2.1  Allmänt

I Finland är familjernas fortsatta försörjning vid en familjeförsörjares död tryggad i flera lagstadgade pensions- och försäkringssystem. Pensioner och ersättningar kan betalas enligt arbetspensionslagarna, det vill säga lagen om pension för arbetstagare (395/2006, ArPL), lagen om pension för företagare (1272/2006, FöPL), lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006, LFöPL), lagen om sjömanspensioner (1290/2006, SjPL) och pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016, OffPL), folkpensionslagen (568/2007, FPL) samt genom grupplivförsäkringen för arbetstagare och trafik-, arbetsolycksfalls- och patientförsäkringssystemen. Familjepension kan betalas också från utlandet om förmånslåtaren har arbetat eller bott i ett EU-land, EES-land, i Schweiz eller i ett land som har ingått överenskommelse om social trygghet med Finland. Familjepensioner kan också betalas från Finland till utlandet. 

Enligt arbetspensionslagarna och FPL betalas familjepensionen som efterlevandepension och barnpension. Familjepensioner som betalas från olika system påverkar beloppet av familjepensionen enligt arbetspensionslagarna och FPL. Dessutom påverkas efterlevandepensionens belopp också av den efterlevande makens eget arbetspensionsskydd och i vissa situationer av den efterlevande makens egna inkomster. Under vissa villkor har den efterlevande maken och förmånslåtarens och den efterlevande makens barn rätt till familjepension. Enligt arbetspensionslagarna kan förmånstagaren av familjepensionen i vissa situationer också vara en tidigare make till förmånslåtaren. 

Det allmänna målet med arbetspensionssystemets familjepensioner är att familjens ekonomi ska anpassas till de förändrade omständigheter som förmånslåtarens död medfört. Syftet med familjepensionen i folkpensionssystemet är att komplettera familjepensionsskyddet i arbetspensionslagarna och trygga familjernas minimiförsörjning. Omställningen av familjens ekonomi efter förmånslåtarens död innebär en anpassningstid under vilken familjen har möjlighet att ordna sin ekonomi så att den motsvarar de ändrade förhållandena. 

I arbetspensionslagarna framträder anpassningstiden i praktiken genom att det till en efterlevande make som var under 65 år vid förmånslåtarens död betalas full omställningspension för efterlevande under sex månader efter förmånslåtarens död, om det inte finns några minderåriga barn. Efter ett halvår minskas efterlevandepensionen, om den efterlevande makens kalkylerade pension överstiger grunden för minskningen. En efterlevande make som får egen pension eller har fyllt 65 år anses inte behöva någon anpassningstid, utan efterlevandepensionen enligt arbetspensionslagarna minskas genast vid pensionens början. Också med stöd av FPL betalas begynnelsepension till ett fast belopp under de första sex månaderna och först därefter fortsättningspensionens inkomstrelaterade kompletteringsbelopp, i vilket familjepension enligt arbetspensionssystemet och en del av de egna inkomsterna beaktas. Efterlevandepension enligt FPL betalas inte till dem som fyllt 65 år, eftersom de redan kan få sin egen ålderspension enligt FPL. 

Det centrala målet med familjepensionssystemet är att trygga försörjningen av de minderåriga barn i vilkas försörjning förmånslåtaren före sin död hade deltagit eller varit skyldig att delta. Till barn betalas både med stöd av arbetspensionslagarna och med stöd av FPL barnpension som är skild från efterlevandepensionen. Dessutom tryggas barnfamiljernas försörjning genom att efterlevandepensionen enligt arbetspensionslagarna utan minskning och åtminstone grundbeloppet av den efterlevande makens fortsättningspension enligt FPL betalas till dess att det yngsta barnet som har rätt till familjepension fyller 18 år. 

Enligt uppgifter från 2018 uppgick de årliga utgifterna för familjepensionen till sammanlagt omkring 1 713 miljoner euro inom arbetspensionssystemet och av dessa utgjordes cirka 1 650 miljoner euro av efterlevandepensioner och cirka 63 miljoner euro av barnpensioner. Under samma år var FPA:s utgifter för familjepension sammanlagt omkring 27 miljoner euro, av vilka efterlevandepensionernas andel var cirka 11 miljoner euro och barnpensionernas andel cirka 16 miljoner euro. 

2.2  Efterlevandepension

Enligt arbetspensionslagarna har en efterlevande make rätt till efterlevandepension, om han eller hon hade ingått äktenskap med förmånslåtaren innan denne hade fyllt 65 år och har eller har haft ett gemensamt barn med förmånslåtaren. Om den efterlevande maken och förmånslåtaren inte har haft något gemensamt barn, har den efterlevande maken rätt till efterlevandepension endast om äktenskapet har ingåtts innan den efterlevande maken har fyllt 50 år och förmånslåtaren 65 år och äktenskapet har varat minst fem år och den efterlevande maken har fyllt 50 år vid förmånslåtarens död, eller fått invalidpension eller sjukpension i minst tre års tid. Enligt arbetspensionslagarna har också en tidigare make till förmånslåtaren rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller ett avtal som fastställts av socialnämnden var skyldig att betala underhållsbidrag till den tidigare maken. 

Numera beviljas efterlevandepension enligt arbetspensionslagarna vanligen tills vidare. Rätten till efterlevandepension upphör om den efterlevande maken ingår nytt äktenskap före fyllda 50 år. Om pensionen upphör för den efterlevande maken eller en tidigare make till förmånslåtaren som är under 50 år, på grund av att ett nytt äktenskap ingås, betalas efterlevandepension som engångsbetalning till ett belopp som motsvarar efterlevandepension för tre år. Om en efterlevande make som fyllt 50 år ingår ett nytt äktenskap, uppkommer inte rätt till efterlevandepension ur det nya äktenskapet, utan betalningen av den tidigare efterlevandepensionen fortsätter. I praktiken kan betalningen av efterlevandepension upphöra också för att efterlevandepensionen minskar efter omställningspensionen eller för att barnen uppnår myndighetsåldern. 

Till grund för den familjepension som betalas enligt arbetspensionslagarna ligger den pension som grundar sig på förmånslåtarens egen tid i arbetslivet. Om förmånslåtaren inte fick pension eller om han eller hon fick partiell förtida ålderspension, räknas familjepensionen utgående från den pension som förmånslåtaren skulle ha fått, om han eller hon hade varit berättigad till full invalidpension vid dödsögonblicket. Om grunden för familjepensionen utgörs av förmånslåtarens invalidpension eller kalkylerade invalidpension, läggs en engångsförhöjning till familjepensionen. 

Familjepensionens belopp påverkas förutom av grunden för familjepensionen också av antalet förmånstagare. Det totala beloppet av efterlevandepensionen och barnpensionen kan vara högst lika stort som förmånslåtarens pension. Den efterlevande makens och barnens rätt till pension bestäms enligt följande: 

Inom arbetspensionssystemet kan den pension som den efterlevande maken tjänat in på eget förvärvsarbete minska efterlevandepensionens belopp. Efterlevandepensionen minskas om den efterlevande makens egna pensioner eller kalkylerade pensioner som grundar sig på förvärvsarbete överstiger grunden för minskning av pension, som är 708,50 euro i månaden enligt nivån 2019. Från efterlevandepensionen dras hälften av det belopp med vilket den efterlevandes egna arbetspensioner överstiger minskningsgrunden. Den minskade efterlevandepensionen räknas ut enligt följande formel: 

Om det i familjen finns barn som har rätt till barnpension, minskar efterlevandepensionen när det yngsta barnet fyller 18 år. Minskningen sker genast, om den efterlevande maken vid makens bortgång har fyllt 65 år eller får arbetspension och han eller hon inte har barn som är under 18 år att försörja. Om den efterlevande maken inte är pensionär och han eller hon inte har några barn som är under 18 år, betalas efterlevandepension till honom eller henne under sex månader utan minskning som en så kallad omställningspension. 

Familjepensionen enligt FPL avviker till vissa delar från familjepensionen inom arbetspensionssystemet. Efterlevandepension enligt FPL kan betalas till en efterlevande make som inte fyllt 65 år. Efterlevandepension betalas som begynnelsepension och därefter eventuellt som fortsättningspension. Begynnelsepension beviljas från ingången av den månad som följer efter förmånslåtarens dödsdag och den betalas i sex månader eller till slutet av den månad då den efterlevande maken fyller 65 år. Begynnelsepensionen upphör också om den efterlevande maken ingår ett nytt äktenskap innan han eller hon fyllt 50 år. Begynnelsepensionens fulla belopp är 327,54 euro i månaden år 2020. 

Efter begynnelsepensionen kan den efterlevande maken få fortsättningspension, som består av ett grundbelopp och ett inkomstrelaterat kompletteringsbelopp. Betalningen av fortsättningspensionen upphör från ingången av månaden efter den månad under vilken den efterlevande maken fyller 65 år eller under vilken den efterlevande maken ingår ett nytt äktenskap innan han eller hon fyllt 50 år. Fortsättningspensionens belopp är minst lika stort som grundbeloppet, om den efterlevande maken har ett barn under 18 år tillsammans med förmånslåtaren eller om den efterlevande makens eller förmånslåtarens barn under 18 år som vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll som den efterlevande maken och förmånslåtaren bor i samma hushåll som den efterlevande maken. Om den efterlevande maken inte har något barn som är under 18 år, kan han eller hon få fortsättningspensionens inkomstrelaterade del, men inte grundbeloppet. Den efterlevande makens inkomster och familjeförhållanden påverkar kompletteringsbeloppet. År 2020 är grundbeloppet 102,60 euro i månaden och det fulla kompletteringsbeloppet är 532,48 euro i månaden för den som bor ensam och 460,71 euro i månaden för den som lever i ett parförhållande. 

2.3  Barnpension

Rätt till barnpension enligt arbetspensionslagarna har barn till förmånslåtaren som vid förmånslåtarens död inte har fyllt 18 år. Rätt till barnpension har också den efterlevande makens barn som inte fyllt 18 år och som vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken. Förmånslåtarens adoptivbarn jämställs med förmånslåtarens egna biologiska barn. Barnpensionen beräknas utifrån förmånslåtarens pension. Barnpensionernas totala belopp påverkas inte av om den efterlevande maken är förmånstagare. Det totala beloppet delas jämnt mellan de barn som är förmånstagare. 

Även till den barnpension som betalas med stöd av FPL hör ett grundbelopp och ett eventuellt kompletteringsbelopp. Rätt till barnpension som betalas av FPA har en förmånslåtares barn som är under 18 år eller som är under 21 år och studerar på heltid. 

2.4  Förändringar i antalet förmånstagare

År 2018 fick 17 procent av alla arbetspensionstagare efterlevandepension, vilket är 250 400 personer. År 2018 betalades efterlevandepension från arbetspensions- och folkpensionssystemen till sammanlagt 250 600 efterlevande makar, det vill säga till 16 procent av alla pensionstagare. Antalet personer som får efterlevandepension har sjunkit sedan 2010. 

Figur 1. Alla personer som fått efterlevandepension under åren 1992─2018 indelade enligt pensionssystem. Källa: Pensionsskyddscentralen. 

Av dem som får efterlevandepension är merparten kvinnor. Årligen inleds betalningen av cirka 13 000 nya efterlevandepensioner och av dessa pensionstagare är omkring 80 procent kvinnor. År 1990 fick männen fullständig rätt till efterlevandepension och därefter har andelen män som får efterlevandepension långsamt vuxit. 

Figur 2. Antalet personer som fått efterlevandepension från arbetspensionssystemet under åren 1981─2018 indelade enligt kön. Källa: Pensionsskyddscentralen. 

Enligt Pensionsskyddscentralens långsiktiga prognos förutspås antalet personer som får efterlevandepension enligt arbetspensionssystemet kvarstå på nuvarande nivå eller öka något de närmaste åren. På längre sikt, det vill säga efter 2040-talet, förutspås antalet personer som får efterlevandepension börja minska. Också antalet personer som får efterlevandepension enligt FPL förutspås minska i framtiden. 

Tabell 1. Uppskattning av antalet personer som får efterlevandepension under åren 2020─2085. Källa: Pensionsskyddscentralen och FPA. 

I slutet av 2018 var det främst kvinnor i åldern 65 år eller äldre som fick efterlevandepension. Andelen kvinnor under 65 år som får efterlevandepension är 10 procent. Motsvarande siffra för männen är 14 procent. De som får efterlevandepension är äldre än tidigare. År 1998 var åldern på den efterlevande maken i medeltal 71,9 år (medianen 73), medan åldern fram till 2018 har stigit till 78,0 år (medianen 80). År 2018 var förmånslåtaren vid sin bortgång i medeltal 77 år. De manliga förmånslåtarna var i medeltal 77 år och de kvinnliga förmånslåtarna 74 år. Eftersom livslängden bedöms öka i framtiden, blir de efterlevande änkor eller änklingar i en allt högre ålder. Till följd av den kraftiga förändringen i de efterlevande makarnas åldersstruktur har längden på efterlevandepensionen enligt arbetspensionssystemet blivit längre. De efterlevandepensioner som upphörde 2018 hade i medeltal betalats ut i drygt 17 år. En fjärdedel av kvinnornas efterlevandepensioner hade betalats ut i över 27 år. 

År 2018 betalades barnpension från arbetspensionssystemet till omkring 12 500 barn. Antalet nya barnpensioner har sjunkit i åratal. År 2018 inleddes drygt 1 100 nya barnpensioner inom arbetspensionssystemet. Omkring 41 procent av de nya barnpensionerna inleds i situationer där ingen får efterlevandepension. 

Figur 3. Alla mottagare av barnpension och mottagarna av barnpension inom arbetspensionssystemet under åren 1981─2018. Källa: Pensionsskyddscentralen. 

År 2018 betalades barnpension inom arbetspensions- och folkpensionssystemen till sammanlagt 16 800 barn. 

Figur 4. Alla mottagare av barnpension under åren 1992─2018 indelade enligt pensionssystem. Källa: Pensionsskyddscentralen. 

Antalet personer som får barnpension har sjunkit under en längre tid. Enligt Pensionsskyddscentralens långsiktiga prognos förutspås antalet personer som får barnpension utvecklas enligt tabellen nedan och sjunka tydligt i framtiden. Också antalet barn som får barnpension enligt FPL förutspås minska i framtiden. 

Tabell 2. Uppskattning av antalet personer som får barnpensioner under åren 2020─2085. Källa: Pensionsskyddscentralen och FPA. 

2.5  Förändringar i familjestrukturerna

År 2018 tillhörde 73 procent av befolkningen en familj, vilket är 4 034 000 personer. Andelen personer som hör till en familj har minskat stadigt. Ännu år 1990 hörde 82 procent av befolkningen till en familj. Det har också skett förändringar i de olika familjetypernas andelar. Antalet familjer bestående av gifta par och barn har minskat och andelen andra familjetyper har ökat sedan 1990-talets första hälft. Av familjerna bestod 64 procent av familjer med gifta par år 2018. Familjer bestående av sambor utgjorde 23 procent och familjer bestående av en förälder 13 procent. Av barnfamiljerna bestod 58 procent av gifta par år 2018. Barnfamiljer bestående av sambor utgjorde 20 procent och familjer bestående av en vårdnadshavare 22 procent. 

År 2018 var 47 procent av männen och 46 procent av kvinnorna gifta. På senare tid har andelen äktenskap krympt ganska mycket. Jämfört med 1990-talet har andelen gifta sjunkit med cirka tio procentenheter och också jämfört med 2007 med fem procentenheter. På 1990-talet var fyra femtedelar av männen och tre fjärdedelar av kvinnorna i medelåldern gifta. I början av 1970-talet var andelarna till och med cirka 90 procent. År 2015 var motsvarande andelar endast cirka 60 procent. Det blev vanligare med samboförhållanden på 1970-talet, men en betydande ökning i antalet skedde först på 1990-talet. Antalet personer som lever i samboförhållanden har ökat med cirka 68 procent sedan första hälften av 1990-talet. 

2.6  Förändringar i tiden i arbetslivet och i lönerna

Sedan 1960-talet har det blivit allt vanligare att kvinnor arbetar. År 1970 befann sig 22 procent av de kvinnor som fyllt 15 år utanför arbetskraften. År 2000 var motsvarande siffra fem procent. Endast någon enstaka procent av männen befann sig utanför arbetskraften under de här båda åren. År 2018 räknades 83,7 procent av männen i åldern 20─64 år till arbetskraften (sysselsatta och arbetslösa), medan motsvarande siffra för kvinnorna var 80,2 procent. Sysselsättningsgraden för män i åldern 20─64 år var 78,1 procent och för kvinnorna 75,8 procent. Sedan år 1990 har sysselsättningsgraden bland männen varit cirka 2─6 procentenheter högre än sysselsättningsgraden bland kvinnorna. År 2018 hade de män som gick i ålderspension varit i medeltal 35,9 år i arbetslivet (medianen 39,3) och kvinnorna i 34,6 år (medianen 38,2). Skillnaden är 1,3 år. Den är alltså något mindre när man beaktar alla som gått i pension. År 2018 hade alla de män som gick i arbetspension i medeltal varit 32,6 år i arbetslivet (medianen 37,3) och kvinnorna i 31,4 år (medianen 35,7). Skillnaden mellan medeltalen för männen och kvinnorna är 1,2 år. 

År 2019 var medelinkomsten för män för ordinarie arbetstid 3 835 euro i månaden och för kvinnor 3 226 euro i månaden. Löneskillnaden mellan män och kvinnor har minskat under de senaste 19 åren från 19,4 procent till 15,9 procent. Männens och kvinnornas genomsnittliga inkomster skiljer sig mest från varandra i de äldre åldersgrupperna. Löneskillnaden mellan de totala inkomsterna bland dem som fyllt 60 år är 22 procent, medan den är 6 procent bland personer i åldern 20─24 år. 

2.7  Bedömning av nuläget

Betydelsen och behovet av familjepensionen i samhället påverkas av förändrade familjestrukturer och hur individerna tjänar in sitt eget pensionsskydd. Förändringar i antalet ensamboende, gifta och sambor och i antalet barnfamiljer påverkar hur väl befolkningen omfattas av familjepensionsskyddet. Förändringar i hur män och kvinnor deltar i arbetslivet, i lönerna och i ordnandet av vården av barn påverkar för sin del hur det är möjligt för en person att själv tjäna in sitt pensionsskydd. Efter familjepensionsreformen 1990 har det skett strukturförändringar i samhället och därför är det motiverat att granska de lagstadgade familjepensionssystemen på nytt. 

Efterlevandepensionen enligt arbetspensionslagarna beviljas för närvarande tills vidare. Denna lösning har varit motiverad, särskilt under familjepensionssystemets första tid, då förmånen hade stor betydelse för att trygga försörjningen främst för de änkor som arbetade i hemmet. För de yngre generationerna har efterlevandepensionen inte längre lika stor betydelse för att trygga den efterlevande makens försörjning som tidigare och därmed har också dess betydelse för samhället minskat. Detta har påverkats särskilt av att fler kvinnor arbetar och tjänar in egen pension och av att familjernas storlek har minskat. Sedan 2005 tjänas pension in också under tiden för hemvård av barn. Samhället har genomgått betydande förändringar sedan familjepensionssystemet började utvecklas och när samboförhållanden och skilsmässor blir vanligare, leder också detta till att efterlevandepension blir en förmån för allt färre. Ser man till hur länge som efterlevandepensionen betalas ut är också den förändring som skett i åldersstrukturen hos de efterlevande makarna av betydelse, då den har som följd att efterlevandepension betalas under allt längre tid. 

Det har också skett förändringar i familjestrukturerna under de senaste decennierna. Antalet äktenskap har minskat och när man betraktar familjetyperna, har andelen familjer bestående av ett gift par och barn minskat och de övriga typernas andel har ökat. Antalet personer i samboförhållanden har ökat med 65 procent sedan 1990-talets första hälft. På så sätt faller en ökande andel av parförhållandena utanför den trygghet som de lagstadgade familjepensionssystemen ger. Det finns heller ingen ömsesidig underhållsskyldighet mellan sambor och ingen rätt till den andras egendom motsvarande giftorätt, varför en sambos ställning på många sätt är osäker när ett dödsfall inträffar. Inom lagstiftningen om social trygghet jämställs ofta ett samboförhållande med ett äktenskap. För närvarande har en sambo dock inte rätt till efterlevandepension inom de lagstadgade pensionssystemen. På samhällsnivå kan det anses vara problematiskt att sambor faller utanför familjepensionsskyddet med tanke på tryggandet av försörjningen av deras barn. 

Det främsta målet med familjepensionsreformen 1990 var att förbättra barnens familjepensionsskydd och att behandla barnen jämlikt oberoende av härkomst och familjebakgrund. Tack vare reformen förbättrades barnens ställning i jämförelse med tiden före reformen. Dock är största delen av utgifterna för familjepensionen inriktad på efterlevandepensionerna. Inom arbetspensionssystemet har nivåerna på efterlevandepensionerna stigit snabbare än nivåerna på barnpensionerna. Sedan 1995 har efterlevandepensionen i genomsnitt vuxit reellt med knappt 13 procent, medan barnpensionerna under samma tid kvarstått nästan på samma nivå som tidigare. 

För närvarande skiljer sig de barnpensioner som betalas från arbetspensionssystemet från barnpensionerna i de andra systemen i fråga om längden på utbetalningstiden. Med stöd av arbetspensionslagarna får ett barn barnpension till dess att det fyller 18 år. Däremot kan en ung studerande få barnpension också efter 18 års ålder enligt andra system. FPA kan fortsätta att betala barnpension enligt FPL, om barnet är 18─20 år och studerar på heltid. Även ur den lagstadgade arbetsolycksfallsförsäkringen kan barnpension betalas till barn som är 18─24 år och studerar. Studierna ska ske på heltid och vara yrkesförberedande. Ur patientförsäkringen och trafikförsäkringen får barn ersättning för förlust av underhåll till dess att de fyller 18 år. Ersättningen betalas dock till dess barnet fyller 21 år, om det fortsätter med studier som förbereder för ett yrke. För närvarande är det inte möjligt att få stöd för studier med stöd av arbetspensionslagarna. 

Inom arbetspensionssystemet är den inbördes situationen mellan dem som får barnpension inte heller helt jämlik. I de situationer då det också finns någon i familjen som får efterlevandepension, får hela familjen mer stöd för sin försörjning än då det endast är barn som får familjepensionen. Till barnen betalas barnpension separat från efterlevandepensionen och andelarna ändras enligt antalet barn. Barnpensionen påverkas inte av om det betalas pension till en efterlevande make eller inte. Situationen är densamma i alla familjer där det inte finns någon som har rätt till efterlevandepension. Den största gruppen av dessa utgörs av familjer där föräldrarna levt i ett samboförhållande. 

Med beaktande av socialförsäkringen som helhet och samhällseffekten av familjepensionen i de lagstadgade pensionssystemen kan det anses vara motiverat att alla som deltar i finansieringen delar den risk som är förknippad med en familjeförsörjares död, när målet är att trygga de minderåriga barnens underhåll efter familjeförsörjarens död. Grunderna för det gällande efterlevandepensionssystemet blir dock mottagliga för kritik, då förändringar i samhälls- och familjestrukturerna leder till att efterlevandepensionens samhällseffekt minskar nu och i framtiden. I framtiden kan efterlevandepensionen fortsättningsvis anses ha som samhällsuppgift att trygga försörjningen för den efterlevande maken och familjen i anpassningsfasen efter förmånslåtarens död, eftersom det innebär en stor livsförändring att bli änka eller änkling och den kan få betydande konsekvenser för den efterlevande makens och familjens ekonomi och välmående. I denna svåra livssituation ska efterlevandepensionen ge trygghet och göra det möjligt för den efterlevande maken och familjen att anpassa sig till den förändrade situationen. En sådan anpassning eftersträvas dock inte på längre sikt med arbetspensionssystemets efterlevandepension i den gällande lagen, utan med hjälp av den försöker man bevara den efterlevande makens invanda försörjningsnivå tills vidare. Av detta skäl är det inte helt motiverat att i det nuvarande samhället fördela risken i det obligatoriska socialförsäkringssystemet. Efterlevandepensionen i FPL behöver också utvecklas vid sidan av efterlevandepensionen i arbetspensionssystemet, med beaktande av efterlevandepensionens samhällseffekt i förhållande till mottagarna av andra behovsprövade förmåner och finansieringen av systemet. 

Genom arbetspensionssystemet tryggas i stor utsträckning försörjningen bland annat för dem som blivit arbetsoförmögna eller uppnått åldern för ålderspension. Detta förhindrar de försörjningssvårigheter som annars orsakas av arbetsoförmåga och hög ålder och mer allmänt förhindras också sociala och samhälleliga problem. En hållbar finansiering av arbetspensionssystemet bidrar därmed också till en hållbar offentlig ekonomi. Ett viktigt mål med pensionsreformen 2017 var att trygga en hållbar finansiering av arbetspensionssystemet och att minska trycket att höja arbetspensionsavgiften. Detta är viktigt bland annat för att trygga en tillräcklig pensionsnivå och ett rättvist pensionssystem för alla generationer. Familjepensionssystemet är en fast del av arbetspensionssystemet och genom att minska de kostnader som det medför, kan man för sin del bidra till att trygga en hållbar finansiering av arbetspensionssystemet. Dessutom är det viktigt för hållbarheten inom arbetspensionssystemet och hela den offentliga ekonomin att människorna arbetar i stor utsträckning och att tiden i arbetslivet blir längre. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Hur målen med familjepensionssystemen uppnås och deras samhällseffekter har inte enbart samband med innehållet i familjepensionssystemen, utan också med familjestrukturerna, familjemedlemmarnas ekonomiska förhållanden, att det blivit vanligare att båda makarna arbetar, längre studietider och mer allmänt med individens möjligheter att ta ansvar för sin egen och familjens försörjning. Dessutom påverkas helheten av andra förmåns- och servicesystem i samhället och annat individuellt beteende. 

Genom arbetspensionssystemens verksamhet tryggas skälig försörjning för människorna flera decennier in i framtiden. Sådana konsekvenser på mycket lång sikt har man försökt bedöma i propositionen utifrån de uppgifter som är tillgängliga just nu. De här bedömningarna är förknippade med stor osäkerhet, i synnerhet när det gäller verkningar som sträcker sig utanför arbetspensionsförmånerna, eftersom också helt oförutsebara utvecklingskedjor kan ske i samhället och i människornas verksamhet. 

4.2.3  Övriga samhälleliga konsekvenser

De ändringar som föreslås i propositionen anknyter till de grundläggande fri- och rättigheterna i 6 § 1 mom. och 19 § 2 mom. i grundlagen, det vill säga till jämlikhet och till allas rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad. I propositionen ökar jämlikheten för de barn som är förmånstagare genom de föreslagna ändringarna som gäller rätten till den efterlevande makens kalkylerade pensionsandel och pensionsrätten för en efterlevande som levt i ett samboförhållande. Tack vare ändringarna kommer nivån på familjepensionsskyddet för en barnfamilj som helhet inte längre att vara beroende av om barnens föräldrar varit gifta med varandra. 

Den föreslagna ändringen av åldern för när barnpensionen upphör infaller tidsmässigt nära den tidpunkt när barn genomgår utbildningar på andra stadiet, alltså en yrkesutbildning eller gymnasieutbildning. Största delen av dem som genomgår en utbildning på andra stadiet slutför sina gymnasie- eller yrkesstudier inom loppet av 3,5─4,5 år Finlands officiella statistik (FOS): Studiernas gång [e-publikation] ISSN=1799-1013. 2019. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 7.5.2020]. Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/opku/2019/opku_2019_2020-03-12_tie_001_sv.html. År 2018 slutförde 82 procent av gymnasiets nya studerande enligt uppgift gymnasiets lärokurs på högst 3,5 år och 90 procent på högst 4,5 år. Av de studerande inom yrkesutbildningen avlade 65 procent en yrkesinriktad examen på 3,5 år eller mindre och 73 procent på högst 4,5 år. 

Enligt de föreslagna ändringarna är syftet med familjepensionen i fortsättningen att trygga försörjningen för barnfamiljerna och maken under anpassningstiden efter den ena makens död. Syftet med den gällande efterlevandepensionen enligt arbetspensionssystemet är också att bevara den efterlevande makens försörjning på en skälig nivå efter familjeförsörjarens död. Ändringen kan anses vara motiverad på grund av den förändring i familje- och samhällsstrukturerna som beskrivs i propositionen. 

I propositionen föreslås ändringar i åldern för när barnpensionen upphör, den efterlevande makens kalkylerade pensionsandel och pensionsrätten för en efterlevande som levt i ett samboförhållande, vilka kommer att förbättra barnens ekonomiska försörjning när en familjeförsörjare har dött. 

I propositionen föreslås inga ändringar i omfattningen av barnens rätt till pension, vilket betyder att ändringarna inte påverkar antalet personer som får barnpension. Den föreslagna ändringen att efterlevandepensionen ska bli tidsbestämd påverkar inte barnfamiljernas försörjning, eftersom efterlevandepensionen också i fortsättningen i regel ska betalas till dess att det yngsta barnet som får barnpension uppnår myndighetsåldern. 

Enligt propositionen kan efterlevandepension betalas, förutom till förmånstagarna enligt den gällande lagstiftningen, också till en sambo som uppfyller villkoren och som har levt i gemensamt hushåll med förmånslåtaren eller, om det inte finns någon som får efterlevandepension, som en så kallad tilläggsdel till barn. De här ändringarna förbättrar jämlikheten mellan barn som lever i olika typer av familjer, eftersom familjepensionens belopp för hela familjen inte är direkt beroende av om barnets föräldrar har ingått äktenskap. Av de barnpensioner som började betalas 2019 betalades 440, det vill säga 41 procent, i situationer där det inte fanns någon som fick efterlevandepension. Antalet sambor som i fortsättningen har rätt till efterlevandepension, cirka 200 personer årligen, påverkar antalet tilläggsdelar för barn, vilket innebär att antalet barn som får tilläggsdelar årligen uppgår till drygt 200 personer. 

De föreslagna ändringarna bedöms inte ha några negativa konsekvenser för barnens försörjning eller andra konsekvenser som försämrar barnens ställning. 

Efterlevandepension 

Konsekvenserna av de ändringar som i propositionen föreslås för efterlevandepensionen Källa: Muistio perhe-eläkeuudistuksen vaikutusarvioita, red. Suvi Ritola 26.3.2020, Opublicerad promemoria, Pensionsskyddscentralen gäller i praktiken fler kvinnor än män, eftersom den största delen av dem som får efterlevandepension för närvarande är kvinnor och man antar att det kommer att vara så också i framtiden. Den stora andelen kvinnor som får efterlevandepension beror i huvudsak på att kvinnornas livslängd i genomsnitt är längre än männens och att kvinnorna i snitt oftare ingår äktenskap eller förhållanden med män som är äldre än dem själva. 

Efterlevandepensionens samhällseffekt minskar sannolikt också för kvinnorna i framtiden, om skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor fortsätter att minska i enlighet med befolkningsprognosen och kvinnorna tjänar in mer egen pension, vilket påverkar minskningen av efterlevandepensionen. Samhällseffekterna av efterlevandepensionen har redan minskat kontinuerligt, emedan antalet äktenskap har minskat och antalet sambor eller ensamboende har ökat. Om den tidigare utvecklingen fortsätter, minskar andelen personer som har rätt till efterlevandepension också i framtiden och en allt mindre del av befolkningen omfattas av efterlevandepension. 

År 2019 var 84 procent av dem som fick efterlevandepension enligt arbetspensions- och folkpensionssystemet kvinnor (208 100 personer) och 16 procent var män (40 600 personer). Antalet efterlevande makar som var 65 år eller äldre var 223 600, av vilka 84 procent var kvinnor. Antalet personer under 65 år som fick efterlevandepension var 25 100, och av dem var 78 procent kvinnor. I siffrorna ingår också de efterlevandepensioner enligt arbetspensionssystemet som efter minskningen i praktiken inte betalas ut. Av dem som får en efterlevandepension som är större än noll euro enligt arbetspensionssystemet är 88 procent kvinnor. De relativa andelarna kvinnor och män bedöms kvarstå nära nuvarande nivå på lång sikt. Omkring 13 000 nya efterlevandepensioner inleds varje år och av dem beviljas 80 procent till kvinnor. 

Efterlevandepensionen är i snitt mer ekonomiskt betydelsefull för kvinnor än för män, då man ser till efterlevandepensionernas belopp. Kvinnornas egna pensioner är i genomsnitt lägre än männens, varför efterlevandepensionen har en betydande inverkan på det totala pensionsskyddet för de kvinnor som har rätt till efterlevandepension. Ju äldre pensionstagaren är, desto större är efterlevandepensionens andel av hela pensionen. Efterlevandepensionens andel av den totala pensionen var 160 euro bland alla de kvinnor som fick ålderspension 2019, medan motsvarande andel för männen var 13 euro (figur 5). 

Figur 5: Den genomsnittliga totala pensionen (euro/månad) för de kvinnor som fyllt 65 år och fick ålderspension 31.12.2019 indelad enligt olika åldersgrupper. Källa: Pensionsskyddscentralen. 

Efterlevandepensionens belopp räknas ut på basis av makens pension och den påverkas i regel av den minskning som görs utifrån den efterlevande makens egen pension eller kalkylerade invalidpension. Som en följd av minskningen kan det hända att det inte blir något kvar att betala ut. År 2019 var efterlevandepensionen för 36 procent av männen noll euro till följd av minskningen, medan motsvarande andel för kvinnorna var 6 procent. År 2019 var den genomsnittliga efterlevandepensionen som betalades från arbetspensionssystemet 660 euro i månaden för kvinnorna och 347 euro för männen, om man utesluter de pensioner som minskats till noll euro. Även om de pensioner som minskats till noll euro beaktas, uppgår den genomsnittliga efterlevandepensionen till 619 euro i månaden för kvinnorna och 220 euro i månaden för männen. 

Bland de efterlevandepensioner som inleds årligen har andelen minskade pensioner ökat kontinuerligt. I början av 1990-talet påverkade minskningen cirka 10 procent av de nya pensionerna bland kvinnorna, medan den år 2019 påverkade så mycket som 58 procent (allmän minskning av pensionen eller minskning till noll). Kvinnornas egen pension har således allt mer minskat beloppet av den efterlevandepension som betalas ut och därför bedöms efterlevandepensionens betydelse för kvinnorna ha minskat. För de minskade efterlevandepensioner som inleddes år 2019 (också de som minskades till noll) var minskningen i medeltal 352 euro (341 euro för kvinnorna och 387 euro för männen). 

Den föreslagna ändringen att efterlevandepensionen ska bli tidsbestämd ska gälla de som är födda 1975 eller senare. Enligt bedömningen kommer de här åldersklasserna att bli änkor och änklingar i snitt från början av 2050-talet när de är över 70 år. År 2019 var de som blev änkor i medeltal 74,3 år och änklingar 75,1 år. Åldern har stigit hela tiden med cirka 0,3 år per år. Eftersom den genomsnittliga förväntade livslängden bedöms bli allt längre i framtiden, blir många antagligen änkor eller änklingar i allt högre ålder i fortsättningen också. 

Man bedömer att pensionsskillnaden mellan könen kommer att minska i framtiden, men kvinnornas pensioner bedöms fortsättningsvis vara lägre till beloppet än männens. Enligt Pensionsskyddscentralens mikrosimuleringsmodell ELSI är kvinnornas medianpension (den egna arbetspensionen) i förhållande till männens medianpension vid 75 års ålder cirka 80 procent bland dem som är födda på 1950-talet, 82 procent bland dem som är födda på 1960-talet, 83 procent bland dem som är födda på 1970-talet, 86 procent bland dem som är födda på 1980-talet och 87 procent bland dem som är födda på 1990-talet. När pensionsskillnaden blir mindre och antalet personer som har rätt till efterlevandepension blir färre, minskar också efterlevandepensionens samhällseffekt som utjämnare av pensionsskillnaden. 

Efterlevandepensionen är varken nu eller i framtiden ett ändamålsenligt sätt för att i samhället jämna ut pensionsskillnaderna. Detta beror på att bakgrundsfaktorerna Kuivalainen, Susan, Järnefelt, Noora, Kuitto, Kati, Ritola, Suvi (2019) Pensionsskillnader mellan kvinnor och män: Översikt över forskning och statistik. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:66 (på finska). https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/161880 till skillnaderna i pension mellan kvinnorna och männen i hög grad gäller alla kvinnor och inte enbart dem som omfattas av rätten till efterlevandepension. 

Med anledning av att efterlevandepensionen i propositionen föreslås bli tidsbestämd blir den egna pensionsnivån i fortsättningen viktigare också bland dem som omfattas av efterlevandepension. Reformen följer en förändring som redan syns i samhället från en familjemodell med en familjeförsörjare mot ett pensionsskydd som grundar sig på två arbetande föräldrar och det egna individuella arbetet. Ändringarna stöder att båda har samma ansvar för sin egen försörjning. Andra samhällsmål främjas också av att båda könen arbetar i stor utsträckning. 

Den tidsbestämda efterlevandepensionen bedöms förkorta kvinnornas efterlevandepensioner mer än männens, eftersom kvinnornas efterlevandepensioner i genomsnitt fortsätter längre än männens. År 2019 var längden på de efterlevandepensioner som upphörde när en kvinna dog i medeltal 18,8 år och för männen var motsvarande siffra 10,5 år. För dem som inte fyllt 65 år och som fått efterlevandepension sedan 2015 är den beräknade längden på pensionen 23,4 år, för kvinnorna 24,6 år och för männen 19,7 år. 

Den genomsnittliga längden på efterlevandepensionen bedöms minska i framtiden, även om det inte skulle införas några ändringar i längden för utbetalningen av pensionen. Enligt befolkningsprognosen knappar den förväntade livslängden för män in på den förväntade livslängden för kvinnor. Dessutom lever allt fler tills de blir gamla, varför tiden mellan makarnas död i snitt blir kortare. Därför kan man anta att tidsbegränsningen av efterlevandepensionen relativt sett kommer att förkorta efterlevandepensionen mindre för de generationer som kommer att omfattas av den, än vad de nuvarande statistikuppgifterna gör gällande. 

I propositionen föreslås att rätten till efterlevandepension utvidgas till att gälla sambor som levt i gemensamt hushåll, vilket bedöms gälla främst kvinnor. Efterlevandepension för sambor som levt i gemensamt hushåll kommer att gälla efterlevande sambor som har minderåriga barn, som alltså vanligen är under 55 år. Av dem som år 2018 blev änkor eller änklingar, var under 55 år och fick efterlevandepension var 72 procent kvinnor. Av de efterlevande makar som efter minskningen fick efterlevandepension var 76 procent kvinnor. Därför kan man anta att också majoriteten av de efterlevande sambor som levt i gemensamt hushåll är kvinnor. 

Enligt Pensionsskyddscentralens långsiktiga beräkningsmodell uppskattas färre än 200 efterlevande sambor som levt i gemensamt hushåll få rätt till efterlevandepension årligen. Antalet bedöms minska årligen och uppgå till färre än 150 personer från och med 2034 och färre än 100 personer från och med 2047. 

Barnpension 

De ändringar som föreslås i propositionen och deras inverkan på barnpensionerna Källa: Muistio perhe-eläkeuudistuksen vaikutusarvioita, red. Suvi Ritola 26.3.2020, Opublicerad promemoria, Pensionsskyddscentralen. är jämnt fördelade mellan könen. Också den så kallade tilläggsdel som enligt förslaget ska betalas som barnpension när det inte finns någon efterlevande make med rätt till efterlevandepension, är för barnens del densamma för båda könen och förbättrar hela familjens försörjning. Eftersom dödligheten är högre bland männen finns det troligen dock fler kvinnor bland vårdnadshavarna till de barn som får tilläggsdelen och den inverkar också positivt på deras försörjning. 

Efterlevandepension 

Av alla dem som fick efterlevandepension från arbets- eller folkpensionssystemet i slutet av 2018 var cirka 10 procent (25 100 personer) under 65 år. Bland dem som årligen börjar få efterlevandepension enligt arbetspensionssystemet är cirka 17 procent under 65 år när pensionen inleds (1 800 pensioner år 2019). Efterlevandepensioner enligt arbetspensionssystemet beviljades för 686 personer som var under 55 år, och som efter att den tidsbestämda pensionen upphört fortfarande skulle vara under 65 år, vilket utgör omkring fem procent av alla nya efterlevandepensioner. Sett till alla som får efterlevandepension utgör de här en liten grupp. Förslaget om att sambor som levt i gemensamt hushåll ska få rätt till efterlevandepension gäller dock främst personer som inte fyllt 65 år, eftersom ett villkor för pensionen är att ett barn som inte fyllt 18 år bor i hushållet. 

Beloppet av efterlevandepensionen för dem som inte fyllt 65 år har ofta minskats på basis av den efterlevande makens kalkylerade invalidpension. Bland de efterlevande makar under 65 år för vilka omställningspensionen har avslutats eller som inte har barn under 18 år, minskades den efterlevandepension som inletts 2019 för 79 procent av kvinnorna och 93 procent av männen. 

Det bedöms inte att de föreslagna ändringarna i propositionen kommer att ha några betydande konsekvenser för sysselsättningen av dem som får efterlevandepension och inte har fyllt 65 år. På grund av att efterlevandepensionen blir tidsbestämd kommer den eventuellt lilla effekt som efterlevandepensionen kan ha på incitamenten för att arbeta att tidsmässigt förkortas i fortsättningen. Den efterlevandepension som sambor som levt i gemensamt hushåll får skulle i vissa situationer dock kunna ha små effekter på incitamenten att arbeta. 

Efterlevandepensionen enligt arbetspensionslagarna minskar inte om den efterlevande makens löneinkomster stiger, men däremot påverkar löneinkomsterna kompletteringsbeloppet i fortsättningspensionen för efterlevande enligt FPL. Dessutom minskar andra eventuella förmåner, såsom bostadsbidraget och arbetsmarknadsstödet, om löneinkomsterna stiger. Om den efterlevande maken inte får efterlevandepension enligt FPL eller endast får grundbeloppet för minderåriga barn, påverkar en höjning av lönen inte efterlevandepensionens bruttobelopp. Om inga andra förmåner heller beaktas, bestäms beskattningen och marginalskatten för den efterlevande maken på samma sätt som för en person som får både lön och pension. 

Hur efterlevandepensioner som betalas enligt den gällande lagen påverkar incitamenten för lönearbete när det gäller efterlevande makar har granskats med hjälp av den så kallade effektiva marginalskatten. Den effektiva marginalskatten beskriver hur mycket av en löneökning som går åt i skatt och hur höjningen minskar efterlevandepensionen och övriga förmåner. Ser man till detta kommer pensionstagarens inkomster att påverkas av arbete på samma sätt efter reformen som i dag. Situationen ändras dock när den tidsbestämda efterlevandepensionen upphör. När efterlevandepensionen inte längre betalas ut, är incitamenten för arbete och marginalskatten desamma för den efterlevande maken som för andra arbetstagare som inte får pension. 

På den inkomstnivå som berättigar till efterlevandepension enligt FPL, bostadsbidrag och arbetsmarknadsstöd är den effektiva marginalskatten för löneinkomster redan mellan 60 och 90 procent, till och med 100 procent om bostadsbidraget tas bort. Beräkningen bygger på uppgifter från 2015. På en högre inkomstnivå är det endast beskattningen som påverkar och marginalskatten är mellan 30 och 60 procent. Utan efterlevandepension, men i övrigt under motsvarande förhållanden ligger den effektiva marginalskatten i stort sett dock på samma nivå. 

Av de personer under 65 år som fick efterlevandepension i slutet av 2018 fick 1,0 procent (262 personer) endast efterlevandepension enligt FPL. Efterlevandepension enligt både FPL och arbetspensionslagarna fick 17,1 procent (4 540 personer) och efterlevandepension endast enligt arbetspensionslagarna fick 81,9 procent (21 719 personer). I FPA:s siffror ingår både de som får begynnelsepensionens fasta belopp och de som får fortsättningspensionens grundbelopp och inkomstrelaterade kompletteringsbelopp. 

För de flesta av de efterlevande makarna som inte fyllt 65 år påverkas efterlevandepensionsförmånerna inte av ökat lönearbete. Beskattningen och ändringar i övriga eventuella förmåner och utbetalningar för den sociala tryggheten ger effektivare incitament för arbete för dem som får efterlevandepension än ändringar i efterlevandepensionen. 

Barnpension 

Enligt de föreslagna ändringarna ska barnpension enligt arbetspensionssystemet betalas till dess att barnet fyller 20 år. Barnet kan också få den efterlevande makens kalkylerade pensionsdel som hör till barnpensionen. År 2018 uppgick den barnpension som betalades ut enligt arbetspensionssystemet till i genomsnitt 500 euro i månaden. När åldern för upphörandet av barnpensionen höjs från 18 till 20 år, kan detta i någon mån påverka hur lönsamt det är för ett barn som får barnpension att arbeta under den tid som pensionen betalas ut. Effekten på sysselsättningen för hela åldersgruppen är dock mycket liten, då man beaktar det antal barn som får barnpension. 

En höjning av åldern för när barnpensionen upphör kan också på annat sätt förbättra situationen för ett barn som förlorat sin försörjare, till exempel möjligheterna att fokusera på studier, och därmed också förbättra barnets möjligheter till sysselsättning längre fram. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

När man betraktar på det lagstadgade familjepensionsskyddet i mellan- och nordeuropeiska länder, ser man att familjepensionernas behovsprövning har ökat. I rätten till pension och i förmånens nivå tar man allt mer i beaktande inkomsterna, arbetsförmågan och familjeförhållanden. I synnerhet unga änklingar och änkor utan barn får ofta en tidsbestämd efterlevandepension. Inte bara ett äktenskap utan också ett samboförhållande kan berättiga till efterlevandepension. I mellaneuropeiska länder är det dock vanligt att bara ett äktenskap eller ett registrerat parförhållande ger rätt till efterlevandepension. 

Sverige 

I Sverige hade bara kvinnor rätt till efterlevandepension i det gamla familjepensionssystemet under åren 1962─1990, både när det gäller folkpensionen och arbetspensionen. Till andra delar var villkoren för efterlevandepensionen annorlunda i de två systemen. I arbetspensionen förutsatte efterlevandepensionen alltid äktenskap, men efterlevandepensionen inom folkpensionen kunde också betalas till en ogift kvinna, om hon och förmånslåtaren hade ett gemensamt barn. Efterlevandepensionen i folkpensionssystemet tog slut vid 65 års ålder eller när en annan pensionsförmån beviljades, med efterlevandepensionen i arbetspensionssystemet betalades ut under den efterlevande makens hela livstid. 

I Sverige genomfördes en pensionsreform 1990. I reformen fick även män rätt till efterlevandepension och efterlevandepensionen blev tidsbestämd. I regel räckte förmånen i ett års tid, men det var möjligt att få en förlängning till den på basis av minderåriga barn. Den bestämda tiden motiverades bland annat med att änkan eller änklingen med hjälp av förmånen kan anpassa sig till en ny situation, varefter han eller hon kan trygga sin utkomst genom att arbeta. I reformen gjordes rätten till efterlevandepension likadan när det gäller folk- och arbetspensionen på så sätt att det i bägge systemen är möjligt att bevilja efterlevandepension på basis av ett samboförhållande. Dessutom ändrades åldersgränserna i folk- och arbetspensionen så att efterlevandepensionen i bägge systemen avslutas senast vid 65 års ålder och barnpensionen i 18 eller 20 års ålder, om förmånstagaren studerar. Det att efterlevandepensionen avslutas senast vid 65 motiverades med att dessa personers utkomst i princip borde vara tryggad genom ålderspensioner. Ändringen av åldersgränserna för barnpensioner motiverades med behovet att göra åldersgränserna enhetliga med andra familjeförmåner. 

Övergångsperioden för familjepensionsreformen var lång för att även trygga de äldre generationernas utkomst. Reformen trädde i kraft i början av 1990, men ändringarna i efterlevandepensioner gällde enbart ogifta personer som inte hade fyllt 45. 

Norge 

I Norge är det lagstadgade pensionssystemet en del av folkförsäkringssystemet (Folketrygden), ur vilket det betalas såväl boendebaserade baspensioner som tilläggspensioner som baserar sig på arbete. Bägge pensionerna betalas som ålderspensioner, invalidpensioner och familjepensioner. Familjepensionen kan betalas till såväl änklingar som änkor, sambor, förmånslåtarens barn, tidigare makar och i vissa fall även till andra nära anhöriga. Personer som lever i ett registrerat parförhållande jämställs med äkta makar, och de har samma rätt till pension som efterlevande makar. Familjepensionen inom folkförsäkringen består av en baspension och ett eventuellt pensionstillägg samt en tilläggspension. Pensionernas storlek beror på inkomster och behovsprövning. 

Danmark 

I Danmark omfattar det lagstadgade pensionsskyddet ett boendebaserat folkpensionssystem och arbetsmarknadens tilläggspensionssystem (ATP, Arbejdsmarkedets Tillægspension). Folkpensionen är av central betydelse i pensionsskyddet som helhet och dess nivå är hög. Från folkpensionssystemet betalas ålderspensioner och invalidpensioner. Egentliga familjepensioner beviljas inte från systemet, men på vissa villkor kan man få efterlevandepension i tre månaders tid. 

Den pension son har beviljats till förmånslåtaren betalas till den efterlevande maken under en period på tre månader efter makens död som efterlevandepension (efterlevelsespension), om båda makar eller sambor får pension. De som inte får den ovannämnda efterlevandepensionen kan beviljas en engångsersättning vars storlek beror på inkomsterna (efterlevelseshjælp). 

Tyskland 

I Tyskland förnyades familjepensionerna som en del av den allmänna pensionsreformen 2001. Det huvudsakliga syftet med reformen var att modernisera systemet och öka behovsprövningen. I det gamla familjepensionssystemet beviljades efterlevandepensioner i praktiken tillsvidare, och den efterlevande makens egna inkomster hade föga inverkan på förmånens nivå. I och med reformen tas nästan alla inkomstslag i beaktande när efterlevandepensionen fastställs, även om den efterlevande maken har en viss fri inkomst som inte minskar beloppet på efterlevandepensionen, beroende på inkomstslaget. I reformen begränsades rätten till efterlevandepensionen så att förmånen beviljas som tidsbestämd, en liten efterlevandepension på högst två år, om den efterlevande maken är under 45 år gammal, barnlös eller arbetsför. I annat fall kan efterlevandepensionen beviljas som stor efterlevandepension utan en fastställd tidsperiod så länge som förutsättningarna för den stora efterlevandepensionen uppfylls. Nivån på den stora efterlevandepensionen minskades från 60 till 55 procent av förmånslåtarens ålderspension. Detta kompenserades dock med nya barnhöjningar så att redan en efterlevande make som hade haft två barn fick en högre pension än efterlevandepensionen enligt de gamla reglerna. 

6.1  Allmänt

Yttranden om propositionsutkastet begärdes av de instanser som nämns i 1 kap. genom en begäran om utlåtande den 17 september 2020. Ett sammandrag över yttrandena finns i statsrådets projektdatabas. Remissvar lämnades av Akava ry, Finlands näringsliv rf, Pensionsskyddscentralen, Eläkeliitto ry, Julkisen alan unioni JAU ry, FPA, KT Kommunarbetsgivarna, Barnombudsmannen, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA, Mannerheims Barnskyddsförbund rf, Nätverket för familjers diversitet, justitieministeriet, Närståendevårdarnas förbund rf, Suomen nuoret lesket ry, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Företagarna i Finland rf, STTK rf, Työeläkevakuuttajat TELA-Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry, finansministeriet och två privatpersoner. 

Av remissinstanserna konstaterade 14, dvs. Akava ry, Finlands näringsliv rf, Pensionsskyddscentralen, Julkisen alan unioni JAU ry, FPA, KT Kommunarbetsgivarna, Barnombudsmannen, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA, justitieministeriet, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Företagarna i Finland rf, STTK rf, Työeläkevakuuttajat TELA-Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry och finansministeriet att de understöder propositionen och dess mål eller att de inte har något att anmärka på eller uttala sig om. I en del av dessa yttranden föreslogs samtidigt vissa ändringar i fråga om detaljer. Övriga remissinstanser framförde delvis kritiska synpunkter på propositionen. I de sistnämnda yttrandena understöddes en del av de föreslagna ändringarna och andra mötte motstånd och kritik. De förslag som förbättrar barnens ställning och ställningen för personer som blir änklingar eller änkor efter ett samboförhållande understöddes. Fem av remissinstanserna motsatte sig propositionens förslag om begränsning av efterlevandepensionens längd. 

I flera yttranden konstaterades det att det är motiverat att på nytt se över familjepensionssystemet och dess mål med beaktande av de förändringar som skett i arbetslivet, familjestrukturerna och samhället (bl.a. att tiden i arbetslivet och löneskillnaderna mellan könen förändrats, att samboförhållanden blivit vanligare även i barnfamiljer och att unga blir ekonomiskt självständiga senare) sedan revideringen av familjepensionssystemet 1990. 

Propositionen ansågs förbättra barnens och barnfamiljernas ekonomiska trygghet vid en familjeförsörjares död. Kanaliseringen av resurser till barn och barnfamiljer understöddes. Detta ifrågasattes inte heller av de remissinstanser som samtidigt lyfte fram någon annan grupps ställning. Barnombudsmannen konstaterade att den föreslagna lagstiftningen på ett bra sätt tryggar barns rätt till en tillräcklig levnadsstandard och stärker jämlikheten för barn. I en del av yttrandena hänvisades det också till förbättrad jämlikhet i fråga om olika slags familjer. 

Justitieministeriet bedömde propositionen särskilt med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna och konstaterade att skälen till den föreslagna lagstiftningen i princip är godtagbara med tanke på systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna som helhet. 

I flera yttranden konstaterades det att stärkandet av den finansiella hållbarheten i arbetspensionssystemet talar för de föreslagna ändringarna. Denna aspekt togs upp på olika sätt i yttranden av bland annat finansministeriet, Työeläkevakuuttajat TELA-Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry, KT Kommunarbetsgivarna och Finlands näringsliv. Finansministeriet bedömde att den modell som föreslås i fråga om begränsningen av efterlevandepensionens längd kommer att sänka arbetspensionsutgiften gradvis från och med 2050-talet. År 2085 kommer reformen att sänka hela arbetspensionsutgiften med ca 1 %. I fråga om hela den offentliga ekonomin är effekten dock inte lika stor, eftersom kostnaderna för den sociala trygghet som FPA har hand om bedöms öka något i och med reformen. Finansministeriet ansåg att man i reformen ännu modigare kunde ha eftersträvat att förbättra arbetspensionssystemets hållbarhet med hänvisning till det betydande trycket på att höja arbetspensionsavgiften inom den privata sektorn på 2050-talet, som Pensionsskyddscentralen förutspår. Justitieministeriet betonade däremot att de ändringar som föreslås i pensionssystemet inte ska motiveras enbart med ekonomiska orsaker, utan att deras godtagbarhet också ska bedömas med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna, vilket har gjorts i propositionen. 

Eläkeliitto ry och Närståendevårdarnas förbund rf konstaterade i sina yttranden att familjepensionernas andel av alla pensionsutgifter är relativt liten. Eläkeliitto ry påpekade att betalningsansvar överförs till skattebetalarna till den del FPA:s utgifter för pensionsförmåner ökar. 

6.2  Beaktandet av remissvaren i propositionen

Med anledning av de omständigheter som framfördes i yttrandena kompletterades utkastet till proposition, bland annat specialmotiveringen och bedömningen av propositionens grundlagsenlighet. 

I fem av yttrandena motsatte man sig propositionen och dess grunder i fråga om begränsningen av efterlevandepensionens längd. Vid den fortsatta beredningen ändrades utkastet till proposition inte till denna del, eftersom det på grund av de förändringar i samhället och i familjestrukturerna som skett under de senaste årtiondena på det sätt som beskrivs i propositionen inte längre finns tillräckliga samhälleliga grunder för efterlevandepension som betalas tills vidare. Däremot kan man till följd av de inbesparingar som görs i och med begränsningen av efterlevandepensionens längd omfördela tryggheten så att efterlevandepensionen för personer som levt i gemensamt hushåll och barnpensionen förbättras. Utan begränsning av efterlevandepensionens längd skulle dessa ändringar, som ökar kostnaderna för systemet, av ekonomiska orsaker inte vara möjliga att genomföra. 

Närståendevårdarnas förbund rf framhöll att konsekvenserna av den föreslagna begränsningen av efterlevandepensionens längd för närståendevårdare och i fråga om efterlevande makars fattigdom borde utvärderas ytterligare. Det konstaterades vid den fortsatta beredningen att endast en liten del av närståendevårdarna omfattas av efterlevandepensionsskyddet och att efterlevandepensionen därmed inte är ett heltäckande och ändamålsenligt sätt att stödja närståendevårdare. 

I några yttranden föreslogs det att propositionens konsekvensbedömningar skulle utvidgas. Beredningen av utkastet till proposition ansågs till denna del vara tillräcklig. 

Justitieministeriet ansåg i sitt yttrande att de ikraftträdandebestämmelser som föreslås är i linje med grundlagsutskottets praxis i fråga om pensionsförmåner med beaktande av att ändringarna inte inverkar på de pensionsförmåner som redan betalas ut och att ändringarna delvis genomförs stegvis. Justitieministeriet konstaterade också att grunderna till och konsekvenserna av förslaget utreds i detalj i propositionen. Justitieministeriet hade därmed inget att anmärka på bestämmelserna om tidsbestämd efterlevnadspension, förutom det att tidsbegränsningen på 10 år bör motiveras noggrannare också i specialmotiveringen. Dessutom fäste justitieministeriet uppmärksamhet vid att det i lagstiftningen fortfarande blir kvar skillnader mellan ställningen för par som är gifta och par som bor i gemensamt hushåll. Godtagbarheten i fråga om detta med tanke på lagstiftningen som helhet bör enligt justitieministeriet ännu bedömas och motiveras närmare med avseende på 6 § och 19 § i grundlagen. Vid övervägandet bör särskild uppmärksamhet fästas vid ställningen för barnfamiljer bestående av sambor som lever i gemensamt hushåll jämfört med barnfamiljer bestående av ett gift par. Utkastet till proposition kompletterades i fråga om de grunder som nämns i justitieministeriets yttrande. 

I några yttranden ansågs det att konsekvenserna av förslaget att ändra efterlevandepensionens längd berör olika åldersgrupper på olika sätt. Finansministeriet ansåg att den föreslagna modellen behandlar personer födda före 1975 ojämlikt jämfört med dem som är födda senare och föreslog att denna lösning ännu ska övervägas. Finansministeriet ansåg att övergångsperioden är lång och även att en tid på åtminstone 10 år för tryggandet av anpassningsfasen är en lång tid. Finansministeriet föreslog att det utreds om begränsningen av efterlevandepensionens längd kan genomföras till exempel genom ett mer stegvist övergångsarrangemang så att gränsen mellan åldersgrupperna blir mindre markant. Motiveringen i fråga om jämlikheten i övergångsbestämmelserna kompletterades i utkastet till propositionen. Vid den fortsatta beredningen ansågs det inte ändamålsenligt att förkorta övergångsperioden och den pensionstid som föreskrivs för att trygga den efterlevande makens anpassningsfas. Däremot ansågs det vid den fortsatta beredningen inte heller möjligt att göra övergångsperioden mer stegvis, eftersom en annan lösning än den längre övergångsperioden i själva verket skulle försämra de försäkrades ställning jämfört med den föreslagna modellen. 

Nätverket för familjers diversitet och Suomen nuoret lesket ry föreslog i sina yttranden att rätten till efterlevandepension ska gälla alla efterlevande makar oberoende av de villkor som hänför sig till ålder eller barn, eftersom dessa kan leda till ojämlikhet. Till följd av begränsningarna i lagen har efterlevande makar som inte fyllt 50 år och inte har barn inte heller i fortsättningen rätt till efterlevandepension. Vid den fortsatta beredningen ändrades utkastet till proposition inte till denna del, eftersom den föreslagna utvidgningen av rätten till efterlevandepension inte överensstämmer med målen för reformen på det sätt som beskrivs i propositionen. I allmänhet är behovet att trygga försörjningen för familjen större när förmånslåtaren vid sin död har haft minderåriga barn. 

Barnombudsmannen föreslog i sitt yttrande att man vid den fortsatta beredningen ska överväga om jämlikheten förverkligas ännu bättre om efterlevandepension enligt arbetspensionssystemet fortsätter att betalas ut tills det yngsta barnet fyller 20 år åtminstone i de fall där den unga personen studerar på heltid och bor i samma hushåll som den efterlevande maken. Barnombudsmannen jämför detta med en situation där det inte finns någon efterlevande make och barnet som tilläggsdel får den kalkylerade delen av efterlevandepensionen fram till 20 års ålder. Mannerheims Barnskyddsförbund föreslog dessutom att åldersgränsen för barnpensionen höjs till 21 år. Vid den fortsatta beredningen ansågs det inte ändamålsenligt att förlänga tiden för efterlevandepension eller barnpension enligt arbetspensionssystemet på det sätt som föreslås i yttrandena. Ett 21-årigt barn som studerar på heltid får grundbeloppet för FPA:s barnpension. 

Pensionsskyddscentralen och FPA fäste i sina yttranden uppmärksamhet vid 55 § 1 mom. 2 punkten i lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare och motiveringen till den. Båda remissinstanserna ansåg att det i motiveringen till punkten i den form den ingår i propositionen ställs upp strängare villkor för att få efterlevandepension och att kravet i fråga om den tid man har bott i gemensamt hushåll utan avbrott även bör framgå av ordalydelsen i punkten i lagen. Däremot kan man i motiveringen fortfarande lindra kravet på att ha bott fem år utan avbrott i gemensamt hushåll genom att beskriva hur korta och tillfälliga perioder av boende isär påverkar uppfyllandet av kravet. Vid den fortsatta beredningen ändrades propositionen inte till denna del, eftersom ordalydelsen i den föreslagna lagen och motiveringen inte sågs som motstridiga på det sätt som framförts. 

Mannerheims Barnskyddsförbund föreslog i sitt yttrande att tidskravet i fråga om ett gemensamt hushåll tas bort, eftersom denna förutsättning också inverkar på försörjningen för barnen i familjen. Dessutom fäste Mannerheims Barnskyddsförbund uppmärksamhet vid att man vid den fortsatta beredningen skulle utreda konsekvenserna av att efterlevandepensionen upphör i en situation där en efterlevande make som inte fyllt 50 år gifter om sig. Utkastet till proposition ändrades inte till dessa delar vid den fortsatta beredningen, eftersom den utbetalning av den efterlevande makens kalkylerade andel i form av barnpension som föreslås i propositionen tryggar barnens försörjning i en sådan situation. 

7.1  Lag om pension för arbetstagare

2 §. Centrala definitioner. I paragrafen föreskrivs om definitionerna av de begrepp som har använts i lagen. Det föreslås att en ny punkt 14 ska fogas till 1 mom. Enligt den avser man i ArPL med efterlevande make både en person som ingått äktenskap med förmånslåtaren och den som utan att ha ingått äktenskap levt i gemensamt hushåll med förmånslåtaren. Definitionen behövs eftersom begreppet efterlevande make har förändrats i pensionslagstiftningen på grund av den i propositionen föreslagna utvidgningen av eftervande makes rätt till pension. 

55 §. Efterlevande makes rätt till pension. I paragrafen föreskrivs om den efterlevande makens rätt till familjepension. Det föreslås att bestämmelsen bland annat ska ändras så att även en person som bott i gemensamt hushåll med förmånslåtare i fortsättningen på vissa villkor har rätt till efterlevandepension. 

Utgångspunkten till den föreslagna ändringen i 1 mom. är definitionen av sambo och samboförhållande i 3 § i lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll (26/2011). Enligt arbetspensionslagarna definieras ett gemensamt hushåll som berättigar den efterlevande maken till en familjepension dock på ett något mer begränsat sätt än samboförhållandet i ovannämnda lag. Detta kan anses vara motiverat med tanke på dessa lagars olika syften. Med en familjepension vill man trygga familjens utkomst efter att familjens försörjare har avlidit, och med lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll vill man få fram ett rättvist resultat i det åtskiljande av sambors egendom som äger rum när ett samboförhållande avslutas. Med lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll vill man inte jämställa sambor med äkta makar, och inte heller är detta syftet när rätten till familjepension utvidgas att omfatta vissa situationer med gemensamt hushåll. Bakom ligger det faktum att tillämpandet av ett äktenskaps juridiska inverkningar på ett parförhållande baserar sig på parternas uttryckliga viljeförklaringar, och sambor kan leva i ett samboförhållande uttryckligen för att undvika de juridiska konsekvenserna av ingåendet av ett äktenskap. Å andra sidan bör man komma ihåg att inte heller ett äktenskap ger den efterlevande maken rätt till familjepension i alla situationer. 

Det föreslås att paragrafens 2 mom. uppdelas i två punkter och att den nuvarande bestämmelsen i 1 mom. blir 1 mom. 1 punkten. I 2 punkten ska det föreskrivas om rätten till efterlevandepension på basis av gemensamt hushåll. Enligt den nya 2 punkten har en person som bott i gemensamt hushåll med förmånslåtaren rätt till efterlevandepension, om han eller hon hade flyttat ihop med förmånslåtaren i gemensamt hushåll innan förmånslåtaren fyllt 65 år, det gemensamma hushållet har vid förmånslåtarens död varat i minst fem år och om den efterlevande maken har med förmånslåtaren ett gemensamt barn som inte har fyllt 18 år. Därtill förutsätts det att det gemensamma barnet bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken och att förmånslåtaren eller den efterlevande maken inte var gifta med någon annan än den i bestämmelsen avsedda make som bodde i det gemensamma hushållet. Rätten av den efterlevande make som bodde i gemensamt hushåll med förmånslåtaren att få familjepension efter förmånslåtaren omfattar därmed etablerade samboförhållanden i vilka bägge parterna tar hand om barnets uppehälle och vårdnad och i vilka det alltjämt är nödvändigt att trygga barnets utkomst eftersom barnet är minderårigt. 

Åldersgränsen för inledandet av det gemensamma hushållet motsvarar åldersgränsen på 65 år som i den gällande lagen tillämpas på äkta makar. Genom att tillämpa samma åldersgräns kan man undvika situationer i vilka det inte lönar sig för personer som fyllt 65 år att ingå äktenskap för att maken eventuellt senare kan ha rätt till efterlevandepension. Å andra sidan uppmuntrar bestämmelsen inte heller till att senare undvika äktenskap med den sambo som bor i gemensamt hushåll, eftersom ett äktenskap mellan förmålslåtaren och den efterlevande maken som bott i gemensamt hushåll inte betyder att makens rätt till efterlevandepension upphör, om förutsättningarna enligt 2 punkten annars uppfylls. 

I regel ska gemensamt hushåll betyda att personen i fråga har samma adress som den försäkrade i befolkningsdatasystemet när den försäkrade avlider och har haft det utan avbrott i minst fem års tid. Perioden på fem år ska alltså ha uppfyllts när förmånslåtaren avlider, dvs. förmånslåtaren och den efterlevande sambon måste då ha bott i gemensamt hushåll som avses i bestämmelsen. Boende i gemensamt hushåll tidigare uppfyller alltså inte förutsättningen, om samboendet vid något skede har avbrutits. Kortare och tillfälligt särboende avses dock inte avbryta perioden med oavbrutet samboende. Vanligen har det då inte heller gjorts några ändringar i adressuppgifterna i befolkningsdatasystemet. Som kort och tillfälligt särboende kunde betraktas till exempel utstationering på några månader eller anstaltsvård. Om de sambor som bott i gemensamt hushåll har bott utomlands minst en del av den boendeperiod på minst fem år som är förutsättningen för erhållandet av efterlevandepension, ska pensionssökanden förete pensionsanstalten tillräcklig utredning om boendet tillsamman utomlands när en familjepension ansöks om. Utredningen kan vara till exempel ett intyg av en behörig myndighet i landet i fråga om förmånslåtarens och den efterlevande makens boendeförhållanden. 

Det gemensamma barnet av en förmånslåtare och efterlevande make som bodde i gemensamt hushåll ska vara ett gemensamt biologiskt barn eller ett adoptivbarn. På grund av den gällande lagstiftningen om adoption är det oftare fråga om sambornas biologiska barn. 3 mom. i den gällande paragrafen ska tillämpas även när det är fråga om gemensamt hushåll, dvs. om det gemensamma biologiska barnet till exempel har givits som adoptivbarn till en annan familj innan förmånslåtaren avlider, betraktas ett sådant barn inte längre som förmånslåtarens och den efterlevande makens gemensamma barn. Som gemensamt barn ska betraktas förmånslåtarens och den efterlevande makens biologiska barn som har fötts efter förmånslåtarens död. Det är alltså det juridiska föräldraskapet som är avgörande. Den gällande lagstiftningen om familjer förutsätter praktiska åtgärder i ett samboförhållande för att juridiskt föräldraskap träder i kraft, såväl gällande biologiska barn som adoptivbarn. I situationer som avses i 1 mom. 2 punkten förutsätts det dessutom att det gemensamma barnet har bott i samma hushåll med förmånslåtaren och den efterlevande maken. Barnets boendesituationer kan dock variera mycket till exempel på grund av barnets studier. Därför ska det för att underlättar verkställandet i praktiken bara undersökas att barnet vid något skede har bott med förmånslåtaren och den efterlevande maken medan det gemensamma hushållet som berättigar till familjepension har varat. I oklara situationer är det med tanke på barnets boende väsentligt huruvida förmånslåtaren och den efterlevande maken tillsammans ekonomiskt tagit hand om det gemensamma barnet. I praktiken ska boendet avgöras på basis av den adress som antecknats i befolkningsdatasystemet som hemadress när det gäller det gemensamma hushållet, dess varaktighet och det gemensamma barnets boende. I sådana situationer i vilka det gemensamma barnet för förmånslåtaren och den efterlevande sambon som bott i gemensamt hushåll har fötts levande men eventuellt bott till exempel på sjukhus, ska det dock anses att barnet har på det sätt som avses i bestämmelsen bott i gemensamt hushåll med förmånslåtaren och den efterlevande maken. Även förmånslåtarens och den efterlevande makens biologiska barn som har fötts efter förmånslåtarens död anses ha bott i gemensamt hushåll på det sätt som avses i bestämmelsen. 

Rätten till familjepension på basis av gemensamt hushåll ska enligt den ändring som föreslås i 60 § i ArPL upphöra när det yngsta barnet som har rätt till familjepension fyller 18 år. Rätten till familjepension på basis av gemensamt hushåll ska alltså ha fast samband med vårdnaden och uppehället av förmånslåtarens och den efterlevande makens gemensamma barn. Enligt bestämmelsen kan dock en person som är gift med någon annan än förmånslåtaren inte betraktas som efterlevande make på basis av gemensamt hushåll. Med bestämmelsen ändras inte heller förutsättningarna för barnets rätt till pension. 

Den föreslagna nya bestämmelsen i 2 punkten innebär i praktiken att sambor som till exempel bott i gemensamt hushåll i tre år inte har rätt till efterlevandepension efter varandra även om de övriga förutsättningarna uppfylldes. Med minimitiden för ett gemensamt hushåll kan man undvika det att ändringen omfattar sådana kortvariga samboförhållanden i vilka förhållandet i gemensamt hushåll först håller på att bildas. Beroende på minimitiden då det gemensamma hushållet har varat kommer bestämmelserna i praktiken att tillämpas på efterlevande makar som har fyllt 18 år. I praktiken är även ett äktenskap med några få undantag i praktiken möjligt bara för personer som har fyllt 18 år. Förutsättningen gällande ett gemensamt barn har samband med det att man genom den efterlevande sambons rätt till familjepension på basis av gemensamt hushåll uttryckligen vill trygga barnets rätt till underhåll. Å andra sidan har förutsättningen om ett gemensamt barn samband med det att man genom bestämmelserna inte vill skydda andra förhållanden än sådana som baserar sig på ett parförhållande. Den gällande lagstiftningen om familjeförhållanden kan också i praktiken påverka det hur bestämmelserna om familjepension tillämpas. 

Det föreslås att paragrafens 4 mom. ska ändras på så sätt att en efterlevande make även kan ha rätt till familjepension på basis av ett senare äktenskap eller ett senare gemensamt hushåll efter att den rätt som erhållits på basis av ett tidigare äktenskap eller ett tidigare gemensamt hushåll har upphört. Ändringen har samband med förslaget om att den efterlevande makens rätt till efterlevandepension ska vara tidsbestämd, dvs. efterlevandepensionen ska i regel inte fortsätta tills den efterlevande maken avlider. Syftet med bestämmelsen i 4 mom. i den gällande paragrafen är att hindra betalningen av flera efterlevandepensioner samtidigt. Till den här delen ska situationen inte ändras, dvs. den efterlevande maken kan samtidigt bara ha rätt till en efterlevandepension, oberoende av om rätten baserar sig på 55 eller 57 § i ArPL. Momentet uttrycker också prioritetsordningen mellan eventuella efterlevandepensioner som betalas ut på basis av olika pensionsfall, dvs. rätten som baserar sig på ett tidigare äktenskap eller ett tidigare gemensamt hushåll har alltid företrädesrätt oberoende av det om den efterlevande maken har ansökt om pensionen i fråga till betalning eller inte. Därtill föreslås det att till momentet ska fogas ett nämnande om gemensamt hushåll. Detta leder till att inte heller en efterlevandepension som baserar sig på gemensamt hushåll berättigar till flera än en efterlevandepension samtidigt. 

56 §. Barns rätt till pension. I paragrafen föreskrivs om barnets rätt till familjepension. Första meningen i paragrafens 1 mom. ska enligt förslaget ändras på så sått att barnets rätt till pension ska fortsätta två år längre än i den gällande lagen, dvs. i fortsättningen har ett barn som inte fyllt 20 år rätt till barnpension vid förmånslåtarens död. Den längre betalningstiden ska gälla alla barnpensioner, dvs. den är inte bunden till några förutsättningar såsom studier som huvudsyssla på samma sätt som barnpensionen enligt FPL. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten dessutom ska specificeras så att ändringar i den efterlevande makens pensionsrätt inte ska påverka förutsättningarna för barnets rätt till pension. Också i fortsättningen är förmånstagarna till barnpensionen förmånslåtarens biologiska barn och adoptivbarn samt barnen till den efterlevande make som var gift med förmånslåtaren, om barnen vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken. 

Bakom arbetspensionssystemets barnpension finns föräldrarnas underhållsansvar för barnen, som baserar sig på lagen om underhåll för barn (704/1975). I lagens 3 § 1 mom. föreskrivs att barns rätt att erhålla underhåll av föräldrarna upphör när barnet fyller aderton år. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att föräldrarna svarar för kostnaderna för barnets utbildning även efter det barnet fyllt aderton år, om detta prövas skäligt. Härvid beaktas särskilt barnets anlag, utbildningstiden och kostnaderna för utbildningen samt barnets möjligheter att efter avslutad utbildning självt svara för kostnaderna för denna. I praktiken är det också vanligt att föräldrarna stöder sina barns studier och uppehälle även efter att de har fyllt 18 år. 

Rätten av ett myndigt barn till underhåll har inte tidigare ansetts vara en tillräcklig grund att utvidga arbetspensionssystemets familjepension att omfatta ett myndigt barn. När familjens försörjare har dött, överförs därmed ansvaret för ett myndigt barns underhåll och uppehälle från arbetspensionssystemets synvinkel till barnet självt och i vissa situationer till staten. Den föreslagna ändringen, dvs. att fortsätta barnets rätt till pension med två år, stärker syftet att arbetspensionssystemets familjepension ska trygga uppehället när det gäller barn och sambandet med föräldrarnas underhållsskyldighet. 

I dagens läge betalar pensionsanstalten barnpensionen i regel till barnets förälder eller annan vårdnadshavare på dennes bankkonto. Detta beror på att personer som får barnpension enligt den gällande lagen är under 18 år gamla och på det att syftet med barnpensionen är att kompensera barnets levnadskostnader i familjen när den andra vårdnadshavaren har dött. I fortsättningen ska pensionsanstalten betala ut pensionen till barnet självt, när barnet har blivit myndigt. I praktiken kommer pensionsanstalten att i regel sluta betala barnpensionen till en förälder och börjar betala den till barnets eget bankkonto när barnet fyller 18 år och blir myndigt. I praktiken kontaktar pensionsanstalten barnet som är förmånstagare innan barnet blir myndigt och ber att få de nödvändiga uppgifterna, till exempel bankkontonumret, för att pensionen kan betalas ut. 

Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom., i vilket det föreskrivs om den kalkylerade andel av den efterlevande makens andel av familjepensionen enligt 85 § i ArPL som hör till barnpensionen. Momentet ska tillämpas om det efter förmånslåtaren inte har funnits en efterlevande make som har rätt till familjepension, om den efterlevande maken har avlidit eller ingått äktenskap innan han eller hon har fyllt 50 år innan den efterlevande makens rätt till familjepension skulle ha upphört, dvs. i praktiken oftast innan barnet har fyllt 20 år. Om den efterlevande makens rätt till efterlevandepension har upphört efter att det yngsta barnet som har rätt till barnpension har fyllt 18 år eller efter att den efterlevande makens rätt till efterlevandepension på 10 år har upphört, kan barnet inte få en kalkylerad andel. Betalningen av den efterlevande makens s.k. kalkylerade andel som ingår i barnpensionen betalas så länge som barnet har rätt till barnpension. Vid tillämpandet av momentet har det ingen betydelse om förmånslåtaren har haft annan efterlevande make än den som enligt ArPL har rätt till familjepension. Barnet kunde således få den efterlevande makens kalkylerade andel till exempel när den efterlevande maken har avlidit eller när han eller hon inte uppfyller kraven enligt 55 eller 57 § i ArPL. Till barnet kan inte betalas den efterlevande makens andel, om en efterlevande make som lever enligt ArPL har rätt till familjepension men inte har ansökt om dess betalning. En tidigare makes efterlevandepension utgör också ett hinder för betalning av den efterlevande makens kalkylerade andel i form av barnpension. Paragrafens 2 mom. ska också tillämpas på andelen av barnpensionen enligt 3 mom., dvs. den efterlevande makens kalkylerade andel kan höra till barnpensionen efter högst två förmånslåtare. 

60 §. Upphörande av familjepension. I paragrafen föreskrivs om upphörandet av familjepensionen. I paragrafens 1 mom. ska enligt förslaget föreskrivas att efterlevandepensionen är tidsbestämd. Genom ändringen befästs målet med efterlevandepensionen att anpassa den efterlevande makens och barnfamiljernas försörjning till den ekonomiska förändring som makens död medför. Målet med efterlevandepensionen är i fortsättningen inte längre att permanent bevara den invanda försörjningsnivån. Enligt huvudregeln i den nya 1 punkten i momentet ska efterlevandepensionen upphöra vid utgången av den månad under vilken det har gått tio år sedan pensionsfallet. Enligt 1 punkten kan efterlevandepensionen även upphöra senare, om det vid förmånslåtarens död i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken bodde ett eller flera barn som har rätt till familjepension efter förmånslåtaren och det yngsta barnet som har rätt till familjepension är yngre än 18 år. I detta fall upphör efterlevandepensionen vid utgången av den månad under vilken det yngsta till familjepensionen berättigade barnet fyller 18 år. Tidpunkten är i praktiken den samma som den från och med vilken efterlevandepensionen minskas enligt 89 § 2 mom. i ArPL. 

2 punkten i momentet ska gälla efterlevande makar som avses i 55 § 1 mom. 2 punkten i ArPL och som har rätt till familjepension på basis av gemensamt hushåll. Deras rätt till familjepension upphör alltid vid utgången av den månad under vilken det yngsta av förmånslåtarens och den efterlevande makens gemensamma till barnpensionen berättigade barn fyller 18 år. Rätten till familjepension på basis av gemensamt hushåll ska alltså ha samband med försörjningen av förmånslåtarens och den efterlevande makens gemensamma barn. Eftersom den efterlevande makens rätt till pension enligt både 1 och 2 punkten har samband med barnets försörjning, ska efterlevandepensionen inte bara upphöra när barnet fyller 18 år utan också när barnet ges som adoptivbarn till en annan familj eller om barnet dör. Innehållet i det gällande momentet ska bli en ny punkt (3), enligt vilken efterlevandepensionen upphör, om den efterlevande maken ingår ett nytt äktenskap innan han eller hon fyllt 50 år. Bestämmelsens innehåll ändras inte till den här delen, men på grund av andra ändringar ska dess tillämpning utvidgas på så sätt att även rätten till efterlevandepension som baserar sig på gemensamt hushåll upphör på grund av nämnda ingående av äktenskap. 

Enligt förslaget ska paragrafens 2 mom. ändras så att barnpensionen ska upphöra två år senare än enligt den gällande lagen, dvs. vid utgången av den månad under vilken barnet fyller 20 år. Ändringen har att göra med den ändring i barnets rätt till pension som föreslås i 56 § 1 mom. i ArPL, enligt vilken åldern då barnpensionen upphör ska höjas med två år. Bestämmelsen ska gälla barnpensionen, som med anledning av de föreslagna ändringarna begreppsmässigt omfattar barnpensionen enligt 56 § 1 mom. i ArPL och den efterlevande makens kalkylerade familjepensionsandel som enligt det nya föreslagna 3 mom. i 56 § i ArPL betalas ut som barnpension. 

61 §. Beviljande av familjepension på basis av sannolikt dödsfall. I paragrafen föreskrivs om beviljandet av familjepension för viss tid på grund av förmånslåtarens sannolika dödsfall. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras, eftersom alla familjepensioner i framtiden beviljas för viss tid. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ska specificeras när det gäller bedömningen av förmånslåtarens dödsdag och den utredning som presenteras om döden sam gällande införande och fortsättning av familjepensionen. 

Det föreslås att paragrafen ska ändras, eftersom den gällande bestämmelser ger individen rättigheter och skyldigheten som i sin nuvarande form enligt bestämmelsen delvis är oklara. De föreslagna ändringarna genomför bättre än nu kravet i 80 § 1 mom. i grundlagen om att det genom lag ska utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Därför föreslås det att paragrafen ska specificeras så att den motsvarar nuvarande tillämpningspraxis. 

Enligt detaljmotiveringen till 61 § 1 mom. i den gällande lagen (RP 45/2005 rd) kan familjepension beviljas för viss tid, även om någon utredning om förmånslåtarens död inte kan företes, om det är sannolikt att förmånslåtaren har avlidit genom drunkning, någon annan olycka eller av någon annan jämförbar orsak. När en pensionsanstalt beviljar pension på basis av denna paragraf, ska pensionsanstalten uppskatta när förmånslåtarens död har inträffat. Denna uppskattade dödsdag iakttas enligt motiveringen vid tillämpningen av lagen, även om en domstol fastställde en senare dödsdag för förmånslåtaren. Det föreskrivs dock inte i lagen om pensionsanstaltens rätt att bedöma dödsdagen. 

Enligt lagen om dödförklaring (127/2005) kan förmålslåtaren dödförklaras av antingen en domstol eller av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. En domstol kan förklara en person död efter en väntetid eller utan väntetid, om en försvunnen person vid försvinnandet varit med i en olycka som orsakat omedelbar livsfara och det inte finns skäl att anta att han eller hon har räddats. Väntetiden kan vara ett eller fem år. Om den försvunna personen vid försvinnandet befann sig i förhållanden förknippade med livsfara eller om det med beaktande av förhållandena vid försvinnandet och andra omständigheter annars är ytterst sannolikt att personen är död, är väntetiden ett år. I annat fall är väntetiden fem år. Väntetiden räknas från den tidpunkt vid vilken den försvunna personen veterligen senast var vid liv. En pensionsanstalt har inte rätt att ansöka om dödförklaring. Till detta föreslås inte heller någon ändring. 

Med tanke på genomförandet av syften med familjepensionen är det viktigt att pensionsanstalten har rätt att bedöma dödsdagen, som i praktiken kan skilja sig från den dödsdag som domstolen fastställer till och med med fem år. Detta beror på att förmånstagarna annars kanske är tvungna att klara sig utan familjepension i hela fem år när de väntar på dödförklaringen. Dessutom kunde en del förmånstagare helt bli utan pension om rätten till familjepension har hunnit gå ut. Ett barn kan till exempel under väntetiden ha uppnått den ålder vid vilken barnpensionen går ut. Dessutom kan en väntetid på till och med fem år leda till att familjepensionens belopp blir betydligt lägre, om förmånslåtaren inte var på pension när han eller hon försvann. I sådana situationer räknas som grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren hade fått om han eller hon hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension på sin dödsdag. I detta fall bestäms beloppet av denna pension för den s.k. återstående tiden på grundval av arbetstagarens inkomster under de fem sista kalenderåren, dvs. pensionsbeloppet kunde vara noll efter fem år av försvinnande. På grund av detta föreslås det att det i lagen ska föreskrivas om pensionsanstaltens rätt att bedöma dödsdagen. 

Enligt Pensionsskyddscentralens tillämpningsanvisningar till pensionsanstalter i fråga om den gällande lagen har en anmälan on försvunnen person till polisen eller annan motsvarande utredning vanligen ansetts vara en tillräcklig utredning för beviljande av pension. I praktiken har pensionsanstalten inte haft någon möjlighet att överväga huruvida pensionen ska beviljas eller inte, om nämnda utredning har existerat. Detta framgår dock inte av bestämmelsen, enligt vilken en familjepension kan beviljas. Det föreslås därför att bestämmelsen ändras på så sätt att pensionsanstaltens möjlighet att överväga beviljandet av pension slopas och att det i lagen i överensstämmelse med nuvarande tillämpningspraxis ska föreskrivas hurudan utredning som ska anses vara ett tillräckligt bevis på förmånslåtarens död i de situationer som avses i bestämmelsen. 

Ur den gällande lagen framgår inte från vilken tidpunkt familjepensionen i de i paragrafen avsedda situationerna beviljas. Enligt Pensionsskyddscentralens tillämpningsanvisningar till pensionsanstalter av den gällande lagen beviljas en familjepension för viss tid från början av månaden efter förmånslåtarens försvinnande eller en olyckshändelse. Det föreslås att bestämmelsen ändras i enlighet med tillämpningsanvisningen. 

Ur den gällande lagen framgår inte heller hur länge familjepensionen för viss tid betalas. Enligt Pensionsskyddscentralens gällande tillämpningsanvisningar betalas familjepensionen för viss tid tills domstolen har förklarat förmånslåtaren död. Därefter ändras familjepensionen så att den är i kraft tillsvidare. Pensionsanstalten överväger från fall till fall för hur lång tid familjepensionen för viss tid i varje enskilt fall kan beviljas. Eftersom familjepensionen med anledning av de föreslagna ändringarna även annars ska vara i kraft en viss tid, är det inte ändamålsenligt att i situationer där döden är sannolik föreskriva om en separat familjepension för viss tid. Ett tillfälligt familjepensionsbeslut är inte heller motiverat med tanke på förmånstagaren. Med anledning av detta föreslås det att familjepensionen i dessa situationer ska beviljas genom ett slutligt beslut. Om situationen så kräver, kan familjepensionen senare dras in i enlighet med 113 §. 

Det föreslås att paragrafens 2 mom. ska hävas, eftersom det i 113 § föreskrivs om indragning av förmånslåtarens pension i sådana situationer som avses i 61 §. 

62 §. Engångsbetalning av efterlevandepension. I paragrafen föreskrivs om utbetalning av efterlevandepensionen som engångsbetalning när den efterlevande maken ingår nytt äktenskap innan han eller hon har fyllt 50 år. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ska ändras på så sätt att det belopp som betalas som engångsbetalning inte kan överstiga ett belopp som har kalkylerats enligt längden av den efterlevande makes pensionsrätt, dvs. om efterlevandepensionen hade fortgått en kortare tid än tre år tills tioårsperioden hade gått ut eller tills det yngsta barnet hade fyllt 18 år, betalas som engångsbelopp ett belopp som är lika stort som efterlevandepensionen för denna tid som är kortare än tre år skulle ha varit. Engångsbetalningen betalas inte ut om ett barn som har rätt till familjepension efter samma förmånslåtare efter att den efterlevande maken ingått äktenskap får rätt till den s.k. tilläggsdelen till barnpension, dvs. en kalkylerad andel av den efterlevande makens familjepension enligt 56 § 3 mom. Dessutom föreslås det att hänvisningen i 1 mom. ska specificeras, i vilket fall bestämmelsen alltjämt gäller en sådan situation som avses i den gällande lagen. Ändringen ansluter sig till den ändring som föreslås till 60 § i ArPL, genom vilken efterlevandepension ändras att gälla för viss tid. 

85 §. Efterlevande makes och tidigare makes pension. I paragrafen föreskrivs om beloppet på efterlevande makes och tidigare makes pension. Enligt förslaget ska paragrafens 1 mom. specificeras motsvarande nuläget. Också i fortsättningen är det meningen att familjepensionernas sammanlagda belopp i alla olika familjesituationer, dvs. det högsta beloppet av den efterlevande makens och tidigare makars samt barnens pensioner, högst kan vara av samma storlek som grunden för familjepensionen. Det gällande momentets hänvisning till 2 mom. och 88─93 § ska enligt förslaget slopas för att göra bestämmelsen tydligare. Hänvisningen är informativ, vilket betyder att dess slopande från momentet inte ändrar bestämmelsernas innehåll eller inbördesförhållande. 

Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. I det specificeras kalkyleringen av efterlevandepensionen i situationer där det undantagsvis finns flera förmånstagare, dvs. efterlevande makar, till efterlevandepensionen. Det högsta beloppet av efterlevandepensionerna ska även i detta fall vara det som föreskrivs i 1 mom. Det är meningen att familjepensionernas sammanlagda belopp i alla olika familjesituationer, dvs. det högsta beloppet av den efterlevande makens och tidigare makars samt barnens pensioner, även framöver högst kan vara av samma storlek som grunden för familjepensionen. 

I det nya 3 mom. ska föreskrivas om fördelningen av efterlevandepensionens belopp mellan eventuella flera efterlevande makar som är förmånstagare till efterlevandepensionen. Denna bestämmelse behövs, eftersom den föreslagna utvidgningen av rätten till efterlevandepensionen till vissa efterlevande makar som bott i gemensamt hushåll med förmånslåtaren i vissa situationer kan leda till att fler än en efterlevande make har rätt till efterlevandepension efter en och samma förmånslåtare. Utgångspunkten är att efterlevandepensionen delas jämnt mellan de efterlevande makarna, dvs. på samma sätt som mellan barn som har rätt till barnpension enligt gällande 86 §. Fastställandet är lite annorlunda, om den efterlevande maken har en eller flera före detta makar som enligt 57 § har rätt till efterlevandepension. I detta fall ska andelen enligt 2 mom. för den tidigare maken avdras från efterlevandepensionen enligt 1 mom. och den resterande delen ska delas jämt mellan efterlevande makar. Om en tidigare makes andel kalkylmässigt blir större än efterlevandepensionens sammanlagda belopp enligt 1 mom. 1─4 punkterna dividerat med antalet efterlevande makar och tidigare makar som är förmånstagare, kan en tidigare makes andel dock högst vara lika stor som den efterlevande makens andel. Syftet är att en tidigare makes andel av familjepensionen inte kan vara större än förmånslåtarens efterlevande makes. För övrigt kalkyleras beloppet på tidigare makars efterlevandepensioner alltjämt enligt det gällande 2 mom. 

86 §. Barnpensionens belopp. I paragrafen föreskrivs om barnpensionens belopp. Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom., i vilket det föreskrivs om fördelningen av den efterlevande makens kalkylerade andel av familjepensionen enligt det nya 56 § 3 mom. i ArPL mellan de barn som är förmånstagare. Fördelningen ska göras jämt mellan alla barn som är förmånstagare till familjepensionen efter förmånslåtaren, i vilket fall släktskapet mellan den efterlevande maken och barnet har ingen betydelse. Familjepension är en pension som ackumulerats för förmånslåtaren, och de barn som är förmånstagare ska ha lika rätt till alla delar av familjepensionen. Detta innebär att även ett barn som till exempel är fött i förmånslåtarens tidigare äktenskap kan få den efterlevande makens kalkylerade andel. 

113 §. Inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning. I paragrafens 3 mom. föreskrivs om indragning av pensionen på grund av pensionstagarens sannolika dödsfall. Det föreslås att momentet delvis specificeras och kompletteras med bestämmelsen i 61 § 2 mom. i den gällande lagen, som gäller indragning av förmånslåtarens arbetspension. Därtill föreslås det ett nytt 4 mom. till paragrafen. 

Enligt 61 § 2 mom. i den gällande lagen dras förmånslåtarens arbetspension in den dag familjepensionen börjar, när familjepension beviljas för viss tid i enlighet med 61 § 1 mom. Enligt detaljmotiveringen till paragrafen (RP 45/2005 rd) drar pensionsanstalten in arbetspensionen den dag då pensionstagaren försvinner. Genom bestämmelsen kan man alltså undvika situationer i vilka pensionsanstalten borde betala en redan avbruten pension till en försvunnen pensionstagare därför att det i samband med dödförklaringen som dödsdag betraktas den dag då det har gått fem år sedan pensionstagaren veterligen senast var vid liv. 

Det föreslås att paragrafens 3 mom. ska specificeras så att pensionen dras in i slutet av den månad under vilken pensionstagaren enligt pensionsanstaltens bedömning har dött. Nästan alla pensioner och därmed jämförbara förmåner, med undantag av rehabiliteringsstödet, dras alltid in den sista dagen i en månad. Dessutom ska pensionsanstaltens rätt att dra in en pension som betalas ut till sin ordalydelse ändras så att den förpliktigar pensionsanstalten, dvs. pensionsanstalten får inte längre bedöma om den drar in pensionen eller inte. I anknytning till detta ska 61 § 2 mom. upphävas. 

Det föreslås ett nytt 4 mom. till paragrafen. I det ska föreskrivas om indragningen av en familjepension i situationer i vilka det senare kommer fram att förmånslåtaren inte heller har dött, och därmed uppfylls förutsättningar för erhållandet av familjepension inte. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska familjepensionen dras in från ingången av den månaden som följer efter erhållandet av utredningen, dvs. efter att informationen om att förmånslåtaren lever har erhållits. 

Det är nödvändigt att specificera bestämmelsen, eftersom det i den gällande lagen inte finns en bestämmelse enligt vilken en beviljad familjepension kan dras in, om det senare framkommer att förmånslåtaren lever. Undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut enligt 140 § i den gällande lagen lämpar sig inte i alla försvinnandesituationer eller andra motsvarande situationer till det att beslutet senare kunde ändras, eftersom bestämmelsen förutsätter att beslutet grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt. Ett beslut om beviljande av familjepension som fattats med stöd av 61 § i den gällande lagen baserar sig dock enligt lagen på pensionsanstaltens bedömning av förmålslåtarens sannolika död, dvs. oftast kan det inte finnas en sådan brist eller ett sådant fel vid beviljandet av pensionen som lagen förutsätter. Om det eventuellt är fråga om missbruk kan man dock vid behandlingen av ett pensionsärende tillämpa bestämmelsen om missbruk av pensionsskyddet i 189 §. 

7.2  Lag om pension för företagare

2 §. Centrala definitioner. Det föreslås att till paragrafens 1 mom. ska fogas en ny punkt 17 på motsvarande sätt som det föreslås en ny punkt 14 till 2 § 1 mom. i ArPL. 

52 §. Efterlevande makes rätt till pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 55 § i ArPL. 

53 §. Barns rätt till pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 56 § i ArPL. 

57 §. Upphörande av familjepension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 60 § i ArPL. 

58 §. Beviljande av familjepension på basis av sannolikt dödsfall. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen och dess rubrik som i 61 § i ArPL. 

59 §. Engångsbetalning av efterlevandepension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 62 § i ArPL. 

78 §. Efterlevande makes och tidigare makes pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 85 § i ArPL. 

79 §. Barnpensionens belopp. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 86 § i ArPL. 

98 §. Inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 113 § i ArPL. 

7.3  Lag om pension för lantbruksföretagare

2 §. Centrala definitioner. Det föreslås att till paragrafens 1 mom. ska fogas en ny punkt 16 på motsvarande sätt som det föreslås en ny punkt 14 till 2 § 1 mom. i ArPL. 

61 §. Efterlevande makes rätt till pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 55 § i ArPL. 

62 §. Barns rätt till pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 56 § i ArPL. 

64 §. Begynnelsetidpunkten för samt utbetalning och upphörande av familjepension. Det föreslås i 1 mom. 3 punkten en ändring av ordalydelsen, som beror på ändringen av rubriken till 61 § i ArPL. 

93 §. Inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 113 § i ArPL. 

7.4  Lag om sjömanspensioner

2 §. Centrala definitioner. Det föreslås att till paragrafens 1 mom. ska fogas en ny punkt 15 på motsvarande sätt som det föreslås en ny punkt 14 till 2 § 1 mom. i ArPL. 

55 §. Efterlevande makes rätt till pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 55 § i ArPL. 

56 §. Barns rätt till pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 56 § i ArPL. 

60 §. Upphörande av familjepension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 60 § i ArPL. 

61 §. Beviljande av familjepension på basis av sannolikt dödsfall. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen och dess rubrik som i 61 § i ArPL. 

62 §. Engångsbetalning av efterlevandepension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 62 § i ArPL. 

90 §. Efterlevande makes och tidigare makes pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 85 § i ArPL. 

91 §. Barnpensionens belopp. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 86 § i ArPL. 

110 §. Inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 113 § i ArPL. 

7.5  Pensionslag för den offentliga sektorn

3 §. Centrala definitioner. Det föreslås att till paragrafens 1 mom. ska fogas en ny punkt 21 på motsvarande sätt som det föreslås en ny punkt 14 till 2 § 1 mom. i ArPL. 

65 §. Efterlevande makes rätt till pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 55 § i ArPL. 

67 §. Barns rätt till pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 56 § i ArPL. 

69 §. Efterlevande makes och tidigare makes pension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 85 § i ArPL. 

70 §. Barnpensionens belopp. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 86 § i ArPL. 

77 §. Beviljande av familjepension på basis av sannolikt dödsfall. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen och dess rubrik som i 61 § i ArPL. 

78 §. Upphörande av familjepension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 60 § i ArPL. 

80 §. Engångsbetalning av efterlevandepension. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 62 § i ArPL. 

124 §. Inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 113 § i ArPL. 

7.6  Folkpensionslag

5 a §. Efterlevande make. Paragrafen är ny. Det föreslås att till definitionerna av de begrepp som används i lagen ska fogas definitionen av efterlevande make på motsvarande sätt som i punkt 14 till 2 § 1 mom. i ArPL. 

26 §. Rätt till efterlevandepension. I paragrafen föreskrivs om förutsättningarna för efterlevandepensionen. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen som i 55 § i ArPL. I 2 punkten föreskrivs om den efterlevande makens rätt till efterlevandepension. Det gemensamma hushåll som utgör grunden till rätten har definierats på annat sätt än i 5 § i folkpensionslagen. Det föreslås inte att ordalydelsen i 4 mom. ska ändras, dvs. rätten till efterlevandepensionen enligt FPL ska även framöver gå ut senast då den efterlevande maken fyller 65 år. 

28 §. Begynnelsepension. I paragrafen föreskrivs om fastställandet och upphörandet av den efterlevande makens begynnelsepension. Till paragrafens 4 mom. föreslås ändringar som beror på begränsningen av den efterlevande makens rätt till pension och ändringarna i pensionsrätten av en efterlevande make som bott i gemensamt hushåll. I momentet ska föreskrivas om upphörande av begynnelsepensionen i situationer i vilka den efterlevande makens rätt till efterlevandepension baserar sig på 26 § 1 mom. 2 punkten. Begynnelsepensionen upphör i slutet av den månad under vilken det yngsta av de barn till förmånslåtaren i fråga som är berättigade till familjepension fyller 18 år. Begynnelsepensionen upphör dock alltid senast vid ingången av den månad som följer efter den månad under vilken den efterlevande maken fyller 65 år. Bestämmelsen motsvarar till den här delen 60 § i ArPL, som gäller upphörandet av efterlevandepensionen i arbetspensionssystemet. 

37 §. Upphörande av fortsättningspension. I paragrafen föreskrivs om upphörande av den efterlevande makens fortsättningspension. Till paragrafen föreslås ändringar som beror på begränsningen av den efterlevande makens rätt till pension och ändringarna i pensionsrätten av en efterlevande make som bott i gemensamt hushåll. Paragrafens 1 mom. ska uppdelas i 1─4 punkter, av vilka 3 och 4 punkten ska innehålla bestämmelserna enligt gällande 37 § 2 och 3 mom. om upphörande av fortsättningspensionen. Därtill ska det i 1 och 2 punkten föreskrivas om upphörandet av fortsättningspensionen enligt längden på den efterlevande makens rätt till pension enligt den föreslagna 26 §. Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelsen i gällande 37 § 3 mom. En bestämmelse som motsvarar gällande 37 § 1 mom. ska bli ett nytt 3 mom. och gällande 37 § 5 mom. ska bli ett nytt 4 mom. Bestämmelsen motsvarar till den här delen 60 § i ArPL, som gäller upphörandet av efterlevandepensionen i arbetspensionssystemet. 

38 §. Engångsbetalning av fortsättningspension som dras in. I paragrafen föreskrivs om beviljande av fortsättningspensionen som engångsbelopp. Det föreslås i huvudsak motsvarande ändringar i paragrafen som i 62 § i ArPL. Ändringen i 56 § 3 mom. i ArPL gällande den efterlevande makens kalkylerade andel av pensionen föreslås dock inte i barnpensionen enligt FPL, vilket betyder att det inte till den här delen är nödvändigt att begränsa engångsbetalningen av efterlevande makes fortsättningspension enligt FPL. 

49 §. Beviljande av familjepension på basis av sannolikt dödsfall. I paragrafen föreskrivs om beviljande av familjepension för viss tid på grund av förmånslåtarens sannolika dödsfall. Det föreslås motsvarande ändringar i paragrafen och dess rubrik som i 61 § i ArPL. 

58 §. Ansökan om och anmälningsskyldighet i fråga om efterlevandepension. I paragrafen föreskrivs om frågor som har att göra med ansökan om efterlevandepension och anmälningsskyldigheten. Till paragrafen ska fogas ett nytt 3 mom., vilket betyder att de gällande 3 och 4 momenten blir 4 och 5 mom. I det nya 3 mom. ska föreskrivas om givandet av utredning om det gemensamma hushållets varaktighet, som ansluter sig till pensionsrätten av en efterlevande make som bodde i gemensamt hushåll. 

74 §. Hur länge en förmån betalas. I paragrafen föreskrivs om indragning av förmån. Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. i vilket det föreskrivs om indragning av en förmån med anledning av förmånstagarens sannolika dödsfall på motsvarande sätt som i 113 § 3 mom. i ArPL. 

7.7  Lag om garantipension

23 §. Indragning av garantipension. I paragrafen föreskrivs om indragning av garantipensionen. Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. i vilket det föreskrivs om indragningen av pensionen med anledning av förmånstagarens sannolika dödsfall på motsvarande sätt som i 113 § 3 mom. i ArPL. 

7.8  Lag om pensionsstöd

20 §. Indragning av pensionsstöd. I paragrafen föreskrivs om indragning av pensionsstöd. Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. i vilket det föreskrivs om indragningen av pensionsstödet med anledning av förmånstagarens sannolika dödsfall på motsvarande sätt som i 113 § 3 mom. i ArPL. 

7.9  Lag om bostadsbidrag för pensionstagare

32 §. Indragning av bostadsbidraget. Till paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. Bostadsbidraget för pensionstagare ska dras in från början av månaden följande bidragstagarens sannolika dödsdag enligt Folkpensionsanstaltens bedömning. Motiveringarna till bestämmelsen motsvarar det som ovan föreslagits till 113 § 3 mom. i ArPL.