Motivering
Hur villkoren för tjänsterna och metoderna
för prissättning fastställs
Naturgasmarknadsmyndigheten fastställer de villkor
för tjänsterna och metoder för prissättningen
enligt 7 kap. 1 a § 1—4 punkten som en nätinnehavare
och en överföringsnätinnehavare med systemansvar
ska följa.
Grundlagsutskottet har tidigare bedömt förslag
som inneburit skyldigheter eller begränsningar för
bl.a. el-, naturgas och teleföretag i fråga om
rätten att nyttja egendomen i syfte att skapa eller trygga
konkurrensvillkoren. I de här sammanhangen har utskottet
brukat utgå från att skyldigheterna och begränsningarna
med hänsyn till egendomens speciella art är konstitutionella
om de finns inskrivna i tydliga bestämmelser i lag och är
skäliga med avseende på ägaren (se t.ex. GrUU
4/2000 rd, s. 2/I, GrUU 34/2000 rd,
s. 2, GrUU 8/2002 rd, s. 3—4, GrUU
63/2002 rd, s. 2/I, GrUU 36/2004
rd, s. 2/I).
Ur den materiella rättens synvinkel betyder förslaget
ingen större förändring i det rådande rättsläget.
En nätinnehavare och den som har systemansvar ska nämligen
också nu följa bestämmelserna om t.ex.
prissättningsprinciper och allmänna förpliktelser
vid nätverksamhet enligt naturgasmarknadslagen. I praktiken
innebär förslaget en övergång
från efterhandskontroll av att lagen följs till
ett sådant förfarande att naturgasmarknadsmyndigheten
på förhand i överensstämmelse
med lagens krav fastställer tjänstevillkoren och
prissättningsmetoderna för den behöriga
aktören.
Det råder s.k. naturligt monopol inom överförings-
och distributionsnätsverksamheten i fråga om naturgas.
Därför har grundlagsutskottet tidigare ansett
det nödvändigt och acceptabelt att naturgasnätsverksamheten
regleras (GrUU 4/2000 rd, s. 2). I ett
sådant marknadsläge är det enligt utskottets
mening motiverat att främja konkurrensen och skydda kundernas
rättigheter av förmögenhetsvärde
genom effektivare metoder än vanligt.
Naturgasmarknadsmyndighetens beslut ska enligt 7 kap. 1 a § 2
mom. basera sig på de grunder som föreskrivs i
2 och 3 kap. samt i 4 kap. 6 § i naturgasmarknadslagen.
Den lagen har kommit till med grundlagsutskottets medverkan (GrUU
4/2000 rd). Utskottet har ingenting att anmärka
på i fråga om regleringens exakthet.
Enligt huvudregeln i 7 kap. 1 a § 3 mom. gäller
myndighetens beslut om fastställande av prissättningsmetoderna
i fyra år. Men med stöd av 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen är
den första tillsynsperioden fem år. Med stöd
av 7 kap. 1 b § kan beslutet ändras på ansökan
av en nätinnehavare eller den som har systemansvar eller
på naturgasmarknadsmyndighetens initiativ. Ett villkor
för beslut på myndighetens initiativ är
bl.a. att det finns ett vägande skäl att ändra
beslutet till följd av en väsentlig förändring
i omständigheterna eller på grund av att villkoren är
föråldrade eller att prissättningen ska
revideras. Om avkastningen av nätverksamheten under tillsynsperioden är
lägre än beloppet av en skälig avkastning
bör naturgasmarknadsmyndigheten med stöd av 7
kap. 1 c § 1 mom. berättiga nätinnehavaren
att höja avgifterna för överföringstjänster.
Utskottet anser att bestämmelserna på det hela
taget inte blir oskäliga för ägarna — bestämmelserna
om ändringssökande i 9 kap. 4 § är
lämpliga med tanke på rättssäkerheten.
I dessa delar inverkar bestämmelserna inte på behandlingsordningen
för lagförslaget.
Bemyndigande att utfärda förordning och regleringens
retroaktivitet
Bemyndigande att utfärda förordning.
Bestämmelser om de allmänna avtalsvillkor
för naturgasförsäljning och nättjänster
som tillämpas på konsumenterna utfärdas
genom förordning av handels- och industriministeriet.
Enligt propositionens motivering ska bemyndigandet utnyttjas
för att sätta i kraft konsumentskyddsåtgärderna
i bilaga A till direktivet om gemensamma regler för den
inre marknaden för naturgas. Det är obestridligt
att bestämmelserna i bilagan handlar om sådana
rättigheter för kunden och skyldigheter för
tjänstetillhandahållaren vars grunder det enligt
80 § 1 mom. i grundlagen ska föreskrivas om genom
lag. Varken lagförslaget eller gällande naturgasmarknadslag innehåller
bestämmelser om detta och därmed står
bemyndigandebestämmelsen i strid med grundlagen. Naturgasmarknadslagen
måste därför kompletteras med sådana
bestämmelser om grunderna för kundens och tjänstetillhandahållarens
rättigheter och skyldigheter som är nödvändiga
för att sätta i kraft direktivets bilaga A och som är
tillräckligt exakta med tanke på grundlagen. Om
detta inte är möjligt i samband med den fortsatta
beredningen av den föreliggande propositionen måste
regeringen komma med en särskild proposition. I så fall
ska bemyndigandebestämmelsen strykas i lagförslaget
för att det ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Retroaktiv reglering.
Bestämmelser som utfärdats genom förordning
av ministeriet med stöd av 4 kap. 7 § tillämpas
enligt 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen också på naturgasavtal
som ingåtts innan lagen trädde i kraft.
Egendomsskyddet i grundlagen tryggar också kontinuiteten
i avtalsrelationerna, även om förbudet mot att
ingripa retroaktivt i avtalsrelationer inte är absolut
i grundlagsutskottets praxis. Utskottet har bedömt också denna
typ av bestämmelser som ingriper i egendomsskyddet med
tanke på de allmänna villkoren för att
begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna (se
t.ex. GrUU 1/2003 rd, s. 1—3).
Förslaget om att bestämmelser som utfärdas
genom förordning ska kunna tillämpas retroaktivt
uppfyller inte kravet på att bestämmelser ska
utfärdas genom lag enligt begränsningsvillkoren
och står därmed i strid med grundlagen. Därför
måste 2 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen
strykas i lagförslaget för att det ska kunna behandlas
i vanlig lagstiftningsordning.
Andra synpunkter
Hemfridsskyddet.
Av föreslagna 7 kap. 5 § 2 mom. framgår
indirekt att den besiktning som där nämns i praktiken
bara kan gälla lokaler som omfattas av hemfridsskyddet
i 10 § 1 mom. i grundlagen. Utskottet har tidigare ansett
att en sådan begränsning av besiktningsobjekt
bör nämnas i lagen (GrUU 63/2002
rd, s. 3/II). Det är viktigt att förslaget
kompletteras till denna del anser utskottet (GrUU 36/2004
rd, s. 4/II), inte minst som den föreslagna
bestämmelsen inte explicit nämner att besiktningen
ska gälla lokaler som innehas av en sammanslutning eller
inrättning som bedriver verksamhet som omfattas av tillsyn
(jfr 42 § 2 mom. i elmarknadslagen).
Naturgasmarknadsmyndighetens besvärsrätt.
Naturgasmarknadsmyndigheten har med stöd av 9 kap.
4 § 3 mom. rätt att söka ändring
genom besvär i beslut av förvaltningsdomstolen
och marknadsdomstolen genom vilka domstolen har upphävt
eller ändrat naturgasmarknadsmyndighetens beslut.
Förslaget är exceptionellt i förvaltningsprocessystemet.
En myndighets allmänna besvärsrätt kan
bli ett problem med tanke på kravet på behörigt
förfarande i grundlagens 21 § 1 mom., eftersom
myndigheten då kan betraktas som en parts formella motpart
(GrUU 4/2004 rd, s. 10/I).
Regeringen motiverar inte på något vis förslaget
att ge myndigheten denna exceptionella besvärsrätt.
Utskottet anser att bestämmelsen om allmän besvärsrätt
för naturgasmarknadsmyndigheten bör strykas i
lagförslaget (GrUU 36/2004 rd,
s. 4/II).