Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Ampuma-aselaki (1/1998) tuli voimaan 1.3.1998. Laissa on ampuma-aseita koskevan kontrollijärjestelmän lähtökohdaksi asetettu luvanvaraisuus, mikä ilmenee sen 18 §:stä. Ampuma-aseen hankkiminen edellyttää hankkimislupaa. Lain 42 §:n 3 momentin mukaan lupahakemus jätetään henkilökohtaisesti. Lailla 601/2001 säännöstä muutettiin siten, että poliisilaitos voi oikeuttaa hakijan jättämään hakemuksen myös muulla tavoin kuin henkilökohtaisesti, jos poliisilaitos on jo aikaisemmin antanut hakijalle ampuma-aseen tai aseen osan hankkimiseen oikeuttavan luvan. Tämä menettely on kuitenkin tarkoitettu lain säätämiseen johtaneen hallituksen esityksen (HE 110/2000 vp) perustelujen mukaan vain tapauksiin, joissa luvanhakija tunnetaan jo hyvin poliisilaitoksessa.

Luvanvaraisuus ja lupahakemuksen henkilökohtainen jättäminen ovat voimassaolevan ampuma-aselain perusperiaatteita, joihin on säädetty vain vähäisiä poikkeuksia. Koska lupaviranomaisella ei ole kovin tehokkaita keinoja arvioida luvanhakijan sopivuudessa tulevaisuudessa tapahtuvia muutoksia, on aseturvallisuuden kannalta hyötyä siitä, että aseen hankkiminen perustuu aina lupaan, jonka saaminen edellyttää henkilökohtaista asiointia lupaviranomaisessa. Oikeus vaihtaa ampuma-ase vastaavaan ilmoitusmenettelyyn perustuen saattaa lisätä väärinkäytön mahdollisuuksia erityisesti yksityishenkilöiden välisissä luovutuksissa. Kysymyksessä kuvatun kaltaisella ilmoitusmenettelyllä voi toisaalta arvioida olevan kysymyksen perusteluosassa mainittuja myönteisiä vaikutuksia aseturvallisuuteen.

Sisäasiainministeriö asetti 25.4.2012 hankkeen (SM024:00/2012) ampumaratoja koskevan lainsäädännön sekä eräitä ilma- ja jousiaseita koskevan lainsäädännön uudistamiseksi. Hankkeen tehtävänantoon ei sisälly ampuma-aseiden hankkimislupamenettelyjen uudistaminen.

Poliisin lupahallintoa kehitetään parhaillaan Poliisihallituksen lupa 2016 -hankkeessa, jossa toteutetaan muun muassa keväällä 2012 valmistunutta poliisin lupahallintostrategiaa. Kehittämisen painopisteenä on toimintojen tehostaminen, parempi asiakaspalvelu sekä henkilökohtaisen asioinnin selkeä vähentäminen myös aseasioissa. Toimintoja pyritään sähköistämään ja ulkoistamaan. Lupaprosessien kehittäminen ja yhdenmukaistaminen ovat siis tärkeä painopistealue. Aselupamenettelyjen kehittämistarpeen on tuonut esiin myös 19.1.2012 raporttinsa antanut aseturvallisuustyöryhmä. Lupahallinnon kehittämisen lisäksi poliisihallinnossa on meneillään tietojärjestelmien uudistaminen. Lupahallinnon ja tietojärjestelmien kehittämisen tavoitteena on asiakaskäyntien määrän minimoiminen ja valvontaresurssien käytön tehostaminen. Lupahallinnon kehittämisen ohella käynnissä on poliisin hallintorakenneuudistuksen kolmas vaihe.

Sisäasiainministeriö katsoo, että ampuma-aseen hankkimista koskevia lupamenettelyjä tulee kehittää osana koko aselupajärjestelmää ja ampuma-aseita koskevaa valvontaa. Näitä tulee puolestaan kehittää ottaen huomioon poliisin lupahallinnon yleinen kehittäminen aikatauluineen.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Skjutvapenlagen (1/1998) trädde i kraft 1.3.1998. Så som det framgår av dess 18 § föreskriver lagen att utgångspunkten i systemet för kontroll av skjutvapen är tillståndsplikt. Den som vill skaffa sig ett skjutvapen förutsätts ha ett förvärvstillstånd. Enligt lagens 42 § 3 mom. ska ansökan om detta tillstånd lämnas in personligen. Genom en lag (601/2001) ändrades bestämmelsen så, att polisinrättningen kan ge sökanden rätt att lämna in ansökan också på annat sätt än personligen, om polisinrättningen redan tidigare har meddelat sökanden tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapen eller vapendelar. Detta förfarande är dock enligt motiveringen till den regeringsproposition som ledde till att lagen ändrades (RP 110/2000 rd) avsett att tillämpas endast i fall, där den som ansöker om tillstånd redan är väl känd vid polisinrättningen.

Tillståndsplikten och sökandens skyldighet att lämna ansökan personligen hör till den gällande skjutvapenlagens grundläggande principer, i bestämmelserna ingår endast ett fåtal undantag. Eftersom tillståndsmyndigheten inte har särskilt effektiva verktyg för att bedöma vilka framtida förändringar som kommer att ske i fråga om sökandens lämplighet, är det med tanke på vapensäkerheten förnuftigt att förvärv av vapen alltid baserar på ett tillstånd, som förutsätter att sökanden personligen sköter ärendet hos tillståndsmyndigheten för att få detta tillstånd. Rätten att byta ut ett skjutvapen mot ett motsvarande på basis av ett anmälningsförfarande kan eventuellt utöka möjligheterna till missbruk, i synnerhet vid överlåtelser mellan privatpersoner. Ett anmälningsförfarande i likhet med det som spörsmålet beskriver kunde dock tolkas ha sådana positiva verkningar på vapensäkerheten som nämns i motiveringsdelen till spörsmålet.

Inrikesministeriet tillsatte 25.4.2012 ett projekt (SM024:00/2012) för revidering av lagstiftningen om skjutbanor samt lagstiftningen om vissa luft- och fjädervapen. I projektets uppgift ingår inte att se över förfarandena för att erhålla tillstånd för förvärv av skjutvapen.

Polisens tillståndsförvaltning utvecklas för närvarande inom ramen för Polisstyrelsens projekt LUPA 2016. Projektet färdigställde på våren 2012 bl.a. den strategi för polisens tillståndsförvaltning som för närvarande genomförs. Tyngdpunkten i utvecklingsarbetet är förlagd på att effektivisera funktionerna och förbättra kundservicen samt på att klart minska de ärenden som förutsätter personligt besök, alltså också i vapenärenden. Avsikten är att ärendena ska kunna skötas på elektronisk väg eller utlokaliseras. Utveckandet av tillståndsprocessen liksom processens förenhetligande är således ett viktigt insatsområde. Behovet att utveckla vapentillståndsförfarandena är också en sak som arbetsgruppen för vapensäkerhet lyfte fram i sin rapport som gruppen lämnade 19.1.2012. Förutom att tillståndsförvaltningen utvecklas pågår en översyn av polisförvaltningens datasystem. Utvecklandet av tillståndsförvaltningen och datasystemen har som mål att minimera mängden kundbesök och effektivisera användningen av övervakningsresurserna. Parallellt med utvecklandet av tillståndsförvaltningen genomförs som bäst tredje fasen i polisens förvaltningsstrukturreform.

Inrikesministeriet anser att förfarandena för förvärv av skjutvapen bör utvecklas som ett element i hela övervakningen av systemet för vapentillstånd och skjutvapen. Förfarandena åter bör utvecklas på ett sätt som genomgående beaktar arbetet med och tidsplanerna för att utveckla polisens tillståndsförvaltning.