7.2
Lagen om punktskatt på läskedrycker
1 §. Tillämpningsområde.
I paragrafen anges tillämpningsområdet för lagen om punktskatt på läskedrycker.
Det föreslås att
2 mom.
ändras så att i fortsättningen ska alla vatten under tulltariffnummer 2201 som förpackats i minutförsäljningsförpackningar omfattas av punktskatten på läskedrycker oavsett förpackningens volym. Detta är motiverat för att den skattemässiga behandlingen av vatten i detaljförsäljning ska vara enhetlig. I momentet görs dessutom en komplettering av teknisk natur.
I
3 mom.
, som gäller avgränsning av tillämpningsområdet, görs dessutom uppdateringar av i huvudsak teknisk natur som beror på ändringar i livsmedelslagstiftningen.
Punktskatten på läskedrycker omfattar inte sådana livsmedel avsedda för grupper med särskilda behov om vilka det i EU-lagstiftningen har utfärdats särskilda bestämmelser. Livsmedlen avsedda för grupper med särskilda behov skiljer sig i fråga om konsistens eller tillverkningsmetod från motsvarande livsmedel för normal konsumtion, och de är lämpliga för personer med störningar i näringsupptagningen eller ämnesomsättningen eller för personer som på grund av sitt fysiologiska tillstånd har nytta av ett kontrollerat intag av vissa ämnen i livsmedel.
EU-lagstiftningen om livsmedel för grupper med särskilda behov ändrades sommaren 2016. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för viktkontroll och om upphävande av rådets direktiv 92/52/EEG, kommissionens direktiv 96/8/EG, 1999/21/EG, 2006/125/EG och 2006/141/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG och kommissionens förordningar (EG) nr 41/2009 och (EG) nr 953/2009, nedan
förordningen om livsmedel för särskilda grupper
, offentliggjordes sommaren 2013 och började tillämpas den 20 juli 2016. Genom den förordningen upphävdes Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG om livsmedel för särskilda näringsändamål och de särskilda bestämmelser som utfärdats med stöd av det direktivet. Kommissionen har publicerat en delegerad förordning (EU) 2016/127 om modersmjölksersättning och tillskottsnäring, en delegerad förordning (EU) 2016/128 om livsmedel för speciella medicinska ändamål och en delegerad förordning (EU) 2017/1798 om kostersättning för viktkontroll som har tillämpats från och med den 27 oktober 2022.
Det föreslås att hänvisningarna till handels- och industriministeriets beslut för det nationella genomförandet av det upphävda direktivet om livsmedel för särskilda näringsändamål stryks i 1, 2 och 4 punkten i momentet, och att de ersätts med hänvisningar till kommissionens delegerade förordningar. Dessutom föreslås det att omnämnandet av synnerligen energifattiga livsmedel för särskilda näringsändamål avsedda för viktkontroll stryks ur 4 punkten, eftersom även kraven på sammansättningen av kostersättningar med mycket lågt energiinnehåll har fastställts i kommissionens delegerade förordning om kostersättning för viktkontroll. Dessa ska således i fortsättningen stå utanför tillämpningsområdet för punktskatten på läskedrycker med stöd av en direkt hänvisning till förordningen i fråga. I 5 punkten i momentet ersätts hänvisningen till den upphävda livsmedelslagen med en hänvisning till den gällande livsmedelslagen (297/2021).
Kommissionens delegerade förordning om barnmat har ännu inte publicerats. Handels- och industriministeriets beslut om barnmat (789/1997) tillämpas, delvis i begränsad utsträckning, till dess att den delegerade förordning om barnmat som antas med stöd av EU:s förordning om livsmedel för särskilda näringsändamål börjar tillämpas. I detta skede finns det således inget behov av att ändra 3 mom. 3 punkten.
Till 3 mom. fogas en ny 7 punkt, där det föreskrivs om skattefrihet i anslutning till kaffe, te och kakao. Det är fråga om reglering som förtydligar helheten till den del det gäller produkter som inte hör till de produktgrupper som anges i punktskattetabellen. En del av produkterna ingår under tulltariffnumren i skattetabellen, varför det är nödvändigt att uttryckligen föreskriva om skattefrihet för dem. Tillämpningsområdet för lagen ska inte omfatta kaffebönor och malt kaffe som omfattas av tulltariffnummer 0901 samt därav framställda varma drycker, teblad och löst te som omfattas av tulltariffnummer 0902 samt därav framställda varma drycker, kakaopulver som omfattas av tulltariffnummer 1805 och 1806 och därav framställda varma drycker och inte heller beredningar på basis av extrakter, essenser och koncentrat av kaffe och te som omfattas av tulltariffnummer 2101 och därav framställda varma drycker.
I 6 punkten görs samtidigt en teknisk ändring med anledning av den nya 7 punkten.
Hänvisningen i
6 mom.
till de minimis-förordningen uppdateras så att den gäller kommissionens gällande förordning (EU) 2023/2831 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, vilken tillämpas 1 januari 2024–31 december 2030.
2 §. Definitioner.
Till paragrafens 1 mom. fogas två nya definitioner och en definition ändras. Dessutom uppdateras 2 mom.
I
1 mom. 1 punkten
definieras läskedryck på motsvarande sätt som för närvarande. Med läskedryck avses de produkter enligt olika tulltariffnummer som nämns i lagens punktskattetabell.
Som ny
2 punkt
fogas till momentet en definition av socker. På motsvarande sätt som i 2 punkten i den gällande lagen, där en sockerfri produkt definieras, avses med socker monosackarider och disackarider, dock inte polyoler. Definitionen motsvarar definitionen för socker i förordningen om hälsopåståenden.
Socker omfattar allt socker som förekommer naturligt i livsmedel, såsom i frukt, grönsaker och honung. Sockret kan vara kristalliskt, sirap eller en lösning. Produktens användningsändamål bestämmer hurdant socker som tillsätts i livsmedel. Socker används i form av lösningar till exempel inom dryckesindustrin. Sackaros, det vill säga disackarid som består av glukos och fruktos, är vanligast av de socker som används. Även monosackarider, såsom glukos och fruktos, kan användas i livsmedel. Sockerhalten i honung är cirka 80 procent, varav den största delen är fruktos och glukos. Dessutom innehåller honung en liten mängd andra socker, såsom maltos och sackaros.
Polyoler, det vill säga sockeralkoholer, är till exempel xylitol, sorbitol, maltitol och mannitol. Det finns ungefär hälften mindre energi i sockeralkoholer än i socker och de är inte kariogena, det vill säga de orsakar inte hål i tänderna på samma sätt som socker gör. På grund av att de är laxativa får sockeralkoholer inte användas för sötning av drycker.
I
3 punkten
i momentet anges vad som avses med sockerfri. Bestämmelsen motsvarar definitionen i 2 punkten i den gällande lagen. Definitionens ordalydelse ändras på grund av den definition av socker som fogas till momentet.
Icke-smaksatta växtbaserade drycker som för närvarande definieras i 3 punkten definieras i
4 punkten
. Definitionen föreslås bli ändrad så att det till den fogas ett krav på lägsta kalciuminnehåll för drycken. I bestämmelsen avsedda icke-smaksatta växtbaserade drycker som innehåller högst 4,8 gram socker per 100 milliliter ska enligt förslaget i fortsättningen inte omfattas av skatten, om de innehåller minst 119 milligram kalcium per 100 milliliter dryck. Det lägsta kalciuminnehållet motsvarar det typiska kalciuminnehållet komjölk.
Det föreslås att till definitionen fogas drycker av sådana baljväxtbaserade drycker enligt kapitel 7 som omfattas av tulltariffnummer 2202 99 19 och som motsvarar andra växtbaserade drycker enligt definitionen. Sådana baljväxter som hör till kapitel 7 i tulltariffen är till exempel ärter och bönor. Baljväxtbaserade drycker som avses i definitionen är bland annat drycker av bondböna som har kommit ut på marknaden under de senaste åren. Genom ändringen förenhetligas den skattemässiga behandlingen av drycker av bondböna med andra växtbaserade drycker.
Vidare uppdateras den nuvarande definitionen i fråga om den nomenklatur och det nummer som tillämpas, utan att innehållet i definitionen ändras. Tulltariffnumret för sojabaserade drycker med ett proteininnehåll på minst 2,8 viktprocent som tidigare hört till nummer 2202 90 11 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ändrades från och med den 1 januari 2017. Från och med ingången av 2017 är produkternas tulltariffnummer 2202 99 11. På motsvarande sätt ändrades vid ingången av 2017 nummer 2202 90 15 för sojabaserade drycker med ett proteininnehåll på mindre än 2,8 viktprocent och drycker baserade på nötter enligt kapitel 8, spannmål enligt kapitel 10 eller frön enligt kapitel 12 till nummer 2202 99 15. Inga ändringar gjordes i nummertexterna. Det föreslås att numren uppdateras, och dessutom stryks hänvisningen till kommissionens genomförandeförordning som onödig till följd av den uppdatering som görs i 2 mom. I definitionen görs dessutom en språklig ändring av teknisk natur.
I 4 punkten görs också en förtydligande lagteknisk ändring genom att underpunkter fogas till punkten.
I den nya
5 punkten
som fogas till momentet definieras begreppet inte färdigförpackad dryck. I definitionen stöder man sig på begreppet livsmedel som inte är färdigförpackat, som definieras i livsmedelslagstiftningen. I punkten hänvisas det inte till förordningen, utan definitionen i förordningen tas in i lagen om punktskatt på läskedrycker.
Enligt jord- och skogsbruksministeriets förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (834/2014) avses med livsmedel som inte är färdigförpackat ett livsmedel som i oförändrat skick tillhandahålls slutkonsumenten och som konsumenten själv förpackar, som förpackas på konsumentens begäran på livsmedlets överlåtelseplats, som har färdigförpackats på livsmedlets överlåtelseplats för direkt försäljning eller som serveras på livsmedlets överlåtelseplats där det är avsett att förtäras av slutkonsumenten. Med direkt försäljning avses i den förordningen försäljning av livsmedel där livsmedlet har färdigförpackats på livsmedlets överlåtelseplats för att påskynda och underlätta försäljningen. Förordningens ordalydelse lämnar rum för tolkning i fråga om huruvida tillverknings- och överlåtelseplatsen ska vara densamma. För att bestämmelsen på det sätt som krävs av skattelagstiftningen ska vara noga avgränsad och exakt, ska det till bestämmelsen fogas en uttrycklig förutsättning att produkterna överlåts på samma överlåtelseplats för livsmedel som där de har tillverkats. Inte färdigförpackade drycker enligt definitionen är alla drycker som överlåts exempelvis i kaféer, restauranger, smoothiebarer och dagligvaruaffärer, om de också har tillverkats på samma plats. Definitionen omfattar alla skattepliktiga drickfärdiga produkter.
I
2 mom.
föreskrivs det om de tulltariffnummer som ska tillämpas i lagen. Momentet uppdateras. I fortsättningen tillämpas kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2522 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan från september 2024 i stället för kommissionens tidigare förordning från 2009. Genomförandeförordningen tillämpas från ingången av 2025. Uppdateringen innebär inte någon ändring av klassificeringen av produkter och därigenom av den skattemässiga behandlingen, utan endast några preciseringar i nummertexterna.
3 §. Skattebelopp.
I paragrafens
1 mom.
föreskrivs det bland annat om påförande av skatt utifrån produktens nettovikt och om vad som avses med nettovikt. Eftersom det i propositionen föreslås att skatt ska tas ut också på dryckesingredienser i fast form utifrån den mängd dryck som utvinns ur produkterna, slopas bestämmelsen om skatt som påförs enligt vikt som onödig.
I
2 mom.
föreskrivs om beskattning av dryckesingredienser i fast form enligt den mängd dryck som fås från dem på motsvarande sätt som i fråga om flytande dryckeskoncentrat.
Den beskattningsbara litermängden för dryckesingredienser i fast form som används för framställning av drycker som hör till tulltariffnummer 2106 är antalet liter färdig dryck som beretts i enlighet med blandningsförhållandet för drycken. Med blandningsförhållande avses blandningsförhållandet enligt spädningsanvisningen. Skattesatsen bestäms enligt sockerhalten i den dryck som beretts i enlighet med blandningsförhållandet. Detta innebär i praktiken att skatten på till exempel en 100 grams förpackning dryckpulver i fast form med en spädningsanvisning om 100 gram pulver per en liter vätska ska betalas på basis av en liter dryck. Om sockerhalten i en fast ingrediens är till exempel 30 gram i 100 gram pulver, innehåller en liter färdig dryck 30 gram socker per liter, det vill säga 3 gram i 100 milliliter. Detta innebär att den tillämpliga skattesatsen är 30 cent per liter. När den beskattningsbara mängden i enlighet med blandningsförhållandet är en liter, är punktskatten 30 cent för läskedrycker för dryckesförpackningen på 100 gram.
Enligt det gällande 2 mom. godkänns för drycker som ska spädas ut utspädning som leder till en sockerhalt av högst 10 viktprocent eller till motsvarande söthetsgrad. Det föreslås att bestämmelsen om högsta tillåtna sockerhalt vid beräkningen av skatten utvidgas så att den också omfattar drycker som tillverkas av ingredienser i fast form. Eftersom den nedre gränsen för sockerhalten enligt den högsta skattesatsen i skattegraderingen är 11 gram socker per 100 milliliter, höjs den vid beskattningen tillåtna gränsen för sockerhalten i fråga om drycker som tillverkas av flytande dryckeskoncentrat och dryckesingredienser i fast form från 10 procent till 15 procent. Om gränsen inte höjs, skulle drycker som bereds av koncentrat och dryckesingredienser inte alls omfattas av den högsta skattesatsen i skattegraderingen på basis av sockerhalt, utan oberoende av blandningsförhållandet skulle dryckerna alltid beskattas som mest enligt den näst högsta skattesatsen, det vill säga i enlighet med en sockerhalt över 8 gram, men högst 11 gram. Sockerhalten vid ett blandningsförhållande enligt spädningsanvisningen understiger 10 viktprocent för den största delen av de koncentrat och dryckpulver som finns på marknaden.
I momentet görs dessutom en lagteknisk ändring.
Bilagan.
I punktskattetabellen i bilagan till lagen finns bestämmelser om beskattningsbara läskedrycker och deras skattesatser.
Punktskatt på läskedrycker tas för närvarande ut för både fasta och flytande produkter som hör till nummer 2106 i tulltariffen och som inte innehåller alkohol eller innehåller högst 1,2 volymprocent alkohol och som är avsedda att användas för framställning av drycker. I fortsättningen tas det också ut skatt på produkter i fast form i enlighet den mängd dryck som fås av produkterna och inte enligt vikten av dryckesingredienserna i fast form. Skattegrunden är cent per liter. Skattesatsen bestäms enligt sockerhalten i den dryck som i enlighet med blandningsförhållandet fås av produkten i fast form. Drycker som fås av dryckesingredienser i fast form ska enligt förslaget upptas i andra produktgrupper än drycker som fås av flytande dryckeskoncentrat. Detta gör det möjligt att separat följa upp hur skatten fungerar i fråga om flytande produkter och produkter i fast form som används för beredning av drycker.
Punktskatten på läskedrycker ska i fortsättningen vara indelad i sex klasser. Syftet med skattegraderingen är att möjliggöra en lindring av den skattemässiga behandlingen av drycker genom en minskning av sockermängden i dem, vilket sporrar dryckesindustrin till produktutveckling, och att genom ett lägre pris också påverka konsumenternas köpbeteende. Detta har beaktats i antalet skattesatser och i de nedre och övre gränserna för sockerhalten.
Enligt den lägsta skattesatsen beskattas sockerfria produkter i skattetabellen. Skattesatsen för sockerfria produkter höjs med sju cent jämfört med den gällande skattesatsen. Också drycker som inte är färdigförpackade och som uppfyller definitionen inte färdigförpackad i 2 § 1 mom. 5 punkten ska beskattas enligt den lägsta skattesatsen. Drycker som inte är färdigförpackade ska enligt förslaget anges i sina egna tulltariffnummerspecifika produktgrupper. Skatten på drycker med socker som hör till skattebasen föreslås i fortsättningen vara graderad i skattesatser enligt produktens sockerhalt. Den övre gränsen för sockerhalten enligt den lägsta skattegraden för sockerhaltiga drycker föreslås vara 2,5 gram socker per 100 milliliter dryck och motsvara den övre gränsen för sockerhalten för livsmedel i flytande form med låg sockerhalt enligt förordningen om hälsopåståenden.
I punktskattetabellens tulltariffnummer 2009, 2201 och 2202 görs uppdateringar av teknisk karaktär. När det gäller tulltariffnumren 2009 och 2202 är det fråga om att precisera texterna till tulltariffnumren. Preciseringarna påverkar inte klassificeringen av produkterna eller beskattningen av dem. När det gäller nummer 2201 är det fråga om att texten för huvudnumret inte behöver nämnas i sin helhet när den del som följer efter semikolonet ändå särskilt har lämnats utanför tillämpningsområdet. Därför utelämnas hänvisningarna om is och snö som onödiga. Rättsläget förändras inte, det vill säga ska is och snö inte heller i fortsättningen omfattas av skatten. Det faktum att texten för huvudnumret inte nämns i sin helhet framgår av formuleringen av texten, som i fortsättningen ska vara ”ur 2201".