Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
När EU fattat ett beslut i en fråga kommer det till riksdagens plenum för behandling, om frågan är sådan att riksdagen måste godkänna beslutet eller vidta lagstiftningsåtgärder. EU-rättsakter, särskilt direktiv, kräver ofta att Finlands lagstiftning ändras. Beslut om sådana ändringar fattas av riksdagen precis som i andra lagstiftningsfrågor. För internationella avtal, inklusive ändringar i EU-fördragen, krävs det beslut i plenum. Riksdagens talmanskonferens kan besluta att riksdagen ska debattera en aktuell EU-fråga. Dessutom kan regeringen lägga fram ett meddelande eller en redogörelse i en EU-fråga för riksdagens plenum.
Syftet med EU:s subsidiaritetsprincip (närhetsprincip) är att se till att beslutet fattas så nära medborgarna som möjligt. Enligt EU:s Lissabonfördrag får parlamenten i medlemsstaterna avge s.k. subsidiaritetsyttranden till EU-institutionerna. De får avge sådana yttranden om lagstiftning som EU föreslår gäller en fråga där beslutet borde fattas nationellt, regionalt eller lokalt och inte övernationellt på EU-nivå.
I vår riksdag är det stora utskottet som tar upp frågan om subsidiaritet, i allmänhet på begäran av något fackutskott. Om riksdagen vill avge ett subsidiaritetsyttrande måste det godkännas i plenum utifrån stora utskottets betänkande.