1  Bakgrund och beredning

2  EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll

Marknadskontrollförordningen är en horisontell rättsakt med brett tillämpningsområde som gäller marknadskontrollen av olika produktgrupper. Dessutom föreskrivs det i förordningen om kontroll vid de yttre gränserna och ekonomiska aktörer åläggs vissa skyldigheter. Marknadskontrollförordningen omfattar 70 olika produkträttsakter som utarbetats på EU-nivå. När förordningen börjar tillämpas ersätter den bestämmelserna om marknadskontroll och kontroll vid de yttre gränserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (nedan NLF-förordningen). Genom marknadskontrollförordningen upphävs bl.a. artiklarna 1529 i NLF-förordningen och motsvarande punkter i artikeln om tillämpningsområde. 

Målet med marknadskontrollförordningen är att förbättra den inre marknadens funktion genom att stärka marknadskontrollen enligt den harmoniserade unionslagstiftning som anges i förordningen. Syftet med detta är att säkerställa att endast produkter som uppfyller en hög kravnivå vad avser skydd för bl.a. hälsa och säkerhet, konsumentskydd och miljöskydd tillhandahålls på unionsmarknaden. För att uppnå detta mål föreskrivs det i förordningen bl.a. om vissa skyldigheter för ekonomiska aktörer, om marknadskontrollmyndigheternas minimibefogenheter, om gränsöverskridande samarbete mellan tillsynsmyndigheterna samt om samarbete med tullmyndigheterna. 

Syftet med förordningen om ömsesidigt erkännande är att förbättra den fria rörligheten för varor på EU:s inre marknad. Förordningen syftar till att stärka den inre marknadens funktion genom att förbättra tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande och genom att avlägsna omotiverade handelshinder. Förordningen tillämpas i en situation där det i lagstiftning eller i myndighetsföreskrifter har ställts nationella krav på produkter och dessa krav inte har harmoniserats inom EU. Förordningen är en procedurbestämmelse och innehåller inga bestämmelser om innehållet i principen om ömsesidigt erkännande. Förordningen om ömsesidigt erkännande gäller alla typer av produkter, även jordbruksprodukter. 

Den tidigare förordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG, upphävdes genom förordningen om ömsesidigt erkännande. Den nya förordningen om ömsesidigt erkännande började tillämpas den 19 april 2020.  

Syftet med denna proposition är att genomföra de delar av marknadskontrollförordningen och förordningen om ömsesidigt erkännande som bedöms ha budgetkonsekvenser. Sådana delar är de bestämmelser som behövs för skötseln av uppgifterna för det nationella centrala samordningskontoret och kontaktpunkten för produkter. I detta avsnitt beskrivs således bestämmelserna om det centrala samordningskontoret och kontaktpunkten för produkter i marknadskontrollförordningen och i förordningen om ömsesidigt erkännande. Avsikten är att den övriga nationella reglering som behövs för genomförandet av marknadskontrollförordningen ska utfärdas stegvis. Målet är att regeringspropositioner om annan behövlig nationell reglering i huvudsak ska lämnas våren 2021. Förordningen om ömsesidigt erkännande bedöms inte kräva annan kompletterande nationell reglering. 

Bestämmelser om det centrala samordningskontoret och dess uppgifter

Enligt artikel 10.3 och 10.4 i marknadskontrollförordningen ska varje medlemsstat utse ett centralt samordningskontor, som åtminstone ska ha ansvaret för att presentera en samordnad ståndpunkt från marknadskontrollmyndigheterna och de myndigheter som svarar för kontrollen vid de yttre gränserna samt meddela de nationella strategierna. Samordningskontoret ska också bistå i samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheterna i olika medlemsstater i enlighet med kapitel VI i förordningen. I förordningen ges medlemsstaterna således nationellt handlingsutrymme att organisera samordningskontorets uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. 

Det centrala samordningskontoret ska anta en samordnad ståndpunkt som avses i marknads-kontrollförordningen, som ska utgöra den gemensamma ståndpunkten för alla de myndig-heter som omfattas av marknadskontrollförordningen och som på nationell nivå utövar marknadskontroll och kontroll vid de yttre gränserna i enlighet med de 70 produkträttsakter som anges i marknadskontrollförordningen, och som samordningskontoret företräder i nätverket. I Finland är tillsynen över efterlevnaden av dessa produkträttsakter fördelad på sex ministeriers förvaltningsområden, vilket innebär att uppgiften är sektorsövergripande och horisontell. 

Enligt artikel 10.4 ska det centrala samordningskontoret också ansvara för att meddela medlemsstatens strategi för marknadskontroll. Bestämmelser om strategier för marknadskontroll finns i artikel 13 i marknadskontrollförordningen. De är strategier som varje medlemsstat ska upprätta åtminstone vart fjärde år för att främja ett konsekvent, övergripande och samlat tillvägagångssätt för marknadskontroll och för tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning inom medlemsstatens territorium. I artikel 13 i marknadskontrollförordningen ingår också andra, närmare krav på innehållet i strategin för marknadskontroll. Den nationella strategin för marknadskontroll enligt artikel 13 i marknadskontrollförordningen ersätter i fortsättningen det nationella program för marknadskontroll som ska inrättas med stöd av de gällande bestämmelserna (NLF-förordningen). 

Enligt artikel 10.4 i marknadskontrollförordningen ska det centrala samordningskontoret också bistå i den ömsesidiga assistansen och samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheterna i olika medlemsstater. Närmare bestämmelser om detta finns i kapitel VI artiklarna 2224 i förordningen. Om en marknadskontrollmyndighet trots ansträngningar inte har lyckats få behövlig information eller om en behövlig åtgärd hör till en annan medlemsstats behörighet, får myndigheten i vissa situationer lämna en begäran om information eller åtgärder till marknadskontrollmyndigheten i en annan medlemsstat. Om villkoren i förordningen uppfylls, ska den tillfrågade myndigheten lämna den begärda informationen inom 30 dagar eller utan dröjsmål vidta de begärda åtgärderna. I förordningen föreskrivs också särskilt om de situationer där en myndighet kan avslå begäran. Enligt artikel 24.4 ska kommunikationen ske direkt mellan de berörda marknadskontrollmyndigheterna eller via de centrala samordningskontoren i de berörda medlemsstaterna. Kommissionen har bett medlemsländerna ange den primära kontaktkanalen. Enligt en preliminär bedömning kunde kontakterna i Finland ske via det centrala samordningskontoret. De centrala samordningskontoren ska dessutom få strukturerad information om fall som rör ömsesidig assistans från EU:s marknadskontrollmyndigheters gemensamma informations- och kommunikationssystem ICSMS (Information and Communication System on Market Surveillance). Med hjälp av denna information ska det centrala samordningskontoret enligt artikel 24.7 ge marknadskontrollmyndigheterna det stöd som behövs för att underlätta den ömsesidiga assistansen. 

Genom marknadskontrollförordningen inrättas ett nytt unionsnätverk för produktöverensstämmelse. Bestämmelser om nätverket finns i kapitel VIII artiklarna 2931 i förordningen. Nätverket fungerar som en plattform för samarbetet mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och kommissionen och syftar till att förenhetliga marknadskontrollrutinerna inom unionen så att marknadskontrollen blir effektivare. I nätverket företräds medlemsstaterna av de centrala samordningskontoren och av valfria nationella experter. I nätverkets verksamhet deltar dessutom representanter för kommissionen samt ordförandena för grupperna för administrativt samarbete (Administrative Committees, ADCOs) inom olika produktsektorer. De centrala samordningskontoren ska också vid behov delta i verksamheten i grupperna för administrativt samarbete. Det centrala samordningskontoret ska ha rätt att använda det informations- och kommunikationssystem (ICSMS) som unionens marknadskontrollmyndigheter använder och också rätt att föra in vissa uppgifter som särskilt anges i förordningen i systemet. 

Enligt artikel 10.5 ska medlemsstaterna säkerställa att det centrala samordningskontoret har de resurser som krävs, inbegripet tillräckligt med kvalificerad personal, sakkunskap, förfaranden och andra arrangemang. 

Bestämmelser om kontaktpunkten för produkter och dess uppgifter

Bestämmelser om kontaktpunkter för produkter finns i artikel 9 i förordningen om ömsesidigt erkännande enligt vilken medlemsstaterna ska utse och underhålla kontaktpunkter för produkter. En medlemsstat kan utse en eller flera kontaktpunkter för produkter. Medlemsstaterna ska se till att kontaktpunkterna har tillräckliga resurser och befogenheter för att kunna utföra sina uppgifter. Kontaktpunkterna ska tillhandahålla information och sina tjänster i enlighet med SDG-förordningen. 

I artikel 9 i förordningen om ömsesidigt erkännande föreskrivs det också om uppgifterna för kontaktpunkterna för produkter. Kontaktpunkterna ska på webben tillhandahålla information om principen om ömsesidigt erkännande, tillämpningen av förordningen om ömsesidigt erkännande, behöriga myndigheter och förfaranden för överklagande. Dessutom ska kontaktpunkterna på begäran av en ekonomisk aktör och en myndighet i en annan medlemsstat tillhandahålla information om nationella tekniska regler och nationella administrativa förfaranden. Begäranden om information ska besvaras inom 15 arbetsdagar. Kontaktpunkterna för produkter deltar också i samarbetet på unionsnivå med kommissionen och med de övriga medlemsstaternas kontaktpunkter för produkter. Bestämmelser om samarbetet finns i artikel 10 i förordningen om ömsesidigt erkännande. 

Bestämmelser om uppgifterna för kontaktpunkterna för produkter finns också i marknadskontrollförordningen. Enligt artikel 8.2 i förordningen ska kontaktpunkterna för produkter på begäran av ekonomiska aktörer ge dessa information om nationellt införlivande och genomförande av harmoniserad unionslagstiftning. Med harmoniserad unionslagstiftning avses i detta sammanhang de EU-rättsakter som anges i marknadskontrollförordningen. Även i fråga om dessa begäranden om information ska förfarandena enligt förordningen om ömsesidigt erkännande iakttas, exempelvis tidsfristen på 15 arbetsdagar för att ge svar. 

De uppgifter för kontaktpunkten för produkter som avses i förordningen om ömsesidigt erkännande motsvarar i huvudsak de uppgifter som kontaktpunkten redan tidigare haft. I och med marknadskontrollförordningen och SDG-förordningen ökar emellertid uppgifterna och ansvaret för kontaktpunkten för produkter. 

Bestämmelser om märkning av skor och textilier

Bestämmelser om märkning av material som används i skor finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som salu-förs i detaljistledet (nedan skodirektivet). Syftet med direktivet är att främja den inre marknadens utveckling och funktion, ge konsumenterna korrekt information och i enlighet med industrins intresse minska bedrägerier inom skosektorn. 

Bestämmelserna om överensstämmelse av märkningarna på textilprodukter har harmoniserats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG, nedan textilmärkningsförordningen. I förordningen finns bestämmelser om benämningar på textilfibrer, användning av därtill hörande etikettering och märkning och om fastställande av fibersammansättningen i textilprodukter. Syftet med textilmärkningsförordningen är att förbättra den inre marknadens funktion och ge konsumenterna korrekt information. 

Bestämmelserna i skodirektivet och textilmärkningsförordningen hör till tillämpningsområdet för marknadskontrollförordningen. 

3  Nuläge och bedömning av nuläget

Det centrala samordningskontoret och kontaktpunkten för produkter

I artikel 10 i marknadskontrollförordningen föreskrivs det om en helt ny skyldighet för medlemsstaterna, nämligen att utse ett centralt samordningskontor som ska ansvara för vissa uppgifter som anges i marknadskontrollförordningen. En del av samordningskontorets uppgifter gäller allmän samordning av myndighetssamarbetet inom marknadskontrollen. De uppgifter som hänför sig till den allmänna samordningen av marknadskontrollen sköts på statsrådsnivå vid arbets- och näringsministeriet. Under ledning av arbets- och näringsministeriet arbetar också ett forum för marknadskontroll som är ett inofficiellt samarbetsnätverk för marknadskontrollsmyndigheterna och de ansvariga ministerierna och där horisontella frågor behandlas och bereds.  

Uppgiften som centralt samordningskontor kommer att skötas vid arbets- och näringsministeriet. Det finns inga nationella bestämmelser om uppgiften, utan den kommer att skötas inom ramen för arbets- och näringsministeriets allmänna behörighet. Uppgiften som kontaktpunkt för produkter har skötts vid arbets- och näringsministeriet sedan 2009. 

Med stöd av marknadskontrollförordningen ska medlemsstaterna utse ett centralt samordningskontor, ordna förfaranden för skötseln av de uppgifter som enligt marknadskontrollförordningen hör till samordningskontoret samt trygga tillräckliga resurser för samordningskontoret att sköta uppgifterna. För att uppgiften ska kunna anförtros Säkerhets- och kemikalieverket måste bestämmelser om detta utfärdas i lag. När det gäller kontaktpunkten för produkter utvidgas kontaktpunktens uppgifter i och med tillämpningen av marknadskontrollförordningen, och bl.a. eftersom uppgifterna är av operativ karaktär är det är motiverat att uppgiftshelheten överförs från arbets- och näringsministeriet till Säkerhets- och kemikalieverket. För att uppgiften som kontaktpunkt för produkter ska kunna anförtros Säkerhets- och kemikalieverket behöver verksamheten regleras på motsvarande sätt som uppgiften som centralt samordningskontor. 

För det nationella genomförandet av marknadskontrollförordningen krävs utöver de bestämmelser om det centrala samordningskontor som föreslås i denna proposition och om kontaktpunkten för produkter även annan kompletterande nationell lagstiftning, som ska utfärdas stegvis. Till följd av de olika förvaltningsområdenas sektorsspecifika behov är avsikten den att en del av propositionerna lämnas under hösten 2020. De regeringspropositioner som genomförandet av förordningen förutsätter ska i huvudsak överlämnas till riksdagen under vårsessionen 2021. 

Märkning av skor och textilier

Skodirektivet har genomförts nationellt genom förordningen om märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som säljs till konsumenterna (1147/1995). Förordningen har utfärdats med stöd av 2 kap. 15 § 1 punkten (ändrad genom lag 561/2008) i konsumentskyddslagen (38/1978). Konsumentombudsmannen är enligt 2 kap. 20 § i konsumentskyddslagen den myndighet som övervakar marknadsföringen och de förfaranden som tillämpas i kundrelationerna. 

Enligt statsrådets förordning om marknadskontroll av benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter (298/2012) är konsumentombudsmannen marknadskontrollmyndighet enligt textilmärkningsförordningen. Statsrådets förordning har utfärdats med stöd av 2 kap. 15 § i konsumentskyddslagen, sådan paragrafen lyder i lag 561/2008. 

Tullen utför kontroll vid de yttre gränserna i enlighet med NLF-förordningen. Marknadskontrollförordningen innehåller bestämmelser om kontroll vid de yttre gränserna, och dessa bestämmelser tillämpas från och med den 16 juli 2021 i stället för NLF-förordningen. 

Bestämmelser om konsumentombudsmannens verksamhet som tillsynsmyndighet finns i lagen om Konkurrens- och konsumentverket (661/2012). Enligt lagen har konsumentombudsmannen i sitt uppdrag rätt att utföra inspektioner i näringsidkares lokaler, skyldighet att förhandla med en näringsidkare som handlat på ett lagstridigt sätt och vid behov skyldighet att vidta tvångsåtgärder eller föra ärendet till domstol, samt med stöd av vissa andra lagar rätt att förbjuda ett lagstridigt förfarande. I lagen finns inga bestämmelser om på vilket sätt konsumentombudsmannen ska fullgöra uppgiften att utföra marknadskontroll. Konsumentombudsmannen ska vara verksam i synnerhet inom de områden som har en avsevärd betydelse för konsumenterna eller inom vilka det kan antas att problem som gäller konsumenternas ställning förekommer mest allmänt. 

Marknadskontrollen i anslutning till skodirektivet och textilmärkningsförordningen är till största delen teknisk och förutsätter möjligheter att utföra bl.a. laboratorieprovningar. Lagen om Konkurrens- och konsumentverket hindrar i sig inte provning i laboratorier, men konsumentombudsmannen använder dock vanligen inte sådana metoder vid tillsynen, och det har inte varit ändamålsenligt att använda konsumentombudsmannens resurser för sådan detaljerad teknisk övervakning. Konsumentombudsmannen har vid tillsynen prioriterat sådana problem som ur konsumenternas synvinkel är samhälleligt mer övergripande och som bättre uppfyller det lagstadgade syftet med konsumentombudsmannens tillsyn.  

Den ovan nämnda situationen i fråga om tillsynen och prioriteringen av uppgifterna har lett till att marknadskontroll inom de aktuella branscherna de facto inte har genomförts, och konsumentombudsmannen har inte heller föreslagit aktiva åtgärder för att genomföra marknadskontrolluppgiften.  

Marknadskontroll och anknytande samarbete, utvecklande av verksamheten samt kommunikation om marknadskontroll hör till Säkerhets- och kemikalieverkets kärnkompetens. Säkerhets- och kemikalieverket har erfarenhet av marknadskontrolluppgifter inom många olika produktsektorer och har fungerande förfaranden för det tekniska genomförandet av marknadskontrollen. Vid provning av produkter kan Säkerhets- och kemikalieverket anlita provningsorgan och provningslaboratorier som utomstående experter. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar

Det kom in sammanlagt 32 utlåtanden om förslaget, och i tretton av utlåtandena hade man inget att anmärka på förslaget. Utlåtandena om regeringens proposition finns på arbets- och näringsministeriets webbplats (https://tem.fi/hankehaku, beteckning TEM012:00/2020) och i tjänsten utlåtande.fi. Det har gjorts ett sammandrag av remissvaren. 

I utlåtandena förhöll man sig i huvudsak positivt eller neutralt till utkastet till proposition och dess målsättningar: största delen av remissinstanserna ansåg att de föreslagna åtgärderna var värda att understödja och ändamålsenliga eller konstaterade att de inte har något att uttala sig om eller anmärka på i ärendet. En del understödde propositionen med vissa anmärkningar. Propositionens målsättningar ansågs också vara önskvärda och förverkligandet av målsättningarna ansågs främja den finländska industrins konkurrenskraft och verksamhetsförutsättningar i synnerhet på den inre marknaden. 

Ingen av remissinstanserna motsatte sig åtgärderna i utkastet till proposition. I synnerhet i några utlåtanden som lämnats av myndigheter fäste man dock uppmärksamhet vid att de resurser som anvisas det centrala samordningskontoret bör vara tillräckliga för skötseln av de uppgifter som föreskrivs för samordningskontoret. Dessutom önskade man att utformandet av marknadskontrollmyndigheternas samordnade ståndpunkt ska förtydligas och att avsnitten som gäller samordningskontorets självständighet och oberoende ska preciseras. 

Säkerhets- och kemikalieverket ansågs i utlåtandena vara en ändamålsenlig placeringsplats för samordningskontoret. Detta motiverades bland annat med Säkerhets- och kemikalieverkets erfarenhet av och sakkunskap om marknadskontrolluppgifter. De föreslagna lagstiftningsåtgärderna ansågs i vissa utlåtanden även ha positiva konsekvenser för konsumenternas medvetenhet om säkerhetskraven och eventuellt för marknadskontrollmyndigheternas samarbete. 

Miljöministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och finansministeriet hade vissa anmärkningar på propositionen, men förhöll sig i övrigt positivt till den. Miljöministeriet anser att det är ändamålsenligt att samordningskontoret placeras i anslutning till Säkerhets- och kemikalieverket, men fäster uppmärksamhet vid att det är viktigt att resurserna är tillräckliga. Social- och hälsovårdsministeriet anser likaså att propositionen allmänt är värd att understödja, om än med vissa anmärkningar. Finansministeriet anser att de föreslagna ändringarna och preciseringarna i fråga om det centrala samordningskontoret och samarbetsgruppen för marknadskontroll är bra, men konstaterar att vad gäller anslagsbehoven bör propositionen i det fortsatta arbetet omarbetas så att man i den beaktar regeringens proposition om statsbudgeten för 2021. Dessutom påpekar finansministeriet att överföringen av uppgifterna för kontaktpunkten för produkter från arbets- och näringsministeriet till Säkerhets- och kemikalieverket inte framgår i granskningen av behovet av resurser.  

Säkerhets- och kemikalieverket för vilket det i utkastet föreslås nya uppgifter framförde dessutom vissa förbättringsförslag och fäste uppmärksamhet bland annat vid avsnitten som gäller personalresurser, vid uppläggningskostnaderna för nya verksamheter och vid hur tydliga utkasten till bestämmelser är. I sitt utlåtande påpekar Säkerhets- och kemikalieverket att trots att det i motiveringen till regeringens proposition har förts fram att samordningskontorets uppgifter är självständiga och oberoende, har detta dock inte nämnts i själva lagtexten. Om man vill garantera att samordningskontorets uppgifter är självständiga och oberoende i förhållande till Säkerhets- och kemikalieverket bör det enligt verket finnas ett omnämnande i lagtexten och samordningskontoret bör vara oberoende av budgeten. 

Social- och hälsovårdsministeriet och Säkerhets- och kemikalieverket har dessutom i sina utlåtanden betonat att för att säkerställa att verksamheten inleds smidigt bör man i den finansiering som anvisas Säkerhets- och kemikalieverket i tillräcklig grad beakta de kostnader som uppkommer för integreringen av verksamheten i redan existerande strukturer, och förbereda sig på dessa kostnader genom en skälig extra ekonomisk satsning. Som exempel på kostnader nämns informations- och kommunikationsteknik och kommunikation. Behovet av och storleken på denna tilläggsfinansiering av engångsnatur bör enligt social- och hälsovårdsministeriet öppnas upp och bedömas strukturerat i propositionen.  

Den erhållna responsen har vid den fortsatta beredningen beaktats på så sätt att bestämmelserna har preciserats och motiveringstexten har preciserats och förtydligats.  

I utlåtandena betonades det centrala samordningskontorets oberoende och självständighet i förhållande till Säkerhets- och kemikalieverkets marknadskontroll och andra uppgifter. Säkerhets- och kemikalieverket föreslog i sitt utlåtande att kravet ska tas in på lagnivå och att samordningskontoret ska vara oberoende av budgeten. Närmare bestämmelser om organiseringen av uppgifterna vid Säkerhets- och kemikalieverket föreslås inte i lagförslaget. Det faktum att det är fråga om en myndighetsuppgift och att det föreslås att uppgiften ska skötas av en myndighet säkerställer i sig förtroendet för att samordningskontorets uppgifter sköts på det sätt som uppgifternas karaktär förutsätter. I marknadskontrollförordningen föreskrivs det inte om ett uttryckligt krav på att samordningskontoret ska vara självständigt och oberoende. Enligt 4 a § 3 mom. i lagförslaget är det centrala samordningskontoret skyldigt att samarbeta med alla marknadskontrollmyndigheter och Tullen i de uppgifter som föreslås för samordningskontoret. Det krav som föreslås i det ovannämnda momentet och enligt vilket samordningskontoret i sin verksamhet ska beakta marknadskontrollmyndigheternas och Tullens ståndpunkter säkerställer dessutom att Säkerhets- och kemikalieverket ska beakta de andra tillsynsmyndigheternas ståndpunkter. Även genom att se till att det finns tillräckliga resurser för samordningskontorets uppgifter strävar man efter att säkerställa att samordningskontorets uppgift sköts tillräckligt självständigt och oberoende. Det behöver inte föreskrivas närmare om organiseringen av uppgifterna vid Säkerhets- och kemikalieverket. Det är tillräckligt att samordningskontorets uppgifter är åtskilda från Säkerhets- och kemikalieverkets marknadskontrolluppgifter och andra uppgifter på så sätt att förtroende för skötseln av dess uppgifter inte äventyras. 

7  Specialmotivering

1 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. Det föreslås att lagens tillämpningsområde utsträcks till att omfatta den nationella organiseringen av uppgifterna för det centrala samordningskontor som avses i artikel 10.3 i marknadskontrollförordningen och den kontaktpunkt för produkter som avses i artikel 9 i förordningen om ömsesidigt erkännande.  

Marknadskontrollagen kompletterar bestämmelserna i NLF-förordningen inom de produktsektorer som omfattas av lagen. Eftersom marknadskontrollagen är horisontell och har karaktären av en allmän lag, och eftersom avsikten enligt motiveringen till lagen är att lagen ska kunna utvidgas så att den i större utsträckning än tidigare också omfattar den nationella produktlagstiftningen, är det motiverat att i marknadskontrollagen föreskriva om den horisontella myndighetsuppgift som anges i marknadskontrollförordningen. Marknadskontrollförordningen börjar i huvudsak tillämpas den 16 juli 2021, då överlappande bestämmelser om marknadskontroll och kontroll vid de yttre gränserna upphävs i NLF-förordningen. 

Det föreslås att de lagändringar som har budgetkonsekvenser görs i detta sammanhang. Bestämmelser om organiseringen av uppgifterna för den kontaktpunkt för produkter som anges i förordningen om ömsesidigt erkännande har inte tidigare utfärdats i lag. Nuläget har baserat sig på en arbetsfördelning mellan ministerierna och själva uppdraget har skötts vid arbets- och näringsministeriet. Bestämmelser om uppgifterna för kontaktpunkten för produkter föreslås i marknadskontrollagen, eftersom uppgifterna för kontaktpunkten kommer att utvidgas genom tillämpningen av marknadskontrollförordningen. Skötseln av uppgifterna för det centrala samordningskontor som avses i marknadskontrollförordningen och den kontaktpunkt för produkter som avses i förordningen om ömsesidigt erkännande stöder varandra, eftersom vardera uppgiften har ett nära samband med tillämpningen av såväl EU:s produktregler som den nationella produktregleringen. Dessutom är båda uppgifterna horisontella och kräver samordning med samtliga marknadskontrollmyndigheter och med Tullen. 

I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. Enligt förslaget ska lagen även tillämpas på ärenden som omfattas av skodirektivet och textilmärkningsförordningen till den del som gäller marknadskontrollmyndigheten. 

4 a §.Centralt samordningskontor för marknadskontroll. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om det centrala samordningskontor som avses i artikel 10 i marknadskontrollförordningen och om dess uppgifter. Det är en ny uppgift för medlemsstaterna. I Finland ska det i enlighet med artikel 10.3 i marknadskontrollförordningen inrättas ett nationellt centralt samordningskontor (Single Liaison Office). Medlemsstaten ska se till att det centrala samordningskontoret har tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter. Det rör sig om en ny myndighetsuppgift. Frågor som gäller samordningen av marknadskontrollen och samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheterna och Tullen har för närvarande behandlats i ett inofficiellt forum för marknadskontroll som leds av arbets- och näringsministeriet. Det centrala samordningskontoret är inte en tillsynsmyndighet. Uppgifterna för samordningskontoret påverkar således inte tillsynsmyndigheternas (marknadskontrollmyndigheterna och Tullen) nuvarande tillsynsuppgifter eller hur tillsynsuppgifterna är fördelade. Samordningskontoret bör agera självständigt och oberoende i förhållande till marknadskontrollmyndigheterna och Tullen. 

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att Säkerhets- och kemikalieverket ska vara det centrala samordningskontoret för marknadskontroll på nationell nivå. Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. Uppgiften ska därför anvisas verket genom en nationell lag. Det är motiverat att det centrala samordningskontoret placeras vid Säkerhets- och kemikalieverket, eftersom verket redan har bred erfarenhet, kompetens och sakkunskap i fråga om marknadskontrolluppgifter inom flera produktsektorer (nästan 30 olika produktsektorer) och i fråga om det samarbete inom marknadskontroll som bedrivs mellan Europeiska kommissionen och EU:s medlemsstater. Den nya uppgiften är horisontell. Verket har också andra horisontella uppgifter som stöder skötseln av uppgiften vid Säkerhets- och kemikalieverket. Till Säkerhets- och kemikalieverkets horisontella uppgifter hör bl.a. att vara nationell kontaktpunkt för systemet för snabbt informationsutbyte mellan unionens marknadskontrollmyndigheter (RAPEX). Uppgifter som anknyter till samordningen av marknadskontrollen hör i princip till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde.  

I 1 mom. föreslås en informativ hänvisning till det centrala samordningskontorets uppgifter, om vilka det föreskrivs i marknadskontrollförordningen. Enligt 1 mom. svarar samordningskontoret dessutom utöver de uppgifter som avses i marknadskontrollförordningen för de nationella uppgifter som anges i 2 mom. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om de befogenheter som behövs för skötseln av uppgifterna för det centrala samordningskontoret för marknadskontroll, och som det är nödvändigt att utfärda närmare nationella bestämmelser om. Eftersom det är fråga om en EU-förordning som är direkt tillämplig lagstiftning behöver de uppgifter som anges i marknadskontrollförordningen inte räknas upp i paragrafen. Uppgifterna följer i första hand direkt av marknadskontrollförordningen. De uppgifter och befogenheter som avses i 2 mom. regleras inte i marknadskontrollförordningen, men de behövs för att samordningskontoret ska kunna sköta de uppgifter som det har enligt marknadskontrollförordningen. Till det centrala samordningskontorets behörighet ska höra att organisera och samordna samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna på nationell nivå samt att samarbeta med tillsynsmyndigheterna nationellt och med marknadskontrollmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna och med Europeiska kommissionen. I informationsutbytet med myndigheterna i de övriga medlemsländerna kommer ICSMS-systemet att vara centralt. 

Enligt 2 mom. ska det centrala samordningskontoret också svara för beredningen av marknadskontrollmyndigheternas och Tullens samordnade ståndpunkt. Enligt marknadskontrollförordningen ska samordningskontoret ha ansvaret för att representera en samordnad ståndpunkt, men nationellt preciseras det att samordningskontoret också ska svara för beredningen av den samordnade ståndpunkten. Den samordnade ståndpunkten kan gälla t.ex. ärenden som behandlas i nätverket eller andra ärenden som hänför sig till EU-samarbetet. 

I 2 mom. föreslås vidare en bestämmelse om att det centrala samordningskontoret ska svara för beredningen av strategier för marknadskontroll tillsammans med den samarbetsgrupp som avses i 4 b §. Enligt marknadskontrollförordningen har det centrala samordningskontoret ansvaret för att meddela strategin för marknadskontroll, vilket innebär att samordningskontoret i detta sammanhang åläggs ansvaret för att utarbeta strategin. Eftersom ett nära samarbete med tillsynsmyndigheterna är nödvändigt förutsätts det enligt förslaget att strategin för marknadskontroll utarbetas tillsammans med den samarbetsgrupp som anges i 4 b §. Detta föreslås som en nationell lösning. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om samarbetsskyldighet. I lagen föreslås en bestämmelse om samordningskontorets skyldighet att samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna och Tullen samt om att deras ståndpunkter ska beaktas i samordningskontorets verksamhet. Det centrala med tanke på samarbetsskyldigheten är att det centrala samordningskontoret i sin verksamhet beaktar marknadskontrollmyndigheternas och Tullens ståndpunkter när det t.ex. representerar Finland i unionens nätverk för produktöverensstämmelse. Det centrala samordningskontorets uppgifter är av en sådan art att det är nödvändigt att samordningskontoret agerar självständigt och oberoende i förhållande till Säkerhets- och kemikalieverkets marknadskontrollverksamhet och andra uppgifter. Marknadskontrollmyndigheterna och Tullen ska samarbeta med det centrala samordningskontoret. 

4 b §.Samarbetsgrupp för marknadskontroll. I lagen föreslås en ny paragraf. I 1 mom. föreslås bestämmelser om en samarbetsgrupp för marknadskontroll, som ska finnas i anslutning till det centrala samordningskontoret. Det rör sig om ett nytt organ, vars huvudsakliga uppgift ska vara att effektivisera samarbetet och informationsutbytet mellan det centrala samordningskontoret för marknadskontroll och tillsynsmyndigheterna. Det är inte fråga om en styrgrupp. Regleringen är en nationell lösning. Avsikten är att samarbetsgruppens verksamhet ska skötas som tjänsteuppdrag. Frågor som gäller samordningen av samarbetet i anslutning till marknadskontrollen och samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheterna och Tullen behandlas för närvarande i ett inofficiellt forum för marknadskontroll som leds av arbets- och näringsministeriet. Det finns inget behov av att föreskriva alltför noggrant om samarbetsgruppens uppgifter eller sammansättning och således i onödan utöka den administrativa bördan. Det är eftersträvansvärt att lämna handlingsutrymme för att möjliggöra ett ändamålsenligt, flexibelt och effektivt myndighetssamarbete.  

I 2 mom. föreslås bestämmelser om samarbetsgruppens uppgifter. Enligt förslaget ska samarbetsgruppen stödja det centrala samordningskontoret vid sammanställningen av det datainnehåll som behövs i samordningskontorets operativa verksamhet och vid samordningen av produktionen av datainnehållet. Samarbetsgruppen kommer att ha stor betydelse med tanke på samordningskontorets dagliga verksamhet, eftersom det finns många aktörer som lämnar behövlig information till kontaktpunkten och det finns många ärenden som behöver samordnas. Avsikten är att de ärenden som behandlas i unionens nätverk för produktöverensstämmelse ska beredas vid det nationella centrala samordningskontoret genom samarbete mellan samtliga marknadskontrollmyndigheter och Tullen. Vid denna beredning ska Finlands ståndpunkt i de frågor som behandlas i nätverket formuleras. Av det nätverk som arbetar på unionsnivå följer uppgifter också för marknadskontrollmyndigheterna och Tullen. Avsikten är att det centrala samordningskontoret ska samordna verkställigheten av dessa uppgifter i Finland. Det centrala samordningskontoret ska utarbeta en i artikel 13 i förordningen avsedd strategi för marknadskontroll tillsammans med den samarbetsgrupp som avses i 4 b §. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om samarbetsgruppens sammansättning. I samarbetsgruppen ska delta åtminstone de nationella marknadskontrollmyndigheter som avses i marknadskontrollförordningen, samt Tullen i egenskap av myndighet med ansvar för kontrollen vid de yttre gränserna. Marknadskontrolluppgifterna enligt sektorslagstiftningen delas nationellt upp på tio olika verk (beroende på om de regionala tillsynsverken räknas med) och på Tullen och ansvaret för regleringen på de styrande ministerierna (arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, kommunikationsministeriet, miljöministeriet, inrikesministeriet, jord- och skogsbruksministeriet samt finansministeriet). I samarbetsgruppen ska det ingå representanter för åtminstone Säkerhets- och kemikalieverket, avdelningen för arbete och jämställdhet vid social- och hälsovårdsministeriet samt regionförvaltningsverken (ansvarsområdena för arbetarskyddet), Strålsäkerhetscentralen, Transport- och kommunikationsverket Traficom, Finlands miljöcentral, Livsmedelsverket, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira, Polisstyrelsen, Ålands landskapsstyrelse och för Tullen. De ansvariga ministerierna har en styrande roll i förhållande till tillsynsmyndigheterna inom sitt förvaltningsområde och ett nära samarbete främjar också samarbetsgruppens arbete. Förvaltningsområdesvis kan det också för ministeriets företrädare ibland vara behövligt att delta i samarbetsgruppens verksamhet, men det är i första hand tillsynsmyndigheterna som ska delta i samarbetsgruppen.  

I 4 mom. föreslås bestämmelser om samarbetsgruppens ordförande och om när samarbetsgruppen sammanträder. Avsikten är att ordförande för samarbetsgruppen ska representera det centrala samordningskontoret och att samarbetsgruppen ska sammanträda vid behov. I praktiken är chefen för det centrala samordningskontoret ordförande. Vid behov kan också en annan representant för samordningskontoret vara ordförande. Den föreslagna modellen medför handlingsutrymme och flexibilitet på så sätt att möten kan ordnas trots att chefen för samordningskontoret är förhindrad att delta. 

4 c §.Kontaktpunkt för produkter. Paragrafen är ny och i den föreslås bestämmelser om den kontaktpunkt för produkter som avses i artikel 9 i förordningen om ömsesidigt erkännande. Förordningen om ömsesidigt erkännande utfärdades den 19 mars 2019 och började tillämpas från och med den 19 april 2020. Förordningen tillämpas på sådana produkter vars reglering inte har harmoniserats på EU-nivå. Bestämmelser om kontaktpunkten för produkter och om dess uppgifter finns i förordningen om ömsesidigt erkännande. Vissa uppgifter för kontaktpunkten regleras dessutom även i marknadskontrollförordningen. Kontaktpunktens uppgift är inte helt ny, men dess ansvar breddas i och med tillämpningen av marknadskontrollförordningen och SDG-förordningen. Medlemsstaterna ska utse och underhålla kontaktpunkter för produkter inom sina territorier. Enligt förordningen om ömsesidigt erkännande får medlemsstaterna inom sina territorier utse flera kontaktpunkter för produkter. I samband med beredningen har man bedömt att uppgifterna för kontaktpunkten för produkter sköts mest effektivt om man koncentrerar kontaktpunktens uppgifter hos en enda aktör. 

I Finland finns för närvarande kontaktpunkten för produkter vid arbets- och näringsministeriet. Det finns inga uttryckliga bestämmelser i lag om denna uppgift hos arbets- och näringsministeriet, utan ministeriet sköter uppgiften utifrån sin allmänna behörighet. Det föreslås att Säkerhets- och kemikalieverket ska åläggas uppgiften som centraliserad kontaktpunkt för produkter enligt artikel 9 i förordningen om ömsesidigt erkännande. 

Kontaktpunktens uppgifter följer i huvudsak direkt av artikel 9 i förordningen om ömsesidigt erkännande. Det är motiverat att kontaktpunkten för produkter placeras vid Säkerhets- och kemikalieverket, eftersom verket sedan tidigare har bred erfarenhet, kompetens och sakkunskap om det arbete som stöder tillsynen över efterlevnaden av produkträttsakterna. Verket har också andra horisontella uppgifter som stöder skötseln av uppgiften vid Säkerhets- och kemikalieverket, och synergifördelar kan fås. Till Säkerhets- och kemikalieverkets horisontella uppgifter hör bl.a. att vara nationell kontaktpunkt för systemet för snabbt informationsutbyte mellan unionens marknadskontrollmyndigheter (RAPEX). Dessutom bedriver Säkerhets- och kemikalieverket ett omfattande samarbete kring marknadskontroll över produktsektorsgränserna. 

Kontaktpunkten för produkter är inte en tillsynsmyndighet. Uppgiften för kontaktpunkten för produkter påverkar således inte tillsynsmyndigheternas nuvarande tillsynsuppgifter. Kontaktpunkten för produkter ska ha till uppgift att hantera olika kontakter mellan ekonomiska aktörer och myndigheter, att bistå och ge råd samt att vid behov överföra ärenden till den behöriga myndigheten i enlighet med förvaltningslagen.  

Informationsskyldigheten enligt förordningen om ömsesidigt erkännande närmar sig i sak skyldigheterna enligt förvaltningslagen (434/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Enligt 8 § i förvaltningslagen ska myndigheterna inom ramen för sin behörighet och enligt behov ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. Rådgivningen är avgiftsfri. Om ett ärende inte hör till myndighetens behörighet, ska den i den mån det är möjligt hänvisa kunden till den behöriga myndigheten. I 20 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet föreskrivs om myndigheternas skyldighet att producera och sprida information.  

Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. Uppgiften ska därför anvisas verket genom en nationell lag. Vilka de nya uppgifterna är specificeras närmare i avsnittet om konsekvenser för myndigheterna. 

4 d §.Behörig myndighet i vissa fall. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 4 d § som gäller behöriga myndigheter i vissa fall. Avsikten är att Säkerhets- och kemikalieverket ska vara myndighet enligt artikel 2 i skodirektivet och den marknadskontrollmyndighet som avses i artikel 18 i textilmärkningsförordningen. 

8  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021. Det föreslås dock att 1 § 4 mom. och 4 d § ska träda i kraft först den 16 juli 2021. Det föreslås att 4 c § tillämpas från och med den 16 juli 2021. 

Marknadskontrollförordningen börjar i huvudsak tillämpas den 16 juli 2021, men artiklarna 2933 och 36 tillämpas redan från och med den 1 januari 2021. I artiklarna 2931 i förordningen finns bestämmelser om ett unionsnätverk, i vars verksamhet det centrala samordningskontoret ska delta och företräda den i förordningen avsedda samordnade ståndpunkten för den berörda medlemsstatens marknadskontrollmyndigheter och myndigheter med ansvar för kontrollen vid de yttre gränserna. Avsikten är att nätverket ska inleda sin verksamhet i början av 2021, när de artiklar som gäller nätverket börjar tillämpas. För att säkerställa att det centrala samordningskontoret har möjlighet att vara medlem i nätverket och företräda de nationella tillsynsmyndigheternas samordnade ståndpunkt, är det motiverat att bestämmelserna om samordningskontoret och dess befogenheter samt om samarbetsgruppen för marknadskontroll träder i kraft den 1 januari 2021. Europeiska kommissionen har preliminärt bett medlemsstaterna lämna uppgifter om det centrala samordningskontoret senast den 30 juni 2020. 

Bestämmelserna i 4 c §, som gäller kontaktpunkten för produkter och dess uppgift, föreslås bli tillämpade från och med den 16 juli 2021. Då överförs uppgiften från arbets- och näringsministeriet till Säkerhets- och kemikalieverket. Det är motiverat att uppgiften överförs samtidigt som kontaktpunktens uppgifter utvidgas och ändras i och med tillämpningen av marknadskontrollförordningen och SDG-förordningen. 

Produktgrupperna i skodirektivet och textilmärkningsförordningen omfattas av marknadskontrollförordningen. Marknadskontrollförordningen börjar tillämpas på tillsynen över dessa produktgrupper den 16 juli 2021. Därför är det motiverat att den överföring av den nationella tillsynsuppgiften som föreslås i denna proposition träder i kraft samtidigt. 

9  Verkställighet och uppföljning

Det är i detta skede ännu svårt att uppskatta antalet kontakter till det centrala samordnings-kontoret eller antalet begäranden om ömsesidig assistans i anslutning till det gränsöverskridande samarbetet, eftersom uppgiften är ny också på EU-nivå. I marknadskontrollförordningen effektiviseras och stärks det gränsöverskridande samarbetet mellan marknadskontrollsmyndigheterna samt marknadskontrollsmyndigheternas och Tullens samarbetsförfaranden inom Europeiska unionens territorium. Det centrala samordningskontorets uppgift är att bistå och stödja marknadskontrollmyndigheterna och Tullen i detta samarbete, att samordna samarbetet samt att samordna ståndpunkterna. Samordningskontorets uppgifter och resursbehov bör därför granskas på nytt när verksamheten har kommit igång och man har fått tillräckliga erfarenheter av den. 

Utfallet av tillsynen över märkningen av skor och textilier följs årligen upp i samband med arbets- och näringsministeriets och Säkerhets- och kemikalieverkets resultatavtalsförhandlingar. 

Samarbetsgruppen för resultatstyrning av Säkerhets- och kemikalieverket följer skötseln av verkets nya uppgifter och övervakar att resurserna är tillräckliga. 

10  Förhållande till andra propositioner

11  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

I de föreslagna paragraferna är det fråga om myndighetsuppgifter. Eftersom myndigheternas behörighet ska regleras i lag, föreslås bestämmelser om de nya uppgifter som ska åläggas Sä-kerhets- och kemikalieverket i de nya 4 a och 4 cd § i marknadskontrollagen. 

I 2 § 3 mom. i grundlagen anges den lagbundenhet som all utövning av offentlig makt ska bygga på och är underkastad. Enligt bestämmelsen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. Därför bör uppgiften anvisas verket genom en nationell lag. I all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas. I 119 § i grundlagen föreskrivs om statsförvaltningen. De allmänna grunderna för statsförvaltningens organ ska regleras genom lag, om deras uppgifter omfattar utövning av offentlig makt. Också grunderna för statens regional- och lokalförvaltning regleras genom lag. I övrigt kan bestämmelser om statsförvaltningens enheter utfärdas genom förordning.  

I 59 b § 3 mom. i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) föreskrivs det om fördelningen av behörigheten när beslut som har fattats inom Europeiska unionen genomförs. Får medlems-staterna enligt gemenskapsrätten i något fall där både landskapet och riket har behörighet utse endast en förvaltningsmyndighet, utser riket denna myndighet. När denna myndighet fattar ett beslut som annars skulle höra till landskapets behörighet, ska beslutet fattas i enlighet med landskapsregeringens ståndpunkt. Däremot krävs det inte någon överenskommelseförordning enligt 32 § i självstyrelselagen i detta fall, även om det enligt detaljmotiveringen till bestämmelsen är möjligt.  

Europeiska unionens marknadskontrollförordning som utgör bakgrunden till propositionen kräver emellertid att det utses ett enda centralt samordningskontor. Därmed är det riket som är behörigt att utse samordningskontoret. Skötseln av det centrala samordningskontorets uppgifter förutsätter i princip inte förvaltningsbeslut. Om emellertid Säkerhets- och kemikalieverket fattar beslut i ärenden som hör till landskapets behörighet, ska verket kontakta landskapsregeringen. 

När det gäller kontaktpunkter för produkter får medlemsstaterna emellertid utse flera kontaktpunkter inom sina territorier. Enligt den nuvarande bedömningen kan också landskapet Ålands behörighet omfatta inrättandet av en egen kontaktpunkt för produkter, om inte en uppgift som hör till landskapsförvaltningen överförs till en riksmyndighet. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.