Syftet med den föreslagna regleringen är att genomföra direktivet avseende gränsöverskridande distribution av investeringsfonder och alternativa investeringsfonder (direktiv (EU) 2019/1160, ändringsdirektivet) och att göra de ändringar i vår nationella lagstiftning som förordningen avseende gränsöverskridande distribution av investeringsfonder och alternativa investeringsfonder (förordning (EU) 2019/1156) förutsätter. 

Ekonomiutskottet tillstyrker den föreslagna regleringen med vissa små tekniska ändringar och följande anmärkningar. 

Det föreslås att ett nytt 13 a kap. fogas till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Genom reformen utsträcks bestämmelserna om sonderande marknadsföring till att omfatta också registreringsskyldiga AIF-förvaltare och de AIF-förvaltare som är etablerade i tredjeländer. Enligt den föreslagna regleringen har AIF-förvaltare rätt att bedriva sonderande marknadsföring av AIF-fonder. För att rätten till sådan marknadsföring ska kunna utnyttjas krävs det dock att förvaltaren registrerar sig eller har auktorisation. När sonderande marknadsföring bedrivs bara av sådana aktörer som Finansinspektionen redan har tillsyn över, kan man förvissa sig om att aktören har tillräckliga förutsättningar att förvalta AIF-fonder. Detta är viktigt eftersom den marknadsföringen också kan riktas till icke-professionella kunder; AIF-fonder har blivit en central del av de icke-professionella kundernas finansförvaltning, särskilt i en miljö med låga räntor. 

I lagen om placeringsfonder föreslås bestämmelser om valet av medlemmarna i ett fondbolags styrelse. Styrelsemedlemmarna ska utses av fondbolaget. I samband med totalreformen av lagen om placeringsfonder (2018) frångicks praxis med en styrelsemedlem som fondandelsägarstämman utsett, och det fastställdes kompetens- och erfarenhetskrav för de oberoende medlemmarna. I lagen om placeringsfonder anges det dock inte vem som ska utse ett fondbolags styrelse, utan de allmänna bestämmelserna i aktiebolagslagen ska till-lämpas. Den föreslagna bestämmelsen förtydligar rättsläget, och den behövs för att ett fondbolag ska kunna förvissa sig om att styrelsemedlemmarna uppfyller kompetens- och erfarenhetskraven. 

Under sakkunnigutfrågningen aktualiserades frågan om ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna. Ekonomiutskottet konstaterar att tidsfristen för det nationella genomförandet redan har gått ut. Av propositionen framgår det att intressentgrupperna har hörts i stor utsträckning under lagberedningen. Man kan således anta att innehållet i regleringen i huvuddrag har kunnat förutses av sektorn. En nationell övergångsbestämmelse skulle kunna ge upphov till oklarheter, särskilt i gränsöverskridande situationer. 

Harmoniseringen av finansmarknaden och avskaffandet av olikheter i medlemsstaternas lagstiftning är viktiga mål ur ett sameuropeiskt perspektiv. Det kan enligt bedömningar medföra betydande fördelar bland annat när det gäller att stärka EU:s konkurrenskraft. Ekonomiutskottet delar de sakkunnigas oro över att de föreslagna ändringarna inte till alla delar verkar leda till det eftersträvade resultatet trots att målen med förslaget är värda att understödja. 

Även om ökad konkurrens också kan gynna små aktörer och ge investerarna större valmöjligheter i och med att konkurrensen ökar, kan ökad konkurrens inom ett större marknadsområde också leda till att det totala antalet aktörer, och särskilt just de små aktörerna, minskar. De stora aktörerna skulle i ännu högre grad kunna utnyttja de stordriftsfördelar i sin verksamhet som de har redan nu och överföra den nytta som uppnås till priset på tjänsterna. Det skulle medföra ytterligare en konkurrensfördel för dem. 

Ökade konkurrensmöjligheter kan betyda att antalet aktörer samtidigt minskar men att priserna på tjänsterna trots det sjunker. Om den totala marknaden till exempel av orsaker som beror på regleringen de facto är uppdelad enligt nationalstaternas gränser, kan även aktörernas marknadsområden bestämmas enligt dessa gränser. Antalet aktörer utgör alltså inte i sig en garanti för en fungerande konkurrens, om varje aktör på olika grunder har en faktisk monopolställning eller annars dominerande marknadsställning inom sitt område. 

De ändringar som den nya regleringen medför kan gynna dem som använder tjänsterna trots att antalet aktörer minskar, förutsatt att det råder verklig konkurrens, dvs. att det är enkelt och säkert att använda tjänsterna över gränsen och det ger kunden ett mervärde, exempelvis i form av lägre kostnader eller ett större urval av tjänster. 

Även om den nya regleringen gör det möjligt att rikta de investeringstillgångar som rör sig i Europa i dag på ett nytt sätt, väcker den optimistiska bedömningen av ökningen av investeringarna frågan om varifrån de helt nya tillgångarna skulle komma, om inte EU till följd av ändringarna lyckas framstå som ett så exceptionellt gynnsamt investeringsobjekt att man kan locka sådana investeringar som för närvarande går till länder utanför EU.