Elisabeth Nauclér /r:

Ärade herr talman! Ålands lagting godkände som den sista lagstiftande församlingen Lissabonfördraget i veckan. Riksdagsordningen ändras nu för att tillförsäkra övervakningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. De utmynnar i korthet för Ålands del i att lagtinget alltid har rätt att framföra sin åsikt och alltid rätt att få den förd vidare oavsett om riksdagen för egen del avser framföra en anmärkning eller inte.

Denna lösning kan ge sken av att Ålands lagting skulle få en ställning som motsvarar dess konstitutionella ställning, men så är inte fallet. EU känner inte självstyrande områden som medlemmar och därför har alla autonoma områden som kunnat välja valt att stå utanför EU. Inom gemenskapen finns bara Åland. Det innebär att Åland ofta jämförs med de regioner som olika federativa medlemsländer består av, och därmed jämförs också ofta Ålands lagting med ett regionalt parlament.

Men Finland är ingen federativ stat utan har ett asymmetriskt system. Ålands lagting jämförs nu inte med ett nationellt parlament, men har inte heller ställning av ett regionalt parlament. Finlands riksdag har inte två kammare för att kunna tillförsäkra regionernas intressen men får ändå två röster. Den ena borde ha gått till Ålands lagting. Så kommer inte att ske enligt det ändringsförslag som nu behandlas.

Herr talman! Jag ser det därför som ytterst viktigt att utvecklingen följs noga och att systemet utvärderas. Det finns mellanformer mellan att låta Åland använda den ena rösten och att inte låta Åland använda den, nämligen diskussion, jämkning, dialog så att man på det sättet uppnår ett samförstånd och båda parternas intressen framförs. Det är min förhoppning att systemet med två röster inte ska behöva tillämpas, och om så skulle ske, att Finlands riksdag och Ålands lagting inte ska ha olika åsikter. Men om så skulle ske så är det min förhoppning att Ålands åsikt också kommer att kunna beaktas.