Motivering
Egendomsskyddet
Allmänt.
Grundlagsutskottet har tidigare bedömt förslag
som inneburit skyldigheter eller begränsningar för
bl.a. ägarna till el-, naturgas- och teleföretag
i fråga om rätten att nyttja egendomen i syfte
att skapa eller trygga konkurrensvillkor. I de här sammanhangen
har utskottet brukat utgå från att skyldigheterna
och begränsningarna med hänsyn till egendomens
speciella art står i samklang med grundlagen om de finns inskrivna
i tydliga bestämmelser i lag och är skäliga
med avseende på ägaren (se t.ex. GrUU 4/2000
rd, s. 2/I, GrUU 34/2000 rd,
s. 2, GrUU 8/2002 rd, s. 3—4, GrUU
63/2002 rd, s. 2/I).
Hur villkor för tjänsterna och metoder för prissättnig av tjänsterna fastställs.
Elmarknadsmyndigheten fastställer de villkor för
tjänsterna och prissättningsmetoder enligt 38
a § 1 mom. 1—4 punkten som en nätinnehavare
och en stamnätsinnehavare med systemansvar ska iaktta.
Ur den materiella rättens synvinkel betyder förslaget
ingen större förändring i det rådande rättsläget.
En nätinnehavare och den som har systemansvar ska nämligen
också nu följa bestämmelserna om t.ex.
prissättningsprinciper och elmarknadsavtal i elmarknadslagen.
I praktiken innebär förslaget en övergång
från efterhandskontroll av att lagen följs till
ett förfarande där elmarknadsmyndigheten på förhand
i överensstämmelse med lagens krav fastställer tjänstevillkoren
och prissättningsmetoderna för den behöriga
aktören.
Bestämmelsernas huvudsakliga syfte är att
förebygga problemen med ett s.k. naturligt monopol för
en fungerande elmarknad och att säkerställa tillgången
till förmånliga och högkvalitativa nättjänster.
Vidare avser det att hindra en avsiktlig uppsamling av stora intäktsöverskott
för att de summor som eventuellt ska återbäras
till kunderna ska vara obetydliga jämfört med
kundernas nätavgifter.
Grundlagsutskottet har ansett att det i princip är
nödvändigt och acceptabelt att näringsverksamheten
regleras i en marknadssituation där det råder
s.k. naturligt monopol (GrUU 4/2000 rd, s.
2). I ett sådant läge är det enligt utskottets
mening motiverat att främja konkurrensen och skydda kundernas
rättigheter av förmögenhetsvärde
genom effektivare metoder än vanligt.
Enligt förslaget ska elmarknadsmyndighetens beslut
svara mot grunderna i den förordning från Europaparlamentet
och rådet som nämns i 3, 4 och 6 a kap. och 38
a § 2 mom. i elmarknadslagen. Bestämmelserna är
enligt utskottets mening tillräckligt exakta med hänsyn
till omständigheternas delvis bokföringsmässiga
och därmed tekniska särdrag liksom det faktum
att regleringen i första hand gäller elaffärsverksamhet och
inte enskilda (jfr GrUU 2/2004 rd, s.
2/II).
Enligt huvudregeln i 38 a § 3 mom. gäller myndighetens
beslut om fastställande av prissättningsmetoderna
under fyra år. Med stöd av 38 b § kan
beslutet ändras på ansökan av en nätinnehavare
eller den som har systemansvar eller på elmarknadsmyndighetens
initiativ. Ett villkor för beslut på myndighetens
initiativ är bl.a. att det finns ett vägande skäl
att ändra beslutet till följd av en väsentlig
förändring i omständigheterna eller på grund
av att villkoren är föråldrade eller
att prissättningen ska revideras. Om avkastningen av nätverksamheten
under den fyraåriga tillsynsperioden är lägre än
beloppet av en skälig avkastning bör elmarknadsmyndigheten
med stöd av 38 c § 1 mom. berättiga nätinnehavaren
att höja avgifterna för överföringstjänster.
Utskottet anser att bestämmelserna på det hela
taget inte blir oskäliga för ägarna. — Bestämmelserna
om ändringssökande i 51 § är lämpliga
med tanke på rättssäkerheten.
I dessa delar inverkar bestämmelserna inte på behandlingsordningen
för lagförslaget.
Underhållsstopp vid kraftverk.
Elmarknadsmyndigheten får utifrån 36 a § 2
mom. bestämma att tidpunkten för ett underhållsstopp
vid ett kraftverk som planerats in för tiden mellan den
1 december och 28 februari flyttas om det finns grundad anledning
att misstänka att tillgången på el inte
motsvarar efterfrågan i Finland vid den tidpunkt som anmälts
för underhållsstoppet.
Myndighetens möjlighet att ordna tidpunkterna för
underhållsstopp vid kraftverk på föreslaget
och i det stora hela rätt proportionerat vis är inte
betydelsefull med tanke på egendomsskyddet i grundlagen.
Retroaktiv reglering.
Föreslagna 27 a § 1 mom. om standardersättning
vid dröjsmål med att koppla en anslutning tillämpas
enligt 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen också på elavtal som
ingåtts före lagens ikraftträdande, om
dröjsmålet har skett efter ikraftträdandet.
Grundlagsutskottet har redan i ett tidigare utlåtande
bedömt om det är acceptabelt att bestämmelser
om standardersättningar för avbrott i eldistributionen
kan utfärdas retroaktivt (GrUU 63/2002
rd, s. 3) och på grund av jämlikhetsbestämmelsen
i grundlagens 6 § ansett det vara på sin plats
att konsumentskyddsbestämmelser också ska gälla
avtal som ingåtts innan lagen trädde i kraft.
Den föreslagna bestämmelsen är inte oskälig
för avtalsparterna. Lagförslaget kan till denna
del behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Föreslagna 44 § om skadestånd tillämpas
likaså på elavtal som ingåtts innan lagen
trädde i kraft. Paragrafändringen går
ut på en teknisk justering. Förslaget att bestämmelsen
ska tillämpas retroaktivt inverkar inte på behandlingsordningen.
Åtskiljande av verksamheterna
Särredovisning av företagsverksamheter.
De företag som är verksamma på elmarknaden
ska enligt 28 § 1 mom. särredovisa elnätsverksamhet och övriga
elaffärsverksamheter samt elaffärsverksamheter
och företagets övriga affärsverksamhet.
Med särredovisning avses enligt 29 § att det för
de elaffärsverksamheter som ska särredovisas ska
göras upp en resultaträkning och balansräkning
per räkenskapsperiod.
Den föreslagna regleringen om företagsstrukturen
och detaljerna i bokföringen är inte betydelsefull
med tanke på egendomsskyddet i grundlagen och inverkar
inte på lagstiftningsordningen.
Bemyndigande att utfärda förordning.
Med stöd av 28 § 2 mom. kan det genom förordning
av statsrådet bestämmas att olika delfunktioner inom
elnätsverksamheten ska särredovisas. Enligt propositionens
motivering är det meningen att föreskriva genom
förordning om särredovisning av distributionsnätsinnehavarens
geografiskt åtskilda verksamheter. Likaså ska
det föreskrivas genom förordning om särredovisning
av stamnätsverksamhet och distributionsnätsverksamhet
om stamnätsinnehavaren utvidgar sin verksamhet till distributionsnätsverksamhet. Dessa
inskränkningar i förordningsutfärdarens befogenhet
framgår inte av bemyndigandebestämmelsen.
Bemyndigandet att påföra aktörerna
nya skyldigheter jämfört med övriga bestämmelser
i lagen är på ett problematiskt vis öppen
med tanke på den bestämmelse i grundlagens 80 § 1
mom. som säger att bestämmelser om grunderna för
individens rättigheter och skyldigheter ska utfärdas
genom lag. Därför måste regleringen kompletteras
med bestämmelser motsvarande propositionens motivering
om grunderna för särredovisningsskyldighet t.ex.
så att det av lagen framgår i hurdana eller vilken
typ av situationer delfunktioner ska särredovisas eller
det genom förordning kan bestämmas att de ska
särredovisas. Kompletteringen är ett villkor för
att lagen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Särredovisning av en kommunal inrättning.
En kommunal inrättning som utövar elaffärsverksamhet
ska enligt 30 § redovisas skilt per räkenskapsperiod
från kommunen och från kommunens övriga
inrättningar. För inrättningen ska en särskild
resultat- och balansräkning göras upp.
Den kommunala självstyrelsen skyddas i grundlagens
121 § 1 mom. vilket i grundlagsutskottets praxis betyder
att kommuninvånarna har rätt att besluta om kommunens
förvaltning och ekonomi (t.ex. GrUU 65/2002
rd, s. 2/II). Det går inte att ingripa
i självstyrelsens viktigaste specifika drag genom en vanlig
lag på ett sätt som i sak urholkar självstyrelsen
(GrUU 31/1996 rd, s. 1).
Kravet på att en kommunal inrättning som utövar
elaffärsverksamhet ska skilja åt sina verksamheter
i bokföringen är enligt utskottets mening inte
betydelsefullt med tanke på det grundlagsfästa
skyddet för den kommunala självstyrelsen.
Andra synpunkter
Näringsfriheten.
Elnätstillstånd och tillståndsvillkor
kan enligt 5 § 3 mom. ändras med tillståndshavarens
samtycke eller också annars då det finns skäl
som är särskilt viktiga med tanke på lagens
syfte för ändringen. Grundlagsutskottet påpekade
i sin bedömning av förslaget till elmarknadslag
vid 2002 års riksmöte att befogenheten att ändra
ett tillstånd för näringsutövning och
villkoren i det med hänsyn till proportionaliteten i regleringen
bör begränsas till situationer där ändringarna är
nödvändiga för att verksamhetsvillkoren
förändrats väsentligt (GrUU 62/2002
rd, s. 3/I). Det är viktigt att förslaget
ses över på denna punkt, menar utskottet.
Hemfridsskyddet.
Av föreslagna 42 § 2 mom. framgår
indirekt att den granskning som där nämns bara
kan gälla lokaler som innehas av en sammanslutning eller
en inrättning som bedriver en verksamhet som är
underkastad tillsyn. Därmed kan granskningar i praktiken
inte utföras på platser som omfattas av hemfridsskyddet enligt
grundlagens 10 § 1 mom. Utskottet har visserligen tidigare
ansett att en sådan begränsning av granskningsobjekt
bör nämnas i lagen (GrUU 63/2002
rd, s. 3/II). Det är viktigt att förslaget
kompletteras på detta sätt.
Elmarknadsmyndighetens besvärsrätt.
Elmarknadsmyndigheten har med stöd av 51 § 3
mom. rätt att söka ändring genom besvär
i sådana beslut av förvaltningsdomstolen och marknadsdomstolen
genom vilka domstolen har upphävt eller ändrat
elmarknadsmyndighetens beslut.
Förslaget är exceptionellt i förvaltningsprocessystemet.
En myndighets allmänna besvärsrätt kan
bli ett problem med tanke på kravet på behörigt
förfarande i grundlagens 21 § 1 mom., eftersom
myndigheten då kan betraktas som en parts formella motpart
(GrUU 4/2004 rd, s. 10/I).
Regeringen motiverar inte på något vis förslaget
att ge myndigheten denna exceptionella besvärsrätt.
Utskottet anser att bestämmelsen om allmän besvärsrätt
för elmarknadsmyndigheten bör strykas i lagförslaget.
Marknadsdomstolens sakkunnigledamöter.
Bestämmelsen om att statsrådet kan förordna
nya sakkunnigledamöter till marknadsdomstolen finns i 2
mom. i ikraftträdandebestämmelsen i det andra
lagförslaget. Det vore lämpligare att placera
en sådan bestämmelse som är avsedd att vara
permanent i lagförslagets 5 § (behörighetsvillkor
för och förordnande av sakkunnigledamöter).