Motivering
Översynen av berättelseförfarandet
En ändring av 32 § 4 mom. i riksdagens arbetsordning
trädde i kraft den 1 januari 2014. På grundval
av ändringen har regeringens årsberättelse
nu för första gången remitterats till
revisionsutskottet för behandling. Grundlagsutskottet yttrar
sig till revisionsutskottet. Den 15 maj 2014 framhöll talmanskonferensen
att utlåtandeutskotten gärna också kan
uttala sig om hur målen för det reviderade årsberättelseförfarandet
har nåtts.
Målet med revideringen av berättelseförfarandet är
enligt propositionen i ärendet (RP 62/2013
rd) att effektivisera och samordna rapporteringen till
riksdagen om verksamheten och ekonomin. Tack vare större
samordning av materialet behöver ministerierna sammanställa färre
rapporter till riksdagen, och de kan vara mer komprimerade. Samtidigt
understryks vikten av information om resultaten av regeringens åtgärder.
Syftet är att ge riksdagen möjlighet att fullfölja
sitt konstitutionella kontrolluppdrag och erbjuda riksdagen adekvat
information och samtidigt främja den politiska dialogen
mellan riksdag och regering.
I samband med översynen berättelseförfarandet
framhöll utskottet behovet av att regeringen effektiviserar
och rationaliserar informationen om sina åtgärder
och stärker riksdagens möjligheter att övervaka
dem (GrUB 1/2010 rd). Efter att förfarandet
har setts över bör innehållsfrågorna
dominera och stora satsningar göras på att förbättra
innehållet i berättelsen, samordna rapporteringen
och undanröja överlappningar (GrUB 5/2014
rd, GrUB 1/2014 rd).
Regeringens årsberättelse för 2013
består av fyra delar. Första delen redogör
för de samhälleliga verkningarna. Andra delen
innehåller ministeriernas resultatredogörelser
och tredje delen bokslutskalkylerna. Fjärde delen lägger
fram åtgärderna med anledning av riksdagens uttalanden
och ställningstaganden. I förordet sägs
det att berättelserna har slagits ihop, att överlappningar
har gallrats bort och att utvärderingar av resultat och
verkningar har lagts till (del 1, s. 10).
Enligt grundlagsutskottet är alla tre åtgärderna
bra och nödvändiga. Det har gått bara
en kort tid sedan reformen och det är därför än
så länge svårt att göra någon
större utvärdering av hur målen har nåtts.
Men utskottet understryker att berättelsen behöver
utvecklas ytterligare innehållsmässigt för
att så bra som möjligt tillgodose riksdagens behov
av information.
I samband med reformen underströk utskottet också att
berednings- och behandlingstiderna måste bli kortare för
att berättelseförfarandet ska vara till nytta
när riksdagen behandlar statsbudgeten. I fortsättningen
måste årsberättelsen föreläggas
riksdagen senast i april, ansåg utskottet. Då har
fackutskotten tillräckligt med tid på sig för
att lämna sina utlåtanden till revisionsutskottet,
som i sin tur får sitt betänkande klart för
plenumbehandling redan under vårsessionen (GrUB
5/2013 rd). Årsberättelsen
för 2013 är daterad den 30 april 2014. Den meddelades
ha inkommit till riksdagen den 13 maj 2014 och remitterades till
utskott den 15 maj 2014. Fackutskotten har haft tid på sig
att yttra sig till revisionsutskottet fram till den 19 september
2014. Målet för tidsramen nåddes således
inte fullt ut för årsberättelsen för
2013. Det bör dock sägas att berednings- och behandlingstiderna
har skjutits fram avsevärt. Det är viktigt att
regeringen försöker bli klar med berättelsen
ytterligare några veckor tidigare för att riksdagen
ska ha en reell chans att behandla den under vårsessionen.
Uttalanden som godkänts på förslag
av grundlagsutskottet
Berättelsen innehåller ett uttalande som riksdagen
har godkänt på förslag av grundlagsutskottet.
Det avser åtgärder för att stimulera
samiskan (B 1/2009 rd — RSk
5/2010 rd). I betänkandet (GrUB
8/2012 rd) om regeringens åtgärdsberättelse
för 2011 hänvisar utskottet till undervisnings-
och kulturministeriets åtgärdsprogram för att
stimulera de samiska språken och anser att regeringen har
vidtagit de åtgärder som riksdagen har krävt.
Uttalandet behövs således inte längre och
det kan strykas. Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt.
Garantier för rättsstaten och reform av rättsvården
Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt
att på behörigt sätt och utan ogrundat
dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol
eller någon annan myndighet som är behörig
enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans
eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid
domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan.
Vidare föreskriver artikel 14 i Förenta nationernas konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter att var och
en har rätt att få sin sak prövad utan
oskäligt dröjsmål. Enligt artikel 6.1
i Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna ska
var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter
och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott,
vara berättigad till en rättvis och offentlig
förhandling inom skälig tid och inför
en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats
enligt lag.
De grundläggande rättigheterna att få en
rättvis rättegång och en sak behandlad
utan dröjsmål är viktiga hörnstenar
i rättsstaten, understryker utskottet. Var och en har rätt
att få sin sak prövad på behörigt
sätt i domstol eller av någon annan myndighet
inom en skälig tid och till skäliga kostnader.
I en rättsstat måste både privatpersoner
och företag ha möjlighet att få sin sak prövad
i domstol utan rädsla för att drabbas av oskäliga
kostnader eller dröjsmål. Dessutom är det
viktigt att människor fortfarande kan lita på att
förövare ställs till svars för
sina gärningar på laglig väg. Det är
dessa grundläggande omständigheter som människors
känsla av säkerhet, samhällsfred och
en stabil ekonomisk omvärld bygger på.
Grundlagsutskottet behandlade långa rättegångstider
i sitt betänkande om regeringens åtgärdsberättelse
för 2008 och föreslog att riksdagen godkänner
ett uttalande om att regeringen upprättar en övergripande
plan för hur förundersökning, åtalsprövning
och rättegångar kan snabbas upp (GrUB
1/2010 rd — B 1/2009
rd — RSk 5/2010 rd).
En delegation tillsatt att justitieministeriet blev 2013 klar
med ett reformprogram för rättsvården
2013—2025. Programmet innehåller också ett
kortfristigt anpassningsprogram. Målet är att
minska antalet domstolsmål, förkorta behandlingskedjan
och effektivisera arbetsmetoderna inom hela rättsväsendet
utan att rättssäkerheten sätts på spel.
Programmet omfattar 60 projekt och enligt årsberättelsen
startade ungefär hälften av dem 2013.
Reformprogrammet för rättsvården är
mycket viktigt, anser grundlagsutskottet. Programmet gör
en heltäckande inventering av vad som kan förbättras
inom rättsvården. Det har lagts upp förslag
till åtgärder beträffande lagstiftning, strukturer
och förfaringssätt. De avser att säkerställa
rättssäkerheten i en tid av krympande ekonomiska
resurser. Det är bra att programmet tar fasta på att
innehållsligt förbättra rättsvården och
tillgodose den rättssäkerhet som de grundläggande
rättigheterna och de mänskliga rättigheterna
kräver effektivare och med fokus på det väsentliga.
Grundlagsutskottet understryker att vi också i ekonomiskt
svåra tider måste måna om hög
kvalitet på rättsvården. Strukturer,
handläggningskedjor, processer och arbetssätt
måste förbättras och det gäller
att finna metoder, som möjliggör för
rättsväsendet att fatta rätt beslut snabbare
och mer kostnadseffektivt än i dag.
Utskottet anser projekten till största delen vara motiverade
och menar att lagstiftningsändringar och andra åtgärder
bör beredas så snart som möjligt. Ett
exempel som utskottet vill lyfta fram är videofilmning
av rättegångar. Med metoden kunde man utan att
inkräkta på rättssäkerheten
koncentrera utfrågningarna av vittnen till underrätterna,
reducera antalet nya utfrågningar i tingsrätten
vid överklaganden och därmed spara tid och möda
för alla parter och samtidigt snabba på behandlingen.
Det är angeläget att det avsätts medel
för att införa videofilmning av rättegångar
och att verksamheten kommer i gång så snabbt som
möjligt.
Flexiblare rättegångar och effektivare processledning
både i underrätterna och vid överklagande
gör att mer resurser kan användas för de
verkliga rättssäkerhetsbehoven. Men då måste
både lagstiftningen och utbildningen reformeras.
Programmet syftar till att dels möta förändringarna
i omvärlden, dels anpassa utgifter för rättsvården
till de statsfinansiella sparbetingen. De nuvarande besluten betyder
att hela justitieministeriets förvaltningsområde
ska spara drygt 49 miljoner euro mellan 2012 och 2018. Dessutom
försvinner 2016 det extra anslag, som de senaste åren
getts ut för att bekämpa den svarta sektorn och
behandla asylöverklaganden. Domstolarna ska stå för
mer än 20 miljoner euro av nedskärningarna. Nedskärningen är
extra stor nästa år. Då kommer anslagen
till domstolarna att minska med mer än 6 miljoner euro
jämfört med i år.
Utskottet påpekar att besparingarna har konsekvenser
för rättsstaten och dess funktion. Hela 75 procent
av utgifterna inom rättsväsendet går till
personal, medan 12 procent går till lokaler och 6 procent
till administration och teknik inom it. Det innebär att
besparingarna leder till neddragningar i personalen eftersom också utgifter för
it och fastigheter i hög grad är kopplade till personal.
Utskottet oroar sig för hur rättsvården, i
synnerhet kvaliteten, handläggningstiderna och arbetshälsan,
kommer att påverkas av besparingarna. Nedskärningarna är
mycket stora och de ska genomföras under en mycket kort
anpassningsperiod. Risken är att den kontrollerade utgiftsminskning
som eftersträvas med reformprogrammet inte hinner gå hand
i hand med anslagsnedskärningarna. Ett annat problem är
att fastighetskostnaderna är höga och it-utvecklingen
kräver extra resurser.
Resurser måste avsättas för att trygga
och utveckla verksamheten i underrätterna, påpekar
utskottet. Behovet av att överklaga minskar om ärendena
behandlas grundligt och noggrant i underrätterna. Därmed
minskar också kostnaderna. Utskottet är extra
oroat för de överbelastade underrätterna.
Redan i flera år har läget hjälpts upp
med tilläggsanslag som riksdagen har beviljat. Det i sin
tur resulterar i tidsbegränsade domartjänster,
vilket inte kan anses vara korrekt. Långsiktig verksamhet
vid domstolarna måste säkerställas med
hjälp av tillräckligt stor basfinansiering.