7.1
Lag om pension för arbetstagare
2 §. Centrala definitioner. I paragrafen föreskrivs om definitionerna av de begrepp som har använts i lagen. Det föreslås att en ny punkt 14 ska fogas till 1 mom. Enligt den avser man i ArPL med efterlevande make både en person som ingått äktenskap med förmånslåtaren och den som utan att ha ingått äktenskap levt i gemensamt hushåll med förmånslåtaren. Definitionen behövs eftersom begreppet efterlevande make har förändrats i pensionslagstiftningen på grund av den i propositionen föreslagna utvidgningen av eftervande makes rätt till pension.
55 §. Efterlevande makes rätt till pension. I paragrafen föreskrivs om den efterlevande makens rätt till familjepension. Det föreslås att bestämmelsen bland annat ska ändras så att även en person som bott i gemensamt hushåll med förmånslåtare i fortsättningen på vissa villkor har rätt till efterlevandepension.
Utgångspunkten till den föreslagna ändringen i 1 mom. är definitionen av sambo och samboförhållande i 3 § i lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll (26/2011). Enligt arbetspensionslagarna definieras ett gemensamt hushåll som berättigar den efterlevande maken till en familjepension dock på ett något mer begränsat sätt än samboförhållandet i ovannämnda lag. Detta kan anses vara motiverat med tanke på dessa lagars olika syften. Med en familjepension vill man trygga familjens utkomst efter att familjens försörjare har avlidit, och med lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll vill man få fram ett rättvist resultat i det åtskiljande av sambors egendom som äger rum när ett samboförhållande avslutas. Med lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll vill man inte jämställa sambor med äkta makar, och inte heller är detta syftet när rätten till familjepension utvidgas att omfatta vissa situationer med gemensamt hushåll. Bakom ligger det faktum att tillämpandet av ett äktenskaps juridiska inverkningar på ett parförhållande baserar sig på parternas uttryckliga viljeförklaringar, och sambor kan leva i ett samboförhållande uttryckligen för att undvika de juridiska konsekvenserna av ingåendet av ett äktenskap. Å andra sidan bör man komma ihåg att inte heller ett äktenskap ger den efterlevande maken rätt till familjepension i alla situationer.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. uppdelas i två punkter och att den nuvarande bestämmelsen i 1 mom. blir 1 mom. 1 punkten. I 2 punkten ska det föreskrivas om rätten till efterlevandepension på basis av gemensamt hushåll. Enligt den nya 2 punkten har en person som bott i gemensamt hushåll med förmånslåtaren rätt till efterlevandepension, om han eller hon hade flyttat ihop med förmånslåtaren i gemensamt hushåll innan förmånslåtaren fyllt 65 år, det gemensamma hushållet har vid förmånslåtarens död varat i minst fem år och om den efterlevande maken har med förmånslåtaren ett gemensamt barn som inte har fyllt 18 år. Därtill förutsätts det att det gemensamma barnet bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken och att förmånslåtaren eller den efterlevande maken inte var gifta med någon annan än den i bestämmelsen avsedda make som bodde i det gemensamma hushållet. Rätten av den efterlevande make som bodde i gemensamt hushåll med förmånslåtaren att få familjepension efter förmånslåtaren omfattar därmed etablerade samboförhållanden i vilka bägge parterna tar hand om barnets uppehälle och vårdnad och i vilka det alltjämt är nödvändigt att trygga barnets utkomst eftersom barnet är minderårigt.
Åldersgränsen för inledandet av det gemensamma hushållet motsvarar åldersgränsen på 65 år som i den gällande lagen tillämpas på äkta makar. Genom att tillämpa samma åldersgräns kan man undvika situationer i vilka det inte lönar sig för personer som fyllt 65 år att ingå äktenskap för att maken eventuellt senare kan ha rätt till efterlevandepension. Å andra sidan uppmuntrar bestämmelsen inte heller till att senare undvika äktenskap med den sambo som bor i gemensamt hushåll, eftersom ett äktenskap mellan förmålslåtaren och den efterlevande maken som bott i gemensamt hushåll inte betyder att makens rätt till efterlevandepension upphör, om förutsättningarna enligt 2 punkten annars uppfylls.
I regel ska gemensamt hushåll betyda att personen i fråga har samma adress som den försäkrade i befolkningsdatasystemet när den försäkrade avlider och har haft det utan avbrott i minst fem års tid. Perioden på fem år ska alltså ha uppfyllts när förmånslåtaren avlider, dvs. förmånslåtaren och den efterlevande sambon måste då ha bott i gemensamt hushåll som avses i bestämmelsen. Boende i gemensamt hushåll tidigare uppfyller alltså inte förutsättningen, om samboendet vid något skede har avbrutits. Kortare och tillfälligt särboende avses dock inte avbryta perioden med oavbrutet samboende. Vanligen har det då inte heller gjorts några ändringar i adressuppgifterna i befolkningsdatasystemet. Som kort och tillfälligt särboende kunde betraktas till exempel utstationering på några månader eller anstaltsvård. Om de sambor som bott i gemensamt hushåll har bott utomlands minst en del av den boendeperiod på minst fem år som är förutsättningen för erhållandet av efterlevandepension, ska pensionssökanden förete pensionsanstalten tillräcklig utredning om boendet tillsamman utomlands när en familjepension ansöks om. Utredningen kan vara till exempel ett intyg av en behörig myndighet i landet i fråga om förmånslåtarens och den efterlevande makens boendeförhållanden.
Det gemensamma barnet av en förmånslåtare och efterlevande make som bodde i gemensamt hushåll ska vara ett gemensamt biologiskt barn eller ett adoptivbarn. På grund av den gällande lagstiftningen om adoption är det oftare fråga om sambornas biologiska barn. 3 mom. i den gällande paragrafen ska tillämpas även när det är fråga om gemensamt hushåll, dvs. om det gemensamma biologiska barnet till exempel har givits som adoptivbarn till en annan familj innan förmånslåtaren avlider, betraktas ett sådant barn inte längre som förmånslåtarens och den efterlevande makens gemensamma barn. Som gemensamt barn ska betraktas förmånslåtarens och den efterlevande makens biologiska barn som har fötts efter förmånslåtarens död. Det är alltså det juridiska föräldraskapet som är avgörande. Den gällande lagstiftningen om familjer förutsätter praktiska åtgärder i ett samboförhållande för att juridiskt föräldraskap träder i kraft, såväl gällande biologiska barn som adoptivbarn. I situationer som avses i 1 mom. 2 punkten förutsätts det dessutom att det gemensamma barnet har bott i samma hushåll med förmånslåtaren och den efterlevande maken. Barnets boendesituationer kan dock variera mycket till exempel på grund av barnets studier. Därför ska det för att underlättar verkställandet i praktiken bara undersökas att barnet vid något skede har bott med förmånslåtaren och den efterlevande maken medan det gemensamma hushållet som berättigar till familjepension har varat. I oklara situationer är det med tanke på barnets boende väsentligt huruvida förmånslåtaren och den efterlevande maken tillsammans ekonomiskt tagit hand om det gemensamma barnet. I praktiken ska boendet avgöras på basis av den adress som antecknats i befolkningsdatasystemet som hemadress när det gäller det gemensamma hushållet, dess varaktighet och det gemensamma barnets boende. I sådana situationer i vilka det gemensamma barnet för förmånslåtaren och den efterlevande sambon som bott i gemensamt hushåll har fötts levande men eventuellt bott till exempel på sjukhus, ska det dock anses att barnet har på det sätt som avses i bestämmelsen bott i gemensamt hushåll med förmånslåtaren och den efterlevande maken. Även förmånslåtarens och den efterlevande makens biologiska barn som har fötts efter förmånslåtarens död anses ha bott i gemensamt hushåll på det sätt som avses i bestämmelsen.
Rätten till familjepension på basis av gemensamt hushåll ska enligt den ändring som föreslås i 60 § i ArPL upphöra när det yngsta barnet som har rätt till familjepension fyller 18 år. Rätten till familjepension på basis av gemensamt hushåll ska alltså ha fast samband med vårdnaden och uppehället av förmånslåtarens och den efterlevande makens gemensamma barn. Enligt bestämmelsen kan dock en person som är gift med någon annan än förmånslåtaren inte betraktas som efterlevande make på basis av gemensamt hushåll. Med bestämmelsen ändras inte heller förutsättningarna för barnets rätt till pension.
Den föreslagna nya bestämmelsen i 2 punkten innebär i praktiken att sambor som till exempel bott i gemensamt hushåll i tre år inte har rätt till efterlevandepension efter varandra även om de övriga förutsättningarna uppfylldes. Med minimitiden för ett gemensamt hushåll kan man undvika det att ändringen omfattar sådana kortvariga samboförhållanden i vilka förhållandet i gemensamt hushåll först håller på att bildas. Beroende på minimitiden då det gemensamma hushållet har varat kommer bestämmelserna i praktiken att tillämpas på efterlevande makar som har fyllt 18 år. I praktiken är även ett äktenskap med några få undantag i praktiken möjligt bara för personer som har fyllt 18 år. Förutsättningen gällande ett gemensamt barn har samband med det att man genom den efterlevande sambons rätt till familjepension på basis av gemensamt hushåll uttryckligen vill trygga barnets rätt till underhåll. Å andra sidan har förutsättningen om ett gemensamt barn samband med det att man genom bestämmelserna inte vill skydda andra förhållanden än sådana som baserar sig på ett parförhållande. Den gällande lagstiftningen om familjeförhållanden kan också i praktiken påverka det hur bestämmelserna om familjepension tillämpas.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. ska ändras på så sätt att en efterlevande make även kan ha rätt till familjepension på basis av ett senare äktenskap eller ett senare gemensamt hushåll efter att den rätt som erhållits på basis av ett tidigare äktenskap eller ett tidigare gemensamt hushåll har upphört. Ändringen har samband med förslaget om att den efterlevande makens rätt till efterlevandepension ska vara tidsbestämd, dvs. efterlevandepensionen ska i regel inte fortsätta tills den efterlevande maken avlider. Syftet med bestämmelsen i 4 mom. i den gällande paragrafen är att hindra betalningen av flera efterlevandepensioner samtidigt. Till den här delen ska situationen inte ändras, dvs. den efterlevande maken kan samtidigt bara ha rätt till en efterlevandepension, oberoende av om rätten baserar sig på 55 eller 57 § i ArPL. Momentet uttrycker också prioritetsordningen mellan eventuella efterlevandepensioner som betalas ut på basis av olika pensionsfall, dvs. rätten som baserar sig på ett tidigare äktenskap eller ett tidigare gemensamt hushåll har alltid företrädesrätt oberoende av det om den efterlevande maken har ansökt om pensionen i fråga till betalning eller inte. Därtill föreslås det att till momentet ska fogas ett nämnande om gemensamt hushåll. Detta leder till att inte heller en efterlevandepension som baserar sig på gemensamt hushåll berättigar till flera än en efterlevandepension samtidigt.
56 §. Barns rätt till pension. I paragrafen föreskrivs om barnets rätt till familjepension. Första meningen i paragrafens 1 mom. ska enligt förslaget ändras på så sått att barnets rätt till pension ska fortsätta två år längre än i den gällande lagen, dvs. i fortsättningen har ett barn som inte fyllt 20 år rätt till barnpension vid förmånslåtarens död. Den längre betalningstiden ska gälla alla barnpensioner, dvs. den är inte bunden till några förutsättningar såsom studier som huvudsyssla på samma sätt som barnpensionen enligt FPL. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten dessutom ska specificeras så att ändringar i den efterlevande makens pensionsrätt inte ska påverka förutsättningarna för barnets rätt till pension. Också i fortsättningen är förmånstagarna till barnpensionen förmånslåtarens biologiska barn och adoptivbarn samt barnen till den efterlevande make som var gift med förmånslåtaren, om barnen vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken.
Bakom arbetspensionssystemets barnpension finns föräldrarnas underhållsansvar för barnen, som baserar sig på lagen om underhåll för barn (704/1975). I lagens 3 § 1 mom. föreskrivs att barns rätt att erhålla underhåll av föräldrarna upphör när barnet fyller aderton år. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att föräldrarna svarar för kostnaderna för barnets utbildning även efter det barnet fyllt aderton år, om detta prövas skäligt. Härvid beaktas särskilt barnets anlag, utbildningstiden och kostnaderna för utbildningen samt barnets möjligheter att efter avslutad utbildning självt svara för kostnaderna för denna. I praktiken är det också vanligt att föräldrarna stöder sina barns studier och uppehälle även efter att de har fyllt 18 år.
Rätten av ett myndigt barn till underhåll har inte tidigare ansetts vara en tillräcklig grund att utvidga arbetspensionssystemets familjepension att omfatta ett myndigt barn. När familjens försörjare har dött, överförs därmed ansvaret för ett myndigt barns underhåll och uppehälle från arbetspensionssystemets synvinkel till barnet självt och i vissa situationer till staten. Den föreslagna ändringen, dvs. att fortsätta barnets rätt till pension med två år, stärker syftet att arbetspensionssystemets familjepension ska trygga uppehället när det gäller barn och sambandet med föräldrarnas underhållsskyldighet.
I dagens läge betalar pensionsanstalten barnpensionen i regel till barnets förälder eller annan vårdnadshavare på dennes bankkonto. Detta beror på att personer som får barnpension enligt den gällande lagen är under 18 år gamla och på det att syftet med barnpensionen är att kompensera barnets levnadskostnader i familjen när den andra vårdnadshavaren har dött. I fortsättningen ska pensionsanstalten betala ut pensionen till barnet självt, när barnet har blivit myndigt. I praktiken kommer pensionsanstalten att i regel sluta betala barnpensionen till en förälder och börjar betala den till barnets eget bankkonto när barnet fyller 18 år och blir myndigt. I praktiken kontaktar pensionsanstalten barnet som är förmånstagare innan barnet blir myndigt och ber att få de nödvändiga uppgifterna, till exempel bankkontonumret, för att pensionen kan betalas ut.
Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom., i vilket det föreskrivs om den kalkylerade andel av den efterlevande makens andel av familjepensionen enligt 85 § i ArPL som hör till barnpensionen. Momentet ska tillämpas om det efter förmånslåtaren inte har funnits en efterlevande make som har rätt till familjepension, om den efterlevande maken har avlidit eller ingått äktenskap innan han eller hon har fyllt 50 år innan den efterlevande makens rätt till familjepension skulle ha upphört, dvs. i praktiken oftast innan barnet har fyllt 20 år. Om den efterlevande makens rätt till efterlevandepension har upphört efter att det yngsta barnet som har rätt till barnpension har fyllt 18 år eller efter att den efterlevande makens rätt till efterlevandepension på 10 år har upphört, kan barnet inte få en kalkylerad andel. Betalningen av den efterlevande makens s.k. kalkylerade andel som ingår i barnpensionen betalas så länge som barnet har rätt till barnpension. Vid tillämpandet av momentet har det ingen betydelse om förmånslåtaren har haft annan efterlevande make än den som enligt ArPL har rätt till familjepension. Barnet kunde således få den efterlevande makens kalkylerade andel till exempel när den efterlevande maken har avlidit eller när han eller hon inte uppfyller kraven enligt 55 eller 57 § i ArPL. Till barnet kan inte betalas den efterlevande makens andel, om en efterlevande make som lever enligt ArPL har rätt till familjepension men inte har ansökt om dess betalning. En tidigare makes efterlevandepension utgör också ett hinder för betalning av den efterlevande makens kalkylerade andel i form av barnpension. Paragrafens 2 mom. ska också tillämpas på andelen av barnpensionen enligt 3 mom., dvs. den efterlevande makens kalkylerade andel kan höra till barnpensionen efter högst två förmånslåtare.
60 §. Upphörande av familjepension. I paragrafen föreskrivs om upphörandet av familjepensionen. I paragrafens 1 mom. ska enligt förslaget föreskrivas att efterlevandepensionen är tidsbestämd. Genom ändringen befästs målet med efterlevandepensionen att anpassa den efterlevande makens och barnfamiljernas försörjning till den ekonomiska förändring som makens död medför. Målet med efterlevandepensionen är i fortsättningen inte längre att permanent bevara den invanda försörjningsnivån. Enligt huvudregeln i den nya 1 punkten i momentet ska efterlevandepensionen upphöra vid utgången av den månad under vilken det har gått tio år sedan pensionsfallet. Enligt 1 punkten kan efterlevandepensionen även upphöra senare, om det vid förmånslåtarens död i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken bodde ett eller flera barn som har rätt till familjepension efter förmånslåtaren och det yngsta barnet som har rätt till familjepension är yngre än 18 år. I detta fall upphör efterlevandepensionen vid utgången av den månad under vilken det yngsta till familjepensionen berättigade barnet fyller 18 år. Tidpunkten är i praktiken den samma som den från och med vilken efterlevandepensionen minskas enligt 89 § 2 mom. i ArPL.
2 punkten i momentet ska gälla efterlevande makar som avses i 55 § 1 mom. 2 punkten i ArPL och som har rätt till familjepension på basis av gemensamt hushåll. Deras rätt till familjepension upphör alltid vid utgången av den månad under vilken det yngsta av förmånslåtarens och den efterlevande makens gemensamma till barnpensionen berättigade barn fyller 18 år. Rätten till familjepension på basis av gemensamt hushåll ska alltså ha samband med försörjningen av förmånslåtarens och den efterlevande makens gemensamma barn. Eftersom den efterlevande makens rätt till pension enligt både 1 och 2 punkten har samband med barnets försörjning, ska efterlevandepensionen inte bara upphöra när barnet fyller 18 år utan också när barnet ges som adoptivbarn till en annan familj eller om barnet dör. Innehållet i det gällande momentet ska bli en ny punkt (3), enligt vilken efterlevandepensionen upphör, om den efterlevande maken ingår ett nytt äktenskap innan han eller hon fyllt 50 år. Bestämmelsens innehåll ändras inte till den här delen, men på grund av andra ändringar ska dess tillämpning utvidgas på så sätt att även rätten till efterlevandepension som baserar sig på gemensamt hushåll upphör på grund av nämnda ingående av äktenskap.
Enligt förslaget ska paragrafens 2 mom. ändras så att barnpensionen ska upphöra två år senare än enligt den gällande lagen, dvs. vid utgången av den månad under vilken barnet fyller 20 år. Ändringen har att göra med den ändring i barnets rätt till pension som föreslås i 56 § 1 mom. i ArPL, enligt vilken åldern då barnpensionen upphör ska höjas med två år. Bestämmelsen ska gälla barnpensionen, som med anledning av de föreslagna ändringarna begreppsmässigt omfattar barnpensionen enligt 56 § 1 mom. i ArPL och den efterlevande makens kalkylerade familjepensionsandel som enligt det nya föreslagna 3 mom. i 56 § i ArPL betalas ut som barnpension.
61 §. Beviljande av familjepension på basis av sannolikt dödsfall. I paragrafen föreskrivs om beviljandet av familjepension för viss tid på grund av förmånslåtarens sannolika dödsfall. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras, eftersom alla familjepensioner i framtiden beviljas för viss tid. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ska specificeras när det gäller bedömningen av förmånslåtarens dödsdag och den utredning som presenteras om döden sam gällande införande och fortsättning av familjepensionen.
Det föreslås att paragrafen ska ändras, eftersom den gällande bestämmelser ger individen rättigheter och skyldigheten som i sin nuvarande form enligt bestämmelsen delvis är oklara. De föreslagna ändringarna genomför bättre än nu kravet i 80 § 1 mom. i grundlagen om att det genom lag ska utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Därför föreslås det att paragrafen ska specificeras så att den motsvarar nuvarande tillämpningspraxis.
Enligt detaljmotiveringen till 61 § 1 mom. i den gällande lagen (RP 45/2005 rd) kan familjepension beviljas för viss tid, även om någon utredning om förmånslåtarens död inte kan företes, om det är sannolikt att förmånslåtaren har avlidit genom drunkning, någon annan olycka eller av någon annan jämförbar orsak. När en pensionsanstalt beviljar pension på basis av denna paragraf, ska pensionsanstalten uppskatta när förmånslåtarens död har inträffat. Denna uppskattade dödsdag iakttas enligt motiveringen vid tillämpningen av lagen, även om en domstol fastställde en senare dödsdag för förmånslåtaren. Det föreskrivs dock inte i lagen om pensionsanstaltens rätt att bedöma dödsdagen.
Enligt lagen om dödförklaring (127/2005) kan förmålslåtaren dödförklaras av antingen en domstol eller av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. En domstol kan förklara en person död efter en väntetid eller utan väntetid, om en försvunnen person vid försvinnandet varit med i en olycka som orsakat omedelbar livsfara och det inte finns skäl att anta att han eller hon har räddats. Väntetiden kan vara ett eller fem år. Om den försvunna personen vid försvinnandet befann sig i förhållanden förknippade med livsfara eller om det med beaktande av förhållandena vid försvinnandet och andra omständigheter annars är ytterst sannolikt att personen är död, är väntetiden ett år. I annat fall är väntetiden fem år. Väntetiden räknas från den tidpunkt vid vilken den försvunna personen veterligen senast var vid liv. En pensionsanstalt har inte rätt att ansöka om dödförklaring. Till detta föreslås inte heller någon ändring.
Med tanke på genomförandet av syften med familjepensionen är det viktigt att pensionsanstalten har rätt att bedöma dödsdagen, som i praktiken kan skilja sig från den dödsdag som domstolen fastställer till och med med fem år. Detta beror på att förmånstagarna annars kanske är tvungna att klara sig utan familjepension i hela fem år när de väntar på dödförklaringen. Dessutom kunde en del förmånstagare helt bli utan pension om rätten till familjepension har hunnit gå ut. Ett barn kan till exempel under väntetiden ha uppnått den ålder vid vilken barnpensionen går ut. Dessutom kan en väntetid på till och med fem år leda till att familjepensionens belopp blir betydligt lägre, om förmånslåtaren inte var på pension när han eller hon försvann. I sådana situationer räknas som grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren hade fått om han eller hon hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension på sin dödsdag. I detta fall bestäms beloppet av denna pension för den s.k. återstående tiden på grundval av arbetstagarens inkomster under de fem sista kalenderåren, dvs. pensionsbeloppet kunde vara noll efter fem år av försvinnande. På grund av detta föreslås det att det i lagen ska föreskrivas om pensionsanstaltens rätt att bedöma dödsdagen.
Enligt Pensionsskyddscentralens tillämpningsanvisningar till pensionsanstalter i fråga om den gällande lagen har en anmälan on försvunnen person till polisen eller annan motsvarande utredning vanligen ansetts vara en tillräcklig utredning för beviljande av pension. I praktiken har pensionsanstalten inte haft någon möjlighet att överväga huruvida pensionen ska beviljas eller inte, om nämnda utredning har existerat. Detta framgår dock inte av bestämmelsen, enligt vilken en familjepension kan beviljas. Det föreslås därför att bestämmelsen ändras på så sätt att pensionsanstaltens möjlighet att överväga beviljandet av pension slopas och att det i lagen i överensstämmelse med nuvarande tillämpningspraxis ska föreskrivas hurudan utredning som ska anses vara ett tillräckligt bevis på förmånslåtarens död i de situationer som avses i bestämmelsen.
Ur den gällande lagen framgår inte från vilken tidpunkt familjepensionen i de i paragrafen avsedda situationerna beviljas. Enligt Pensionsskyddscentralens tillämpningsanvisningar till pensionsanstalter av den gällande lagen beviljas en familjepension för viss tid från början av månaden efter förmånslåtarens försvinnande eller en olyckshändelse. Det föreslås att bestämmelsen ändras i enlighet med tillämpningsanvisningen.
Ur den gällande lagen framgår inte heller hur länge familjepensionen för viss tid betalas. Enligt Pensionsskyddscentralens gällande tillämpningsanvisningar betalas familjepensionen för viss tid tills domstolen har förklarat förmånslåtaren död. Därefter ändras familjepensionen så att den är i kraft tillsvidare. Pensionsanstalten överväger från fall till fall för hur lång tid familjepensionen för viss tid i varje enskilt fall kan beviljas. Eftersom familjepensionen med anledning av de föreslagna ändringarna även annars ska vara i kraft en viss tid, är det inte ändamålsenligt att i situationer där döden är sannolik föreskriva om en separat familjepension för viss tid. Ett tillfälligt familjepensionsbeslut är inte heller motiverat med tanke på förmånstagaren. Med anledning av detta föreslås det att familjepensionen i dessa situationer ska beviljas genom ett slutligt beslut. Om situationen så kräver, kan familjepensionen senare dras in i enlighet med 113 §.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. ska hävas, eftersom det i 113 § föreskrivs om indragning av förmånslåtarens pension i sådana situationer som avses i 61 §.
62 §. Engångsbetalning av efterlevandepension. I paragrafen föreskrivs om utbetalning av efterlevandepensionen som engångsbetalning när den efterlevande maken ingår nytt äktenskap innan han eller hon har fyllt 50 år. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ska ändras på så sätt att det belopp som betalas som engångsbetalning inte kan överstiga ett belopp som har kalkylerats enligt längden av den efterlevande makes pensionsrätt, dvs. om efterlevandepensionen hade fortgått en kortare tid än tre år tills tioårsperioden hade gått ut eller tills det yngsta barnet hade fyllt 18 år, betalas som engångsbelopp ett belopp som är lika stort som efterlevandepensionen för denna tid som är kortare än tre år skulle ha varit. Engångsbetalningen betalas inte ut om ett barn som har rätt till familjepension efter samma förmånslåtare efter att den efterlevande maken ingått äktenskap får rätt till den s.k. tilläggsdelen till barnpension, dvs. en kalkylerad andel av den efterlevande makens familjepension enligt 56 § 3 mom. Dessutom föreslås det att hänvisningen i 1 mom. ska specificeras, i vilket fall bestämmelsen alltjämt gäller en sådan situation som avses i den gällande lagen. Ändringen ansluter sig till den ändring som föreslås till 60 § i ArPL, genom vilken efterlevandepension ändras att gälla för viss tid.
85 §. Efterlevande makes och tidigare makes pension. I paragrafen föreskrivs om beloppet på efterlevande makes och tidigare makes pension. Enligt förslaget ska paragrafens 1 mom. specificeras motsvarande nuläget. Också i fortsättningen är det meningen att familjepensionernas sammanlagda belopp i alla olika familjesituationer, dvs. det högsta beloppet av den efterlevande makens och tidigare makars samt barnens pensioner, högst kan vara av samma storlek som grunden för familjepensionen. Det gällande momentets hänvisning till 2 mom. och 88─93 § ska enligt förslaget slopas för att göra bestämmelsen tydligare. Hänvisningen är informativ, vilket betyder att dess slopande från momentet inte ändrar bestämmelsernas innehåll eller inbördesförhållande.
Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. I det specificeras kalkyleringen av efterlevandepensionen i situationer där det undantagsvis finns flera förmånstagare, dvs. efterlevande makar, till efterlevandepensionen. Det högsta beloppet av efterlevandepensionerna ska även i detta fall vara det som föreskrivs i 1 mom. Det är meningen att familjepensionernas sammanlagda belopp i alla olika familjesituationer, dvs. det högsta beloppet av den efterlevande makens och tidigare makars samt barnens pensioner, även framöver högst kan vara av samma storlek som grunden för familjepensionen.
I det nya 3 mom. ska föreskrivas om fördelningen av efterlevandepensionens belopp mellan eventuella flera efterlevande makar som är förmånstagare till efterlevandepensionen. Denna bestämmelse behövs, eftersom den föreslagna utvidgningen av rätten till efterlevandepensionen till vissa efterlevande makar som bott i gemensamt hushåll med förmånslåtaren i vissa situationer kan leda till att fler än en efterlevande make har rätt till efterlevandepension efter en och samma förmånslåtare. Utgångspunkten är att efterlevandepensionen delas jämnt mellan de efterlevande makarna, dvs. på samma sätt som mellan barn som har rätt till barnpension enligt gällande 86 §. Fastställandet är lite annorlunda, om den efterlevande maken har en eller flera före detta makar som enligt 57 § har rätt till efterlevandepension. I detta fall ska andelen enligt 2 mom. för den tidigare maken avdras från efterlevandepensionen enligt 1 mom. och den resterande delen ska delas jämt mellan efterlevande makar. Om en tidigare makes andel kalkylmässigt blir större än efterlevandepensionens sammanlagda belopp enligt 1 mom. 1─4 punkterna dividerat med antalet efterlevande makar och tidigare makar som är förmånstagare, kan en tidigare makes andel dock högst vara lika stor som den efterlevande makens andel. Syftet är att en tidigare makes andel av familjepensionen inte kan vara större än förmånslåtarens efterlevande makes. För övrigt kalkyleras beloppet på tidigare makars efterlevandepensioner alltjämt enligt det gällande 2 mom.
86 §. Barnpensionens belopp. I paragrafen föreskrivs om barnpensionens belopp. Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom., i vilket det föreskrivs om fördelningen av den efterlevande makens kalkylerade andel av familjepensionen enligt det nya 56 § 3 mom. i ArPL mellan de barn som är förmånstagare. Fördelningen ska göras jämt mellan alla barn som är förmånstagare till familjepensionen efter förmånslåtaren, i vilket fall släktskapet mellan den efterlevande maken och barnet har ingen betydelse. Familjepension är en pension som ackumulerats för förmånslåtaren, och de barn som är förmånstagare ska ha lika rätt till alla delar av familjepensionen. Detta innebär att även ett barn som till exempel är fött i förmånslåtarens tidigare äktenskap kan få den efterlevande makens kalkylerade andel.
113 §. Inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning. I paragrafens 3 mom. föreskrivs om indragning av pensionen på grund av pensionstagarens sannolika dödsfall. Det föreslås att momentet delvis specificeras och kompletteras med bestämmelsen i 61 § 2 mom. i den gällande lagen, som gäller indragning av förmånslåtarens arbetspension. Därtill föreslås det ett nytt 4 mom. till paragrafen.
Enligt 61 § 2 mom. i den gällande lagen dras förmånslåtarens arbetspension in den dag familjepensionen börjar, när familjepension beviljas för viss tid i enlighet med 61 § 1 mom. Enligt detaljmotiveringen till paragrafen (RP 45/2005 rd) drar pensionsanstalten in arbetspensionen den dag då pensionstagaren försvinner. Genom bestämmelsen kan man alltså undvika situationer i vilka pensionsanstalten borde betala en redan avbruten pension till en försvunnen pensionstagare därför att det i samband med dödförklaringen som dödsdag betraktas den dag då det har gått fem år sedan pensionstagaren veterligen senast var vid liv.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. ska specificeras så att pensionen dras in i slutet av den månad under vilken pensionstagaren enligt pensionsanstaltens bedömning har dött. Nästan alla pensioner och därmed jämförbara förmåner, med undantag av rehabiliteringsstödet, dras alltid in den sista dagen i en månad. Dessutom ska pensionsanstaltens rätt att dra in en pension som betalas ut till sin ordalydelse ändras så att den förpliktigar pensionsanstalten, dvs. pensionsanstalten får inte längre bedöma om den drar in pensionen eller inte. I anknytning till detta ska 61 § 2 mom. upphävas.
Det föreslås ett nytt 4 mom. till paragrafen. I det ska föreskrivas om indragningen av en familjepension i situationer i vilka det senare kommer fram att förmånslåtaren inte heller har dött, och därmed uppfylls förutsättningar för erhållandet av familjepension inte. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska familjepensionen dras in från ingången av den månaden som följer efter erhållandet av utredningen, dvs. efter att informationen om att förmånslåtaren lever har erhållits.
Det är nödvändigt att specificera bestämmelsen, eftersom det i den gällande lagen inte finns en bestämmelse enligt vilken en beviljad familjepension kan dras in, om det senare framkommer att förmånslåtaren lever. Undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut enligt 140 § i den gällande lagen lämpar sig inte i alla försvinnandesituationer eller andra motsvarande situationer till det att beslutet senare kunde ändras, eftersom bestämmelsen förutsätter att beslutet grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt. Ett beslut om beviljande av familjepension som fattats med stöd av 61 § i den gällande lagen baserar sig dock enligt lagen på pensionsanstaltens bedömning av förmålslåtarens sannolika död, dvs. oftast kan det inte finnas en sådan brist eller ett sådant fel vid beviljandet av pensionen som lagen förutsätter. Om det eventuellt är fråga om missbruk kan man dock vid behandlingen av ett pensionsärende tillämpa bestämmelsen om missbruk av pensionsskyddet i 189 §.