Motivering
I budgetpropositionen för 2011 uppgår anslagen för
justitieministeriets förvaltningsområde till 830
miljoner euro. Detta är 21 miljoner euro (3 %)
mer än i 2010 års budget om man bortser från
valutgifterna som varierar från år till år.
Utdragna rättegångar och domstolarnas och åklagarnas
resurser
Rättsskyddet är en grundläggande
rättighet enligt grundlagen och innefattar bl.a. rätten
att utan dröjsmål få sin sak behandlad
av myndighet. Rätten att få sin sak behandlad
utan ogrundat dröjsmål finns också inskriven
i Finlands internationella åtaganden.
Som det framgår av budgetpropositionen fälldes
Finland 2000—2009 ca 90 gånger av Europadomstolen
för rättegångar som inte slutförts inom
rimlig tid. Störst är risken för att
rättegången fördröjs särskilt
när det handlar om omfattande ekobrott.
Enligt en undersökning gjord av högsta domstolen
har antalet brottmål där hovrättsbehandlingen
räckt mer än ett år minskat med ungefär en
femtedel om man ser till de mål som avgjordes under första
hälften av 2010. Men trenden är mycket vacklande
från hovrätt till hovrätt; vid Åbo
hovrätt har antalet brottmål av ovannämnt slag
närapå halverats medan det vid Östra
Finlands hovrätt mer än tredubblats. De motsatta trenderna
antas delvis bero på att resurserna skurits ned vid Östra
Finlands hovrätt medan Åbo hovrätt fått
ett resurstillskott. Högsta domstolens undersökning
visar också att hovrätterna under årets
första hälft meddelat flera tiotals domar i brottmål
där polisanmälan gjorts för fem år sedan
eller ännu tidigare. Men tiotals brottmål av detta
slag är fortfarande aktuella vid hovrätterna.
Lagutskottet har i många sammanhang framhållit
att rättegångarna inte får bli oskäligt
långa och att skillnaderna i behandlingstider på olika håll
i landet inte får växa sig alltför stora
(se LaUU 28/2009 rd, LaUU 19/2009
rd, LaUU 15/2006 rd, LaUU
7/2006 rd och LaUU 18/2004 rd).
Högsta domstolens undersökning ger belägg
för att rättegången fortfarande drar
alltför långt ut på tiden i vissa brottmål.
Detta trots att domstolarna i snitt lyckats hålla behandlingstiderna
skäliga. Utskottet understryker att dröjsmålet
med behandlingen av brottmål måste fås under
kontroll med det snaraste och på ett hållbart
sätt. Oskäligt långa rättegångar
får inte bli ett bestående problem hos oss. Det
krävs nära samverkan över administrativa
gränser för att målet ska kunna nås.
Därför är det alldeles förträffligt
att justitieministeriet och inrikesministeriet sommaren 2010 tillsatte
en arbetsgrupp för att ta fram en plan för de
samlade åtgärder som behövs för
att förhindra att rättsprocessen drar ut på tiden.
Den totala rättegångstiden inkluderar dels själva
domstolsbehandlingen, dels förundersökning och åtalsprövning.
Därför måste förundersökningsmyndigheterna, åklagarna
och domstolarna visa kvalitet och effektivitet i sitt arbete. Resursunderskott
eller något annat problem, om så bara i en endaste
processfas, kan förlänga den totala behandlingstiden.
Trots att orsakerna till de fördröjda rättegångarna är
många och kräver en lång rad åtgärder,
eventuellt också legislativa, för att kunna undanröjas,
anser utskottet det vara A och O att såväl domstolar
som åklagare och förundersökningsmyndigheter
har tillgång till adekvata resurser för ärendebehandlingen
(se LaUU 28/2009 rd och LaUB
3/2009 rd). Också behandlingsgången
från tingsrätt till hovrätt och eventuellt
vidare till högsta domstolen måste fungera och
för det behöver de olika rättsinstanserna
resurser. Dessutom måste resurserna inriktas på rätt
sätt på såväl tingsrätts-
som hovrättsplanet för att de regionala skillnaderna
i behandlingstider inte ska växa sig alltför stora.
Lagutskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen
nu lägger en lång rad förslag till ökade
resurser för domstolar och åklagare. Domstolarna
får 1 miljon euro för att bekämpa ekobrott och åklagarna
2,15 miljoner euro för samma ändamål
plus för att avarbeta ärendebalansen. Dessutom
föreslås åklagarna få 1 miljon
euro extra för WinCapita-processen. Alla dessa tillägg bidrar
till att förhindra att brottmålen drar ut på tiden.
Domstolarna och åklagarna får också tilläggsresurser
(totalt 1,5 miljoner euro) för att genomföra en
reform gällande åtalsrätten för
lindrig misshandel (RP 78/2010 rd).
Eftersom reformen kommer att ge åklagarna och domstolarna
nya uppgifter och mer jobb är tilläggsresurserna
absolut nödvändiga. Men lagutskottet ber finansutskottet
notera att budgetpropositionen inte ger polisen mer pengar för
att genomföra reformen. Behandlingen av RP 78/2010
rd i lagutskottet har emellertid tydliggjort att polisen kommer
att få så mycket mer jobb med de nya fall som
omfattas av straffsystemet att även polisen måste
få adekvata resurser för att genomföra
reformen om syftet med reformen ska nås.
Utskottet har redan tidigare framhållit behovet av
att modernisera domstolarnas och åklagarnas informations-
och ärendehanteringssystem (se LaUU 6/2010
rd och LaUU 15/2008 rd). En
modern och fungerande informationsteknik gör behandlingen
av ärenden effektivare och öppnar för
bättre e-tjänster. Informations- och ärendehanteringssystemen
hjälper i många stycken till att få kontroll över
de utdragna rättegångarna, eftersom
man med deras hjälp bättre kan följa
hur länge rättegångarna pågått.
Att regeringen nu föreslår 1 miljoner euro som
ett första bidrag till moderniseringen av domstolarnas och åklagarnas ärendehanteringssystem
är
enligt utskottets mening en viktig öppning. Men enligt
uppgift kommer de nya systemen att sammantaget kräva ca
10 miljoner euro. För att resultat ska nås måste
utvecklingsarbetet få de pengar det kräver även
under kommande år.
På tal om domstolarnas och åklagarnas resurser är
det viktigt att minnas att merparten av de ovannämnda extraanslagen är öronmärkta.
I och för sig är detta motiverat, eftersom resurserna
då används för avsett ändamål.
Men i övrigt tillgodoser budgetpropositionen i all synnerhet
inte domstolarnas behov av basfinansiering. Detta är oroväckande
med tanke på domstolsväsendets funktionsförmåga
och det krav på rättsskydd som de grundläggande
rättigheterna och våra internationella åtaganden
ställer.
Justitieministeriet rapporterar att domstolarnas ekonomiska
utsikter försämrats avsevärt i år när
bl.a. utgifterna för lokaler och informationsteknik stigit
oförutsett mycket. Här handlar det om att basfinansieringen
till domstolarna skulle kräva ett tillskott på över
3 miljoner euro 2011.
Om man vill att domstolarna ska fungera måste man också satsa
på att förbättra deras förvaltning
och verksamhet. Den uppgiften hör i dagsläget
till justitieministeriets justitieförvaltningsavdelning.
Därför är det viktigt att avdelningens resurser
stärks, menar utskottet.
Kampen mot svart ekonomi och ekobrottslighet
Enligt budgetpropositionen får specialindrivningen
inom utsökningen och övervakningen av konkursbon
ett permanent tillskott på 1,3 miljoner euro. Specialindrivningen
har hittills funnits organiserad endast i Helsingfors och Rovaniemi,
men kan nu tack vara de ökade anslagen utvidgas till hela
landet. Det är angeläget och även motiverat
med tanke på statsfinanserna att rikta in mer pengar på att
bekämpa svart ekonomi och ekonomisk brottslighet, eftersom
allt som fås in genom specialindrivning också gagnar
staten som borgenär. Men det gäller att i fortsättningen ge
akt på om det höjda anslaget är nog.
Dessutom kräver bekämpningen av svart ekonomi
och ekonomisk brottslighet tväradministrativt samarbete,
understryker utskottet.
Omstruktureringar och anställda
Stora omstruktureringar har helt nyligen genomförts
inom justitieministeriets förvaltningsområde:
tingsrättsnätet och utsökningens centralförvaltning
har setts över och kriminalvården och fångvården
sammanslagits. Just nu sitter en kommitté och grunnar på hovrätts-
och förvaltningsdomstolsnätet.
Omstruktureringarna hoppas man ska generera stora resultat-
och kvalitetsfördelar. Omstruktureringarna och målen
med dem är i sig viktiga och värda stöd,
menar utskottet. Men när omstruktureringar görs
måste de personella konsekvenserna ges särskild
uppmärksamhet, eftersom det skapar osäkerhet och
gör det svårare att orka i arbetet särskilt
om omläggningsarbetet drar ut på tiden och anslagsmarginalerna är
snäva. Sjukfrånvaro och pensionsavgångar
kan ge utslag i arbetsproduktiviteten och arbetskvaliteten och på så vis
urholka de eftersträvade fördelarna.
Här vill utskottet särskilt lyfta fram sjukfrånvaron
inom fångvårdsväsendet. År 2009
uppgick sjukfrånvaron bland den personal som ansvarar för
straffverkställigheten till 14,9 arbetsdagar per årsverke
när motsvarande siffra exempelvis inom åklagarväsendet
var 6,9.
Om man vill förbättra arbetshälsan
och minska sjukfrånvaron bland fängelsepersonalen
måste man se till att personalförvaltningen och
ledarskapet är bra och fungerande inom hela fångvårdsväsendet.
Den turbulenta situation som rått i många år
till följd av omorganisationer vid fängelser och
i fängelsenätet måste absolut stabiliseras,
menar utskottet. Personalen vid de välfungerande öppna
anstalter som man nyss i samband med omstruktureringen av fängelsenätet beslutade
ska bevaras, t.ex. Pelso fängelse och Satakunta fängelses
avdelning i Kjulo, ska inte behöva leva i ständig
ovisshet om huruvida verksamheten vid respektive fängelser
kommer att fortsätta eller inte. Vetskapen om det egna
jobbets varaktighet hör till de starkaste faktorer då det
gäller att upprätthålla arbetshälsan
och orka arbeta.
Arbetshälsan bör ges hög prioritet
också inom rättsförvaltningens övriga
sektorer. Enligt en färsk studie gällande rättskipningspersonalens arbetshälsa
(Korkeimman oikeuden selvityksiä 1/2010) upplever
en ansenlig del av domarna och föredragande att deras arbetsbörda är
oskälig och den för arbete avsedda tiden alltför
kort. Hälften ansåg att de inte hade tid med den
utbildning som de bort få. De höga innehållsliga
krav som ställs på domarnas och föredragandenas
arbete i kombination med en enorm arbetsbörda kan bli ett
hot mot personalens ork.
Offentlig rättshjälp
Budgetpropositionen har som ambition att korta ner väntetiderna
till rättshjälpsbyråerna i huvudstadsregionen.
Enligt information till utskottet hör pensioneringarna
till de faktorer som påverkar väntetiderna i huvudstadsregionen
(t.ex. på rättshjälpsbyrån i
Esbo kommer flertalet anställda att gå i pension
2009—2011). Oftast har man låtit bli att tillsätta
tjänster som blivit vakanta till följd av pensionering.
Dessutom finns det en mängd utländska klienter
i huvudstadsregionen som kräver en och en halv gång
den tid som normalt reserveras för klienter.
För klienterna är det viktigt att de har tillgång till
sakkunnig rättshjälp till rimligt pris vid rätt rätt
tidpunkt. Men utifrån erhållen utredning gör utskottet
trots allt den bedömningen att rättshjälpsbyråerna
nu befinner sig i ett så trängt anslagsläge
att de inte utan resurstillskott klarar av att korta ner väntetiderna.
Det finns all anledning att trygga de statliga rättshjälpsbyråernas kapacitet,
eftersom offentlig rättshjälp och allmän
intressebevakning tillhandahålls av tjänstemän
och ställer sig därmed billigare.
Forskning
Utskottet har upprepade gånger påtalat de
obefintliga satsningarna på forskning inom justitieministeriets
förvaltningsområde och Rättspolitiska
forskningsinstitutets knappt tilltagna resurser (bl.a. LaUU
19/2009 rd, LaUU 5/2008 rd, LaUU
15/2008 rd, LaUU 12/2007 rd och LaUU 15/2006
rd och de utlåtanden som det hänvisas till
där). Rättspolitiska forskningsinstitutet är det
minsta statliga institutet för sektorsforskning och resultaten
av den forskning som bedrivs där spelar en mycket stor
roll dels för en allmän utveckling av justitieministeriets
förvaltningsområde, dels för lagberedningen.
Forskningsbaserad kunskap om de rättsliga förhållandena
tas också fram vid domstolar och universitet. Det är
viktigt med brett upplagd forskning för att man ska få fram
så heltäckande information till grund för
beslutsfattandet som möjligt. Med hänvisning till
sina tidigare utlåtanden anser utskottet att domstolarna
och universiteten behöver mer pengar för utredningar
och forskning (se LaUU 19/2009 rd och LaUU
15/2008 rd).
Riksdagen beviljade Rättspolitiska forskningsinstitutet
ett extra anslag på 150 000 euro i 2010 års budget,
men den summan saknas nu i budgetpropositionen. Regeringen konstaterar helt
lakoniskt att målet är att under de närmaste åren
förbättra Rättspolitiska forskningsinstitutets
och ministeriets förutsättningar att mer heltäckande
producera forskningsinformation om det rättsliga livet.
Finansministeriet meddelar att man just nu är återhållsam
med att ge de enskilda sektorsforskningsinstituten mer resurser,
eftersom staten under ledning av forsknings- och innovationsrådet
och delegationen för sektorsforskning håller på att
planera en strukturreform avseende sektorsforskningen och då kan
anlägga en samlad syn på denna forskning. Lagutskottet
anser trots allt att Rättspolitiska institutet redan nu
måste ges mer resurser för att kunna stå på en
hållbar grund utan att vänta på att den
samlade bedömning som redan pågått en
längre tid ska bli klar.
Brottsoffrens ställning
Människor som fallit offer för brott kan få psykiskt
stöd, hjälp och råd bl.a. av Brottsofferjouren.
De stödsökande blir hela tiden fler. I år
har t.ex. kontakttagningarna med Brottsofferjouren ökat
med mer än 40 procent och klientköerna blivit
längre.
Stödtjänsterna för brottsoffer finansieras
numera till övervägande del av Penningautomatföreningen.
Enligt uppgift kommer t.ex. Brottsofferjouren inte att få mer
pengar trots ökad efterfrågan, eftersom stödtjänsterna
anses höra mer staten till att finansiera. Följden
kan bli att stödtjänsterna minskar och blir sämre.
Utskottet ser med stor oro på situationen. Stödet
till brottsoffer hör till de tjänster som bör
finnas tillgängliga överallt i landet. Bäst
skulle nivån och tillgången på tjänster
tryggas om ansvaret för kostnaderna lades på staten,
menar utskottet.