6
Bestämmelserna i konventionen och deras förhållande till lagstiftningen i Finland
EU:s befogenheter på det område som omfattas av konventionens bestämmelser
Artikel 1 i rådets ovannämnda beslut 2002/348/RIF förpliktar varje medlemsstat att inrätta eller utse ett nationellt polisiärt informationsställe för fotboll. Artikel 2 handlar om informationsställets uppgifter, artikel 3 om polisiärt informationsutbyte mellan informationsställena och artikel 4 om förfarandet för kommunikation mellan informationsställena. NFIP-punkten vid polisinrättningen i Helsingfors har utsetts till Finlands nationella informationsställe och i Polisstyrelsens anvisning POHA Dnr/2010/1546 fastställs som dess uppgifter bland annat de skyldigheter som i rådets beslut ställs på ett informationsställe.
Artikel 11 i konventionen om internationellt samarbete innehåller en skyldighet att inrätta eller utse ett nationellt informationsställe för fotboll inom polisen. Enligt punkt 2 i artikeln ska informationsstället fungera som direkt och gemensam kontaktpunkt för utbyte av allmän (strategisk, operativ och taktiskt) information, inbegripet personuppgifter, samt underlätta och samordna eller sköta polissamarbetet i samband med de händelser som avses i konventionen. Enligt punkt 3 ska parterna säkerställa att informationsstället utgör en nationell resurs med sakkunskap och enligt punkt 4 ska varje part i konventionen underrätta den kommitté som inrättas genom konventionen om kontaktstället.
Såsom framgår ovan är bestämmelserna i konventionen delvis överlappande med förpliktelserna enligt rådets ovannämnda beslut och kan alltså påverka unionens gemensamma regler eller ändra deras tillämpningsområde i den bemärkelse som avses i artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Av denna anledning bemyndigade rådet den 9 april 2019 medlemsstaterna att bli parter i konventionen till den del det är fråga om punkterna 2, 3 och 4 i artikel 11 i konventionen. Det är fråga om ett fördrag som kan jämställas med ett blandat EU-avtal, där EU inte kan vara part, men där de medlemsstater som är parter delvis också på unionens vägnar utövar unionens exklusiva befogenhet i fråga om punkterna 2, 3 och 4 i artikel 11 i konventionen.
Artikel 1. Tillämpningsområde.Enligt punkt 1 ska parterna, inom ramen för sina respektive konstitutionella bestämmelser, vidta de åtgärder som krävs för att tillämpa bestämmelserna i konventionen på fotbollsmatcher eller fotbollsturneringar på deras territorier i vilka professionella fotbollsklubbar och landslag deltar.
Enligt punkt 2 får parterna tillämpa konventionens bestämmelser på andra idrottsgrenar eller idrottsevenemang som anordnas på deras territorier, inklusive icke-professionella fotbollsmatcher och särskilt i situationer som medför risker i fråga om trygghet och säkerhet.
I ingressen till konventionen konstateras att parterna erkänner behovet av att ta full hänsyn till nationell och internationell lagstiftning i frågor såsom dataskydd, återanpassning av straffade personer och mänskliga rättigheter. I punkterna 24 och 34 i förklaringspromemorian till konventionen konstateras på motsvarande sätt att det i ingressen betonas att konventionen ska tillämpas på ett sätt som är förenligt med internationella och nationella rättsliga förpliktelser i fråga om dataskydd, mänskliga rättigheter och återanpassning av straffade personer. Konventionens tillämpningsområde hänför sig också till de mänskliga rättigheterna som skyddas genom internationella och regionala människorättskonventioner, särskilt till vars och ens rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster och till förbudet mot diskriminering (artiklarna 11 och 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, FördrS 18 och 19/1990, sådan den lyder senare ändrad genom FördrS 71 och 72/1994, FördrS 85 och 86/1998, FördrS 8 och 9/2005, FördrS 6 och 7/2005 samt FördrS 50 och 51/2010, och tolfte protokollet till konventionen, artikel 1, FördrS 8 och 9/2005). Således ska fullt tillgodoseende av de mänskliga rättigheterna, så som genomgående framgår av ovannämnda konventioner och deras artiklar, också beaktas vid tillämpningen av konventionen.
Till konventionen har det på sedvanligt sätt utarbetats en förklarande promemoria vars innehåll beskrivs i detaljmotiveringen till propositionen. De tolkningsrekommendationer som framförs i förklaringspromemorian är inte juridiskt bindande för parterna.
Artikel 2. Konventionens syfte. Enligt artikeln är konventionens syfte att erbjuda en trygg, säker och välkomnande miljö vid fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang. Parterna ska för detta ändamål
a. anta en integrerad och väl avvägd flerpartsstrategi för trygghet, säkerhet och service som bygger på väl fungerande lokala, nationella och internationella partnerskap och samarbete,
b. säkerställa att alla offentliga och privata organ och andra aktörer är införstådda med att tillhandahållandet av trygghet, säkerhet och service inte kan ses som separata delar, och att varje del kan ha direkt inverkan på de andra två delarna,
c. beakta god praxis vid utarbetandet av en integrerad strategi för trygghet, säkerhet och service.
Idrottslagen (390/2015) syftar till att främja ärlighet och etiska principer inom idrott och elitidrott (2 §). För att ett specialidrottsförbund ska vara berättigat till statsbidrag ska det beakta idrottens etiska principer och de internationella bestämmelser som är bindande för Finland (10 §) och hur förbundet förverkligar dessa syften beaktas vid prövningen av statsunderstödets belopp (12 §).
Artikel 3. Definitioner. I artikeln definieras de centrala begreppen i konventionen.
Artikel 4. Nationella samordningsarrangemang.Enligt punkt 1ska parterna säkerställa att nationella och lokala arrangemang för samordning inrättas i syfte att utforma och genomföra en integrerad flerpartsstrategi för trygghet, säkerhet och service på nationell och lokal nivå.
Enligt punkt 2 ska parterna säkerställa att arrangemang för samordning inrättas i syfte att identifiera, analysera och utvärdera risker förknippade med trygghet, säkerhet och service och för att möjliggöra utbyte av uppdaterad information om riskanalyser.
I Finland gör evenemangsarrangören proaktivt de anmälningar och åtgärder som lagstiftningen förutsätter till den lokala polisen och andra myndigheter, som inom ramen för sitt verksamhetsområde styr, samordnar och övervakar evenemangsarrangörens verksamhet.
Enligt 13 § 1 mom. i lagen om sammankomster ska den som ordnar en offentlig tillställning av platsens ägare eller innehavare inhämta samtycke till att platsen används för tillställningen och enligt 14 § ska arrangören senast fem dygn innan en offentlig tillställning inleds lämna en skriftlig anmälan om tillställningen till polisen på den ort där tillställningen ordnas. Polisen kan godkänna även en anmälan som lämnas senare, om inte ordnandet av tillställningen medför olägenhet för allmän ordning och om försummelsen att iaktta tidsfristen inte oskäligt försvårar fullgörandet av polisens uppgifter enligt lag. Anmälan behöver dock inte lämnas om sådana offentliga tillställningar som på grund av det låga antalet deltagare, tillställningens natur eller platsen där tillställningen ordnas inte kräver åtgärder för att ordning och säkerhet ska kunna upprätthållas eller för att olägenhet för utomstående och miljön ska kunna förhindras och inte heller kräver särskilda trafikarrangemang. Angående innehållet i anmälan gäller vad som i 8 § bestäms om anmälan om allmänna sammankomster. Polisen kan vid behov kräva utredningar även om andra omständigheter som hänför sig till anordnandet av offentliga tillställningar. Anmälan om en allmän sammankomst ska enligt 8 § innehålla följande uppgifter: 1) sammankomstens arrangör, 2) sammankomstens syfte, 3) platsen för sammankomsten eller rutten för processionen, 4) när sammankomsten ska inledas och en uppskattning av när den kommer att avslutas, 5) ordningsvakter som arrangören har utsett, samt 6) konstruktioner och annan specialutrustning som ska användas under sammankomsten. Sammankomstens arrangör ska dessutom i anmälan namnge en person som ska vara anträffbar för polisen i frågor som gäller ordnandet av sammankomsten (kontaktperson).
Enligt 16 § i räddningslagen (379/2011) ska arrangören göra upp en räddningsplan för offentliga tillställningar och andra evenemang som kan vara förenade med avsevärd risk för människors säkerhet eller brandsäkerheten på grund av ett stort antal deltagare eller av någon annan särskild orsak. I räddningsplanen för en offentlig tillställning ska farorna och riskerna i anslutning till tillställningen utredas och bedömas. Utifrån dem bestäms säkerhetsarrangemangen under tillställningen och de olycksförebyggande anvisningar och förhållningsregler för olyckssituationer och farliga situationer som ska ges den personal som ansvarar för genomförandet av tillställningen och den publik som deltar i tillställningen. Räddningsplanen för en offentlig tillställning ska ges in till den lokala räddningsmyndigheten minst 14 dygn innan tillställningen börjar. Den lokala räddningsmyndigheten kan av särskilda skäl godta att räddningsplanen för en offentlig tillställning ges in senare än så. Om den utredning och bedömning av farorna och riskerna i anslutning till tillställningen som avses i 2 mom. eller de säkerhetsarrangemang och anvisningar som bestämts utifrån dem enligt den lokala räddningsmyndighetens bedömning är bristfälliga, kan myndigheten återsända planen för komplettering. Den lokala räddningsmyndigheten ska också vid behov förrätta brandsyn enligt 80 § på objektet och vidta åtgärder enligt 81 och 82 §. Den lokala räddningsmyndigheten ska vid behov underrätta polisen och den hälsovårdsmyndighet som ansvarar för den prehospitala akutsjukvården om en plan som den tillställts. Användning av explosiva varor eller brand- och explosionsfarliga kemikalier som specialeffekter ska anmälas på förhand till den lokala räddningsmyndigheten på det sätt som föreskrivs i 81 § i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). I 3 § 2 mom. i statsrådets förordning om räddningsväsendet (407/2011) föreskrivs att om det för samma offentliga tillställning eller evenemang ska göras upp en säkerhets- eller beredskapsplan eller någon annan motsvarande plan med stöd av någon annan lag än räddningslagen eller enligt föreskrifter av en behörig myndighet, behöver ingen separat räddningsplan för den offentliga tillställningen göras upp, utan de uppgifter om innehållet i planen som anges i 16 § 2 mom. i räddningslagen kan tas in i den andra plan som nämns ovan. Detta ska nämnas i planen.
Enligt 81 § i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor får explosiva varor eller farliga kemikalier användas som specialeffekter vid sådana allmänna sammankomster och offentliga tillställningar som avses i lagen om sammankomster, om en anmälan om detta har gjorts till räddningsmyndigheten senast 14 dygn innan tillställningen arrangeras. I anmälan ska en ansvarig person namnges, som ska ha sådan kompetens för specialeffekter som avses i lagen om laddare. Den ansvariga personen ska se till att explosiva varor eller farliga kemikalier i samband med de tillställningar som avses i 1 mom. används i enlighet med bestämmelserna och de begränsningar och villkor som räddningsmyndigheten har ställt. Räddningsmyndigheten kan på basis av en anmälan besluta om sådana begränsningar i och villkor för den tilltänkta användningen som behövs för en säker hantering av specialeffekterna. Räddningsmyndigheten kan förbjuda användningen, om användningen på den tilltänkta platsen vid den tilltänkta tidpunkten kan anses medföra uppenbar risk för person-, miljö- eller egendomsskada.
Enligt 118 § 1 mom. i miljöskyddslagen ska verksamhetsutövaren till den kommunala miljövårdsmyndigheten göra en elektronisk anmälan om byggande, offentliga tillställningar och andra åtgärder och händelser som orsakar tillfälligt buller eller skakningar, om bullret eller skakningarna kan antas bli speciellt störande. Om en åtgärd genomförs eller en händelse organiseras på flera kommuners område, ska anmälan göras till den statliga tillsynsmyndighet inom vars verksamhetsområde bullret eller skakningarna huvudsakligen framträder. Om verksamhetsutövaren är en fysisk person, kan anmälan lämnas in på papper. Enligt 118 § 3 mom. ska anmälan göras i god tid innan åtgärden vidtas eller verksamheten inleds, dock senast 30 dygn före denna tidpunkt, om inte en kortare tid bestäms i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna. I fråga om en i 1 mom. avsedd anmälan som omfattas av den statliga myndighetens behörighet är tidsfristen dock alltid 30 dygn. Enligt 118 § 4 mom. får en åtgärd inte vidtas eller verksamheten inledas förrän det har förflutit 30 dygn eller en i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna angiven kortare tid från det att anmälan gjordes. Den myndighet som behandlar anmälan kan dock i sitt beslut med anledning av anmälan tillåta att åtgärden vidtas eller verksamheten inleds vid en tidigare tidpunkt.
Enligt 14 a § i lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden (669/1978) ska i fråga om arbete som utförs på en gata eller på ett allmänt område den som ansvarar för arbetet göra en anmälan hos kommunen. Arbetet får inledas så snart kommunen har gett sitt samtycke till att det inleds. Om kommunen inte har behandlat anmälan inom 21 dygn, kan arbetet likväl inledas. Till anmälan ska fogas en utredning som i behövlig utsträckning visar hur området kommer att användas under arbetet, hur länge arbetet pågår, anordningarnas och konstruktionernas placering, de tillfälliga trafikarrangemangen med beaktande av alla trafikformer samt den person som är ansvarig för arbetet och hans eller hennes yrkeskompetens. Utöver detta kan kommunen även kräva andra utredningar som behövs för behandlingen av anmälan. Kommunen kan med anledning av en anmälan meddela sådana föreskrifter om arbetets utförande som behövs för att minska den olägenhet eller skada som eventuellt orsakas trafikens smidighet, säkerhet och framkomlighet samt ledningar och anordningar som finns på gator och allmänna områden och gatornas och de allmänna områdenas konstruktioner. På arbetsplatsen ska det finnas en tavla med information om vem som utför arbetet och kontaktuppgifterna för den som ansvarar för arbetet. Den som gjort anmälan ska hålla arbetsområdet rent och inom den tid som beviljats för arbetet återställa området i det skick området var i innan arbetet inleddes.
Enligt 5 § i alkohollagen (1102/2017) får alkoholdrycker inte tillverkas eller säljas utan tillstånd. Enligt 7 § i lagen beviljas på ansökan detaljhandels- och serveringstillstånd för alkoholdrycker av det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde sökandens detaljhandels- eller serveringsställe ligger. Om detaljhandeln eller serveringen inte äger rum inom ett visst regionförvaltningsverks område, beviljas tillståndet av regionförvaltningsverket på sökandens hemort eller, om sökanden saknar hemort i Finland, av Regionförvaltningsverket i Södra Finland.
Enligt 44 § i tobakslagen (549/2016) får tobaksprodukter och nikotinvätskor säljas eller på annat sätt överlåtas i detaljhandel endast om den kommun där försäljningsstället ligger har beviljat ett detaljhandelstillstånd för försäljningsstället och tillståndshavaren. Tillstånd för detaljhandel i ett mobilt kommunikationsmedel beviljas dock av hemkommunen för den som ansöker om tillstånd. Detaljhandelstillstånd kan beviljas för viss tid, om verksamheten är tidsbegränsad. Tillstånd för viss tid kan beviljas för högst ett år åt gången.
Giltighetstiden för Polisstyrelsens bestämmelse som nämns i avsnitt 6 har förlängts genom Polisstyrelsens brev den 17 februari 2020. Föreskriften tar upp verksamheten och uppgifterna vid Finlands nationella informationspunkt för fotboll (NFIP).
Enligt punkt 3 ska parterna säkerställa att samordningsarrangemangen inbegriper alla viktiga offentliga och privata organ som ansvarar för trygghet, säkerhet och service i samband med evenemanget, både på och utanför den plats där evenemanget äger rum.
Finland har omfattande utvärderings- och responssystem som ständigt övervakar bland annat säkerhetsåtgärderna vid matchevenemang på huvudserienivå i fotboll. Olika myndigheter (Finlands NFIP-punkt samlar in de lokala polisinrättningarnas matchrapporter för analys) och privata aktörer (till exempel Finlands Bollförbund och Veikkausligan) samlar in uppgifter som man går igenom tillsammans med evenemangsarrangörerna och som ytterligare ska förbättra säkerhetsåtgärderna vid evenemang (Finlands Bollförbund samlar in matchdelegaternas matchrapporter för analys). God nationell och internationell praxis gås igenom på olika kurser och seminarier. Polisstyrelsen har fortlöpande kontakt med Finlands NFIP som sammanställer olika slag av rapporter och statistik om matchevenemangen. Polisstyrelsen och NFIP-punkten utvärderar flera gånger under spelsäsongen tillsammans med Finlands Bollförbund och Veikkausligan säkerhetsåtgärderna vid de matcher som dittills ägt rum.
Finlands Bollförbund, Polisstyrelsen och NFIP-punkten, placerad vid polisinrättningen i Helsingfors, ordnar årligen ett i europeisk jämförelse och överlag exceptionellt seminarium om säkerheten vid fotbollsmatcher. Målgrupperna för seminariet är verkställande direktörer och verksamhetsledare för föreningarna i Veikkaus-, första-, andra- och damligan, säkerhetscheferna, kontaktpersonerna för förenings- och landslagssupportrarna, Suomen Maajoukkueen Kannattajat ry, Veikkausligan, Finlands Bollförbund, polis- och räddningsmyndigheterna, Polisstyrelsen, inrikesministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, Olympiska kommittén, FCEI, Säkerhets- och kemikalieverket, Olympiastadion, Ratinastadion, Telia 5G Areena, Veritas Stadion, Lahden Urheilukeskus, Myrbacka fotbollsstadion, OmaSp Stadion Seinäjoki, Elisa Stadion Vasa, FRK och andra förstahjälpen- och akutvårdsorganisationer, fackfolk inom arenabygge och i säkerhetsbranschen samt de viktigaste grenförbunden och organisationerna inom bollsport. År 2020 hölls det tjugonde seminariet i ordningen. Under tvådagarsseminariet gick man igenom många frågor som påverkar säkerheten vid matchevenemang och sökte lösningar bland annat med hjälp av utländska föreläsare.
Enligt Polisstyrelsens nämnda föreskrift svarar Finlands nationella informationspunkt för fotboll bland annat för informationsutbyte, för att inhämta underrättelser och utföra observation vid matcher och rapportera om dem, lägga fram utvecklingsförslag, föra statistik och ha ett nära samarbete med idrottsorganisationerna och räddningsmyndigheterna.
Enligt punkt 4 ska parterna säkerställa att full hänsyn tas till principerna om trygghet, säkerhet och service i konventionen vid samordningen samt att nationella och lokala strategier utarbetas, regelbundet utvärderas och förbättras utifrån nationella och internationella erfarenheter och god praxis.
Så som redogörs ovan i samband med punkt 2 innehåller lagen om sammankomster bestämmelser om ansvaret för arrangörer av idrottsevenemang. Myndigheternas roller och ansvar bestäms i princip med stöd av lagen om sammankomster och de preciseras utifrån speciallagstiftning, såsom till exempel när det gäller räddningsmyndigheterna i räddningslagen och räddningsförordningen.
Undervisnings- och kulturministeriets delegation för etiska frågor inom idrotten är ett samarbetsorgan mellan olika förvaltningsområden och aktörer inom idrotten. Delegationen följer och samordnar etiska frågor inom idrotten och ger vid behov rekommendationer. I delegationen är också de med tanke på läktarsäkerheten viktigaste aktörerna företrädda, inrikesministeriet, Polisstyrelsen, Finlands etiska centrum för idrott, Finlands Olympiska Kommitté samt olika grenförbund inom idrotten.
Enligt punkt 5 ska parterna säkerställa att de berörda organens respektive roller och ansvarsområden tydliggörs i nationella rättsliga, reglerande och administrativa ramar, samt att dessa roller kompletterar varandra, är förenliga med en integrerad strategi och är allmänt accepterade på strategisk och operativ nivå.
De olika aktörernas ansvar och skyldigheter behandlas ovan i samband med artikel 2 och nedan i samband med artikel 7.
Artikel 5. Säkerhet, säkerhet och service på idrottsarenor.Enligt punkt 1 ska parterna säkerställa att nationella rättsliga, reglerande och administrativa regelverk innehåller krav på att evenemangsarrangörer, i samråd med alla samarbetsorgan, ska erbjuda alla deltagare och åskådare en trygg och säker miljö.
Bestämmelser om säkerheten vid idrottsevenemang finns i flera olika lagar (även i de lagar som delvis har behandlats i artikel 4.1 ovan), såsom lagen om sammankomster, lagen om privata säkerhetstjänster (1085/2015), räddningslagen, ordningslagen (613/2003), alkohollagen, konsumentsäkerhetslagen (920/2011) och strafflagen (39/1889). Polisen har möjlighet att ingripa i störningar i omedelbar närhet av ett idrottsevenemang exempelvis med stöd av bestämmelserna i polislagen och ordningslagen.
Enligt 14 § i lagen om sammankomster ska arrangören lämna en skriftlig anmälan om ordnandet av en offentlig tillställning till polisen på den ort där tillställningen ordnas, med undantag för sådana offentliga tillställningar som på grund av det låga antalet deltagare, tillställningens natur eller platsen där tillställningen ordnas inte kräver åtgärder för att ordning och säkerhet ska kunna upprätthållas eller för att olägenhet för utomstående och miljön ska kunna förhindras och inte heller kräver särskilda trafikarrangemang. Polisen kan vid behov kräva utredningar även om andra omständigheter som hänför sig till anordnandet av offentliga tillställningar. Utifrån de uppgifter polisen erhåller bedömer polisen om det är fråga om ett ärende som ska behandlas som en anmälan eller om det med anledning av anmälan ska utfärdas bestämmelser om den offentliga tillställningen, varvid beslut ska fattas i ärendet. Polisen har med stöd av 15 § rätt att förbjuda en offentlig tillställning, om andra åtgärder inte är tillräckliga och om det är uppenbart att 1) det strider mot lag att ordna tillställningen eller att man på ett väsentligt sätt bryter mot lagen om sammankomster eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen när tillställningen ordnas, 2) ordning och säkerhet inte kan upprätthållas, 3) fara för hälsa eller skada på egendom orsakas av att tillställningen ordnas, eller 4) avsevärd olägenhet för utomstående eller miljön orsakas av att tillställningen ordnas.
Enligt 16 § i räddningslagen ska arrangören för offentliga tillställningar och andra evenemang som kan vara förenade med avsevärd risk för människors säkerhet eller brandsäkerheten på grund av ett stort antal deltagare eller av någon annan särskild orsak göra upp en räddningsplan som lämnas till den lokala räddningsmyndigheten. Om den utredning och bedömning av farorna och riskerna i anslutning till tillställningen eller de säkerhetsarrangemang och anvisningar som bestämts utifrån dem enligt den lokala räddningsmyndighetens bedömning är bristfälliga, kan myndigheten återsända planen för komplettering. Den lokala räddningsmyndigheten ska också vid behov förrätta brandsyn enligt 80 § på objektet och vidta åtgärder enligt 81 och 82 § i fråga om föreläggande att avhjälpa brister och avbrytande av verksamheten samt särskilda säkerhetskrav. Den lokala räddningsmyndigheten ska vid behov underrätta polisen och den hälsovårdsmyndighet som ansvarar för den prehospitala akutsjukvården om en plan som den tillställts.
Enligt punkt 2 ska parterna säkerställa att de behöriga offentliga myndigheterna inför regler eller vidtar åtgärder för att garantera välfungerande tillståndsförfaranden för idrottsarenor, certifieringsarrangemang och säkerhetsföreskrifter samt att dessa tillämpas, kontrolleras och verkställs.
Det görs årligen sådana strukturella kontroller på de finländska huvudserielagens matcharenor som Finlands Bollförbunds föreningslicensbestämmelser förutsätter. De behöriga myndigheterna, såsom byggnadstillsyns- och räddningsmyndigheterna, övervakar arenasäkerheten.
Enligt punkt 3 ska parterna kräva att de behöriga organen ska sörja för att idrottsarenornas utformning, infrastruktur och därtill kopplade åtgärder för hantering av folksamlingar är förenliga med nationella och internationella normer och god praxis.
De behöriga myndigheterna, såsom byggnadstillsyns- och räddningsmyndigheterna, övervakar arenasäkerheten bland annat så att arenans konstruktion, infrastruktur och tillhörande arrangemang för hantering av publikmassor är säkra och överensstämmer med gällande bestämmelser.
Enligt 20 § i lagen om sammankomster kan polisen vid behov på förhand eller under sammankomsten ge anvisningar och föreskrifter om hur en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning ska ordnas för att 1) allmän ordning och säkerhet ska kunna upprätthållas, 2) skada på hälsa, egendom eller miljön ska kunna förhindras eller olägenhet för miljön ska kunna begränsas, 3) utomståendes rättigheter ska kunna tryggas, samt för att 4) trafiken ska flyta smidigt.
Enligt punkt 4 ska parterna uppmuntra de behöriga organen att sörja för en inkluderande och välkomnande miljö på idrottsarenorna för alla i samhället, inklusive barn, äldre och personer med funktionsnedsättning, och särskilt se till att det finns lämpliga sanitära anläggningar, serveringsställen samt goda åskådarförhållanden för hela publiken.
Finlands byggbestämmelser förutsätter att byggnader ska vara tillgängliga. I Finland byggs arenorna enligt UEFA:s och Finlands Bollförbunds arenabestämmelser, där bland annat ändamålsenliga sanitetsutrymmen och lokaler för tillhandahållande av förfriskningar samt goda åskådarförhållanden för hela publiken har fastställts.
Enligt punkt 5 ska parterna säkerställa att idrottsarenorna drivs på ett sätt som möjliggör effektiv samverkan med polis, räddningstjänst och samverkansorgan, och som inbegriper tydliga riktlinjer och förfaranden i frågor som kan inverka på hanteringen av folkmassor och därmed förenade trygghets- och säkerhetsrisker, särskilt när det gäller användning av pyrotekniska artiklar, alla former av våldsamt eller annat förbjudet uppträdande, och alla former av rasistiskt eller på annat sätt diskriminerande uppträdande.
I sitt beslut om offentliga tillställningar ger polisen evenemangsarrangören olika anvisningar och föreskrifter om samarbete och säkerhet. I evenemangsarrangörens säkerhets- och räddningsplan beskrivs säkerhetsarrangemangen, bedöms riskerna och beskrivs åtgärder för att eliminera eller minska riskerna också i fråga om användning av pyroteknik, våldsamt eller annat förbjudet beteende och rasistiskt eller annat diskriminerande beteende.
Enligt punkt 6 ska parterna av de behöriga organen kräva att all personal, från såväl offentlig som privat sektor, som medverkar till att göra fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang trygga, säkra och välkomnande ska utrustas och utbildas så att de kan utföra sina uppdrag på ett effektivt och lämpligt sätt.
Polisen, räddningsmyndigheterna och andra aktörer inom den offentliga sektorn har vid idrottsevenemangen personer med specialkompetens eller specialutbildning. Säkerhetspersonalen ska genomgå den utbildning för ordningsvakter som lagen kräver, med godkänt resultat klara slutprovet och till sina personliga egenskaper uppfylla de egenskaper som krävs av ordningsvakter. Dessutom ska säkerhetspersonalen ha ett giltigt godkännande som ordningsvakt.
I lagen om privata säkerhetstjänster föreskrivs om tillfälliga ordningsvakter. Enligt 37 § kan polisinrättningen på den ort där en tillställning ordnas med beaktande av tillställningens omfattning och natur av särskilda skäl som ordningsvakt vid en enskild tillställning enligt lagen om sammankomster eller vid likartade tillställningar som ordnas av samma arrangör på samma plats för högst fyra månader under ett år godkänna en person som endast uppfyller kraven i 35 § 1 mom. 1 och 2 punkten. En sådan ordningsvakt har inte de befogenheter som anges i 42 § 2 mom. och 43 §. Vid tillställningar för vilka det utses en i 37 § paragraf avsedd ordningsvakt ska det alltid också finnas ett tillräckligt antal ordningsvakter som har genomgått grundutbildningen för ordningsvakter eller motsvarande tidigare utbildning. En tillfällig ordningsvakt ska enligt förutsättningarna i 35 § 1 mom. 1 och 2 punkten ha fyllt 18 år och vara känd som redbar och tillförlitlig och till sina personliga egenskaper lämplig för uppgiften. En tillfällig ordningsvakt har enligt 42 § 2 mom. inte befogenhet att gripa en person. Enligt hänvisade 43 § har en tillfällig ordningsvakt inte befogenhet att hålla gripna i förvar. Maktmedelsredskap får enligt 47 § bäras endast av en ordningsvakt som har fått utbildning i användningen av maktmedelsredskap. I ordningsövervakningsuppgifter får en ordningsvakt inte i onödan bära maktmedelsredskap. En tillfällig ordningsvakt som avses i 37 § får inte bära maktmedelsredskap i sitt uppdrag.
Enligt punkt 7 ska parterna uppmuntra sina behöriga organ att framhålla att spelare, tränare och andra företrädare för deltagande lag måste agera i enlighet med idrottens värdegrunder, t.ex. tolerans, respekt och rent spel, samt att erkänna att våldsamt, rasistiskt eller annat provocerande agerande kan ha en negativ inverkan på publikens beteende.
Beteendet på matcher hos spelare, tränare och andra företrädare för deltagande lag fastställs i UEFA:s, Finlands Bollförbunds och fotbollsligans bestämmelser där det förutsätts att de nämnda centrala principerna för idrotten iakttas.
Av förklaringspromemorian till konventionen framgår med avseende på artikel 5 att åtgärderna ska vidtas enligt nationell behovs- och riskanalys. I förklaringspromemorian konstateras också att konventionens syfte är att undvika onödig styrning och i stället tillhandahålla ett ramavtal om nyckelprinciper. Dessa principer ska tillämpas i ljuset av nationell lag och nationella förhållanden, särskilt med beaktande av arten och allvaret i säkerhetsproblemen vid idrottsevenemang i landet (stycke 21 i promemorian).
Artikel 6. Trygghet, säkerhet och service på offentlig plats.Enligt punkt 1ska parterna uppmuntra samarbete mellan alla organ och aktörer som medverkar i anordnandet av fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang på offentlig plats, bl.a. kommunala myndigheter, polis, lokala grupper och företag, supporterföreträdare, fotbollsklubbar och nationella fotbollsförbund, i synnerhet när det gäller att:
a. bedöma risker och ta fram lämpliga förebyggande åtgärder för att minimera störningar och verka förtroendeskapande gentemot lokalsamhälle och lokala företag, särskilt bland dem som bor och verkar i närheten av den plats där evenemanget ska äga rum eller i närheten av allmänna åskådarplatser,
b. skapa en trygg, säker och välkomnade miljö på offentliga platser avsedda för supporterträffar före och efter evenemanget, på platser som supportrar som kan förväntas besöka på eget initiativ samt längs resvägar till och från staden och/eller idrottsarenan.
Den riskbedömning som avses i artikeln och de åtgärder som ska vidtas till följd av den behandlas ovan i samband med artikel 5 i konventionen. Dessutom har EU antagit en regelbundet uppdaterad handbok med rekommendationer för internationellt polissamarbete och åtgärder för att förebygga och kontrollera våld och oroligheter i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension, i vilka åtminstone en medlemsstat är delaktig (EUT C 444, 29.11.2016). Finlands Bollförbund tillämpar säkerhetsföreskrifter som har skapats på basis av UEFA:s uppdaterade anvisningar från 2019 och som gäller alla fotbollsmatcher som spelas i Finland. Hela säkerhetsverksamheten samordnas av en säkerhetschef som sedan 1995 har uppdraget som huvudsyssla. Finlands Ishockeyförbund har förnyat sina egna säkerhetsanvisningar 2012. Anvisningarna gäller alla ishockeymatcher. Finlands innebandyförbund och Bobollsförbundet följer i sina matcher i huvudsak Finlands Bollförbunds säkerhetsanvisningar.
Enligt 65 § 1 mom. i vägtrafiklagen (729/2018), som trädde i kraft den 1 juni 2020, reglerar polisen och räddningsmyndigheterna trafiken i syfte att säkerställa en trygg och smidig trafik samt upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Enligt 65 § 2 mom. 1 punkten får trafiken också regleras av en person som polisen förordnar att reglera trafiken på grund av köbildning, en olycka, ett evenemang för allmänheten eller någon annan motsvarande omständighet eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Enligt 65 § 3 mom. ges ett förordnande att reglera trafiken för ett enskilt uppdrag eller för viss tid. Den som reglerar trafiken ska ha fyllt 18 år. Personen ska ge sitt samtycke till uppdraget och få de anvisningar som uppdraget förutsätter.
Enligt punkt 2ska parterna säkerställa att resor till och från idrottsarenan beaktas i riskanalyser och vid trygghets- och säkerhetsåtgärder.
Matcharrangörerna sänder på förhand information till gästande supportrar om de rutter som ska användas på vägen till och från stadion. Arrangörerna använder vid behov separata transporter för att supportrarna tryggt ska kunna anlända till och avlägsna sig från stadion. Dessutom reserveras det vid behov ett tryggt parkeringsområde för supportrarna.
Enligt 17 § i lagen om sammankomster ska arrangören av en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning se till att ordning och säkerhet upprätthålls och att lag följs under tillställningen. Om det för en allmän sammankomst väljs en ordförande, har även denne samma skyldigheter. I motiveringen till 17 § framhävs arrangörens förstahandsansvar för att ordningen upprätthålls vid tillställningen. Arrangören ska enligt förslaget på förhand vidta åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla ordningen och säkerheten. I motiveringen nämns också att arrangören och ordföranden vid behov ska förmedla polisens anvisningar och bestämmelser om dessa till deltagarna. (RP 145/1998 rd s. 32). Polisens uppgift är enligt 19 § i lagen om sammankomster att trygga utövandet av mötesfriheten. Dessutom ska polisen övervaka att arrangören och ordföranden uppfyller sina skyldigheter enligt den lagen samt vid behov vidta åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. I motiveringen till 19 § i lagen om sammankomster konstateras också i fråga om 1 mom. andra meningen att bestämmelsen ska framhäva arrangörens och ordförandens förstahandsansvar för tillställningen. (RP 145/1998 vp s. 33). Enligt 20 § kan polisen vid behov på förhand eller under sammankomsten ge anvisningar och föreskrifter om hur en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning ska ordnas för att trafiken ska flyta smidigt. I motiveringen till 20 § i lagen om sammankomster konstateras att de med stöd av paragrafen föreslagna anvisningar och föreskrifter som ges för anordnandet av tillställningen närmast ska riktas till tillställningens arrangör eller ordförande som ska se till att de verkställs. (RP 145/1998 rd, s. 34). Med stöd av 17 § i lagen om sammankomster ansvarar arrangören för att sprida information och ordna eventuella transporter, eftersom arrangören av offentliga tillställningar enligt den paragrafen ska se till att ordning och säkerhet upprätthålls och att lag följs under tillställningen. Polisen har i sin tur till uppgift att övervaka att arrangören uppfyller sina skyldigheter enligt lagen om sammankomster. Polisen kan vid behov meddela anvisningar och föreskrifter som arrangören ska verkställa. Om polisens anvisningar eller föreskrifter gäller deltagarna, ska arrangören vid behov informera deltagarna.
Bestämmelser om konsumenttjänsternas säkerhet finns i konsumentsäkerhetslagen (920/2011). Enligt 1 § är syftet med lagen att 1) säkerställa att konsumtionsvaror och konsumenttjänster är säkra, 2) förebygga sådan fara för hälsa och egendom som förorsakas av konsumtionsvaror och konsumenttjänster, 3) när fara som avses i 2 punkten uppstår, säkerställa att faran kan undanröjas på ett tillräckligt effektivt sätt, 4) säkra en högklassig konsumentsäkerhetstillsyn, 5) bidra till bättre verksamhetsbetingelser för verksamhetsutövare. Enligt 2 § i ska lagen tillämpas på 1) konsumtionsvaror som tillverkas, saluförs, säljs eller på annat sätt överlåts, som importeras eller exporteras eller som transporteras genom Finland, 2) konsumenttjänster som tillhandahålls, utförs, saluförs, säljs eller på annat sätt överlåts, 3) CE-märkning eller fall där sådan saknas, om det inte föreskrivs närmare om detta någon annanstans i lagstiftningen. Konsumenttjänsternas säkerhet övervakas i regel av Säkerhets- och kemikalieverket med stöd av 13 § i lagen och av Tullen inom sitt eget verksamhetsområde med stöd av 14 §. Enligt 18 § är också en annan myndighet tillsynsmyndighet när en myndighet med stöd av annan lagstiftning utövar tillsyn över säkerheten hos konsumtionsvaror och konsumenttjänster.
Artikel 7. Beredskaps- och krisplanering.Enligt artikeln ska parterna säkerställa att beredskaps- och krisplaner som involverar flera organ utarbetas, samt att dessa planer testas och förbättras i samband med regelbundna gemensamma övningar. Av nationella rättsliga, reglerande och administrativa ramverk ska framgå vilket organ som ansvarar för att ta initiativ till, övervaka och godkänna övningarna.
I samband med artikel 4 beskrivs de samordningsarrangemang mellan olika aktörer som baserar sig på lagstiftning, anvisningar och praxis. När det ordnas sådana evenemang som avses i konventionen ska arrangören regelbundet lämna in planer som myndigheterna vid behov konsulterar varandra om. Före evenemang ska polisen och räddningsmyndigheterna samt, beroende på evenemangets läge och art, även andra myndigheter, såsom de myndigheter som i kommunerna ansvarar för trafiktillstånd och gatuområden, Närings-, trafik- och miljöcentralerna, regionförvaltningsverket samt Säkerhets- och kemikalieverket gå igenom olika möjliga situationer med avseende på säkerhetsfrågor. Utrymningsarrangemangen för arenorna simuleras med hjälp av olika datormodelleringar som syftar till att utreda exempelvis hur mycket tid det tar för allmänheten att lämna platsen för evenemanget. Före ett evenemang sammanträder arrangören, polisen och räddningsmyndigheterna för att granska säkerhetsaspekterna i samband med matchen. På mötena diskuteras också till exempel utrymningar och samtidigt kan man i praktiken pröva utrymningen i samband med själva matchen. I samband med sammankomster beaktas också till exempel placeringen av eventuella körhinder.
Polisen styr och samordnar i regel nämnda åtgärder. Enligt 19 § 1 mom. i lagen om sammankomster ska polisen dessutom övervaka att arrangören och ordföranden uppfyller sina skyldigheter enligt den lagen samt vid behov vidta åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Enligt 20 § kan polisen vid behov på förhand eller under sammankomsten ge anvisningar och föreskrifter om hur en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning ska ordnas för att 1) allmän ordning och säkerhet ska kunna upprätthållas, 2) skada på hälsa, egendom eller miljön ska kunna förhindras eller olägenhet för miljön ska kunna begränsas, 3) utomståendes rättigheter ska kunna tryggas, samt för att 4) trafiken ska flyta smidigt. Polisstyrelsen har med stöd av 4 § i lagen om ändring av polisförvaltningslagen (497/2009) utfärdat den ovan nämnda föreskriften om förebyggande av läktarvåld, där det bland annat hänvisas till Europarådets konvention från 1985 om förebyggande av läktarvåld vid idrottsevenemang som tidigare behandlats i propositionen.
Parterna ska säkerställa att beredskaps- och krisplaner som involverar flera organ utarbetas, samt att dessa planer testas och förbättras i samband med regelbundna gemensamma övningar. Så som ovan beskrivits görs sådana beredskaps- och krisplaner med anknytande övningar som avses i konventionen numera utifrån olika lagar, anvisningar och praxis. De arrangörer av fotbolls- och andra idrottsevenemang som avses i konventionen är i regel privata aktörer och sammanslutningar. Konventionen innehåller således bestämmelser som gäller myndigheter och enskilda.
Så som konstateras ovan i samband med artikel 4 finns det bestämmelser i lag i fråga om de beredskaps- och krisplaner som avses i konventionen. Utarbetandet av dessa planer och deltagande i regelbundna gemensamma övningar för att testa och utveckla planerna kan inte anses vara av sådan mindre betydelse för individens rättigheter och skyldigheter som avses i förarbetena till grundlagen att bestämmelser om dem kan utfärdas genom förordning.
Såsom konstateras ovan styr och samordnar polisen i regel den verksamhet och de åtgärder som avses i artikel 7 och är behörig myndighet enligt lagen om sammankomster. Dessutom hör de evenemang som avses i konventionen till tillämpningsområdet för lagen om sammankomster i form av sådana tävlingar och lagmatcher som avses i 2 § 3 mom. i lagen.
Det är ändamålsenligt att bestämmelser om de skyldigheter enligt konventionen för myndigheter och andra aktörer som deltar i ordnandet av offentliga tillställningar införs i 12 § i lagen om sammankomster som gäller allmänna förutsättningar för ordnande av offentliga tillställningar. Således föreslås det i propositionen att det till paragrafen i fråga fogas ett sådant nytt 2 mom.
Det är ändamålsenligt att bestämmelser om inledande, övervakning och godkännande av de övningar som avses i konventionen och om polisens roll i det sammanhanget föreskrivs i lagens 20 §. Eftersom det är fråga om polisens anvisningar och vidare rätt att meddela föreskrifter och om delvis andra målgrupper än vad som anges i 20 § 1 mom., föreslås det att bestämmelser om saken införs i ett nytt 2 mom. där det samtidigt preciseras att dessa anvisningar och föreskrifter hänför sig till verksamhet enligt nu föreslagna 12 § 2 mom.
Enligt 29 § 1 mom. i lagen om sammankomster kan närmare bestämmelser om ordnande av offentliga tillställningar utfärdas genom förordning. Enligt 29 § 2 mom. kan det ministerium som svarar för den inre säkerheten meddela närmare bestämmelser om bland annat de föreskrifter och anvisningar som polisen med stöd av 20 § meddelar om hur offentliga tillställningar ska ordnas. Enligt förarbetena till lagen ska inrikesministeriet ha möjlighet att genom sina bestämmelser samordna förfarandet i olika delar av landet, till exempel kan ministeriet genom sina bestämmelser styra fastställandet av tidsbegränsningar för offentliga tillställningar (RP 145/1998 rd, s. 40). Det är ändamålsenligt att möjligheten att utfärda förordning inkluderas också i det föreslagna tillägget till 20 § 2 mom. i lagen om sammankomster på motsvarande grunder som den har tagits in i 20 § 1 mom.
Artikel 8. Samarbete med supportrar och lokala grupper.Enligt punkt 1 ska parterna uppmuntra samtliga organ att utveckla och eftersträva proaktiv och regelbunden kommunikation med viktiga aktörer, inklusive supporterföreträdare och lokala grupper, som bygger på dialogprincipen och som syftar till att skapa en anda av partnerskap och positivt samarbete samt identifiera lösningar på potentiella problem.
Supportrar deltar i Finlands Bollförbunds möten om säkerheten, och både supportrar och centrala aktörer deltar i förbundets årliga säkerhetsseminarium. Förbundet satsar tillsammans med polisens spotterorganisation på kontaktpersonsverksamhet för förenings- och landslagssupportrar. I dialogen med supportrar och andra aktörer utnyttjas aktivt olika kanaler på sociala medier.
Enligt punkt 2 ska parterna uppmuntra samtliga offentliga och privata organ och andra aktörer, inklusive lokala grupper och supporterföreträdare, att ta initiativ till eller delta i sociala, utbildningsrelaterade, brottsförebyggande och andra samhällsprojekt som omfattar flera organ och som syftar till att främja ömsesidig respekt och förståelse, särskilt bland supportrar, idrottsföreningar, idrottsförbund och organ med ansvar för trygghet och säkerhet.
Idrottsföreningarna och kommunerna genomför många sådana projekt som avses i punkten och Finlands Bollförbund har projekt som syftar till att förbättra säkerheten vid matcher. Ständiga projekt är kampanjen mot näthat No Hate och kampanjen mot rasism. Polismyndigheterna, Finlands Bollförbund och Veikkausligans föreningar ordnade 2015 ett omfattande projekt för övervakning av skyddsarrangemangen vid högriskmatcher, vilket resulterade i en klar förbättring av hur frågor som gäller säkerheten vid matcher beaktas. Veikkausligan, fotbollens förstaliga och FM-ligan i ishockey sänder årligen utkasten till spelschema på förhand till Polisstyrelsen för bedömning och utlåtande. Polisstyrelsen begär ett utlåtande om utkast till spelscheman av Finlands NFIP-punkt och yttrar sig till Veikkausligan, förstaligan och FM-ligan i ishockey utifrån tidpunkterna för matcherna och andra omständigheter om de förslag som gäller säkerheten vid matcherna redan på förhand innan beslut om enskilda matchers offentliga tillställningar fattas.
Artikel 9. Polisens strategier och insatser.Enligt punkt 1 ska parterna säkerställa att polisiära strategier utarbetas, utvärderas regelbundet och förbättras utifrån nationella och internationella erfarenheter och god praxis, samt överensstämmer med den bredare, integrerade strategin för trygghet, säkerhet och service.
Enligt punkt 2 ska parterna säkerställa att god praxis beaktas i polisens strategier, särskilt när det gäller underrättelseinhämtning, kontinuerlig riskanalys, riskbaserad förvaltning, proportionerliga insatser i syfte att förhindra ökad risk eller störning, fungerande dialog med supportrar och samhället i stort, inhämtning av bevis på brottslig verksamhet samt utbyte av sådan bevisning med behöriga myndigheter med ansvar för lagföring.
Polisens nationella och lokala strategier stöder en integrerad strategi för trygghet, säkerhet och tjänster. I polisens strategier, till exempel i strategin för förebyggande verksamhet, brottsbekämpningsstrategin och kommunikationsstrategin, har de omständigheter som nämns i punkten beaktats. Inrikesministeriet publicerade den 22 januari 2019 polisens strategi för förebyggande arbete (ENSKA – Polisens strategi för förebyggande arbete 2019–2023, inrikesministeriets publikationer 2019:3). Syftet med strategin för det förebyggande arbetet är att minska de ekonomiska och mänskliga kostnader som orsakas av brott och störningar som försämrar säkerheten, upprätthålla och stärka människornas säkerhet och trygghetskänsla, upprätthålla och stärka människors förtroende för polisen samt stödja polisens övriga verksamhet. I handboken för polisens interna och externa kommunikation beskrivs praxis som hänför sig till kommunikationsstrategin och föreskriften och som kan bidra till att förenhetliga kommunikationen vid polisens olika enheter.
Enligt punkt 3 ska parterna säkerställa att polisen samarbetar med arrangörer, supportrar, lokala grupper och andra intressegrupper i syfte att göra fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang trygga, säkra och välkomnande för alla berörda parter.
Enligt 20 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) ska en myndighet informera om sin verksamhet och sina tjänster samt om de rättigheter och skyldigheter som enskilda människor och sammanslutningar har i ärenden som anknyter till dess verksamhetsområde. Enligt 8 § i förvaltningslagen (434/2003) ska myndigheterna inom ramen för sin behörighet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Polisen planerar och samarbetar med arrangörer, supportrar, lokala grupper och andra intressegrupper i syfte att göra fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang trygga, säkra och välkomnande för alla berörda parter.
Artikel 10. Förebyggande av och sanktioner vid störande uppträdande.Enligt punkt 1 ska parterna vidta alla åtgärder som står till buds för att minska risken för att enskilda eller grupper deltar i eller förbereder våldshandlingar eller oroligheter.
Det förs dialog mellan olika myndigheter, andra aktörer och supportrar i syfte att förebygga våldsamheter eller störningar av ordningen. Finland har ett fungerande nationellt och internationellt system för informationsutbyte och datainsamling, och de som gör sig skyldiga till förseelser kan effektivt ställas till svars. Finland har en fungerande nationell informationspunkt för fotboll NFIP (National Football Information Point) och ett riksomfattande spottersystem (polisens operativa aktör vid idrottsevenemang). I stycke 94 i förklaringspromemorian till konventionen fastställs att punkt 1 är allmän till sin karaktär och betonar parternas ansvar på det sätt som arten och allvaret i deras egna säkerhetsproblem förutsätter.
Enligt Polisstyrelsens ovan nämnda föreskrift är Finlands nationella informationsställe för fotboll (NFIP) en direkt central åtkomstpunkt för informationsutbyte i anslutning till internationella fotbollsmatcher. Informationsutbytet ska ta hänsyn till nationell och internationell lagstiftning, särskilt lagstiftningen om behandling och utlämnande av personuppgifter, och den så kallade fotbollshandboken. NFIP ansvarar också nationellt för informationsutbytet med polisinrättningarna på de orter fotboll och ishockey på huvudserienivå spelas och förmedlar information från andra länder om evenemangen.
Enligt punkt 2 ska parterna, i enlighet med nationell och internationell rätt, säkerställa att det finns ändamålsenliga regler för utestängning för att motverka och förhindra våldshandlingar och oroligheter, och att dessa regler är adekvata i förhållande till riskernas art och var de föreligger.
Enligt 3 § i ordningslagen (612/2003) är det förbjudet att störa den allmänna ordningen eller äventyra säkerheten på allmän plats
1) genom att föra oljud eller på något annat motsvarande sätt,
2) genom upprepade hotfulla gester, aggressiva rörelser, muntligen framförda hotelser eller något annat motsvarande hotfullt beteende som inger rädsla,
3) genom att skjuta, kasta saker eller på något annat motsvarande sätt.
Verksamhet som avses i detta 1 mom. är förbjuden även annanstans än på allmän plats, om verkningarna av verksamheten sträcker sig till en allmän plats.
Enligt 41 § 1 mom. i lagen om privata säkerhetstjänster har en ordningsvakt rätt att vägra en sådan person tillträde till sitt tjänstgöringsområde som
1) på grund av sin berusning, på grund av sitt beteende eller tidigare beteende eller på grund av föremål som personen medför kan misstänkas komma att äventyra ordningen eller säkerheten på området,
2) inte uppfyller det ålderskrav som tillträde till området förutsätter eller inte uppfyller andra villkor som enligt lag eller med stöd av lag ställs för tillträde till ordningsvaktens tjänstgöringsområde eller som arrangören av tillställningen eller innehavaren av området har ställt för tillträde till området, eller
3) med skäl kan misstänkas inneha föremål eller ämnen som det enligt lag eller de villkor som arrangören eller polisen har ställt är förbjudet att inneha på området.
Enligt 42 § i lagen om privata säkerhetstjänster har en ordningsvakt rätt att från sitt tjänstgöringsområde avlägsna en person som
1) i berusat tillstånd stör ordningen eller andra personer,
2) äventyrar säkerheten,
3) genom hotfullt uppträdande, oljud eller våldsamhet eller genom sitt beteende i övrigt stör ordningen, eller
4) uppenbart obehörigen vistas på den del av området dit allmänheten inte äger tillträde.
Om det är uppenbart att det inte är tillräckligt att en person avlägsnas från platsen och störningen eller faran inte kan avvärjas på något annat sätt, har ordningsvakten rätt att gripa personen, om gripandet är nödvändigt för att avvärja allvarlig fara för andra personer eller egendom. Den gripne ska utan dröjsmål överlämnas till polisen. En ordningsvakt har dock inte rätt att gripa en person vid en allmän sammankomst.
Enligt 20 § i lagen om sammankomster kan polisen vid behov på förhand eller under sammankomsten ge anvisningar och föreskrifter om hur en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning ska ordnas för att
1) allmän ordning och säkerhet ska kunna upprätthållas,
2) skada på hälsa, egendom eller miljön ska kunna förhindras eller olägenhet för miljön ska kunna begränsas,
3) utomståendes rättigheter ska kunna tryggas, samt för att
4) trafiken ska flyta smidigt.
Enligt 15 § i lagen om sammankomster har polisen rätt att förbjuda en offentlig tillställning, om andra åtgärder inte är tillräckliga och om det är uppenbart att
1) det strider mot lag att ordna tillställningen eller att man på ett väsentligt sätt bryter mot denna lag eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag när tillställningen ordnas,
2) ordning och säkerhet inte kan upprätthållas,
3) fara för hälsa eller skada på egendom orsakas av att tillställningen ordnas, eller
4) avsevärd olägenhet för utomstående eller miljön orsakas av att tillställningen ordnas.
Enligt 22 § i lagen om sammankomster ska arrangören av en offentlig tillställning på de grunder som nämns i 15 § inställa eller avbryta tillställningen eller bestämma att den ska avslutas. På motsvarande grunder har polis och ordningsvakt rätt att hindra eller avbryta en offentlig tillställning eller bestämma att den ska avslutas, om andra åtgärder inte har visat sig vara tillräckliga.
Bestämmelserna i 1 mom. om offentliga tillställningar gäller på motsvarande sätt programnummer eller andra evenemang som ingår i sådana tillställningar.
Enligt 23 § i lagen om sammankomster är det vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar eller i omedelbar närhet av dem förbjudet att inneha skjutvapen, sprängämnen, eggvapen eller andra motsvarande föremål eller ämnen, om det finns grundad anledning att misstänka att de kan användas för att begå brott mot liv eller hälsa. Bestämmelserna ovan gäller inte beväpning som är nödvändig på grund av tjänst eller uppgift eller som hör till tjänsteuniform och inte heller föremål eller ämnen som behövs i samband med ett program eller vid idrottstävlingar.
Arrangören och polisen har rätt att förbjuda innehav av berusningsmedel vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar.
För att ordning och säkerhet ska kunna upprätthållas har arrangören och polisen också rätt att ge en ordningsvakt order om att visitera deltagare i en tillställning och kontrollera de saker de för med sig, om detta behövs på grund av tillställningens speciella karaktär eller om det finns grundad anledning att misstänka att personer som deltar i tillställningen medför föremål och ämnen som är förbjudna. Bestämmelser om den visitation som en ordningsvakt företar finns i lagen om privata säkerhetstjänster.
Enligt 46 § i lagen om privata säkerhetstjänster har en ordningsvakt rätt att med hjälp av metalldetektor eller någon annan sådan teknisk anordning visitera en person som söker tillträde till eller befinner sig inom ordningsvaktens tjänstgöringsområde, för att förvissa sig om att personen inte bär på sig eller medför föremål eller ämnen som kan äventyra ordningen eller säkerheten eller som det enligt lag eller enligt vad som bestämts med stöd av lag är förbjudet att inneha på tjänstgöringsområdet. Med stöd av order från arrangören eller polisen enligt 23 § 4 mom. i lagen om sammankomster eller om det annars finns grundad anledning att misstänka att personen innehar sådana föremål eller ämnen, får personen och de saker som han eller hon medför granskas även på något annat lämpligt sätt.
En ordningsvakt har i samband med ett gripande som avses i 42 § 2 mom. eller 45 § rätt att kroppsvisitera den gripne för att förvissa sig om att denne inte innehar föremål eller ämnen med vilka han eller hon kan äventyra hållandet i förvar eller utsätta sig själv eller andra för fara.
Enligt 47 § i lagen om privata säkerhetstjänster har en ordningsvakt rätt att frånta en person föremål och ämnen som avses i 46 § 1 och 2 mom. och som har påträffats vid en visitation. Ordningsvakten har också rätt att frånta en person som befinner sig inom ordningsvaktens tjänstgöringsområde föremål eller ämnen som har påträffats vid visitationen eller i övrigt och som kan användas vid brott mot eller hot om brott mot liv eller hälsa eller som det i övrigt enligt lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lag är förbjudet att medföra till området.
De fråntagna föremålen och ämnena ska utan dröjsmål överlämnas till polisen eller, om det inte enligt lag finns något hinder för det, återlämnas till ägaren eller innehavaren när han eller hon avlägsnar sig från platsen.
En ordningsvakt har rätt att frånta en person som har brutit mot förbudet i 85 § 1 mom. i alkohollagen alkoholdrycken med kärl och bevisligen förstöra den.
Enligt 2 kap. 12 a § 1 mom. i polislagen har en polisman på det sätt och i den omfattning som situationen nödvändigt kräver rätt att kroppsvisitera personer som anländer till, är närvarande vid eller avlägsnar sig från en rättegång eller från en sådan sammankomst som förutsätter särskilt skydd eller en offentlig tillställning eller annan motsvarande tillställning som förutsätter särskilt skydd eller särskild övervakning samt att kroppsvisitera personer som anländer till, är närvarande i eller avlägsnar sig från deltagarnas inkvarteringslokal samt personer som befinner sig i omedelbar närhet av den plats där en tillställning anordnas eller inkvarteringslokalerna och att granska de saker som de för med sig, för att förvissa sig om att de inte innehar föremål eller ämnen som kan äventyra säkerheten för deltagarna, de personer som befinner sig i inkvarteringslokalerna eller andra personer, eller som det annars enligt lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lag är förbjudet att inneha vid tillställningen.
Enligt paragrafens 3 mom. ska föremål och ämnen som avses i 1 mom. vid behov fråntas den visiterade.
Enligt 48 § i lagen om privata säkerhetstjänster har ordningsvakten, om en person genom att göra motstånd försöker undvika tillträde, avlägsnande från platsen, gripande, kontroll enligt 46 § eller avlägsnande enligt 47 § eller flyr från gripande, rätt att använda sådana maktmedel som behövs för att förhindra, avlägsna eller gripa en person från platsen eller för att utföra visitationen eller avlägsna föremålet och ämnet och som kan anses försvarliga med beaktande av personens uppträdande, uppgiftens betydelse och brådskande natur, motståndets farlighet och övriga omständigheter.
Enligt 17 kap. 13 a § ska den som i anslutning till en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning på allmän plats eller i någon annan folksamling på allmän plats uppträder maskerad till oigenkännlighet med det uppenbara syftet att ta till våld mot person eller skada egendom, för olaglig maskering dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.
Enligt punkt 3 ska parterna, i enlighet med nationell och internationell rätt, samarbeta i syfte att säkerställa att enskilda som gör sig skyldiga till brott eller överträdelser i utlandet blir föremål för lämpliga sanktioner, antingen i det land där brottet eller överträdelsen skedde eller i det land där personen har hemvist eller är medborgare.
I stycke 96 i förklaringspromemorian till konventionen betonas att de sanktioner som avses i punkt 3 sker inom ramen för de rättsliga och administrativa arrangemangen i respektive stat. Bestämmelser om tillämpningsområdet för finsk straffrätt finns i 1 kap. i strafflagen.
När det gäller polissamarbete och informationsutbyte är Finlands nationella informationsställe för fotboll (NFIP) enligt Polisstyrelsens ovan nämnda föreskrift en direkt central åtkomstpunkt för informationsutbyte i samband med internationella fotbollsmatcher. Den har också till uppgift att bland annat främja, samordna och organisera det internationella samarbetet kring internationella fotbollsmatcher samt, i samband med internationella fotbollsmatcher, på begäran av en annan medlemsstats NFIP göra en riskanalys av landets egna föreningar och egna landslag samt deras supportrar. Den ska också i möjligaste mån delta i internationella fotbollsmöten och seminarier som gäller NFIP-verksamhet.
Enligt punkt 4 ska parterna, där så är lämpligt och i enlighet med nationell och internationell rätt, överväga att ge de rättsliga och administrativa myndigheter som ansvarar för beslut om sanktioner för enskilda som förorsakat eller bidragit till fotbollsrelaterat våld och/eller oroligheter, befogenhet att besluta om restriktioner för resor till fotbollsevenemang i annat land.
I Finland kan en person som gjort sig skyldig till ett allvarligt brott under förundersökningen och en lagakraftvunnen dom åläggas begränsningar i rätten att röra sig bland annat i form av reseförbud.
Reseförbud är ett sådant tvångsmedel som avses i 5 kap. i tvångsmedelslagen (806/2011), där den som på sannolika skäl är misstänkt för brott förbjuds att lämna ett visst område. En misstänkt som meddelats reseförbud kan också åläggas att under vissa tider vara anträffbar i sin bostad eller på sin arbetsplats, att på bestämda tider anmäla sig hos polisen eller att vistas t.ex. på en inrättning. Den misstänkte kan meddelas reseförbud, om det för brottet föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst ett år och det finns anledning att misstänka att personen flyr eller fortsätter sin brottsliga verksamhet. I allmänhet är det polisen som bestämmer om reseförbud, men tingsrätten kan när den behandlar ett häktningsyrkande bestämma om reseförbud i stället för häktning.
I fråga om viseringspliktiga tredjelandsmedborgare tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar enligt 17 § 8 punkten i utlänningslagen (301/2004) på avslag på ansökan om visering. Enligt vad som närmare föreskrivs i artikel 32 i förordningen ska en ansökan om visering avslås bland annat om sökanden finns på en spärrlista i Schengens informationssystem i syfte att vägras inresa, anses vara ett hot mot medlemsstaternas allmänna ordning eller inre säkerhet, särskilt när det finns en registrering i medlemsstaternas nationella databaser som syftar till att vägra inresa av dessa skäl.
Enligt 15 § 1 punkten och 21 § 2 mom. 3 punkten i passlagen (671/2006) kan pass indras om den som på sannolika skäl misstänks för brott på vilket kan följa fängelse i minst ett år och i fråga om vilket förundersökningen eller åtalsprövningen inte har slutförts eller vilket personen står åtalad eller är efterlyst för. Under motsvarande förutsättningar kan ett identitetskort dras in med stöd av 17 § 1 mom. 1 punkten och 25 § 4 mom. i lagen om identitetskort (663/2016).
I 15 § i passlagen bestäms det om hinder för utfärdande av pass. Enligt paragrafen kan pass förvägras den som på sannolika skäl misstänks för brott på vilket kan följa fängelse i minst ett år och i fråga om vilket förundersökningen eller åtalsprövningen inte har slutförts eller vilket personen står åtalad eller är efterlyst för.
I 21 § i passlagen finns det bestämmelser om förutsättningarna för indragning av pass. Enligt paragrafen kan pass indras om det sedan passet utfärdats har framkommit omständigheter som vid prövning av om pass kan utfärdas sannolikt skulle leda till att pass förvägras med stöd av 15 §.
I 17 § i lagen om identitetskort (663/2016) föreskrivs det om förvägrande av identitetskort och om identitetskort utan rätt att resa. Enligt paragrafens 1 mom. kan identitetskort förvägras en finsk medborgare som på sannolika skäl misstänks för ett brott på vilket kan följa fängelse i minst ett år och i fråga om vilket förundersökningen eller åtalsprövningen inte har slutförts eller vilket personen i fråga står åtalad eller är efterlyst för.
I 25 § i lagen om identitetskort finns bestämmelser om förutsättningar för indragning av identitetskort. Enligt paragrafen kan ett identitetskort dras in om det sedan kortet utfärdades har framkommit omständigheter som sannolikt enligt 17 § skulle leda till förvägrande av ett sådant identitetskort som godkänns som resedokument.
Förvägrande och indragning av pass eller identitetskort ingriper i en persons rörelsefrihet, begränsar alltså uttryckligen personens resande. Utfärdande eller förvägrande av pass ska bedömas med hänsyn till begränsning av den grundläggande fri- och rättighet som tryggas i 9 § 2 mom. i grundlagen, eftersom ett pass i regel behövs för att avlägsna sig från landet. Följaktligen är förutsättningarna för att utfärda och dra in pass väsentliga med tanke på realiseringen av den i grundlagen garanterade rätten för envar att få avlägsna sig från landet (t.ex. GrUU 33/1997 rd och GrUU 27/2005 rd). Likaså kan identitetskort användas som resedokument i Europa, och i regeringens proposition RP 41/2016 rd konstateras att det därför i lagen om identitetskort de situationer bör beaktas där ett resedokument inte bör utfärdas, med tanke på att rätten att resa ska kunna begränsas. Om en person inte utfärdas ett identitetskort som är giltigt som resedokument innebär detta en begränsning av rörelsefriheten som skyddas i grundlagens 9 §. (RP 41/2016 rd, s. 48).
Inrikesministeriets polisavdelning tillsatte den 13 november 2012 en arbetsgrupp för utredning och bedömning av behovet av ett system med portförbud vid offentliga tillställningar. Arbetsgruppen hade till uppgift att bedöma om det i Finland finns behov av och förutsättningar för ett system med portförbud vid offentliga tillställningar. Arbetsgruppen skulle också bedöma vilka alternativa möjligheter för ett portförbudssystem det finns, om det anses att det föreligger behov och förutsättningar för systemet.
Portförbudsarbetsgruppen framförde i sin slutrapport den 23 april 2014 (inrikesministeriets publikation 12/2014) att Finland har behov av ett smidigt portförbudssystem som kan genomföras med snabb tidtabell utifrån ett avtalsförhållande mellan evenemangsarrangören och kunden. Arbetsgruppen föreslog därför inte ett portförbudssystem som bygger på lagstiftning och som ägs av myndigheterna.
Artikel 10.4 i konventionen innehåller inga rättsligt bindande bestämmelser. Den innehåller inte någon skyldighet att föreskriva om särskilda sanktioner eller påföljder, deltagandeförbud eller reseförbud, utan bestämmelserna är till sin form mycket allmänt förpliktande.
I stycke 93 i förklaringspromemorian till konventionen betonas att varje punkt i artikel 10 ska tolkas i enlighet med nationell och internationell rätt och att punkterna har formulerats så att parterna ges möjlighet att tillämpa åtgärderna på ett sätt som återspeglar det faktiska problembeteendet och allvaret i riskerna. Enligt stycke 97 ger punkt 4 möjlighet att införa reserestriktioner för enskilda personer när detta är lämpligt och i enlighet med de fastställda rättsliga eller administrativa arrangemangen. Artikel 10 i konventionen kräver inga ändringar i lagstiftningen.
Artikel 11. Internationellt samarbete.Enligt punkt 1ska parterna ha ett nära samarbete i alla frågor som omfattas av konventionen, och därtill kopplade frågor, i syfte att maximera samarbetet kring internationella evenemang, utbyta erfarenheter och bidra till utvecklandet av god praxis.
Finland deltar aktivt i den internationella NFIP-verksamheten. Samarbete görs också via Europols och Interpols nätverk. Finlands representanter för polisen och Finlands Bollförbund deltar årligen i olika internationella säkerhetsevenemang och säkerhetsutbildningar i Finland och utomlands.
Enligt punkt 2ska parterna, utan att det påverkar befintliga nationella bestämmelser, och i synnerhet ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna och organen, inrätta ett nationellt informationsställe för fotboll inom polisen.
Det nationella informationsstället för fotboll ska
a. fungera som direkt och gemensam kontaktpunkt för utbyte av allmän (strategisk, operativ och taktiskt) information i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension,
b. utbyta personuppgifter i enlighet med tillämplig nationell och internationell lagstiftning,
c. underlätta, samordna eller organisera genomförandet av det internationella polissamarbetet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension,
d. klara av att snabbt och effektivt utföra de uppgifter det tilldelats.
Enligt punkt 3 ska parterna vidare säkerställa att det nationella informationsstället för fotboll utgör en nationell resurs med sakkunskap om polisinsatser i samband med fotboll, supporterdynamik och därtill kopplade trygghets- och säkerhetsrelaterade risker.
Informationspunkten för fotboll i Finland NFIP verkar i enlighet med de riktlinjer som nämns i punkterna 1–3. NFIP har inrättats genom Polisstyrelsens föreskrift den 11 maj 2010 (POHAD nr/2010/1546) och placerats vid polisinrättningen i Helsingfors.
Enligt punkt 4ska varje stat som är part i konventionen skriftligen underrätta Kommittén för trygghet och säkerhet vid idrottsevenemang (Committee on Safety and Security at Sports Events), som inrättas genom konventionen, om namn på och adress till sitt nationella kontaktställe för fotboll och om eventuella senare ändringar av dessa uppgifter.
Enligt punkt 5ska parterna samarbeta på internationell nivå i fråga om utbyte av god praxis och information om förebyggande, utbildningsrelaterade och informationsrelaterade projekt samt inrättandet av partnerskap med alla organ som deltar i genomförandet av nationella och lokala initiativ, som är inriktade på eller drivs av det lokala samhället och supportrar.
Finland verkar i enlighet med dessa principer i Europarådets ständiga kommitté för läktarvåld och i arbetsgruppen inom brottsbekämpning under Europeiska unionens råd och i dess sakkunnigmöten.
Förfarandebestämmelser
Artikel 12. Tillhandahållande av information.Enligt artikeln ska varje part, på något av Europarådets officiella språk, delge Kommittén för trygghet och säkerhet vid idrottsevenemang relevant information om lagstiftning och andra åtgärder som vidtagits i syfte att efterleva konventionen, oavsett om det handlar om fotboll eller andra idrottsgrenar.
Artikel 13. Kommittén för trygghet och säkerhet vid idrottsevenemang.Enligt punkt 1 inrättas för tillämpningen av konventionen en Kommitté för trygghet och säkerhet vid idrottsevenemang, nedan kallad ”kommittén”.
Enligt punkt 2 får varje part i konventionen företrädas i kommittén av en eller flera delegater som representerar ansvariga statliga organ, företrädelsevis sådana som ansvarar för trygghet och säkerhet i idrottssammanhang, samt det nationella informationsstället för fotboll. Varje part ska ha en röst.
Enligt punkt 3får varje medlemsstat i Europarådet eller annan stat som är part i den europeiska kulturkonventionen och inte i föreliggande konvention, samt alla icke-medlemsstater som är parter i konventionen från 1985, företrädas i kommittén av en observatör.
Enligt punkt 4 får kommittén enhälligt besluta att erbjuda en stat som inte är medlem i Europarådet och inte är part i denna konvention eller konvention nr 120, eller en organisation som uttryckt intresse, möjlighet att företrädas av en observatör vid ett eller flera av kommitténs möten.
Enligt punkt 5ska kommittén sammankallas av Europarådets generalsekreterare. Dess första möte ska hållas inom ett år från det datum då tio av Europarådets medlemsstater har samtyckt till att bindas av konventionen. Efter det första mötet ska kommittén sammanträda minst en gång årligen. Därutöver ska den sammanträda på begäran av en majoritet av parterna.
Enligt punkt 6är kommittén beslutsmässig när majoriteten av parterna är företrädda.
Enligt punkt 7 ska kommittén med förbehåll för bestämmelserna i konventionen utarbeta och enhälligt anta sin egen arbetsordning.
Artikel 14. Kommitténs uppgifter.
Enligt punkt 1är kommittén ansvarig för att övervaka tillämpningen konventionen. Den får särskilt
a. övervaka bestämmelserna i konventionen samt utreda eventuella nödvändiga ändringar,
b. anordna samråd och, där så är lämpligt, utbyta information med berörda organisationer,
c. utfärda rekommendationer till parterna i konventionen om åtgärder som bör vidtas för dess genomförande,
d. rekommendera lämpliga åtgärder för att hålla allmänheten informerad om de verksamheter som utförs inom ramen för denna konvention,
e. utfärda rekommendationer till Europarådets ministerkommitté om att erbjuda icke-medlemsstater i Europarådet att tillträda denna konvention,
f. lämna förslag till hur konventionen kan fås att fungera mer effektivt,
g. underlätta insamling, analys och utbyte av information, erfarenheter och god praxis mellan stater.
Enligt punkt 2ska kommittén efter godkännande från de berörda parterna, övervaka efterlevnaden av konventionen genom ett program med besök i konventionsstaterna, i syfte att ge råd och stöd till genomförandet av konventionen.
Enligt punkt 3ska kommittén även samla den information som konventionsstaterna lämnar i enlighet med artikel 12, samt delge samtliga konventionsstater relevant information. Kommittén får särskilt underrätta konventionsstaterna om inrättandet av ett nytt nationellt informationsställe för fotboll och skicka ut dess kontaktuppgifter.
Enligt punkt 4 kan kommittén för att kunna fullgöra sina uppgifter på eget initiativ anordna möten med experter.
Artikel 15. Ändringar.Enligt punkt 1 får ändringar av konventionen föreslås av parterna, Kommittén för trygghet och säkerhet vid idrottsevenemang eller av Europarådets ministerkommitté.
Enligt punkt 2 ska generalsekreteraren överlämna förslag till ändring av konventionen till Europarådets medlemsstater, andra stater som är parter i den europeiska kulturkonventionen, icke-medlemsstater i Europarådet som tillträtt konvention nr 120 innan det datum då den föreliggande konventionen öppnades för undertecknande samt till alla icke-medlemsstater som tillträtt eller erbjudits att tillträda den föreliggande konventionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 18.
Enligt punkt 3 ska förslag till ändringar som framläggs av en part eller av Europarådets ministerkommitté tillställas kommittén åtminstone två månader innan det möte där förslaget ska behandlas. Kommittén ska lämna sitt yttrande om den föreslagna ändringen till Europarådets ministerkommitté.
Enligt punkt 4 ska Europarådets ministerkommitté ta ställning till den föreslagna ändringen och kommitténs eventuella yttranden och får anta ändringen med den majoritet som fastställs i artikel 20.d i Europarådets stadga.
Enligt punkt 5ska texten till varje ändring som antas av ministerkommittén i enlighet med punkt 4 i artikeln översändas till parterna för godkännande i enlighet med deras respektive interna förfaranden.
Enligt punkt 6träder en ändring som antagits i enlighet med punkt 4 i artikeln i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om en månad efter den tidpunkt då samtliga parter har underrättat generalsekreteraren om sitt godkännande.
Artiklarna 16–22. Slutbestämmelser. Slutbestämmelserna innehåller de i internationella konventioner till innehållet sedvanliga bestämmelserna om undertecknande (artikel 16), ikraftträdande (artikel 17), anslutning av icke-medlemsstater (artikel 18), konventionens verkningar (artikel 19), territoriell tillämpning (artikel 20), frånträdande (artikel 21) och underrättelser (artikel 22).