Detaljmotivering
1. Lag om förhindrande och utredning av penningtvätt
och av finansiering av terrorism
5 §. Definitioner.
Finansiering av terrorism är enligt 5 § 1
mom. 2 punkten verksamhet som avses i 34 a kap. 5 § i strafflagen.
Utskottet påpekar att det i detaljmotiven oriktigt
uttalas att även uppsåtlig finansiering av terrorism
enligt 34 a kap. 5 § i strafflagen är straffbart.
Enligt 3 kap. 5 § 2 mom. i strafflagen är en gärning
som avses i strafflagen straffbar endast när den begås
uppsåtligen, om inte något annat föreskrivs.
Något annat än vad som sägs i denna huvudregel
har inte föreskrivits om finansiering av terrorism.
10 §. Uppgifter om kundkontroll och bevarande av uppgifterna.
I paragrafens 2 mom. räknas de uppgifter upp som ska
bevaras av uppgifterna om kundkontroll. Uppgifterna har i huvudsak specificerats
i 2 mom. Enligt momentets 9 punkt hör också nödvändiga
uppgifter enligt 9 § 1 mom. som skaffats
för kundkontroll till de uppgifter som ska bevaras. I 10 § 2 mom. 10 punkten
föreskrivs att nödvändiga uppgifter för
att fullgöra rapporteringsskyldigheten i 9 § 3 mom.
ska bevaras.
Vid utfrågningen av sakkunniga uttalades den uppfattningen
att bestämmelserna om kundkontroll och riskbaserad bedömning
i 6 § är ett problem i relation till de uppgifter
som enligt 10 § 2 mom. ska bevaras. Förvaltningsutskottet
konstaterar här att riskbaserad bedömning utifrån 6 § 4 mom.
omfattar alla åtgärder som avser kundkontroll
i 2 kap. I kundkontrollen ingår att identifiera kunden
och verifiera kundens identitet, att identifiera den verkliga förmånstagaren, utredningsskyldighet
och fortlöpande övervakning. Riskbaserad bedömning
gäller både etablering av ett kundförhållande
och enskilda affärstransaktioner.
Förvaltningsutskottet anser att den riksbaserade bedömningen är
tillräckligt tydligt reglerad i relation till den föreslagna
10 § och övriga skyldigheter för
den rapporteringsskyldige enligt 2 kap. Lagutskottet kommer till
samma slutsats i sitt utlåtande.
22 §. Närmare bestämmelser och beslut
av statsrådet.
Genom förordning av statsrådet kan det utfärdas
närmare bestämmelser om fullgörande av
skyldigheterna enligt 6—9 och 11—21 §.
Grundlagsutskottet menar att förvaltningsutskottet
har anledning att ytterligare överväga om bemyndigandet
att utfärda förordning kan preciseras så att
"hopknippade" bestämmelser binds upp vid motsvarande bestämmelser
i direktiven. Utskottet påpekar att det är fråga
om att på paragrafnivå utfärda närmare
bestämmelser i större omfattning än enligt
gällande lag, som det flexibla kravet på kontroll
när det gäller personer i politiskt utsatt ställning
i 20 § och kundkontroll i filialer och andra bolag i 21 §.
Enligt motiven till 22 § 1 mom. motsvarar bemyndigandet
att utfärda förordning i huvudsak det bemyndigande
som ingår i 14 § i den gällande lagen.
Det är fråga om att utfärda tekniska
bestämmelser om förfaranden, t.ex. förfaranden som
anknyter till riskbedömning eller förfaranden
som förändras på grund av snabb teknisk
eller annan utveckling av den finansiella verksamheten.
Förvaltningsutskottet har fått veta att tredje penningtvättsdirektivet
och kommissionens tilllämpningsdirektiv som utfärdats
med stöd av det inte innehåller några
sådana tekniska bestämmelser om förfaranden
som det går att hänvisa till och som kan behöva
utfärdas med stöd av 22 § 1 mom.
Utskottet föreslår i alla fall att bemyndigandet
att utfärda förordning preciseras så till
vida att det tydligare framgår att det är fråga om
"närmare bestämmelser om förfaranden".
Definitionen av en politiskt utsatt person framgår
enligt 20 § av tillämpningsdirektivet. Det föreskrivs
om bemyndigandet att utfärda förordning i 22 § 2
mom., där det också hänvisas till direktivbestämmelserna.
23 §. Skyldighet att rapportera om tvivelaktiga affärstransaktioner.
I paragrafen föreskrivs att den rapporteringsskyldiga
ska underrätta centralen för utredning av penningtvätt
om tvivelaktiga affärstransaktioner eller misstänkt
finansiering av terrorism. Av 4 mom. framgår att den rapporteringsskyldiga
i fem år ska bevara de nödvändiga uppgifter
som skaffats för fullgörande av rapporteringsskyldigheten
enligt paragrafen. Uppgifterna ska avföras fem år
efter anmälan, om de inte fortfarande behöver
bevaras för brottsutredning, en anhängig rättegång
eller för att trygga den rapporteringsskyldigas eller dess anställdas
rättigheter.
Vid utfrågningen av sakkunniga påpekades det
att de rapporteringsskyldiga praktiskt taget inte har någon
möjlighet att få reda på om en brottsutredning
eller rättegång pågår om en kund.
Förvaltningsutskottet konstaterar till denna del att 23 § 4
mom. inte kräver att den rapporteringsskyldiga tar reda
på vilka åtgärder myndigheterna har skridit
till på grund av en anmälan om penningtvätt.
När centralen för utredning av penningtvätt
eller förundersökningsmyndigheten inte inom fem år
från anmälan om penningtvätt har uppgett
att uppgifterna behöver bevaras, ska de avföras,
om inte den rapporteringsskyldiga i övrigt anser att uppgifterna
behöver bevaras för att trygga den rapporteringsskyldigas
eller dess anställdas rättigheter. Med hänsyn bl.a.
till skyddet av personuppgifter finns det ingen anledning att förlänga
bevaringstiden.
25 §. Tystnadsplikt och undantag från tystnadsplikten.
I 1 mom. föreskrivs att den rapporteringsskyldiga inte
får röja en anmälan enligt 23 och 24 § för
den som misstanken gäller eller för någon
annan. I 2 mom. föreskrivs om undantag från tystnadsplikten.
Utskottet konstaterar med stöd av utredning att undantagen
från förbudet att lämna information har
avgränsats så i direktivet att utbyte av information
bara är möjligt mellan företag i medlemsstater
eller tredje länder som hör till samma grupp enligt
definitionen i artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om
extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag
och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat.
Direktivet har satts i kraft i Finland genom lagen om tillsyn över
finans- och försäkringskonglomerat (699/2004).
Det betyder att rätten att avvika från förbudet
inte kan utvidgas t.ex. till sådana inofficiella grupper
bestående av självständiga banker som
inte står under samlad tillsyn.
Enligt artikel 3.2b i tredje penningtvättsdirektivet är
bara livförsäkringsföretag rapporteringsskyldiga
bland försäkringsföretagen. Utifrån propositionen är
alla försäkringsbolag rapporteringsskyldiga i
Finland. Förbudet mot att lämna information kan
som sagt inte utvidgas. Därför kan undantaget
inte utvidgas till att omfatta alla försäkringsbolag.
Det kunde ha föreslagits att undantaget ska gälla
livsförsäkringsbolag, men utskottet har fått
veta att lagberedningen inte ansåg det lämpligt
på grund av praktiska problem med tillämpningen.
28 §. Registreringsskyldighet för tillhandahållare
av kapitalförvaltnings- och företagstjänster.
Paragrafen gäller dem som tillhandahåller
kapitalförvaltnings- och företagstjänster.
De har definierats i 2 § 23 punkten med en hänvisning
till tredje penningtvättsdirektivet.
I artikel 3.7 i direktivet sägs att punkten gäller
dem som affärsmässigt tillhandahåller
tjänster. Därmed tillämpas lagen på dem
som affärsmässigt tillhandahåller de
tjänster som anges i direktivet. Utskottet har den uppfattningen
att registreringsskyldigheten i 28 § framgår
med tillräcklig tydlighet av lagförslaget.
Vid utfrågningen av sakkunniga framfördes den
synen att registreringsvillkoren bör kompletteras med ett
krav på att den som vill registrera sig inte under de senaste
fem åren har meddelats näringsförbud,
eller att det åtminstone i motiven bör nämnas
att näringsförbud är en omständighet
som visar att en person inte är lämpad att tillhandahålla
de tjänster som avses i 27 och 28 §.
Förvaltningsutskottet framhåller att den som meddelats
näringsförbud inte får driva sådan verksamhet
som avses i 4 § i lagen om näringsförbud
(1059/1985). Paragrafen täcker så vitt
utskottet kan se också in den verksamhet som avses i 27
och 28 § i lagförslaget. Om en person tidigare
har meddelats näringsförbud men förbudet
har upphört att gälla, kan det beaktas vid prövning
av uppenbar olämplighet. Av detaljmotiven till 27 § i
propositionen framgår det att också brott som
gäller försummelse av skyldigheter i anslutning
till affärsverksamhet vanligen kan betraktas som brott
som visar att en person är uppenbart olämplig
att driva betalningsrörelse eller valutaväxlingsverksamhet.
Justitieministeriet för ett register över
näringsförbud. Var och en har rätt att
få uppgifter om näringsförbud i registret.
29 §. Betalningsrörelse- och valutaväxlingsregistret
samt registret över företagstjänster.
I 1 mom. föreskrivs det att länsstyrelsen
i Södra Finlands län för ett register över
dem som driver betalningsrörelse och valutaväxlingsverksamhet (betalningsrörelse-
och valutaväxlingsregistret) och ett register över
tillhandhållare av kapitalförvaltnings- och företagstjänster (registret över
företagstjänster). I 2 och 3 mom. föreskrivs
det vilka uppgifter som ska införas i registren och i 4
mom. om ändringar i de uppgifter som har införts.
Grundlagsutskottet påpekar att registrens syfte inte
har angetts i 29 §. Förvaltningsutskottet föreslår
därför att bestämmelserna kompletteras genom
att en ny mening fogas till slutet av 29 § 1 mom.
om att betalningsrörelse- och valutaväxlingsregistret
förs för tillsynen över att de som driver
betalningsrörelse och valutaväxlingsverksamhet
och de som tillhandahåller kapitalförvaltnings-
och företagstjänster följer bestämmelserna
i lagen.
32 §. Tillsynsmyndighetens inspektionsrätt.
En behörig tjänsteman vid länsstyrelsen
i Södra Finlands län har enligt 32 § för
tillsynen över efterlevnaden av lagen rätt att
inspektera affärs- och lagerlokaler hos rapporteringsskyldiga
som införts i registret.
Av grundlagsutskottets utlåtande framgår det att
man utifrån formuleringen i 32 § kan sluta sig till
att inspektionsrätten inte kan sträcka sig ända till
lokaler som enligt 10 § i grundlagen omfattas av hemfriden.
I affärs- och lagerlokaler kan det emellertid också finnas
rum som är avsedda för boende och därför
föreslår förvaltningsutskottet, med hänvisning
till grundlagsutskottets utlåtande, att 32 § kompletteras
med ett nytt 5 mom. om att lokaler som omfattas av hemfriden
uttryckligen är undantagna inspektioner.
38 §. Allmän omsorgsplikt för vissa
myndigheter.
I 1 mom. föreskrivs det att tull-, gränsbevaknings-,
skatte- och utsökningsmyndigheterna samt konkursombudsmannen
i sin verksamhet ska se till att uppmärksamhet riktas på förhindrande
och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism
och att tvivelaktiga affärstransaktioner eller misstänkt
finansiering av terrorism som kommer fram i samband med skötseln
av deras egna uppgifter anmäls till centralen för
utredning av penningtvätt. Dessutom föreskrivs
det särskilt om tull- och gränsbevakningsmyndigheternas
uppgifter i egenskap av förundersökningsmyndigheter.
Lagutskottet framhåller i sitt utlåtande att
bestämmelsen lämnar det jämförelsevis öppet
vad som ingår i begreppet omsorgsplikt. I motiven sägs
det att varje myndighet själv ska överväga hur
omsorgsplikten ska kunna fullgöras så ändamålsenligt
som möjligt. Förvaltningsutskottet anser i sin
tur att den juridiska innebörden av en bestämmelse
om att "se till att uppmärksamhet riktas" är diffus.
Utskottet omfattar lagutskottets utlåtande men ser det
i alla fall som viktigt att de anställda vid myndigheterna
får adekvat utbildning i vad bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism går ut på.
I 38 § 2 mom. föreskrivs att en polisman som tillhör
befälet och är anställd vid centralen
för utredning av penningtvätt kan meddela tull-
och gränsbevakningsmyndigheterna ett förordnande att
under högst fem vardagar hålla inne medel, om
en sådan åtgärd behövs för
att förhindra eller utreda penningtvätt eller
finansiering av terrorism.
Grundlagsutskottet påpekar att 38 § 2 mom. spelar
en viss roll för egendomsskyddet i 15 § i grundlagen
och att de föreslagna bestämmelserna är
relativt öppna. På grund av kravet på att
en begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna
ska vara exakt och noga avgränsad vill grundlagsutskottet
precisera dem. För det första bör det
anges närmare vid vilka åtgärder medel kan
hållas inne. För det andra behöver det
preciseras vad som avses med medel som ska hållas inne.
Lagutskottet anser att det är viktigt att 2 mom. preciseras
med tanke på den vars medel innehållningsförordnandet
gäller och med tanke på tull- och gränsbevakningsmyndigheterna.
Utskottet påpekar att det inte framgår av bestämmelsen
i vilket sammanhang eller i vilken situation tull- och gränsbevakningsmyndigheterna
kan hålla inne medel.
Enligt vad lagutskottet erfarit behövs en sådan åtgärd
i den situationen att tull- och gränsbevakningsmyndigheterna
har medel i sin besittning, men deras befogenheter inte räcker
till för att hålla inne medlen i syfte att förhindra
och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism. Det är
närmast fråga om situationer där tull-
och gränsbevakningsmyndigheterna inte fungerar som förundersökningsmyndigheter,
för i den rollen kan de ta till de tvångsmedel
som står till buds för förundersökningsmyndigheterna.
Lagutskottet anser dessutom att sista meningen i 1 mom. i propositionen,
"om tull- och gränsbevakningsmyndigheternas uppgifter i
egenskap av förundersökningsmyndigheter föreskrivs
särskilt", för konsekvensens skull bör
lyftas ut ur paragrafen och bilda ett nytt 3 mom. Därmed
skulle det bli klart att det inte heller i 2 mom. föreskrivs
om situationer där tull- och gränsbevakningsmyndigheterna är
förundersökningsmyndigheter.
Lagutskottet vill också att det ska framgå tydligare
av 38 § 2 mom. att det är tull- och gränsbevakningsmyndigheterna
som ska verkställa ett förordnande för
en polisman som hör till befälet vid centralen
för utredning av penningtvätt.
Eftersom 38 § inte uteslutande gäller myndigheternas
allmänna omsorgsplikt, föreslår lagutskottet
dessutom att paragrafrubriken preciseras.
Förvaltningsutskottet omfattar det som grundlagsutskottet
och lagutskottet anför i sina respektive utlåtanden
och föreslår att rubriken för 38 § får
följande formulering: "Allmän omsorgsplikt för
vissa myndigheter och förordnande från centralen
för utredning av penningtvätt att hålla
inne medel."
Vidare föreslår förvaltningsutskottet
att 38 § ska godkännas med följande ändrade
innehåll:
"Tull-, gränsbevaknings-, skatte- och utsökningsmyndigheterna
samt konkursombudsmannen ska i sin verksamhet se till att uppmärksamhet
riktas på förhindrande och utredning av penningtvätt
och av finansiering av terrorism och att tvivelaktiga affärstransaktioner
eller misstänkt finansiering av terrorism som kommer fram
i samband med skötseln av deras egna uppgifter anmäls
till centralen för utredning av penningtvätt. (Utesl.)
En polisman som tillhör befälet och är
anställd vid centralen för utredning av penningtvätt
kan meddela tullmyndigheten för verkställande
och gränsbevakningsmyndigheten ett förordnande
att under högst fem vardagar hålla inne medel som
påträffats i samband med en tullåtgärd
eller gränskontroll eller gränsbevakning, om
en sådan åtgärd behövs för
att förhindra eller utreda penningtvätt eller
finansiering av terrorism. Med medel som ska hållas
inne avses kontanta medel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1889/2005
om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut
ur gemenskapen.
Bestämmelser om tull- och gränsbevakningsmyndigheternas
uppgifter i egenskap av förundersökningsmyndigheter
utfärdas särskilt. (Nytt 3 mom.)."
Av detaljmotiven till 38 § 2 mom. framgår
det att man med medel som ska hållas inne avser kontanta
medel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober
2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller
ut ur gemenskapen. Vad som räknas till kontanta medel framgår
närmare av artikel 2.a och b.
39 §. Skadeståndsskyldighet.
I 39 § 1 mom. föreskrivs det att en rapporteringsskyldig är
skyldig att ersätta ekonomisk skada som en kund har förorsakats
på grund av att en affärstransaktion har utretts,
anmälan har gjorts om en tvivelaktig affärstransaktion
eller en affärstransaktion har avbrutits eller vägrats
endast, om den rapporteringsskyldiga inte har iakttagit sådan
omsorg som med beaktande av omständigheterna skäligen
kan krävas av denne.
Lagutskottet fäster i sitt utlåtande förvaltningsutskottets
uppmärksamhet vid att den allmänna hänvisningen
i 39 § 2 mom. till att det i fråga om en rapporteringsskyldigs
skadeståndsskyldighet gäller vad som föreskrivs
i skadeståndslagen (412/1974) kan vara tvetydig.
För att skadeståndsbestämmelserna ska
vara så tydliga och konsekventa som möjligt föreslår
lagutskottet att den allmänna hänvisningen till
skadeståndslagen i 39 § 2 mom. ersätts
med en i lagstiftning sedvanlig hänvisning till de bestämmelser
i 2 och 6 kap. i skadeståndslagen som gäller jämkning
av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret
mellan två eller flera ersättningsskyldiga.
Förvaltningsutskottet omfattar lagutskottets utlåtande
och föreslår att 39 § 2 mom. får
följande lydelse: I fråga om jämkning
av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret
mellan två eller flera skadeståndsskyldiga gäller
bestämmelserna i 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974).
44 §. Sökande av ändring i beslut
av länsstyrelsen i Södra Finlands län.
Enligt 44 § 1 mom. gäller i fråga
om sökande av ändring i beslut av länsstyrelsen
i Södra Finlands län förvaltningsprocesslagen
(586/1996).
Grundlagsutskottet anser att formuleringen i paragrafen avviker
från den sedvanliga formuleringen. Därför
föreslår förvaltningsutskottet att 44 § 1
mom. skrivs om på följande sätt: (Utesl.) I beslut
av länsstyrelsen i Södra Finlands län får ändring
sökas genom besvär på det sätt
som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen
(586/1996)."
45 §. Ikraftträdande.
Enligt propositionen ska de föreslagna lagarna träda
i kraft så så snart som möjligt. Vidare
framgår det av propositionen att följdändringarna
på grund av genomförandet av tredje penningtvättsdirektivet
borde ha satts i kraft i medlemsstaterna senast den 15 december 2007.
Utskottet anser att de rapporteringsskyldiga bör ges
tillräckligt med tid att förbereda sig på lagens
ikraftträdande. Trots att de föreslagna lagarna
utvidgar och preciserar kravet på kundkontroll, är
de grundläggande kraven bekanta för en stor del
av de registreringsskyldiga redan med stöd av gällande
lag. Den riskbaserade bedömningen är en viktig
nyhet, men det har reserverats 12 månader för
en övergång till de nya metoder den kräver.
46 §.Övergångsbestämmelser.
Utskottet föreslår att uttrycket "i 6 § 2
mom. avsedda" i paragrafens 1 mom. ändras till "i 6 § 3
mom. avsedda".
2. Lagförslag 2—6 i propositionen
Utskottet föreslår att lagförslag
2—6 godkänns utan ändringar.
3. Lag om ändring av 19 och 30 § i kreditupplysningslagen
(Nytt lagförslag 7)
19 §. Allmänna förutsättningar
för utlämnande och användning av personkreditupplysningar.
Den nya kreditupplysningslag som trädde i kraft den
1 november 2007 skapade ett övergripande regelverk som
tryggar tillgången till tillförlitliga och relevanta
kreditupplysningar och borgar för de registrerades rättigheter
(LaUB 32/2006 rd — RP
241/2006 rd).
Enligt 19 § 7 punkten i kreditupplysningslagen får
kreditupplysningar lämnas ut till kreditinstitut och försäkringsanstalter
för uppfyllande av förpliktelser i samband med
förhindrande eller utredning av penningtvätt.
Förvaltningsutskottet föreslår att
19 § 2 mom. 7 punkten i kreditupplysningslagen,
som inte ingår i propositionen, ändras så att
personkreditupplysningar för att uppfylla förpliktelserna
i samband med förhindrande eller utredning av penningtvätt
och finansiering av terrorism får lämnas ut till
dem som är rapporteringsskyldiga enligt lagen om förhindrande
och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism.
De rapporteringsskyldiga som omfattas av den nya lagen om penningtvätt
måste på grund av verksamhetens karaktär
ha rätt att använda personkreditupplysningar för
att fullgöra sina skyldigheter enligt penningtvättslagen.
Personkreditupplysningar kan vara av betydelse till exempel när
man bedömer om ett visst kundförhållande
inbegriper risk för penningtvätt eller finansiering
av terrorism eller om kundens företagsverksamhet står
i rätt proportion till kundens ekonomiska ställning.
Personkreditupplysningar ska ändå inte användas
per automatik, utan utifrån en riskbaserad bedömning
enligt lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt
och av finansiering av terrorism. Personkreditupplysningarna bidrar
till att de skyldigheter som gäller kundkontroll och utredningsskyldigheten
enligt lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt
och av finansiering av terrorism kan fullgöras.
Förvaltningsutskottet föreslår därför
och med hänvisning till lagutskottets utlåtande
att 19 § 2 mom. 7 punkten i kreditupplysningslagen ändras
i enlighet med följande: "för att på begäran av
en registrerad för ett kreditinstitut eller en försäkringsanstalt
upprätta ett intyg eller en rekommendation om den registrerades
förmåga att sköta sina åtaganden
samt för uppfyllande av förpliktelser i samband
med förhindrande eller utredning av penningtvätt till
dem som är rapporteringsskyldiga enligt lagen om förhindrande
och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism
( / )."
30 §. Rätt till insyn.
Enligt 30 § 2 mom. i kreditupplysningslagen har en
fysisk person rätt att få veta varifrån
de registrerade uppgifterna härstammar och till vem personkreditupplysning om
honom eller henne har lämnats ut under det senaste året.
Avsikten är att se till att den registrerade kan försäkra
sig om att uppgifterna lämnats ut på lämpligt
sätt.
Om det är en rapporteringsskyldig enligt den föreslagna
lagen som skaffar personkreditupplysningar framgår inte
användningsändamålet nödvändigtvis
för den som upplysningarna gäller, eftersom rapporteringsskyldiga
kan skaffa och använda personkreditupplysningar också i andra
syften än för att förhindra eller utreda
penningtvätt och finansiering av terrorism. Däremot är
det klart att kopplingen till sådant förhindrande
eller sådan utredning framgår när upplysningar
lämnats till centralen för utredning av penningtvätt.
Förvaltningsutskottet anser i likhet med lagutskottet att
det är viktigt att sådan verksamhet inte får äventyras
på grund av att den misstänkte i ett för
tidigt skede får kännedom om misstanken.
Därför föreslår förvaltningsutskottet
att rätten till insyn enligt 30 § i
kreditupplysningslagen begränsas i de fall där
någon bett om kreditupplysningar för att förhindra
eller utreda penningtvätt och finansiering av terrorism.
Detta sker lämpligen genom ett nytt 3 mom. i kreditupplysningslagens
30 § enligt följande: "Det som föreskrivs
i 2 mom. om rätt för en registrerad att få veta
till vem personkreditupplysningar om honom eller henne har lämnats
ut tillämpas dock inte, om uppgifterna har lämnats
ut på villkoren i 19 § 2 mom. 7 punkten för
att fullgöra skyldigheterna i 9 § 3 mom., 23 eller
24 § i lagen om förhindrande och utredning av
penningtvätt och finansiering av terrorism ( /
) eller om uppgifter har lämnats ut till centralen för
utredning av penningtvätt för att förhindra
eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Dataombudsmannen kan granska att begränsningen av rätten
att få uppgifter är lagenlig. (Nytt 3 mom.)"
Det nya 30 § 3 mom. som förvaltningsutskottet
föreslår innebär att rätten
att få uppgifter begränsas så att någon
sådan rätt inte föreligger om uppgifter
lämnats ut på villkoren enligt 19 § 2 mom.
7 punkten för att fullgöra skyldigheterna i 9 § 3
mom. eller 23 eller 24 § i lagen om förhindrande
och utredning av penningtvätt och finansiering av terrorism
eller om uppgifter har lämnats ut till centralen för
utredning av penningtvätt för att förhindra
eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Dataombudsmannen ska kunna granska att begränsningen av
rätten att få uppgifter är lagenlig.
En sådan begränsning av rätten att få uppgifter
innebär att, när en person med stöd av
30 § 2 mom. i kreditupplysningslagen ber att få veta
till vem personkreditupplysningar lämnats ut under det
senaste året, kommer han eller hon inte att upplysas om sådan
utlämning som gjorts för att fullgöra
skyldigheterna enligt 9 § 3 mom. eller 23 eller 24 § i lagen
om förhindrande och utredning av penningtvätt
och finansiering av terrorism eller där uppgifter har lämnats
ut till centralen för utredning av penningtvätt
för att förhindra eller utreda penningtvätt
eller finansiering av terrorism.