7
Specialmotivering
1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafen konstateras att lagen innehåller bestämmelser om stöd vars syfte är att förhindra en betydande risk för koldioxidläckage genom att ersätta de indirekta kostnader som utsläppshandeln orsakar elpriset och vars syfte är att genom att styra verksamhetsutövarna inom de sektorer som är berättigade till stöd att utveckla sin produktion så att den blir mer klimatneutral. I enlighet med artikel 10a.6 i utsläppshandelsdirektivet bör medlemsstaterna införa ekonomiska åtgärder till förmån för sektorer eller delsektorer som är utsatta för en verklig risk för koldioxidläckage till följd av avsevärda indirekta kostnader som uppstår utifrån kostnader för växthusgasutsläpp som förs vidare till elpriserna. Med koldioxidläckage avses risken för att utsläppen av växthusgaser ökar på global nivå när företag flyttar produktion till länder utanför unionen för att de inte kan föra vidare de kostnader som orsakats av EU:s utsläppshandelssystem till sina kunder utan betydande förlust av marknadsandelar. I risken för koldioxidläckage ingrips genom att hjälpa verksamhetsutövarna att minska sin exponering för denna kostnad. Detta tjänar miljömålet, eftersom syftet med stödet är att förhindra att de totala utsläppen av växthusgaser ökar när produktionen flyttas utanför EU. De ekonomiska åtgärder som införs måste vara förenliga med reglerna om statligt stöd och får inte leda till otillbörlig snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.
För de verksamhetsutövare som ansöker om stöd och för användningen av det beviljade stödet ställs i lagen villkor som säkerställer att stödet styr verksamhetsutövarna mot klimatneutrala och energieffektiva produktionsmetoder. För att stöd ska kunna beviljas ska verksamhetsutövaren iaktta skyldigheten enligt 2 kap. i energieffektivitetslagen att göra en energibesiktning. Dessutom ska verksamhetsutövaren visa att minst 30 procent av elförbrukningen är el som producerats med koldioxidfria källor. Verksamhetsutövaren ska rikta minst 50 procent av det stöd som beviljats i enlighet med denna lag till utvecklingsåtgärder. Med utvecklingsåtgärder avses verksamhetsutövarens åtgärder för att främja att verksamheten blir klimatneutral. Åtgärderna kan inriktas på minskning av växthusgasutsläppen, effektivisering av energianvändningen, ökning av användningen av förnybar energi eller elektrifiering av verksamheten.
I 2 mom. föreskrivs att en verksamhetsutövare som är verksam inom en sektor eller undersektor som anges i riktlinjerna för statligt stöd och som tillverkar stödberättigande produkter i sin anläggning har rätt till stöd. Dessa elintensiva sektorer och delsektorer anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage på grund av de kostnader som överförts till elpriserna på grund av EU:s utsläppshandelssystem. Alla sektorer och delsektorer som anges i bilaga I till riktlinjerna för statligt stöd till utsläppshandeln är berättigade till stöd. De sektorer och delsektorer som är berättigade till stöd räknas upp i bilaga 1 till lagen. De stödberättigande produkterna indelas utifrån NACE-koderna. De tillämpliga NACE-koderna är förenliga med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden. Inom en stödberättigande sektor beviljas stöd enligt enhetliga principer till alla konkurrenter inom samma sektor, om de befinner sig i samma situation.
2 §.Förhållande till annan lagstiftning. I paragrafen föreskrivs om lagens förhållande till statsunderstödslagen (688/2001). Paragrafen är av informativ karaktär. I 3 § i statsunderstödslagen föreskrivs om statsunderstödslagens förhållande till annan lagstiftning. I 3 § 3 mom. i statsunderstödslagen finns bestämmelser om vissa former av offentligt stöd på vilka statsunderstödslagen inte tillämpas som sekundär allmän lag. Enligt 3 § 3 mom. 1 punkten i statsunderstödslagen omfattar statsunderstödslagen inte stöd, ersättningar eller andra förmåner, om rätten till dem baserar sig på lag och grunden för bestämmandet av det belopp som ska beviljas anges detaljerat i lag. Lagförslaget anses uppfylla båda punkterna och därför ska statsunderstödslagen inte tillämpas som en sekundär allmän lag.
I 1 och 4 § i lagförslaget finns detaljerade bestämmelser om verksamhetsutövarens rätt att få stöd. Rätt till stöd har verksamhetsutövare som är verksamma inom de sektorer som anges i bilaga 1 till propositionen och som uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd enligt 4 §. Energimyndigheten har inte prövningsrätt i fråga om ändamålsenligheten när den beslutar om beviljande av stöd.
Detaljerade bestämmelser om storleken på det stöd som ska betalas finns i förslagets 2 kap. som gäller stödbeloppet. Energimyndigheten fastställer i enlighet med 8 § priset på den utsläppsrätt som ska tillämpas vid beräkningen av stödet. Definitionen sker i enlighet med 3 § 6 punkten och Energimyndigheten har inte prövningsrätt i frågan. Enligt 7 § 2 mom. ska Energimyndigheten fastställa stödnivån i en situation där det totala beloppet av det stöd som söks överstiger 150 miljoner euro. Energimyndigheten har inte någon egen prövningsrätt i fråga om stödbeloppet, utan det är fråga om verkställande av budgeten.
Således har Energimyndigheten som helhet inte prövningsrätt i fråga om ändamålsenlighet eller verkställande av budgeten när den beslutar om det stödbelopp som ska betalas ut. Enligt regeringens proposition med förslag till statsunderstödslag (RP 63/2001 rd) kan lagen fungera som modell för bestämmelserna om användning, övervakning och granskning av stöd samt om återbetalning och återkrav av stöd, även om det är fråga om en sådan förmån enligt 3 § i statsunderstödslagen som lagen inte tillämpas på. Enligt den motiveringen kan det vid behov i speciallagstiftningen genom en hänvisningsbestämmelse anges för ändamålet lämpliga bestämmelser i statsunderstödslagen som ska tillämpas. I 22 § 3 mom. och 23 § i lagförslaget finns en hänvisning till den bestämmelse i statsunderstödslagen som avses bli tillämpad. I övrigt ska statsunderstödslagen inte tillämpas.
3 §.Definitioner. Enligt paragrafens 1 punkt avses med verksamhetsutövare i denna lag en fysisk eller juridisk person som utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över verksamheten i anläggningen och över användningen av stöd som beviljats i enlighet med denna lag. Det viktiga är vem eller vilken aktör som ansvarar för driften av anläggningen eller i praktiken styr anläggningens verksamhet. Det är också viktigt vem eller vilken aktör som de facto styr anläggningens affärsverksamhet. Åtskiljande av verksamheterna endast genom ett bolagsrättsligt arrangemang innebär inte att verksamhetsutövare som utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över anläggningen inte längre skulle ha några skyldigheter. Till exempel i koncernföretag där moderföretaget tillsammans med dotterföretagen bildar ett koncernföretag, kan moderföretaget utöva faktiskt bestämmande inflytande över dotterföretaget. Det faktiska bestämmande inflytandet kan ändras exempelvis i samband med företagsförvärv eller fusioner eller när det sker ändringar i ägarandelarna. Verksamhetsutövaren svarar för användningen av stödet i enlighet med 14 § för de år för vilka stödet har beviljats. Om en förändring i det faktiska bestämmande inflytandet hindrar verksamhetsutövaren från att använda stödet i enlighet med lagens mål, har Energimyndigheten möjlighet att bedöma om förutsättningarna enligt 22 § 2 mom. för återkrav av stödet uppfylls.
Enligt 2 punkten avses med anläggning en anläggning som omfattas av lagens tillämpningsområde och på basis av vars uppgifter stöd söks. Med anläggning avses en fast funktionell helhet där en eller flera av de produkter som hör till de sektorer eller delsektorer som anges i bilaga 1 till lagen produceras samt verksamhet som tekniskt och funktionellt är nära förknippad med anläggningen.
Enligt 3 punkten avses med granskningsår det kalenderår på basis av vars uppgifter stöd söks.
Enligt 4 punkten avses med koldioxidutsläppsfaktor i enlighet med riktlinjerna för statligt stöd det aritmetiska medelvärdet för koldioxidintensiteten för elektricitet som produceras med fossila bränslen i olika geografiska områden, uttryckt i ton koldioxid per megawattimme (tCO2/MWh). Viktningen återspeglar produktionsmixen för de fossila bränslena inom ett givet geografiskt område. Koldioxidfaktorn är resultatet av en uppdelning av energibranschens uppgifter om utsläpp av koldioxidekvivalenter dividerat med bruttoelproduktionen baserat på fossila bränslen uttryckt i terawattimmar (TWh). Enligt riktlinjerna för statligt stöd definieras områdena som geografiska områden a) som består av delmarknader som är sammankopplade via elbörser, eller b) inom vilka ingen överbelastning har uppgetts och, i bägge fallen, elbörspriserna per timme för påföljande dag inom områdena som visar en prisdivergens i euro (med Europeiska centralbankens dagliga växelkurs) på högst en procent för ett signifikant antal av samtliga timmar per år. En sådan regional differentiering visar den betydelse som anläggningar som drivs med fossila bränslen har för det slutliga pris som fastställs på grossistmarknaden och deras roll som marginella anläggningar i rangordningen inom branschen. Enbart det faktum att elen handlas mellan två medlemsstater betyder inte automatiskt att de utgör en region som överlappar flera länder. Eftersom det saknas relevanta uppgifter på lägre nivå än nationell nivå omfattar de geografiska områdena en eller flera medlemsstaters hela territorium. I enlighet med riktlinjerna bildar Finland och Sverige tillsammans ett geografiskt område på vilket en enhetlig utsläppsfaktor tillämpas. Samma utsläppsfaktor för elproduktionen tillämpas på alla former av elanskaffning och på alla stödsökande för att säkerställa att elleveranskällorna behandlas jämlikt och för att undvika missbruk.
Enligt 5 punkten avses med faktisk produktion anläggningens faktiska stödberättigande produktion under granskningsåret, uttryckt i ton per år.
Enligt 6 punkten avses med faktisk elförbrukning anläggningens faktiska elförbrukning, uttryckt i megawattimmar, som berättigar till stöd, inklusive elförbrukningen för sådan stödberättigande produktion som lagts ut, under granskningsåret.
Enligt 7 punkten avses med en utvecklingsåtgärd en investering som medför direkta kostnader för verksamhetsutövaren eller någon annan åtgärd med hjälp av vilken verksamhetsutövaren utvecklar sin produktion så att den blir mer klimatneutral. Med investeringar avses immateriella investeringar samt investeringar i fysiska anläggningstillgångar. En utvecklingsåtgärd anses främja klimatneutralitet om den syftar till att i anläggningen undvika eller minska växthusgasutsläpp, effektivisera användningen av energi eller material, öka användningen av förnybar energi eller en kombination av dessa.
4 §.Förutsättningar för beviljande av stöd. I paragrafen föreskrivs det om stödets varaktighet och om förutsättningarna för beviljande av stöd. Enligt punkt 54 i riktlinjerna för statligt stöd ska medlemsstaterna förbinda sig att säkerställa att stödmottagaren iakttar skyldigheten att genomföra en energibesiktning enligt artikel 8 i energieffektivitetsdirektivet. Energieffektivitetsdirektivet har genomförts nationellt genom energieffektivitetslagen. I 1 mom. föreskrivs om verksamhetsutövarens skyldighet att göra en energibesiktning enligt energieffektivitetslagen eller att visa att verksamhetsutövaren är befriad från skyldigheten att företa en energibesiktning med stöd av 7 § i energieffektivitetslagen. Skyldigheten ska uppfyllas även om verksamhetsutövaren inte är ett stort företag i enlighet med 3 § 6 punkten i energieffektivitetslagen. Skyldigheten att utföra besiktningar blir ny för några små och medelstora företag som har rätt att ansöka om elektrifieringsstöd. Det räcker att små och medelstora företag visar att de fullgjort skyldigheten året efter det första året stöd har beviljats. Energibesiktningen omfattar alltid företaget i dess helhet. Den kan omfatta också en koncern som består av två eller flera företag. I en besiktning utreds hela företagets eller koncernens energiförbrukningsprofil. Ett företag kan ha flera enskilda energiförbrukningsobjekt, såsom byggnader, produktionsanläggningar och transporter. Energibesiktningen inbegriper energiförbrukningen hos alla dessa, inklusive bland andra värme, el och bränslen.
I 2 mom. föreskrivs det att verksamhetsutövaren ska visa att minst 30 procent av den el som denna förbrukar har producerats med koldioxidfria källor. Med koldioxidfria källor avses el som producerats med förnybar energi eller kärnenergi. Huruvida villkoret uppfylls bedöms i fråga om elförbrukningen i de anläggningar på basis av vars uppgifter verksamhetsutövaren ansöker om stöd. Riktlinjerna för statligt stöd inom utsläppshandeln förutsätter att de medlemsstater som beviljar stöd enligt riktlinjerna förbinder sig att övervaka att de stödmottagare som i enlighet med artikel 8.4 i energieffektivitetsdirektivet omfattas av skyldigheten att göra energibesiktningar iakttar de alternativa kraven i 55 punkten i riktlinjerna för statligt stöd. En förutsättning för elektrifieringsstöd är alternativ b, det vill säga att minska koldioxidavtrycken av sin elförbrukning, så att minst 30 procent av elförbrukningen täcks av koldioxidfria källor. De alternativa kraven i punkt 55 i riktlinjerna och de nationella särdrag som hänför sig till dem och deras tillämplighet på det finländska stödsystemet granskas i större utsträckning i motiveringen till regeringspropositionen. I systemet med elektrifieringsstöd förutsätts det att det i verksamhetsutövarens ansökan enligt 11 § ingår en redogörelse för andelen koldioxidfri el av den el som förbrukats.
I 3 mom. föreskrivs om beviljande av stöd i situationer där en anläggning upphör med sin verksamhet. Verksamhetsutövaren beviljas inte stöd, om anläggningen upphör med sin verksamhet innan stödet beviljas. Anläggningen ska vara i drift och producera en stödberättigande produkt vid tidpunkten för ansökan om och beviljande av stöd. Anläggningen anses ha upphört med sin verksamhet, om det inte är tekniskt möjligt att återuppta verksamheten. Det är tekniskt omöjligt att återuppta verksamheten i en situation då sådana aggregat som är centrala med tanke på anläggningens drift inte längre hålls i funktionsdugligt skick. Om det är tekniskt möjligt att inleda verksamheten, ska verksamhetsutövaren visa att anläggningen återupptar sin verksamhet inom sex månader från det att verksamheten upphörde. Då har verksamhetsutövaren möjlighet att fortfarande få stödet, om anläggningens verksamhet fortsätter. Det är inte ändamålsenligt att betala ut stöd till en inrättning som upphört med sin verksamhet, eftersom den då inte längre uppfyller målen för en dämpning av koldioxidläckaget i enlighet med i 1 § i lagförslaget.
I 4 mom. föreskrivs att stöd inte beviljas företag vars verksamhet är i ekonomiska svårigheter. Att olönsamma företag försvinner från marknaden är en normal del av marknadens funktion och statligt stöd till dem kan i betydande grad snedvrida konkurrensen. Därför är det inom ramen för EU:s regler om statligt stöd möjligt att bevilja statligt stöd till företag i svårigheter endast i mycket begränsade situationer. Som företag i svårigheter betraktas i allmänhet ett företag som enligt EU:s regler för statligt stöd utan myndigheternas stödåtgärder nästan säkert kommer att lägga ner sin verksamhet på kort eller medellång sikt. I riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (EUT C 249, 31.7.2014) fastställs detaljerade kriterier enligt vilka ett företag anses vara i svårigheter.
5 §.Myndighetsuppgifter. Energimyndigheten svarar för tillsynen över efterlevnaden av lagen. Energimyndigheten ska svara för alla myndighetsuppgifter i anslutning till beviljandet, uppföljningen av användningen och tillsynen av stödet. Energimyndigheten ska svara för beräkningen, beviljandet, utbetalningen, tillsynen och rapporteringen i fråga om användningen av stödet samt för andra myndighetsuppgifter som anges i den föreslagna lagen. Energimyndigheten ska svara för säkerställandet av att de uppgifter som verksamhetsutövaren lämnar är korrekta. Energimyndigheten ska dessutom svara för att det utarbetas rapporter till kommissioner om stödet i enlighet med rådets förordning (EU) 2015/1589 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (kodifiering) och kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget. Utöver de krav som ställs i de nämnda förordningarna ska rapporten innehålla de uppgifter som förutsätts i riktlinjerna för statligt stöd. Energimyndigheten ska också ansvara för offentliggörandet och rapporteringen av uppgifter som hänför sig till stödsystemet på det sätt som förutsätts i riktlinjerna för statligt stöd. Energimyndigheten ska i samarbete med arbets- och näringsministeriet svara för den rapport som ska offentliggöras i enlighet med artikel 10a.6 i utsläppshandelsdirektivet.
6 §.De år då stödet bestäms. I paragrafen föreskrivs att stöd kan beviljas på basis av uppgifterna för granskningsåren 2021–2025. Stödet ska betalas retroaktivt året efter granskningsåret. Det första året utifrån vars uppgifter stöd kan beviljas är 2021 och det stöd som beviljas på basis av 2021 betalas 2022. Det sista året utifrån vars uppgifter stöd kan beviljas är 2025 och det stöd som beviljas på basis av 2025 betalas 2026. Riktlinjerna för statligt stöd inom utsläppshandeln kan tillämpas under den fjärde handelsperioden, det vill säga 2021–2030. Om en medlemsstat önskar bevilja stöd som motsvarar en kortare period bör den använda ett verksamhetsår som referens och bevilja stödmottagaren stöd för ett år i taget. I riktlinjerna för statligt stöd konstateras att alla klimatrelaterade politiska instrument, särskilt de som fastställs i utsläppshandelsdirektivet för att uppnå ytterligare minskningar av växthusgasutsläppen fram till 2030, ska ses över och vid behov ändras. I detta sammanhang kommer man att ta hänsyn till klimatmålplanen och initiativet att inrätta en gränsjusteringsmekanism för koldioxid. Kommissionen kommer därefter att kontrollera om det är behövligt att ändra eller anpassa riktlinjerna för statligt stöd för att säkerställa att de är förenliga med och bidrar till uppfyllandet av klimatneutralitetsmålet, samtidigt som hänsyn tas till lika villkor. I enlighet med 14 § ska verksamhetsutövarna använda minst 50 procent av det stöd som beviljats under granskningsåren till utvecklingsåtgärder som främjar en övergång av verksamheten till ett mer klimatneutralt produktionssätt. Stödet ska användas för utvecklingsåtgärder senast den 31 december 2028.
7 §.Stödets maximibelopp. I paragrafen föreskrivs det om maximibeloppet av det stöd som årligen beviljas med stöd av denna lag och om den stödnivå som ska tillämpas vid beräkningen av stödbeloppet. Med stödnivå avses stödets andel av de stödberättigande kostnaderna. Enligt riktlinjerna för statligt stöd är stödet proportionellt och har tillräckligt begränsad negativ effekt på konkurrensen och handeln om det inte överstiger 75 procent av de indirekta utsläppskostnader som uppstått. Den nationellt fastställda stödnivån är i princip 25 procent. På grund av variationen i priset på en utsläppsrätt och i den stödberättigande elförbrukningen är det dessutom behövligt att begränsa ökningen av de totala kostnaderna för stödet så att beloppet inte blir större än beräknat. De maximala statliga utgifterna för stöd som beviljats med stöd av denna lag får inte överstiga 150 miljoner euro per år 2021–2026. Den nationella stödnivån är klart lägre än den högsta tillåtna stödnivån enligt riktlinjerna för statligt stöd. Enligt riktlinjerna för statligt stöd är stödet proportionellt och har tillräckligt begränsad negativ effekt på konkurrensen och handeln om det inte överstiger 75 procent av de indirekta utsläppskostnader som uppstått. En nationellt fastställd stödnivå som är lägre än maximibeloppet enligt riktlinjerna begränsar den totala kostnaden för stödet. Dessutom kan det säkerställas att stödet är proportionellt och att dess negativa effekter på konkurrensen och handeln är tillräckligt små. Den nationellt tillämpliga stödnivån är 25 procent, om det ansökta totala stödbeloppet är 150 miljoner euro eller lägre. Detta är klart lägre än den högsta tillåtna stödnivån enligt riktlinjerna för statligt stöd. Den låga stödnivån begränsar den totala kostnaden för stödet. Beloppet av det stöd som beviljas årligen påverkas i hög grad av prisutvecklingen på en utsläppsrätt samt av den mängd el som anläggningarna förbrukar. Båda faktorerna är förknippade med stor osäkerhet, vilket ökar osäkerheten i fråga om det totala stödbeloppet och därmed också dess konsekvenser för statsfinanserna, trots den nationellt fastställda stödnivån. Därför föreslås det ett årligt budgettak på 150 miljoner euro, som begränsar det totala stödbelopp som årligen ska beviljas oberoende av priset på en utsläppsrätt och nivån på den stödberättigande elförbrukningen.
I 2 mom. föreskrivs det om fastställande av stödnivån i en situation där det totala stödbelopp som söks årligen med stödnivån 25 procent överskrider 150 miljoner euro. Då ska Energimyndigheten fastställa den stödnivå som ska tillämpas vid beräkningen av stödet till en lägre nivå så att det totala stödbelopp som beviljas för året i fråga inte överskrider 150 miljoner euro. Den fastställda stödnivån bör avrundas nedåt till närmaste heltal så att det totala beloppet av det stöd som beviljas begränsas så noggrant som möjligt till 150 miljoner euro, dock utan att det överskrids. Vid beräkningen av stödet tillämpas samma stödnivå för alla verksamhetsutövare som ansökt om stöd oberoende av stödets nivå. En eventuell lägre stödnivå försätter inte verksamhetsutövarna i en ojämlik ställning och Energimyndigheten har inte prövningsrätt i fråga om det stödbelopp som beviljas.
8 §. Fastställande av forwardpriset på utsläppsrätter. I paragrafen föreslås bestämmelser om Energimyndighetens uppgift att årligen fastställa det Europeiska unionens forwardpris för en utsläppsrätt som ska tillämpas vid beräkningen av stödbeloppet. Med Europeiska unionens forwardpris avses det aritmetiska medelvärdet för de dagliga ettåriga forwardpriserna (slutliga anbudspriser) i euro för leverans i december det år för vilket stödet beviljas, noterat på en viss koldioxidbörs i EU under tiden 1 januari–31 december det år som föregår granskningsåret. Exempelvis i fråga om stöd som beviljas för granskningsåret 2023 är det medelvärdet av de slutliga anbudspriserna för leverans i december 2023 på en viss koldioxidbörs i EU under tiden 1 januari–31 december 2022. Vid bestämningen ska användas handelsuppgifterna för en med tanke på handelsvolymen så representativ börs som möjligt som bedriver handel med utsläppsrätter inom EES-området.
9 §. Beräkning av stödbeloppet vid tillämpning av effektivitetsriktmärke för elförbrukning. I paragrafen föreskrivs om den beräkningsformel enligt vilken stödbeloppet ska beräknas när det för de produkter som tillverkas vid anläggningen finns ett produktspecifikt effektivitetsriktmärke för elförbrukning som fastställts i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, nedan kommissionens förordning om gratis tilldelning. Beräkningsformeln för stödet följer det som fastställts i riktlinjerna för statligt stöd. Det årliga stödbeloppet beräknas enligt följande: stödnivån under granskningsåret gånger koldioxidutsläppsfaktorn, vars värde är 0,58, gånger Europeiska unionens forwardpris gånger effektivitetsriktmärket för elförbrukning gånger den faktiska produktionen.
Enligt 2 mom. avses med effektivitetsriktmärke för elförbrukning, uttryckt i megawattimmar per producerat ton och definierat på Prodcom-nivån, den produktspecifika elförbrukningen per producerat ton som uppnåtts med de mest eleffektiva metoderna för produktion av den berörda produkten. Med Prodcom-nivån hänvisas det till Eurostats förteckning över produktionsbeteckningar för industrin som används för insamling av statistiska uppgifter. Produktbenämningarna i Prodcom-förteckningen är åttasiffriga. De fyra första siffrorna motsvarar koden i NACE Rev. 1.1 i EU:s statistiska näringsgrensindelning. De riktmärken som ska följas är förenliga med artikel 10a.2 i utsläppshandelsdirektivet. För åren 2021–2025 har de antagits genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/447 om fastställande av reviderade riktmärkesvärden för gratis tilldelning av utsläppsrätter för perioden 2021–2025 i enlighet med artikel 10a.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, nedan riktmärkesförordningen. De riktmärken som ska tillämpas anges i bilaga 2 till denna lag. Effektivitetsriktmärkena för elförbrukning minskas årligen från och med granskningsåret 2022 för varje riktmärke i enlighet med den minskningsprocent som fastställs i riktlinjerna för statligt stöd. Minskningsprocenterna anges i bilaga 2 till lagen. Genom att tillämpa effektivitetsriktmärken för elförbrukning säkerställs det att stödet till ineffektiva produktionsprocesser förblir begränsat och upprätthålls incitament att sprida de mest energieffektiva teknikerna.
Enligt 3 mom. ska effektivitetsriktmärket för elförbrukning för sådana produkter som tillverkas i anläggningar för vilka utbytbarheten mellan el och bränsle har fastställts i punkt 2 i bilaga 1 till kommissionens förordning om gratis tilldelning bestämmas på det sätt som beskrivs i bilaga 3 till lagen. För dessa processer bestäms produktriktmärkena i riktmärkesförordningen på grundval av summan av de direkta utsläppen (från energi- och processutsläpp) och de indirekta utsläppen till följd av användningen av den utbytbara delen av elektriciteten. Riktmärket för elförbrukning ska då härledas från produktriktmärket med hjälp av den genomsnittliga europeiska faktorn för utsläppsintensitet (0,376 t CO2/MWh). Effektivitetsriktmärket för elförbrukning ska fastställas inom samma systemavgränsningar så att endast elens andel beaktas när stödbeloppet bestäms. De fastställda effektivitetsriktmärkena för elförbrukning sjunker årligen i enlighet med riktlinjerna för statligt stöd med 1,09 procent från och med granskningsåret 2022.
I 4 mom. föreskrivs att Energimyndigheten svarar för beräkningen av det anläggningsspecifika stödbeloppet enligt 1 mom. Energimyndigheten ska också i samband med beräkningen av stödbeloppet fastställa det effektivitetsriktmärke för elförbrukning som ska tillämpas vid beräkningen av stödet i enlighet med bilagorna 2 och 3.
Närmare bestämmelser om beräkningen av stödbeloppet utfärdas genom förordning av statsrådet.
10 §.Beräkning av stödbeloppet vid tillämpning av reservriktmärke för elförbrukning. I paragrafen föreslås bestämmelser om beräkning av stödbeloppet när det för de produkter som tillverkas i anläggningen inte finns något effektivitetsriktmärke för elförbrukning som fastställts i enlighet med kommissionens förordning om gratis tilldelning. Beräkningsformeln för stödet följer det som fastställts i riktlinjerna för statligt stöd. Det årliga stödbeloppet beräknas enligt följande: stödnivån under granskningsåret gånger koldioxidutsläppsfaktorn, vars värde är 0,58, gånger Europeiska unionens forwardpris gånger reservriktmärket för elförbrukning gånger den faktiska elförbrukningen. Om det vid anläggningen dessutom tillverkas produkter som inte omfattas av lagens tillämpningsområde, ska stödbeloppet beräknas endast för elförbrukningen för de produkter som omfattas av lagens tillämpningsområde.
Enligt 2 mom. avses med reservriktmärke för elförbrukning i enlighet med riktlinjerna för statligt stöd en andel på 80 procent av den faktiska elförbrukningen. I enlighet med riktlinjerna för statligt stöd motsvarar det de genomsnittliga insatser för att minska utsläppen som framtvingas av tillämpningen av effektivitetsriktmärkena för elförbrukning (riktmärke för elförbrukning/förhandsriktmärke för elförbrukning). Det tillämpas på alla produkter som faller inom de stödberättigande sektorerna men för vilka inget eget effektivitetsriktmärke för elförbrukning har fastställts. Reservriktmärket för elförbrukning minskas årligen med 1,09 procent från och med granskningsåret 2022.
I 3 mom. föreskrivs att Energimyndigheten svarar för beräkningen av det anläggningsspecifika stödbeloppet enligt 1 mom. Energimyndigheten ska också fastställa det effektivitetsriktmärke för elförbrukning som ska tillämpas vid beräkningen av stödet enligt 2 mom.
Närmare bestämmelser om beräkningen av stödbeloppet utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 §.Ansökan om stöd. För att få stöd ska verksamhetsutövaren lämna in en ansökan till Energimyndigheten. Enligt riktlinjerna för statligt stöd är stödet förenligt med den inre marknaden endast om det har en stimulanseffekt. För att stödet ska ha stimulanseffekt och faktiskt hindra koldioxidläckage ska stödet ansökas om och betalas ut till stödmottagaren under granskningsåret eller det påföljande året. Således ska stödansökan lämnas in till Energimyndigheten årligen inom den tidsfrist som anges i statsrådets förordning, för att den ska kunna godkännas. Ansökningar som kommit in efter den utsatta tiden ska avslås. I ansökan ska verksamhetsutövaren lämna uppgifter om anläggningen och dess verksamhet. För inlämnandet av ansökningarna ska Energimyndigheten förvalta ett elektroniskt ärendehanteringssystem.
Närmare bestämmelser om tidsfristen för och innehållet i stödansökan och sättet att lämna in den utfärdas genom förordning av statsrådet. Utöver vad som föreskrivs i denna lag ska de allmänna förvaltningslagarna tillämpas.
12 §.Beviljande av stöd. När Energimyndigheten behandlar en ansökan enligt 11 § ska den kontrollera att de uppgifter som lämnas i ansökan är trovärdiga och tillförlitliga samt att de är tillräckligt täckande och exakta för att myndigheten ska kunna försäkra sig om att det stöd som fastställts i enlighet med 6–10 § har beräknats på rätt sätt. Energimyndigheten ska se till att dess verksamhetssätt och tolkningssätt vid bedömningen är enhetliga för att säkerställa en enhetlig och jämlik behandling av verksamhetsutövarna. När Energimyndigheten försäkrar sig om detta kan den också anlita sakkunniga som inte hör till den egna organisationen. Detta kan behövas i situationer där föremålet för bedömningen är en anläggning eller en del av en anläggning som kräver särskilt och detaljerat sektorspecifikt kunnande. Också då har Energimyndigheten det övergripande ansvaret för bedömningen av riktigheten hos de uppgifter som verksamhetsutövaren lämnat.
Stödet beviljas endast till den del verksamhetsutövaren i sin ansökan på ett tillförlitligt sätt kan visa att anläggningen är berättigad till stöd. Energimyndigheten ska godkänna en ansökan, om det i ansökan visas att förutsättningarna för att få stöd enligt denna lag är uppfyllda och det inte finns något i denna lag avsett hinder för att godkänna ansökan. Energimyndigheten fattar ett beslut om beviljande av stöd som beräknats enligt 610 §. Enligt riktlinjerna för statligt stöd ska, för att stödet ska ha stimulanseffekt och faktiskt hindra koldioxidläckage, stödet ansökas om och betalas ut till stödmottagaren under granskningsåret eller det påföljande året. Således ska Energimyndigheten behandla ansökan så att stödet i enlighet med 13 § kan betalas till verksamhetsutövaren under samma kalenderår.
Närmare bestämmelser om beslutet om beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
13 §. Utbetalning av stöd. Enligt riktlinjerna för statligt stöd ska, för att stödet ska ha stimulanseffekt och faktiskt hindra koldioxidläckage, stödet ansökas om och betalas ut till stödmottagaren under granskningsåret eller det påföljande året. Således ska Energimyndigheten betala ut stödet i enlighet med beslutet enligt 12 § senast vid utgången av det kalenderår under vilket stödet har sökts. Av det belopp som ska betalas kan Energimyndigheten kvitta stöd som ska återkrävas eller återbetalas eller den ränta eller dröjsmålsränta som tas ut på stödet i enlighet med 25 §.
Energimyndigheten ska inte betala ut stödet, om ett återbetalningskrav som baserar sig på Europeiska kommissionens tidigare beslut om statligt stöd, där stödet har deklarerats strida mot reglerna och vara icke förenligt med den inre marknaden, riktar sig mot stödmottagaren och återbetalning inte har skett.
14 §.Användning av stöd. En verksamhetsutövare som beviljats stöd enligt 12 § ska använda minst 50 procent av stödet för en eller flera utvecklingsåtgärder som främjar uppnåendet av målen i Finland enligt 1 §. Med utvecklingsåtgärder avses en investering som medför direkta kostnader för verksamhetsutövaren eller någon annan åtgärd med hjälp av vilken verksamhetsutövaren utvecklar sin produktion så att den blir mer klimatneutral. Åtgärderna kan inriktas på minskning av växthusgasutsläppen, effektivisering av energianvändningen, ökning av användningen av förnybar energi eller elektrifiering av verksamheten. Stödet ska användas för utvecklingsåtgärder senast den 31 december 2028. Stödprogrammet är femårigt och stöd enligt programmet betalas sista gången 2026. Eftersom beloppet av det stöd som beviljas årligen är förenat med osäkerhet, behöver tid reserveras för verksamhetsutövaren att använda stödet på ett ändamålsenligt sätt ännu efter 2026.
I 2 mom. föreskrivs att de kostnader för utvecklingsåtgärder, för vilka stödet används, inte får omfattas av stöd som betraktas som statligt stöd. Ett sådant stöd är till exempel energistöd som har beviljats med stöd av statsrådets förordning om allmänna villkor för beviljande av energistöd åren 2018–2022 (1098/2017). Det finns behov av att utesluta möjligheten att rikta användningen av stöd och som betraktas som statligt stöd och elektrifieringsstöd till samma kostnader för att säkerställa att de statliga stödens sporrande effekt inte minskar och att det tillåtna maximibeloppet för offentligt stöd inte överskrids till exempel i fråga om energistöd. Statligt stöd definieras i artikel 107.1 i EUF-fördraget som sådant stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.
I 3 mom. föreskrivs om verksamhetsutövarens skyldighet att lämna in en plan till Energimyndigheten där verksamhetsutövaren beskriver de planerade utvecklingsåtgärderna och kostnaderna för dem, för vilka stödet kommer att användas. Uppgifterna ska lämnas för att Energimyndigheten ska kunna bedöma och godkänna verksamhetsutövarens plan för användning av stödet.
I 4 mom. föreskrivs det att verksamhetsutövarens ska lämna in uppgifter med hjälp av vilka Energimyndigheten kan försäkra sig om att verksamhetsutövaren fullgör sin skyldighet i fråga om användningen av stödet. Uppgifterna ska lämnas så att Energimyndigheten kan försäkra sig om att verksamhetsutövaren har använt stödet på det sätt som förutsätts i lagen.
Närmare bestämmelser om utvecklingsåtgärderna, förutsättningar och godtagbara kostnader för dem samt lämnandet och behandlingen av uppgifter om utvecklingsåtgärderna och deras kostnader ska utfärdas genom förordning av statsrådet.
15 §.Rätt att få uppgifter. En effektiv och ändamålsenlig tillsyn förutsätter en i lag tryggad rätt att få uppgifter för tillsynen. Enligt 1 mom. har Energimyndigheten rätt att få nödvändiga uppgifter för tillsynen över efterlevnaden av lagen av verksamhetsutövaren, den elproducent som levererar el till verksamhetsutövaren samt av elnätsinnehavaren. Med uppgifter som är nödvändiga för tillsynen avses sådana uppgifter som innehållsmässigt är korrekta och som ger en rättvisande och tillräcklig bild av hur lagens bestämmelser och de föreskrifter som meddelats i Energimyndighetens beslut har följts. Energimyndigheten kan genom ett föreläggande ålägga någon att lämna de behövliga uppgifterna och vid behov förena föreläggandet med vite med stöd av 18 § 2 mom.
Enligt 2 mom. har Energimyndigheten trots sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) eller någon annanstans i lag rätt att av myndigheter få uppgifter som är nödvändiga för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag. Dessa med tanke på tillsynen nödvändiga uppgifter kan gälla verksamhetsutövarens elförbrukning, produktion och användning av stödet (1 punkten), investeringsstöd och andra statliga stöd som verksamhetsutövaren har fått (2 punkten) samt andra väsentliga omständigheter som gäller verksamhetsutövaren än de som avses i 1 och 2 punkten (3 punkten). De sistnämnda omständigheterna kan gälla till exempel verksamhetsutövarens produktion av produkter som omfattas av stöd eller andra omständigheter som gäller verksamhetsutövaren och som är av väsentlig betydelse med tanke på bestämmande, utbetalning, användning eller återkrav av stödet eller stödmottagarens skyldigheter. Uppgifterna i fråga kan finnas till exempel hos skattemyndigheterna, Tullen och Energimyndigheten själv.
16 §.Utlämnande av uppgifter. Enligt paragrafen hindrar sekretessbestämmelserna inte Energimyndigheten från att lämna ut uppgifter till en behörig institution inom Europeiska unionen eller något annat organ inom unionen, om detta krävs enligt Europeiska unionens lagstiftning eller i någon annan förpliktelse som har samband med Finlands medlemskap i Europeiska unionen. I enlighet med denna paragraf ska Energimyndigheten också ha rätt att lämna arbets- och näringsministeriet de uppgifter som erhållits i stödansökan och i samband med tillsynen. Paragrafens 2 punkt har ett nära samband med tillsynen över att EU:s regler om statligt stöd följs, och den ansvariga parten i detta fall är arbets- och näringsministeriet.
Bestämmelser om åklagarens rätt att trots sekretessbestämmelserna avgiftsfritt av myndigheterna få de uppgifter och handlingar som behövs för skötseln av tjänsteuppdrag finns i 22 § 1 mom. i lagen om åklagarväsendet (32/2019). Bestämmelser om polisens rätt att oberoende av tystnadsplikten på begäran av en polisman som hör till befälet för tjänsteuppdrag avgiftsfritt få behövlig information och handlingar av myndigheter finns i 4 kap. 2 § 1 mom. i polislagen (872/2011). Därför föreslås det inga bestämmelser om Energimyndighetens skyldighet att lämna ut uppgifter till dessa myndigheter.
17 §. Myndighetens inspektionsrätt. I 1 mom. säkerställs Energimyndighetens inspektionsrätt i anläggningar och lokaler och på områden som det är behövligt att få tillträde till med tanke på den tillsyn som avses i lagen. Denna rätt omfattar alla de lokaler och områden vars förhållanden är av betydelse bland annat vid bedömningen av om de förutsättningar som anges i 4 § uppfylls. Sådana lokaler och områden kan vara till exempel verksamhetsutövarens lokaler eller områden för en anläggning som får stöd eller ett utrymme som elproducenten besitter och som är den plats där uppgifter om den el som levererats till verksamhetsutövaren och nätinnehavarens mätarplats finns. Energimyndigheten ska också ha rätt att utföra inspektioner i lokalerna och utrymmena och på områdena i fråga och vidta andra åtgärder som tillsynen förutsätter. Hemfriden har tryggats i 10 § i grundlagen. Genom lag kan dock föreskrivas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. Myndighetsinspektioner får företas i utrymmen som omfattas av hemfriden då det finns anledning att misstänka att ett brott har inträffat som kan medföra fängelsestraff. Därför är Energimyndighetens behörighet med stöd av 1 mom. begränsad i fråga om utrymmen avsedda för stadigvarande boende. I sådana lokaler är tillsynsåtgärder möjliga endast om det finns anledning att misstänka att ett brott som avses i 16 kap. 8 § i strafflagen (39/1889) har begåtts (ingivande av osant intyg till myndighet) eller ett brott som avses i 29 kap. 5 eller 6 § (subventionsbedrägeri eller grovt subventionsbedrägeri) och inspektionen är nödvändig för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller. En sådan situation kan uppstå om tillgången till de uppgifter som är föremål för inspektionen är möjlig endast i fråga om anordningar som omfattas av hemfriden, till exempel sådana anordningar som ägs av verksamhetsutövaren men som innehas av en arbetstagare i arbetstagarens hem.
Energimyndigheten ska vid inspektionen ha rätt att omhänderta det material som innehas av den verksamhetsutövare, elproducent eller nätinnehavare som är föremål för inspektionen. Omhändertagande kan komma i fråga när saken inte kan utredas i samband med inspektionen på det sätt som inspektionen kräver och omhändertagandet av materialet därför är nödvändigt med tanke på uppnåendet av målen för inspektionen. Alla handlingar och upptagningar och övrigt material som omfattas av inspektionsrätten kan omhändertas. Omhändertagande kan vara nödvändigt till exempel i situationer där granskning av upptagningar eller material i elektronisk form kräver användning av datatekniska anordningar eller när materialet är avsevärt stort. Materialet ska återlämnas så snart det inte längre behövs för inspektionen. Det avgörande med tanke på behovet är om materialet behövs för att skaffa de tilläggsuppgifter som syftet med inspektionen förutsätter eller för att kontrollera uppgifternas riktighet. Omhändertagandet av materialet kan till exempel inte pågå tills ett beslut om återbetalning av stödet har fattats.
Enligt 3 mom. ska den som är föremål för inspektion bistå Energimyndigheten vid utförandet av inspektionen. Detta innebär att verksamhetsutövaren eller någon annan som är föremål för inspektion ska agera i gott samarbete med den som utför inspektionen och ge allt material som behövs för inspektionen samt de uppgifter och utredningar som behövs för inspektionen. Det kan anses behövligt till exempel med uppgifter, utredningar och material med hjälp av vilka det kan utredas om förutsättningarna enligt 4 § och grunderna för utbetalning av stöd uppfylls.
18 §. Rättelse av förseelse eller försummelse. I paragrafen föreskrivs om de medel som Energimyndigheten har till sitt förfogande när bestämmelserna i lagen eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen inte iakttas. Energimyndigheten kan med stöd av 1 mom. till exempel kräva att verksamhetsutövaren lämnar in de handlingar som avses i 17 § 2 mom. till Energimyndigheten. Innan Energimyndigheten meddelar ett förbud eller åläggande ska myndigheten höra parten. På hörande tillämpas bestämmelserna i förvaltningslagen (434/2003). På delgivningen av beslut om förbud och föreläggande tillämpas förvaltningslagen. När beslutet innehåller ett avgörande som är förpliktande för en part, ska beslutet delges som bevislig delgivning i enlighet med 60 § i förvaltningslagen. Ett förordnande som Energimyndigheten meddelat med stöd av 1 mom. ska med stöd av 27 § 2 mom. iakttas trots att ändring har sökts, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.
Enligt 2 mom. kan Energimyndigheten förena ett förbud eller åläggande som den meddelat med vite eller med hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande på det sätt som föreskrivs i viteslagen (1113/1990). En huvudförpliktelse och ett vite som meddelats med stöd av 1 mom. föreläggs i regel genom samma beslut. Det blir aktuellt att förena ett förbud eller åläggande med hot om tvångsutförande eller avbrytande när det är brådskande att fullgöra förpliktelsen. Detta kan vara fallet till exempel i en situation där materialet inte kan granskas senare.
19 §.Handräckning. I paragrafen finns en hänvisning till 9 kap. 1 § i polislagen, där det föreskrivs om polisens skyldighet att ge handräckning. I paragrafen ges tullmyndigheterna befogenheter att ge handräckning.
20 §.Hänvisning till strafflagen. I paragrafen finns en hänvisning till 16 kap. 8 § i strafflagen, där det föreskrivs om straff för ingivande av osant intyg till myndighet och till 29 kap. 5 och 6 §, där det föreskrivs om straff för subventionsbedrägeri.
21 §.Återbetalning. I paragrafen föreskrivs om verksamhetsutövarens skyldighet att återbetala stöd, eller en del av stödet, som denna fått på felaktiga grunder, till för stort belopp eller annars uppenbart utan grund. Verksamhetsutövaren ska på eget initiativ och utan dröjsmål vidta åtgärder för att återbetala den grundlösa förmån som denna fått. Med stöd som mottagits felaktigt eller till ett för stort belopp ska betraktas en prestation som betalas utan grund eller till ett för stort belopp. Som ett för stort belopp betraktas till exempel felaktigt stöd som baserar sig på för stor faktisk produktion eller faktisk elförbrukning. Orsaken till att stöd utbetalats på felaktiga grunder, till för stort belopp eller utan grund kan vara till exempel verksamhetsutövarens försummelse, oaktsamhet eller svikliga förfarande. En sådan situation kan uppstå till exempel när verksamhetsutövaren har avgränsat de stödberättigande verksamheterna felaktigt på sin anläggning. Verksamhetsutövaren kan av misstag eller med avsikt ha lämnat Energimyndigheten felaktiga eller vilseledande uppgifter om en omständighet som har inverkat på det stödbelopp som ska betalas ut eller hemlighållit en sådan omständighet. Med felaktiga uppgifter avses uppgifter som inte motsvarar fakta vid tidpunkten för lämnandet av uppgifterna och med vilseledande uppgifter och presentationssätt som gör att Energimyndigheten inte till väsentliga delar får en korrekt och tillräcklig bild av de omständigheter som inverkar på det stödbelopp som ska betalas ut. En grundlös förmån behöver inte betalas tillbaka om beloppet som ska betalas tillbaka inte överskrider 100 euro. Bestämmelsen motsvarar till denna del de som tillämpas i 20 § i statsunderstödslagen och annanstans i lag om när en mycket liten offentligrättslig betalningsskyldighet kan lämnas ogjord.
22 §. Återkrav. I paragrafen föreslås bestämmelser om återkrav av stöd och om den anslutande myndighetsprövningen.
Enligt 1 mom. har Energimyndigheten inte prövningsrätt i fråga om återkrav, utan den ska genom sitt beslut bestämma att redan utbetalt stöd ska återkrävas när det är fråga om försummelse av återbetalningsskyldigheten enligt 21 §. Återkravet ska då på motsvarande sätt begränsas till det belopp som enligt 21 § ska återbetalas. Energimyndigheten kan vid behov genom ett förvaltningsbeslut fastställa att återbetalningsskyldigheten föreligger och beloppet av den.
I 2 mom. föreskrivs om återkrav av stöd enligt prövning. Energimyndigheten kan överväga om tryggandet av det allmänna intresset förutsätter återkrav och om återkravet ska anses stå i rätt proportion till försummelsen. Grunderna hänför sig till de skyldigheter som gäller användningen av stödet och som inte alltid ska betraktas som väsentliga på det sätt som avses i 1 mom. så att de systematiskt ska leda till återkrav. Återkrav ska övervägas, om verksamhetsutövaren har förfarit i strid med 14 §. I det fallet ska återkrav övervägas till den del användningen av stödet enligt 14 § inte kan visas. Återkrav kan komma i fråga i en situation där användningen av stöd som beviljats förhindras på grund av ändrade förhållanden. Grunden för återkravet kan vara att den verksamhet som är föremål för användningen av stödet väsentligt inskränkts eller överlåtits till någon annan. I allmänhet har genomförandet av stödets användningsändamål betydelse för den aktör som ansvarar för objektets verksamhet. I fråga om stöd enligt denna lag är det således i allmänhet inte fråga om en överförbar ekonomisk förmån. Stödet ska kunna återkrävas, om den verksamhet som stödet avser överförs till en annan person. Energimyndigheten kan dock besluta att understödet inte ska återkrävas, om stödet i den aktuella situationen också kan beviljas den till vilken den verksamhet som varit föremål för användningen av stödet har överförts. Vid små fel eller förändringar i förhållandena är återkrav av stöd en alltför tung åtgärd i förhållande till det offentliga intresse som eftersträvas. I enlighet med proportionalitetsprincipen ska sådana förändringar i förhållandena som delvis hindrar uppnåendet av stödets syfte stå i ett godtagbart och förnuftigt förhållande till påföljden.
I 3 mom. finns en hänvisning till 21 § 3 punkten i statsunderstödslagen. Energimyndigheten har skyldighet att återkräva stödet, om verksamhetsutövaren har lämnat Energimyndigheten felaktiga eller vilseledande uppgifter om en omständighet som bidragit till att väsentligt inverka på erhållandet av stödet eller dess belopp eller hemlighållit en sådan omständighet. Omprövning av Energimyndighetens beslut om återkrav kan begäras med stöd av 25 §. Ett beslut som Energimyndigheten meddelat med anledning av en begäran om omprövning kan överklagas i förvaltningsdomstol i den ordning som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Energimyndighetens beslut ska med stöd av 27 § iakttas trots att ändring har sökts, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.
I denna paragraf eller i 21 § föreskrivs inte om rätt för andra verksamhetsutövare som fått stöd till tilläggsstöd av de medel som ska återbetalas eller återkrävas.
23 §.Ränta och dröjsmålsränta. I paragrafen finns en hänvisning till 24 och 25 § i statsunderstödslagen. Verksamhetsutövaren har skyldighet att betala en årlig ränta på belopp som ska återbetalas eller återkrävas. Skyldigheten att betala ränta börjar vid återbetalning eller återkrav från den dag då stödet eller en del av det har betalats till verksamhetsutövaren. Ränta ska betalas till den dag då stödet betalas tillbaka och högst till den förfallodag som Energimyndigheten har bestämt för återbetalningen av understödet. Räntesatsen är den ränta som avses i 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) ökad med tre procentenheter. Dröjsmålsränta ska betalas på det belopp som återkrävs när verksamhetsutövaren inte har fullgjort sin återbetalningsskyldighet senast inom den tid som Energimyndigheten har bestämt. Räntesatsen för dröjsmålsräntan är enligt 25 § i statsunderstödslagen det allmänna beloppet för dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen.
24 §.Frist för återkrav och återbetalning samt preskriptionstid. Enligt 1 mom. ska Energimyndigheten fatta beslut om återkrav av stöd utan dröjsmål efter att ha fått kännedom om grunden för beslutet. I princip förutsätter ett beslut som fattas utan dröjsmål att behandlingen av ett ärende som gäller återkrav ges företräde framför andra förvaltningsärenden som avses i denna lag.
I 2 mom. föreskrivs om en tidsfrist efter vilken Energimyndigheten inte längre får börja återkräva stödet eller den ränta eller dröjsmålsränta som ska betalas på stödet. Återkrav får inte längre inledas när det har gått tio år sedan stödet beviljades med stöd av 12 §. Preskriptionstiden för återkrav ska alltid gälla det stödbelopp som verksamhetsutövaren beviljats varje år samt de räntor och dröjsmålsräntor som tas ut på basis av beloppet. På motsvarande sätt upphör skyldigheten enligt 21 § att återbetala stödet att gälla när det har gått tio år från det att stödet i fråga beviljades.
25 §.Kvittning. Med stöd av paragrafen kan Energimyndigheten besluta om kvittning av det belopp som ska återbetalas enligt 21 § eller återkrävas enligt 22 § mot det stöd som Energimyndigheten beviljat. Verksamhetsutövaren ska höras i enlighet med 34 § i förvaltningslagen innan något beslut fattas. Det ska vara möjligt att återkräva stödet också genom att kvitta det mot något annat statligt stöd som Energimyndigheten ska betala till samma verksamhetsutövare. Kvittningen kan inte gälla andra förfallna fordringar på verksamhetsutövaren. Vid kvittning ska således iakttas den användningsrätt i fråga om olika budgetmoment som fastställts i den detaljerade indelningen av statsbudgeten.
Dagen för kvittning av det belopp som ska återbetalas eller återkrävas är den dag då beslutet har meddelats. Räntan på återbetalningen och dröjsmålspåföljderna beräknas fram till kvittningsdagen. Vid förfarandet iakttas till övriga delar förvaltningslagen. Energimyndigheten ska utreda om grunderna för kvittning är tillräckliga och motivera kvittningsbeslutet. En verksamhetsutövare som är missnöjd med Energimyndighetens beslut får begära omprövning av beslutet med stöd av 26 §. Ändring i ett beslut som Energimyndigheten fattat med anledning av en omprövningsbegäran får sökas i enlighet med förvaltningsprocesslagen. Energimyndighetens beslut kan med stöd av 27 § verkställas trots att ändring har sökts, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.
26 §.Begäran om omprövning och ändringssökande. Enligt paragrafens 1 mom. kan en part hos Energimyndigheten begära omprövning av Energimyndighetens beslut enligt 12 § om beviljande av stöd, enligt 14 § om godkännande av en plan för användning av stöd, enligt 22 § om återkrav av stöd och beslut enligt 25 § om kvittning av stöd. Energimyndigheten ska till sina beslut foga anvisningar om hur man begär omprövning. De allmänna bestämmelserna om omprövningsförfarande finns i 7 a kap. i förvaltningslagen.
Enligt 2 mom. ska lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) tillämpas på sökande av ändring. Besvärsrätten bestäms med stöd av 7 § i lagen om rättegång i den lagen.
27 §.Verkställighet av beslut. Ett beslut som Energimyndigheten fattat med stöd av 12 § om beviljande av stöd, 14 § om godkännande av en plan för användning av stödet eller 25 § 1 mom. om kvittning av stöd får enligt 1 mom. verkställas även om en part har begärt omprövning i ärendet. Verkställandet gör det inte onödigt att begära omprövning och söka ändring i fråga om dessa beslut, och omedelbart verkställande bedöms inte heller medföra några andra negativa effekter. Ett omedelbart verkställande påskyndar däremot verksamhetsutövarnas utvecklingsåtgärder som främjar klimatneutralitet.
På motsvarande sätt ska enligt 2 mom. ett beslut om förbud eller åläggande som Energimyndigheten meddelat med stöd av 18 § 1 mom. samt ett beslut om återkrav av stöd som Energimyndigheten fattat med stöd av 22 § iakttas trots att ändring har sökts. Fullföljdsdomstolen kan dock förbjuda verkställigheten av Energimyndighetens beslut enligt 1 eller 2 mom. eller förordna att beslutet ska avbrytas eller utfärda något annat förordnande om verkställigheten.
28 §.Avgifter. I 1 mom. ingår en informativ hänvisning till lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), med stöd av vilken bland annat de allmänna grunderna för Energimyndighetens avgiftsbelagda prestationer och storleken på avgifterna samt andra grunder för avgifter som tas ut för prestationer bestäms. Bestämmelser om Energimyndighetens avgiftsbelagda prestationer finns i arbets- och näringsministeriets förordning om Energimyndighetens avgiftsbelagda prestationer (1241/2019).
Enligt 2 mom. får avgifter och kostnader enligt denna lag drivas in utan dom eller beslut i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Således är till exempel de avgifter som tas ut för Energimyndighetens beslut om beviljande av stöd direkt utsökbara.
29 §.Bevaring av uppgifter. I 1 mom. föreskrivs om verksamhetsutövarens skyldighet att bevara det material som hänför sig till stödet, bland annat produktionsuppgifterna, uppgifterna om elförbrukningen samt uppgifterna om användningen av stödet. Bevaringstiden för det material som hänför sig till stödet är tio år från den tidpunkt då stödet beviljades. Bevaringstiderna motsvarar preskriptionstiden för återkrav av stöd samt ränta och dröjsmålsränta som ska betalas på dem enligt 24 §. Det föreskrivs inte närmare om förvaringssättet, men det material som avses i paragrafen ska vara tillgängligt under den tid som föreskrivs i paragrafen.
I 2 mom. föreskrivs det om Energimyndighetens skyldighet att ha detaljerad bokföring över samtliga åtgärder i samband med beviljandet av stöd på det sätt som förutsätts enligt riktlinjerna för statligt stöd. Denna bokföring måste innehålla all den information som krävs för att man ska kunna fastställa att de tillämpliga villkoren rörande stödberättigande kostnader och högsta tillåtna stödnivåer har iakttagits. Uppgifterna måste bevaras i tio år från den dag då stödet beviljas och ges till kommissionen på begäran.
30 §.Ikraftträdande. Paragrafens 1 mom. innehåller en bestämmelse om lagens ikraftträdande. För att lagen ska träda i kraft förutsätts det att Europeiska kommissionen har godkänt de statliga stöd som ingår i lagförslaget.
I 2 mom. föreskrivs att lagen ska tillämpas på utvecklingsåtgärder som medför kostnader för verksamhetsutövaren efter lagens ikraftträdande. Det beviljade stödet ska i enlighet med 14 § riktas till sådana kostnader orsakade av utvecklingsåtgärder som uppkommit efter lagens ikraftträdande. Som den tidpunkt då kostnaderna uppstår betraktas den tidpunkt då kostnaden antecknas i företagets bokföring. I enlighet med 2 kap. 3 § 1 mom. i bokföringslagen är denna tidpunkt när det gäller bokföringen av utgifter i regel mottagandet av en produktionsfaktor.
Genom 3 mom. upphävs lagen om kompensering av indirekta kostnader för handeln men utsläppsrätter. Stöd enligt den lagen beviljas sista gången 2021.
11
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Enligt 10 § i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade (1 mom.). Bestämmelser om nödvändiga åtgärder som sträcker sig till hemfriden kan utfärdas genom lag för att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna eller utreda brott (3 mom.).
I lagförslaget föreslås det att Energimyndigheten ska ha behörighet att få uppgifter, inklusive sekretessbelagda uppgifter (15 §), och att också lämna ut uppgifter trots sekretessbestämmelserna (16 §) samt att utföra inspektioner i anläggningar, lokaler och utrymmen samt områden som verksamhetsutövaren besitter (17 §). Utlämnandet av sekretessbelagda uppgifter är bundet till nödvändighetskriteriet. På motsvarande sätt ska utförandet av inspektioner på områden som omfattas av hemfriden vara bundet till nödvändigheten med tanke på utredningen av ett brott.
Myndigheternas rätt att få uppgifter och möjlighet att lämna ut uppgifter kan enligt grundlagsutskottet gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över uppgiftsinnehållet. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att ”uppgifterna är nödvändiga" för ett visst syfte (se till exempel GrUU 10/2014 rd, s. 6/I, och de utlåtanden som nämns där). Om myndighetens rätt att få uppgifter och utlämnandet av uppgifter alltså hänför sig till uppgifter som inte specificeras i bestämmelsen, kan uppgifterna fås och lämnas ut endast i det fallet att det är nödvändigt (se till exempel GrUU 12/2019 rd s. 2–5, GrUU 17/2016 rd, s. 5–6 och de utlåtanden som nämns där).
Inspektionsbefogenheterna ska granskas när inspektioner i utrymmen som används för boende av permanent natur tillåts med tanke på 10 § 3 mom. i grundlagen. De ska alltså vara nödvändiga antingen för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas (GrUU 23/2020 rd). Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett att en åtgärd som ingriper i hemfriden kan godkännas "för att brott skall kunna utredas" om åtgärden kopplas till en konkret och specificerad anledning att misstänka att brott mot lagen har begåtts eller kommer att begås. Med tanke på proportionalitetsprincipen har grundlagsutskottet utgått från att man inte bör ingripa i skyddet för hemfriden för att utreda föga klandervärda förseelser som allra högst bestraffas med böter (se GrUU 12/2019, s. 6 och GrUU 40/2002 rd, s. 2). Å andra sidan har utskottet ansett att det för kontroll av att stöd och bidrag av offentliga medel används på tillbörligt sätt är acceptabelt att inspektioner utförs i hemfridsskyddade lokaler, också om det finns grundad anledning att misstänka straffbara förseelser som allra högst ger ett bötesstraff (se GrUU 69/2002 rd, s. 2–3, GrUU 6/2019 rd och GrUU 12/2019 rd, s. 6). Eftersom det i den föreslagna regleringen är fråga om stöd som beviljas av offentliga medel, har det ansetts att den föreslagna regleringen till denna del är godtagbar med tanke på grundlagen.
Enligt 80 § i grundlagen kan republikens president, statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag ska det dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. I lagförslaget föreslås bemyndiganden att utfärda förordning med stöd av 9 § 5 mom., 10 § 4 mom., 11 § 2 mom., 12 § 3 mom. och 14 § 5 mom.
I 9 § föreskrivs det om beräkning av stödbeloppet vid tillämpning av effektivitetsriktmärket för elförbrukning. Närmare bestämmelser om beräkningen av stödbeloppet får utfärdas genom förordning av statsrådet.
I 10 § föreskrivs det om beräkning av stödbeloppet vid tillämpning av reservriktmärket för elförbrukning. Närmare bestämmelser om beräkningen av stödbeloppet får utfärdas genom förordning av statsrådet.
I 11 § föreskrivs om det förfarande som ska iakttas vid ansökan om stöd. Bestämmelser om sättet och tidsfristen för inlämnande av stödansökan och om dess innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet.
I 12 § föreskrivs det om beviljande av stöd. Närmare bestämmelser om beslut om beviljande av stöd får utfärdas genom förordning av statsrådet.
I 14 § föreskrivs om användningen av beviljat stöd. Närmare bestämmelser om utvecklingsåtgärderna, förutsättningar och godtagbara kostnader för dem samt lämnandet och behandlingen av uppgifter om utvecklingsåtgärderna och deras kostnader ska utfärdas genom förordning av statsrådet. .
I arbets- och näringsministeriets förordning om Energimyndighetens avgiftsbelagda prestationer behöver det föreskrivas om priserna på stödmyndighetens beslut.
Grundlagsutskottet har i sin praxis krävt att bemyndiganden att utfärda förordning ska vara exakta och noggrant avgränsade och understrukit inte bara att ett bemyndigande att utfärda en förordning inte får vara för öppet utan också betydelsen av en tillräckligt exakt grundläggande bestämmelse på lagnivå för att stödja bemyndigandena (se GrUU 17/2018 rd, GrUU 15/2018 rd, s. 58–59, GrUU 45/2017 rd, GrUU 26/2017 rd, s. 27).
Utskottet har också noterat att bestämmelserna i grundlagen direkt begränsar tolkningen av bemyndigandebestämmelser och innehållet i bestämmelser och föreskrifter som utfärdas med stöd av bemyndigandena (se GrUU 21/2018 rd, s. 2). Utskottet har ansett att detta innebär att när förordningar endast kan utfärdas med stöd av lagstadgad fullmakt och bemyndigande att utfärda en förordning inte kan ges i ärenden som enligt grundlagen ska föreskrivas genom lag, måste ett bemyndigande att utfärda förordning som tas in i lagen formuleras så att innehållet i bemyndigandet tydligt framgår av lagen och att det avgränsas tillräckligt noggrant.
Utifrån 80 § i grundlagen är det väsentligt att det finns tillräckligt uttömmande grundläggande bestämmelser i lag om det som ska regleras och att ett bemyndigande i regel bör placeras i samband med den grundläggande bestämmelsen (se GrUU 26/2017 rd, s. 27, GrUU 10/2016 rd, s. 5 och GrUU 49/2014 rd, s. 6).
De frågor som i denna proposition föreslås bli reglerade genom förordning gäller inte grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, utan omständigheter av teknisk natur som sammanhänger med beräkningen av stödbeloppet, inlämnandet av ansökan och utvecklingsåtgärder. Inte heller med det mest omfattande föreslagna bemyndigandet, i 14 § 5 mom., får det utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter eller bestämmelser som det av någon annan orsak förutsätts att ska utfärdas på lagnivå, utan bestämmelserna i lagen preciseras endast.
Också till övriga delar har de riktlinjer som grundlagsutskottet fastställt i sin utlåtandepraxis iakttagits. På de grunder som anges ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.