1.1  Bakgrund

Fondregleringen inom EU gör det möjligt för fondbolag (motsvaras av begreppet förvaltningsbolag i EU-rättsakter) och AIF-förvaltare att, med vissa undantag, bedriva gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av placeringsfonder och AIF-fonder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Även om EU:s inre marknad har ansetts fungera relativt väl för fonder, försvåras gränsöverskridande verksamhet mellan EES-stater fortfarande av många hinder och nationella tilläggskrav. För att minska dessa lagstiftningsskillnader och hinder och för att stödja en integration av den inre marknaden för fonder antog Europaparlamentet och rådet 2019 ett lagstiftningspaket om gränsöverskridande distribution av fonder i syfte att förnya fondregleringen genom följande EU-rättsakter:  

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1160 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU vad gäller gränsöverskridande distribution av företag för kollektiva investeringar (nedan ändringsdirektivet om gränsöverskridande distribution av fonder eller ändringsdirektivet), och 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1156 av den 20 juni 2019 om underlättande av gränsöverskridande distribution av företag för kollektiva investeringar och om ändring av förordningarna (EU) nr 345/2013, (EU) nr 346/2013 och (EU) nr 1286/2014 (nedan förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder eller förordningen). 

För ändringsdirektivet och förordningen används nedan den gemensamma benämningen lagstiftningspaketet om gränsöverskridande distribution av fonder.  

Ändringsdirektivet trädde i kraft den 1 augusti 2019. Medlemsstaterna ska senast den 2 augusti 2021 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. 

Genom denna proposition genomförs ändringsdirektivet om gränsöverskridande distribution av fonder nationellt och görs de ändringar i den nationella lagstiftningen som förordningen förutsätter.  

1.2  Beredning

Beredningen av EU-rättsakten

Den 12 mars 2018 antog kommissionen ett åtgärdspaket för att fördjupa kapitalmarknadsunionen, tillsammans med meddelandet ”Fullbordande av kapitalmarknadsunionen - dags att påskynda arbetet” (COM(2018) 114 final). Avsikten med åtgärdspaketet var att diversifiera de tillgängliga finansieringskällorna, öka tillgången till gränsöverskridande kapitalflöden och underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag i syfte att skapa en fungerande kapitalmarknadsunion. 

Som en del av åtgärdspaketet offentliggjorde kommissionen ett förslag till direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU avseende gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder (COM(2018) 92 final). Dessutom offentliggjorde kommissionen ett förslag till förordning om underlättande av gränsöverskridande distribution av kollektiva investeringsfonder och om ändring av förordningarna (EU) nr 345/2013 och (EU) nr 346/2013 (COM(2018) 110 final). Kommissionen offentliggjorde även gemensamma konsekvensbedömningar (SWD(2018) 54 final) som hänförde sig till de båda förslagen.  

När kommissionen förberedde sitt åtgärdspaket gjorde den en utvärdering av den dåvarande fondregleringen, där de viktigaste rättsakterna utgjordes av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), nedan fondföretagsdirektivet eller UCITS IV, samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, nedan direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller AIFM-direktivet. Samtidigt granskade kommissionen de tilläggskrav som medlemsstaterna fastställt. Enligt kommissionens bedömning utnyttjades den inre marknadens potential ännu inte till fullo, eftersom det fortfarande fanns många hinder för gränsöverskridande distribution av fonder. De svar som kommissionen fick under olika samråd tydde dessutom på att rättsliga hinder märkbart hade försvårat gränsöverskridande verksamhet.  

Kommissionens lagstiftningsförslag innehöll många ändringar, som syftade till att minska de rättsliga hindren för gränsöverskridande distribution av fonder och de kostnader som sådan verksamhet medför för förvaltare av placeringsfonder och AIF-förvaltare. Utöver en harmonisering av bestämmelserna föreslog kommissionen även helt nya åtgärder som skulle bidra till att underlätta gränsöverskridande verksamhet, såsom harmoniserade bestämmelser om sonderande marknadsföring. I samband med lagstiftningsförslaget konstaterade kommission dock att det även fanns andra faktorer som kunde försvåra distributionen av fonder, men att de inte omfattades av förslagets tillämpningsområde. Till dessa faktorer räknade kommissionen exempelvis skillnader i de nationella skattereglerna för fonder och investerare, tillgängliga vertikala distributionskanaler och kulturella preferenser för inhemska investeringsprodukter.  

Kommissionens förslag till direktiv och förordning samt utkastet till statsrådets skrivelse till riksdagen om kommissionens förslag skickades på remiss till sektionen för finansiella tjänster och kapitalrörelser (sektion EU-10) under kommittén för EU-ärenden. En U-skrivelse (U 20/2018 rd) om kommissionens förslag lämnades till riksdagen den 26 april 2018. Ekonomiutskottet lämnade ett utlåtande i ärendet den 6 juni 2018 (EkUU 30/2018 rd). 

I förhandlingarna om direktivet och förordningen stödde Finland kommissionens förslag till åtgärder för att underlätta gränsöverskridande distribution av placeringsfonder och AIF-fonder. Under förhandlingarna strävade Finland dock efter att precisera vissa formuleringar i förslaget så att det skulle bli praktiskt möjligt att uppnå de uppställda målen även i fråga om förslaget om sonderande marknadsföring av fonder och upphörande av flexibel marknadsföring, med beaktande av investerarnas behov. Under förhandlingarna lindrades kraven i fråga om sonderande marknadsföring och upphörande av marknadsföring jämfört med kommissionens ursprungliga förslag. 

Beredningen av propositionen

Utkastet till proposition har beretts som tjänsteuppdrag vid finansministeriet. Inom ramen för regeringens beredning av propositionen deltog man i ett samråd och en diskussion om genomförandet av direktivet och förordningen, som ordnades av kommissionen den 5november 2019 (Transposition Workshop on cross-border distribution of investment funds). 

Propositionsutkastet sändes på omfattande offentlig remiss den 7maj 2021–17 juni 2021. Utkastet sändes på remiss till 21 myndigheter och sammanslutningar. För remissvaren och hur dessa har beaktats redogörs det närmare i avsnitt 6. 

Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga tjänsten på adressen valtioneuvosto.fi/hankkeet med identifieringskoden VM106:00/2020.  

2.1  Målsättning

Fondregleringen inom EU delar in fonderna i företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper, dvs. fondföretag (UCITS), som regleras genom fondföretagsdirektivet, och i alternativa investeringsfonder (AIF), som förvaltas av sådana AIF-förvaltare som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Denna rättsliga ram kompletteras dessutom av följande EU-rättsakter:  

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder (nedan EuVECA-förordningen) 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande (nedan EuSEF-förordningen)  

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (nedan ELTIF-förordningen) 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 om penningmarknadsfonder. 

Fondregleringen inom EU har under de senaste åren ändrats ett flertal gånger, vilket redan framgår av antalet rättsakter. Ett gemensamt mål för regleringen har varit att säkerställa lika konkurrensvillkor för fonderna och deras förvaltare och att undanröja faktorer som begränsar den fria rörligheten för fondandelar på ett sådant sätt att man samtidigt säkerställer ett mer enhetligt investerarskydd i de olika medlemsstaterna.  

Europeiska fonder har blivit ett vanligare investeringsobjekt, och de tillgångar som de förvaltar har ökat nästan oavbrutet. Trots detta är EU:s fondmarknad fortfarande till övervägande del organiserad som nationella marknader. I samband med ett lagstiftningsförslag 2018 gjorde kommissionen bedömningen att 70 procent av alla tillgångar under förvaltning innehades av sådana fonder som endast distribuerades i fondens hemmedlemsstat. Endast 37 procent av fondföretagen och cirka 3 procent av AIF-fonderna distribuerades i fler än tre medlemsstater. Även för AIF-fondernas del är trenden dock stigande. I samband med utvärderingen av tillämpningen av och tillämpningsområdet för AIFM-direktivet(COM(2020) 232 final) år 2020 gjorde kommissionen bedömningen att antalet AIF-fonder med gränsöverskridande verksamhet nästan fördubblades mellan juni 2017 och oktober 2019, och andelen steg från 3 procent till 5,8 procent av AIF-fonderna. I rapporten bekräftades det att marknadsföringspasset för AIF-förvaltare, som gäller gränsöverskridande verksamhet, är en viktig faktor i detta avseende, men att effektiviteten i marknadsföringspasset hindrades av nationell överreglering, skillnader i de nationella marknadsföringsreglerna, olika tolkningar av direktivet från de nationella tillsynsorganens sida och AIFM-direktivets begränsade räckvidd.  

Syftet med lagstiftningspaketet om gränsöverskridande distribution av fonder är att minska de kostnader som uppstår för fondbolag och AIF-förvaltare när de inleder gränsöverskridande verksamhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Avsikten är att minska de nuvarande rättsliga hindren och att förbättra transparensen i de nationella kraven. Vidare är syftet med lagstiftningspaketet att säkerställa ett investerarskydd på hög nivå. Förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder och ändringsdirektivet utgör en helhet, genom vilken man bättre samordnar de villkor som gäller för de fondförvaltare som verkar på den inre marknaden och som omfattas av regleringen. Detta bör leda till en snabbare ökning av den gränsöverskridande distributionen av fonder, mindre marknadsfragmentering, ökad konkurrens och i slutändan fler valmöjligheter för investerarna.  

2.2  Ändringsdirektivet om gränsöverskridande distribution av fonder

Genom ändringsdirektivet om gränsöverskridande distribution av fonder ändras fondföretagsdirektivet och direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. De ändringar som gäller fondföretagsdirektivet finns i artikel 1 i ändringsdirektivet medan de ändringar som gäller direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns i artikel 2.  

Ändringarna och tilläggen i fondföretagsdirektivet och direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder är till stora delar enhetliga. Däremot har man endast till direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder lagt till nya bestämmelser om sonderande marknadsföring.  

2.3  Förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder

Genom förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder fastställs enhetliga regler om offentliggörandet av nationella bestämmelser om marknadsföringskrav för företag för kollektiva investeringar och om marknadsföringskommunikation riktad till investerare. Genom förordningen fastställs även allmänna principer för avgifter som förvaltare av företag för kollektiva investeringar tar ut för sin gränsöverskridande verksamhet. Förordningen innehåller också bestämmelser om inrättandet av en central databas för gränsöverskridande marknadsföring av företag för kollektiva investeringar.  

Enligt artikel 2 ska förordningen tillämpas på förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt AIFM-direktivet, på förvaltningsbolag för fondföretag enligt fondföretagsdirektivet, inbegripet fondföretag som inte har utsett ett förvaltningsbolag, på EuVECA-förvaltare enligt EuVECA-förordningen samt på EuSEF-förvaltare enligt EuSEF-förordningen.  

Artikel 4 i förordningen innehåller bestämmelser om krav för marknadsföringskommunikation som riktas till investerare. Enligt artikeln måste kommunikation som riktas till investerare vara identifierbar som sådan, den måste innehålla en beskrivning av riskerna och avkastningen vid köp av andelar eller aktier i en fond på ett lika klart och tydligt sätt och all information som ingår i marknadsföringskommunikationen måste vara rättvisande, tydlig och ej vilseledande. Fondbolagen ska säkerställa att deras marknadsföringskommunikation inte motsäger eller förminskar betydelsen av den information som återges i ett prospekt eller i basfakta. Artikeln innehåller även närmare krav på innehållet i marknadsföringskommunikation. Marknadsföringskommunikation ska innehålla tydlig information om hur de arrangemang som gjorts för marknadsföringen av företag för kollektiva investeringsfonder får sägas upp. Även AIF-förvaltare, EuVECA-förvaltare och EuSEF-förvaltare ska säkerställa att deras marknadsföringskommunikation inte motsäger eller förminskar betydelsen av den information som ska göras tillgänglig för investerare i enlighet med artikel 23 i AIFM-direktivet, artikel 13 i EuVECA-förordningen eller artikel 14 i EuSEF-förordningen. Esma ska utfärda riktlinjer om tillämpningen av kraven på marknadsföringskommunikation.  

Artikel 5 innehåller bestämmelser om offentliggörande av nationella bestämmelser avseende marknadsföringskrav. Enligt artikeln ska de behöriga nationella myndigheterna på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterad fullständig information om tillämpliga nationella lagar och andra författningar som reglerar marknadsföringskraven för AIF-fonder och fondföretag samt sammanfattningar därav, som ett minimum på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar. Dessutom ges kommissionen befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som utarbetas av Esma för att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för offentliggörandet och överlämnandet av uppgifter om nationella bestämmelser om marknadsföringskrav. 

Enligt artikel 6 ska Esma upprätthålla en central databas för nationella bestämmelser avseende marknadsföringskrav. 

I artikel 7 ges de nationella behöriga myndigheterna möjlighet att begära att i förväg bli underrättade om den marknadsföringskommunikation som fondbolagen avser att direkt eller indirekt använda gentemot investerarna. De behöriga myndigheternas syfte får dock endast vara att kontrollera överensstämmelsen med förordningen och med nationella bestämmelser avseende marknadsföringskrav. Kravet på underrättelser i förväg ska inte utgöra ett förhandsvillkor för marknadsföring av andelar i fondföretag och ska inte ingå i det anmälningsförfarande som avses i artikel 93 i fondföretagsdirektivet. För förfarandet för underrättelser i förväg fastställs i förordningen en tidsfrist på tio arbetsdagar efter det att marknadsföringskommunikationen mottogs. Om AIF-förvaltare, EuVECA-förvaltare eller EuSEF-förvaltare marknadsför andelar eller aktier i sina AIF-fonder till icke-professionella investerare, ska bestämmelserna om förhandskontroll av marknadsföringskommunikation även tillämpas på dem i förekommande fall.  

I artikel 8 föreskrivs det om Esmas skyldighet att utarbeta en rapport om marknadsföringskommunikation utifrån den information som de nationella behöriga myndigheterna har lämnat till Esma. 

Artiklarna 9–11 innehåller bestämmelser om allmänna principer avseende avgifter och om offentliggörande av bestämmelser avseende avgifter. Enligt artikel 9 ska de utgifter som tas ut av behöriga myndigheter när de utför sina uppgifter avseende gränsöverskridande verksamhet vara förenliga med de totala kostnader som hänför sig till den behöriga myndighetens utövande av sina uppgifter. Enligt artikel 10 ska de nationella behöriga myndigheterna på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterad information som anger de avgifter som avses i artikel 9, eller i tillämpliga fall de beräkningsmetoder som används för avgifterna, samt meddela Esma länkar till denna information. Dessutom ges kommissionen befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som utarbetas av Esma för att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för offentliggörandet och överlämnandet av uppgifter. Artikel 11 innehåller bestämmelser om Esmas skyldighet att på sin webbplats offentliggöra länkar till de behöriga myndigheternas webbplatser samt att utforma och på sin webbplats tillgängliggöra ett interaktivt verktyg med en vägledande beräkning av de avgifter som avses i artikel 9.1.  

I artikel 12 föreskrivs det om Esmas skyldighet att upprätthålla en central databas för gränsöverskridande marknadsföring av AIF-fonder och fondföretag, medan det i artikel 13 föreskrivs om standardisering av underrättelser som lämnas till Esma. Enligt artikel 14 ska behöriga myndigheter ha de tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs.  

Genom artiklarna 15 och 16 införs det i EuSEF- och EuVECA-förordningarna en definition av sonderande marknadsföring samt krav för sonderande marknadsföring av europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande. Bestämmelserna om sonderande marknadsföring är i stor utsträckning enhetliga med de bestämmelser om sonderande marknadsföring som införts i AIFM-direktivet, men den sonderande marknadsföringen har inte enbart begränsats till professionella investerare. 

I artikel 17 föreskrivs det om ändringar av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) (nedan Priips-förordningen). Övergångsperioderna enligt artikel 32 i Priips-förordningen har ändrats så att sådana fondbolag, investeringsbolag och personer som ger råd om eller säljer andelar i fondföretag som avses i fondföretagsdirektivet undantas från skyldigheterna enligt Priips-förordningen till och med den 31 december 2021. Samtidigt har även datumen för översyn av förordningen i fråga ändrats. Syftet är att fortsättningsvis undvika att investerare får två olika handlingar om samma produkt, det vill säga ett basfaktablad i enlighet med kraven i fondföretagsdirektivet och ett basfaktablad i enlighet med kraven i Priips-förordningen, så länge kommissionen inte har kunnat göra en översyn av Priips-förordningen. 

3.1  Lagen om placeringsfonder

3.2  Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

3.3  Direktivbestämmelser som inte förutsätter nationellt genomförande

I artikel 2.7 i ändringsdirektivet om gränsöverskridande distribution av fonder (den nya artikel 69a i AIFM-direktivet) föreskrivs om utvärdering av passförfarandet. Eftersom kommissionen i artikeln åläggs att till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport, med beaktande av resultatet av en utvärdering av det passförfarande som fastställs i AIFM-direktivet, förutsätter artikeln inte nationellt genomförande.  

Artikel 4 i ändringsdirektivet gäller en utvärdering som kommissionen ska genomföra av tillämpningen av direktivet, artikel 5 gäller översyn av fondföretagsdirektivet avseende en harmonisering av de bestämmelser som är tillämpliga på sonderande marknadsföring och artikel 6 gäller direktivets ikraftträdande. Bestämmelserna förutsätter inte nationellt genomförande. 

3.4  Bedömning av ändringsbehov som förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder föranleder

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

7.1  Lagen om placeringsfonder

1 kap. Allmänna bestämmelser 

1 §.Tillämpningsområde samt annan lagstiftning som är tillämplig på fondbolag. Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 7 mom. som innehåller en informativ hänvisning till förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. 

3 kap. Verksamhetsförutsättningar och minimikapital  

3 §.Fondbolags styrelse. Det föreslås att 1 mom. ändras. I momentet ska det förtydligas att medlemmarna i ett fondbolags styrelse utses av fondbolagets bolagsstämma. I samband med att den nya lagen om placeringsfonder (213/2019) stiftades frångicks en styrelsemedlem som valts av fondandelsägarna. I stället föreskrevs det att minst en tredjedel av medlemmarna i styrelsen ska vara oberoende. Av de oberoende medlemmarna krävs större kompetens och erfarenhet än av sådana medlemmar som valts av fondandelsägarna (RP 243/2018 rd, s. 55 och 84–85). Samtidigt frångicks i lagen om placeringsfonder också regelbundet ordnade fondandelsägarstämmor. I den nuvarande lagen om placeringsfonder fastställs det inte vem som ska välja medlemmarna i ett fondbolags styrelse, i stället är de allmänna bestämmelserna i 6 kap. 9 § i aktiebolagslagen (624/2006) tillämpliga. Därmed existerar fortfarande en möjlighet att fondandelsägarstämman väljer en del av medlemmarna i fondbolagets styrelse, något som inte kan anses vara förenligt med syftet för den nya lagen om placeringsfonder. Den föreslagna bestämmelsen om hur medlemmarna i fondbolagens styrelser ska utses behövs för att det ska vara möjligt att försäkra sig om att de oberoende medlemmarna har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att fullgöra sitt uppdrag. Fondbolaget och dess styrelse svarar för att styrelsemedlemmarna har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att fullgöra sitt uppdrag. Om fondandelsägarna väljer en medlem i fondbolagets styrelse har fondbolaget och dess styrelse de facto inte möjlighet att övervaka och ansvara för styrelsemedlemmens kompetens och erfarenhet. 

15 kap. Marknadsföring av fondandelar och fondbolags informationsskyldighet 

1 §.Marknadsföringsprinciper. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet med anledning av förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. I 1 mom. ska det enligt förslaget alltjämt på motsvarande sätt som i den gällande lagen föreskrivas att marknadsföringen av fondandelar ska ske på finska eller svenska eller något annat språk som Finansinspektionen godkänner, om Finansinspektionen kräver det. För att trygga att marknadsföringen är begriplig är det fortfarande motiverat att språkkrav för den bibehålls i nationell lag.  

I 2 mom. föreslås en informativ hänvisning till förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder, där det i artikel 4 fastställs harmoniserade regler om kraven för marknadsföringsmaterial som riktas till investerare i EES-staterna. Med stöd av artikeln ska fondbolag bland annat säkerställa att allt marknadsföringsmaterial som riktas till investerare är identifierbart som sådant och innehåller en beskrivning av riskerna och avkastningen vid köp av fondandelar i en placeringsfond på ett lika klart och tydligt sätt. Det ska också säkerställas att all information som ingår i marknadsföringsmaterialet är rättvisande, tydlig och ej vilseledande. Dessutom får sådant marknadsföringsmaterial som innehåller specifik information om en placeringsfond inte motsäga den information som återges i fondprospektet eller faktabladet. De nationella marknadsföringskraven i det gällande 2 mom. föreslås bli upphävda, eftersom artikel 77 i fondföretagsdirektivet som de baserat sig på har utgått genom ändringsdirektivet. Förslaget motsvarar till denna del artikel 1.2 i ändringsdirektivet.  

I 3 mom. föreslås en informativ hänvisningsbestämmelse till artikel 7 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder, där det föreskrivs att Finansinspektionen ska ha rätt att begära att i förväg bli underrättad om marknadsföringsmaterial. För att aktörerna ska kunna veta om Finansinspektionen kräver sådan underrättelse i förväg och vilket förfarandets eventuella innehåll är ska Finansinspektionen i enlighet med förordningen offentliggöra förfaranden för underrättelser i förväg på sin webbplats.  

Bestämmelserna i det gällande 3 mom. om en skyldighet att i fondprospektet och vid behov i marknadsföringsmaterialet ange om nettovärdet av en placeringsfonds tillgångar tenderar att variera avsevärt föreslås bli överförda till det nya 2 mom. i 2 §.  

2 §.Meddelande om riskkoncentration och variationer i nettotillgångsvärdet i fondprospekt och marknadsföringsmaterial. Det föreslås att paragrafrubriken ändras med anledning av det nya moment som fogas till paragrafen. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det i överensstämmelse med gällande 1 § 3 mom. föreskrivs om en skyldighet att i fondprospektet och vid behov i marknadsföringsmaterialet ange om nettovärdet av en placeringsfonds tillgångar tenderar att variera avsevärt på grund av investeringarnas sammansättning eller förvaltningsmetoderna. Momentet motsvarar artikel 70.3 i fondföretagsdirektivet.  

21 kap. Förvaringsinstituts uppgifter 

5 §.Förutsättningar för utläggning av förvaringsverksamhet på entreprenad. Det föreslås att ett nytt 5 mom. fogas till paragrafen. I momentet föreskrivs i enlighet med artikel 22 a.4 i fondföretagsdirektivet att tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper genom värdepappersavvecklingssystem enligt det direktivet, eller tillhandahållande av liknande tjänster från värdepappersavvecklingssystem i tredjeland, inte ska betraktas som utläggning av förvaringsverksamhet på entreprenad. Genom momentet avhjälps en brist i genomförandet av det så kallade UCITS V-direktivet (2014/91/EU) som kommissionen har påpekat för Finland.  

22 kap. Fondbolags verksamhet utomlands och marknadsföring av placeringsfonder utomlands 

1 §. Fondbolags verksamhet utomlands genom filial. Det föreslås att 5 och 6 mom. upphävs på grund av att innehållet i dem flyttas till den nya 2 a §, som gäller ändringar i uppgifter som anmälts.  

2 a §. Ändringar i uppgifter som anmälts. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om ett anmälningsförfarande som ska iakttas när uppgifter rörande en filial som ett fondbolag har etablerat i en värdstat ändras. I 1 mom. föreskrivs att fondbolaget, om de uppgifter som avses i 1 § 1 mom. 2–4 punkten ändras, ska underrätta Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i fondbolagets värdstat om ändringarna senast en månad innan ändringarna träder i kraft. Med dessa ändringar avses till exempel ändringar avseende den verksamhet som fondbolaget bedriver i värdstaten eller ändringar i filialens organisationsstruktur, riskhanteringsmetoder eller de personer som ansvarar för filialens verksamhet. Bestämmelsen motsvarar i sak det gällande 1 § 5 mom. genom vilket artikel 17.8 första stycket i fondföretagsdirektivet genomfördes.  

I 2 mom. föreskrivs om en skyldighet för Finansinspektionen att inom utsatt tid förbjuda en ändring som föreslås i fråga om verksamhet som fondbolagets filial bedriver. Finansinspektionen ska inom 15 arbetsdagar förbjuda genomförandet av en i enlighet med 1 mom. anmäld ändring i den verksamhet som filialen bedriver, om ändringen skulle leda till att fondbolaget inte längre följer lagen om placeringsfonder. Finansinspektionen ska underrätta också den behöriga myndigheten i fondbolagets värdstat om förbudet. 

I 3 mom. föreskrivs om en skyldighet för Finansinspektionen att vidta åtgärder, om fondbolaget genomför ändringen efter att Finansinspektionen meddelat förbudet. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i fondbolagets värdstat om de åtgärder som vidtagits.  

I 4 mom. föreskrivs om en skyldighet för Finansinspektionen att informera den behöriga myndigheten i fondbolagets värdstat, om det sker förändringar i omfattningen av fondbolagets verksamhetstillstånd eller i eventuella begränsningar i fråga om de typer av placeringsfonder som fondbolaget har verksamhetstillstånd att förvalta. Finansinspektionen ska på motsvarande sätt ändra uppgifterna i det intyg som avses 1 § i 3 mom. Bestämmelsen motsvarar i sak det gällande 1 § 6 mom., genom vilket artikel 17.9 i fondföretagsdirektivet genomfördes.  

Förslaget motsvarar artikel 1.1 i ändringsdirektivet (i artikel 17.8 i fondföretagsdirektivet infördes andra och tredje stycken). 

3 §.Finansinspektionens rätt att kräva att förutsättningarna för ett tillstånd uppfylls. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. I den ändrade paragrafen föreskrivs till stor del i överensstämmelse med den gällande paragrafen om en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa i verksamhet som ett fondbolags filial som är verksam någon annanstans än i en EES-stat bedriver, om fondbolaget inte uppfyller de förutsättningar som anges i 2 §. I paragrafen stryks emellertid hänvisningen till 1 §, eftersom saken i fråga om en filial som fondbolaget etablerat i en EES-stat regleras i den nya 2 a §. 

7 §.Marknadsföring av fondandelar i andra EES-stater än Finland. Det föreslås att 1 mom. ändras. I momentet föreskrivs alltjämt om en skyldighet att anmäla till Finansinspektionen, om ett fondbolag eller ett utländskt EES-fondbolag som förvaltar en placeringsfond i Finland har för avsikt att marknadsföra fondens fondandelar i någon annan EES-stat än Finland. Kraven i 1–3 punkten i det gällande momentet i fråga om uppgifter och utredningar som ska fogas till anmälan kompletteras i överensstämmelse med ändringarna i artikel 93.1 i fondföretagsdirektivet. Bestämmelsen i 1 punkten motsvarar den gällande 1 punkten om arrangemangen för marknadsföring av placeringsfondens fondandelar i fondens EES-värdmedlemsstat. Anmälan ska enligt den nya 2 punkten innehålla också information som den behöriga myndigheten i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat behöver för att ta ut arvoden eller avgifter, exempelvis en adress för ändamålet. Enligt den nya 3 punkten ska anmälan dessutom innehålla information om de funktioner som behövs för att utföra de uppgifter som avses i 7 a § 1 mom. Bestämmelserna i 4 och 5 punkten motsvarar gällande 2 och 3 punkten.  

Förslaget motsvarar artikel 1.5 a i ändringsdirektivet (artikel 93.1 tredje stycket i fondföretagsdirektivet). 

7 a §.Funktioner som är tillgängliga för investerare i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om en skyldighet för fondbolag och utländska EES-fondbolag att genomföra funktionerna i artikel 92 i fondföretagsdirektivet för att utföra de i artikeln identifierade uppgifterna i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat. Genomförandet av funktionerna förutsätter ändå inte att fondbolaget eller EES-fondbolaget finns på plats fysiskt i EES-staten i fråga eller utser en tredje part som får i uppdrag att utföra uppgifterna. Funktionerna kan tillhandahållas också på elektronisk väg. I 1 mom. uppräknas i överensstämmelse med artikel 92.1 i fondföretagsdirektivet de uppgifter för vars utförande fondbolag och utländska EES-fondbolag ska genomföra de funktioner som behövs.  

I 2 mom. föreskrivs om språkkrav för funktionerna. 

I 3 mom. föreskrivs det att de uppgifter som specificeras i paragrafen kan utföras på fondbolagets och EES-fondbolagets vägnar eller tillsammans med dem av en tredje part som omfattas av regler och tillsyn för de uppgifter som ska utföras. Det ska finnas ett skriftligt avtal som bevis på utnämnandet av den tredje parten.  

Förslaget motsvarar artikel 1.4 i ändringsdirektivet (den ändrade artikel 92 i fondföretagsdirektivet). 

8 §.Fondbolags skyldighet att hålla handlingar tillgängliga för den behöriga myndigheten i en EES-stat. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. Bestämmelsen i 1 mom. motsvarar det gällande 1 mom. med den ändringen att laghänvisningarna korrigeras i överensstämmelse med de ändringar som föreslås i 7 §.  

Bestämmelsen i 2 mom. motsvarar det gällande 3 mom. med en lagteknisk hänvisningskorrigering. Det föreslås att substansen i det gällande 2 mom. flyttas till den nya 9 a §, som handlar om ändrade uppgifter om marknadsföring av fondandelar.  

9 a §.Ändrade uppgifter om marknadsföring av fondandelar. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om ett med artikel 93.8 i fondföretagsdirektivet förenligt anmälningsförfarande som ska tillämpas vid ändringar i de uppgifter som fondbolaget eller det utländska EES-fondbolaget har lämnat inför marknadsföring av placeringsfonden i någon annan EES-stat. I 1 mom. föreskrivs om en skyldighet för fondbolaget och det utländska EES-fondbolaget att underrätta om ändringar i de uppgifter som avses i 7 § 1 mom. 1–3 punkten. Momentet motsvarar i stor utsträckning det gällande 8 § 2 mom., men kompletteras för att ändringarna i fondföretagsdirektivet ska beaktas. Förutom de behöriga myndigheterna i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat ska i fortsättningen också Finansinspektionen underrättas om ändringar. Ändringen hänför sig till de nya skyldigheter som nedan i 2 mom. föreslås för Finansinspektionen. Anmälningsskyldigheten för fondbolaget och det utländska EES-fondbolaget utsträcks också på så sätt att skyldigheten gäller förutom ändringar i arrangemangen för marknadsföring av placeringsfondens fondandelar också ändringar i information som den behöriga myndigheten i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat behöver för att ta ut arvoden eller avgifter eller för att meddela om sådana samt ändringar i de funktioner som avses i 7 a § 1 mom. Ändringarna ska anmälas senast en månad innan de träder i kraft.  

I 2 mom. föreskrivs om en ny skyldighet för Finansinspektionen att inom 15 arbetsdagar förbjuda en ändring som ett fondbolag eller ett utländskt EES-fondbolag anmält enligt 1 mom., om ändringen skulle leda till att fondbolaget eller det utländska EES-fondbolaget inte längre följer lagen om placeringsfonder. Finansinspektionen ska dessutom underrätta den behöriga myndigheten i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat om detta. 

I 3 mom. föreskrivs om skyldigheterna för Finansinspektionen att vidta lämpliga åtgärder och vid behov förbjuda marknadsföringen av placeringsfonden, om fondbolaget eller det utländska EES-fondbolaget trots Finansinspektionens förbud genomför en ändring som avses i 1 mom. Finansinspektionen ska dessutom utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat om de åtgärder som vidtagits.  

Förslaget motsvarar artikel 1.5 b i ändringsdirektivet (artikel 93.8 i fondföretagsdirektivet). 

10 §.Finansinspektionens skyldighet att vidta åtgärder. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., där det föreskrivs om en skyldighet för Finansinspektionen att vidta åtgärder för att få slut på sådan verksamhet i ett fondbolag eller ett utländskt EES-fondbolag som strider mot bestämmelserna också när anmälan görs av den behöriga myndigheten i den EES-stat som fondbolaget eller det utländska EES-fondbolaget på det sätt som avses i 12 § har underrättat om att marknadsföringen av en placeringsfond upphör. Enligt den nya artikel 93a.6 som införs i fondföretagsdirektivet ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som identifierats i anmälan om upphörande av marknadsföring ha samma rättigheter och skyldigheter som de behöriga myndigheterna i fondföretagets värdmedlemsstat enligt artiklarna 21.2, 97.3 och 108. 

Förslaget motsvarar artikel 1.6 i ändringsdirektivet (artikel 93a.6 i fondföretagsdirektivet). 

12 §.Upphörande av marknadsföring i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om rätten enligt artikel 93a i fondföretagsdirektivet att upphöra med arrangemang för marknadsföring i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat. I paragrafen föreskrivs om harmoniserade krav och ett förfarande för att upphöra med marknadsföringen i en annan EES-stat av en placeringsfond som ett fondbolag eller ett utländskt EES-fondbolag förvaltar i Finland efter att en anmälan i enlighet med 7 § tidigare har gjorts om marknadsföring av placeringsfonden i den EES-staten. Upphörandet av marknadsföringen är därmed ett omvänt förfarande i förhållande till anmälan om inledande av marknadsföring i en situation där fondbolaget eller det utländska EES-fondbolaget vill lämna marknaden i fråga. Upphörandet av marknadsföring kan omfatta alla fondandelar i placeringsfonden eller till exempel en viss andelsklass i placeringsfonden. Anmälan om upphörande av marknadsföring ska lämnas till Finansinspektionen, som ska se till att anmälan vidarebefordras till de berörda EES-staterna och Esma. 

För att marknadsföringen ska få upphöra ska ett fondbolag eller ett utländskt EES-fondbolag enligt 1 mom. lämna ett allmänt erbjudande om att inlösa alla sådana av investerare i EES-staten innehavda andelar i den placeringsfond som anmälan om upphörande av marknadsföring gäller. Anbudet om inlösen ska offentliggöras under minst 30 arbetsdagar och riktas, direkt eller via förmedlare, individuellt till alla fondandelsägare i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat vilkas identitet är känd. Dessutom ska avsikten att upphöra med marknadsföringen av fondandelar i placeringsfonden i den EES-staten offentliggöras på ett sätt som är allmänt tillgängligt. Sättet ska vara brukligt för marknadsföring av placeringsfonder och passande för en typisk investerare i placeringsfonder. Det kan också vara fråga om elektronisk kommunikation. För att marknadsföringen ska få upphöra ska fondbolaget eller EES-fondbolaget ändra eller avsluta avtalsarrangemang med förmedlare eller ombud med verkan från och med dagen för anmälan om upphörande av marknadsföring, i syfte att förhindra alla slag av nya eller fortsatta direkta eller indirekta erbjudanden om eller placeringar i EES-staten av de fondandelar som anges i anmälan om upphörande av marknadsföring. 

I 2 mom. föreskrivs om språkkrav för det allmänna erbjudandet om inlösen och anmälan om upphörande av marknadsföring. I momentet föreskrivs dessutom om en skyldighet att tydligt beskriva konsekvenserna för fondandelsägarna om de inte godkänner erbjudandet om inlösen av sina fondandelar. 

I 3 mom. föreskrivs om det anmälningsförfarande som ska tillämpas på upphörande av marknadsföring.  

I 4 mom. föreskrivs om en skyldighet för Finansinspektionen att granska den anmälan som fondbolaget eller det utländska EES-fondbolaget gjort och att senast 15 arbetsdagar efter mottagandet vidarebefordra den till de behöriga myndigheterna i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat som identifierats i anmälan samt till Esma. Finansinspektionen ska dessutom utan dröjsmål underrätta fondbolaget eller det utländska EES-fondbolaget om att anmälan har skickats. 

Enligt 5 mom. ska fondbolaget och det utländska EES-fondbolaget upphöra med alla erbjudanden till investerare om eller placeringar av fondandelar i placeringsfonden i fondens EES-värdmedlemsstat från och med dagen för anmälan om upphörande av marknadsföring i denna EES-stat.  

I 6 mom. föreskrivs dessutom om fondbolagets och det utländska EES-fondbolagets informationsskyldighet gentemot investerarna efter att anmälan om upphörande av marknadsföring av placeringsfonden har gjorts. Trots anmälan om upphörande av marknadsföring och det allmänna erbjudandet om inlösen ska fondbolaget och det utländska EES-fondbolaget lämna de uppgifter och handlingar som föreskrivs i momentet till de investerare i den berörda EES-staten som innehar fondandelar i placeringsfonden. Motsvarande uppgifter och handlingar ska dessutom lämnas till Finansinspektionen. Enligt ändringsdirektivet ska investerarna förses med de uppgifter som krävs enligt artiklarna 68–82 och enligt artikel 94 i fondföretagsdirektivet. Med anledning av detta hänvisas det vad informationsskyldigheten beträffar till de uppgifter och handlingar som avses i 9 § samt till ändringar i dem. Informationsskyldigheten kan uppfyllas också genom elektronisk kommunikation eller annan teknik för distanskommunikation. 

I 7 mom. föreskrivs det om en skyldighet för Finansinspektionen att informera den behöriga myndigheten i placeringsfondens EES-värdmedlemsstat om alla ändringar i de uppgifter som avses i 7 § 1 mom. 4 och 5 punkten också efter att det i den berörda EES-staten har gjorts en anmälan om upphörande av arrangemangen för marknadsföring. 

Förslaget motsvarar artikel 1.6 i ändringsdirektivet (artikel 93a.1–93a.5 och 93a.7 i fondföretagsdirektivet). 

23 kap. Marknadsföring av andelar i fondföretag i Finland 

1 §. Underrättelse. Det föreslås att 1, 4 och 5 mom. ändras. I 1 mom. föreslås i stor utsträckning bli föreskrivet på samma sätt som i gällande lag om rätten för fondföretag att marknadsföra sina andelar i Finland, om den behöriga myndigheten i företagets hemstat har underrättat Finansinspektionen om att marknadsföringen inleds. Kraven i gällande 1–4 punkten i momentet för information och utredningar som underrättelsen ska innehålla ses över så att de motsvarar de krav som lagts till i artikel 93.1 i fondföretagsdirektivet. I underrättelsen ska enligt 1 punkten alltjämt ingå information om arrangemangen för marknadsföring av fondföretagets andelar i Finland och uppgift om att företagets andelar marknadsförs av det fondbolag som förvaltar företaget. I fortsättningen ska underrättelsen enligt den nya 2 punkten innehålla också information som Finansinspektionen behöver för att ta ut arvoden eller avgifter eller för att meddela om sådana samt enligt den nya 3 punkten information om genomförandet av funktioner för utförande av de uppgifter som avses i 2 § 1 mom. I överensstämmelse med gällande 2–4 punkten ska underrättelsen också innehålla fondföretagets stadgar eller stiftelsehandlingar, fondprospekt, senaste verksamhetsberättelse och den halvårsrapport som offentliggjorts därefter (den nya 4 punkten), fondföretagets faktablad (den nya 5 punkten) och ett intyg från den behöriga myndigheten i fondföretagets hemstat över att företaget uppfyller kraven i fondföretagsdirektivet (den nya 6 punkten).  

Hänvisningarna i 4 mom. ändras i överensstämmelse med de föreslagna ändringarna i 1 mom.  

Det föreslås att 5 mom. ändras så att fondföretagets skyldighet att skriftligen informera Finansinspektionen om ändringar i de uppgifter som redan lämnats utsträcks. Förutom att Finansinspektionen ska underrättas om ändringar i arrangemangen för marknadsföring ska fondföretaget också informera om ändringar i information som Finansinspektionen behöver för att ta ut arvoden eller avgifter eller för att meddela om sådana samt ändringar i information om genomförandet av funktioner för utförande av de uppgifter som avses i 2 § 1 mom. Information om ändringarna ska lämnas senast en månad innan ändringarna träder i kraft.  

Förslaget motsvarar artikel 1.5 i ändringsdirektivet (artikel 93.1 tredje stycket och artikel 93.8 i fondföretagsdirektivet). 

2 §. Funktioner som är tillgängliga för investerare i Finland. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. Paragrafrubriken ändras i överensstämmelse med det ändrade innehållet i paragrafen. I paragrafen föreslås bestämmelser om en skyldighet för fondföretag att genomföra de funktioner som avses i artikel 92 i fondföretagsdirektivet för utförande av de uppgifter som identifieras i artikeln, om fondföretaget har för avsikt att marknadsföra andelar i Finland. I förhållande till den gällande bestämmelsen ökas kraven på fondföretaget. Genomförandet av funktionerna förutsätter emellertid inte att fondföretaget finns på plats fysiskt i Finland eller utser en tredje part som får i uppdrag att utföra uppgifterna. Funktionerna kan tillhandahållas också på elektronisk väg. I 1 mom. specificeras de uppgifter för vars utförande funktionerna ska genomföras i fortsättningen.  

I 2 mom. föreskrivs om språkkrav för de funktioner som avses i 1 mom. Språkkraven ska iakttas också i samband med funktioner som tillhandahålls på elektronisk väg. 

I 3 mom. föreskrivs om rätten för fondföretag att utse en tredje part som tillhandahåller de i 1 mom. avsedda funktionerna på fondföretagets vägnar eller tillsammans med det. Funktionerna kan tillhandahållas av en sådan tredje part som omfattas av regler och tillsyn för de uppgifter som ska utföras. Det ska upprättas ett skriftligt avtal om utförandet av uppgifterna där det preciseras vilka uppgifter som inte utförs av fondföretaget och där det överenskoms om den tredje partens rätt att få information av fondföretaget.  

I paragrafen ska det inte längre föreskrivas i överensstämmelse med det gällande 2 mom. om en skyldighet för fondföretag att underrätta Finansinspektionen om sitt beslut att avsluta marknadsföringen av andelar i Finland, eftersom särskilda bestämmelser om upphörande av marknadsföring föreslås i den nya 7 §.  

Förslaget motsvarar artikel 1.4 i ändringsdirektivet (den ändrade artikel 92 i fondföretagsdirektivet). 

3 §.Tillhandahållande av information om marknadsföringskrav. Paragrafen föreslås bli upphävd i sin helhet. I det gällande 1 mom. föreskrivs i enlighet med artikel 91.3 i fondföretagsdirektivet om en skyldighet för Finansinspektionen att se till att information om lagar, förordningar och föreskrifter som i Finland har särskild betydelse för arrangemang för marknadsföring av andelar i fondföretag är tillgänglig. Eftersom nämnda bestämmelse i fondföretagsdirektivet har utgått i enlighet med artikel 1.3 i ändringsdirektivet föreslås också motsvarande nationella bestämmelse bli upphävd. I artikel 5 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder föreskrivs i fortsättningen om en skyldighet för de behöriga myndigheterna att offentliggöra nationella bestämmelser om marknadsföringskraven för placeringsfonder, fondföretag och AIF-fonder.  

I det gällande 2 mom. föreskrivs om ett bemyndigande för finansministeriet att utfärda förordning för genomförande av artikel 30 i kommissionens genomförandedirektiv 2010/44/EU. Bemyndigandet att utfärda förordning föreslås bli upphävt, eftersom kommissionens befogenhet enligt artikel 95.1 a i fondföretagsdirektivet att genom delegerade akter anta genomförandeåtgärder i fråga om artikel 91.3 har utgått. Till följd av den delegeringen av befogenheterna att anta akter har det i artikel 30 i kommissionens genomförandedirektiv föreskrivits närmare om omfattningen på den information som ska tillhandahållas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 91.3. I och med att artikel 30 i kommissionens genomförandedirektiv har utgått behöver också 6 kap. i finansministeriets förordning om de utredningar som ska fogas till ansökan om verksamhetstillstånd för fondbolag och förvaringsinstitut, om ersättningssystem, fondprospekt och sådana finansiella instrument som avses i 13 kap. i lagen om placeringsfonder samt om omfattningen av den information som ska tillhandahållas fondföretag (257/2019), i vilket kapitel det föreskrivs om information som ska tillhandahållas fondföretag, ändras till denna del.  

Förslaget motsvarar artikel 1.3 och 1.7 i ändringsdirektivet.  

7 §.Upphörande av marknadsföring av fondföretag i Finland. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om förfarandet för upphörande av marknadsföring av fondföretag i Finland. Paragrafen motsvarar regleringen i artikel 93a i fondföretagsdirektivet i fråga om fondföretagets EES-värdmedlemsstat. Genom de nya bestämmelserna ersätts samtidigt den nationella reglering som ingår i det gällande 2 § 2 mom. om en skyldighet för fondföretag att underrätta Finansinspektionen om sitt beslut att upphöra med marknadsföringen av andelar i Finland. Enligt artikel 93a i fondföretagsdirektivet får ett fondföretag avanmäla arrangemangen för marknadsföring i en EES-stat där en anmälan gjorts i enlighet med artikel 93 så snart villkoren i artikeln är uppfyllda. Avanmälan (dvs. upphörandet av marknadsföring) kan gälla alla andelar i fondföretaget som marknadsförs i Finland eller exempelvis en viss andelsklass. Anmälan om upphörande av marknadsföring görs till den behöriga myndigheten i fondföretagets hemstat, som ser till att anmälan vidarebefordras till Finansinspektionen. I 1 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att upphöra med marknadsföring i Finland av andelar i ett fondföretag. Upphörandet av marknadsföringen av andelar i fondföretaget förutsätter att ett allmänt erbjudande lämnas om att återköpa eller inlösa alla sådana andelar i fondföretaget som innehas av andelsägare i Finland. Det allmänna erbjudandet om återköp eller inlösen ska offentliggöras under minst 30 arbetsdagar och riktas individuellt till alla andelsägare i fondföretaget i Finland vilkas identitet är känd. Dessutom ska en anmälan om fondföretagets avsikt att upphöra med marknadsföringen av sina andelar i Finland offentliggöras på ett sätt som är allmänt tillgängligt. För att marknadsföringen ska få upphöra förutsätts också att fondföretaget ändrar eller avslutar avtalsarrangemang med förmedlare eller ombud med verkan från och med dagen för anmälan om upphörande av marknadsföring, i syfte att förhindra direkta eller indirekta erbjudanden om eller placeringar av dessa andelar i Finland. 

I 2 mom. föreskrivs om språkkrav för det erbjudande om återköp eller inlösen som avses i 1 mom. 1 punkten och för den anmälan som avses i 2 punkten. Dessutom ska i erbjudandet och anmälan ingå en tydlig beskrivning av konsekvenserna för andelsägarna i fondföretaget om de inte godkänner fondföretagets erbjudande om återköp eller inlösen. 

I 3 mom. föreskrivs om en skyldighet för fondföretag att upphöra med alla direkta eller indirekta erbjudanden till investerare i Finland om eller placeringar av sina andelar från och med dagen för anmälan om upphörande av marknadsföring i Finland.  

I 4 mom. föreskrivs om fondföretagets informationsskyldighet gentemot de investerare i Finland som fortfarande innehar andelar i fondföretaget. Fondföretaget får lämna de handlingar och uppgifter som avses i 6 § och som informationsskyldigheten omfattar samt ändringar i dem också genom elektronisk kommunikation eller annan teknik för distanskommunikation, förutsatt att uppgifterna, handlingarna och kommunikationstekniken finns tillgängliga för investerarna på finska eller svenska eller på något annat språk som Finansinspektionen godkänner.  

I 5 mom. föreskrivs att Finansinspektionen från den dag då den behöriga myndigheten i fondföretagets hemstat har underrättat den om alla ändringar i de handlingar som avses i 1 § 1 mom. 4 och 5 punkten inte får kräva att fondföretaget visar att det i Finland iakttar de bestämmelser om marknadsföringskrav som avses i artikel 5 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. 

Förslaget motsvarar artikel 1.6 i ändringsdirektivet (den nya artikel 93a i fondföretagsdirektivet).  

26 kap. Tystnadsplikt och skadeståndsskyldighet samt kundkontroll 

3 §.Fondbolags skadeståndsskyldighet. Det föreslås att 1 mom. ändras så att till det som grund för skadestånd fogas också förfaranden som strider mot förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. I artikel 4 i den förordningen föreskrivs om krav för marknadsföringsmaterial som riktas till investerare och som är sådant att överträdelser av det bör omfattas av fondbolagens skadeståndsskyldighet. 

27 kap. Påföljder och rapportering om överträdelser 

2 §.Påföljdsavgift. Det föreslås att 2 mom. 8 punkten och 3 mom. ändras. De i 2 mom. 8 punkten uppräknade bestämmelser för vilka det vid försummelse eller överträdelse påförs påföljdsavgift preciseras i överensstämmelse med ändringarna i 15 kap. 1 och 2 §.  

Det föreslås att 3 mom. ändras så att till de bestämmelser som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen, för vilka det vid försummelse eller överträdelse påförs påföljdsavgift, i fråga om placeringsfonder fogas också bestämmelserna om kraven för marknadsföringsmaterial som riktas till investerare i artikel 4.1–4.3 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. Förslaget baserar sig på artikel 14 i nämnda förordning, enligt vilken de behöriga myndigheternas befogenheter enligt fondföretagsdirektivet, inbegripet de befogenheter som avser sanktioner eller andra åtgärder, ska utövas också med avseende på de förvaltare som avses i artikel 4 i den förordningen. Överträdelse av de i artikel 4.1–4.3 i förordningen angivna kraven för marknadsföringsmaterial som riktas till investerare jämställs med överträdelse av de i 2 mom. 8 punkten i denna paragraf uppräknade skyldigheter som gäller marknadsföring och lämnande av information till investerare. Med anledning av det är påföljdsavgift att betrakta som rätt slag av administrativ påföljd för överträdelse av bestämmelserna i fråga.  

7.2  Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

1 kap. Allmänna bestämmelser 

3 §. Registreringsskyldiga. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet så att bestämmelserna om sonderande marknadsföring i det nya 13 a kap. läggs till de bestämmelser som ska tillämpas på registreringsskyldiga förvaltare.  

6 §.Förhållande till annan lagstiftning. Det föreslås med anledning av senare hänvisningsbehov att Eltif-förordningens kortnamn fogas till 7 mom. Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 10 mom. som innehåller en informativ hänvisningsbestämmelse till förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. 

9 §.Europeiska unionens bestämmelser. Det föreslås att 2 mom. upphävs. Den informativa hänvisningsbestämmelsen om Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012, nedan värdepapperiseringsförordningen, flyttas till 2 kap. 5 § 2 mom. för att lagen ska förbli konsekvent.  

2 kap. Definitioner 

4 §.Definitioner med anknytning till AIFM-direktivet. Till paragrafen föreslås bli fogad en ny 6 a punkt där begreppet sonderande marknadsföring definieras. Definitionen av sonderande marknadsföring grundar sig på artikel 4.1 aea i AIFM-direktivet. Med sonderande marknadsföring ska i lagen avses direkt eller indirekt tillhandahållande av information om investeringsstrategier eller investeringsidéer från en AIF-förvaltare, eller på förvaltarens vägnar, till investerare, i syfte att pröva deras intresse för en AIF-fond. I överensstämmelse med definitionen kan sonderande marknadsföring gälla antingen en AIF-fond som ännu inte är etablerad eller en sådan AIF-fond som är etablerad men ännu inte har anmälts för marknadsföring i enlighet med lag i den EES-stat där den investerare som är föremål för sonderande marknadsföring har sin hemvist eller sitt säte. I AIFM-direktivet hänvisas till denna del till anmälan för marknadsföring i enlighet med artikel 31 eller 32, men eftersom bestämmelserna om sonderande marknadsföring nationellt utsträcks till att gälla även AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer och AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer, hänvisas i definitionen av sonderande marknadsföring också till sådana anmälningar om marknadsföring som anges i 20 kap. 2 och 3 §. I överensstämmelse med definitionen ska sonderande marknadsföring inte förstås som ett erbjudande till potentiella investerare att investera i andelar eller aktier i den AIF-fonden. 

Sonderande marknadsföring som är förenlig med den föreslagna lagen ska bli föremål för prövning endast när den bedrivs av en AIF-förvaltare eller för en AIF-förvaltares räkning. Tillhandahållandet av information till investerare kan vara direkt eller indirekt. I överensstämmelse med definitionen ska det förutsättas att den sonderande marknadsföringen har ett samband med en viss AIF-fond. Därmed finns det inte grunder för att som sonderande marknadsföring betrakta sådan verksamhet där AIF-förvaltaren endast presenterar sitt eget kunnande utan något samband med investeringsstrategier eller investeringsidéer som hör samman med AIF-fonder. Eftersom syftet med sonderande marknadsföring är att pröva investerarnas intresse, bör som sonderande marknadsföring inte betraktas en situation där en investerare själv har kontaktat en AIF-förvaltare och AIF-förvaltaren med detta som utgångspunkt presenterar olika investeringsalternativ för investeraren.  

Förslaget motsvarar artikel 2.1 i ändringsdirektivet (artikel 4.1 aea i AIFM-direktivet) 

5 §.Definitioner med anknytning till EU-lagstiftning. I 2 mom. 15 punkten föreslås en teknisk ändring med anledning av att en ny 16 punkt läggs till i momentet. Till den nya 16 punkten flyttas definitionen av värdepapperiseringsförordningen, som tidigare varit placerad i 1 kap. 9 § 2 mom., för att lagen ska förbli konsekvent.  

5 kap. Registrering 

3 §.Villkor för registrering. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. Till de bestämmelser som är tillämpliga på registreringsskyldiga AIF-förvaltare fogas också bestämmelserna i 7 kap. 9 § om skyldighet att anmäla förvärv och avyttring av aktier. Genom lag 214/2019 ändrades paragrafen så att bestämmelserna om betydande ägares och ledningens tillförlitlighet utsträcktes till att gälla också registreringsskyldiga AIF-förvaltare. Enligt den gällande regleringen har dock en person som förvärvar eller avyttrar aktier i en registreringsskyldig AIF-fond inte haft någon skyldighet att underrätta Finansinspektionen om förändringar i sitt innehav, eftersom den anmälningsskyldighet som föreskrivs i 7 kap. 9 § inte har tillämpats på registreringsskyldiga AIF-förvaltare. På grund av att lagändringens syfte enligt lagens förarbeten var att på registreringsskyldiga AIF-förvaltares ledning och betydande ägare ställa samma tillförlitlighetskrav som enligt den då gällande lagen skulle ställas på auktoriserade AIF-förvaltare (RP 243/2018 rd, s. 58), är det befogat att skyldigheten att anmäla förvärv och avyttring av aktier utsträcks till att gälla även registreringsskyldiga AIF-förvaltare. För att villkoren för registrering oavbrutet ska vara uppfyllda bör Finansinspektionen kunna förvissa sig om ägarnas tillförlitlighet också i situationer där förändringar i innehavet sker. Av förslaget följer att Finansinspektionen vid behov kan förbjuda förvärv av ägarandelar i enlighet med 32 a § i lagen om Finansinspektionen eller begränsa de rättigheter som grundar sig på aktier i enlighet med lagens 32 c §.  

IV AVDELNINGEN INFORMATIONSSKYLDIGHET, MARKNADSFÖRING OCH SONDERANDE MARKNADSFÖRING 

Rubriken för avdelningen föreslås bli kompletterad till följd av det nya 13 a kap., som gäller sonderande marknadsföring.  

12 kap. Erbjudande av andelar 

3 §.Förbud mot att lämna osann eller vilseledande information. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet med anledning av artikel 4 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. I artikeln harmoniseras kraven på marknadsföringsmaterial som riktas till investerare i fråga om placerings- och AIF-fonder. AIF-förvaltarna ska med stöd av artikeln säkerställa att allt marknadsföringsmaterial som riktas till investerare är identifierbart som sådant och innehåller en beskrivning av riskerna och avkastningen vid köp av andelar i en AIF-fond på ett lika klart och tydligt sätt och att all information som ingår i marknadsföringsmaterialet är rättvisande, tydlig och ej vilseledande. Dessutom ska AIF-förvaltarna säkerställa att marknadsföringsmaterial som omfattar en uppmaning att köpa andelar i en AIF-fond och innehåller specifik information om en AIF-fond inte motsäger eller förminskar betydelsen av den information som ska göras tillgänglig för investerare i enlighet med artikel 23 i AIFM-direktivet. Eftersom bestämmelserna i artikeln delvis överlappar de krav som anges i denna paragraf behöver de nationella bestämmelserna om förbud mot att lämna osann eller vilseledande information vid marknadsföring av AIF-fonder upphävas. Förbudet i den gällande lagen mot att lämna osann eller vilseledande information är dock mer vidsträckt än förordningens tillämpningsområde, eftersom det nationella förbudet omfattar också situationer där den lagenliga informationsskyldigheten uppfylls. I 1 mom. föreslås bli föreskrivet i överensstämmelse med den gällande lagen om ett förbud och krav på rättelse som gäller detta. Bestämmelsen föreslås i överensstämmelse med gällande lag ingå också i tillämpningsområdet för skadeståndsbestämmelsen i 22 kap. 8 §. 

I 2 mom. föreslås i överensstämmelse med den gällande lagen bli föreskrivet att osann eller vilseledande information inte heller får ges i så kallade reverse solicitation-situationer där investeraren tagit initiativ till valet av investeringsobjekt.  

I 3 mom. finns en informativ hänvisningsbestämmelse till ovannämnda artikel 4 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder, genom vilken en del av den nationella regleringen ersätts. 

4 §. Skyldighet att informera investerare. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. Bestämmelserna i 1–3 mom. motsvarar de gällande 1–3 mom.  

Bestämmelserna i 4 mom. är nya. I momentet korrigeras en brist som kommissionen påpekat för Finland och som gäller genomförandet av artikel 23.2 i AIFM-direktivet. I momentet föreslås i enlighet med artikel 23.2 i AIFM-direktivet bli föreskrivet om en skyldighet för AIF-förvaltare att informera investerare innan de investerar i AIF-fonden om arrangemang som förvaringsinstitutet gjort för att avtalsrättsligt friskriva sig från sitt ansvar enligt artikel 21.13 i direktivet. Till denna del hänvisas i lagen till arrangemang som förvaringsinstitutet gjort för att friskriva sig från sitt ansvar enligt 16 kap. 1 § 1 mom. i enlighet med 3 § 2 mom. Närmare bestämmelser om förvaringsinstituts iakttagande av tillräcklig omsorg för ansvarsbefrielse som avses i nämnda 3 § 2 mom. finns i 6 § i finansministeriets förordning om skyldigheterna för förvaringsinstitut för alternativa investeringsfonder (230/2014), där också det konkreta innehållet i den informationsskyldighet som föreskrivs i detta moment anges. Dessutom ska investerarna utan dröjsmål informeras om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.  

I 5 mom. föreslås en bestämmelse om sammanjämkning som till stor del motsvarar det gällande 4 mom. i fråga om regleringen om prospekt och basinformationsdokument. Momentet ändras dock så att AIF-förvaltaren separat eller som kompletterande information i prospektet eller basinformationsdokumentet ska offentliggöra också den i det nya 4 mom. avsedda information som inte ingår i prospektet eller basinformationsdokumentet. Momentet motsvarar artikel 23.3 i AIFM-direktivet, som innehåller en hänvisning också till den information som avses i artikel 23.2.  

Bestämmelserna i 6 mom. motsvarar det gällande 5 mom. med den ändringen att den informationsskyldighet som föreskrivs för den som marknadsför andelar i en AIF-fond gentemot investerare som överväger ett investeringsbeslut i fortsättningen ska omfatta även information i enlighet med det nya 4 mom. till investerare om arrangemang som förvaringsinstitutet gjort för att friskriva sig från sitt ansvar.  

13 kap. Marknadsföring till icke-professionella kunder 

6 §. Förbud mot förhandsteckning och tidigt mottagande av avgifter.Det föreslås att 4 mom. ändras så att möjligheten för Finansinspektionen att bevilja rätt att avvika från kraven i 1 mom. stryks. I 1 mom. föreskrivs att AIF-fonder inte får marknadsföras till icke-professionella kunder förrän Finansinspektionen har tillställts den anmälan som avses i 12 kap. 1 §. Finansinspektionen har dock med iakttagande av förutsättningarna i 10 § i finansministeriets förordning om verksamheten för förvaltare av alternativa investeringsfonder kunnat bevilja rätt att med avvikelse från kraven marknadsföra AIF-fonden innan Finansinspektionen har tillställts de handlingar och uppgifter som avses i 12 kap. 1 §. Eftersom det i propositionen föreslås att gränsdragningen mellan definitionen av marknadsföring respektive sonderande marknadsföring ska förtydligas genom att en uttrycklig definition av sonderande marknadsföring och förutsättningarna för bedrivande av den tas in i lagen anses det inte längre finnas behov av en möjlighet för Finansinspektionen att bevilja undantag. I propositionen föreslås att bestämmelserna i den nya artikel 30a i AIFM-direktivet om sonderande marknadsföring ska utsträckas också till sonderande marknadsföring som riktas till icke-professionella kunder och därmed att sonderande marknadsföring ska tillåtas med iakttagande av bestämmelserna i det nya 13 a kap. Icke-professionella kunder som är föremål för sonderande marknadsföring kan enligt förslaget förvärva andelar i en AIF-fond först när marknadsföring av AIF-fonden till icke-professionella kunder är tillåten enligt 13 kap.  

Slopandet av Finansinspektionens möjlighet att bevilja undantag förutsätter också att de förutsättningar för beviljande av undantag som har fastställts med stöd av det i 7 § 1 mom. 1 punkten föreskrivna bemyndigandet att utfärda förordning upphävs.  

6 a §.Funktioner som är tillgängliga för icke-professionella investerare. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om en skyldighet för AIF-förvaltare att genomföra funktioner för att utföra de uppgifter som uppräknas i paragrafen, om AIF-fonder marknadsförs till icke-professionella kunder. De uppgifter som uppräknas i paragrafen motsvarar kraven i artikel 43a i AIFM-direktivet. Paragrafen avses bli tillämpad både på auktoriserade och på registreringsskyldiga AIF-förvaltare, liksom även på AIF-förvaltare som motsvarar dem och är etablerade i en annan EES-stat, om dessa med stöd av denna lag har rätt att marknadsföra AIF-fonder till icke-professionella kunder i Finland. Kravet att genomföra funktioner som är tillgängliga för icke-professionella kunder innebär inte att en EES-baserad AIF-förvaltare finns på plats fysiskt i Finland eller utser en tredje part som får i uppdrag att utföra uppgifterna. Funktionerna kan tillhandahållas också på elektronisk väg. I 1 mom. uppräknas i överensstämmelse med artikel 43a.1 i AIFM-direktivet de uppgifter för vars utförande funktionerna ska genomföras.  

I 2 mom. föreskrivs om språkkrav för funktionerna. Funktionerna ska tillhandahållas på finska eller svenska eller på något annat språk som Finansinspektionen godkänner. 

I 3 mom. föreskrivs om rätten för en tredje part att på AIF-förvaltarens vägnar utföra de uppgifter som avses i 1 mom. Anlitandet av en tredje part förutsätter att den tredje parten omfattas av regler och tillsyn för de uppgifter som ska utföras. Den tillämpliga regleringen bestäms utgående från de uppgifter som ska utföras. AIF-förvaltaren ska ha ett skriftligt avtal som bevis på utnämnandet av den tredje parten.  

I 4 mom. finns en förtydligande bestämmelse om att de nationella kraven på funktioner som ska tillhandahållas icke-professionella kunder inte på något som helst sätt begränsar tillämpningen av artikel 26 i Eltif-förordningen. Enligt nämnda artikel ska förvaltaren av en Eltif-fond vars andelar eller aktier är avsedda att marknadsföras till icke-professionella investerare i varje medlemsstat där förvaltaren avser att marknadsföra sådana andelar eller aktier, införa faciliteter tillgängliga för att teckna, göra utbetalningar till innehavare av andelar eller aktier, verkställa återköp eller inlösen av andelar eller aktier samt lämna ut den information som Eltif-fonden och Eltif-förvaltaren är skyldiga att tillhandahålla. Kraven i fråga har preciserats genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/480 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för finansiella derivatinstrument som enbart tjänar säkringsändamål, tillräcklig livslängd för europeiska långsiktiga investeringsfonder, bedömningskriterier för marknaden för presumtiva köpare och värdering av de tillgångar som ska avyttras, samt olika typer av och egenskaper hos faciliteter som är tillgängliga för icke-professionella investerare.  

Förslaget motsvarar artikel 2.6 i ändringsdirektivet (den nya artikel 43a i AIFM-direktivet). 

6 b §.Marknadsföringsmaterial. Paragrafen är ny. I 1 mom. finns en informativ hänvisning till förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder, där det i artikel 4 anges harmoniserade regler för kraven på marknadsföringsmaterial riktat till investerare. Med stöd av artikeln ska AIF-förvaltare bland annat säkerställa att allt marknadsföringsmaterial som riktas till investerare är identifierbart som sådant och innehåller en beskrivning av riskerna och avkastningen vid köp av andelar i en AIF-fond på ett lika klart och tydligt sätt. Det ska också säkerställas att all information som ingår i marknadsföringsmaterialet är rättvisande, tydlig och ej vilseledande.  

I 2 mom. föreskrivs att vad som i artikel 4 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder föreskrivs om de krav som gäller marknadsföringsmaterial för AIF-fonder och dess innehåll i förhållande till basfakta för investerare ska tillämpas också i förhållande till uppgifterna i det faktablad som avses i denna lag. Enligt artikel 4.5 ska kraven även tillämpas på AIF-fonder som offentliggör prospekt eller som tillämpar regler på formatet och innehållet i den basfakta för investerare som avses i artikel 78 i fondföretagsdirektivet. I Finland har det utarbetats faktablad för AIF-fonder på liknande sätt som för placeringsfonder som avses i fondföretagsdirektivet. En AIF-förvaltare som så önskat har kunnat gå över till att sammanställa ett faktablad som avses i Priips-förordningen. Eftersom faktablad för AIF-fonder har ansetts motsvara den reglering i 15 kap. 4 § i lagen om placeringsfonder som grundar sig på fondföretagsdirektivet, omfattas också nationella faktablad av regleringen i artikel 4 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. AIF-förvaltaren ska därmed säkerställa bland annat att sådan marknadsföring där särskilda uppgifter om AIF-fonden presenteras inte motsäger eller förminskar betydelsen av faktabladet om AIF-fonden.  

I 3 mom. finns en informativ hänvisningsbestämmelse till artikel 7 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder, där det föreskrivs om en rätt för Finansinspektionen att begära att i förväg bli underrättad om marknadsföringsmaterial, om en AIF-fond marknadsförs till icke-professionella kunder. För att aktörerna ska kunna veta om Finansinspektionen begär att bli underrättad i förväg och vilket det eventuella innehållet i förfarandet är, ska Finansinspektionen i enlighet med förordningen på sin webbplats offentliggöra förfaranden för sådana underrättelser i förväg. 

13 a kap. Sonderande marknadsföring 

Till IV avdelningen i lagen föreslås bli fogat ett nytt 13 a kap. där det i syfte att genomföra den nya artikel 30a i AIFM-direktivet föreskrivs om förutsättningar för sonderande marknadsföring. Enligt de förutsättningar som fastställs i kapitlet innebär sonderande marknadsföring inte ett erbjudande till investerare om eller placeringar av andelar eller aktier i en AIF-fond, så regleringen i 12 kap. om erbjudande av andelar i Finland är inte tillämplig. Regleringen i kapitlet gäller förutom AIF-förvaltare som bedriver sonderande marknadsföring också dem som bedriver sonderande marknadsföring för AIF-förvaltares räkning. I 19 kap. föreslås bli föreskrivet om sonderande marknadsföring i andra EES-stater, och i 20 kap. föreslås bli föreskrivet om rätten för förvaltare som är etablerade i tredjeländer att bedriva sonderande marknadsföring i Finland. 

1 §.Förutsättningar för sonderande marknadsföring. I 1 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att AIF-förvaltare ska få bedriva sonderande marknadsföring i Finland. Den i paragrafen angivna rätten att bedriva sonderande marknadsföring avses gälla lika väl auktoriserade AIF-förvaltare som registrerade AIF-förvaltare. På registrerade AIF-förvaltare ska också tillämpas samma begränsningar i fråga om uppgifter och handlingar som ska lämnas till investerare vid sonderande marknadsföring samt andra bestämmelser om sonderande marknadsföring i detta kapitel. De rättigheter och skyldigheter som avses i paragrafen är desamma som rättigheterna och skyldigheterna för EES-baserade AIF-förvaltare som föreskrivs i 19 kap. 5 a §.  

Enligt artikel 4.1 aea i AIFM-direktivet är sonderande marknadsföring direkt eller indirekt tillhandahållande av information eller kommunikation om investeringsstrategier eller investeringsidéer från en AIF-förvaltare, eller på förvaltarens vägnar, till potentiella professionella investerare, i syfte att pröva deras intresse för en AIF-fond eller delfond som ännu inte är etablerad, eller en AIF-fond eller en delfond som ännu inte har anmälts för marknadsföring i enlighet med artikel 31 eller 32, i en EES-stat där de potentiella investerarna har sin hemvist. Med avvikelse från direktivet är avsikten att sonderande marknadsföring nationellt ska tillåtas i fråga om inte bara professionella utan också icke-professionella kunder. Detta är i linje med att det i lagen redan tidigare har utnyttjats den rätt till nationell prövning som medges i artikel 43 i AIFM-direktivet i fråga om att AIF-fonder som etablerats i Finland och andra EES-stater får marknadsföras också till icke-professionella kunder under förutsättningar som tryggar investerarskyddet. Alldeles som vid marknadsföring bör utgångspunkten också vid sonderande marknadsföring av AIF-fonder dock vara att den riktas till professionella kunder. Med beaktande av regleringens acceptabilitet och proportionalitet är det inte motiverat att kategoriskt förbjuda sonderande marknadsföring till icke-professionella kunder, eftersom bestämmelserna om sonderande marknadsföring inte innebär en avvikelse från förutsättningarna i 13 kap. för marknadsföring till icke-professionella kunder i Finland. Enligt det kapitlet är en central förutsättning för marknadsföring till icke-professionella kunder alltjämt att AIF-förvaltaren är auktoriserad. Trots sonderande marknadsföring gäller det i fråga om registreringsskyldiga AIF-förvaltare att pröva huruvida Finansinspektionen av särskilda skäl kan bevilja undantag som innebär att marknadsföring till icke-professionella kunder i Finland tillåts.  

Tillåtandet av sonderande marknadsföring till icke-professionella kunder och utsträckandet av de rättigheter och skyldigheter som hänför sig till sonderande marknadsföring också till registrerade AIF-förvaltare är i linje också med att förvaltare av europeiska riskkapitalfonder och förvaltare av europeiska fonder för socialt företagande tillåts att bedriva sonderande marknadsföring också till icke-professionella kunder direkt med stöd av EuVECA- och EuSEF-förordningarna som reglerar dem. De förfaranden för sonderande marknadsföring som föreskrivs i nämnda förordningar motsvarar i huvudsak kraven i artikel 30a i AIFM-direktivet.  

I paragrafen föreskrivs om mer detaljerade begränsningar i fråga om information som ska lämnas till investerare inom ramen för sonderande marknadsföring. Syftet med begränsningarna är att säkerställa att det inom ramen för sonderande marknadsföring inte lämnas information om investeringsstrategier och investeringsidéer som är tillräcklig för att tillåta investeraren att redan på basis av den kan fatta ett investeringsbeslut. I 1 mom. 1 punkten förutsätts att den information som lämnas till investeraren inte är tillräcklig för att tillåta investerarna att förbinda sig att förvärva andelar i en viss AIF-fond. Enligt 2 punkten ska den information som lämnas till investeraren inte heller motsvara teckningsblanketten eller motsvarande handlingar, oberoende av om det är utkast eller slutversionen som presenteras. I 3 punkten föreskrivs dessutom att stadgar, prospekt eller erbjudandehandlingar i slutversion för en ännu ej etablerad AIF-fond inte får lämnas till investeraren. Utkast till dessa handlingar får dock lämnas, enligt förslaget. 

I 2 mom. föreskrivs om mer detaljerade krav på ett utkast till prospekt eller erbjudandehandling för AIF-fonden. Enligt momentet får utkastet inte innehålla så exakta uppgifter att investeraren kan fatta ett investeringsbeslut. Utkastet ska dessutom innehålla de påpekanden och varningar som anges i momentet. 

I 3 mom. åläggs AIF-förvaltaren att säkerställa att den sonderande marknadsföringen dokumenteras på ett tillfredsställande sätt.  

Förslaget motsvarar artikel 2.2 i ändringsdirektivet (artikel 30a.1 och 30a.4 i AIFM-direktivet). 

2 §.Anmälan om sonderande marknadsföring. I paragrafen föreskrivs om en skyldighet att göra anmälan om sonderande marknadsföring till Finansinspektionen. Anmälan om sonderande marknadsföring ska göras i efterhand. Kravet att en beskrivning av den sonderande marknadsföringen ska lämnas in i samband med anmälan innebär inte ett förfarande för godkännande av den sonderande marknadsföringens innehåll. Innan den sonderande marknadsföringen inleds behöver AIF-förvaltaren inte underrätta Finansinspektionen om den sonderande marknadsföringens närmare innehåll eller om de investerare som är föremål för den sonderande marknadsföringen. I paragrafen föreskrivs att AIF-förvaltaren inom två veckor efter det att den sonderande marknadsföringen inletts ska sända en fritt formulerad anmälan till Finansinspektionen med de uppgifter som fastställs närmare i 1–4 punkten.  

Förslaget motsvarar artikel 2.2 i ändringsdirektivet (artikel 30a.2 tredje stycket i AIFM-direktivet). 

3 §.Förvärv av andelar i AIF-fonder genom sonderande marknadsföring. I paragrafen föreskrivs om till sonderande marknadsföring anknutna begränsningar som gäller förvärv av andelar i AIF-fonder för att det ska förhindras att de förutsättningar i 12 och 13 kap. som gäller erbjudande av andelar kringgås genom att sonderande marknadsföring utnyttjas. I 1 mom. föreskrivs om en allmän skyldighet för AIF-förvaltare att förhindra att andelar i AIF-fonder förvärvas genom sonderande marknadsföring. Dessutom föreslås det att AIF-förvaltarna ska säkerställa att de investerare som är föremål för sonderande marknadsföring kan förvärva andelar i en AIF-fond först när det med stöd av lag är tillåtet att marknadsföra AIF-fonden i Finland. Medan den sonderande marknadsföringen pågår ska det därmed inte vara möjligt för investerare att teckna andelar i placeringsfonden, och det ska inte vara tillåtet att dela ut teckningsblanketter eller motsvarande handlingar till investerare. 

I 2 mom. föreskrivs om en 18 månader lång period från det att sonderande marknadsföring har inletts, under vilken det ska anses att om en investerare i Finland tecknar andelar i en AIF-fond som avses i den information som lämnats inom ramen för den sonderande marknadsföringen, eller i en AIF-fond som etablerats som ett resultat av den sonderande marknadsföringen, är teckningen ett resultat av marknadsföringen. AIF-förvaltaren ska då kunna visa att den har följt regleringen i 12 kap. 1 § och gett in en tillbörlig anmälan till Finansinspektionen om inledande av marknadsföring. Regleringen i momentet ska tillämpas oberoende av om den investerare som tecknat andelar varit föremål för sonderande marknadsföring eller inte.  

Förslaget motsvarar artikel 2.2 i ändringsdirektivet (artikel 30a.2 första och andra styckena i AIFM-direktivet). 

4 §.Sonderande marknadsföring som bedrivs av en tredje part. I paragrafen definieras tredje parter som får bedriva sonderande marknadsföring för en AIF-förvaltares räkning. Enligt 1 mom. ska sonderande marknadsföring få bedrivas av andra AIF-förvaltare, värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag och aktörer som är auktoriserade i en annan EES-stat för motsvarande verksamhet. Vidare ska det vara möjligt att för bedrivande av sonderande marknadsföring anlita anknutna ombud enligt lagen om investeringstjänster.  

I 2 mom. föreskrivs att kraven i 1–3 § ska tillämpas på tredje parter som bedriver sonderande marknadsföring. 

Genom förslaget genomförs artikel 2.2 i ändringsdirektivet (den nya artikel 30a.3 i AIFM-direktivet). 

19 kap. EES-staterna 

3 §.Rätt att i Finland bedriva marknadsföring och sonderande marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder.Paragrafrubriken föreslås bli ändrad genom att ett omnämnande av sonderande marknadsföring införs i den. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. som motsvarar den i artikel 30a i AIFM-direktivet föreskrivna rätten för en auktoriserad AIF-förvaltare att bedriva sonderande marknadsföring i sin hemmedlemsstat av en AIF-fond som etablerats i en annan EES-stat. Även vid sonderande marknadsföring av en EES-baserad AIF-fond ska kraven i 13 a kap. uppfyllas och en anmälan om sonderande marknadsföring sändas till Finansinspektionen. 

4 a §.Rätt att i andra EES-stater bedriva sonderande marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om rätten för auktoriserade AIF-förvaltare att bedriva sonderande marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella kunder i en annan EES-stat än Finland. Momentet motsvarar den i artikel 30a i AIFM-direktivet föreskrivna rätten för AIF-förvaltare att bedriva sonderande marknadsföring i en annan EES-stat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat. Den sonderande marknadsföringen får gälla en AIF-fond som ännu inte är etablerad, eller en AIF-fond som ännu inte har anmälts för marknadsföring i den berörda EES-staten i enlighet med artikel 32 i AIFM-direktivet. De i paragrafen angivna förutsättningarna för sonderande marknadsföring motsvarar i stor utsträckning kraven i 13 a kap. Eftersom den i direktivet föreskrivna gränsöverskridande rätten att bedriva sonderande marknadsföring gäller endast sonderande marknadsföring till professionella kunder, ska auktoriserade AIF-förvaltare i princip ha rätt att i en annan EES-stat bedriva sonderande marknadsföring endast till sådana investerare. Syftet med bestämmelsen är dock inte att begränsa AIF-förvaltarnas rätt att bedriva sonderande marknadsföring också till icke-professionella kunder, om sådan tillåts i den andra EES-statens lagstiftning.  

I 1 mom. föreskrivs om begränsningar som anges i artikel 30a.1 i AIFM-direktivet i fråga om uppgifter eller handlingar som lämnas till professionella kunder inom ramen för sonderande marknadsföring.  

I 2 mom. föreskrivs om förfarandet för anmälan till Finansinspektionen om sonderande marknadsföring. Sonderande marknadsföring i en annan EES-stat förutsätter att en fritt formulerad anmälan görs inom två veckor från det att sonderande marknadsföring har inletts. Genom samma anmälan kan sonderande marknadsföring i flera EES-stater anmälas. Finansinspektionen ska se till att anmälan vidarebefordras till de berörda EES-staterna. Närmare bestämmelser om Finansinspektionens verksamhet finns i 21 kap. 5 a §. 

I 3 mom. föreskrivs om de med artikel 30a.2 i AIFM-direktivet förenliga skyldigheterna för AIF-förvaltare att säkerställa att de investerare som är föremål för sonderande marknadsföring kan förvärva andelar i den berörda AIF-fonden först när marknadsföring i den berörda EES-staten är tillåten enligt 4 §.  

I 4 mom. föreskrivs om en 18 månader lång period från det att sonderande marknadsföring inleddes, under vilken det ska anses att om en professionell kund tecknar andelar i den EES-staten är teckningen ett resultat av marknadsföringen. AIF-förvaltaren ska då iaktta det i 4 § 1 mom. angivna anmälningsförfarande som gäller marknadsföring i en annan EES-stat av en EES-baserad AIF-fond. 

I 5 mom. föreskrivs om krav på att dokumentera den sonderande marknadsföringen.  

I 6 mom. föreskrivs om rätten för en tredje part att bedriva sonderande marknadsföring i en annan EES-stat för en AIF-förvaltares räkning.  

Förslaget motsvarar artikel 2.2 i ändringsdirektivet (artikel 30a i AIFM-direktivet). 

5 a §.EES-baserade AIF-förvaltares rätt att bedriva sonderande marknadsföring av AIF-fonder i Finland. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om rätten för EES-baserade AIF-förvaltare att bedriva sonderande marknadsföring i Finland. I 1 mom. föreskrivs om rätten för auktoriserade EES-baserade AIF-förvaltare att bedriva sonderande marknadsföring i Finland. Bestämmelsen motsvarar regleringen i artikel 30a i AIFM-direktivet beträffande den EES-stat där sonderande marknadsföring bedrivs innan en med artikel 32 i direktivet förenlig anmälan om marknadsföring har överlämnats. Enligt artikel 30a.1 i AIFM-direktivet får en auktoriserad EES-baserad AIF-förvaltare bedriva sonderande marknadsföring i EES-staterna, utom då den information som presenteras för professionella investerare inte uppfyller de förutsättningar som anges närmare i artikeln. Paragrafen anger inte några förutsättningar som går utöver detta. Innan den sonderande marknadsföringen inleds behöver en EES-baserad AIF-förvaltare inte anmäla vad den sonderande marknadsföringen innehåller eller vilka investerare den riktas till, och inte heller uppfylla några andra krav än de som anges i denna paragraf samt i 13 a kap. 1 och 3 § och 4 § 1 mom. Enligt direktivet ska en EES-baserad AIF-förvaltare inom två veckor efter det att den inlett sonderande marknadsföring sända ett informellt brev till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Brevet ska närmare ange bland annat under vilken tidsperiod den sonderande marknadsföringen i den andra EES-staten äger eller har ägt rum och innehålla en förteckning över de AIF-fonder som är föremål för den sonderande marknadsföringen. I paragrafen föreskrivs i enlighet med artikel 30a.2 tredje stycket i AIFM-direktivet att Finansinspektionen ska ha rätt att begära att den utländska EES-tillsynsmyndigheten lämnar ytterligare information om den sonderande marknadsföring som bedrivs eller har bedrivits i Finland efter att Finansinspektionen har fått en underrättelse gällande detta.  

Den i AIFM-direktivet föreskrivna rätten att bedriva sonderande marknadsföring i EES-staterna gäller i regel bara auktoriserade EES-baserade AIF-förvaltare. I 2 mom. ges emellertid AIF-förvaltare som är registreringsskyldiga i EES-staterna motsvarande rätt att bedriva sonderande marknadsföring i Finland som i 13 a kap. föreskrivs i fråga om finska registreringsskyldiga AIF-förvaltare. En sådan AIF-förvaltare ska iaktta regleringen om sonderande marknadsföring i 13 a kap. 1 och 3 § och 4 § 1 mom. Dessutom ska AIF-förvaltare som är registreringsskyldiga i EES sända en fritt formulerad anmälan till Finansinspektionen inom två veckor efter det att sonderande marknadsföring har inletts i Finland.  

I 3 mom. föreskrivs om en med artikel 30a.2 andra stycket i AIFM-direktivet förenlig 18 månader lång period som ska tillämpas efter att sonderande marknadsföring har inletts och under vilken en teckning som en investerare har gjort i Finland ska betraktas som ett resultat av marknadsföringen. EES-baserade AIF-förvaltare eller AIF-förvaltare som är registreringsskyldiga i EES ska därmed i tillämpliga delar iaktta marknadsföringsbestämmelserna i 5 §. 

Förslaget motsvarar artikel 2.2 i ändringsdirektivet (artikel 30a i AIFM-direktivet). 

6 §.Rätt att upphöra med marknadsföring i en annan EES-stat. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om en med artikel 32a i AIFM-direktivet förenlig rätt att upphöra med arrangemang för marknadsföring i andra EES-stater än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat. Rätten för en finsk AIF-förvaltare att till professionella kunder marknadsföra en EES-baserad AIF-fond i någon annan EES-stat än Finland är i princip anmälningspliktig verksamhet. I paragrafen föreskrivs om krav och förfaranden som är gemensamma för EES-staterna och som en auktoriserad AIF-förvaltare ska uppfylla för att få upphöra med arrangemangen för marknadsföring av en EES-baserad AIF-fond i en annan EES-stat. Upphörandet av marknadsföring är därmed ett omvänt förfarande i förhållande till den i 4 § föreskrivna anmälan om inledande av marknadsföring i en situation där AIF-förvaltaren vill lämna marknaden i den berörda EES-staten. Upphörandet av marknadsföring kan omfatta alla andelar i AIF-fonden eller en del av dem. Anmälan om upphörande av marknadsföring ska lämnas till Finansinspektionen, som ska se till att anmälan vidarebefordras till de berörda EES-staterna och Esma. Bestämmelser om Finansinspektionens verksamhet i anslutning till upphörande av marknadsföring föreslås i 21 kap. 6 c §.  

För att marknadsföringen och till den anknytande marknadsföringsarrangemang ska få upphöra ska AIF-förvaltaren enligt 1 mom. lämna ett allmänt erbjudande om att återköpa eller inlösa alla sådana andelar i en AIF-fond som innehas av investerare i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. AIF-förvaltaren ska dessutom på ett sätt som är allmänt tillgängligt offentliggöra en anmälan om sin avsikt att upphöra med marknadsföringen av AIF-fonden i den EES-staten. Det kan också vara fråga om elektronisk kommunikation. För att marknadsföringen ska få upphöra ska AIF-förvaltaren dessutom ändra eller avsluta avtalsarrangemang med förmedlare eller ombud med verkan från och med dagen för anmälan om upphörande av marknadsföring, i syfte att förhindra nya eller ytterligare, direkta eller indirekta, erbjudanden om eller placeringar av de andelar vars marknadsföring upphör. 

I 2 mom. föreskrivs om ett med artikel 32a.1 a i AIFM-direktivet förenligt undantag från skyldigheten att lämna ett allmänt erbjudande om återköp eller inlösen, när det är fråga om slutna AIF-fonder eller Eltif-fonder.  

I 3 mom. föreskrivs om en med artikel 32a.2 i AIFM-direktivet förenlig skyldighet att lämna en anmälan till Finansinspektionen.  

Enligt 4 mom. ska AIF-förvaltaren upphöra med alla direkta eller indirekta erbjudanden till investerare om eller placeringar av andelar i den förvaltade AIF-fonden i en annan EES-stat från och med dagen för anmälan om upphörande av marknadsföring i denna EES-stat.  

I 5 mom. föreskrivs om AIF-förvaltarens skyldighet att informera de investerare som trots upphörandet av arrangemangen för marknadsföring och trots AIF-förvaltarens offentliga erbjudande om återköp och inlösen fortfarande innehar andelar i AIF-fonden. Informationsskyldigheten kan uppfyllas också med hjälp av elektronisk kommunikation eller annan teknik för distanskommunikation i enlighet med artikel 32a.8 i AIFM-direktivet. 

Enligt 6 mom. ska anmälan om upphörande av marknadsföring följas av ett 36 månader långt förbud för AIF-förvaltaren att i den berörda EES-staten bedriva sonderande marknadsföring av den AIF-fond som identifierats i anmälan eller tillhandahålla motsvarande information om investeringsstrategier eller investeringsidéer. 

Förslaget motsvarar artikel 2.4 i ändringsdirektivet (den nya artikel 32a.1, 32a.2 och 32a.3 tredje stycket samt artikel 32a.4 och 32a.8 i AIFM-direktivet). 

6 a §.EES-baserade AIF-förvaltares rätt att upphöra med marknadsföring i Finland. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om ett förfarande som är omvänt mot den i 5 § föreskrivna underrättelsen. Det som föreskrivs i 1 mom. motsvarar regleringen i artikel 32a i AIFM-direktivet om upphörande av arrangemang för marknadsföring i fråga om värdmedlemsstaten. Enligt artikel 32a.1 får en EES-baserad AIF-förvaltare upphöra med de arrangemang som den fastställt för att marknadsföra en förvaltad EES-baserad AIF-fond i en EES-stat där en anmälan gjorts i enlighet med artikel 32, när de villkor som anges i artikeln är uppfyllda. I paragrafen anges inte några skyldigheter utöver detta. Upphörandet av marknadsföring förutsätter att ett allmänt erbjudande om återköp eller inlösen lämnas till investerare i Finland, att en anmälan om den EES-baserade AIF-förvaltarens avsikt att upphöra med marknadsföringen av AIF-fonden i Finland offentliggörs och att avtalsarrangemang ändras eller avslutas i syfte att förhindra direkta eller indirekta erbjudanden om eller placeringar av andelar i AIF-fonden. 

I 2 mom. föreskrivs om ett med artikel 32a.1 a i AIFM-direktivet förenligt undantag från skyldigheten att lämna ett allmänt erbjudande om återköp eller inlösen, när det är fråga om slutna AIF-fonder eller europeiska långsiktiga investeringsfonder.  

Enligt 3 mom. ska EES-baserade AIF-förvaltare upphöra med alla direkta eller indirekta erbjudanden till investerare i Finland om eller placeringar av andelar i förvaltade EES-baserade AIF-fonder från och med dagen för anmälan om upphörande av marknadsföring.  

I 4 mom. föreskrivs i syfte att trygga ett tillräckligt investerarskydd att den EES-baserade AIF-förvaltaren ska informera de investerare i Finland som fortfarande innehar andelar i den EES-baserade AIF-fonden. Den informationsskyldighet som anges i momentet får uppfyllas också genom elektronisk kommunikation eller annan teknik för distanskommunikation i enlighet med artikel 32a.8 i AIFM-direktivet. 

Enligt 5 mom. ska anmälan om upphörande av marknadsföring följas av ett 36 månader långt förbud för den EES-baserade AIF-förvaltaren att bedriva sonderande marknadsföring av den AIF-fond som identifierats i anmälan eller tillhandahålla motsvarande information om investeringsstrategier eller investeringsidéer i Finland. 

I 6 mom. föreskrivs i enlighet med artikel 32a.7 i AIFM-direktivet att Finansinspektionen, efter att ha fått all information om ändringar av de handlingar och uppgifter som avses i leden b–f i bilaga IV till AIFM-direktivet av en EES-tillsynsmyndighet i den EES-baserade AIF-förvaltarens hemstat, inte längre kan kräva att den EES-baserade AIF-förvaltaren iakttar de bestämmelser i Finland om marknadsföringskrav som avses i artikel 5 i förordningen om gränsöverskridande distribution.  

I 7 mom. föreskrivs om upphörande med marknadsföringen i Finland när det gäller EES-baserade AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltare som är registreringsskyldiga i EES. På AIF-förvaltare som är registreringsskyldiga i EES tillämpas i huvudsak samma krav som på auktoriserade EES-baserade AIF-förvaltare. Eftersom det är fråga om en nationell bestämmelse ska AIF-förvaltare som är registreringsskyldiga i EES lämna en anmälan om upphörande av marknadsföring till Finansinspektionen.  

Förslaget motsvarar artikel 2.4 i ändringsdirektivet (artikel 32a i AIFM-direktivet) 

20 kap. Tredjeländer 

2 a §. Rätt att bedriva sonderande marknadsföring av AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om sonderande marknadsföring i Finland av AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer. Den rätt som anges i paragrafen gäller både AIF-förvaltare som är auktoriserade i Finland och EES-baserade AIF-förvaltare. Rätten att bedriva sonderande marknadsföring i Finland av AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer avses dock vara snävare än rätten att bedriva sonderande marknadsföring av motsvarande EES-baserade AIF-fonder. Eftersom AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer i princip får marknadsföras bara till professionella kunder och eftersom marknadsföring till icke-professionella kunder skulle förutsätta undantag som Finansinspektionen beviljar av särskilt vägande skäl, föreslås att sonderande marknadsföring av sådana AIF-fonder ska få riktas endast till professionella kunder. Därmed är det i Finland förbjudet att till icke-professionella kunder rikta sonderande marknadsföring av AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer.  

Enligt 1 mom. ska på sonderande marknadsföring av AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer utöver denna paragraf tillämpas också 13 a kap. 1 §, 3 § 1 mom. och 4 § om sonderande marknadsföring i Finland. 

Enligt 2 mom. ska en fritt formulerad anmälan sändas till Finansinspektionen inom två veckor efter att den sonderande marknadsföringen av en AIF-fond som är etablerad i ett tredjeland inletts. Kraven på vad anmälan ska innehålla motsvarar i huvudsak kraven i 13 a kap. 2 §.  

I 3 mom. föreskrivs i motsvarighet till 13 a kap. 3 § 2 mom. om en 18 månader lång period från det att sonderande marknadsföring har inletts under vilken det ska anses att om en professionell kund tecknar andelar i en AIF-fond som är etablerad i ett tredjeland och som avses i den information som lämnats inom ramen för den sonderande marknadsföringen, eller i en AIF-fond som etablerats i ett tredjeland som ett resultat av den sonderande marknadsföringen, ska teckningen betraktas som ett resultat av marknadsföringen. AIF-förvaltaren ska då kunna visa att den har iakttagit regleringen i 2 § i detta kapitel och sänt en tillbörlig anmälan till Finansinspektionen om inledande av marknadsföring.  

I 4 mom. föreskrivs om motsvarande rätt också för EES-baserade AIF-förvaltare att bedriva sonderande marknadsföring av en AIF-fond som är etablerad i ett tredjeland.  

3 a §. Sonderande marknadsföring från tredjeländer. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om rätten för AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer att bedriva sonderande marknadsföring i Finland. Den sonderande marknadsföringen kan gälla både EES-baserade AIF-fonder och i tredjeländer etablerade AIF-fonder som ännu inte anmälts till Finansinspektionen i enlighet med 3 § för marknadsföring i Finland. I skäl 12 i ingressen till ändringsdirektivet om gränsöverskridande distribution av fonder konstateras att de nationella lagar och andra författningar som är nödvändiga för efterlevnaden av AIFM-direktivet, och i synnerhet efterlevnaden av de harmoniserade reglerna om sonderande marknadsföring, inte på något sätt får vara till nackdel för en EES-baserad AIF-förvaltare i förhållande till en icke EES-baserad AIF-förvaltare. Regleringen om sonderande marknadsföring i AIFM-direktivet innebär att de krav som tillämpas på sonderande marknadsföring skärps i Finland, eftersom det i Finlands nationella reglering till en del har ställts krav som är på lägre nivå än kraven i direktivet. Till denna del anses det vara motiverat att lagen kompletteras med bestämmelser som motsvarar i AIFM-direktivets reglering om sonderande marknadsföring också i fråga om sonderande marknadsföring i Finland som AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer bedriver.  

Enligt 1 mom. får AIF-förvaltare som är etablerade i ett tredjeland bedriva sonderande marknadsföring av sådana EES-baserade AIF-fonder eller i tredjeländer etablerade AIF-fonder som de förvaltar till professionella kunder i Finland. Eftersom AIF-förvaltare som är etablerade i ett tredjeland har rätt att i Finland marknadsföra bara till professionella kunder, föreslås också sonderande marknadsföring vara tillåten endast när den riktas till professionella kunder. På sonderande marknadsföring som bedrivs av AIF-förvaltare som är etablerade i ett tredjeland tillämpas 13 a kap. 1 §, 3 § 1 mom. och 4 § om förutsättningarna för sonderande marknadsföring.  

Enligt 2 mom. ska AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer sända en fritt formulerad anmälan till Finansinspektionen inom två veckor efter det att sonderande marknadsföring har inletts. Kraven på innehållet i anmälan motsvarar i huvudsak kraven i 13 a kap. 2 §. Anmälan om sonderande marknadsföring görs i efterhand. Kravet att en beskrivning av den sonderande marknadsföringen ska lämnas in i samband med anmälan innebär inte ett förfarande för godkännande av den sonderande marknadsföringens innehåll, och innan den sonderande marknadsföringen inleds behöver AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer inte underrätta Finansinspektionen om den sonderande marknadsföringens närmare innehåll eller om de investerare som är föremål för den sonderande marknadsföringen. 

I 3 mom. föreskrivs i motsvarighet till 13 a kap. 3 § 2 mom. om en 18 månader lång period från det att sonderande marknadsföring har inletts under vilken det ska anses att om en professionell kund tecknar andelar i en EES-baserad AIF-fond som avses i den information som lämnats inom ramen för den sonderande marknadsföringen, eller i en AIF-fond som etablerats i ett tredjeland som ett resultat av den sonderande marknadsföringen, ska teckningen betraktas som ett resultat av marknadsföringen. Den AIF-förvaltare som är etablerad i ett tredjeland ska då kunna visa att den har iakttagit regleringen i 3 § i detta kapitel och sänt en tillbörlig anmälan till Finansinspektionen om inledande av marknadsföring i Finland. Regleringen i momentet är tillämplig oberoende av om den investerare som tecknat andelar har varit föremål för sonderande marknadsföring eller inte. Regleringen i momentet är tillämplig också på så kallade reverse solicitation-situationer där en professionell kund tar initiativ till valet av investeringsobjekt och själv kontaktar en AIF-förvaltare som är etablerad i ett tredjeland. 

5 §.Gränsöverskridande investeringar i AIF-fonder. En lagteknisk korrigering föreslås i 1 mom. så att det i momentet hänvisas till 12 kap. 4 § 6 mom. 

5 a §.Rätt för AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer att upphöra med marknadsföring i Finland. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om upphörande av marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder eller AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer när marknadsföringen bedrivs av AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer och om upphörande av därtill anknutna arrangemang i Finland.  

I 1 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att upphöra med marknadsföringen. Enligt 1 punkten förutsätter upphörandet med marknadsföringen att ett allmänt erbjudande lämnas om att återköpa eller inlösa alla sådana andelar i AIF-fonden som innehas av investerare i Finland, vilket offentliggörs under minst 30 bankdagar och riktas individuellt till alla investerare vilkas identitet är känd. I 2 punkten föreskrivs att en anmälan om den i ett tredjeland etablerade AIF-förvaltarens avsikt att upphöra med marknadsföringen av andelar i AIF-fonden i Finland ska offentliggöras på ett sätt som är allmänt tillgängligt. Enligt 3 punkten ska dessutomeventuella avtalsarrangemang med förmedlare eller ombud ändras eller avslutas med verkan från och med dagen för anmälan om upphörande av marknadsföring, i syfte att i Finland förhindra direkta eller indirekta erbjudanden om eller placeringar av andelar i AIF-fonden.  

I 2 mom. föreskrivs att skyldigheten att lämna ett erbjudande om återköp eller inlösen inte ska tillämpas på slutna AIF-fonder.  

I 3 mom. föreskrivs om en skyldighet att till Finansinspektionen lämna en anmälan om upphörande av marknadsföring. AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer och vill upphöra med att i Finland marknadsföra en AIF-fond som de förvaltar ska till Finansinspektionen lämna en anmälan med de uppgifter som avses i 1 mom. 1–3 punkten.  

Enligt 4 mom. ska AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer upphöra med alla direkta eller indirekta erbjudanden till investerare i Finland om eller placeringar av andelar i de i anmälan om upphörande av marknadsföring avsedda EES-baserade AIF-fonder eller AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer från och med dagen för anmälan om upphörande av marknadsföring. 

I syfte att trygga ett tillräckligt investerarskydd föreskrivs i 5 mom. att AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer har en informationsskyldighet gentemot de investerare i Finland som fortfarande innehar andelar i den AIF-fond som en anmälan om upphörande av marknadsföring gäller. Informationsskyldigheten kan uppfyllas också genom elektronisk kommunikation eller annan teknik för distanskommunikation. 

Enligt 6 mom. ska anmälan om upphörande av marknadsföring följas av ett 36 månader långt förbud för AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer att i Finland bedriva sonderande marknadsföring av den AIF-fond som identifierats i anmälan eller tillhandahålla motsvarande information om investeringsstrategier eller investeringsidéer. 

I 7 mom. föreskrivs att bestämmelserna i paragrafen tillämpas också på sådana EES-baserade AIF-förvaltare som upphör med marknadsföring i Finland av AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer och som de förvaltar. 

21 kap. Bestämmelser som gäller Finansinspektionen 

5 a §. Sonderande marknadsföring av AIF-fonder i andra EES-stater. Paragrafen är ny och motsvarar de krav som i artikel 30a.2 tredje stycket i AIFM-direktivet åläggs den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat när en auktoriserad AIF-förvaltare bedriver sonderande marknadsföring i en annan EES-stat.  

6 §.Ändrade uppgifter om förvaltning av AIF-fonder eller tillhandahållande av investeringstjänster. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. Bestämmelserna om ändrade uppgifter om marknadsföring stryks, eftersom särskilda bestämmelser om ändrade uppgifter föreslås i 6 a och 6 b §. Eftersom ändringar som gjorts i artiklarna 32 och 33 i AIFM-direktivet föranleder att förfarandena för ändring av uppgifter som AIF-förvaltaren anmält skiljer sig från varandra till sitt innehåll i fortsättningen, föreslås av tydlighetsskäl att bestämmelserna om dem inte ska finnas i en och samma paragraf. 

När det gäller ändrade uppgifter om förvaltning av AIF-fonder eller tillhandahållande av investeringstjänster preciseras Finansinspektionens skyldigheter genom exaktare tidsfrister i syfte att förenhetliga förfarandet i de olika EES-staterna och underlätta AIF-förvaltarnas gränsöverskridande verksamhet. Enligt 1 mom. ska Finansinspektionen bedöma planerade ändringar av uppgifter om förvaltning av AIF-fonder eller tillhandahållande av investeringstjänster och vid behov inom 15 bankdagar efter att ha fått all information om ändringar i uppgifter som AIF-förvaltaren lämnat tidigare förbjuda AIF-förvaltaren att genomföra ändringen.  

I 2 mom. föreskrivs att Finansinspektionen ska vidta åtgärder för att den verksamhet som strider mot bestämmelserna ska upphöra i det fallet att de förutsättningar som anges i momentet är uppfyllda. Det är i synnerhet fråga om att utöva tillsynsbefogenheterna i 3 kap. i lagen om Finansinspektionen. Dessutom ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta den utländska EES-tillsynsmyndigheten i AIF-förvaltarens EES-värdmedlemsstat om detta. 

I 3 mom. föreskrivs om grunderna för att godkänna anmälan om ändringar samt om förfarandet i det fallet att ändringarna är godtagbara. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta den utländska EES-tillsynsmyndigheten i den andra EES-staten om ändringarna.  

Förslaget motsvarar artikel 2.5 i ändringsdirektivet (artikel 33.6 andra och tredje styckena i AIFM-direktivet). 

6 a §.Ändrade uppgifter om marknadsföring. Paragrafen är ny.I den föreskrivs till en del i överensstämmelse medden gällande 6 § om en skyldighet för Finansinspektionen att bedöma väsentliga ändringar i uppgifter om marknadsföring beträffande anmälningar som avses i 12 kap. 1 § 4 mom. Förfarandet ska i enlighet med artikel 31.4 i AIFM-direktivet tillämpas på ändrade uppgifter om marknadsföring när en AIF-förvaltare marknadsför en AIF-fond eller en EES-baserad AIF-fond i Finland.  

Enligt 1 mom. ska Finansinspektionen bedöma ändringar i uppgifter om marknadsföring av AIF-fonder och vid behov utan dröjsmål förbjuda AIF-förvaltaren att genomföra ändringen. 

I 2 mom. föreskrivs om en skyldighet för Finansinspektionen att vidta åtgärder för att den verksamhet som strider mot bestämmelserna ska upphöra i det fallet att de förutsättningar som anges i momentet är uppfyllda. 

I 3 mom. föreskrivs om grunderna för att godkänna en anmälan om ändringar samt om förfarandet i det fallet att ändringarna är godtagbara. Det anses alltjämt vara motiverat att Finansinspektionen ska meddela AIF-förvaltaren huruvida ändringarna är godtagbara, eftersom lika exakta tidsfrister inte ska tillämpas på det i paragrafen angivna förfarandet som på gränsöverskridande marknadsföringssituationer.  

6 b §. Ändrade uppgifter om marknadsföring i gränsöverskridande situationer. Paragrafen är ny. Iden föreskrivsdelvis i överensstämmelse med den gällande 6 § om en skyldighet för Finansinspektionen att bedöma väsentliga ändringar i uppgifter om marknadsföring beträffande en anmälan som avses i 19 kap. 4 § 4 mom. Förfarandet avses bli tillämpat i enlighet med artikel 32.7 i AIFM-direktivet på ändrade uppgifter om marknadsföring när en AIF-förvaltare marknadsför en förvaltad EES-baserad AIF-fond i en annan EES-stat än Finland. I förhållande till den gällande regleringen preciseras Finansinspektionens skyldigheter genom exaktare tidsfrister för att förfarandet i de olika EES-staterna ska harmoniseras och AIF-förvaltarnas gränsöverskridande marknadsföring ska underlättas. Enligt 1 mom. ska Finansinspektionen bedöma ändrade uppgifter om marknadsföring och vid behov inom 15 bankdagar efter att ha fått all information om ändringar i uppgifter som AIF-förvaltaren tidigare meddelat förbjuda AIF-förvaltaren att genomföra ändringen. Samtidigt ska Finansinspektionen underrätta den utländska EES-tillsynsmyndigheten i AIF-förvaltarens EES-värdmedlemsstat om detta. 

I 2 mom. föreskrivs att Finansinspektionen ska vidta åtgärder för att den verksamhet som strider mot bestämmelserna ska upphöra i det fallet att de kriterier som anges i momentet är uppfyllda. Det är särskilt fråga om utövande av tillsynsbefogenheter enligt 3 kap. i lagen om Finansinspektionen, och vid behov ska Finansinspektionen uttryckligen förbjuda marknadsföringen av AIF-fonden.  

I 3 mom. föreskrivs om grunderna för att godkänna anmälan om ändringar samt om förfarandet i det fallet att ändringarna är godtagbara. Då ska Finansinspektionen inom en månad underrätta den utländska EES-tillsynsmyndigheten i AIF-förvaltarens EES-värdmedlemsstat om ändringarna.  

Förslaget motsvarar artikel 2.3 i ändringsdirektivet (artikel 32.7 andra, tredje och fjärde styckena i AIFM-direktivet). 

6 c §.Upphörande av marknadsföring i andra EES-stater. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om skyldigheterna för Finansinspektionen när en AIF-förvaltare har för avsikt att upphöra med marknadsföringen av en förvaltad AIF-fond i en annan EES-stat. Paragrafen motsvarar de skyldigheter som i artikel 32a i AIFM-direktivet åläggs den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat. Bestämmelser om de med artikeln förenliga förutsättningar som gäller AIF-förvaltarens upphörande med marknadsföringen finns i 19 kap. 6 §. Enligt 1 mom. ska Finansinspektionen granska den anmälan som AIF-förvaltaren gjort och inom 15 bankdagar vidarebefordra den både till den utländska EES-tillsynsmyndigheten i den EES-stat som identifierats i anmälan om upphörande av marknadsföring och till Esma. AIF-förvaltaren ska omedelbart underrättas om att anmälan lämnats in.  

I 2 mom. föreskrivs om en skyldighet för Finansinspektionen att till den utländska EES-tillsynsmyndigheten lämna behövliga uppgifter om ändringar i de handlingar och uppgifter som gäller AIF-förvaltarens anmälan om marknadsföring.  

I 3 mom. föreskrivs om ett bemyndigande att utfärda förordning. Genom förordning av finansministeriet utfärdas enligt bemyndigandet närmare bestämmelser om de uppgifter som avses i 2 mom. Den informationsskyldighet som anges i artikel 32a.5 i AIFM-direktivet omfattar information om alla ändringar i de handlingar och uppgifter som avses i leden b–f i bilaga IV till direktivet. Enligt bilaga IV omfattar denna dokumentation och information AIF-fondens stadgar eller stiftelseurkunder; uppgift om vilket som är AIF-fondens förvaringsinstitut; beskrivning av eller information om AIF-fonden som är tillgänglig för investerarna; information om var master-AIF-fonden är etablerad om AIF-fonden är en feeder-AIF-fond; samt eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1 för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar eller avser att förvalta. Eftersom kraven i bilaga IV har genomförts i och med 10 § i finansministeriets förordning om verksamheten för förvaltare av alternativa investeringsfonder, behöver det i fråga om Finansinspektionens skyldigheter också hänvisas till kraven på förordningsnivå.  

Förslaget motsvarar artikel 2.4 i ändringsdirektivet (artikel 32a.3 första och andra styckena samt artikel 32a.5 i AIFM-direktivet) 

22 kap. Påföljder, överklagande och rapportering om överträdelser 

2 §. Påföljdsavgift. Det föreslås att 4 mom. ändras så att till de bestämmelser som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen, för vilkas försummelse eller överträdelse påförs påföljdsavgift, i fråga om AIF-fonder läggs bestämmelserna om kraven för marknadsföringsmaterial som riktas till investerare i artikel 4.1–4.5 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. Förslaget grundar sig på artikel 14 i nämnda förordning, där det föreskrivs att de behöriga myndigheternas befogenheter enligt AIFM-direktivet, inbegripet de befogenheter som avser sanktioner eller andra åtgärder, ska utövas också med avseende på de förvaltare som avses i artikel 4 i förordningen. Överträdelser av kraven för marknadsföringsmaterial som riktar sig till investerare i artikel 4.1–4.5 i förordningen likställs med överträdelser av de i 1 mom. 8 punkten i denna paragraf uppräknade skyldigheterna beträffande information som ska lämnas till investerare. Med anledning av detta är påföljdsavgift att betrakta som den rätta arten av administrativ påföljd för överträdelse av de berörda bestämmelserna. 

4 §.Ändringssökande. Hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) stryks i paragrafen. Den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) blir tillämplig via hänvisningen till 73 § i lagen om Finansinspektionen. 

4 a §. Överklagande till följd av vissa EU-förordningar. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. I 1 och 2 mom. stryks hänvisningarna till den upphävda förvaltningsprocesslagen. Den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden blir tillämplig via hänvisningen till 73 § i lagen om Finansinspektionen. I de fall som föreskrivs i 2 mom. går man över till att i stället för allmän reglering iaktta 73 § i lagen om Finansinspektionen för att överklagandet också i dessa situationer ska koncentreras till Helsingfors förvaltningsdomstol. 

8 §. Skadeståndsskyldighet. Det föreslås att 1 mom. och 5 mom. 2 punkten ändras. I 1 mom. föreskrivs om skadeståndsskyldigheten för AIF-förvaltare och EES-baserade AIF-förvaltare. Till momentet föreslås bli fogat som grund för skadestånd också förfarande som strider mot förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. I den nämnda förordningen och särskilt i artikel 4 i den föreskrivs om kraven för marknadsföringsmaterial som riktas till investerare och för vars del det finns skäl att föreskriva att underlåtenhet att uppfylla kraven ska omfattas av skadeståndsskyldighet. Det är däremot inte rimligt att också AIF-förvaltarens ledning ska vara personligen skadeståndsansvarig för överträdelse av de med förordningen förenliga bestämmelserna om marknadsföringsmaterial. Med anledning av detta föreslås det inte att ledningens i paragrafen föreskrivna skadeståndsskyldighet breddas på grund av förordningen.  

I 5 mom. 2 punkten föreslås en lagteknisk korrigering av hänvisningen med anledning av de ändringar som föreslås i 12 kap. 4 §.  

7.3  Lagen om Finansinspektionen

26 §. Återkallande av verksamhetstillstånd och registrering samt därmed jämförbara förordnanden om avslutande av verksamhet. Det föreslås att 8 mom. ändras. I den föreskrivs i nuläget om tillämpning av bestämmelserna om återkallelse av verksamhetstillstånd på vissa situationer som är jämförbara därmed. Enligt förslaget fogas till momentet ett omnämnande av att bestämmelserna om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas på motsvarande sätt på återkallelse av registrering av registreringsskyldiga AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 1 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 

27 §. Begränsning av verksamhet som baserar sig på verksamhetstillstånd eller registrering. Det föreslås att 5 mom. ändras. Till momentet fogas ett omnämnande av att det som i paragrafen föreskrivs om begränsning av verksamhet som baserar sig på verksamhetstillstånd ska tillämpas också på begränsning av på registrering baserad verksamhet som bedrivs av registreringsskyldiga AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 1 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 

28 §.Begränsning av ledningens verksamhet. Det föreslås att 2 mom. ändras så att till den fogas en hänvisning också till andra finansmarknadsaktörer enligt 5 § 24 punkten. När lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder genom lag 214/2019 ändrades så att de i lagen föreskrivna förpliktelserna i fråga om ledningens tillförlitlighet utsträcktes till att omfatta registreringsskyldiga AIF-förvaltare, ändrades motsvarande tillsynsbefogenheter för Finansinspektionen inte i det sammanhanget. Därmed har Finansinspektionen inte haft tillräckliga tillsynsbefogenheter att ingripa i tillförlitligheten hos registreringsskyldiga AIF-förvaltares ledning. I syfte att säkerställa att kraven på att registreringsskyldiga AIF-förvaltares ledning är tillförlitlig genomförs effektivt föreslås att de i denna paragraf föreskrivna tillsynsbefogenheterna för Finansinspektionen i fråga om begränsning av ledningens verksamhet tillämpas också på registreringsskyldiga AIF-förvaltare som avses i 5 § 24 punkten.  

32 a §.Förbud mot förvärv av ägarandelar. Det föreslås att det inledande stycket i 1 mom. ändras så att en hänvisning till 5 kap. 3 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder läggs till för att Finansinspektionen ska kunna rikta i denna paragraf föreskrivna tillsynsbefogenheter också mot registreringsskyldiga AIF-förvaltare.  

32 c §.Begränsning av de rättigheter som grundar sig på aktier och andelar. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras så att en hänvisning också till 5 kap. 3 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder läggs till för att Finansinspektionen ska kunna rikta i denna paragraf föreskrivna tillsynsbefogenheter också mot registreringsskyldiga AIF-förvaltare. 

12.1  Administrativa påföljder

I 27 kap. 2 § 2 mom. 8 punkten och 3 mom. i lagförslag 1 och i 22 kap. 2 § 4 mom. i lagförslag 2 föreslås bli föreskrivet om en påföljdsavgift. Enligt grundlagsutskottets vedertagna tolkning är denna typ av avgifter administrativa påföljder av sanktionskaraktär som inte är skatter eller avgifter som avses i 81 § i grundlagen. Utskottet har i sak jämställt administrativa påföljder av sanktionskaraktär med straffrättsliga påföljder (se t.ex. GrUU 12/2019 rd, s. 7–8, GrUU 9/2018 rd, s. 2, GrUU2/2017 rd, s. 4–5, GrUU 14/2013 rd och GrUU 17/2012 rd). Eftersom påförande av administrativa påföljder av sanktionskaraktär innebär utövning av offentlig makt, ska bestämmelser om dem med stöd av 2 § 3 mom. i grundlagen utfärdas genom lag. Utskottet har ansett att det vid påförande av administrativa påföljder är fråga om betydande utövning av offentlig makt, och att det därför ska lagstiftas om grunderna för betalningsskyldigheten och avgiftens storlek, lika väl som om den betalningsskyldiges rättsskydd och grunderna för att verkställa lagen (se t.ex. GrUU 12/2019 s. 7–8, GrUU 9/2018 rd, s. 2, GrUU 2/2017 rd, s. 5, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 s. 2/I). Grundlagsutskottet har också ansett att kravet på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen i 8 § i grundlagen inte direkt gäller administrativa påföljder men att det allmänna kravet på exakthet inte kan åsidosättas i ett sådant sammanhang heller (se t.ex. GrUU 12/2019 rd, s. 7, GrUU 9/2018 rd, s. 3, GrUU 2/2017 rd, s. 5, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd och GrUU 9/2012 rd). Vidare ska bestämmelserna uppfylla proportionalitetskraven i fråga om påföljderna (GrUU 2/2017 rd, s. 5, GrUU 28/2014 rd, GrUU 15/2014 rd). 

I de ovannämnda bestämmelserna, 27 kap. 2 § 3 mom. i lagförslag 1 och 22 kap. 2 § 4 mom. i lagförslag 2, ges Finansinspektionen rätt att påföra påföljdsavgift vid försummelse att iaktta eller överträdelse av de skyldigheter som föreskrivs i artikel 4 i förordningen om gränsöverskridande distribution av fonder. I förordningen förutsätts det att de behöriga myndigheternas befogenheter som avser sanktioner enligt fondföretagsdirektivet, AIFM-direktivet samt EuVECA-, EuSEF- och Eltif-förordningarna ska utövas också med avseende på de förvaltare som avses i artikel 4 i förordningen. Strävan har varit att i propositionen jämka samman grundlagens krav på exakta och proportionella påföljder med kraven att påföljderna ska vara effektiva och avskräckande. De föreslagna administrativa påföljderna gör det möjligt att effektivt ingripa i förfaranden som strider mot förordningen, vilket bidrar till att effektivisera den offentliga tillsynen över marknadsföringsmaterial som rör placerings- och AIF-fonder. De föreslagna administrativa påföljderna motsvarar också i hög grad de överträdelser och försummelser som redan enligt gällande lag omfattas av påföljdsavgift. Regleringen anses uppfylla kravet i 2 § 3 mom. i grundlagen om utfärdande av bestämmelser genom lag samt proportionalitetskrav. De bestämmelser som specificeras i punkten anses också till sitt innehåll uppfylla kraven på exakthet och noggrann avgränsning, eftersom de gärningar och försummelser som sanktioneras har karaktäriserats i lagen för att de ska specificeras.  

12.2  Bemyndigande att utfärda ministerieförordning

Enligt 80 § i grundlagen kan republikens president, statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Bestämmelser om grunder för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag ska dock utfärdas genom lag. När det gäller bestämmelser om bemyndigande i lag har det i grundlagsutskottets praxis ställts krav på att bestämmelserna ska vara exakta och noggrant avgränsade (t.ex. GrUU 1/2004 rd, s. 2/I). Utgångspunkten för behörighetsfördelningen mellan statsrådet och ministerierna är att statsrådet utfärdar förordningar om vittsyftande och principiellt viktiga ärenden samt om andra ärenden vars betydelse kräver det. Ministerierna kan närmast bemyndigas att utfärda förordningar om frågor av teknisk natur och frågor som har ringa samhällelig eller politisk betydelse (t.ex. GrUU 33/2004 rd, s. 6) 

I 21 kap. 6 c § 3 mom. i lagförslag 2 finns ett nytt bemyndigande för finansministeriet att utfärda förordning. Det i propositionen ingående bemyndigandet att utfärda förordning anknyter till Finansinspektionens uppgifter när avsikten är att marknadsföringen av en AIF-fond ska upphöra i en annan EES-stat. Det i propositionen ingående bemyndigandet att utfärda förordning är därmed närmast av teknisk natur. Bemyndigandet att utfärda förordning är inte heller vittsyftande eller principiellt viktigt med avseende på statsrådets hela verksamhet, och inte heller hör det till flera ministeriers ansvarsområde. Det är orsaken till att finansministeriet, som svarar för finansmarknadslagstiftningen, i lagen kan ges i uppdrag att utfärda förordningen. 

Enligt det bemyndigande att utfärda förordning som ingår i propositionen utfärdas genom förordning av finansministeriet för genomförandet av AIFM-direktivet närmare bestämmelser om de i 2 mom. i samma paragraf avsedda uppgifter som Finansinspektionen ska lämna till den utländska EES-tillsynsmyndigheten i den andra EES-staten. Bemyndigandet att utfärda förordning behövs för att uppfylla Finansinspektionens informationsskyldighet enligt artikel 32a.5 i AIFM-direktivet. För informationsskyldighetens del behövs en exakt hänvisning till sådana uppgifter som genomförts nationellt i finansministeriets förordning om verksamheten för förvaltare av alternativa investeringsfonder, vilken utfärdats med stöd av 19 kap. 7 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bemyndigandet att utfärda förordning är därmed exakt och noggrant avgränsat, eftersom det begränsas till bestämmelser som behövs för att genomföra AIFM-direktivet. Bemyndigandet att utfärda förordning motsvarar också den övriga lagstiftningen om finansmarknaden. 

Med stöd av vad som anförts ovan bedöms det att lagförslagen kan godkännas i vanlig lagstiftningsordning.