7.1
Narkotikalagen
3 §.Definitioner. I 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt d i narkotikalagen definieras nationellt kat, kaktusväxter innehållande meskalin och Psilocybesvampar särskilt som narkotika. Det föreslås att bestämmelsen kompletteras så att som narkotika även definieras växtpulver, växtgranulat och växtpreparat som innehåller DMT och som används i drogsyfte. De torra växtdelar som används mest och som innehåller DMT och som används för att åstadkomma effekter på centrala nervsystemet är rotbark från växten Mimosa hostilis, blad från Psychotria viridis och frön från växten Anadenanthera colubrina.
Syftet med förslaget är att ingripa i det missförhållande som beror på att DMT som kemisk förening har definierats som narkotika internationellt, vilket i rättspraxis har lett till oklarhet i situationer där det har varit fråga om DMT som härrör från växter. Genom den föreslagna ändringen ska övervakningen enligt narkotikalagen omfatta sådana växtpulver, växtgranulat och växtpreparat innehållande DMT som används på grund av deras berusningseffekt. Det föreslås att pulver, granulat och preparat som tillverkas från vilken växtdel som helst uppfyller definitionen. Med preparat ska avses en blandning i vilken form som helst som innehåller DMT.
För att växtpulver, växtkross eller växtpreparat som innehåller DMT ska uppfylla definitionen på narkotika, förutsätts det att det är avsett att användas i drogsyfte, nämligen på grund av den farmakologiska verkan som DMT har. För växtpulver, växtgranulat eller växtpreparat som tillverkats av ovannämnda växter finns det i praktiken emellertid inte något annat faktiskt eller sannolikt användningsändamål än drogsyfte, vilket innebär att de i regel bör betraktas som narkotika.
I och med den föreslagna ändringen kommer växtpulver, växtgranulat och växtpreparat som innehåller DMT och som används i drogsyfte att omfattas av vissa straffbestämmelser i kapitel 50 i strafflagen. Till exempel ska import och försäljning av sådant växtmaterial bli straffbart beroende på fallet antingen som narkotikabrott enligt 50 kap. 1 § i strafflagen eller som grovt narkotikabrott enligt 50 kap. 2 § i strafflagen. Straffbarheten ska omfattas av den lindrigaste lagens princip, som framgår av 3 kap. 2 § 3 mom. i strafflagen. Enligt den principen får nya, strängare bestämmelser tillämpas endast på gärningar som begåtts efter det att den föreslagna lagen har trätt i kraft.
Det föreslås inte att odling av växter som innehåller DMT ska förbjudas i narkotikalagen. I Finland odlas rörflen som i vilt tillstånd kan innehålla DMT. Rörflen odlas också som foder, men i praktiken innehåller denna fodersort inte DMT.
9 §.Beviljande av tillstånd. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen kan Fimea bevilja tillstånd för tillverkning av narkotika, import av narkotika till Finland, export av narkotika från Finland och för hantering. Momentet ändras inte.
Paragrafens 2 mom. innehåller en förteckning över de olika ändamål för vilka tillstånd enligt narkotikalagen kan beviljas. Gällande 9 § 2 mom. är emellertid inte som sådant tillämpligt på tillverkningstillstånd eftersom beviljandet av tillverkningstillstånd för olika typer av tillståndssökande och för olika ändamål har begränsats separat i 12 § jämfört med 9 § 2 mom. Exempelvis har användningen av tillståndet i vetenskapligt forskningssyfte begränsats endast till universitet eller andra forskningsinstitut. Därför föreslås det i propositionen att 9 § 2 mom. begränsas till import- och exporttillstånd samt hanteringstillstånd.
Enligt 2 mom. ska import-, export- och hanteringstillstånd kunna beviljas endast enskilda näringsidkare eller juridiska personer. I det inledande stycket i 2 mom. stryks omnämnandet av universitet och andra forskningsinstitut, eftersom de är juridiska personer och de inte behöver nämnas särskilt i bestämmelsen.
Förteckningen i 2 mom. motsvarar gällande reglering med den skillnaden att från 2 punkten i förteckningen ska som ett överflödigt omnämnande strykas att de ämnen, preparat och testsystem som avses i punkten innehåller narkotika. Dessutom föreslås i 2 punkten en teknisk korrigering av ordalydelsen.
Det föreslagna 3 mom. innehåller i fråga om tillverkningstillstånd en informativ hänvisning till lagens 12 §.
11 §.Villkor för beviljande av tillstånd. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att det i underpunkt c avsedda kravet slopas som gäller att en enskild näringsidkare, de personer som hör till tillståndssökandens förvaltningsorgan och dess verkställande direktör, bolagsmännen i ett öppet bolag och de ansvariga bolagsmännen i ett kommanditbolag samt personerna i ledningen för ett universitet eller ett annat forskningsinstitut inte är försatta i konkurs och inte har begränsad handlingsbehörighet. Det har inte visat sig nödvändigt att utreda dessa krav med 12 månaders mellanrum för att säkerställa att förpliktelserna enligt narkotikalagen uppfylls, och dessutom befinner sig personerna i ledande ställning i praktiken ofta långt från hanteringen av ämnen som står under egentlig övervakning. Det är således motiverat att slopa kravet för att minska den administrativa bördan. Ändringen utgör emellertid inte något hinder för att Fimea kan kräva att få tillgång till dessa uppgifter med stöd av 38 § i narkotikalagen till exempel i samband med beviljande av det första tillståndet eller förändringar i tillståndshavarens verksamhet.
I fortsättningen ska 1 mom. 2 punkten inte längre delas upp i underpunkter, utan bestämmelser om de förutsättningar som avses i gällande 2 punkten underpunkterna a och b ska nämnas direkt i 2 punkten.
12 §.Tillverkningstillstånd. I paragrafen föreskrivs det om tillverkningstillstånd för narkotika. Enligt 3 § 1 mom. 7 punkten i narkotikalagen avses med tillverkning av narkotika, med undantag av produktion, alla de förfaringssätt genom vilka narkotika kan fås, samt rening och omvandling av narkotika till annan narkotika. Detta kan utöver kemisk syntes också omfatta omvandling av narkotika till annan narkotika samt rening av narkotika, exempelvis utvinning. Beredning av prover för kemisk analys betraktas dock inte som sådan tillverkning som kräver tillverkningstillstånd.
Paragrafens 1 mom. motsvarar 1 mom. i den gällande lagen.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om undantag från bestämmelserna i 1 mom., enligt vilka det inte får beviljas tillverkningstillstånd för narkotika som inte används för medicinskt bruk. Momentet ska ändras till en förteckning, och dess 1 och 3 punkt kommer huvudsakligen att motsvara gällande 12 § 2 mom. Enligt 12 § 2 mom. 2 punkten ska enskilda näringsidkare och juridiska personer beviljas tillstånd för tillverkning av narkotika, om ämnet i sin helhet används för tillverkning av ett i 23 § 1 mom. avsett testsystem för konstaterande av narkotika och tillståndssökanden har ett giltigt hanteringstillstånd enligt 15 §.
Till skillnad från 2 mom. i den gällande paragrafen kommer universitet eller forskningsinstitut inte att nämnas särskilt i 2 mom. 3 punkten i den föreslagna paragrafen, eftersom de är juridiska personer.
Enligt 3 mom. får tillverkningstillstånd inte beviljas för längre tid än hanteringstillståndet är i kraft. Det här motsvarar den sista meningen i det gällande 12 § 2 mom.
Det föreslagna 4 mom. motsvarar gällande 3 mom. med den skillnaden att ett tillverkningstillstånd i fortsättningen också kan förenas med villkor som gäller mängder av ämnena. Paragrafens 5 mom. motsvarar det gällande 4 mom.
15 §.Hanteringstillstånd. Det föreslås att 1 mom. ändras så att där inte längre föreskrivs om de syften för vilka hanteringstillstånd för narkotika kan beviljas, eftersom det föreskrivs om syftena i 9 § 2 mom. I 1 mom. ska också i fortsättningen föreskrivas att hanteringstillstånd för narkotika beviljas för högst tre år i sänder.
16 §.Krav på ansvarig person och dennes ställföreträdare. I 1 mom. föreslås en ny bestämmelse om att tillståndshavaren ska ge de ansvariga personerna och deras ställföreträdare ett skriftligt förordnande om deras uppgifter. På detta sätt säkerställs att den ansvariga person som utses har en klar uppgiftsbeskrivning och att tillståndshavaren har beaktat att de befogenheter som hänför sig till den ansvariga personens befattning är tillräckliga när tillståndshavaren utser den person som ska ansvara för att narkotikalagen följs. Förslaget förbättrar också rättsskyddet för dem som utsetts till ansvariga personer och för deras ställföreträdare i situationer där det eventuellt annars är oklart vilka arbetsuppgifter arbetsgivaren har ålagt dem.
19 §.Utredning för tillståndsprövning. Enligt 2 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen är en förutsättning för att aktören inte ska behöva lämna in vissa uppgifter som avses i paragrafen att aktören har lämnat uppgifterna till Fimea i samband med en annan tillståndsansökan inom de sex senaste månaderna, förutsatt att uppgifterna inte har ändrats. Den nämnda tidsgränsen ska höjas från sex månader till ett år för att den ska överensstämma med den tidsgräns som föreskrivs i 11 § 2 mom. Dessutom ska bestämmelsens ordalydelse förtydligas.
22 §.Läkemedelspreparat som behövs vid första hjälpen och vid krishantering. I den gällande paragrafen föreskrivs om undantag från import- och exporttillstånd för läkemedelspreparat som behövs vid första hjälpen. Bestämmelsen ska utvidgas så att den även omfattar läkemedel som behövs vid civil och militär krishantering, och därför föreslås det att paragrafens rubrik ändras.
Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. enligt vilket import- och exporttillstånd enligt narkotikalagen inte behövs för sådana läkemedelspreparat som internationella och finländska militäravdelningar och biståndsgrupper inom internationell räddningsverksamhet med anknytning till internationellt samarbete för med sig in i och ut ur landet och som är avsedda att användas för den egna första hjälpen inom militäravdelningen eller biståndsgruppen inom räddningsverksamheten. Det som skiljer det nya 3 mom. jämfört med 1 mom. i gällande paragraf är främst att enligt 3 mom. ska läkemedelspreparaten endast vara avsedda att användas för den egna första hjälpen inom en grupp som reser ut ur landet. I 3 mom. ska inte heller anges något krav på att läkemedelspreparaten bör ingå i ett fordons läkemedelsförråd. Vid valet av mängd och kvalitet på läkemedelspreparat ska Världshälsoorganisationens förteckningar över de läkemedelspreparat som behövs vid livräddande första hjälpen beaktas.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska läkemedelspreparaten förvaras i en låst förstahjälpslåda. Till skillnad från 2 mom. i den gällande paragrafen behöver läkemedelspreparat enligt det föreslagna 3 mom. inte förvaras i ett låst medicinskåp. De militäravdelningar och biståndsgrupper som avses i det föreslagna 3 mom. har inte nödvändigtvis tillgång till ett fordon med ett medicinskåp.
Enligt momentet ska oanvända läkemedelspreparat återföras till Finland. Det här är nödvändigt, eftersom det i sådana situationer som avses i momentet inte är tillåtet att föra in preparaten i något annat land än Finland.
I 3 mom. föreskrivs dessutom att militäravdelningen eller biståndsgruppen inom räddningsverksamheten ska utse en person som ansvarar för läkemedelspreparaten. Det vore i regel bra att utse en ersättare för den ansvariga personen för den händelse att den ansvariga personen inte kan delta i resan. Den person som ansvarar för läkemedelspreparaten bör resa med läkemedelspreparaten för att i praktiken kunna ansvara för dem.
Export av läkemedelspreparat ska anmälas till Fimea på förhand och import av läkemedelspreparat utan dröjsmål efter att de återförts till landet. Fimea bör på förhand få information om export av läkemedelspreparat för att man ska kunna försäkra sig om att exporten är lagenlig. Med hjälp av anmälan om import är det möjligt att följa upp att oanvända läkemedelspreparat återförs till Finland.
Enligt det föreslagna 30 § 1 mom. i narkotikalagen är även aktörer som avses i 22 § 3 mom. skyldiga att föra bok över narkotika som de tillverkar, exporterar, importerar och hanterar.
Av paragrafens nya 4 mom. framgår att en organisation som bedriver humanitär biståndsverksamhet och som har tillstånd enligt 32 § 3 mom. i läkemedelslagen, således ett tillstånd att idka partihandel med läkemedel, i humanitär biståndsverksamhet inte behöver något import- och exporttillstånd enligt narkotikalagen, om det är fråga om en exceptionellt allvarlig situation i denna verksamhet eller om det finns andra särskilda skäl. Det här kan vara fallet exempelvis i akuta och ytterst allvarliga humanitära krissituationer där den behöriga myndighet som ansvarar för tillståndsförfarandena i det mottagande landet inte nödvändigtvis ens finns tillgänglig. Internationella narkotikakontrollkommittén strävar efter att informera om sådana särskilda krissituationer där nödvändig medicinsk nödhjälp inte kan fördröjas på grund av att tillståndsförfaranden saknas eller är långsamma. Den behöriga myndigheten i värdlandet ska emellertid med stöd av 1961 års allmänna narkotikakonvention utan dröjsmål informeras om importen av narkotika. I paragrafen föreskrivs om en motsvarande möjlighet att avvika från importtillståndet som i fråga om exporttillstånd för den händelse att Finland behöver motsvarande humanitärt bistånd.
I sådana situationer som avses i 4 mom. ska en anmälan om import och export av läkemedelspreparat utan dröjsmål göras till Fimea. Vad som i 16 § föreskrivs om krav på ansvarig person och i 17 § om godkännande av ansvarig person gäller import och export av läkemedelspreparat i de fall som avses i 4 mom. Den ansvariga personen ansvarar för att narkotikalagen iakttas under transporten.
Paragrafens nya 5 mom. ska innehålla ett bemyndigande att utfärda förordning om de anmälningar som avses i 3 och 4 mom.
23 §.Undantag från kraven på import- och exporttillstånd. Paragrafen föreslås bli ändrad i sin helhet. Paragrafens 1 och 2 mom. ändras inte i sak, men ordalydelsen ska förtydligas.
I paragrafens 3 mom. föreslås som en ny sak att import- och exporttillstånd enligt narkotikalagen inte behövs för ett läkemedelspreparat som innehåller i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e avsedd narkotika, om risken för missbruk av läkemedelspreparatet med tanke på ämnets omfattande medicinska användning kan anses som liten. Genom den föreslagna ändringen blir det möjligt med en lättare övervakning än för närvarande av läkemedelspreparat som tillverkats av sådana ämnen och som klassificerats som narkotika endast i Finland. Det här minskar den administrativa bördan och tryggar tillgången till sådana läkemedelspreparat i sådana fall där tillverkningen har koncentrerats utanför Finlands gränser.
På sådana läkemedelspreparat som avses i 3 mom. ska i övrigt tillämpas samma krav och begränsningar som på preparat som innehåller ämnen som nämns i förteckning IV i 1971 års konvention om psykotropa ämnen. Sådana är bland annat bestämmelserna om förvaring och lagring av narkotika samt bokföring i narkotikakontrollförordningen. På läkemedelspreparat som avses i 3 mom. tillämpas dessutom till exempel lagen om elektroniska recept och social- och hälsovårdsministeriets förordning om förskrivning av läkemedel (1088/2010).
Paragrafens 4 mom. ska innehålla ett bemyndigande att utfärda förordning som motsvarar paragrafens 3 mom. i gällande paragraf.
30 §.Redovisningsskyldighet. Det föreslås att 1 mom. preciseras så att det i fråga om apotek samt sjukhus och hälsovårdscentraler föreskrivs om ett undantag från bestämmelsen enligt vilken redovisningsskyldigheten inte gäller för personlig medicinering förskrivna läkemedel som betraktas som narkotika. I och med den föreslagna ändringen är regleringen i 30 § i narkotikalagen förenlig med 8 och 9 § i narkotikakontrollförordningen.
Undantaget enligt 1 mom. ska också gälla aktörer som avses i det föreslagna 22 § 3 mom., nämligen internationella och finländska militäravdelningar och biståndsgrupper inom internationell räddningsverksamhet. De ska föra bok över för personlig medicinering förskrivna läkemedel som betraktas som narkotika, för att man ska kunna säkerställa att import av narkotika, export av narkotika och användning av narkotika är lagenlig.
För tydlighetens skull preciseras att Fimea har trots sekretessbestämmelserna rätt att ta del av redovisningsmaterialet.
Enligt gällande 1 mom. har Livsmedelssäkerhetsverket och regionförvaltningsverken rätt att få veterinärers narkotikaredovisning till påseende. Livsmedelssäkerhetsverket, Landsbygdsverket och en del av Lantmäteriverkets central för ICT-tjänster gick samman och blev en ny myndighet, Livsmedelsverket, vid ingången av 2019, och därför ersätts Livsmedelssäkerhetsverket i 1 mom. med Livsmedelsverket.
32 §.Övervakning av vissa läkemedel som betraktas som narkotika. I 1 mom. föreslås som en ny bestämmelse först och främst apotekens skyldighet att övervaka och föra bok över expedieringen från apoteken av de ämnen och tillverkningar som även nämns i förteckningarna III och IV i 1971 års konvention om psykotropa ämnen. Sådana är till exempel preparat som innehåller alprazolam och diazepam. Avsikten är dock inte att ändra 8 § i narkotikakontrollförordningen så att den i paragrafen avsedda redovisningsskyldigheten ska gälla förteckning IV i 1971 års konvention om psykotropa ämnen. För sådana ämnen anses en receptjournal vara tillräcklig bokföring.
I momentet föreslås det inte längre särskilda bestämmelser om apotekets skyldighet att övervaka och föra bok över expedieringen av pentazocin och buprenorfin från apoteket, eftersom nämnda ämnen ingår i förteckning III i 1971 års konvention om psykotropa ämnen.
I 1 mom. föreslås dessutom bestämmelser om apotekets skyldighet att övervaka och föra bok över expedieringen från apoteken av preparat som innehåller i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e avsedd narkotika. I 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt e i narkotikalagen finns bestämmelser om ämnen som nationellt har definierats som narkotika. I praktiken gäller den föreslagna ändringen sådanan läkemedelssubstanser som till sina farmakologiska egenskaper kan likställas med narkotika.
Paragrafens 2 mom. ska innehålla en informativ hänvisning till 15 § 1 mom. 2 punkten i lagen om elektroniska recept, där det enligt propositionen föreskrivs om Fimeas rätt att få sådana uppgifter om recept och expediering av recept som är nödvändiga för övervakningen enligt narkotikalagen. I receptcentret registreras uppgifter om alla recept som kan förskrivas elektroniskt. Utanför den elektroniska läkemedelsförskrivningen står tills vidare till exempel veterinärmedicinska läkemedel och preparat som med specialtillstånd utlämnas till konsumtion.
I 3 mom. föreskrivs att till den del det är fråga om läkemedel som betraktas som narkotika och för vilka uppgifter om övervakning inte registreras hos receptcentret, ska apoteket trots sekretessbestämmelserna på begäran lämna Fimea nödvändiga uppgifter om övervakningen. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 2 mom. i den gällande paragrafen, men rätten att få uppgifter gäller endast nödvändig information, till exempel information om läkemedelsförskrivaren, patienten, preparatet och den mängd som expedierats. Apoteken har redan för närvarande lämnat Fimea dessa uppgifter vid den månatliga uppföljningen.
I 4 mom. föreskrivs för tydlighetens skull och på motsvarande sätt som i 3 mom. i den gällande paragrafen att de övervaknings- och redovisningsuppgifter som avses i paragrafen är sekretessbelagda.
I paragrafen föreslås inte något bemyndigande att utfärda förordning som ingår i 4 mom. i den gällande paragrafen, enligt vilket närmare bestämmelser om övervakning av läkemedel som betraktas som narkotika, förstörande av övervakningsuppgifter och apotekens skyldighet att lämna övervakningsuppgifter till Fimea kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Det finns inte heller för närvarande bestämmelser om dessa frågor i förordning.
34 §.Tillstånds- och övervakningsmyndigheter. I 4 mom. ska Livsmedelssäkerhetsverket ersättas med Livsmedelsverket.
45 §.Förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott. Enligt 1 mom. i gällande paragraf kan genom skriftligt beslut av chefen för centralkriminalpolisen eller Tullens chef för brottsbekämpning myndigheter som arbetar med förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott i enskilda fall beviljas tillstånd för import av narkotika till Finland, export av narkotika från Finland eller transitering av narkotika. Tillstånd kan beviljas endast för förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott, således inte till exempel för vetenskaplig forskning.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det som en ny sak att motsvarande tillstånd i enskilda fall också kan beviljas för tillverkning av narkotika. Tillstånd enligt paragrafen kan beviljas till exempel för rening av beslagtagen narkotika, för vilket tillverkningstillstånd enligt 12 § i den gällande narkotikalagen ska sökas för närvarande. Det renade ämnet ska användas vid laboratorieanalys för identifiering av ämnet, fastställande av koncentrationen eller jämförelse av narkotikapartier samt för utbildning av narkotikahundar. Tillverkning av narkotikaprekursorer kräver däremot även i fortsättningen tillstånd enligt 12 §.
Det tillstånd som avses i paragrafen ska dessutom kunna beviljas för sådana beslagtagna prover för odling av växter och svampar som avses i 7 §, till exempel för identifiering av beslagtagna odlingsunderlag för Psilocybesvampar. För tydlighetens skull ska det uttryckligen föreskrivas om detta, även om odling av detta slag också tidigare har kunnat anses utgöra ett led i en brottsutredning. Tillstånd för odling av växter och svampar som avses i 7 § ska också kunna beviljas för annat än enskilda fall, eftersom prover bör kunna undersökas utan dröjsmål och ansökan om ett separat tillstånd för undersökning av varje prov skulle fördröja undersökningsprocessen och utredningen av brott.
I paragrafen avses med myndigheter som arbetar med förebyggande, avslöjande och utredning av narkotikabrott också den myndighet som ansvarar för Försvarsmaktens utbildning av narkotikahundar. I 1 mom. preciseras dessutom att tillstånd som avses i paragrafen kan beviljas endast för ändamål som är nödvändiga för förebyggande, avslöjande eller utredning av narkotikabrott. Detta motsvarar nuvarande praxis.
Det föreslås att tillstånd för tillverkning av narkotika och odling av växter och svampar som avses i 7 § kan beviljas endast Centralkriminalpolisens kriminaltekniska laboratorium och Tullaboratoriet. Dessa laboratorier är officiella laboratorier som drivs av en behörig myndighet och vars primära uppgift är att bistå brottsbekämpningen genom vetenskaplig forskning och analys. Analyseringen av beslagtagna narkotikapartier har koncentrerats till laboratorierna i fråga.
Verksamheten ska omfattas av redovisningsskyldigheten enligt 30 §.
I 2 mom. ska utföras en språklig korrigering.
Enligt 3 mom. i den gällande paragrafen ska Fimea omedelbart underrättas om beslut som avses i den paragrafen. Det föreslås att momentet ändras så att det i fortsättningen är tillräckligt att Fimea underrättas en gång per kalenderår. En anmälan en gång per kalenderår är tillräcklig eftersom Fimea ska rapportera uppgifterna till Internationella narkotikakontrollkommittén en gång om året. Uppgifterna för det föregående året ska lämnas inom januari följande år. Tidsgränsen ska motsvara den som finns i 31 §.
49 §.Ändringssökande. Paragrafen om ändringssökande revideras i förhållande till den nya förvaltningsprocesslagen. I 1 mom. i den gällande paragrafen förtecknas sådana beslut som får överklagas direkt genom besvär hos förvaltningsdomstolen, och enligt 2 mom. får omprövning begäras i fråga om andra beslut. I fortsättningen ska i 1 mom. föreskrivas om beslut i fråga om vilka omprövning får begäras. Det är sådana beslut som meddelats med stöd av 12–15 § och 17 § samt beslut som meddelats med stöd av förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer, således beslut som gäller tillstånd, ansvariga personer och registrering. De beslut som avses i momentet är desamma som i 2 mom. i den gällande paragrafen. I dessa beslut är således begäran om omprövning ett obligatoriskt skede före det egentliga ändringssökandet liksom hittills. I momentet föreslås en informativ hänvisning till förvaltningslagen (434/2003), vars 7 a kap. innehåller bestämmelser om omprövningsförfarandet.
Enligt 3 mom. i den gällande paragrafen får förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som avses i 1 mom. överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Enligt 127 § i nya förvaltningsprocesslagen avses med hänvisning till förvaltningsprocesslagen en hänvisning till nya förvaltningsprocesslagen och utgångspunkten enligt nya förvaltningsprocesslagens 107 § är att ett beslut som en regional förvaltningsdomstol har fattat i ett förvaltningsprocessuellt ärende får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. I fortsättningen är det alltså inte nödvändigt att särskilt föreskriva om besvärstillstånd i narkotikalagen.
På grund av det som sagts ovan ska det föreslagna 2 mom. endast innehålla en informativ hänvisning till den nya förvaltningsprocesslagen.
I paragrafens 3 mom. ska på motsvarande sätt som i gällande 4 mom. föreskrivas att ett beslut av Fimea ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat.