7.1
Lagen om ändring av lagen om utkomststöd
2 a §.Skyldighet att anmäla sig som arbetssökande
. Det föreslås att 1 mom. ändras på många sätt. Enligt det inledande stycket i det gällande momentet gäller skyldigheten att anmäla sig som arbetssökande personer i åldern 17–64 år. Den nedre åldersgränsen ändras till 18 år, med undantag för sådana 17-åriga personer som har fullgjort sin läroplikt. Den nedre åldersgränsen överensstämmer därmed med den nedre åldersgränsen för beviljande av arbetslöshetsförmån enligt 3 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. På motsvarande sätt föreslås att den övre åldersgränsen förenhetligas med den övre åldersgränsen för beviljande av arbetslöshetsförmån och med den tidpunkt då rätten till ålderspension uppkommer. Pensionsåldern har efter pensionsreformen 2017 varit beroende av personens födelseår. Enligt 10 § 1 mom. i folkpensionslagen (568/2007) har personer som är födda före 1965 rätt till ålderspension vid 65 års ålder. En person som är född 1965 eller senare har rätt till ålderspension i den ålder som med stöd av 11 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) fastställs som ålder för ålderspension för hans eller hennes åldersklass. För personer födda 1965 och senare är åldersgränsen för ålderspension kopplad till den förväntade livslängden.
Skyldigheten enligt det inledande stycket i 1 mom. i den gällande paragrafen att anmäla sig som arbetssökande på det sätt som föreskrivs i lagen om ordnande av arbetskraftsservice ändras så att en arbetssökande ska anmäla sig som arbetssökande som söker heltidsarbete. I 27 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs det om inledande av jobbsökning, det vill säga anmälan som arbetssökande. Enligt bestämmelsen inleds en enskild kunds jobbsökning den dag då kunden elektroniskt begär det via den för ändamålet avsedda nättjänsten eller personligen hos arbetskraftsmyndigheten och kunden registreras som arbetssökande i den i 120 § avsedda nationella informationsresursen för arbetskraftsservice. Arbetskraftsmyndigheten kan också godkänna en begäran som framförts på annat sätt.
Förutsättningen för att en enskild kund ska registreras som arbetssökande är att personen
1) lämnar de uppgifter om sin arbetserfarenhet, arbetsförmåga, utbildning och övriga kompetens som behövs med tanke på sysselsättning och offentlig arbetskraftsservice,
2) meddelar sin adress och andra kontaktuppgifter för att utan dröjsmål kunna nås, och
3) vidtar de övriga åtgärder som serviceprocessen för arbetssökande kräver.
Om inte något annat följer av internationella avtal som är förpliktande för Finland, förutsätter registreringen av en utländsk medborgare eller statslös person som arbetssökande dessutom att denna
1) på basis av internationella avtal om arbetskraftens fria rörlighet som är förpliktande för Finland har rätt att komma till Finland för att söka arbete och förvärvsarbeta utan den prövning av tillgången på arbetskraft som avses i utlänningslagen (301/2004), eller
2) har rätt att förvärvsarbeta med stöd av ett uppehållstillstånd och tillståndet inte är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren.
Om en enskild kund inte kan registreras som arbetssökande, meddelar arbetskraftsmyndigheten beslut om att registrering avslås.
Utöver anmälan som arbetssökande som söker heltidsarbete ska jobbsökningen också hållas i kraft på det sätt som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Det räcker med andra ord inte enbart med att anmäla sig som arbetssökande som söker heltidsarbete, utan jobbsökningen ska dessutom vara i kraft.
I 28 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs det om de situationer där en jobbsökning upphör att vara i kraft. Enligt bestämmelsen upphör en jobbsökning att vara i kraft om den arbetssökande
1) meddelar arbetskraftsmyndigheten att den arbetssökande inte längre önskar hålla sin jobbsökning i kraft eller inte förnyar sin jobbsökning,
2) inte inom den tid som arbetskraftsmyndigheten har satt ut lämnar de redogörelser om sin arbetserfarenhet, arbetsförmåga, utbildning och övriga kompetens som behövs med tanke på sysselsättning och offentlig arbetskraftsservice,
3) upprepade gånger under en granskningsperiod på 12 månader underlåter att inom den tid som arbetskraftsmyndigheten har satt ut och på det sätt som myndigheten förutsätter vara i kontakt med myndigheten.
Med att vara i kontakt med myndigheten i enlighet med 1 mom. 3 punkten anses också att anlända till en inledande intervju, ett samtal om jobbsökning och ett kompletterande samtal om jobbsökning vid den tidpunkt som personen själv har reserverat via den för ändamålet avsedda nättjänsten. I fråga om utländska medborgare eller statslösa personer som är arbetssökande upphör jobbsökningen också att vara i kraft om den arbetssökande inte längre uppfyller de i 27 § 3 mom. angivna förutsättningarna för registrering som arbetssökande.
I 29 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs det om inledande av jobbsökning på nytt. I paragrafen föreskrivs det att när en jobbsökning har upphört att vara i kraft kan den inledas på nytt med iakttagande av vad som föreskrivs i 27 §. Om jobbsökningen har upphört att vara i kraft med stöd av 28 § 1 mom. 2 punkten krävs det dessutom att den enskilda kunden i samband med begäran om att jobbsökning inleds lämnar de upplysningar som arbetskraftsmyndigheten begär. Om jobbsökningen har upphört att vara i kraft med stöd av 28 § 1 mom. 2 eller 3 punkten kan arbetskraftsmyndigheten begränsa personens rätt att på elektronisk väg inleda jobbsökning i den för ändamålet avsedda nättjänsten.
En jobbsökning upphör inte att vara i kraft på grund av sådant klandervärt förfarande eller den tid utan ersättning som föreläggs på grund av förfarandet som anges i 2 kap. 13 och 14 § och 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Bestämmelserna i fråga gäller de skyldigheter för sökande av arbetslöshetsförmån som utgör villkor för att få arbetslöshetsförmån samt de påföljder som åläggs om en person försummar dessa skyldigheter. Följderna av ett sådant förfarande för sökande av utkomststöd behandlas senare i 10 §.
Enligt 2 kap. 1 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa anses en arbetssökande söka heltidsarbete, om syftet med jobbsökningen och en eventuell sysselsättningsplan är sysselsättning i heltidsarbete. Endast en arbetslös arbetssökande som söker heltidsarbete har rätt till arbetslöshetsförmån enligt 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt förslaget ska Folkpensionsanstalten inte i egenskap av handläggare av utkomststöd avgöra om det är lagenligt att anmäla sig som arbetssökande och om jobbsökningen är i kraft, utan detta avgörs av arbetskraftsmyndigheten, av vilken Folkpensionsanstalten har rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för att sköta sina utkomststödsuppgifter på grundval av 18 a § 2 mom. i lagen om utkomststöd och 64 § i kunduppgiftslagen.
I 1 mom. 1–4 punkterna i den gällande paragrafen anges situationer som utgör en godtagbar orsak att inte anmäla sig till arbetskraftsservicen. Det föreslås dels att dessa orsaker preciseras, dels att den etablerade tillämpningspraxisen för paragrafen fogas till förteckningen för att förtydliga lagstiftningen.
Det föreslås att 1 punkten ändras så att all verksamhet som löntagare utgör en grund för att anmäla sig som arbetssökande som söker heltidsarbete. Strävan ska vara att en person arbetar heltid för att trygga sin utkomst. Gränsen för heltidsarbete ska anses vara 30 arbetstimmar per vecka. Den som ansöker om utkomststöd kan vid behov påvisa antalet veckoarbetstimmar med ett arbetsavtal, eller om det inte framgår av arbetsavtalet, ska sökanden till exempel med ett lönekvitto eller någon annan utredning som denne har fått av sin arbetsgivare visa att antalet veckoarbetstimmar för sökandens del överskrids. Med löntagare avses enligt den föreslagna punkten att personen får lön för sitt arbete. Således kan man inte bedöma att förutsättningen som gäller arbete som löntagare enligt punkten uppfylls för till exempel en person som har obetald ledighet på eget initiativ. Tillämpningen av punkten är förenad med undantag, om vilka det föreskrivs nedan i 3 mom.
I den gällande 1 punkten föreskrivs också att en företagare inte behöver anmäla sig som arbetssökande till arbetskraftsservicen. Det krav som gäller sysselsättning som företagare flyttas till 2 punkten, i vilken även tas in nuvarande tillämpningspraxis att företagaren ska anmäla sig som arbetslös, om denne inte får tillräcklig inkomst från sin företagsverksamhet. Tillräcklig inkomst från företagsverksamhet anses vara ett belopp som motsvarar minimibeloppet av arbetslöshetsförmån. Efter den vanliga förskottsinnehållningen återstår cirka 595 euro att betalas ut av arbetsmarknadsstödet år 2025. Om företagaren inte får minst detta belopp från sin företagsverksamhet ska han eller hon anmäla sig till arbetskraftsservicen som arbetslös arbetssökande som söker heltidsarbete. Utöver företagare ska också de i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedda personer som är sysselsatta i eget arbete anmäla sig till arbetskraftsservicen som arbetssökande, om inkomsten från eget arbete är mindre än det belopp som konstaterats ovan i fråga om företagare. Med avvikelse från den vedertagna tolkningen av lagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa avses här dock inte närståendevårdare eller familjevårdare som är sysselsatta i eget arbete. I momentet föreskrivs om närståendevårdare i 8 punkten och om familjevårdare i 7 punkten. I Folkpensionsanstaltens uppskattning av de disponibla inkomsterna för företagaren och dennes familj ska i regel ingå alla de inkomster som företagaren har fått och kan få av sin företagsverksamhet. Företagaren ska på begäran av Folkpensionsanstalten lämna ytterligare uppgifter i form av tillförlitliga och aktuella utredningar om sina disponibla inkomster och tillgångar, till exempel kontoutdrag och månadsvis bokföring. Inkomsterna och tillgångarna ska i regel beaktas för den tidsperiod för vilken utkomststödet fastställs. En företagares inkomster varierar dock i allmänhet från månad till månad och företagaren kan själv ha möjlighet att påverka hur mycket och när han eller hon tar ut inkomst från företaget. I fråga om säsongsbetonad företagsverksamhet kan det förutsättas att företagaren anmäler sig till arbetskraftsmyndigheten som arbetssökande som söker heltidsarbete för den tid då företagaren inte får tillräcklig inkomst från sin företagsverksamhet, det vill säga ett belopp som motsvarar det ovannämnda minsta beloppet av arbetslöshetsförmånen.
Förutsättningen som gäller studier på heltid i den gällande 2 punkten föreslås bli flyttad till 3 punkten. Samtidigt preciseras begreppet studier på heltid så att studier på heltid kräver att studeranden får den primära förmån som är avsedd att trygga utkomsten under studierna. Med förmån som tryggar utkomsten under studierna avses till exempel studiestöd eller rehabiliteringspenning som beviljats för utbildning. Tillämpningen av punkten är förenad med ett undantag, om vilket det föreskrivs nedan i 4 mom.
I den gällande 3 punkten hänvisas det till de personer som avses i 3 kap. 3 § 1 mom. och 4 § 1–6 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Hänvisningen föreslås bli flyttad till 4 punkten. Samtidigt korrigeras felet att 2 mom. saknas i den sistnämnda paragrafen i hänvisningen som en teknisk ändring. Enligt 3 kap. 3 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa anses den vara arbetsoförmögen som får sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen eller sjukpension eller rehabiliteringsstöd enligt folkpensionslagen eller en förmån som med stöd av någon annan lag betalas på grundval av full arbetsoförmåga. Som arbetsoförmögen betraktas även den som konstaterats vara arbetsoförmögen i enlighet med sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen, trots att ingen förmån beviljats honom eller henne. Enligt 3 kap. 4 § 2 mom. 1–6 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetssökande är en arbetssökande inte berättigad till arbetslöshetsförmåner när det är fråga om en arbetssökande 1) som får ålderspension eller förtida ålderspension enligt folkpensionslagen eller arbetspensionslagarna, 2) som får arbetslöshetspension, 3) som har rätt till graviditetspenning enligt sjukförsäkringslagen eller som får särskild graviditetspenning, föräldrapenning eller specialvårdspenning, eller som har beviljats ledighet för graviditet och förlossning eller för vård av barn, 4) för den tid han eller hon får avträdelsestöd enligt lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (1293/1994) eller lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk (612/2006), 5) som får rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) eller enligt de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) eller ersättning för inkomstbortfall enligt rehabiliteringsbestämmelserna i olycksfalls- eller trafikförsäkring eller i lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948), eller 6) som får arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna.
I den gällande 4 punkten föreskrivs som godtagbar orsak att inte ta emot arbete att man är i anstaltsvård eller har en sjukdom som en läkare konstaterat och därför är förhindrad att ta emot arbete. Enligt förslaget ska anstaltsvård flyttas till 5 punkten. Med anstaltsvård avses också socialvårdstjänster eller hälso- och sjukvårdstjänster som på grund av sin bindande natur kan jämställas med anstaltsvård, även om termen anstaltsvård inte uttryckligen används. Det att en person har ett läkarutlåtande som påvisar arbetsoförmåga, men i fråga om vilken de förutsättningar som föreslås i 4 punkten ovan inte uppfylls, anses inte uppfylla grunden för att inte anmäla sig till arbetskraftsservicen som arbetssökande som söker heltidsarbete. Skyldigheten att anmäla sig till arbetskraftsservicen föreslås således bli utvidgad till att även omfatta de personer som har ett läkarutlåtande, men som inte får en sådan förmån som avses i 3 kap. 3 § 1 mom. eller 4 § 2 mom. 1–6 punkterna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Skyldigheten att anmäla sig som arbetslös sökande av heltidsarbete föreligger även om man i samband med servicen upptäcker betydande brister i klientens livshantering, men personen inte har konstaterats vara arbetsoförmögen på det sätt som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Syftet med ändringen är att se till att personen börjar omfattas av den primära förmånen och de tjänster som lämpar sig för honom eller henne. Enligt den gällande lagstiftningen är det möjligt att få tillgång till sektorsövergripande tjänster som främjar sysselsättning redan i början av arbetslösheten, och då kan även de skyldigheter som fastställs i fråga om dem anpassas till personens faktiska arbetsförmåga.
Nuvarande tillämpningspraxis som grundar sig på förarbetena till lagen tas in på lagnivå i 6–9 punkten. Skyldigheten för dem som vårdar barn i hemmet att anmäla sig som arbetslös arbetssökande preciseras emellertid så att endast vård av barn under 3 år med hemvårdsstöd anses vara en godtagbar orsak att inte anmäla sig.
I 10 punkten i momentet föreskrivs det på samma sätt som i 5 punkten i det gällande momentet att en godtagbar orsak även kan vara någon annan orsak som kan jämföras med de andra punkterna.
Det föreslås att 2 mom. i paragrafen ändras så att i enlighet med det inledande stycket i 1 mom. fogas till momentet de förutsättningar som gäller ansökan om heltidsarbete och upprätthållande av jobbsökningen. Om den som ansöker om utkomststöd inte anmäler sig som arbetssökande som söker heltidsarbete hos arbetskraftsmyndigheten och om personen inte håller sin jobbsökning i kraft, sänks personens grunddel på det sätt som föreskrivs i 10 §. I motiveringen till det inledande stycket i 1 mom. anges vad anmälan som arbetssökande förutsätter och de situationer där en jobbsökning upphör att vara i kraft.
Av ansökan om heltidsarbete förutsätts här att det är fråga om en så kallad genuin jobbsökning, vilket också krävs för att en arbetslös person ska beviljas en primär förmån, det vill säga arbetslöshetsförmån. Folkpensionsanstalten informerar arbetskraftsmyndigheten om huruvida sökanden uppfyller förutsättningarna för att få arbetslöshetsförmån. För att få utkomststöd ska den sökande i praktiken anmäla sig som arbetslös sökande av heltidsarbete så att han eller hon får rätt till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Till exempel om en företagare inte uppfyller förutsättningarna för att få arbetslöshetsförmån på grund av att företagaren, trots att han eller hon söker heltidsarbete fortsätter med sin företagsverksamhet, som betraktats som heltidsarbete, eller är sysselsatt i eget arbete på ett sätt som betraktas som heltidsarbete, ska företagaren för att undvika att utkomststödets grunddel sänks avsluta sin företagsverksamhet eller upphöra med att vara sysselsatt i eget arbete. Likaså ska en studerande som inte får arbetslöshetsförmån på grund av sina studier för att undvika att utkomststödets grunddel sänks avsluta sina studier, om inte något annat följer av det som föreslås i 4 mom.
I en situation där arbetskraftsmyndigheten ger Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan ett utlåtande som möjliggör utbetalning av arbetslöshetsförmån och personen även i övrigt uppfyller förutsättningarna för utbetalning av förmånen, tryggas personens utkomst i första hand genom arbetslöshetsförmånen, vilket minskar behovet av utkomststöd. I fråga om partiellt sysselsatta innebär detta rätt till jämkad arbetslöshetsförmån. Jämkad arbetslöshetsförmån betalas så att hälften av den inkomst som betalats under förmånsperioden minskar förmånen sådan den skulle ha betalats till en helt arbetslös. I beräkningen av den jämkade arbetslöshetsförmånen beaktas både arbetsinkomst och arbetslöshetsförmån till bruttobelopp. I beräkningen av utkomststödet beaktas inkomsterna till nettobelopp.
Exempel: Arbetslöshetsförmånens belopp är 37,21 euro per dag
Arbetsmarknadsstödets och grunddagpenningens bruttobelopp 2025.
och 744,20 euro per fyra kalenderveckor under perioden 6.10–2.11.2025. Under perioden i fråga har personen en lönebetalningsdag. Lönen är 600 euro brutto, från vilket en förmån som betalas till fullt belopp för dessa fyra veckor drar av hälften av beloppet. Beloppet av den jämkade förmånen för perioden 6.10–2.11.2025 är således 444,20 euro. Personens totala inkomst för tiden är lön 600 euro + jämkad arbetslöshetsförmån 444,20 euro, det vill säga sammanlagt 1044,20 euro.
Paragrafen 3 mom. är nytt och i det föreskrivs om undantag i anslutning till 1 mom. 1 punkten. Undantag från kravet på 30 arbetstimmar per vecka kan göras under de förutsättningar som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet. I momentet föreslås en förteckning över sådana arbeten eller branscher i fråga om vilka det genom förordning föreskrivs om uppfyllandet av det krav som gäller antalet arbetstimmar. Det är fråga om arbeten eller branscher där full arbetstid enligt arbets- eller tjänstekollektivavtalet är ett mindre antal timmar än de i 1 mom. 1 punkten föreslagna 30 timmarna (vissa uppgifter inom undervisningssektorn) eller där lönen inte baserar sig på arbetstid utan på antalet prestationer (hemarbete) eller på projekt (vissa arbeten som utförs av konstnärer och andra anställda inom de skapande och framställande branscherna). Dessutom kan det genom förordning vid behov föreskrivas om arbetstidsgränser för andra motsvarande arbetsuppgifter eller branscher där regleringen av arbetstiden avviker från det normala.
Paragrafens 4 mom. är nytt och i det föreskrivs om undantag i anslutning till 1 mom. 3 punkten. En studerande som studerar till sin första examen som ger yrkesfärdigheter är emellertid inte skyldig att anmäla sig som arbetslös arbetssökande till arbetskraftsmyndigheten innan det har gått tre månader från det att den primära förmån som avses för att trygga studerandens utkomst under studierna har upphört. I fråga om universitetsstuderande avses med examen i detta sammanhang i regel studier som leder till högre högskoleexamen. Den period på tre månader som avses här gäller således en universitetsstuderande som studerar för högre högskoleexamen, även om han eller hon redan har avlagt lägre högskoleexamen, om den lägre examen i sig inte ger förutsättningar för sysselsättning. Gymnasiestudier anses på grund av sin allmänbildande karaktär inte ge yrkesfärdigheter.
Med upphörande av den primära förmånen avses att den maximala stödtiden uppfylls för förmånen i fråga, vanligtvis studiestöd. Här avses med upphörande av förmånen således inte att stödtagaren själv avslutar stödet, och inte heller sådana situationer där stödet dras in eller avbryts på grund av otillräckliga framsteg i studierna. Tiden på tre månader, inom vilken studeranden ska anmäla sig till arbetskraftsmyndigheten, föreslås kunna bli förlängd med en ny tidsfrist på tre månader, om studeranden uppvisar en tillräcklig utredning över studiernas framskridande inom tidsfristen och det är möjligt att slutföra studierna inom ett år efter att den primära förmånen upphört. Som tillräcklig utredning över studiernas framskridande kan anses en plan för slutförandet av studierna inklusive en tidsplan som godkänts av läroanstalten, till exempel en uppdaterad studieplan, en personlig kompetensutvecklingsplan eller någon annan utredning av läroanstalten. FPA kan följa upp studiernas framskridande i systemen eller vid behov be klienten om en utredning över studiernas framskridande. Med en tilläggstid på tre månader strävar man efter att ge tid för planering och genomförande av läroanstaltens och/eller socialvårdens stödåtgärder. Det primära målet är att stödja personens utexaminering. Tidsfristen kan dock högst förlängas med 12 månader efter att den primära studieförmånen upphört. Därefter eller, om det saknas grunder för en tidsfrist, redan efter tre månader föreslås den studerande ha skyldighet att anmäla sig som arbetslös arbetssökande som söker heltidsarbete för att undvika en sänkning av utkomststödets grunddel.
Paragrafens 5 mom. är nytt och i den föreskrivs om undantag från skyldigheten att söka heltidsarbete i fråga om dem som får invalidpension i form av delpension. För den som får invalidpension i form av delpension förutsätts det inte att man ansöker om heltidsarbete, utan det räcker med att man anmäler sig som sökande av deltidsarbete för att uppfylla den skyldighet som avses i paragrafen.
Skyldigheten att anmäla sig som sökande av heltidsarbete hos arbetskraftsmyndigheten och skyldigheten att hålla jobbsökningen i kraft samt den möjlighet att sänka grunddelen som hänför sig till dessa skyldigheter hör ihop med att Folkpensionsanstalten vid behov hänvisar en sökande av utkomststöd att anmäla sig som arbetssökande och hålla jobbsökningen i kraft. Förvaltningslagens (434/2003) 8 § förpliktar Folkpensionsanstalten att inom ramen för sin behörighet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Om ärendet inte hör till Folkpensionsanstaltens behörighet ska anstalten om möjligt hänvisa kunden till den behöriga myndigheten.
2 b §.Skyldighet att ansöka om primär förmån
. Paragrafen är ny. Enligt förslaget ska den som ansöker om utkomststöd alltid först ansöka om en förmån som betalas under tiden för studier, arbetslöshet, sjukdom, rehabilitering, arbetsoförmåga och ålderdom eller på basis av ett barns födelse, vid förlust av en försörjare eller vid behov av stöd för boende och som personen kan antas vara berättigad till med tanke på personens livssituation och förhållandena. Avsikten är att utkomststöd endast ska fungera som en sista förmån och att alla som har rätt till primära förmåner i första hand ska omfattas av dessa. Andra förmåner som avses i paragrafen är till exempel studiestöd, arbetslöshetsförmåner, rehabiliteringspenning, sjukdagpenning och andra förmåner som tryggar utkomsten under arbetsoförmåga, pensioner, barnbidrag, föräldradagpenning och bostadsbidrag. Om den som ansöker om utkomststöd inte ansöker om en primär förmån som personen sannolikt har rätt till på grund av sin livssituation, sänks utkomststödets grunddel i enlighet med de ändringar som föreslås i 10 § nedan.
Skyldigheten att ansöka om primär förmån och möjligheten att sänka grunddelen hör ihop med att Folkpensionsanstalten ska hänvisa en sökande av utkomststöd att ansöka om en primär förmån och anstalten ska också specificera vilken förmån sökanden ska ansöka om. Förvaltningslagens (434/2003) 8 § förpliktar Folkpensionsanstalten att inom ramen för sin behörighet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Om ärendet inte hör till Folkpensionsanstaltens behörighet ska anstalten om möjligt hänvisa kunden till den behöriga myndigheten. Av förvaltningslagen följer också en skyldighet att överföra ansökan (21 § i förvaltningslagen), vilket innebär att om sökanden av misstag lämnar in ansökan till Folkpensionsanstalten trots att det är fråga om ett ärende som hör till en annan myndighets behörighet, ska Folkpensionsanstalten utan dröjsmål överföra handlingen till den myndighet som den anser vara behörig samt underrätta avsändaren om överföringen.
7 a §.Boendeutgifter
. I paragrafens gällande 2 mom. föreskrivs om fastställande av det behövliga beloppet av boendeutgifter genom förordning av statsrådet. Enligt det gällande momentet fastställs boendeutgifterna på grundval av den ort där bostaden är belägen och familjens storlek. Boendeutgifterna grundar sig på de genomsnittliga boendeutgifterna för mottagarna av utkomststöd och mottagarna av allmänt bostadsbidrag enligt lagen om allmänt bostadsbidrag. Genom förordning av statsrådet justeras bostadsutgifterna minst en gång per år på ett sätt som motsvarar förändringen i de genomsnittliga bostadsutgifterna för mottagarna av utkomststöd och mottagarna av allmänt bostadsbidrag.
Enligt förslaget ändras momentet så att de boendeutgifter som fastställs genom förordning av statsrådet grundar sig upp till en familjestorlek på fyra personer på de genomsnittliga boendeutgifterna som grundar sig på 60-percentilen för mottagarna av utkomststöd och mottagarna av allmänt bostadsbidrag enligt lagen om allmänt bostadsbidrag. När boendeutgifterna fastställs beaktas de genomsnittliga boendeutgifterna endast för de mottagare som inte har någon i 7 a § 3 mom. i lagen om utkomststöd avsedd särskild grund för att bo i den bostad för vilken utkomststöd söks. Boendeutgifterna justeras minst en gång per år så att de motsvarar 60-percentilen under granskningsperioden, förutsatt att boendeutgifterna har stigit eller sjunkit minst tre procent jämfört med det gällande fastställda beloppet av boendeutgifterna. Det fastställda beloppet av boendeutgifterna höjs eller sänks dock med högst fem procent per år. Av särskilda skäl som förekommer i kommunen kan dock beloppet av de fastställda boendeutgifterna höjas med mer än fem procent, dock högst med 10 procent per år.
Från och med den femte familjemedlemmen kan de kommunvisa gränserna dock bildas som ett enda tal som baserar sig på antalet extra personer. Detta beror på att det i vissa kommuner kan finnas endast ett fåtal sådana familjer med fler än fyra personer som får utkomststöd eller allmänt bostadsbidrag.
Dessutom föreslås det att ordalydelsen "bostadsutgifterna" i den sista meningen i det gällande svenska 2 mom. ändras till "boendeutgifterna" för att motsvara den finska ordalydelsen. Ändringen som gäller rättelsen av den svenskspråkiga ordalydelsen är av teknisk karaktär.
7 b §.Hälso- och sjukvårdsutgifter och övriga utgifter
. Det föreslås att 1 mom. ändras. Som övriga grundutgifter beaktas andra hälso- och sjukvårdsutgifter till behövligt belopp än de som ingår i grunddelen. Vid bedömningen av hälso- och sjukvårdsutgifters behövliga belopp och nödvändighet föreslås Folkpensionsanstalten kunna beakta allmänt godkänd vårdpraxis och forskningsresultat samt kostnadseffektiviteten i samband med nya eller särskilt dyra läkemedelspreparat.
Avsikten är inte att ändra tillämpningspraxis enligt det gällande momentet där Folkpensionsanstalten i fråga om det grundläggande utkomststödet i enskilda fall bedömer hälso- och sjukvårdsutgifterna behövliga belopp. Vid bedömningen av utgifternas behövliga belopp kan Folkpensionsanstaltens sakkunnigläkare och annan sakkunskap anlitas. Folkpensionsanstalten kan beakta orsaken till utgifterna och utgifternas behövliga belopp och nödvändighet.
Som andra nödvändiga hälso- och sjukvårdsutgifter än de som omfattas av utkomststödets grunddel kan beaktas till exempel kostnader för läkemedelsbehandling som en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården föreskriver enligt allmänt godkänd vårdpraxis till följd av en plötslig sjukdom eller skada. Även kostnader för läkemedelsbehandling av långtidssjukdomar enligt allmänt godkänd vårdpraxis ska beaktas som andra hälso- och sjukvårdsutgifter än de som ingår i grunddelen när vården är i enlighet med allmänt godkänd vårdpraxis eller grundar sig på forskningsresultat, samt i fråga om nya eller särskilt dyra läkemedelspreparat också är kostnadseffektiv. I dessa situationer har mottagaren av utkomststöd ofta beviljats rätt till läkemedelsersättning och i utkomststödet har läkemedlets självriskandel beaktats som utgift. För grundläggande utkomststöd förutsätts det emellertid inte alltid att läkemedlet är ersättningsbart från sjukförsäkringen, även om ersättningsbarheten samt försäljningstillståndet och användningsindikationen för läkemedlet kan ges större betydelse än tidigare när man bedömer utgiftens nödvändighet och behövliga belopp med tanke på utkomststödet. Som andra nödvändiga hälso- och sjukvårdsutgifter än de som ingår i grunddelen beaktas däremot inte till exempel sådan förebyggande vård som inte stöds inom den offentliga hälso- och sjukvården, till exempel vaccinationer som inte ingår i det nationella vaccinationsprogrammet eller receptbelagda vitamin- och spårämnespreparat utan påvisat bristtillstånd. Nikotinersättningsprodukter som kan köpas utan recept eller läkemedel och egenvårdsprodukter som används i estetiska syften föreslås inte heller bli beaktade. Läkemedel som används för att förhindra graviditet föreslås dock bli beaktade som utgifter i utkomststödet på samma sätt som tidigare. På så sätt stöds personens rätt att fatta beslut om sin egen kropp och reproduktion.
Kostnader beaktas inte som utgifter i utkomststödet till den del en person har rätt till motsvarande förmån på annan grund eller från ett primärt system, till exempel ersatt från en försäkring eller ordnad av offentlig hälso- och sjukvård. Det är inte heller ändamålsenligt att utkomststöd fungerar som ett system för läkemedelsersättning parallellt med systemet enligt sjukförsäkringslagen eller att försätta mottagare av utkomststöd i en bättre ställning än personer som själva betalar läkemedelsbehandlingen. Till exempel nya eller särskilt dyra läkemedelsbehandlingar, såsom läkemedel avsedda för behandling av fetma och cancer, vars ersättningsbarhet inte har bedömts eller för vilka ersättning inte har beviljats, föreslås endast bli beaktade i utkomststödet under vissa förutsättningar. Vid bedömningen av nödvändigheten och utgiftens behövliga belopp kan man i utkomststödet beakta tillgängliga behandlingsalternativ, samt i fråga om nya eller särskilt dyra läkemedel även huruvida läkemedelsbehandlingen är kostnadseffektiv. En läkemedelsbehandling anses vara kostnadseffektiv när kostnaderna för den är skäliga i förhållande till den förväntade hälsofördelen, när den till sitt pris hör till de förmånligare läkemedelsbehandlingarna bland jämförbara och utbytbara alternativ och när samhället har råd med den.
9 §.Grunddelens storlek
. De grunddelsbelopp som anges i paragrafen och som är på samma nivå som folkpensionsindexet för 2011 föreslås bli ändrade på grund av nedskärningar i grunddelen. Storleken på grunddelen för en ensamstående person presenteras i förslaget i enlighet med den gällande lagen på det sätt som föreskrivs i 9 a § i lagen om utkomststöd på nivån för folkpensionsindexet 2011. I 1 mom. 1 punkten i paragrafen föreskrivs det att grunddelen för en ensamstående person ska vara 449,86 euro. I de andra punkterna i paragrafen anges grunddelens storlek som en procentandel av grunddelen för en ensamstående person. Även denna lagtekniska regleringslösning bibehålls enligt förslaget. Den procentandel för andra än i 1 punkten avsedda personer över 18 år som anges i 2 punkten ökar med en procentenhet till 86 procent. Den i 3 punkten angivna procentandelen för 18 år fyllda personer som bor hos sin förälder förblir 73 procent, den i 4 punkten angivna procentandelen för barn mellan 10 och 17 år stiger med cirka två procentenheter till 72,2 procent och den i 5 punkten angivna procentandelen för barn under 10 år stiger med två procentenheter till 65 procent.
Den i 2 mom. föreskrivna höjningsprocenten som gäller grunddelen för ensamförsörjare som betalas till ensamstående föreslås öka med en procentenhet, det vill säga till 15 procent.
10 §.Sänkt grunddel
. I 1 mom. föreskrivs det om situationer i vilka storleken på grunddelen i den sökandes grundläggande utkomststöd sänks med 20 procent. Ordalydelsen i det inledande stycket i momentet ”kan sänkas med högst 20 procent” föreslås bli ändrad till ”sänks med 20 procent”. En sänkning av grunddelen ska alltid göras om förutsättningarna för en sänkning uppfylls och sänkningen inte kan anses oskälig för mottagaren av utkomststöd utifrån den individuella skälighetsprövning som föreslås i det sista momentet i paragrafen.
I 1 mom. 1 punkten föreskrivs det att grunddelens belopp sänks i situationer där en person har förfarit arbetskraftspolitiskt klandervärt så att personen med stöd av 2 kap. 13 eller 14 § eller 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte är berättigad till arbetslöshetsförmån för viss tid eller tills vidare. Dessa situationer orsakar i praktiken ett avbrott i utbetalningen av arbetslöshetsförmånen som gäller tillfälligt eller tills vidare. De ovan beskrivna bestämmelserna, i vilka även föreskrivs om försummelse av skyldigheterna och den tid utan ersättning som följer av försummelse, gäller situationer där en sökande av utkomststöd på grund av sitt eget förfarande förlorar sin rätt till en primär förmån, det vill säga arbetslöshetsförmån. När det gäller hänvisningarna till lagen om utkomstskydd för arbetslösa är syftet att säkerställa att sanktionerna för arbetslöshetsförmåner i princip inte ersätts till fullo med utkomststöd, om inte annat krävs på grundval av en individuell skälighetsprövning. I 2 a kap. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det om förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda, till exempel när en arbetssökande inte har rätt till arbetslöshetsförmån till exempel efter att ha lämnat sitt arbete, vägrat att ta emot arbete eller agerat klandervärt i samband med jobbsökning och arbetskraftsservice. I 2 kap. 13 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det om rätten till arbetslöshetsförmåner för unga som saknar utbildning som ger yrkesfärdigheter och i 14 § i samma kapitel om åtgärder i stället för skyldigheten att söka till en utbildning. I de nämnda paragraferna föreskrivs det om när en ung person som saknar utbildning ska söka till en utbildning för att få arbetslöshetsförmån och i vilka situationer den unga förlorar rätten till arbetslöshetsförmån på grund av försummelse av skyldigheten att söka till en utbildning. Folkpensionsanstalten, som verkställer grundläggande utkomststöd, får information om personens ovan nämnda situationer genom arbetskraftspolitiska utlåtanden.
Paragrafens 1 mom. 2 punkten förblir i övrigt sådan den lyder i den gällande lagen, men överlappningen med 1 punkten stryks. Således gäller 2 punkten inte sådana invandrare som med stöd av 2 a § är skyldiga att anmäla sig som arbetslösa arbetssökande hos arbetskraftsmyndigheten. Däremot gäller 2 punkten till exempel sådana barn, invandrare som får förmåner vid arbetsoförmåga och invandrare som uppnått åldern för ålderspension för vilka kommunen enligt lagen om främjande av integration ska utarbeta en integrationsplan. Utkomststödets grunddel för en sådan person sänks i de situationer som avses i 2 punkten, det vill säga när en person utan grundad anledning har vägrat delta i utarbetandet av en integrationsplan eller i sysselsättningsfrämjande åtgärder som avtalats specificerat i integrationsplanen eller om han eller hon genom sin försummelse har föranlett att ingen integrationsplan har kunnat utarbetas.
Sådana försummelser i anslutning till integrationsplanen som görs av invandrare som med stöd av 2 a § ska anmäla sig som arbetslösa arbetssökande omfattas av 1 mom. 1 punkten. I 2 a kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa anges som ett klandervärt förfarande till exempel att utebli från en bedömning av behovet av tjänster enligt integrationslagen, att vägra göra en sådan bedömning eller att genom eget förfarande förhindra att bedömningen görs samt motsvarande klandervärda förfaranden till exempel i fråga om en plan som ersätter sysselsättningsplanen, såsom integrationsplanen. Klandervärda förfaranden när det gäller att inte delta i tjänster är också tjänster som invandrare hänvisas till genom sysselsättnings- eller integrationsplanen, såsom arbetskraftsutbildning eller integrationsutbildning samt frivilliga studier enligt integrationslagen.
De separata 3 och 4 punkterna i det gällande 10 § 1 mom. stryks, eftersom de överlappar den föreslagna 1 mom. 1 punkten. De personer som avses i punkterna ska i enlighet med 2 a § anmäla sig som arbetslösa arbetssökande till arbetskraftsservicen. Klandervärda förfaranden i samband med arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte beaktas i utkomststödet med stöd av 1 punkten. I 2 a kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det att ett klandervärt förfarande är till exempel vägran att utarbeta en aktiveringsplan eller en sektorsövergripande sysselsättningsplan eller förhindrande av att en sådan utarbetas genom eget handlande samt vägran att delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller förhindrande av att sådan ordnas genom eget handlande.
I 2 mom. i paragrafen föreslås det ingå en bestämmelse om att ifall förutsättningarna i 1 mom. uppfylls ska grunddelen sänkas med exakt 20 procent för en månad. Om förutsättningarna för sänkning av grunddelen enligt 1 mom. därefter fortfarande uppfylls, höjs procentsatsen för sänkning av grunddelen från och med den andra sänkningsmånaden framåt till exakt 40 procent. Det föreslås att förutsättningen för en sänkning med 40 procent i den gällande paragrafen, det vill säga att klienten kan hänvisas till välfärdsområdet för bedömning av servicebehovet slopas.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att om en persons arbetslöshetsförmån av de orsaker som anges i 1 mom. 1 punkten har avbrutits för högst en kalendermånad, sänks grunddelen för en månad. Om en persons arbetslöshetsförmån har avbrutits för en längre tid än en månad, görs sänkningen av utkomststödets grunddel för så många månader som avbrottet i arbetslöshetsförmånen varar, beräknat i hela kalendermånader. Till exempel, om karenstiden för arbetslöshetsförmånen är 7, 14 eller 30 dagar, sänks utkomststödets grunddel för en månad. Om karenstiden för arbetslöshetsförmånen är 45 dagar innebär det att utkomststödets grunddel sänks för två månader.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om situationer där utbetalningen av arbetslöshetsförmån har avbrutits tills vidare av orsaker som avses i 1 mom. 1 punkten. I dessa fall föreslås sänkningen av utkomststödets grunddel i regel vara i kraft i sex månader. Om en person dock återfår rätten till arbetslöshetsförmån under de sex månaderna eller om rätten redan har återfåtts innan grunddelen börjar sänkas eller personen inte längre ska anses vara arbetslös, upphör sänkningen av grunddelen från och med följande månad, i dessa situationer är sänkningen dock alltid i kraft minst två månader. Att en person inte längre ska anses vara arbetslös kan till exempel bero på att personen börjar arbeta i förvärvsarbete eller börjar få en förmån för arbetsoförmåga. Bara det faktum att personen själv avbryter sin jobbsökning hos arbetskraftsmyndigheten avses inte påvisa att inte personen fortfarande ska anses vara arbetslös. I fråga om skyldigheten att vara i arbete kan grunddelen, när övriga villkor uppfylls, sänkas under sammanlagt högst sex månaders tid, oberoende av hur lång tid som förflutit från det att ett fortfarande gällande avbrott i arbetslöshetsförmånen började när en person första gången ansöker om utkomststöd. På grund av avbrott i samma arbetslöshetsförmån sänks utkomststödets grunddel i högst sex månader, oberoende av om avbrottet i personens arbetslöshetsförmån varar längre än sex månader.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det om situationer där utkomststödets grunddel har sänkts av orsaker som avses i 1 mom. 2 punkten. Då fortsätter sänkningen av grunddelen i enlighet med vad som i den gällande lagen föreskrivs om sänkningens varaktighet. Enligt den gällande lagen kan sänkningen göras för högst två månader åt gången räknat från vägran eller försummelsen.
I det föreslagna 6 mom. föreskrivs det om de situationer där utkomststödets grunddel sänks med 50 procent. Hit hör för det första en sådan situation där en person som fyllt 18 år trots uppmaning inte inom den tidsfrist på en månad som beviljats av Folkpensionsanstalten har ansökt om en sådan i 2 b § avsedd förmån inom det finländska systemet för social trygghet som personen med beaktande av sin livssituation och omständigheterna sannolikt kan antas ha rätt till. Sänkningen görs om personen inte alls har ansökt om en sådan primär förmån. Sänkningen görs inte om ansökan är anhängig. Om en person lämnar in en ansökan och sedan återtar den, betraktas det inte som ansökan om förmån. Som ansökan betraktas inte heller att en person nog lämnar in en ansökan, men ansöker om en förmån som personen inte kan få rätt till (till exempel ansökan om ålderspension när åldersvillkoren inte uppfylls).
I fråga om tidsfristen på en månad lyfts det även fram att det vid tillämpningen av bestämmelsen i regel räcker med att den förmån som sannolikt är rätt med tanke på livssituationen har sökts inom tidsfristen i fråga. För detta räcker det med att ansökan lämnats in. Eventuella brister i bilagor kan åtgärdas genom att ansökan kompletteras. Vid tillämpningen av bestämmelsen betraktas det dock inte som ansökan att personen nog lämnar in en ansökan, men trots uppmaning från den behöriga myndigheten inte lägger fram de utredningar som behövs för behandlingen av ansökan, till exempel så att en ansökan om sjukdagpenning inte kompletteras med ett läkarutlåtande som innehåller en bedömning av arbetsförmågan.
För det andra föreslås det att beloppet av grunddelen sänks med 50 procent om en person som avses i 2 a § trots uppmaning inte inom den tidsfrist på en månad som Folkpensionsanstalten fastställt har anmält sig vid arbetskraftsmyndigheten som en sådan arbetssökande som avses i 2 a §. I 2 a § förpliktas andra än de som får invalidpension i form av delpension att anmäla sig som arbetssökande som söker heltidsarbete. För personer som får invalidpension i form av delpension räcker det också med att ansöka om deltidsarbete för att uppfylla skyldigheten att söka arbete. Utöver anmälan som arbetssökande förutsätts också ansökan om förmån som betalas på grundval av arbetslöshet.
Innan grunddelen kan sänkas på grund av att personen inte har ansökt om en primär förmån eller på grund av att personen inte har anmält sig som arbetssökande ska Folkpensionsanstalten ge den sökande en tidsfrist på en månad för att vidta en av dessa åtgärder eller båda dessa åtgärder.
Om utkomststödets grunddel har sänkts med 20 eller 40 procent på det sätt som avses i 1 mom. 1 punkten eller 2–4 mom., ska personen dock hela tiden vara anmäld hos arbetskraftsservicen som arbetssökande som söker heltidsarbete, om han eller hon inte har ett giltigt skäl att inte göra det. Folkpensionsanstalten ska vid behov uppmana personen att anmäla sig på det sätt som föreskrivs i 6 mom. Således avses det vid behov vara möjligt att ändra sänkningen av grunddelen från 40 procent till 50 procent från och med den tidpunkt då förutsättningarna för en sänkning med 50 procent uppfylls.
I 7 mom. föreskrivs det om hur länge en sänkning av grunddelen med 50 procent är i kraft. Sänkningen av grunddelen med 50 procent fortsätter tills personen har ansökt om en primär förmån i fråga om vilken en tidsfrist för ansökan enligt 6 mom. har beviljats eller tills personen har anmält sig hos arbetskraftsmyndigheten som arbetssökande som söker heltidsarbete. Om det konstateras att en annan primär förmån än den förmån som sökanden tidigare uppmanats att ansöka om är lämplig för sökanden ska Folkpensionsanstalten avbryta sänkningen av grunddelen och ge sökanden en ny uppmaning som gäller den nya primära förmånen. Om personen inte inom en månad ansöker om förmånen enligt den nya uppmaningen ska hans eller hennes grunddel därefter igen sänkas med 50 procent. Sökanden ska meddela Folkpensionsanstalten om sin livssituation och förändringar i sina förhållanden, så att Folkpensionsanstalten får information om dem. Folkpensionsanstalten ska varje månad bedöma om förutsättningarna för sänkning av grunddelen fortfarande uppfylls när den avgör sökandens rätt till utkomststöd för den följande månaden.
I 8 mom. föreskrivs det på samma sätt som i den första meningen i gällande 10 § 3 mom. om skälighetsprövning i samband med situationer där grunddelen sänks. I alla situationer som anges i paragrafen kan grunddelen endast sänkas om sänkningen inte bedöms äventyra den utkomst som oundgängligen behövs för att trygga ett människovärdigt liv och sänkningen inte heller i övrigt kan anses oskälig.
Bedömningen av om sänkningen är skälig kräver på samma sätt som hittills att en förmånshandläggare vid Folkpensionsanstalten gör en individuell bedömning. Enbart sänkningens varaktighet ska inte anses direkt visa att en sänkning är oskälig, utan skälighetsprövningen förutsätter att det görs en helhetsbedömning av sökandens och familjemedlemmarnas aktuella situation och förhållanden. Om sänkningen pågår länge, till exempel om grunddelen har sänkts med 50 procent under flera månader och sökanden trots uppmaning inte anmäler sig som arbetssökande eller ansöker om en primär förmån, kan sänkningens varaktighet dock vara en faktor som visar att sänkningen är oskälig. Även då ska dock den helhetsbild som Folkpensionsanstalten känner till om sökandens och dennes familjs situation beaktas. Sänkningen ska inte göras, om den äventyrar tillgången till sådan föda eller sådant boende som är en förutsättning för att bevara sökandens eller familjemedlemmarnas hälsa och livskraft eller förmågan att klara sig på egen hand.
Även om det bedöms att tryggandet av ett människovärdigt liv inte i sig äventyras, kan en sänkning i vissa situationer dock vara oskälig. En sådan situation kan bero till exempel på att en familjemedlem nyligen avlidit eller insjuknat allvarligt.
Folkpensionsanstalten ska göra en skälighetsprövning varje gång anstalten kontrollerar om förutsättningarna för en sänkning uppfylls för följande månad. Utöver de bemyndiganden att utfärda förordning som föreslås i propositionen kan Folkpensionsanstalten med stöd av 20 § i lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001) meddela anvisningar om behandlingen av förmåner i syfte att säkerställa en enhetlig beslutspraxis. Bemyndigandet att meddela anvisningar har betydelse bland annat med tanke på den föreslagna 10, när Folkpensionsanstalten gör en individuell bedömning av om grunddelan ska sänkas. Bemyndiganden att meddela anvisningar av nuvarande slag har utfärdats med grundlagsutskottets medverkan, även om grundlagsutskottet i sitt utlåtande om regeringens proposition RP 10/2001 rd inte särskilt uttalade sig om bemyndigandet att meddela anvisningar (GrUU 7/2001 rd).
Grundlagsutskottet har bland annat i sitt utlåtande GrUU 19/2025 rd uttalat sig om bemyndiganden att meddela föreskrifter och konstaterat att” Jämfört med bemyndiganden att utfärda förordning ställs det större krav på exakt avgränsning av bemyndiganden att meddela föreskrifter, vilket betyder att de frågor som bemyndigandet gäller måste preciseras exakt genom lag (se t.ex. GrUU 34/2000 rd). Ur ett grundlagsperspektiv kan andra myndigheter endast i undantagsfall bemyndigas att utfärda rättsnormer (GrUB 10/1998 rd, s. 22/I). I samband med grundlagsreformen nämndes teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning som exempel på myndigheters rätt att utfärda rättsnormer (RP 1/1998 rd, s. 134). ” (GrUU 19/2025 rd, stycke 16)
De individuella situationerna kan dock bedömas variera i så hög grad att det inte är möjligt att genom lag eller förordning av statsrådet föreskriva mer detaljerat än vad som anges ovan om varje situation där ska bedömas att en sänkning av grunddelen är oskälig. Även om Folkpensionsanstalten i fråga om grundläggande utkomststöd kan meddela anvisningar i enlighet med 20 § i lagen om Folkpensionsanstalten för att främja en enhetlig skälighetsprövning, ska skälighetsprövningen i sista hand göras separat för varje beslut utifrån en individuell bedömning. De anvisningar som meddelas till stöd för tillämpningen är allmänt tillgängliga handlingar som preciserar motiveringen till lagen och som Folkpensionsanstalten har publicerat på nätet. Folkpensionsanstalten ska ha möjlighet att som stöd vid bedömningen också höra kunden närmare. Folkpensionsanstalten ska vid behov också ha möjlighet att begära utlåtande av socialvården om sådana faktorer som påverkar sänkningen av grunddelen, om vilket det enligt förslaget föreskrivs i 10 a § 2 mom. Sökanden ska på förhand informeras om att utlåtande begärs. Folkpensionsanstalten bedömer dock behovet av att begära utlåtande separat, och det begärs inte rutinmässigt i alla situationer.
Folkpensionsanstalten ska i de situationer som avses i 35 § i socialvårdslagen och när de förutsättningar som anges i den lagen uppfylls vid behöv även göra en orosanmälan till den myndighet som ansvarar för socialvården i välfärdsområdet. När en persons behov av stöd är uppenbart ska Folkpensionsanstalten i enlighet med 35 § 1 mom. i den gällande socialvårdslagen redan innan tröskeln för att göra en orosanmälan överskrids styra personen till att söka socialservice eller om personen samtycker till det kontakta den myndighet som ansvarar för välfärdsområdets socialvård, så att stödbehovet kan bedömas. Dessutom ska Folkpensionsanstalten i enlighet med 25 § i den gällande barnskyddslagen vid behov göra en anmälan till välfärdsområdet, om de i sin uppgift fått kännedom om ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds.
10 a §.Förfarande för sänkning av grunddelen
. I 1 mom. föreslås det bestämmelser om hörande av klienten i förfarandet för sänkning av grunddelen. Folkpensionsanstalten beslutar om sänkning av grunddelen i ett skriftligt förfarande för en månad åt gången. När Folkpensionsanstalten överväger att sänka grunddelen med 20 procent för första gången ska klienten höras. Det föreslås vara möjligt att genomföra hörandet redan när Folkpensionsanstalten får information från arbetskraftsmyndigheten om en begäran om utredning som gjorts till klienten. Folkpensionsanstalten kan dock inte fatta något egentligt beslut om sänkning av grunddelen (liksom inte heller om förvägran av arbetslöshetsförmån i fråga om utkomstskyddet för arbetslösa) innan Folkpensionsanstalten har fått ett arbetskraftspolitiskt utlåtande där det klandervärda förfarande som ligger till grund för sänkningen har konstaterats. När det är fråga om situationer där en sänkning av grunddelen med 50 procent kan bli aktuell, kan Folkpensionsanstalten inleda hörande av klienten om sänkningen av grunddelen redan samtidigt som klienten ges en tidsfrist på en månad för att ansöka om en primär förmån eller anmäla sig till arbetskraftsservicen. I detta fall ska klienten samtidigt informeras om att denne kan undvika en sänkning av grunddelen genom att vidta den eller de åtgärder som krävs.
Om grunddelen redan har sänkts för en månad och sänkningar görs under de följande månaderna på grund av samma klandervärda förfarande eller underlåtenhet att vidta åtgärder ska hörandet av klienten ingå som en del av ansökan om utkomststöd. Klienten ska då höras separat på nytt endast om det av den ansökan om utkomststöd som klienten lämnat in till Folkpensionsanstalten eller av den information som annars kommit till Folkpensionsanstalten efter att sänkningen av grunddelen inletts framgår sådana nya omständigheter som beskriver förändringar i klientens situation eller förhållanden som kan ha betydelse för bedömningen av huruvida det är skäligt att fortsättningsvis betala klientens grunddel till ett sänkt belopp eller för bedömningen av om förutsättningarna för sänkningen av grunddelen fortsätter. Om det framgår av den nya informationen att sänkningen av grunddelen inte längre kan fortsätta, sänks grunddelen inte längre under den följande månaden och klienten hörs inte.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i det gällande momentet att Folkpensionsanstalten ska avgöra om grunddelen ska sänkas. I momentet föreslås ett nytt tillägg enligt vilket Folkpensionsanstalten kan begära ett utlåtande av välfärdsområdets socialvård om de faktorer som inverkar på sänkningen av grunddelen. Bestämmelser om välfärdsområdets rätt att ge utlåtande till Folkpensionsanstalten finns i 15 § i den gällande lagen, som inte föreslås bli ändrad i denna proposition. Enligt 15 § kan socialvården vid välfärdsområdet ge Folkpensionsanstalten utlåtanden om sina klienter för behandlingen av ärenden som gäller grundläggande utkomststöd. Socialvården ska höra klienten innan utlåtande ges samt informera honom eller henne om de uppgifter som ingår i utlåtandet och ändamålet med utlåtandet. Utlåtandet kan gälla 1) klientens omständigheter och situation som har betydelse när Folkpensionsanstalten bedömer storleken på det behövliga beloppet av övriga grundutgifter, 2) faktorer som inverkar på sänkningen av klientens grunddel, eller 3) behovet att behandla beslutet som brådskande. I utlåtandet får det inte tas in sådana uppgifter som inte behövs för att avgöra ett ärende som gäller grundläggande utkomststöd. Utlåtandet är inte bindande för Folkpensionsanstalten, men Folkpensionsanstalten ska beakta utredningen i utlåtandet när den fattar beslut om grundläggande utkomststöd.
Begäran om utlåtande av socialvården grundar sig på Folkpensionsanstaltens prövning. Avsikten är att begäran om utlåtande av socialvården inte ska göras rutinmässigt, utan begäran ska göras endast när det bedöms att det finns ett särskilt behov av det. Utlåtande kan begäras till exempel när det vid bedömningen av om en sänkning ska göras uppstår en fråga om personens förmåga att ta hand om sig själv eller sina anhöriga eller när det i samband med att personen uträttar ärenden upptäcks att klienten har särskilda svårigheter att söka och få de tjänster som han eller hon behöver på grund av en kognitiv eller psykisk funktionsnedsättning eller sjukdom, missbruk av berusningsmedel eller annat beroendebeteende, behov av flera stöd samtidigt eller av någon annan motsvarande orsak, även om Folkpensionsanstalten inte känner till någon omständighet som klart hindrar en sänkning. Dessutom kan utlåtande begäras i situationer där klienten själv berättar till exempel om en pågående utredning av arbetsförmågan eller någon annan serviceprocess inom socialvården eller om det framgår att personen är bostadslös. Frågan om en persons förmåga att ta hand om sig själv kan uppstå till exempel om grunddelen har sänkts med 50 procent i flera månader och sökanden trots Folkpensionsanstaltens uppmaning inte har aktiverat sig för att anmäla sig som arbetslös arbetssökande eller ansöka om en primär förmån.
Begäran om utlåtande inleder inte en i socialvårdslagen avsedd klientrelation inom socialvården vid välfärdsområdet, och välfärdsområdet kan inte ge ett utlåtande om en person vars situation det inte känner till. I 14 e § i lagen om utkomststöd föreskrivs det om samarbetet mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet och i 14 d § om gemensamma möten med klienten. När det är fråga om en särskilt utsatt kundkrets och deras rätt till åtminstone oundgänglig utkomst, ska tröskeln för att inleda samarbete hållas låg.
I paragrafen stryks 3 och 4 mom. i den gällande paragrafen, där det föreskrivs om förfaranden för hänvisning till välfärdsområdets socialvård för bedömning av servicebehovet i samband med sänkning av grunddelen. På grund av de föreslagna ändringarna i 10 § krävs det inte längre hänvisning till bedömning av servicebehovet i samband med att man överväger att sänka grunddelen. Hänvisningar till välfärdsområdet för bedömning av servicebehovet ska enligt förslaget inte längre göras automatiskt i samband med sänkning av grunddelen. Ansvaret för bedömningen av klientens situation i samband med sänkningen av grunddelen ligger helt och hållet hos Folkpensionsanstalten, och i övervägandet kan man allt oftare få kännedom om servicebehov som Folkpensionsanstalten inte har observerat i tidigare ärenden. Om Folkpensionsanstalten anser det nödvändigt att göra en orosanmälan om klientens situation i enlighet med socialvårdslagen, kan den göra det antingen i samarbete med klienten eller i de mest uppenbara fallen även utan klientens samtycke. Välfärdsområdena har etablerade förfaranden för behandling av orosanmälningar, och det är en skyldighet att vid behov behandla anmälan till exempel genom ett hembesök hos klienten. Folkpensionsanstalten förpliktas också av lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen, som trädde i kraft vid ingången av 2025. Enligt lagen ska Folkpensionsanstalten, arbetskraftsmyndigheten eller välfärdsområdet hänvisa den arbetslösa till en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet när de bedömer samordningen av den service som samordnas inom samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd och som krävs för att den arbetslösa ska få arbete.
11 §. Inkomster som ska beaktas
. Enligt 2 mom. 1 punkten i den gällande paragrafen beaktas förvärvsinkomster som ska anses ringa och understöd inte som personens och familjens inkomster. Punkten föreslås bli ändrad så att som inkomster beaktas inte förvärvsinkomster som ska anses ringa och understöd endast i fråga om inkomsterna för personer under 18 år. Med ringa förvärvsinkomster och understöd som barn får avses till exempel födelsedagspresenter och ringa eller tillfälliga förvärvsinkomster, såsom inkomster från sommarjobb. Det föreslås att dessa inte beaktas på grund av stimulansaspekter. När det gäller myndiga personer beaktas även ringa förvärvsinkomster och understöd, såsom till exempel penninggåvor, ringa förvärvsinkomster och skatteåterbäringar, fullt ut som personens och familjens inkomster.
I 2 mom. 5 punkten i paragrafen föreslås en teknisk ändring så att man stryker omnämnandena av den förhöjningsdel och den förhöjda förtjänstdel som avses i 6 kap. 3 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, skillnaden mellan förhöjd förtjänstdel som avses i den paragrafen och förtjänstdel som avses i 2 § 1 mom. samt arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel som avses i 7 kap. 5 § i den sistnämnda lagen, eftersom punkterna i fråga har upphävts delvis i lagen om utkomstskydd för arbetslösa från och med den 1 januari 2027 och till andra delar från och med den 1 januari 2025. Arbetslöshetsförmånernas förhöjningsdelar och den förhöjda förtjänstdelen har slopats.
Paragrafens 3 mom. föreslås bli ändrad så att 150 euro i månaden lämnas obeaktat endast i fråga om förvärvsinkomsterna för en person under 18 år. Således beaktas en myndig persons förvärvsinkomster som inkomster i sin helhet, om inte annat följer av de undantag för beaktande av inkomster som föreskrivs i 2 mom.
13 §.Tiden för vilken utkomststöd fastställs och beräkning
. Enligt förslaget fogas till 1 mom. i paragrafen en bestämmelse om att det förutom att bevilja och betala ut utkomststöd även ska vara möjligt att avslå utkomststöd för en kortare eller längre tid än en månad. Ändringen gör det möjligt att i verkställandet av utkomststödet avslå stödet för hela den tid som ansökan gäller om klienten ansöker om utkomststöd för en längre tid än en månad, men inte är berättigad till stöd. Klienten har emellertid alltid rätt att ansöka om stöd på nytt även för den tid som beslutet om avslag gäller. Utgående från den nya ansökan bedöms klientens rätt till utkomststöd på nytt. Ändringen påverkar således inte klientens rätt till stöd, men förenklar verkställandet av utkomststödet då hela ansökningstiden kan avgöras på en gång med samma beslut.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken inkomst som erhållits den sista bankdagen i månaden ska beaktas som inkomst i beräkningen för följande månad. Enligt etablerad tillämpningspraxis har en sådan inkomst, vars betalningsdatum är månadens sista bankdag, beaktats som inkomst för följande månad, eftersom den har ansetts de facto vara tillgänglig först för följande månads underhåll. Detta avses i fortsättningen gälla även de situationer där grundläggande utkomststöd inte har ansökts för inkomstens utbetalningsmånad utan först för följande månad.
Ett undantag från beaktandet av inkomsten den sista bankdagen föreslås vara en sådan utbetalningsmånad för arbetslöshetsförmåner där två utbetalningsrater på 20 arbetslöshetsförmånsdagar betalas under samma månad. Enligt etablerad tillämpningspraxis övergår man i dessa situationer till periodisering av arbetslöshetsförmånen, det vill säga arbetslöshetsförmånen omvandlas till månadsinkomst med hjälp av koefficienten 21,5.
16 §.Utbetalning av utkomststöd
. Det föreslås att det till 2 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken det grundläggande utkomststödets andel av hyran för en bostad betalas direkt till hyresvärden, om hyresgaranti för samma bostad har beviljats som en del av det grundläggande utkomststöd som Folkpensionsanstalten beviljat.
Om hyresgaranti har beviljats före den 1 januari 2017 eller som kompletterande eller förebyggande utkomststöd, kan den andel som beviljats för hyran betalas till hyresvärden med klientens samtycke eller på det sätt som föreskrivs i 16 § 2 mom. i den gällande lagen.
17 a §.Indragning av utkomststöd
. Den föreslagna paragrafen är ny. I den föreskrivs det om indragning av utkomststöd, grunderna för indragning och tidpunkten för indragning. Indragning avses kunna användas i situationer där rätten till utkomststöd upphör i sin helhet på basis av en grund som möjliggör indragning. Indragningsgrunden ska gälla alla familjemedlemmar för att det grundläggande utkomststödet för familjen ska kunna dras in på grundval av den. Om indragningsgrunden inte gäller alla familjemedlemmar ska stödet justeras i stället för att dras in. Bestämmelser om justering av utkomststödet finns i 18 § i lagen om utkomststöd.
Utkomststödet kan dras in helt och hållet från och med följande obetalda post, räknat från stödtagarens död eller från det att stödtagaren har flyttat utomlands eller har inlett ett sådant arbete som leder till att rätt till utkomststöd inte längre uppstår. I praktiken utgör arbete ett hinder, om lönen för det är så hög att utkomststöd inte längre kan betalas. Om en mottagare av utkomststöd själv begär att stödet ska dras in, kan stödet dras in från och med den begärda tidpunkten, om stödet ännu inte har hunnit betalas ut. Det föreslås även vara möjligt att dra in stödet från och med nästa obetalda post i andra situationer som motsvarar de som nämns separat i paragrafen.
Trots indragning har klienten alltid rätt att ansöka om utkomststöd på nytt. När klienten lämnar in en ny ansökan avgörs klientens rätt till utkomststöd enligt sökandens aktuella situation.
18 a §.Folkpensionsanstaltens rätt till information och skyldighet att lämna ut uppgifter
. Enligt förslaget fogas till 1 mom. i den gällande paragrafen en rätt för Folkpensionsanstalten att på begäran trots sekretessbestämmelserna av arbetslöshetskassan få de uppgifter som är nödvändiga för att handlägga och avgöra ett utkomststödsärende. Folkpensionsanstalten behöver uppgifter om medlemskap i arbetslöshetskassan, huruvida ansökan om inkomstrelaterad dagpenning är anhängig och om uppgifter om utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning när den utreder klientens rätt till primära förmåner och överväger en sänkning av grunddelen på grundval av de föreslagna 10 § 5 och 6 mom.
I 2 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs det att vad som i 64 § i lagen om kunduppgifter inom social- och hälsovården föreskrivs om en myndighets rätt att trots sekretessbestämmelserna få information också gäller Folkpensionsanstaltens rätt att få sekretessbelagda uppgifter som är nödvändiga för skötseln av dess utkomststödsuppgifter. Hänvisningen till 64 § i kunduppgiftslagen ändras så att den endast gäller 1, 3 och 4 mom. i paragrafen. Det finns inte längre något behov av att hänvisa till 2. mom., där det föreskrivs om tillgång till information från penninginstitut, eftersom det föreslås bestämmelser om detta i fråga om verkställandet av utkomststöd i det nya 4 mom. i denna paragraf i lagen om utkomststöd.
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. som gäller Folkpensionsanstaltens rätt att få nödvändiga uppgifter om den sökande eller mottagaren av utkomststöd av penninginstitut för att handlägga och avgöra utkomststödsärenden. För att få information förutsätts det att tillräckliga uppgifter och utredningar inte kan fås på något annat sätt och att det finns en grundad anledning att tvivla på tillförlitligheten hos de uppgifter som sökanden eller mottagaren har lämnat. Begäran om erhållande av uppgifter ska framställas skriftligen och innan begäran framställs ska sökanden eller mottagaren underrättas om den.
18 b §.Uppgifter som välfärdsområdet lämnar ut till Folkpensionsanstalten på eget initiativ
. Det föreslås att paragrafen ska ändras så att den motsvarar ändringarna i 10 och 10 a §. Således stryks 1 mom. och det gällande 2 mom. blir 1 mom. och det gällande 3 mom. blir 2 mom.
18 g §.Välfärdsområdets rätt till information
. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett 2 mom. enligt vilket Folkpensionsanstaltens rätt att få uppgifter från penninginstitut, som föreslås som i 18 a § 4 mom., även tillämpas på välfärdsområdets rätt att få sådana sekretessbelagda uppgifter av penninginstitut som är nödvändiga för att sköta utkomststödsuppgifterna.
18 h §.Folkpensionsanstaltens skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter till välfärdsområdet
. Enligt förslaget stryks Folkpensionsanstaltens skyldighet enligt paragrafen att lämna ut uppgifter om beslut om sänkt grundläggande utkomststöd till välfärdsområdet på grund av de ändringar som föreslås ovan i 10 §. Beslut om sänkning av grunddelen förutsätter inte längre en möjlighet till bedömning av servicebehovet av välfärdsområdets socialvård.
27 §.Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet
. Enligt 1 mom. i den gällande lagen beviljas utkomststöd en sökande eller familj som vistas stadigvarande i Finland. Det föreslås att det till 1 mom. fogas ett krav på uppehållstillstånd i situationer där en myndig person förutsätts ha ett giltigt uppehållstillstånd för sin vistelse med stöd av utlänningslagstiftningen.
Villkoren för utlänningars inresa och vistelse anges i utlänningslagstiftningen och i internationella avtal som är bindande för Finland. Om det med stöd av ovannämnda lagstiftning krävs att en myndig person har uppehållstillstånd för att vistas i landet, ska det i princip vara i kraft för att personen ska kunna omfattas av den personkrets som omfattas av det utkomststöd som avses i bestämmelsen. I regel behöver tredjelandsmedborgare uppehållstillstånd för vistelser som överstiger 90 dagar.
Enligt förslaget kan kravet på uppehållstillstånd dock uppfyllas redan då ansökan om tillstånd gjorts anhängig, om uppehållstillstånd har sökts i Finland. Här avses närmast sådana situationer där giltighetstiden för ett tidigare beviljat uppehållstillstånd har löpt ut och personen inte har beviljats fortsatt tillstånd i tillräckligt god tid. Med stöd av 60 § i utlänningslagen ska det första uppehållstillståndet i regel sökas före inresan till Finland i det land där sökanden lagligen vistas. Om sökanden när uppehållstillståndet gått ut eller upphör att gälla har en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd anhängig och det redan tidigare har ansetts att personens vistelse är stadigvarande eller bedöms vara stadigvarande vid behandlingen av ansökan om utkomststöd, har personen rätt till utkomststöd enligt 1 mom. på samma grunder som andra personer som vistas stadigvarande i Finland, om de övriga allmänna villkoren uppfylls. Om en person i ovannämnda situation får ett negativt lagakraftvunnet beslut om uppehållstillstånd på sin ansökan om fortsatt uppehållstillstånd eller ett verkställbart beslut om avlägsnande ur landet, har personen inte rätt till utkomststöd enligt 1 mom.
Kravet på uppehållstillstånd gäller endast myndiga sökande av utkomststöd. När det gäller ansökan om uppehållstillstånd är barn i princip beroende av vårdnadshavarnas aktivitet. Kravet på uppehållstillstånd gäller inte barn för att barnets rätt till utkomststöd enligt 1 mom. inte ska äventyras på grund av att vårdnadshavaren är passiv när det gäller att ansöka om uppehållstillstånd för barnet.
Det föreslås inga ändringar i kravet på att vistelsen ska vara stadigvarande. För att vara berättigad till utkomststöd enligt 1 mom. ska personen på samma sätt som för närvarande i alla situationer vistas stadigvarande i landet.
Om en person har fått ett verkställbart beslut om avlägsnande ur landet, föreligger dock inte rätt till utkomststöd enligt 1 mom. Då är det fråga om en person som ska lämna landet och som kan avlägsnas ur landet.
Folkpensionsanstalten, välfärdsområdet och Helsingfors stad ska kontrollera uppehållstillstånd och beslut om avlägsnande ur landet samt uppgifterna om beslutens laga kraft och verkställbarhet hos Migrationsverket.
Genom kravet på uppehållstillstånd preciseras uppehållstillståndets betydelse vid bedömningen av den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet. Uppgifter om uppehållstillstånd beaktas i bedömningen av om vistelsen är stadigvarande också för närvarande (se närmare avsnitt 2.1.2.2 i kapitlet om nuläget, Fastställande av utkomststöd och beaktande av utgifter), och syftet med förslaget är att ta in nuvarande tillämpningspraxis i lagen. Tillämpningspraxis för det personrelaterade tillämpningsområdet förblir således i princip oförändrad.
I 2 mom. föreslås inga ändringar. Således ska en person som vistas i landet i brådskande fall beviljas stöd för att trygga nödvändig hjälp så att personens rätt till oundgänglig utkomst och omsorg inte äventyras, oberoende av om sökanden har fått eller ansökt om uppehållstillstånd eller har ett fått ett verkställbart beslut om avlägsnande ur landet.
27 f §.Kommunens finansieringsandel av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet
. I 1 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs det att kommunens finansieringsandel av kostnaderna för grundläggande utkomststöd är 50 procent. Det föreslås att kommunens finansieringsandel av kostnaderna för grundläggande utkomststöd ändras så att kommunens finansieringsandel blir 100 procent när sökanden är 18–24 år och det inte finns andra personer än personer i åldern 18–24 år i den familj som ansöker om utkomststöd. Om det i en familj som ansöker om utkomststöd även finns någon som inte är 18–24 år föreslås kommunens finansieringsandel för det grundläggande utkomststöd som betalas till hela familjen vara 50 procent.