Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
År 1907 invaldes 19 kvinnor, vilket betydde att kvinnornas andel bland riksdagsledamöterna var 9,5 %. Andelen kvinnliga ledamöter är störst i den riksdag som inledde sitt arbete 2019: 94 kvinnor (47 %) valdes in då. Under drygt hundra år har andelen kvinnor i riksdagen ökat så mycket att det råder balans mellan könen, även om kvinnorna fortfarande aldrig har varit i majoritet.
Under perioden före självständigheten var antalet kvinnliga ledamöter i lantdagen några gånger högre än år 1907 (1908: 24; 1916: 25). I den lantdag som tillträdde år 1916 var var åttonde ledamot kvinna, vilket är förvånande för en tid då kvinnor i allmänhet inte alls valdes in i parlament.
Efter självständigheten började kvinnornas representation minska: under perioden mellan världskrigen nådde antalet kvinnliga ledamöter bara en gång över 10 procent (1922: 20). Bottnen nåddes i valet år 1930, då bara 11 kvinnor (5,5 %) valdes in i riksdagen. En förklaring till detta kan vara tidsperiodens värderingar och begreppet om samhälleligt moderskap: kvinnornas arbete utfördes i hemmet och med familjen, inte inom representativ politik i riksdagen.
Antalet kvinnor i riksdagen började återigen öka i valen efter andra världskriget. Särskilt snabbt ökade andelen kvinnor i riksdagen från och med slutet av 1960-talet, som föregicks av en liten nedgång i slutet av 1950-talet. Andelen kvinnor i riksdagen översteg gränsen på 20 procent i 1970 års val och gränsen på 30 procent i valet 1983. I 1991 års val blev antalet kvinnliga riksdagsledamöter rekordstort med 77 ledamöter. I följande val år 1995 invaldes färre kvinnor (67) än i föregående val för första gången på tre årtionden. År 2007 överskreds gränsen på 40 procent.
Utvecklingen av den parlamentariska representationen för kvinnor kan behandlas till exempel med hjälp av följande modell: - Mansdominans: Under 10 procent av de invalda är kvinnor.- Kvinnor i liten minoritet: 10–25 procent av de invalda är kvinnor.- Kvinnor i stor minoritet: 25–40 procent av de invalda är kvinnor.- Balans mellan könen: 40–60 procent av de invalda är kvinnor (Dahlerup – Layenaar 2013, 8–10).
Utifrån en sådan behandling var riksdagen, med undantag för några perioder, mansdominerad upp till valet år 1948. Kvinnorna har varit i stor majoritet sedan 1979. En balans mellan könen har rått i riksdagen sedan 2007.
Kvinnor har krossat politiska glastak sedan början på 1990-talet, då ett rekordantal kvinnor valdes in i riksdagen (77). I riksdagen grundades ett kvinnonätverk som sedan dess har upprätthållit en diskussion om jämställdhet mellan könen och kvinnornas rättigheter samt tillfört ett kvinnoperspektiv i lagberedningen.
Andelen kvinnor bland regeringsministrarna började öka redan under 1990-talet och portföljerna började innehålla andra frågor än de traditionella social- och undervisningsområdena. Elisabeth Rehns framgång i presidentvalet 1994 uppmuntrade kvinnor att sträva efter republikens högsta uppdrag.
Antalet kvinnliga ministrar nådde sin topp när Matti Vanhanens andra regering tillträdde 2007. Då hade regeringen 20 ministrar, av vilka 12 var kvinnor. Av de 14 ministrar som valdes in i Juha Sipiläs regering 2015 var 5 kvinnor. I Sanna Marins regering började i december 2019 19 ministrar, varav 12 var kvinnliga. Andelen var densamma, när Petteri Orpos regering bildades på våren 2023.
Av ledamöter som valdes till riksdagen 2023 var 46 % kvinnor. Med denna andel placerar sig riksdagen på en 14:e plats i en jämförelse mellan olika parlament. För närvarande finns det fyra parlament där över hälften av ledamöterna är kvinnor. I en europeisk jämförelse kommer Finland på en tredje plats efter Island (47,6 %) och Sverige (46,7 %). I motsats till andra länder i statistiktoppen tillämpar Finland ingen könskvotering, varken lagfäst eller för partierna frivillig kvotering. I den andra änden av statistiken finns några parlament som helt saknar kvinnliga ledamöter.
Andelen kvinnor av det sammanräknade antalet ledamöter i alla parlament i världen är för närvarande 26,9 % (enkammarparlament eller underhus, april 2024). Kvinnors starka representation har långa anor i de nordiska parlamenten, vilket även kan ses i en regional jämförelse:
Av ledamöterna i Europaparlamentet var 41 % kvinnor efter valet 2019. I Sverige (55 %) och Finland (54 %) valdes fler kvinnor än män in. I Frankrike och Slovenien valdes lika många kvinnliga och manliga parlamentariker. Efter valet 2024 tillhörde nio av Finlands 15 platser i Europaparlamentet till kvinnor.
Informationspaket om kvinnor som väljare, kandidater och politiker| Historisk bakgrund | Kvinnor i val | Kvinnor som riksdagsledamöter | Litteratur och webbkällor