i 3 kap. offentlighetslagen.

Förvaltningsutskottet anser i sitt utlåtande att det i fråga om 11 § 1 mom. inte har framkommit något tillräckligt motiv för en specialreglering som avviker från den allmänna lagstiftningen. I likhet med förvaltningsutskottet föreslår social- och hälsovårdsutskottet att paragrafen ändras. I stället för 11 § 1 och 2 mom. skall 11 § 1 mom. hänvisa till offentlighetslagen, men så att 11 och 12 § offentlighetslagen också kan tillämpas på den privata socialvården.

Det föreslagna 3 mom. ändras då till ett nytt 2 mom. Momentet gäller klientens rätt att kontrollera uppgifter om honom eller henne som ingår i socialvårdshandlingar och klientens rätt att yrka att uppgifter rättas. Momentet hänvisar till personuppgiftslagen. I 26 § personuppgiftslagen föreskrivs om rätt att få veta vilka uppgifter som har registrerats i ett personregister, inte i en handling. Därför föreslår utskottet i likhet med förvaltningsutskottet att 11 § 3 mom. ändras i överensstämmelse med begreppsapparaten i personuppgiftslagen och att momentet tas in som 2 mom.

Regeringens förslag till 10 § 3 mom. gäller en minderårigs rätt att förbjuda att sekretessbelagda upplysningar som gäller honom eller henne lämnas ut till den lagliga företrädaren. Förvaltningsutskottet föreslår i sitt utlåtande att bestämmelsen tas in som ett 3 mom., där det även i övrigt föreskrivs om klientens och dennes laglige företrädares rätt att få tillgång till sekretessbelagda uppgifter om sig själv eller sin huvudman. Utskottet omfattar förvaltningsutskottets förslag och föreslår att rätten att förbjuda att sekretessbelagda upplysningar lämnas ut formuleras om.

I 9 § lagen om patientens ställning och rättigheter ingår en liknande bestämmelse som ger minderåriga rätt att förbjuda att sekretessbelagda upplysningar i patientjournalerna lämns ut till vårdnadshavaren. I lagen om patientens ställning och rättigheter föreskriver 9 § om villkorslös självbestämmanderätt för minderåriga, men rätten har i praktiken ibland visat sig motverka barnets bästa. Därför anser utskottet det nödvändigt att rätten för minderåriga att förbjuda att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut skrivs in lika villkorslöst för socialvården.

När en minderårig förbjuder att uppgifter om honom eller henne får lämnas ut bör det först utredas om det finns en vägande orsak till förbudet. Dessutom är det viktigt att villkoren för förbudet utformas med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå samt till frågans natur. Det är klart att det är lättare att efterleva förbudet ju äldre barnet är och ju obetydligare saken är. Om det anses att ett barn utifrån dessa kriterer har vägande skäl för att förbjuda att uppgifter lämns ut, är nästa fråga som måste övervägas om det klart strider mot barnets bästa att inte lämna ut uppgifter. Om detta är fallet får inte vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare undanhållas informationen.

Rätten att förbjuda att uppgifter lämnas ut måste alltid anses strida mot barnets bästa, om den förhindrar den som har hand om vårdnaden att vårda och fostra barnet på behörigt sätt. Principen att barnets bästa alltid går först måste således också följas när det utreds vilken roll barnets egen åsikt spelar. Att en minderårig med åren får större självbestämmanderätt betyder inte att de vuxna alltid måste foga sig i den minderårigas vilja.

Formuleringen i 10 § 3 mom. och 11 § 1 mom. kan leda till en viss oklarhet om den laglige företrädarens rätt att få upplysningar i de fall när han själv är part i ett socialvårdsärende eller då han enligt lagen har rätt att föra talan när den minderåriga är part. Bestämmelsen försämrar inte partens eller hans eller hennes lagliga företrädares möjlighet att ta del av uppgifter som är nödvändiga med avseende på rättsskyddet. När den minderåriga är part tillämpas 11 § offentlighetslagen. En laglig företrädare bör oberoende av en minderårigs förbud ha rätt att ta del av sekretessbelagda uppgifter, om han behöver dem på grund av sin egen ställning som part eller om han för den minderåriges talan då denne är part i en socialvårdssak.

De som är parter förlorar inte på grund av bestämmelsen rätten att få uppgifter om skälen till ett beslut som gäller dem själva eller ett barn. En minderårigs rätt att förbjuda att uppgifter lämnas ut åsidosätts till exempel alltid om barnet till exempel har blivit fast för brott. I sådana fall tilllämpas bestämmelserna om förundersökning och rättegång. De ger den minderåriges laglige företrädare rätt att vara närvarande vid polisförhör och att delta i rättegången om den minderårige. Också när det gäller till exempel mobbning och alkohol och droger skall den laglige företrädaren alltid få uppgifter trots förbud från den minderårige, om det strider mot barnets bästa att uppgifterna hemlighålls. Momentet ger betydligt större rum för prövning än motsvarande bestämmelse i lagen om patientens ställning och rättigheter.

I den form utskottet föreslår tryggar bestämmelsen betydligt bättre skyddet för barnets privatliv och rätt att få socialvård, men också vårdnadshavarens möjligheter att i tillräcklig omfattning ta hand om barnet liksom också partens rättssäkerhet.För tydlighetens skull föreslår utskottet att 11 § 3 mom. får en hänvisning till rättten att få uppgifter i partsställning.

Redan med stöd av 17 § lagen om barnskydd har den laglige företrädaren rätt att få uppgifter. Enligt paragrafen skall den laglige företrädaren alltid bli hörd på det sätt som 15 § lagen om förvaltningsförfarande föreskriver vid omhändertagande. I 8 § 3 mom. i lagförslaget gäller det som särskilt bestäms angående åtgärder oberoende av klientens vilja. När den laglige företrädaren trots rätten för den minderårige att förbjuda att uppgifter ges ut får uppgifter på grundval av 11 § offentlighetslagen har han tydstnadsplikt gentemot tredje man i enlighet med 23 § 2 mom. offentlighetslagen.

12 §. Klientens och företrädarens skyldighet att lämna uppgifter. Enligt 1 § skall klienten och dennes laglige företrädare lämna ut uppgifter som ett organ som avses i 6 § socialvårdslagen behöver för att ordna och ge socialvård. Med stöd av 2 mom. skall klienten upplysas om vilka andra uppgiftskällor som kan användas för att inhämta upplysningar om honom eller henne oberoende av hans samtycke. Utskottet föreslår en del språkliga korrigeringar i paragrafen samt att 2 mom. kompletteras med att klienten skall beredas tillfälle att ta del av uppgifter som inhämtas från andra källor, liksom tillfälle att lämna kompletterande utredning i saken. Denna skyldighet för klienten att lämna uppgifter är den primära metoden att få nödvändig information i saken. Med samtycke från klienten kan en myndighet i praktiken också själv skaffa fram den nödvändiga informationen precis som det föreskrivs nedan i 16 §.

14 §. Handlingssekretess. I 1 mom. föreskrivs att socialvårdshandlingar som innehåller uppgifter om socialvårdsklienter eller andra enskilda skall hållas hemliga. I 2 mom. föreskrivs närmare vad som ingår i sekretessplikten.

I lagen föreslås bestämmelser om tystnadsplikt för den som ordnar och tillhandahåller socialvård, sekretess för handlingar och rätten att få och lämna sekretessbelagda uppgifter som är primära i förhållande till offentlighetslagen. Offentlighetslagen skall alltid tillämpas i kompletterande syfte när lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården inte föreskriver någonting annat.

I 24 § offentlighetslagen räknas de uppgifter upp som på grund av sin karaktär är sekretessbelagda oavsett hos vilken myndighet de finns eller i vilken handling de ingår. Bestämmelsen gäller inte bara handlingar hos enheter inom social- och hälsovården, utan också hos andra myndigheter, om de innehåller uppgifter som räknas upp i paragrafen, till exempel läkarintyg eller obduktionsprotokoll. Inom socialvården är patient - personalrelationerna konfidentiella och det är därför viktigt att en bestämmelse om sekretessbelagda handlingar inom socialvården ingår i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Utöver myndigheterna finns det en lång rad privata yrkesutövare och tjänsteproducenter som tillhandahåller socialvård. Deras verksamhet styrs av sekretessbestämmelserna och undantagen till dem i både lagen om patientens ställning och rättigheter och i den föreslagna lagen. Dessa aktörer liksom också klienterna måste själva kunna skapa sig en bild av de viktigaste principerna och bestämmelserna i de lagar som gäller deras egna rättigheter, eftersom viktiga rättigheter och skyldigheter som gäller dem själva utgår från dessa lagrum. Det är därför befogat att skriva in en allmän bestämmelse om handlingssekretess i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.

I propositionen om offentlighetslagen framhåller regeringen i fråga om 24 § 25 punkten särskilt att bestämmelserna om myndigheternas tystnadsplikt och om framtagning och utlämnande av uppgifter inom social- och hälsovården kommer att ses över genom en särskild lag om patientens ställning och rättigheter inom socialvården. Vidare framhåller regeringen i propositionen att det för att ge en riktig bild av sekretessens omfattning har ansetts viktigt att ta in en sekretessbestämmelse om socialvårdsklienter och de förmåner, stödåtgärder och socialvårdstjänster som de har tillgång till också i den allmänna lagen, trots revideringen av bestämmelserna om tystnadsplikt för myndigheterna inom socialvården. Om man ser till innehållet strider inte 14 § om handlingssekretess i den föreslagna lagen mot bestämmelserna i 24 § 25 punkten offentlighetslagen.

På grundval av det ovanstående anser social- och hälsovårdsutskottet i motsats till förvaltningsutskottet att det för informationens skull i lagen behövs bestämmelser om sekretess för handlingar inom socialvården, tystnadsplikt och rätten att få och lämna ut sekretessbelagda uppgifter.

I 19 § föreskrivs om upphörande av sekretess. Utskottet menar att hänvisningsbestämmelsen angående upphörande av sekretess lämpligen bör ingå som 14 § 3 mom.

16 §. Samtycke till lämnande av uppgifter. Paragrafen hänvisar till 10 § 3 och 4 mom. På grund av ändringarna ovan i 10 och 11 § måste hänvisningen ändras till 11 § 3 mom.

17 §. Lämnande av sekretessbelagda uppgifter för tryggande av vården av och omsorgen om klienten. I 26 § 3 mom. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet föreskrivs att en myndighet får lämna ut sekretessbelagda uppgifter till någon som sköter uppgifter på uppdrag av myndigheten. Bestämmelsen ger dock inte någon rätt att lämna ut uppgifter till någon som sköter en uppgift på uppdrag av en annan myndighet. Av denna orsak är det meningen att bestämma särskilt i 17 § 2 mom. om rätten att utlämna sekretessbelagda uppgifter i de fall och på de villkor som nämns i 1 mom. också till dem som utför uppgifter på uppdrag av en annan socialvårdsmyndighet. För att syftet skall bli klart är det skäl att lägga till ordet "annan" till bestämmelsen.

Grundlagsutskottet förutsätter i sitt utlåtande att 17 § 4 mom. förtydligas för att det klart skall framgå att villkoren i 1 mom. måste uppfyllas i de fall som nämns i 4 mom. Dessutom anser grundlagsutskottet det nödvändigt att momentet om dem som skall få tillgång till uppgifter formuleras om. Social- och hälsovårdsutskottet har därför formulerat om 4 mom. Enligt den nya formuleringen skall villkoren i 1 mom. uppfyllas när uppgifter lämnas ut. De som skall få tillgång till uppgifter avgränsas till den personkrets som måste få uppgifter för att kunna utreda klientens vilja och behov av socialvård eller för att tillhandahålla socialvård. Utskottet understryker att villkoren för att få tillgång till uppgifter bör tolkas strängt, särskilt när klienten eller hans eller hennes lagliga företrädare har förbjudit att uppgifter lämnas ut. Dessutom är det viktigt att se till att uppgifter bara lämnas ut i den omfattning som är nödvändig.

18 §. Lämnande av sekretessbelagda uppgifter i vissa andra situationer oberoende av klientens samtycke. Paragrafen reglerar rätten att lämna ut sekretessbelagda uppgifter i andra fall än de som avses i 16 och 17 §. Utskottet föreslår att början av paragrafen ändras i syfte att förtydliga att de föreslagna bestämmelserna är avsedda att komplettera bestämmelserna om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Dessutom bör momentet hänvisa till personuppgiftslagen, eftersom rätten att lämna ut sekretessbelagda uppgifter ur personregister, bland annat vid uppdrag, finns i personuppgiftslagen.

Paragrafens 1 mom. gäller också privata vårdgivare och tillhandahållare av socialvård. Därför bör det missvisande ordet "annan" i den sista meningen strykas när uppgifter som skall lämnas till myndigheter kontrolleras.

Avsikten med 2 mom. är att säkerställa att förundersöknings- och domstolsmyndigheterna kan utreda brott som i vårt samhälle uppfattas som mycket grova, när bevismaterial finns i handlingar inom socialvården eller kan fås fram genom utfrågning av dem som ordnar och tillhandahåller socialvård. Genom bestämmelsen eftersträvas således inte någon angivningsskyldighet. Å andra sidan bör det understrykas att 18 § 2 mom. inte primärt går ut på att trygga den enskilde klientens eller den enskildes rättssäkerhet utan generellt viktiga rättigheter i samhället. Samhället har ett så stort intresse att utreda vissa allvarliga brott att socialvårdsklienternas skydd för privatlivet i sådana fall delvis bör åsidosättas. Däremot avser 3 mom. enstaka fall och prövning enligt de där nämnda stränga kriterierna. I de fall som avses i 3 mom. behöver uppgifter inte lämnas ut ens på begäran av polisen eller en domstol. Enligt momentet får den som ordnar eller lämnar socialvård från fall till fall bedöma om uppgifter måste lämnas ut på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse.

I paragrafen tillåter 2 mom. liksom också 3 mom. att någon anmäler brott på eget initiativ. Ingetdera lagrummet innehåller någon angivelseplikt. För att förtydliga formuleringen föreslår utskottet att 2 mom. kompletteras med "på begäran" och 3 mom. med "på eget initiativ". Ändringen avser att understryka den ovan relaterade skillnaden mellan momenten.

I 4 mom. räknas de situationer upp när en myndighet har rätt att lämna uppgifter ur en sekretessbelagd handling utöver de fall som nämns i 1-3 mom. Bestämmelsen gäller inte privata som ordnar eller lämnar socialvård. I olika lagar påförs de sociala myndigheterna arbetsuppgifter som kräver att de lämnar ut sekretessbelagd information. En del av de situationer som nämns i momentet är fall då uppgifter får lämnas ut med stöd av 26 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Bland dessa ingår återkrav av förmån i 1 punkten och tillgodoseende av ersättning eller något annat krav i 2 punkten. Därutöver tillåter momentet att myndigheterna lämnar ut uppgifter när socialvårdsförmåner skall fastställas eller klienternas egna uppgifter kontrolleras.

Utskottet påpekar att paragrafen föreskriver om avsteg från sekretesskyldigheten i vissa särskilda fall. Det finns enligt utskottet ingen anledning att tillåta undantag i någon större omfattning än vad som är nödvändigt. Därför föreslår utskottet att punkten om fastställande av socialvårdsförmåner stryks. När sociala förmåner ges ut handlar det om att kontrollera uppgifterna. Därför kan myndigheternas rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter utöver de fall som regleras i offentlighetslagen bara begränsas till kontroll av uppgifter. Denna rätt att lämna ut uppgifter är en förutsättning för att socialvårdsmyndigheterna skall kunna begära att få ut den typ av sekretessbelagda uppgifter som de enligt 20 § och 22 § 2 mom. i lagförslaget har rätt att få.

Utskottet föreslår att 4 mom. bara skall gälla rätten att kontrollera uppgifter och att rätten bara skall gälla situationer där uppgiften är väsentlig för att myndigheten skall kunna fullgöra sina lagstadgade uppgifter och myndigheten själv har rätt att få information. Momentet utvidgar inte myndighetens rätt att få tillgång till sekretessbelagd information, utan lagrummet ger socialvårdsmyndigheten rätt att ge ut sekretessbelagda uppgifter i mycket begränsad omfattning. Detta gäller bara i den omfattning som det är nödvändigt för att myndigheten skall kunna kontrollera väsentliga uppgifter med till exempel de aktörer som enligt 20 eller 22 § 2 mom. är skyldiga att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Ibland kan det också vara fråga om att kontrollera en uppgift som i sig inte är sekretessbelagd. Exempel på detta är indrivning av underhållsstöd och underhållsbidrag, när det måste kontrolleras med den presumtive arbetsgivaren om den underhållsskyldige är anställd hos honom eller när myndigheten för att kunna fastställa beloppet på förmånen måste kontrollera om den som söker utkomststöd bor ensam eller tillsammans med någon annan. Bestämmelsen måste finnas eftersom socialvårdsmyndigheterna inte kan begära uppgifter om någon klient utan att i någon mån avslöja sekretessbelagd information, eftersom redan uppgiften att någon är klient inom socialvården är sekretessbelagd information. Precis som regeringen framhåller i motiveringen till 17 § skall också 18 § tillämpas utifrån principen att undantagen från sekretessen och kriterierna för dem skall tolkas strikt.

19 §. Upphörande av sekretess. Med hänsyn till den föreslagna ändringen i 14 § ovan är hänvisningen till offentlighetslagen i denna paragraf onödig. Däremot föreskriver 32 § offentlighetslagen om undantag i fråga om tystnadsplikt och upphörande av tystnadsplikt på ett sätt som inte omfattar undantagen från handlingssekretessen i lagförslaget. Därför måste klientlagen få en särbestämmelse. Regeringen placerar särbestämmelsen i 37 § 3 mom. På grund av sitt innehåll passar bestämmelsen bättre i 4 kap.

20 §. Socialvårdsmyndighetens rätt att få sekretessbelagda uppgifter. Enligt paragrafen är statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, utbildningsanordnare, producenter av socialservice, sammanslutningar och verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården skyldiga att på begäran av en sjukvårdsmyndighet avgiftsfritt och utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter och utredningar som de förfogar över och som myndigheten behöver för att utreda behovet av socialvård, för att ordna socialvård och vidta anknytande åtgärder och för att kontrollera uppgifter som lämnats till myndigheterna.

Enligt 2 mom. gäller den skyldighet som avses i 1 mom. också penninginstitut, om socialvårdsmyndigheten inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av dem som nämns i 1 mom. och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som klienten eller dennes laglige företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga. Begäran skall framställas skriftligen till penninginstitutet. En tjänsteinnehavare inom socialvården som av ett organ som anges i 6 § har förordnats att ha hand om uppgiften eller den som denne har bemyndigat, har rätt att framställa en begäran. Klienten skall underrättas innan uppgifter begärs från penninginstitutet.

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att propositionen medger en så pass omfattande rätt att få tillgång till uppgifter att den är problematisk med avseende på skyddet av privatlivet. Problematiken beror i första hand på att socialvårdsmyndighetens informationsintresse automatiskt åsidosätter andra, eventuellt mycket tungt vägande sekretessintressen bara på den grund att det är nödvändigt i myndighetens egen verksamhet. Grundlagsutskottet har den uppfattningen att den föreslagna 20 § i sin summariska vaghet står i strid med grundlagen. En förutsättning för att lagförslaget skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning är att det i 1 mom. anges närmare vad och vem de uppgifter gäller som myndigheten skall få tillgång till och att gränsen för tillgång till uppgifter i 1 mom. höjs genom att nödvändighet i stället för behövlighet ställs som villkor för tillgång och att 1 mom. dessutom kompletteras med bestämmelser om rätt för den som lämnar uppgifter att vägra lämna ut uppgifter av särskilda skäl. Om 1 mom. preciseras på detta sätt måste också 2 mom. om penninginstitutens skyldighet att lämna ut uppgifter ses över.

I likhet med grundlagsutskottet föreslås social- och hälsovårdsutskottet att rätten att få information i 1 mom. kompletteras med att uppgifterna skall vara sådana att de "i väsentlig grad inverkar på en klientrelation inom socialvården" och att uppgifterna skall vara "nödvändiga för myndigheten på grund av dess lagstadgade uppgifter". Kriterierna för tillgång till uppgifter i enlighet med 1 mom. måste alltid uppfyllas också när det gäller skyldigheten att lämna ut uppgifter i 2 mom.

Utskottet påpekar att penninginstitut inte definieras närmare i lagen. Enligt vad utskottet har erfarit avses med penninginstitut de tillsynsobjekt som finansinspektionen enligt 2 § lagen om finansinspektionen (503/1993) utövar tillsyn över. Enligt lagrummet avses med tillsynsobjekt kreditinstitut, depositionsbankernas säkerhetsfond, utländska kreditinstituts filialer, utländska kreditinstituts representationskontor, fondbolag, värdepappersföretag, utländska värdepappersföretags filialer, utländska värdepappersföretags representationskontor, fondbörser, sammanslutningar och värdepappersförmedlare, optionsföretag, marknadsgaranter, clearingorganisationer och clearingmedlemmar, värdepapperscentraler, värdepapperscentralers fonder och värdepapperscentralers clearingfonder, registeransvariga för värdeandelsregister, pantlåneinrättningar, andelslag som avses i 41 a § 1 mom. andelsbankslagen och den sammanslutning av andelsbanker och det centralinstitut som avses i 7 a § andelsbankslagen samt kreditinstituts och värdepappersföretags holdingsammanslutningar. Skyldigheten att lämna ut uppgifter i 2 mom. skall gälla alla dessa aktörer.

Enligt 2 mom. får en begäran till penninginstituten framställas av en tjänsteinnehavare inom socialvården som ett organ som anges i 6 § socialvårdslagen har förordnat att ha hand om uppgiften eller den som denne har bemyndigat att framställa begäran. Utskottet påpekar att bemyndigandet rimmar illa med uppgiften att ordna och tillhandahålla socialvård. I den interna verksamheten tillämpar myndigheterna sällan bemyndiganden, utan det behöriga organet eller den behöriga tjänsteinnehavaren har ett permanent förordnande eller är beordrad att utföra uppgiften på tjänstens vägnar. I propositionen understryker regeringen särskilt att den personkrets som har rätt att framställa begäran skall vara begränsad. Därför möjliggör bestämmelsen i motsats till sitt syfte en utvidgad personkrets. Utskottet föreslår att bemyndigandet stryks i bestämmelsen.

För att förtydliga den rättsliga karaktären av en begäran till ett kreditinstitut är det enligt utskottets uppfattning bättre att föreskriva att en tjänsteinnehavare inom socialvården skall besluta om att begäran framställs. När beslutet är ett förvaltningsbeslut kan normala besvärsmedel tillämpas. Existensen av kriterierna för att en begäran framställs kan göras stridig och både penninginstitutet och klienten kan i egenskap av parter överklaga beslutet. Utskottet föreslår ett tillägg om detta i momentet.

Vidare föreslår utskottet att paragrafrubriken ändras i enlighet med formuleringen inne i paragrafen.

Utskottet påpekar dessutom att syftet med att 2 mom. tas in i lagen framför allt är att förebygga missbruk i samband med den sociala tryggheten. Bestämmelsen kan också behövas i andra fall än vid direkt bidragsfusk, till exempel när rätten till underhållsbidrag utreds. Trots att momentet motiveras med intentionen att förhindra bidragsfusk beror bara en del av fallen på att människor låter bli att uppge sina inkomster, påpekar utskottet. Många låter också bli att uppge egendom, andra ger missvisande uppgifter om sina utgifter och en del hemlighåller sina familjeförhållanden för att tillskansa sig förmåner på felaktiga villkor.

Vidare påpekar utskottet att rutinerna i 2 mom. för att utreda om de uppgifter som klienten eller dennes laglige företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga är en sista utväg och ett exceptionellt sätt att inhämta information. Skyldigheten för klienten att enligt 12 § lämna uppgifter är det primära sättet att skaffa information. Socialvårdsklienterna är ofta människor med dåliga förutsättningar att klara sig i samhället. Därför är det viktigt att bestämmelserna tilllämpas med hänsyn till att ovanliga rutiner för att inhämta information inte får diskriminera klienterna socialt.

Enligt utskottet är det viktigt att kompletterande information i enlighet med denna paragraf inhämtas enligt principen att åtgärden inte får leda till att behandlingen drar ut oskäligt mycket på tiden och att de som behöver vård eller medel till sin försörjning tas om hand oavsett om uppgifter har inhämtats eller inte.

I samband med behandlingen av paragrafen har utskottet granskat banksekretessen och undantagen från den i ett vidare perspektiv. Därför föreslår utskottet ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande).

21 §. Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. Utskottet föreslår en precisering i 1 mom. för att uppgifterna klart och tydligt skall begränsas till den information som avses i 20 §.

23 §. Anmärkning. I motiveringen till paragrafen påpekar regeringen att rätten att framställa anmärkning inte begränsar klientens rätt att anföra klagomål till de myndigheter som utövar tillsyn över socialvården. För säkerhets skull är det enligt utskottet bäst att ta in bestämmelser om förhållandet mellan anmärkningsförfarandet och normalt lagstadgat ändringssökande. Tillägget föreslås bli placerat i 3 mom.

27 §. Tillämpningsområde för bestämmelserna om datasekretess och handräckning. Ovan föreslår utskottet att 3 mom. flyttas över till 19 §. Därför stryks momentet i denna paragraf.

Föreslagna 27 § 4 mom. avser att garantera klientens integritet. Innehållet i bestämmelsen behöver emellertid ändras. Utifrån det ändrade 2 mom. i 9 § lagen om offentlighet vid rättegång (945/1984) skall sekretessbelagda handlingar som hänför sig till socialvården och som getts in till domstolen i samband med domstolsbehandlingen hållas hemliga utan särskilt beslut, om inte domstolen på grund av ett vägande allmänt intresse i anslutning till ärendet beslutar något annat. Däremot ger den nya 5 b § om muntlig förhandling, som också gäller sekretessbelagda uppgifter hänförliga till socialvården, betydligt större möjligheter att framföra sekretessbelagda uppgifter vid en offentlig behandling enligt domarens prövning. Betydelsen av denna omständighet bör bedömas både i förhållande till de föreslagna bestämmelserna i 18 §, som ger myndigheterna rätt att lämna ut uppgifter, och i förhållande till de beslut om denna sak som utfärdats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Den föreslagna 18 § klarlägger i vissa avseenden under vilka förhållande socialmyndigheten har rätt att yppa sekretessbelagda uppgifter för polisen, åklagaren och domstolen i brottmål. Sinsemellan sammanhängande bestämmelser om detta ingår till exempel i 35 § polislagen (493/1995) och i bestämmelserna i rättegångsbalken om förbud mot att vittna samt bestämmelserna om skyldighet att iaktta sekretess inom socialvården.

Samtidigt medger 18 § dock att väsentligt fler uppgifter som hänför sig till socialvården kan lämnas ut till polisen, åklagaren och domstolen. Därför försämrar paragrafen skyddet för socialvårdsklienternas integritet och socialvårdens konfidentialitet, om det inte ses till att sekretessbelagda klientuppgifter i samband med rättegångar inte i onödan kommer till utomståendes kännedom. Därför är det nödvändigt att föreskriva särskilt om detta. Med stöd av lagen ordnas också muntliga förhandlingar om socialvårdsfrågor, som hänför sig till enskilda personer, alltid inom stängda dörrar vid förvaltningsdomstolarna.

Trots att handlingar som hänför sig till förundersökning, åtalsprövning och rättegång redan med stöd av 9 § lagen om offentlighet vid rättegång är sekretessbelagda, är hänvisningen till denna bestämmelse viktig i sammanhanget. Det faktum att de anställda inom socialvården är medvetna om att en sekretessbelagd uppgift är skyddad för offentlighet vid den muntliga förhandlingen under en rättegång inverkar i väsentlig grad på bedömningen enligt 19 § 1 och 3 mom. av om en sak bör yppas för polisen, åklagaren eller domstolen på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse. Om till exempel uppgifter om sexuellt utnyttjande i samband med rättegångsbehandlingen kan komma i utomståendes händer, kan benägenheten att lämna ut uppgifter enligt prövning oundvikligen bli så låg att behandligen utifrån tillförlitliga fakta äventyras.

Europeiska domstolen för de mänskliga rätttigheterna har i sina beslut tagit ställning till på vilka grunder sekretessbelagda uppgifter som hänför sig till social- och hälsovården får lämnas ut från en myndighet till en annan eller utnyttjas vid rättegång utan att rätten till skydd för privatlivet i artikel 8 i konventionen om de mänskliga rättigheterna kränks inom social- och hälsovården. Den springande punkten i bedömningen är om det är möjligt att också utomstående utöver parterna i rättegången har kunnat få tillgång till sekretessbelagda uppgifter eller inte.

På grundval av det ovanstående föreslår utskottet att den första meningen i 4 mom. tas in som ett nytt 3 mom. i stället för det slopade 3 mom. Meningen preciserar bestämmelsens syfte och dimension. Utskottet föreslår att 4 mom. kompletteras med dessa punkter till den muntliga behandlingen.

29 §. Straffansvar. Utskottet har lagt till ordet "tarkoitetun" i den finska lagtexten. Ändringen påverkar inte den svenska texten.

3. Lag om ändring av 8 och 12 § lagen om missbrukarvård

Beträffande 12 § 2 mom. påpekar utskottet att länsstyrelserna den 1 november 1999 genom lagen om förvaltningsdomstolarna (430/1999) blev förvaltningsdomstolar. Därför har momentet ändrats i enlighet med detta.

7. Lag om ändring av 16 § lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt

Med anledning av ändringarna i det första lagförslaget justeras hänvisningarna i 16 § 3 mom.

Lagmotion

Eftersom lagmotion LM 173/1999 rd inte förverkligas enligt lagförslaget i propositionen, föreslår utskottet att den förkastas.

Förslag till beslut

På grundval av det ovanstående föreslår social- och hälsovårdsutskottet vördsamt

att lagförslagen 2, 4-6 och 8 godkänns utan ändringar,

att lagförslagen 1, 3 och 7 godkänns med ändringar (Utskottets ändringsförslag)

att lagmotion LM 173/1999 rd förkastas och

att uttalanden godkänns (Utskottets förslag till uttalanden).

Utskottets ändringsförslag

Lag

om klientens ställning och rättigheter inom socialvården

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Lagens syfte

Syftet med denna lag är att främja klientmedverkan och förtroendefulla klientrelationer samt klientens rätt till god service och gott bemötande inom socialvården.

2 § (Som i RP)

3 § Definitioner

I denna lag avses med: 1) klient den som ansöker om eller anlitar (utesl.) socialvård,
(2 och 3 punkten som i RP)

2 kap. Klientens rättigheter och skyldigheter

4 § Rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande

En klient har rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande utan diskriminering från den som lämnar socialvård. Klienten skall bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks och så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras.

(2 mom. som i RP)

5 § Klientens rätt att få en utredning om åtgärdsalternativen

Socialvårdspersonalen skall för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak.
(2 mom. som i RP)

Om socialvårdspersonalen inte behärskar det språk som klienten använder eller om klienten på grund av en sinnesdefekt eller ett talfel eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd, skall i mån av möjlighet tolkning ordnas och en tolk skaffas.

Är det fråga om ett ärende som kan anhängiggöras av en myndighet, skall tolkning och översättning ombesörjas på det sätt som bestäms i 22 § lagen om förvaltningsförfarande (598/1982). (Nytt)

6 § (Som i RP)

7 § Service- och vårdplan

(1 mom. som i RP)

Planen skall, om det inte finns något uppenbart hinder för det, göras upp i samförstånd med klienten samt, i de fall som avses i 9 och 10 §, med klienten och dennes lagliga företrädare eller med klienten och en anhörig till klienten eller någon annan klienten närstående. Angående planens innehåll och de delaktiga gäller dessutom vad som därom bestäms särskilt.

8 § Självbestämmanderätt och medbestämmande
(1 mom. som i RP)

Klienten skall ges möjlighet att delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten. Detsamma gäller andra åtgärder som ansluter sig till den socialvård som ges klienten. Klientens sak skall behandlas och avgöras med hänsyn i första hand till klientens intresse.

Om hörande av klienten innan beslut om honom eller henne fattas föreskrivs i lagen om förvaltningsförfarande (598/1982). (Nytt)

Angående åtgärder oberoende av klientens vilja samt tvång och begränsningar i anknytning till vården av eller omsorgen om klienten samt om beslutsförfarandet beträffande dem inom socialvården gäller vad som därom bestäms särskilt.

9 § Självbestämmanderätt i specialsituationer

Om en myndig klient på grund av sjukdom eller nedsatt psykisk funktionsförmåga eller av någon motsvarande orsak inte kan delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten eller de andra åtgärder som anknyter till den socialvård som ges klienten eller förstå föreslagna alternativa lösningar eller beslutens verkningar skall klientens vilja utrönas i samråd med klientens lagliga företrädare, en anhörig eller någon annan närstående.
(2 mom. utesl.)

Om en myndig klient i en sak som rör klientens person eller ekonomi är i uppenbart behov av intressebevakning, bör det organ som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen göra en anmälan enligt 91 § lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) till förmyndarmyndigheten för att en intressebevakare skall förordnas för klienten.

10 § Minderåriga klienters ställning
(1 och 2 mom. som i RP)
( 3 mom. utesl.)

Om det i ett enskilt socialvårdsärende som rör den minderåriges person finns motiverad anledning att anta att vårdnadshavaren inte opartiskt kan bevaka barnets intresse, skall ett organ som avses i 6 § socialvårdslagen göra en ansökan enligt 72 § lagen om förmyndarverksamhet eller en anmälan enligt 91 § i nämnda lag om förordnande av en intressebevakare för den minderårige, ifall det är viktigt för tryggande av den minderåriges fördel. Den minderåriges önskemål och åsikt angående saken skall utrönas på det sätt som avses i 1 mom.

11 § Lämnande av uppgifter till klienten eller dennes företrädare

Klientens och dennes lagliga företrädares rätt att i egenskap av part få uppgifter och rätt att ta del av en handling som gäller klienten själv bestäms enligt 3 kap. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Bestämmelser om förfarandet vid lämnande av uppgifter ur en handling ingår i nämnda lags 4 kap. och bestämmelser om ändringssökande i dess 33 §.

Angående klientens rätt att kontrollera uppgifter om honom eller henne som ingår i socialvårdens personregister bestäms i personuppgiftslagen (523/1999).

En minderårig kan med hänsyn till sin ålder och utvecklingsnivå samt sakens natur av vägande skäl förbjuda att upplysningar som gäller honom eller henne lämnas till den lagliga företrädaren, om detta inte klart strider mot den minderåriges intresse. Om den minderårige eller den lagliga företrädaren är parter i ett socialvårdsärende, har den lagliga företrädaren dock rätt att få uppgifter enligt vad som bestäms i 11 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

12 § Klientens och företrädarens skyldighet att lämna uppgifter

Klienten och dennes lagliga företrädare skall till ett organ som avses i 6 § socialvårdslagen (710/1982) lämna de uppgifter som detta behöver vid ordnandet och lämnandet av socialvård.

Klienten skall upplysas om vilka andra uppgiftskällor som kan användas för att inhämta upplysningar om honom eller henne och vilka upplysningar om honom eller henne som kan inhämtas oberoende av samtycke. Klienten skall beredas tillfälle att ta del av uppgifter som inhämtats från andra källor liksom också tillfälle att lämna en behövlig utredning i saken.

13 § (Som i RP)

3 kap. Sekretess, tystnadsplikt och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

14 § Handlingssekretess
(1 och 2 mom. som i RP)

Angående upphörande av sekretess i fråga om en socialvårdshandling gäller vad som föreskrivs i 31 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. (Nytt)

15 § (Som i RP)

16 § Samtycke till lämnande av uppgifter

Uppgifter ur en sekretessbelagd handling får lämnas med klientens uttryckliga samtycke eller på det sätt som särskilt bestäms i lag. När klienten saknar förutsättningar att bedöma betydelsen av samtycket, får uppgifter lämnas med samtycke av klientens lagliga företrädare. Uppgifter får emellertid inte lämnas med samtycke av en minderårig klients lagliga företrädare, om företrädaren själv inte har rätt att få informationen av en anledning som avses i 11 § 3 mom.

17 § Lämnande av sekretessbelagda uppgifter för tryggande av vården av och omsorgen om klienten
(1 mom. som RP)

I de fall som avses i 1 mom. får uppgifter lämnas till en annan socialvårdsmyndighet, till en enskild eller sammanslutning som på uppdrag av socialvårdsmyndigheten sköter uppgifter inom socialvården samt till andra myndigheter.
(3 mom. som i RP)

Dessutom får en socialmyndighet på de villkor som anges i 1 mom. 1-3 punkten lämna uppgifter till klientens lagliga företrädare eller till en annan enskild eller sammanslutning som det är nödvändigt att lämna uppgifter till för utredande av klientens vilja eller behovet av socialvård eller för att verkställa en socialvårdsåtgärd.

18 § Lämnande av sekretessbelagda uppgifter i vissa andra situationer oberoende av klientens samtycke

Utöver det som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller personuppgiftslagen får den som ordnar eller lämnar socialvård, om det är nödvändigt på grund av ett barns fördel eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse, lämna uppgifter ur en sekretessbelagd handling oberoende av klientens eller dennes lagliga företrädares samtycke till en domstol eller någon annan myndighet i ett ärende där socialvårdsmyndigheten har lagstadgad rätt eller skyldighet att anhängiggöra ärendet eller att delta i ärendets behandling eller verkställande genom att avge ett utlåtande eller en utredning eller på något motsvarande sätt. Dessutom får uppgifter ur en sekretessbelagd handling lämnas till en (utesl.) myndighet eller inrättning som behandlar sociala förmåner för utredande av oegentligheter som gäller en förmån, om det finns grundad anledning för misstanke om oegentligheter.

Den som ordnar eller lämnar socialvård bör på begäran oberoende av klientens eller den lagliga företrädarens samtycke lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling till polisen, åklagarmyndigheten och domstolen, om det är nödvändigt för utredande av ett brott som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 15 kap. 10 § strafflagen (39/1889) eller för vilket det strängaste straffet är fängelse i minst fyra år.

Uppgifter ur en sekretessbelagd handling får lämnas även på eget initiativ vid misstanke om ett brott som avses i 2 mom. eller när det föreligger misstanke om ett brott som är smärre än vad som där nämns (utesl.), om den som ordnar eller lämnar socialvård bedömer att utlämnandet är nödvändigt på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse.

En socialvårdsmyndighet får utöver i de fall som avses i 1-3 mom. lämna uppgifter ur en sekretessbelagd handling, om det är nödvändigt för kontroll av uppgifter som är av väsentlig betydelse för att socialavårdsmyndigheten skall kunna sköta sin lagstadgade uppgift i situationer, där myndigheten själv har rätt att få uppgifter.

19 § Undantag i fråga om och upphörande av tystnadsplikt

Vad som föreskrivs om upphörande av eller undantag i fråga om handlingssekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller i denna lag tillämpas på information som omfattas av tystnadsplikt.

4 kap. Socialvårdsmyndighetens rätt att få sekretessbelagda uppgifter och handräckning

20 § Skyldighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till socialvårdsmyndigheten

Statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, folkpensionsanstalten, pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, utbildningsanordnare, producenter av socialservice, sammanslutningar och verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är skyldiga att på begäran av en socialvårdsmyndighet avgiftsfritt och utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna till denna alla sådana uppgifter och utredningar som de förfogar över och som i väsentlig grad inverkar på en klientrelation inom socialvården och som är nödvändiga för myndigheten på grund av dess lagstadgade uppgifter att utreda klientens behov av socialvård, för att ordna socialvård och vidta därtill anknutna åtgärder samt för att kontrollera uppgifter som lämnats till myndigheten.

Den skyldighet som avses i 1 mom. gäller också penninginstitut, om socialvårdsmyndigheten inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av dem som nämns ovan och om det finns grundad anledning för misstanke om att de uppgifter som klienten eller dennes laglige företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga. Begäran skall framställas skriftligen till penninginstitutet, och en tjänsteinnehavare inom socialvården som tillförordnats av ett organ som anges i 6 § socialvårdslagen (utesl.) är berättigad att fatta beslutet om att begäran skall framställas. Innan begäran framställs till penninginstitutet skall klienten underrättas om den.

21 § Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning

En socialvårdsmyndighet kan av skattemyndigheterna och folkpensionsanstalten med hjälp av teknisk anslutning få sekretessbelagda personuppgifter som avses i 20 § ur dessas personregister oberoende av klientens samtycke för fastställande av avgift och kontroll av uppgifter. Socialvårdsmyndigheten skall i förväg underrätta klienten om denna möjlighet.
(2 mom. som i RP)

22 § (Som i RP)

5 kap. Anmärkning och socialombudsman

23 § Anmärkning
(1 och 2 mom. som i RP)

Framställandet av anmärkning inskränker inte klientens rätt att söka ändring på det sätt som särskilt föreskrivs. Framställandet av anmärkning inverkar inte heller på klientens rätt att anföra klagan angående sin sak hos de myndigheter som övervakar socialvården.

24 § (Som i RP)

6 kap. Särskilda bestämmelser

25 och 26 § (Som i RP)

27 § Tillämpningsområde för bestämmelserna om datasekretess och handräckning
(1 och 2 mom. som i RP)

Vad som bestäms i denna lag om skyldigheten att iaktta sekretess inom socialvården och om avvikelse från den gäller också den som har fått en sekretessbelagd uppgift i fall som avses i 3 och 4 kap. och i denna paragraf.

När en uppgift som enligt denna lag är sekretessbelagd yppas i domstolen, skall den muntliga förhandlingen i behövliga delar ske utan att allmänheten är närvarande och rättegångsmaterialet sekretessbeläggas i enlighet med 9 § 2 mom. lagen om offentlighet vid rättegång (945/1984). Vid förfarandet tillämpas nämnda lag.

28 och 29 § (Som i RP)

7 kap. Ikraftträdelsebestämmelser

30 § (Som i RP)
_______________

Lag

om ändring av 8 och 12 § lagen om missbrukarvård

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 17 januari 1986 om missbrukarvård (41/1986) 8 § 3 mom. samt

ändras 12 §, sådan den lyder i lag 740/1992, som följer:

12 § Kortvarig vård på grund av våldsamhet och underställande av beslut
(1 mom. som i RP)

Beslut varigenom någon oberoende av sin vilja har förordnats till vård skall omedelbart underställas förvaltningsdomstolen för fastställelse.

Ikraftträdelsebestämmelsen (Som i RP)
_______________

Lag

om ändring av 16 § lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 8 april 1983 angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) 16 § 3 mom., sådant det lyder i lag 186/1994, som följer:

16 § Inhämtande av utredning av socialnämnden
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I utredningen och vid den rättegång som gäller ärendet får röjas även sekretessbelagda uppgifter på det sätt som bestäms i 18 § 1 mom., 19 §, samt 27 § 2-4 mom. lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ( / ).

Denna lag träder i kraft den .

_______________

Utskottets förslag till uttalanden

Riksdagen förutsätter att regeringen följer upp lagstiftningens effekter på klientens ställning och rättigheter i socialvården och utifrån uppföljningen, två år efter att lagen har trätt i kraft, lämnar en utredning till social- och hälsovårdsutskottet med en utvärdering av konsekvenserna av reformen och av måluppfyllelsen.

Riksdagen förutsätter att regeringen utreder hur bestämmelserna om utlämnande av de uppgifter som omfattas av banksekretessen kan samordnas för att bestämmelserna om rättigheterna för myndigheterna (bl.a. skatte-, närings-, arbetsmarknads- och socialmyndigheterna) inom olika förvaltningsområden att få tillgång till penninginstitutuppgifter skall följa enhetliga principer och för att lika behandling av medborgarna och deras skydd för privatlivet skall tryggas.

Helsingfors den 15 juni 2000

I den avgörande behandlingen deltog

ordf. Marjatta Vehkaoja /sd
vordf. Timo Ihamäki /saml
medl. Eero Akaan-Penttilä /saml
Merikukka Forsius /gröna
Tuula Haatainen /sd
Saara Karhu /sd
Inkeri Kerola /cent
Niilo Keränen /cent
Valto Koski /sd
Marjaana Koskinen /sd
Pehr Löv /sv
Juha Rehula /cent
Päivi Räsänen /fkf
Sari Sarkomaa /saml
Marjatta Stenius-Kaukonen /vänst
Raija Vahasalo /saml
Jaana Ylä-Mononen /cent

Sekreterare vid sammanträdet var

utskottsrådet Eila Mäkipää

RESERVATION 1

Motivering

Systemet med socialombudsmän är den viktigaste nyheten i förslaget till lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Syftet med den nya tjänsten är att förbättra servicen till socialvårdsklienterna och att tillgodose deras rättigheter. Behandlingen i social- och hälsovårdsutskottet koncentrerade sig i stor utsträckning kring frågan om var i administrationen socialombudsmannen platsar. Nästan alla sakkunniga lyfte fram socialombudsmannens oberoende och opartiskhet. Framför allt de organisationer som företräder socialvårdsklienterna ställde sig bakom en sådan modell som innebär att länsstyrelsen utser socialombudsmannen. Bland annat Totu-ryhmä, Kehitysvammaisten Tukiliitto ry, Mielenterveysyhdistys Helmi ry, Mannerheims Barnskyddsförbund, Lohjan perhetukiyhdistys ry, Alppilan työttömien ja sosiaalialan yhteistyöryhmä och Invalidförbundet.

En socialombudsman behövs vanligen just då när en klient tycker att han eller hon inte får adekvat information eller service från kommunens socialtjänstemän. Ofta gäller missnöjet det sätt som kommunen har ordnat sin socialservice på. Klientens behov skulle i dessa situationer bäst tillgodoses genom en socialombudsman som är oberoende i relation till den kommunala förvaltningen. En socialombudsman som utses av kommunen råkar lättare ut för lojalitetsproblem i förhållande till sin arbetsgivare och sina arbetskamrater, vilket klienternas tilltro till socialombudsmannens agerande bara blir lidande på. En majoritet i utskottet beslutade i alla fall ge sitt stöd åt regeringens modell, som går ut på att kommunen utser socialombudsmannen. Utskottet motiverar sin syn med att en kommunal socialombudsman är bättre tillgänglig för klienterna.

I min reservation föreslår jag med avvikelse från utskottets betänkande att socialombudsmannen i administrativt hänseende placeras i länet. Jag ser inte att detta skulle försämra tillgängligheten. Socialombudsmän som utses av länsstyrelserna kan nå sina klienter precis lika väl som socialombudsmän som utses av kommunerna.

De två utskott som lämnat utlåtande i saken understryker båda betydelsen av en oberoende socialombudsman. Grundlagsutskottet framhåller i sitt utlåtande att socialombudsmannen bör ha en tillräckligt självständig och oberoende ställning i relation till sin arbetsgivare. Förvaltningsutskottet understryker betydelsen av att värna socialombudsmannens opartiskhet och oberoende för att han på behörigt sätt skall kunna främja och tillgodose socialvårdsklienternas rättigheter. Utskottet påpekar i sitt utlåtande att situationen inte nödvändigtvis är helt problemfri, om socialombudsmannen är kommunalt anställd.

Förslaget

Med stöd av det ovan sagda föreslår jag

att 24 § i det första lagförslaget i utskottets betänkande godkänns med följande ändring:

24 § Socialombudsman

I varje län bör finnas minst en socialombudsman. Socialombudsmannen skall inom länet

1) genom råd och anvisningar arbeta för att klientens ställning och rättigheter inom socialvården tillgodoses,

2) lämna upplysningar om sociallagstiftningen och praxis vid tillämpningen av den samt om klientens rättigheter,

3) följa upp och utvärdera hur klientens rätttigheter tillgodoses och

4) även i övrigt verka för att klientens rättigheter skall främjas och tillgodoses.

_______________

Helsingfors den 15 juni 2000

Päivi Räsänen /fkf

RESERVATION 2

Motivering

Om skyldigheten för penninginstituten att lämna ut sekretessbelagda uppgifter godkänns enligt regeringens proposition (RP 137/1999 rd), leder det till att bankerna får upplysningar om vilka kunder som är klienter hos socialväsendet, eftersom bankerna måste veta till vem uppgifterna lämnas ut.

Bestämmelsen kan anses kränka principen om likställdheten mellan medborgarna. Sekretessbestämmelserna beträffande penninginstituten har kommit till för att skydda alla bankkunder. Socialväsendets förfrågningar hos penninginstituten stämplar dessa kunder och kan t.ex. förhindra att de får lån eller kreditkort. Så kan det gå också om det visar sig att en eventuell misstanke om uppgifternas riktighet inte håller streck. Bestämmelsen stämplar dessutom de mest utsatta klienterna som ohederliga och dåliga bankkunder. Den uttrycker en opreciserad misstanke, som gör det möjligt att särbehandla vissa medborgare.

Förslaget att bryta banksekretessen motiveras med att det förebygger missbruk. De utredningar som gjorts om missbruket av den sociala tryggheten ger för handen att missbruket inte är särskilt utbrett eller betydande. Socialarbetarna och socialbyråerna anser inte heller att det sker missbruk i större skala. Missbruket antas mera generellt ha med den grå ekonomin att göra. Åtgärderna för att få bukt med missbruket bör snarare ses som ett led i att få den grå ekonomin under kontroll. Om man vill att penninginstituten skall lämna ut sekretessbelagda uppgifter, bör saken analyseras som ett inslag i den övriga brottsligheten, den grå ekonomin, missbruket av jordbruksstöd, konkurs- och skattebedrägerier, däribland kapitalbeskattningen osv. osv.

Vid dessa ekonomiska brott som inte har med den sociala tryggheten att göra rör det sig vanligtvis om helt andra summor än t.ex. vid missbruk av utkomststöd. De föreslagna betydelsefulla undantagen från sekretessbestämmelserna bör bedömas i ett större sammanhang, och bestämmelserna om dem bör vara kommensurabla beträffande alla ekonomiska brott med hänsyn till medborgarnas likabehandling och den nytta eller skada som denna undantagsreglering kan tänkas föra med sig. Den bör inte få drabba bara socialvårdsklienterna.

Enligt nuvarande praxis inom socialvården ser t.ex. utkomststödstagarna själva till att socialmyndigheten får deras bankuppgifter. En viktig princip när det gäller skyddet för medborgarnas privatliv är att var och en har rätt att påverka och bestämma hur uppgifter som berör honom eller henne själv behandlas.

Förslag till beslut

Med stöd av det ovan sagda föreslår jag

att 20 § i det första lagförslaget i utskottets betänkande godkänns med följande ändring:

20 § Skyldighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till socialvårdsmyndigheten

(1 mom. som i ShUB)
(2 mom. utesl.)

_______________

Helsingfors den 15 juni 2000

Marjaana Koskinen /sd

RESERVATION 3

Motivering

Regeringens proposition med förslag till lagar om klientens ställning och rättigheter inom socialvården samt om ändring av socialvårdslagen skapar klarhet i socialvårdsklienternas ställning och ger en god grund för myndigheternas att arbeta på. Utgångspunkten att prioritera klienternas behov i relation till hjälparna och organisationen är mycket välkommen. Klientens rättssäkerhet kommer att förbättras.

I propositionen ingår också bestämmelser om tystnadsplikt beträffande uppgifter och om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. I regel skall sekretessbelagda uppgifter bara få lämnas ut med klientens samtycke. Propositionen utgår från att de situationer där socialvårdsmyndigheten har rätt att få och lämna ut sekretessbelagda uppgifter när det gäller handräckning och samarbete måste förtydligas.

Lagberedningen kan inte anses ens försvarlig. Utskottet har ju fått lov att ändra och skriva om två tredjedelar av paragraferna i propositionen. Detta kan inte anses acceptabelt, särskilt som en del av ändringarna har gällt stora principfrågor och det i de flesta fall inte har varit fråga om politisk utan juridisk prövning och dito ändringar.

I 20 § föreskrivs om myndigheternas rätt att få uppgifter och utredningar som de behöver för att sköta sina åligganden. I 20 § 2 mom. föreslås att rätten till tillgång till uppgifter också skall gälla penninginstitut. Ett penninginstitut vore skyldigt att lämna ut uppgifter om socialvårdsmyndigheten inte får adekvata uppgifter och utredningar av de parter som nämns i 1 mom. och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter klienten lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga. Enligt motiveringen till lagförslaget är det fråga om en exceptionell åtgärd som dock skall garantera att medborgarna blir lika behandlade. Klienten skall få information om saken. Bestämmelsen har som mål att förebygga missbruk.Centern stöder alla åtgärder som avser att förebygga missbruk av utkomststödet och annan social trygghet. Med tanke på allmänintresset och hela systemets acceptabilitet är det nödvändigt att stödja förebyggande insatser. I misstänkta fall bör myndigheten ha möjlighet att utreda fall av missbruk. Det måste gå att ingripa i brottslig verksamhet. Lagstiftningen och dess anda har givetvis sin egen förebyggande effekt på verksamheten i praktiken.

I sitt utlåtande om lagförslaget konstaterar grundlagsutskottet (GrUU 7/2000 rd) att en så pass omfattande rätt att få tillgång till uppgifter som den föreslagna är problematisk med tanke på skyddet för privatlivet. Utskottet förutsätter att det måste anges närmare vilket slag av saker den föreslagna paragrafen gäller för att lagen skall kunna stiftas i vanlig lagstiftningsordning. Uppgifter som omfattas av banksekretessen tangerar enligt grundlagsutskottet inte kärnan i det som avses med privatlivet, speciellt som myndigheternas rätt att få uppgifter är bunden vid stränga villkor. Propositionen har kompletterats enligt grundlagsutskottets krav med att det måste vara fråga om upplysningar som på något vis är betydelsefulla eller väsentliga för själva saken.

Vi godkänner inte förslaget att banksekretessen skall få brytas, om lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården godkänns i föreslagen form. Trots att grundlagen inte ställer några hinder för bestämmelsen är det fråga om en viktig princip. I jakten på metoder att förebygga missbruk måste socialvårdsklientens livssituation tas i beaktande. Utgångspunkten bör vara att klienten handlar hederligt och pålitligt. När upplysningar inhämtas skall klientens självbestämmanderätt respekteras och klientens skyldighet att lämna uppgifter betraktas som primär. Medborgarnas likställdhet och skyddet för deras privatliv måste värnas.

Propositionen lämnar fortfarande mycket övrigt att önska när det gäller att trygga klientens ställning, trots att skyddet för klientens rättigheter har förbättrats vid utskottsbehandlingen jämfört med den ursprungliga propositionstexten. En rad betydelsefulla principfrågor förblir dock olösta i 20 §.

Är det tillrådligt och behövligt att banken får upplysningar om att en kund är klient hos socialvården, och vilken effekt har detta för den berördes bankrelation i fortsättningen? Det är inte svårt att förutse att en förfrågning från bankens sida får konsekvenser för kundens bankrelationer på längre sikt, t.ex. när kunden vill få lån eller skaffa sig kreditkort, särskilt som det redan nu har förekommit diskussioner i massmedierna om att bankernas kundförteckningar måste gå att putsa från s.k. dåliga kunder. Samtidigt får banken upplysning om att socialvårdsmyndigheten misstänker klientens pålitlighet och uppgifternas riktighet. När lagstiftningen ses över måste bankkundernas klientförhållande till socialvården gå att skydda så att det inte orsakar dem större skada än redan nu har skett. Det måste också gå att minimera risken för att begäran om uppgifter har skett på oriktiga grunder.

Propositionen är inte heltäckande. Det föreslagna sättet att få upplysningar undanröjer fortfarande inte möjligheten att hemlighålla uppgifter om klienten så vill. Det finns många penninginstitut eller jämförliga sammanslutningar utöver egentliga banker som inte specificeras i propositionen. Definitionen på en penninginrättning är också bristfällig, för det finns ju många andra inrättningar än banker med aktiviteter typ bankverksamhet. Dessutom har socialarbetarna ytterst begränsade möjligheter att spåra upp uppgifter om klientens bankkonton i flera penninginrättningar och enheter som kan ligga långt borta från klientens hemort. Enligt ett sakkunnigutlåtande har socialvårdsmyndigheterna behövlig sakkunskap för att bedöma eventuella motstridigheter mellan resultatet av sina förfrågningar hos banken och de uppgifter som klienten själv har uppgett. Däremot behövs det alldeles uppenbart handräckning i alla sådana fall där uppgifterna ger anledning till fortsatta åtgärder. Detta kan få vissa skadliga konsekvenser för utredningen och undersökningen av den grå ekonomin o.dyl.

Det ovan anförda motiverar i högsta grad en sådan formulering av paragrafen som dels värnar klientens ställning och anonymitet i relation till banken, dels ger heltäckande och tillförlitliga möjligheter att få fram de kompletterande uppgifter som socialmyndigheten behöver i misstänkta fall. Vi föreslår därför i vår reservation att skattemyndigheten, som redan nu har en omfattande tillgång till kontouppgifter, skall ha rätt att begära upplysningar på uppdrag av socialvårdsmyndigheten.

Sekretessbestämmelserna beträffande bankerna har kommit till för att skydda alla bankkunder. Myndigheternas rätt att få uppgifter av bankerna i detta sammanhang kränker principen om medborgarnas likställdhet, om det inte finns beredskap att ta in motsvarande bestämmelser också i annan lagstiftning. Att man medvetet börjar med de medborgare som också annars har det sämst ställt är betänkligt. Vi anser att de generella bestämmelserna om banksekretessen bör ses över och utredas i ett bredare perspektiv som kan garantera att alla blir lika behandlade oberoende av sin socioekonomiska status och att principerna är lika för alla.

Förslag

Med stöd av det ovan sagda föreslår vi

att 20 § i det första lagförslaget i utskottets betänkande godkänns med följande ändring:

20 § Skyldighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till socialvårdsmyndigheten

(1 mom. som i ShUB)

Den skyldighet som avses i 1 mom. gäller också penninginstitut, om socialvårdsmyndigheten inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av dem som nämns ovan och om det finns grundad anledning för misstanke om att de uppgifter som klitenten eller dennes laglige företrädare har lämnat är otillräckliga. Begäran skall framställas skriftligen så att klientens klientförhållande hos socialvården inte avslöjas och klientens rättssäkerhet garanteras. Beslut om att framställa begäran skall fattas av en tjänsteinnehavare inom socialvården som tillförordnats av ett organ som anges i 6 § socialvårdslagen är berättigad att framställa (utesl.). Begäran skall framställas till skattemyndigheten, som har till uppgift att inhämta upplysningarna från penninginstituten. Innan begäran framställs till penninginstitutet skall klienten underrättas om den.

_______________

Helsingfors den 15 juni 2000

Juha Rehula /cent
Inkeri Kerola /cent
Niilo Keränen /cent
Jaana Ylä-Mononen /cent

< Åter | Till sidans början

Innehåll

Dokumentreferenser

Övriga textformer

Behandling

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande 18/2000 rd

Regeringens proposition med förslag till lagar om klientens ställning och rättigheter inom socialvården samt om ändring av socialvårdslagen och av vissa lagar som har samband med dem

INLEDNING

Remiss

Lagmotion

Utlåtanden

Sakkunniga

PROPOSITIONEN OCH LAGMOTIONEN

Propositionen

Lagmotionen

UTSKOTTETS STÄLLNINGSTAGANDEN

Allmän motivering

Detaljmotivering

Lagmotion

Förslag till beslut

Lag

om klientens ställning och rättigheter inom socialvården

Lag

om ändring av 8 och 12 § lagen om missbrukarvård

Lag

om ändring av 16 § lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt

RESERVATION 1

Motivering

Förslaget

RESERVATION 2

Motivering

Förslag till beslut

RESERVATION 3

Motivering

Förslag