7.1
Lagen om Europeiska unionens direktstöd till jordbrukare
1 §.Lagens tillämpningsområde. Enligt 1 § 1 mom. i lagförslaget tillämpas lagen på stöd som ingår i den strategiska planen och som avses i artikel 16.2 och artikel 16.3 a i förordningen om strategiska planer. Stöden i fråga är grundläggande inkomststöd, omfördelningsinkomststöd, inkomststöd för unga jordbrukare, stöd för miljösystem och produktionskopplade inkomststöd.
Enligt 2 mom. tillämpas lagen i landskapet Åland, om ärendet enligt självstyrelselagen för Åland hör till rikets lagstiftningsbehörighet.
Enligt 3 mom. tillämpas lagen också på beviljande och utbetalning av stöd till jordbrukare vid störningar på marknaden med stöd av artiklarna 219–221 i marknadsordningsförordningen. Momentets innehåll motsvarar innehållet i 1 § 3 mom. i den gällande lagen om direktstöd.
2 §.Definitioner. I paragrafen föreskrivs om definitioner. Enligt 1 punkten avses med förordningen om ytterligare krav och om normer kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/126 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 med ytterligare krav för vissa interventionstyper som anges av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer för perioden 2023–2027 enligt den förordningen samt om andelen för norm 1 för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC). Enligt 2 punkten avses med grundläggande inkomststöd stöd enligt artikel 21 i förordningen om strategiska planer. Enligt 3 punkten avses med omfördelningsinkomststöd stöd enligt artikel 29 i förordningen om strategiska planer. Enligt 4 punkten avses med inkomststöd för unga jordbrukare stöd enligt artikel 30 i förordningen om strategiska planer. Enligt 5 punkten avses med stöd för miljösystem stöd enligt artikel 31 i förordningen om strategiska planer. Enligt 6 punkten avses med gårdsbruksenhet jordbruksföretag som avses i artikel 3.2 i förordningen om strategiska planer. Enligt artikel 3.2 i förordningen om strategiska planer avses med jordbruksföretag (gårdsbruksenhet, enligt språkbruket i Finland) samtliga enheter som används för jordbruksverksamhet och drivs av en jordbrukare och som är belägna i en och samma medlemsstat. Enligt 7 punkten avses med åker areal som avses i artikel 4.3 a i förordningen om strategiska planer. Enligt 8 punkten avses med permanent gräsmark areal som avses i artikel 4.3 c i förordningen om strategiska planer. Enligt 9 punkten avses med permanenta grödor grödor som avses i artikel 4.3 b i förordningen om strategiska planer. Enligt 10 punkten avses med jordbruksmark areal som omfattar åker, permanenta grödor och permanent gräsmark. Enligt 11 punkten avses med Naturaområde ett område enligt 64 § i naturvårdslagen (1096/1996). Definitionen motsvarar till sitt innehåll bestämmelsen i 2 § 18 punkten i den gällande lagen om direktstöd. Enligt 12 punkten avses med djurregistret ett register som avses i 30 § i lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021). Enligt 13 punkten avses med stödår det kalenderår då grundläggande inkomststöd, omfördelningsinkomststöd, inkomststöd för unga jordbrukare, stöd för miljösystem och produktionskopplade inkomststöd söks.
3 §.Aktiva jordbrukare. Enligt det föreslagna 1 mom. är stödsökande aktiva jordbrukare som avses i artikel 4.5 i förordningen om strategiska planer, om de under kalenderåret före stödansökan har fått högst 5 000 euro i Europeiska unionens direktstöd till jordbrukare eller om de vid en tidpunkt som föreskrivs i paragrafen ingår i ett nationellt register utifrån vilket det är möjligt att verifiera att sökanden bedriver jordbruksverksamhet. Enligt artikel 4.5 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaterna vid fastställandet av vem som ska räknas som aktiv jordbrukare tillämpa objektiva och icke-diskriminerande kriterier såsom inkomstprövning, arbetskraftsinsats på gården, bolagsändamål och jordbruksverksamhetens förekomst i nationella eller regionala register. Om en medlemsstat som aktiva jordbrukare betraktar de jordbrukare som inte för det föregående året tagit emot direktstöd som översteg ett visst belopp, får detta belopp inte överstiga 5 000 euro. Den föreslagna gränsen 5 000 euro kan anses vara ändamålsenlig eftersom den skyddar små och medelstora stödsökande mot en överstor administrativ börda och också förenklar verkställigheten. Den är också förenlig med gällande lagstiftning. Stödsökande ska enligt förslaget anses ingå i det nationella registret, om uppgifter om dem finns att tillgå i Företags- och organisationsdatasystemet. Utifrån Företags- och organisationsdatasystemet konstateras det utöver att ett företags- och organisationsnummer (FO-nummer) har tilldelats stödsökanden att den stödsökande bedriver jordbruk som huvudnäringsgren. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om hur förekomsten i det nationella registret ska granskas i fråga om uppfyllandet av kravet att vara aktiv jordbrukare.
Erhållandet av uppgifter ur det i 1 mom. nämnda registret grundar sig på lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021). Det kan anses vara motiverat att använda registret när begreppet aktiva jordbrukare definieras, eftersom uppgifterna i registren via byggandet av gränssnitt mellan olika informationssystem kan kontrolleras årligen, och de uppgifter som stödsökandena har gett kan verifieras. Granskningen av enskilda fall minskar, när aktuella uppgifter kan köras ur registret. Det räcker att stödsökanden införs som lantbruksföretagare i ett enda register och att registret vid behov uppdateras. Registergranskningar som baserar sig på FO-numret är kompatibla vad flera myndigheter beträffar. Om de övriga förutsättningar som gäller aktiva jordbrukare inte är uppfyllda, kan stödsökanden uppfylla definitionen av aktiv jordbrukare också genom att med hjälp av separat dokumentation visa att jordbruksverksamhet bedrivs.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Det föreslås att bestämmelser genom förordning av statsrådet ska få utfärdas om registret och om tidpunkten för förekomst i registret samt om verifiering av bedrivandet av jordbruksverksamhet. Avsikten är att vid bedömningen av uppfyllandet av de förutsättningar som gäller aktiva jordbrukare använda uppgifter i andra myndigheters, till exempel Patent- och registerstyrelsens och Skatteförvaltningens, befintliga register, bland annat uppgifter om huruvida den stödsökande finns i registret över mervärdesskatteskyldiga. Bestämmelser om myndigheternas rätt att få uppgifter finns i 53 § i den föreslagna verkställighetslagen.
4 §.Stödformer. I paragrafen föreskrivs om stödformer som enligt lagen kan beviljas. Aktiva jordbrukare kan enligt förslaget beviljas grundläggande inkomststöd, omfördelningsinkomststöd, inkomststöd för unga jordbrukare, stöd för miljösystem och de produktionskopplade inkomststöd som specificeras i paragrafen. Stödformernas innehåll beskrivs i den strategiska planen, och närmare bestämmelser om innehållet avses bli utfärdade genom förordning av statsrådet. I artikel 28 i förordningen om strategiska planer möjliggörs ett frivilligt stöd till småbrukare som beviljas i stället för de ovannämnda stödformerna. I Finland införs stödet till småbrukare inte.
5 §.Jordbruksverksamhet. I paragrafen definieras begreppet jordbruksverksamhet. Enligt artikel 4.1 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaterna ange definitioner för bland annat jordbruksverksamhet inom de gränser som anges i artikeln. Enligt 1 mom. ingår i jordbruksverksamhet både produktion av jordbruksprodukter enligt artikel 4.2 a i förordningen om strategiska planer och underhåll av jordbruksmark enligt artikel 4.2 b i förordningen om strategiska planer. Med produktion av jordbruksprodukter avses enligt förslaget odling av växter inom primärproduktion med åkerbruks- eller trädgårdsodlingsmetoder eller hållande av produktionsdjur. Med underhåll av jordbruksmark avses att jordbruksmarken sköts så att den förblir öppen. Jordbruksmark som inte används för produktion av jordbruksprodukter ska enligt förslaget slås årligen eller hållas öppen genom betning eller på något motsvarande sätt. Att jordbruksmarken hålls öppen betyder att buskar och träd inte ges tillfälle att växa på den, något som händer utan årlig slåtter eller motsvarande åtgärder som människan eller produktionsdjur kan vidta. Undantag från den årliga åtgärd genom vilken jordbruksmarken hålls öppen kan göras på förbindelsearealer som avses i 13 § i den föreslagna lagen samt på vissa förbindelse- eller avtalsarealer som avses i lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling och som får slås bara vartannat år eller på de villkor som fastställs i avtalet. Genom detta undantag tryggas biodiversitetsmål.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får enligt förslaget utfärdas närmare bestämmelser om produktion av jordbruksprodukter, om jordbruksmark och underhåll av den, om användning av jordbruksmark för annat än jordbruksverksamhet, om åkrar, permanent gräsmark och permanenta grödor som utgör jordbruksmark, om landskapselement på jordbruksmark samt om hur bas- och jordbruksskiften på jordbruksmark bestäms och sammanslås och om minimistorleken för dem.
6 §.Stödberättigande areal. I paragrafen föreskrivs om den stödberättigande areal för vilken stöd enligt 4 § kan beviljas. Stöd kan beviljas för jordbruksmark som används för jordbruksverksamhet under det år då stödet i fråga söks (stödberättigande areal). Den stödberättigande arealen ska vara i en aktiv jordbrukares besittning på den sista inlämningsdagen för den årliga ansökan om direktstöd till jordbrukare. Den minsta skiftesstorlek för vilken stöd enligt 4 § kan betalas föreslås vara 0,05 hektar. Enligt artikel 69.1 i den horisontella förordningen ska en ansökan om arealbaserat stöd göras genom ett geospatialt ansökningsformulär. Det geospatiala ansökningssystemet grundar sig på det i artikel 68 i den horisontella förordningen avsedda identifieringssystemet för jordbruksskiften, som enligt artikel 2.7 i förordningen om kvalitetsbedömning bland annat ska identifiera jordbruksmarken samt fastställa en maximal stödberättigande areal och skiftenas läge. För att ovannämnda krav ska kunna uppfyllas gäller det att införa 0,05 hektar som undre gräns för stödberättigande skiften. Den undre gränsen är förenlig med tidigare praxis. Enligt artikel 3.1 i förordningen om ansökningssystem är ansökan årlig, och den ska innehålla alla uppgifter som behövs för att stödvillkoren och i förekommande fall villkorlighetskraven ska kunna verifieras.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om mer detaljerade villkor som gäller den stödberättigande arealen samt om arealer som inte berättigar till stöd och verifiering av dem får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 §.Villkorlighet. En förutsättning för att få Europeiska unionens direktstöd som avses i 4 § i lagen om direktstöd till jordbrukare är att villkorlighetskraven iakttas. Villkorligheten omfattar föreskrivna verksamhetskrav och krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Enligt artikel 12.1 i förordningen om strategiska planer omfattar de föreskrivna verksamhetskraven och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden följande områden: a) klimatet och miljön, däribland vatten, jord och ekosystemens mångfald, b) folkhälsa och växtskydd, c) djurens välbefinnande (som i förordningen om strategiska planer benämns djurskydd). Enligt det föreslagna 1 mom. ska den som ansöker om stöd iaktta villkorlighetskraven i artiklarna 12 och 13 i förordningen om strategiska planer och bilaga III till den förordningen.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om de föreskrivna verksamhetskrav och de krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som ingår i villkorligheten får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
8 §. Skyldighet att återställa permanent gräsmark. I det föreslagna 1 mom. sägs att om den andel av jordbruksmarken som den permanenta gräsmarken, vilken ingår i den i 7 § avsedda villkorligheten, utgör vid en kontroll av arealen som Livsmedelsverket årligen utför den 30 november minskar på nationell nivå med över fem procent jämfört med referensarealen för permanent gräsmark 2018 får den permanenta gräsmarken inte ställas om till annan användning, och det förfarande med återställande av permanent gräsmark som avses i artikel 48.3 i förordningen om ytterligare krav och om normer tas i bruk. Jordbrukaren får då förpliktas att till permanent gräsmark återställa en areal som motsvarar den permanenta gräsmark som omställts till annan användning. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen den gällande lagen om direktstöd.
Enligt 2 mom. är permanent gräsmark på Naturaområde miljömässigt känslig permanent gräsmark som avses i bilaga III till förordningen om strategiska planer. Ett basskifte anses i dess helhet utgöra permanent gräsmark på Naturaområde, om en del av skiftet ligger inom ett Naturaområde. Jordbrukaren kan bilda ett nytt basskifte av en areal med permanent gräsmark på Naturaområde så att det i dess helhet ligger inom Naturaområdet. Det nya basskiftet ska bildas senast på den sista inlämningsdagen för stödansökan.
Om användningsändamålet för en permanent gräsmark på Naturaområde har ändrats, ska arealen återställas till permanent gräsmark. Arealen ska återställas till permanent gräsmark senast den 30 juni det följande året. Areal som återställts betraktas som permanent gräsmark från den första dagen för återställande. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen den gällande lagen om direktstöd.
Enligt 4 mom. beslutar statsrådet vid sitt allmänna sammanträde om att ta i bruk förfarandet med återställande enligt 1 mom. och om att frångå det samt om att begränsa omställningen av permanent gräsmark till annan användning. I 4 mom. föreslås också ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Genom förordning får inom de gränser som anges i förordningen om ytterligare krav och om normer utfärdas bestämmelser om förutsättningarna för och genomförandet på gårdsnivå av återställandet, om villkoren för att ställa om permanent gräsmark till annan användning samt om hur permanent gräsmark på Naturaområde bestäms.
9 §.Allmänna villkor för utbetalning av direktstöd till jordbrukare. I paragrafen föreskrivs om de allmänna villkoren för utbetalning av direktstöd till jordbrukare. Enligt artikel 18.1 andra stycket i förordningen om strategiska planer får medlemsstaterna fastställa ett minimibelopp för direktstöd som får betalas till en jordbrukare. När minimibeloppet fastställs ska kraven i artikel 18.2 andra stycket i förordningen om strategiska planer beaktas. Enligt paragrafen utbetalas inte grundläggande inkomststöd, omfördelningsinkomststöd, inkomststöd för unga jordbrukare, stöd för miljösystem och produktionskopplade inkomststöd, om det sammanlagda beloppet av stöd som ska betalas under stödåret understiger 500 euro. Eftersom gränsen inte är särskilt hög möjliggör den att även de mindre gårdsbruksenheterna blir delaktiga av direktstöd.
I 2 mom. föreskrivs det om villkor för utbetalning av sådana stöd som unionen helt och hållet finansierar och som omfattas av det integrerade administrations- och kontrollsystemet. I dagsläget finns det i Europeiska unionens lagstiftning bestämmelser om tidsgränser och villkor för utbetalningar i artikel 75 i den gällande horisontella förordningen, där utgångspunkten är att kontrollerna av om stödvillkoren är uppfyllda ska ha avslutats innan utbetalningar börjar göras. I artikel 44.2 i den horisontella förordning som gäller under den kommande perioden föreskrivs att utbetalningar görs tidigast den 1 december och senast den 30 juni påföljande kalenderår, men att förskott på upp till 50 procent får betalas ut före den 1 december men inte före den 16 oktober när det gäller direktstöd. I den nya horisontella förordning som blir tillämplig vid ingången av år 2023 föreskrivs det inte längre om villkor för påbörjande av utbetalningar, därför föreslås i denna lag bli föreskrivet om dem så att det är möjligt att säkerställa villkoren för ekonomisk förvaltning samt lagligheten och korrektheten i de utgifter som rapporteras till kommissionen. I momentet föreskrivs att de administrativa kontroller som avses i 20 § i verkställighetslagen ska ha utförts i fråga om de kontrollerbara stödvillkoren innan förskott eller den första posten har betalats ut. De preliminära resultaten av arealmonitorering ska vara färdiga för gårdsbruksenhetens vidkommande innan förskottet betalas ut, och de slutliga resultaten ska vara färdiga innan den första posten betalas ut. Tillsynen på plats ska vara slutförd för gårdsbruksenhetens vidkommande innan den första posten betalas ut.
10 §.Grundläggande inkomststöd. Bestämmelser om grundläggande inkomststöd finns i artiklarna 21─27 i förordningen om strategiska planer. Det grundläggande inkomststödet är ett direkt inkomststöd som tryggar jordbrukarnas grundläggande försörjning och som finansieras genom EGFJ. I enlighet med artikel 21.2 i förordningen om strategiska planer ska grundläggande inkomststöd beviljas i form av ett årligt frikopplat stöd per stödberättigande hektar. Enligt artikel 21.3 i den förordningen beviljas det grundläggande inkomststödet för varje stödberättigande hektar som anmäls av en aktiv jordbrukare. Enligt 1 mom. kan grundläggande inkomststöd beviljas i enlighet med artiklarna 21.3 och 22.1 i förordningen om strategiska planer utan begränsningar som hänför sig till stödrättigheter, eftersom stödrättigheterna upphör att gälla i enlighet med artikel 23.2 i förordningen om strategiska planer. Enligt förslaget bestäms beloppet av grundläggande inkomststöd utifrån den stödberättigande arealen och stödområdet. Det är meningen att det grundläggande inkomststödet i hela Finland ska betalas som ett enhetligt stöd inom respektive stödområde utan ett system med stödrättigheter. Enligt artikel 22.2 i förordningen om strategiska planer får medlemsstaterna besluta att dela upp beloppet för det grundläggande inkomststödet per hektar på olika grupper av territorier. I Finland differentieras beloppet per hektar av grundläggande inkomststöd så att beloppen i de två stödområdena (stödområdena AB och C) är olikstora. Differentieringen motsvarar den stödområdesindelning som föreskrivs i gällande lag.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om stödnivån och stödområdena, de maximala stödbeloppen och den regionala fördelningen av grundläggande inkomststöd får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 §.Omfördelningsinkomststöd. Bestämmelser om omfördelningsinkomststöd finns i artikel 29 i förordningen om strategiska planer. Enligt artikel 29.2 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaterna säkerställa omfördelning av direktstöd från stora till små eller medelstora gårdsbruksenheter genom att tillhandahålla ett omfördelningsinkomststöd i form av ett årligt frikopplat stöd per stödberättigande hektar till jordbrukare som har rätt till stöd enligt det grundläggande inkomststöd som avses i artikel 21. Syftet med omfördelningsinkomststödet är att säkerställa verksamhetsbetingelserna för små och medelstora gårdsbruksenheter. Enligt 1 mom. kan omfördelningsinkomststöd beviljas i enlighet med artikel 29 i förordningen om strategiska planer. Beloppet av omfördelningsinkomststöd bestäms utifrån den stödberättigande arealen. Enligt artikel 29.3 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaterna fastställa det högsta antal hektar per jordbrukare för vilket omfördelningsinkomststödet ska betalas. Enligt 1 mom. betalas stöd för högst 50 hektar per stödsökande. Den föreslagna gränsen om 50 hektar motsvarar gårdsbruksenheternas medelstorlek i Finland för närvarande. Därmed motsvarar den också artikel 29.2 i förordningen om strategiska planer, där det sägs att omfördelningsinkomststödet betalas till små och medelstora gårdsbruksenheter. Eftersom behovet i Finland av omfördelningsinkomststöd är relativt litet på grund av att gårdsbruksenheternas storleksfördelning är jämn, är det önskvärt att stöd kan beviljas och betalas ut ända upp till den maximala areal som tillåts i Europeiska unionens lagstiftning.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av stöd, stödnivån, de maximala stödbeloppen och hur stödet bestäms får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
12 §.Inkomststöd för unga jordbrukare. I paragrafen föreskrivs om förutsättningarna för beviljande av inkomststöd för unga jordbrukare. I 1 mom. föreskrivs närmare om definitionen av ung jordbrukare. I artikel 4.6 i förordningen om strategiska planer finns bestämmelser om vad definitionen av begreppet ung jordbrukare ska innefatta. I enlighet med artikel 4.6 a i förordningen om strategiska planer föreslås det i 1 mom. bli föreskrivet att den övre åldersgränsen för en ung jordbrukare är 40 år. Dessutom ska den unga jordbrukaren ha bestämmanderätt på en gårdsbruksenhet och tillräcklig yrkeskunnighet för verksamhet som jordbrukare. Som tillräcklig yrkeskunnighet kan betraktas till exempel examen på minst andra stadiet i naturbruk eller minst tre års praktisk erfarenhet av naturbruk plus genomgången ändamålsenlig utbildning.
Bestämmelser om inkomststöd för unga jordbrukare finns i artikel 30 i förordningen om strategiska planer. Syftet med stödet är att trygga jordbruksproduktionens kontinuitet genom att främja nya företagares etablering. Enligt 2 mom. kan inkomststöd för unga jordbrukare i enlighet med artikel 30.2 och artikel 30.3 i förordningen om strategiska planer beviljas jordbrukare som uppfyller definitionen av begreppet ung jordbrukare.
Enligt 3 mom. ska stödsökanden etablera jordbruk högst fem år före inlämningen av den första ansökan om inkomststöd för unga jordbrukare. Med etablering av jordbruk avses den första gången en gårdsbruksenhet har kommit i jordbrukarens besittning då denne varit huvudsaklig företagare. Stödsökanden ska lämna in sin första ansökan om inkomststöd för unga jordbrukare senast under det femte året efter etableringen av jordbruk.
I 4 mom. föreskrivs om stödsökande som har formen av sammanslutning. Om inkomststöd för unga jordbrukare söks av en sammanslutning, ska den i 1 mom. 2 punkten avsedda bestämmanderätten i sammanslutningen utövas av en eller flera unga jordbrukare. Bestämmelsen överensstämmer med gällande lag.
Enligt 5 mom. kan en stödsökande få inkomststöd för unga jordbrukare under högst fem år i rad.
I 6 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av stöd, bestämmanderätt, tillräcklig yrkeskunnighet, etablering av jordbruk, de maximala stödbeloppen och stödbeloppet får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
13 §.Stöd för miljösystem. I paragrafen föreskrivs om förutsättningar för beviljande av stöd för miljösystem. Bestämmelser om stöd för miljösystem finns i artikel 31 i förordningen om strategiska planer, där det sägs att medlemsstaterna ska inrätta och tillhandahålla stöd för frivilliga system för klimatet, miljön och djurens välbefinnande. Stöd kan betalas till aktiva jordbrukare som gör åtaganden (i Finland: ingår förbindelser) om att använda jordbruksmetoder som har en gynnsam inverkan på klimatet, miljön och djurens välbefinnande och som bekämpar antimikrobiell resistens. I 1 mom. anges de miljösystem för vilka stöd kan betalas. Miljösystemen som kan väljas är fyra stycken: växttäcke vintertid, naturvårdsvallar, gröngödslingsvallar och mångfaldsväxter.
I 2 mom. föreskrivs det närmare om förutsättningarna för att bevilja stöd för miljösystem i fråga om växttäcke vintertid. Stöd för detta miljösystem kan enligt förslaget beviljas bara stödsökande som beviljas grundläggande inkomststöd för stödåret i fråga.
I 3 mom. föreskrivs det närmare om förbindelsen att iaktta miljösystemet. Stödsökanden förbinder sig enligt förslaget att följa villkoren för miljösystemet genom att ingå en förbindelse. Stödsökanden kan välja ett eller flera av de i 1 mom. avsedda miljösystemen. Stöd för miljösystem betalas i enlighet med villkoren för miljösystemet för den stödberättigande areal som det av stödsökanden valda miljösystemet hänför sig till.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser får utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av stöd, de maximala stödbeloppen, nivån på stödet per enhet och stödområdena får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
14 §.Produktionskopplat inkomststöd i fråga om djur. Paragrafen innehåller bestämmelser om de allmänna villkoren för produktionskopplat inkomststöd i fråga om djur. Enligt artikel 32 i förordningen om strategiska planer får medlemsstaterna bevilja kopplat inkomststöd till aktiva jordbrukare när det gäller vissa sektorer som specificeras i artikel 33 i förordningen om strategiska planer. Genom produktionskopplat inkomststöd kompenseras varaktiga olägenheter i fråga om konkurrenskraften inom de sektorer som stödet omfattar. Utan produktionskopplat inkomststöd skulle produktionen av viktiga jordbruksprodukter minska väsentligt i Finland och koncentreras till färre gårdsbruksenheter än nu, och i huvudsak skulle produkter med låg förädlingsgrad produceras. Utan produktionskopplat inkomststöd skulle det finnas en risk för minskad och ensidigare produktion på grund av de höga produktionskostnaderna och de betydande produktionsrisker som hänför sig till väderförhållandena. Produktionskopplat inkomststöd föreslås kunna beviljas i fråga om mjölkkor, dikor, tjurar, kvigor, tackor, hongetter, lamm och killingar som har identifierats och registrerats på det sätt som avses i artikel 34.2 i förordningen om strategiska planer, och enligt förslaget kan det beviljas stödsökande som iakttar gängse produktionssätt. Med gängse produktionssätt avses att gårdar med mjölkkor ska producera mjölk och gårdar med dikor ska producera kött. På motsvarande sätt ska gårdar med får producera kött och gårdar med hongetter producera mjölk.
15 §.Bidrag för dikor, mjölkkor, tjurar och slaktkvigor samt bidrag för nötkreatur i yttre skärgården. I paragrafen föreskrivs om allmänna förutsättningar för beviljande av bidrag för dikor, mjölkkor, tjurar och slaktkvigor samt bidrag för nötkreatur i yttre skärgården. Ovannämnda bidrag utgör produktionskopplat inkomststöd. Enligt 1 mom. kan stödsökande beviljas bidrag för dikor, bidrag för mjölkkor och bidrag för nötkreatur i yttre skärgården som bestäms utifrån stödområdet och det genomsnittliga antalet mjölk- och dikor.
Enligt 2 mom. kan stödsökande beviljas bidrag för nötkreatur i yttre skärgården som bestäms utifrån stödområdet och det genomsnittliga antalet tjurar. Stödsökande kan dessutom beviljas bidrag för tjurar utifrån djurhållningsperioden för dem. Med djurhållningsperiod avses en period under vilken ett enskilt djur enligt uppgifter i djurregistret är i en gårdsbruksenhets besittning utan avbrott.
Enligt 3 mom. kan stödsökande beviljas bidrag för slaktkvigor utifrån till djurregistret anmälda slakter av kvigor. En ytterligare förutsättning för beviljande av bidrag för slaktkvigor är att djuret har slaktats i ett renslakteri som avses i 5 § 2 mom. 21 punkten i livsmedelslagen (297/2021) eller ett i 5 § 2 mom. 22 punkten i livsmedelslagen avsett slakteri och att slakteriet i enlighet med Livsmedelsverkets anvisningar har anmält sig som ett slakteri som är sådant att bidrag för slaktkvigor kan beviljas för djur som har slaktats i det. För närvarande föreskrivs det i en förordning av statsrådet (statsrådets förordning om bidrag för mjölkkor och nötkreatur, tackor och hongetter, slaktlamm och slaktkillingar samt bidrag för jordbruksgrödor som betalas för 2022, 79/2022) om sådana krav på slakterier som utgör en förutsättning för beviljande av bidrag för slaktkvigor, men det är ändamålsenligare att föreskriva om saken genom lag.
Enligt 4 mom. verifieras djurantalet och besittningen av djuren utifrån uppgifter i djurregistret samt tillsyn, i likhet med nu.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av bidrag, finansieringen, stödområdena, skärgårdsområdena, de maximala stödbeloppen, nivån på stödet per enhet, beräkning av det genomsnittliga djurantalet, referensdatumet för kraven på märkning och registrering av djur, djurhållningsperioden, potentiellt stödberättigande djur, differentiering av bidragsslagen, slaktkraven samt övriga villkor för respektive bidrag får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet. Bemyndigandet för statsrådet att utfärda förordning begränsas utöver av bestämmelsen i artikel 33 i förordningen om strategiska planer bland annat av de i den strategiska planen angivna förutsättningarna för beviljande av stöd och av innehållet i kommissionens beslut om den strategiska planen. Bemyndigandet för statsrådet att utfärda förordning begränsas också av de i den strategiska planen och kommissionens beslut angivna gränser i euro som gäller olika stödformer och det stöd som kan betalas ut i olika stödområden på årsbasis och under hela finansieringsperioden.
16 §.Bidrag för tackor och bidrag för hongetter samt bidrag för slaktlamm och slaktkillingar. I paragrafen föreskrivs om allmänna förutsättningar för beviljande av bidrag för tackor och bidrag för hongetter samt bidrag för slaktlamm och slaktkillingar. Ovannämnda bidrag utgör produktionskopplat inkomststöd. Enligt 1 mom. kan stödsökande beviljas bidrag för tackor och bidrag för hongetter som bestäms utifrån stödområdet och det genomsnittliga antalet levande tackor eller hongetter, om stödsökanden i sin besittning under stödåret har i genomsnitt minst 20 tackor eller hongetter. Djuren ska uppfylla villkoren för beviljande av bidrag.
Enligt 2 mom. kan stödsökande dessutom beviljas bidrag för slaktlamm och slaktkillingar. Bidrag för slaktlamm och slaktkillingar kan beviljas utifrån slakter som anmälts till djurregistret. Slakterna ska gå att verifiera med hjälp av exempelvis kvitton eller motsvarande. En ytterligare förutsättning för att bevilja bidrag är att djuret har slaktats i ett renslakteri som avses i 5 § 2 mom. 21 punkten i livsmedelslagen eller ett i 5 § 2 mom. 22 punkten i livsmedelslagen avsett slakteri och att slakteriet i enlighet med Livsmedelsverkets anvisningar har anmält sig som ett slakteri som är sådant att bidrag för slaktlamm och slaktkillingar kan beviljas för djur som har slaktats i det. För närvarande föreskrivs det i ovannämnda förordning av statsrådet (79/2022) om sådana krav på slakterier som utgör en förutsättning för beviljande av bidrag för slaktlamm och slaktkillingar, men det är ändamålsenligare att föreskriva om saken genom lag.
Enligt 3 mom. verifieras djurantalet och besittningen av djuren utifrån uppgifter i djurregistret samt tillsyn, i likhet med nu.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av bidrag, stödområdena, skärgårdsområdena, de maximala stödbeloppen, nivån på stödet per enhet, finansieringen, differentiering av bidragsslagen, beräkning av det genomsnittliga djurantalet, referensdatumet för kraven på märkning och registrering av djur, djurhållningsperioden, potentiellt stödberättigande djur, slaktkraven samt övriga villkor för respektive bidrag får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet. Bemyndigandet för statsrådet att utfärda förordning begränsas utöver av bestämmelsen i artikel 33 i förordningen om strategiska planer bland annat av de i den strategiska planen angivna förutsättningarna för beviljande av stöd och av innehållet i kommissionens beslut om den strategiska planen. Bemyndigandet för statsrådet att utfärda förordning begränsas också av de i den strategiska planen och kommissionens beslut angivna gränser i euro som gäller olika stödformer och det stöd som kan betalas ut i olika stödområden på årsbasis och under hela finansieringsperioden.
17 §.Bidrag för stärkelsepotatis och specialväxter. I paragrafen föreskrivs om allmänna förutsättningar för beviljande av bidrag för stärkelsepotatis och specialväxter. Ovannämnda bidrag utgör produktionskopplat inkomststöd. Stödformen syftar till bevarande och hållbar utveckling av produktionen, vilka är faktorer som är viktiga med avseende på den lokala och nationella livsmedelsproduktionen och försörjningsberedskapen. Genom tryggande av en mångsidig produktion främjas också landsbygdens branschövergripande livskraft, jordbruksnaturens mångfald och bevarandet av öppna landskap. Odling av specialväxter främjar diversifieringen av odling och alterneringen mellan olika växter i Finlands produktionsförhållanden, där spannmålsodlingen är dominerande. På så sätt åstadkoms positiva miljöeffekter, och genom diversifiering av odlingen är det möjligt att förbättra också den riskhantering som hänför sig till tillväxtförhållandena.
Enligt 1 mom. kan stödsökande beviljas bidrag som bestäms utifrån stödområdet och odlingsarealerna för proteingrödor, oljeväxter, stärkelsepotatis, frilandsgrönsaker, sockerbeta eller bovete.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av bidrag, de växtarter som berättigar till bidrag, finansieringen, stödområdena, de maximala stödbeloppen, nivån på stödet per enhet samt övriga villkor för respektive bidrag får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
18 §.Stöd vid störningar på marknaden. Enligt paragrafen får vid störningar på marknaden genom förordning av statsrådet, inom de ramar som anges i Europeiska unionens lagstiftning, utfärdas närmare bestämmelser om krav som gäller införande av stöd som beviljas enligt artiklarna 219–221 i marknadsordningsförordningen liksom krav på stödmottagaren, förutsättningarna för beviljande av stöd, stödets belopp, stödberättigande kostnader, ansökan om stöd, beviljande av stöd samt behövliga redogörelser och tidsfrister. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 25 a § i den gällande lagen om direktstöd.
7.2
Lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling
1 §.Lagens tillämpningsområde. I 1 § föreslås att lagen ska tillämpas på sådana ersättningar enligt artikel 69 a och artikel 69 b i förordningen om strategiska planer, sådan ersättning för icke-produktiva investeringar enligt artikel 73 i förordningen om strategiska planer och sådan ersättning för jordbruksrådgivningstjänster enligt artiklarna 15 och 78.3 i förordningen om strategiska planer som ingår i den strategiska planen. Det är fråga om miljöersättning, ersättning för ekologisk produktion, ersättning för djurens välbefinnande, kompensationsersättning, ersättning för icke-produktiva investeringar och ersättning för jordbruksrådgivningstjänster.
2 §.Definitioner. I paragrafen föreskrivs om definitioner. Enligt 1 punkten avses med aktiv jordbrukare en jordbrukare som avses i lagen om direktstöd till jordbrukare och som det föreskrivs om i 3 § i nämnda lag. Enligt 2 punkten avses med jordbrukare en jordbrukare som avses i artikel 3.1 i förordningen om strategiska planer. Enligt 3 punkten avses med make jordbrukarens äkta make och personer som lever under äktenskapsliknande förhållanden i enlighet med 7 § 3 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992). Definitionen motsvarar definitionen i 2 § 5 punkten i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare. Enligt 4 punkten avses med jordbruksmark areal som avses i 2 § 10 punkten i lagen om direktstöd till jordbrukare. Enligt artikel 4.1 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaterna definiera begreppet jordbruksmark (i förordningen används begreppet jordbruksareal) så att det omfattar åker (i förordningen: åkermark), permanenta grödor och permanent gräsmark. I 2 § 7–9 punkten i den föreslagna lagen om direktstöd till jordbrukare definieras det mer ingående vad som avses med de berörda arealerna av jordbruksmark. Enligt 5 punkten avses med gårdsbruksenhet ett jordbruksföretag som avses i artikel 3.2 i förordningen om strategiska planer. Enligt 6 punkten avses med våtmarksinvestering anläggande av våtmarker som ska skötas, kedjor av små våtmarker samt översvämningsområden och översvämningsplatåer av våtmarkstyp på platser där de är naturligt förekommande, på åkrar som lätt svämmar över eller på invallade torrläggningsområden, anläggande av fåror i två nivåer, restaurering av vattenfåror i enlighet med principerna om naturenlig vattenbyggnad samt omvandling av odlade torvåkrar till våtmarker eller till myrartade områden.
3 §.Ersättningsformer. I paragrafen föreskrivs det om ersättningar som avses i förordningen om strategiska planer och grundar sig på den strategiska planen och som är avsedda att beviljas med stöd av den föreslagna lagen. Det är meningen att stöd i huvudsak ska beviljas jordbrukare. Enligt 1 mom. 1 punkten kan med stöd av lagen beviljas i artikel 70 i förordningen om strategiska planer avsett stöd för miljöåtaganden, klimatåtaganden och andra förvaltningsåtaganden. Med miljöåtaganden, klimatåtaganden och andra förvaltningsåtaganden avses enligt 2 mom. miljöförbindelser och miljöavtal (miljöersättning), förbindelser om ekologisk produktion (ersättning för ekologisk produktion) och förbindelser om djurens välbefinnande (ersättning för djurens välbefinnande). Enligt artikel 70.1 i förordningen om strategiska planer är åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk obligatoriska för medlemsstaterna. Medlemsstaterna får inkludera också andra förvaltningsåtaganden i sina strategiska planer. Enligt 1 mom. 1 punkten kan med stöd av lagen beviljas också i artikel 71 i förordningen om strategiska planer avsett stöd för naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar (kompensationsersättning) samt i artikel 73 i förordningen om strategiska planer avsett stöd för icke-produktiva investeringar (ersättning för icke-produktiva investeringar).
Enligt 3 mom. kan med stöd av den föreslagna lagen dessutom också beviljas ersättning för i artiklarna 15 och 78.3 i förordningen om strategiska planer avsedda jordbruksrådgivningstjänster.
Enligt 4 mom. kan för en åtgärd som är föremål för ersättning enligt 1 och 3 mom. beviljas sådan ytterligare nationell finansiering som avses i artikel 146 i förordningen om strategiska planer. För att ytterligare nationell finansiering ska kunna tas i bruk förutsätts det att den inkluderas i den strategiska planen och godkänns av kommissionen. Motsvarande bestämmelse finns i 3 § 3 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om ibruktagande av ersättning, ersättningsformer, ersättningsområden, det maximala ersättningsbeloppet och årligt beviljande av ersättningar får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet. Bemyndigandebestämmelsen överensstämmer med nuläget. I 3 § 4 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare finns ett motsvarande, relativt vittomfattande bemyndigande att utfärda förordning. Även i nuläget föreskrivs det genom förordning av statsrådet om detaljer som gäller olika ersättningsformer och om det årliga beviljandet av ersättningar.
4 §.Allmänna villkor för ersättning. I paragrafen föreskrivs det om allmänna villkor för ersättningar som avses bli beviljade med stöd av lagen. Närmare bestämmelser om villkoren för de olika ersättningsformerna föreslås i 5–10 §. I 4 § 1 mom. föreskrivs om ett krav som gäller miljöersättning, kompensationsersättning, ersättning för ekologisk produktion och ersättning för djurens välbefinnande och som innebär att ersättningsmottagaren ska iaktta villkorlighetskraven. Villkorlighetskraven består av de i bilaga III till förordningen om strategiska planer nämnda föreskrivna verksamhetskrav som är förenliga med unionsrätten, sådana de har genomförts nationellt, och av nationellt fastställda krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Kravet på iakttagande av villkorlighetskraven som en förutsättning för nämnda ersättningar grundar sig på artiklarna 12 och 13 i förordningen om strategiska planer.
Enligt 2 mom. är ett villkor för miljöersättning, kompensationsersättning och ersättning för ekologisk produktion dessutom att ersättningsmottagaren i överensstämmelse med de valda åtgärderna iakttar det i 5 § i lagen om direktstöd till jordbrukare avsedda kravet på jordbruksverksamhet och de minimikrav för användning av gödselmedel och växtskyddsmedel som anges i artikel 70.3 b i förordningen om strategiska planer. Skyldigheten att iaktta kraven grundar sig på artikel 70.3 b och artikel 70.3 c i förordningen om strategiska planer.
Enligt 3 mom. är det utöver kraven i 1 mom. ett villkor för ersättning för djurens välbefinnande, ersättning för ekologisk husdjursproduktion och miljöersättning för uppfödning av lantraser att ersättningsmottagaren iakttar de minimikrav för djurens välbefinnande som anges i artikel 70.3 b i förordningen om strategiska planer.
Enligt 4 mom. ska kraven enligt 1–3 mom. inte tillämpas till den del det är fråga om ersättning för jordbruksrådgivningstjänster.
I 5 mom. föreskrivs om ett ålderskrav som ska tillämpas på erhållandet av ersättningar. Enligt momentet är ett villkor för beviljande av en sådan ersättning samt ingående av en sådan förbindelse eller ett sådant avtal som avses i den föreslagna lagen att den fysiska person som är sökande eller sökandens make är minst 18 år den 31 december det år som föregår antingen stödåret eller det år då förbindelse- eller avtalsperioden började. Det är dock möjligt att avvika från ålderskravet, om personen har ingått äktenskap eller bedriver jordbruk som samägare tillsammans med en förälder eller om det finns andra grunder för att avvika från ålderskravet. Om jordbruk och trädgårdsodling bedrivs av flera jordbrukare eller i form av en sammanslutning, ska minst en jordbrukare, en medlem i sammanslutningen, en delägare eller en bolagsman uppfylla ålderskravet. Bestämmelsen motsvarar 4 § 4 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
I 6 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om kraven enligt 1–3 mom., om jordbruksmark och användning av den för något annat än jordbruksverksamhet och om uttag av jordbruksmark ur jordbruksanvändning samt om hur bas- och jordbruksskiften bestäms och om minimistorleken för dem. Den föreslagna bemyndigandebestämmelsen överensstämmer i övrigt med 4 § 6 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare, men bemyndigandet att i fråga om bas- och jordbruksskiften utfärda bestämmelser genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet ändras till ett bemyndigande att utfärda bestämmelser genom förordning av statsrådet.
5 §.Miljöersättning. I paragrafen föreskrivs det närmare om villkoren för beviljande av miljöersättning. Miljöersättningen främjar begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen samt en hållbar energianvändning. Syftet är att genom miljöersättningen främja också hållbar utveckling och effektiv förvaltning av naturresurser samt skyddet för den biologiska mångfalden och att stärka ekosystemtjänsterna och bevara livsmiljöer och landskap.
Enligt 1 mom. kan miljöersättning beviljas på basis av miljöförbindelser och miljöavtal. Bestämmelser om de miljöavtal som kan ingås föreslås i 1 mom. 1─6 punkten. Det är fråga om miljöavtal om skötsel av jordbruksnaturens mångfald och landskapet, miljöavtal om skötsel av våtmarker, miljöavtal om upprätthållande av en ursprungssort, miljöavtal om upprätthållande av klonarkiv för ursprungsväxter, miljöavtal om bevarande av lantrasers genom och miljöavtal om uppfödning av lantraser. Det exaktare innehållet i åtgärderna i förbindelser och avtal bestäms i enlighet med den strategiska planen, och närmare bestämmelser om åtgärdernas innehåll får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
I 2 mom. föreskrivs om miljöförbindelser. En miljöförbindelse kan enligt förslaget ingås av en aktiv jordbrukare. Den aktiva jordbrukaren ska förbinda sig till gårdsspecifika åtgärder och kan dessutom genomföra en eller flera skiftesspecifika åtgärder. De gårds- och skiftesspecifika åtgärdernas innehåll beskrivs i den strategiska planen och bestämmelser om deras innehåll föreslås bli utfärdade genom förordning av statsrådet. Ett villkor för att miljöersättning som baserar sig på en miljöförbindelse ska beviljas föreslås vara att jordbrukaren under hela förbindelseperioden i sin besittning har minst fem hektar ersättningsberättigande areal eller, om det är fråga om miljöersättning som hänför sig till odling av trädgårdsväxter, minst en hektar ersättningsberättigande areal där det odlas trädgårdsväxter. Bestämmelsen överensstämmer med 5 § 2 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
I 3–6 mom. föreskrivs om miljöavtal. I ett miljöavtal förbinder sig jordbrukaren att genomföra skiftesspecifika åtgärder på ett område utanför åker, uppfödning av lantraser eller åtgärder som syftar till bevarande av genetiska resurser. Ett miljöavtal kan ingås av en jordbrukare. Ett miljöavtal kan också ingås av en registrerad förening i fråga om åtgärder som gäller skötsel av våtmarker eller skötsel av jordbruksnaturens mångfald och landskapet och av en i 12 kap. i vattenlagen (587/2011) avsedd vattenrättslig sammanslutning i fråga om åtgärder som gäller skötsel av våtmarker. Ett miljöavtal om upprätthållande av en ursprungssort kan ingås av en aktör som upprätthåller ursprungssorten i fråga om odling av en sådan sort som har godkänts för upptagande i den växtsortlista som avses i 8 § i utsädeslagen (600/2019). Ett miljöavtal om upprätthållande av klonarkiv för ursprungsväxter kan enligt förslaget ingås med den aktör som samordnar det nationella växtgenetiska programmet. Ett miljöavtal om bevarande av lantrasers genom kan ingås med den aktör som samordnar det nationella programmet för animaliska genetiska resurser. Ett villkor för godkännande av miljöavtal om upprätthållande av klonarkiv för ursprungsväxter och miljöavtal om bevarande av lantrasers genom är att en åtgärdsplan för bevarande av de genetiska resurserna har godkänts av jord- och skogsbruksministeriet. Miljöavtalen och miljöförbindelserna är oavhängiga av varandra. Ingåendet av ett miljöavtal förutsätter därmed inte att en miljöförbindelse ingås.
Enligt 4 mom. finns bestämmelser om anskaffningar som anknyter till miljöavtal om upprätthållande av klonarkiv för ursprungsväxter och miljöavtal om bevarande av lantrasers genom i lagstiftningen om offentlig upphandling.
I 5 mom. föreslås det bli föreskrivet om kraven i fråga om areal som omfattas av miljöavtal om skötsel av jordbruksnaturens mångfald och landskapet samt miljöavtal om skötsel av våtmarker. Bestämmelsen överensstämmer till denna del till sitt innehåll med 5 § 3 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare. Till paragrafen föreslås bli fogat ett krav enligt vilket det i fråga om alla miljöavtal om skötsel av jordbruksnaturens mångfald och landskapet samt miljöavtal om skötsel av våtmarker ska företas ett administrativt kontrollbesök som avses i 20 § 5 mom. i verkställighetslagen, om detta inte är uppenbart onödigt. En kontroll är uppenbart onödig till exempel i situationer där det redan på basis av ansökningshandlingarna och flygfotografier är uppenbart att det ansökta området inte kan godkännas som avtalsareal. Kontrollbesöket ska företas senast innan miljöersättning på basis av ett avtal betalas för det andra avtalsåret. Bestämmelser om den behöriga myndighet som utför kontrollen finns i 20 § 5 mom. i verkställighetslagen.
I 6 mom. föreskrivs om de krav i fråga om minimiantalet djur som ska tillämpas på ett miljöavtal om uppfödning av lantraser. Bestämmelsen överensstämmer till sitt innehåll med 5 § 4 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare, utom vad beträffar de djurenheter som krävs i fråga om olika djurarter. Det föreslås att antalet djurenheter av olika djurarter förenhetligas så att det minsta antal djur som krävs i fråga om nötkreatur, får, getter och hästar utgör en djurenhet. Minimikravet i fråga om hästar lindras jämfört med programperioden 2014─2020; avsikten är att på så sätt få fler finska hästar att omfattas av miljöavtal.
I 7 mom. föreslås bli föreskrivet om godkännande av förbindelser och ingående av avtal som avses i paragrafen. Den behöriga myndighet som avses i 10 § i verkställighetslagen beslutar om godkännande av miljöförbindelsen. Den behöriga myndighet som avses i 7 § i verkställighetslagen beslutar om ingående av miljöavtal som avses i 1 mom. 1–3 och 6 punkten. Beslut om ingående av miljöavtal som avses i 1 mom. 4 och 5 punkten fattas av den behöriga myndighet som avses i 6 § i verkställighetslagen. I paragrafen föreskrivs dessutom om förbindelsernas och avtalens varaktighet. Miljöförbindelser och miljöavtal ingås enligt förslaget för fem år, varefter de kan förlängas för högst två år i sänder. Förslaget grundar sig på artikel 70.6 första stycket i förordningen om strategiska planer, där det sägs att förbindelser ska ingås för en period på mellan fem och sju år. Enligt artikel 70.6 andra stycket a i förordningen om strategiska planer får medlemsstaterna för särskilda typer av förbindelser fastställa en längre period, vilket inbegriper möjligheten att bevilja förlängning med ett år efter det att den inledande perioden har avslutats, om en sådan längre period är nödvändig för att uppnå eller bibehålla vissa miljövinster eller djurskyddsfördelar. Med avvikelse från vad som sägs ovan ingås miljöavtal om uppfödning av lantraser för ett år i sänder. Möjligheten att ingå miljöavtal för endast ett år grundar sig på artikel 70.6 andra stycket b i förordningen om strategiska planer.
I 8 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om bland annat villkoren för beviljande av ersättning, åtgärder som omfattas av ersättningen, ersättningsperiod, finansiering, ersättningsberättigande areal och överföring av den samt övriga villkor för ersättningen.
I 9 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärda närmare bestämmelser om genomförandet på en gårdsbruksenhet av åtgärder som omfattas av miljöersättningen.
6 §.Ersättning för ekologisk produktion. I paragrafen föreskrivs närmare om villkoren för beviljande av ersättning för ekologisk produktion. Genom ersättningen för ekologisk produktion främjas begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen samt hållbar energianvändning. Syftet är att genom ersättningen för ekologisk produktion främja också hållbar utveckling, effektiv förvaltning av naturresurserna och skydd av biodiversitet och ekosystemtjänster samt att bevara livsmiljöer och landskap. Vidare är syftet med ersättningen för ekologisk produktion att förbättra unionsjordbrukets sätt att reagera på nya samhällskrav på livsmedel och hälsa.
Enligt 1 mom. kan ersättning för ekologisk produktion beviljas för ekologisk produktion eller övergång till ekologisk produktion till en aktiv jordbrukare som ingår en fem år lång förbindelse att bedriva ekologisk växtproduktion eller ekologisk husdjursproduktion, har anmält sig till kontrollsystemet för ekologisk produktion och iakttar produktionsreglerna i kapitel III i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007. Förslaget angående förbindelseperiodens längd grundar sig på artikel 70.6 första stycket i förordningen om strategiska planer, där det sägs att förbindelser ska ingås för en period på mellan fem och sju år.
I 2 mom. föreskrivs om de krav på ersättningsberättigande åkerareal som utgör ett villkor för att få ersättning för ekologisk produktion. Bestämmelsen överensstämmer till sitt innehåll med 8 § 2 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
I 3 mom. föreskrivs om de krav på djurenhetstäthet som utgör ett villkor för att få ersättning för ekologisk produktion som betalas på basis av en förbindelse som gäller ekologisk husdjursproduktion. Jordbrukaren ska under varje förbindelseår i sin besittning ha i genomsnitt minst fem djurenheter som omfattas av ekologisk husdjursproduktion.
Enligt 4 mom. beslutar den behöriga myndighet som avses i 7 § i verkställighetslagen om godkännande av förbindelsen om ekologisk växtproduktion eller ekologisk husdjursproduktion. En förbindelse om ekologisk produktion kan efter den fem år långa förbindelseperioden förlängas för högst två år i sänder. Till denna del motsvarar bestämmelsen innehållet i bestämmelserna om miljöförbindelsernas och miljöavtalens varaktighet.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om bland annat villkoren för beviljande av ersättning, areal som berättigar till ersättning och överföring av den, finansiering, det maximala ersättningsbeloppet och ersättningsbeloppet per enhet, företrädesordning när förbindelser ingås, djurenheter, beräkning av genomsnittlig djurtäthet och övriga ersättningsvillkor får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet. Verkställigheten av ersättningen förutsätter en mycket detaljerad reglering på förordningsnivå. Bemyndigandebestämmelsen överensstämmer med 8 § 5 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
7 §.Ersättning för djurens välbefinnande. I paragrafen föreskrivs det närmare om villkoren för beviljande av ersättning för djurens välbefinnande. Målet för ersättningen för djurens välbefinnande är att främja djurens välbefinnande och hälsa. Dessutom är målet att främja en mer artspecifik skötsel av produktionsdjuren och höja jordbrukarnas medvetenhet om de faktorer som inverkar på djurens välbefinnande. Ett mål för ersättningen för djurens välbefinnande är också att förbättra unionsjordbrukets sätt att svara på samhällets nya krav på livsmedel och hälsa, inbegripet säkra och näringsrika livsmedel som producerats på ett hållbart sätt, minskning av matavfall samt större välbefinnande för djuren.
Enligt 1 mom. kan ersättning för djurens välbefinnande beviljas en jordbrukare som ingår en förbindelse att genomföra minst en åtgärd som främjar djurens välbefinnande. Åtgärdernas innehåll beskrivs i den strategiska planen och bestämmelser om deras innehåll avses bli utfärdade genom förordning av statsrådet.
I 2 mom. föreskrivs om antalet djurenheter som utgör ett villkor för att få ersättning för djurens välbefinnande.
I 3 mom. föreskrivs att produktionsavbrott som är typiska för produktionsformen ska beaktas vid beräkningen av det djurantal som anges i 2 mom. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 7 § 3 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om bland annat villkoren för beviljande av ersättning, ersättningsbeloppet, finansiering, djurenheter, beräkning av djurenheter och beaktande av produktionsavbrott enligt 3 mom. samt övriga villkor för ersättningen.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om det tekniska genomförandet på en gårdsbruksenhet av åtgärder som omfattas av ersättningen utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Verkställigheten av ersättningen förutsätter en mycket detaljerad reglering på förordningsnivå. Bemyndigandebestämmelserna överensstämmer med 7 § 4 och 5 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
8 §.Kompensationsersättning. I paragrafen föreskrivs om villkoren för kompensationsersättning. Kompensationsersättningen har som mål att trygga en fortsatt jordbruksproduktion trots de ogynnsamma klimatförhållanden som beror på det nordliga läget och att hindra att jordbruksmark läggs ned; ersättning betalas därför till jordbrukare som är verksamma i dessa förhållanden. Enligt 1 mom. kan kompensationsersättning beviljas en aktiv jordbrukare som iakttar villkoren för ersättningen. Ett villkor för att ersättning ska beviljas är att jordbrukaren i sin besittning har minst fem hektar jordbruksmark som berättigar till kompensationsersättning. Den omständigheten att kravet på minimiareal förenhetligas med det krav som gäller de andra ersättningsformerna gör att ersättningsmottagare i olika delar av Finland likabehandlas. Det i gällande lag angivna kravet på minimiarealen tre hektar i skärgårdsområdena har gällt omkring 17 stödmottagare och cirka 68 hektar.
Enligt 6 § 2 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare kan kompensationsersättningen höjas, om djurtätheten på gårdsbruksenheten är i genomsnitt minst 0,35 djurenheter per ersättningsberättigande åkerhektar. Det föreslås att den höjning av kompensationsersättningen som baserar sig på djurantalet frångås. Höjningen slopas, eftersom det har setts att den inverkar ogynnsamt på åkermarknaden och inte riktar sig till husdjursproduktionen på ett ändamålsenligt sätt på grund av att utbetalningen har skett via åkerarealen. Dessutom stöds husdjursproduktionen genom andra jordbrukspolitiska instrument.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan nivån på kompensationsersättningen sänkas gradvis om gårdsbruksenheten ökar i storlek. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 6 § 3 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare. Kompensationsersättning är ett stöd som är förenligt med punkt 13 i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal. I avtalet förutsätts att nivån på ersättningen sänks, när ersättningen riktas till produktionsinsatser.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser får enligt förslaget utfärdas om bland annat villkoren för beviljande av ersättning, areal som berättigar till ersättning och överföring av den, ersättningsperiod, finansiering, det maximala ersättningsbeloppet och övriga ersättningsvillkor. Verkställigheten av ersättningen förutsätter en mycket detaljerad reglering på förordningsnivå.
9 §.Ersättning för icke-produktiva investeringar. I paragrafen föreskrivs om ersättningen för icke-produktiva investeringar. Ersättningen för icke-produktiva investeringar är avsedd att främja vattenskyddet, jordbruksnaturens mångfald, begränsningen av växthusgasutsläppen och anpassningen till klimatförändringen. Enligt 1 mom. kan ersättning för icke-produktiva investeringar beviljas en jordbrukare, en registrerad förening eller en i 12 kap. i vattenlagen avsedd vattenrättslig sammanslutning för en våtmarksinvestering. Våtmarksinvesteringens areal ska vara minst 0,3 hektar. Föremålet för ersättning för icke-produktiva investeringar ska vara i ersättningssökandens besittning under hela investeringsprojektet.
Enligt 2 mom. är ett villkor för ersättningen för icke-produktiva investeringar att det i fråga om skötseln av investeringsobjektet ingås ett i 5 § 1 mom. 2 punkten avsett miljöavtal. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 9 § 2 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
Enligt 3 mom. ska i fråga om våtmarksinvesteringar företas ett administrativt kontrollbesök som avses i 20 § 5 mom. i verkställighetslagen, om detta inte är uppenbart onödigt.
Enligt 4 mom. finns bestämmelser om användning av ersättningen för att anskaffa varor och tjänster och om upplåtande på entreprenad i lagstiftningen om offentlig upphandling. Kravet följer av Europeiska unionens lagstiftning. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 9 § 3 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om villkoren för beviljande av ersättning för icke-produktiva investeringar, finansiering, ersättningsbelopp och övriga villkor för ersättningen utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 9 § 4 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
10 §.Ersättning för jordbruksrådgivningstjänster. Enligt det föreslagna 1 mom. kan ersättning för jordbruksrådgivningstjänster beviljas för rådgivning som avses i artiklarna 15 och 78.3 i förordningen om strategiska planer. Enligt artikel 15 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaterna i sina strategiska planer inbegripa tjänster som innebär att jordbrukare och andra stödmottagare kan få råd om skötsel av mark och gårdsbruksenheter. Jordbruksrådgivningstjänsterna ska omfatta de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna, med beaktande av befintliga jordbruksmetoder, och tillhandahålla aktuella tekniska och vetenskapliga uppgifter som tagits fram genom forsknings- och innovationsprojekt, inbegripet vad gäller tillhandahållande av kollektiva nyttigheter. I artikel 15.2 andra stycket i förordningen om strategiska planer föreskrivs det heltäckande om vilka olika delområden jordbruksrådgivningstjänsterna minst ska omfatta. I artikel 78.3 i förordningen om strategiska planer föreskrivs det att stöd för rådgivningstjänster endast får beviljas för rådgivningstjänster som uppfyller kraven i artikel 15.3.
Enligt 2 mom. betalas ersättningen till en rådgivare som är godkänd i enlighet med verkställighetslagen eller, om rådgivaren är anställd hos någon, till rådgivarens arbetsgivare. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 10 § 3 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om villkoren för beviljande och utbetalning av ersättning för jordbruksrådgivningstjänster, ersättningsbelopp, rådgivningens innehåll, finansieringen och grunderna för bestämmande av ersättningen utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 §. Villkor för utbetalning av ersättning. Bestämmelserna i verkställighetslagen avses bli tillämpade på utbetalningen av ersättning. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om utbetalning av ersättningar endast till den del detta behövs med beaktande av verkställighetslagens bestämmelser. Förbindelse- och avtalsperioden för miljöersättningen och ersättningen för ekologisk produktion är fem år. Enligt 1 mom. ska utbetalning av dessa ersättningar sökas årligen i Livsmedelsverkets nättjänst. Som ersättning för icke-produktiva investeringar samt miljöersättning som betalas på basis av miljöavtal om upprätthållande av klonarkiv för ursprungsväxter och miljöavtal om bevarande av lantrasers genom ska enligt förslaget betalas högst den andel av de godtagbara kostnaderna enligt betalningsansökan som motsvarar beloppet av den beviljade ersättningen. Bestämmelsen överensstämmer till sitt innehåll med 11 § 1 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
I 2 mom. föreskrivs om villkoren för utbetalning av ersättningen för jordbruksrådgivningstjänster. Rådgivaren ska för det första överlämna till närings-, trafik- och miljöcentralen en förhandsanmälan om rådgivning, alldeles som nu. Ett annat villkor för ersättningen för jordbruksrådgivningstjänster är dels att den som fått rådgivning har bestyrkt att rådgivningstjänsten har genomförts, dels att en tillräcklig utredning om rådgivningshändelsen och innehållet i den rådgivning som getts lämnas och att ersättningen söks inom tre månader från förhandsanmälan. Med avvikelse från vad som föreskrivs i gällande lag ska ersättningen sökas inom tre månader från att förhandsanmälan har överlämnats i stället för inom den nuvarande tidsgränsen sex månader. Förslaget är motiverat därför att det på så sätt bättre kan följas att anslaget för ersättningen för jordbruksrådgivningstjänster räcker till och säkerställas att så många gårdsbruksenheter som möjligt blir delaktiga av rådgivningstjänster.
I 3 mom. föreskrivs om minimibeloppet av ersättning som betalas ut. Den minsta skiftesstorlek för vilken ersättningar enligt denna lag kan betalas föreslås vara 0,05 hektar. Ett villkor för utbetalning av ersättning är att beloppet av den ersättning som ska betalas ut för förbindelse-, avtals- eller ersättningsåret är minst 100 euro per ersättningsmottagare och enskild ersättning. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll för minimibeloppets del 11 § 3 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
I 4 mom. föreskrivs om villkoren för utbetalning av ersättningar som Europeiska unionen delfinansierar och som omfattas av det integrerade administrations- och kontrollsystemet. I dagsläget finns det i Europeiska unionens lagstiftning bestämmelser om tidsgränser och villkor för utbetalningar i artikel 75 i den gällande horisontella förordningen, där utgångspunkten är att kontrollerna av om stödvillkoren är uppfyllda ska ha avslutats innan utbetalningar börjar göras. I artikel 44.2 i den horisontella förordning som gäller under den kommande perioden föreskrivs det att utbetalningar görs tidigast den 1 december och senast den 30 juni påföljande kalenderår, men att utbetalningar av förskott på upp till 75 procent är möjliga före den 1 december när det gäller delfinansierade stöd. I den nya horisontella förordning som blir tillämplig vid ingången av år 2023 föreskrivs det inte längre om villkor för påbörjande av utbetalningar, därför föreslås i denna lag bli föreskrivet om dem så att det är möjligt att säkerställa villkoren för ekonomisk förvaltning samt lagligheten och korrektheten i de utgifter som rapporteras till kommissionen. I momentet föreskrivs att de administrativa kontroller som avses i 20 § i verkställighetslagen ska ha utförts i fråga om de kontrollerbara stödvillkoren för ersättningsformer som avses i 3 § 1 mom. 1 och 2 punkten innan förskott eller den första posten har betalats ut. I fråga om arealbaserade stöd ska de preliminära resultaten av arealmonitorering vara färdiga för gårdsbruksenhetens vidkommande innan förskottet betalas ut, och de slutliga resultaten ska vara färdiga innan den första posten betalas ut. Tillsynen på plats ska vara slutförd för gårdsbruksenhetens vidkommande innan den första posten betalas ut. Detta betyder att det är möjligt att betala förskott till gårdar som är föremål för tillsyn på plats, även om tillsynen ännu inte har slutförts.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om villkoren för utbetalning av ersättning.
Enligt 6 mom. får närmare bestämmelser om de grunder som ska användas vid beräkning av den nedre gränsen för ersättningen utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
Enligt 7 mom. får närmare föreskrifter om förfarandet för ansökan om ersättning och om förhandsanmälan om rådgivning meddelas av Livsmedelsverket. Bemyndigandet för Livsmedelsverket (det utbetalande organet) att meddela föreskrifter behövs därför att förfarandet för ansökan om ersättning i praktiken förutsätter att mer detaljerade föreskrifter meddelas inom de gränser som anges i den nationella lagstiftningen och i Europeiska unionens lagstiftning.
12 §.Ändring, anpassning och överföring av förbindelser och avtal. I paragrafen föreskrivs om ändring, anpassning och överföring av förbindelser och avtal. Enligt 1 mom. kan en förbindelse samt de miljöavtal som avses i 5 § 1 mom. 1–3 och 6 punkten ändras under förbindelse- och avtalsperioden. En förbindelse om ekologisk produktion som gäller ekologisk växtproduktion kan enligt förslaget ändras så att den gäller ekologisk husdjursproduktion. En förbindelse om ekologisk husdjursproduktion kan ändras så att den gäller ekologisk växtproduktion, om den ekologiska husdjursproduktionens krav på antal djurenheter inte längre är uppfyllt. Till denna del motsvarar bestämmelsens innehåll 12 § 1 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare. Ersättningsmottagaren ska iaktta den ändrade förbindelsen och det ändrade avtalet tills den ursprungliga förbindelsen och det ursprungliga avtalet upphör att gälla.
Enligt 2 mom. kan den areal som omfattas av en förbindelse som avses i 5–7 § och de miljöavtal som avses i 5 § 1 mom. 1–3 punkten under förbindelse- och avtalsperioden ändras utifrån tillsyn, uppdateringar av åkerskiftesregistret och en ansökan som ersättningsmottagaren har gjort. Den areal som omfattas av ett avtal enligt 5 § 1 mom. 1 eller 2 punkten och avtalsvillkoren kan ändras utifrån ett administrativt kontrollbesök som avses i 20 § 5 mom. i verkställighetslagen. Närmare bestämmelser om ändring av ovannämnda förbindelser och avtal får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.
Enligt 3 mom. får en åtgärdsplan för upprätthållande av klonarkiv för ursprungsväxter eller för bevarande av lantrasers genom ändras.
I 4 mom. föreskrivs om överföring av förbindelser och avtal. Om en ersättningsmottagare till någon annan överför en förbindelse som avses i 5 eller 6 § eller ett miljöavtal som avses i 5 § 1 mom. 1─3 punkten eller areal som dessa gäller, får den som får överföringen fortsätta att iaktta förbindelsen eller miljöavtalet eller en del av dem under den återstående förbindelse- eller avtalsperioden. Om den som får överföringen inte fortsätter att iaktta förbindelsen eller miljöavtalet, förfaller förbindelsen eller avtalet. Då krävs det inte att den ersättningsmottagare som överfört förbindelsen eller avtalet återbetalar ersättning som redan har betalats ut. Ersättningsmottagaren kan enligt förslaget överföra en förbindelse som avses i 7 § eller ett miljöavtal som avses i 5 § 1 mom. 6 punkten, om besittningen av hela gårdsbruksenheten samtidigt överförs till någon annan. Överföring av en förbindelse eller ett miljöavtal eller en del av dem ska sökas inom 15 arbetsdagar från det att ägande- eller besittningsrätten till den areal eller de djur som dessa gäller har överförts.
Enligt 5 mom. får en förbindelse och ett miljöavtal på det sätt som anges i artikel 70.7 i förordningen om strategiska planer anpassas för att beakta ändringar i den lagstiftning som gäller villkoren för ersättningen i fråga. Om ersättningsmottagaren inte godkänner anpassningen, förfaller förbindelsen eller miljöavtalet utan att ersättning som redan har betalats ut återkrävs. Till sitt innehåll i sak överensstämmer momentet med gällande lagstiftning.
I 6 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser. Enligt förslaget får närmare bestämmelser om villkoren för ändring, överföring och anpassning av en förbindelse eller ett avtal utfärdas.
13 §.Upphörande av förbindelser och avtal. I paragrafen föreskrivs om upphörande av förbindelser och avtal som avses i den föreslagna lagen. Enligt 1 mom. förfaller en förbindelse eller ett miljöavtal som avses i lagen, om djurantalet eller den ersättningsberättigande arealen på grund av en överföring av förbindelsen eller miljöavtalet blir mindre än det minimiantal eller den minimiareal som krävs. Momentet motsvarar till sitt innehåll gällande lagstiftning.
I 2 mom. föreskrivs om frånträdande av förbindelser och miljöavtal under deras giltighetstid. Frånträdande är enligt förslaget möjligt i situationer som innebär sådan force majeure eller sådana exceptionella omständigheter som avses i artikel 3 i den horisontella förordningen. Innehållet i begreppen force majeure och exceptionella omständigheter bestäms i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning och rättspraxis för den. Som force majeure kan betraktas till exempel en rovdjursskada som inverkar väsentligt på genomförandet av en förbindelse eller ett miljöavtal och som är plötslig och oförutsedd. En rovdjursskada kan anses vara oförutsedd exempelvis i situationer där det rovdjur eller den flock som orsakat skadan har rört sig i området på ett oförutsett och atypiskt sätt.
I 3 mom. föreskrivs om hävning av miljöavtal. Ett miljöavtal kan hävas, om ersättningsmottagaren har hemlighållit någon omständighet av väsentlig betydelse med avseende på avtalet eller lämnat en väsentligen oriktig uppgift om en sådan omständighet, eller om ersättningsmottagaren eller gårdsbruksenhetens senare ägare, till vilken avtalet har överförts, i väsentlig grad bryter mot avtalsvillkoren. Ett miljöavtal om skötsel av jordbruksnaturens mångfald och landskapet eller om skötsel av våtmarker kan hävas, om den areal som avtalet gäller inte uppfyller villkoren för beviljande av ersättning. Om ett miljöavtal hävs, ska den ersättning som på basis av avtalet betalats ut återkrävas för hela avtalsperioden.
Enligt 4 mom. tillämpas verkställighetslagen i övrigt på återkrav, om en förbindelse eller ett avtal upphör.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om villkoren för upphörande av förbindelser eller avtal.
14 §.Överföring av en rätt enligt stödbeslut om ersättning för icke-produktiva investeringar. Enligt 14 § får en rätt till ersättning som följer av ett beslut om ersättning för icke-produktiva investeringar överföras till någon annan, om villkoren för beviljande av ersättning uppfylls och den som får överföringen uppfyller de förutsättningar som gäller ersättningsmottagare. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen 14 § i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
15 §.Förvägran av ersättning. I paragrafen föreskrivs om förvägran av ersättning. Enligt 1 mom. behöver ersättning inte beviljas och en förbindelse enligt 5 eller 6 § och ett miljöavtal enligt 5 § 1 mom. behöver inte godkännas, om förhållanden eller åtgärder, i syfte att få ersättning, har getts en sådan form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen 15 § 1 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
Enligt 2 mom. ska ersättning som har betalats ut på basis av en förbindelse och ett miljöavtal återkrävas för hela förbindelse- och avtalsperioden, om de villkor enligt vilka ersättning beviljas inte alls har blivit uppfyllda under hela förbindelse- och avtalsperioden. Återkrav ska göras i bland annat sådana situationer där den areal som en miljöförbindelse gäller inte är jordbruksmark,
I 3 mom. föreskrivs om följderna i vissa situationer av att en förbindelse och ett miljöavtal har frånträtts. En ny förbindelse eller ett nytt miljöavtal kan inte ingås, om ersättningsmottagaren under pågående förbindelse- eller avtalsperiod har frånträtt en motsvarande förbindelse eller ett motsvarande avtal och det inte har gått två år sedan frånträdandet. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen 15 § 1 mom. i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare.
Enligt 4 mom. kan ett nytt miljöavtal om skötsel av jordbruksnaturens mångfald och landskapet eller om skötsel av våtmarker inte ingås, om det i samband med tillsyn har uppdagats att ersättningsmottagaren i väsentlig grad under de två avtalsår som föregått ansökan om ersättning har låtit bli att iaktta ersättningsvillkor som grundar sig på ett motsvarande avtal. Om bristande efterlevnad av ersättningsvillkoren har skett tidigare än under de två föregående avtalsåren, är det dock möjligt att ingå ett nytt miljöavtal. Det är därmed i praktiken fråga om en två år lång karenstid som börjar räknas från en sådan väsentlig bristande efterlevnad av villkoren som konstaterats vid tillsyn.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om grunderna för förvägran och om uteslutande från ersättningssystemet.
7.3
Lagen om verkställighet av vissa av Europeiska unionens jordbruksstöd och vissa nationella jordbruksstöd
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Lagens tillämpningsområde. Enligt det föreslagna 1 mom. tillämpas lagen på verkställigheten av ärenden som gäller de stöd som avses i lagen om direktstöd till jordbrukare, lagen om nationella stöd och lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling. Enligt lagen om direktstöd till jordbrukare är det möjligt att bevilja bland annat grundläggande inkomststöd, inkomststöd för unga jordbrukare, stöd för miljösystem och produktionskopplade inkomststöd.
Enligt 2 mom. tillämpas på förvaltningen av de planer och medel som hänför sig till stöd som avses i lagen om direktstöd till jordbrukare och lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling lagen om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken ( / ), nedan planförvaltningslagen. Ett förslag till sistnämnda lag ingår i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027 samt till vissa lagar som har samband med dem. Den propositionen kommer att föreläggas riksdagen under höstsessionen 2022. I planförvaltningslagen föreslås samlade bestämmelser om omständigheter som hänför sig till utarbetande, genomförande, utvärdering och uppföljning av den strategiska planen och om rapportering som hänför sig till den samt bland annat om anknytande myndighetsuppgifter.
2 §.Tillämpning av lagen i landskapet Åland. Enligt 2 § tillämpas lagen i landskapet Åland på verkställigheten av de stöd som avses i lagen om direktstöd till jordbrukare och lagen om nationella stöd, om ärendet enligt självstyrelselagen för Åland hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Enligt 27 § 15 punkten i självstyrelselagen för Åland hör till rikets lagstiftningsbehörighet ärenden som gäller priset på lantbruks- och fiskeriprodukter samt främjande av export av lantbruksprodukter. Denna punkt i självstyrelselagen har av hävd tolkats så att till rikets lagstiftningsbehörighet hör Europeiska unionens direktstöd till jordbrukare som finansieras genom EGFJ samt de stöd som beviljas i södra Finland enligt lagen om nationella stöd. Däremot hör de stödsystem som delfinansieras genom Ejflu till landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet, vilket betyder att verkställighetslagen inte tillämpas på ersättningar som beviljas enligt lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling.
3 §.Förhållande till annan lagstiftning. Enligt 1 mom. tillämpas verkställighetslagen på verkställigheten av stöd som helt eller delvis finansieras av medel från Europeiska unionen, om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning. Inom sektorn för jordbruk och landsbygdsutveckling består Europeiska unionens lagstiftning nästan i sin helhet av förordningar som antingen parlamentet eller rådet har antagit eller av genomförandeförordningar eller delegerade förordningar som kommissionen har antagit; dessa är direkt tillämplig rätt i medlemsstaterna. Förslaget överensstämmer med 3 § i gällande verkställighetslag.
Enligt 2 mom. tillämpas lagen om direktstöd till jordbrukare, lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling och lagen om nationella stöd, om de avviker från bestämmelserna i verkställighetslagen. Det föreslagna momentet är närmast informativt, eftersom det enligt de allmänna rättsprinciperna förhåller sig så att bestämmelser i speciallagar tillämpas i stället för bestämmelser i allmänna lagar, om de avviker från varandra.
4 §.Definitioner. De definitioner som behövs i lagen föreslås ingå i 4 §. I den mån motsvarande definitioner föreslås i annan lagstiftning, till exempel i lagen om direktstöd till jordbrukare, motsvarar de föreslagna definitionerna i olika lagar varandra.
Enligt 1 punkten avses med den horisontella förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013.
Enligt 2 punkten avses med förordningen om strategiska planer Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013.
Med förordningen om ansökningssystem avses enligt 3 punkten kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1173 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet i den gemensamma jordbrukspolitiken.
Enligt 4 punkten avses med förordningen om kvalitetsbedömning kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1172 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet inom den gemensamma jordbrukspolitiken samt tillämpningen och beräkningen av administrativa sanktioner för grundvillkor.
Enligt 5 punkten avses med förordningen om ekonomisk förvaltning kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/128 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 om utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, räkenskapsavslutning, kontroller, säkerheter och öppenhet.
Med budgetförordningen anses enligt 6 punkten Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.
Enligt 7 punkten avses med den allmänna dataskyddsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
Enligt 8 punkten avses med villkorlighet villkorlighetskraven i artiklarna 12 och 13 i förordningen om strategiska planer och bilaga III till den förordningen. (I Europeiska unionens förordningar benämns villkorligheten grundvillkor.)
2 kap. Myndigheternas uppgifter och behörighet. I 2 kap. sammanförs bestämmelser om olika myndigheters uppgifter och behörighet när det gäller bland annat utveckling och verkställighet av stödsystem, beviljande av stöd och utförande av tillsyn samt myndigheternas regionala behörighet. Beviljandet av stöd inbegriper också utbetalning av stöd utgående från ansökan om stödutbetalning och beslut om beviljandet. De föreslagna paragraferna motsvarar till sitt sakinnehåll i stor utsträckning gällande lagstiftning om olika myndigheters uppgifter och behörighet, och avsikten är inte att ändra de behörighetsförhållanden mellan myndigheterna som råder enligt gällande lagstiftning.
5 §.Jord- och skogsbruksministeriet. Enligt den föreslagna 5 § ansvarar jord- och skogsbruksministeriet för den allmänna styrningen och utvecklingen av förvaltningen av jordbruksstöd, alldeles som nu. Dessutom ansvarar ministeriet för beredningen av de olika stödsystemen och den strategiska planen, planeringen av användningen av medel samt uppföljningen av genomförandet och effekterna av den strategiska planen. En bestämmelse vars innehåll motsvarar denna bestämmelse i sak finns i 5 § i gällande verkställighetslag, och de uppgifter som nu föreslås för jord- och skogsbruksministeriet hör redan för närvarande till ministeriet.
6 §. Livsmedelsverket. I 6 § föreskrivs om Livsmedelsverkets uppgifter. Bestämmelser om Livsmedelsverkets uppgifter, till exempel om dess verksamhet som utbetalande organ, finns dessutom i den föreslagna planförvaltningslagen, som ingår i den ovannämnda propositionen med förslag till lagar om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027 samt till vissa lagar som har samband med dem. Enligt 1 mom. svarar Livsmedelsverket för planeringen, genomförandet, utvecklandet och uppföljningen av verkställigheten av stödsystemen och för Fastlandsfinlands del av den strategiska planen samt för en ändamålsenlig förvaltning av och tillsyn över användningen av medel, alldeles som nu. Enligt artikel 9.1 andra stycket i den horisontella förordningen får de utbetalande organen delegera utförandet av sina uppgifter, med undantag för utbetalning. Därför föreslås i lagen en bestämmelse om att Livsmedelsverket styr och övervakar verkställigheten av stödsystemen samt styr och övervakar övriga myndigheter då dessa sköter uppdrag som med stöd av artikel 9.1 andra stycket i den horisontella förordningen hör till det utbetalande organets ansvarsområde. Livsmedelsverket ska i egenskap av utbetalande organ exempelvis utföra kvalitetskontroll i enlighet med bilaga I till förordningen om utbetalande organ när det gäller uppdrag som de aktörer till vilka uppgifter har delegerats utför. Livsmedelsverket svarar dessutom för kontroll och godkännande av utgifter som hänför sig till stödet, för utbetalningar och för andra administrativa uppgifter som hänför sig till stödsystemen. Det föreslås dessutom att Livsmedelsverket ska svara för de årliga kvalitetsbedömningar som anges i artiklarna 68.3, 69.6 eller 70.2 i den horisontella förordningen och för överlämnande till kommissionen av resultatet av dem samt för de prestationsrapporter som årligen ska överlämnas till kommissionen.
Merparten av stöden till jordbruket beviljas på antingen kommun- eller regionförvaltningsnivå. En del undantag från detta förekommer emellertid så att Livsmedelsverket har fattat beslut om beviljande av vissa stöd och ersättningar. I 2 mom. föreslås därför att det i överensstämmelse med nuläget ska föreskrivas att Livsmedelsverket för det första ska besluta om det transportbidrag och det stöd för tjänster inom husdjursskötsel som avses i 6 § 2 punkten i lagen om nationella stöd. Transportbidrag har beviljats till exempel för transport av kött och mjölk i vissa områden där nordligt stöd betalas. Livsmedelsverket ska enligt förslaget dessutom besluta om de miljöersättningar enligt 5 § i lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling där ersättningen grundar sig på ett miljöavtal om upprätthållande av klonarkiv för ursprungsväxter eller ett miljöavtal om bevarande av lantrasers genom. På handläggningen av ärenden och tillsynen vid Livsmedelsverket tillämpas verkställighetslagen.
Enligt det föreslagna 3 mom. beslutar Livsmedelsverket om behållande av belopp som avses i artiklarna 56.3 och 86 i den horisontella förordningen. Förslaget motsvarar i sak 6 § 3 mom. i gällande verkställighetslag. Enligt artikel 56.1 i den horisontella förordningen ska stöd som medlemsstaterna har återkrävt hos stödmottagare betalas till det utbetalande organet med ränta och bokföras av det utbetalande organet som inkomster avsatta för EGFJ den månad då de faktiskt tas emot. Enligt artikel 56.3 i den horisontella förordningen får den berörda medlemsstaten behålla 20 procent av de inkasserade beloppen som schablonersättning för kostnader för indrivning, utom i de fall där det rör sig om bristande efterlevnad som kan tillskrivas den berörda medlemsstatens administrativa myndigheter eller andra av medlemsstatens offentliga organ. Artikel 86 i den horisontella förordningen åter gäller medlemsstaternas möjlighet att behålla belopp som frigörs till följd av administrativa påföljder gällande villkorlighet och den anknytande möjligheten att behålla 25 procent av de belopp som frigörs genom minskningar och uteslutningar som hänför sig till villkorlighet. Ovannämnda möjligheter att behålla belopp är i bruk även nu, och förfarandet anses alltjämt vara ändamålsenligt. De ovannämnda förfarandena medför kostnader för medlemsstaterna i form av bland annat uppbyggnad av informationssystem, och Europeiska unionens lagstiftning innehåller ingen möjlighet att använda medel från EGFJ eller ens att behålla sådana medel för att användas till utgifter för förvaltningskostnader annat än med stöd av de två ovannämnda, noggrant avgränsade specialbestämmelserna.
7 §. Närings-, trafik- och miljöcentralen. I 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som nu om beviljande av sådana stöd och ersättningar för vars del beslut fattas av närings-, trafik- och miljöcentralerna. Beviljandet av nämnda stöd och ersättningar är en uppgift som redan nu hör till närings-, trafik- och miljöcentralerna, även om benämningarna på vissa ersättningar är andra än i gällande lagstiftning. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska för det första besluta om beviljande av de stöd för lagring av trädgårdsprodukter, stöd för lagring av skogsbär och skogssvamp, stöd för växthusproduktion, stöd för renhushållning och stöd för biodling som avses i lagen om nationella stöd. Dessutom ska närings-, trafik- och miljöcentralen besluta om beviljande av ersättningar som beviljas enligt lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling, det vill säga miljöavtal om upprätthållande av en ursprungssort, ersättning för jordbruksrådgivningstjänster, ersättning för ekologisk produktion samt ersättning för icke-produktiva investeringar. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska vidare besluta om beviljande och överföring av de miljöavtal som avses i 5 § i lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling och av de förbindelser om ekologisk produktion som avses i 6 § i den lagen samt om sådana miljöavtals och förbindelsers upphörande under pågående avtals- eller förbindelseperiod. Ur närings-, trafik- och miljöcentralens nuvarande uppgifter utgår sådana uppgifter som anknyter till stödrättigheter, eftersom stödrättigheterna slopas inför den kommande finansieringsperioden.
Enligt 2 mom. ska närings-, trafik- och miljöcentralen dessutom kontrollera och övervaka stöden, ersättningarna och villkorligheten samt utföra kvalitetsbedömning så som föreskrivs i verkställighetslagen. Bestämmelser om dessa uppgifter för närings-, trafik- och miljöcentralen föreslås i 20, 21 och 26 § i verkställighetslagen.
8 §.Regionförvaltningsverket. Enligt 8 § övervakar regionförvaltningsverket villkorligheten så som föreskrivs i verkställighetslagen. Regionförvaltningsverkens länsveterinärer har bland annat tillsyn över efterlevnaden av livsmedelslagen, djursjukdomslagen och djurskyddslagen för villkorlighetens del. Närmare bestämmelser om regionförvaltningsverkens uppgifter som gäller tillsyn över villkorlighet föreslås i 26 §.
9 §.Statens ämbetsverk på Åland. I 9 § föreskrivs om uppgifterna för Statens ämbetsverk på Åland till den del stödsystemen faller inom rikets behörighet. Enligt förslaget ska Statens ämbetsverk på Åland alldeles som nu besluta om beviljande av stöd för lagring av trädgårdsprodukter, stöd för växthusproduktion och stöd för biodling vilka beviljas enligt lagen om nationella stöd. I Fastlandsfinland hör motsvarande uppgifter till närings-, trafik- och miljöcentralerna. Statens ämbetsverk på Åland kommer inte längre att sköta uppgifter som anknyter till stödrättigheter, eftersom stödrättigheterna slopas inför den kommande finansieringsperioden.
Enligt 2 mom. ska Statens ämbetsverk på Åland dessutom i landskapet Åland kontrollera och övervaka stöden och villkorligheten samt utföra kvalitetsbedömning så som föreskrivs i verkställighetslagen. Uppgifter som anknyter till övervakning av stöd och villkorlighet (det vill säga de nuvarande tvärvillkoren) hör redan nu till Statens ämbetsverk på Åland. I 20, 21 och 26 § i verkställighetslagen föreslås det bli föreskrivet om de i momentet avsedda uppgifter som Statens ämbetsverk på Åland ska sköta.
10 §.Kommunen. I 1 mom. föreslås bestämmelser om kommunens uppgifter i samband med beviljande av stöd och ersättningar samt övriga uppgifter med anknytning till stödsystem, alldeles som nu. Beviljandet av stöd och ersättningar som avses i momentet och de övriga uppgifter som avses i momentet är redan uppgifter som kommunerna sköter, så till denna del föreslås det inte att kommunerna åläggs nya uppgifter. Den kommunala landsbygdsnäringsmyndigheten ska för det första besluta om beviljande av grundläggande inkomststöd, omfördelningsinkomststöd, inkomststöd för unga jordbrukare, stöd för miljösystem och produktionskopplade inkomststöd (bidrag för dikor, bidrag för mjölkkor, bidrag för tjurar, bidrag för nötkreatur i yttre skärgården, bidrag för slaktkvigor, bidrag för tackor, bidrag för hongetter, bidrag för slaktlamm och slaktkillingar, bidrag för stärkelsepotatis och bidrag för specialväxter) samt stöd vid störningar på marknaden; dessa stöd beviljas jordbrukare enligt lagen om direktstöd till jordbrukare. Den kommunala landsbygdsnäringsmyndigheten ska dessutom besluta om beviljande av stöd som avses i lagen om nationella stöd. Undantag från detta är stöd för lagring av trädgårdsprodukter, stöd för lagring av skogsbär och skogssvamp, stöd för växthusproduktion, stöd för renhushållning och stöd för biodling, vilka närings-, trafik- och miljöcentralen beslutar om så som sägs ovan, samt transportbidrag och stöd för tjänster inom husdjursskötsel, vilka Livsmedelsverket beslutar om. Den kommunala landsbygdsnäringsmyndigheten beslutar enligt förslaget också om beviljande av miljöersättning, ersättning för djurens välbefinnande och kompensationsersättning, med undantag för de miljöersättningar som Livsmedelsverket eller närings-, trafik- och miljöcentralen beviljar. Den kommunala landsbygdsnäringsmyndigheten beslutar dessutom om överföring och delning av referenskvantiteterna för från produktionen frikopplat stöd för svin- och fjäderfähushållning. Den kommunala landsbygdsnäringsmyndigheten ska enligt förslaget i likhet med nu besluta också om den skyldighet att återställa permanent gräsmark som avses i lagen om direktstöd till jordbrukare. Ur kommunens uppgifter utgår de uppgifter som anknyter till stödrättigheter, eftersom stödrättigheterna slopas inför den kommande finansieringsperioden.
Enligt 2 mom. ska kommunen dessutom utföra administrativa kontroller och bedöma påföljder i fråga om villkorlighet vid administrativa kontroller så som nedan föreskrivs i verkställighetslagen. Kommunen utför administrativa kontroller enligt 20 § i verkställighetslagen i samband med behandlingen av ansökningar. En del av villkorlighetskraven går att kontrollera administrativt på basis av ansökningsuppgifter. Därför föreslås det att kommunen ska ha rätt att bedöma försummelser av villkorligheten och påföra påföljder i fråga om vissa villkorlighetskrav. Sådana är i synnerhet vissa villkor med anknytning till krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, såsom det krav som gäller icke-produktiv mark, och till vissa delar de villkorlighetskrav som anknyter till växtskyddsmedel. I fråga om dessa villkorlighetskrav som kontrolleras administrativt på basis av ansökningsuppgifterna bedömer kommunen försummelsen och föreslår en påföljdsprocent. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska även i fortsättningen bestämma den slutliga påföljdsprocenten i fråga om villkorlighet, i enlighet med förslaget i 26 § 3 mom. i verkställighetslagen.
Enligt 3 mom. ska vad som i lagen föreskrivs om kommuner gälla också samkommuner och sådana samarbetsområden som avses i lagen om anordnande av landsbygdsförvaltningen i kommunerna (210/2010). Samarbetsområdena inledde sin verksamhet senast vid ingången av år 2013.
11 §.Myndighetens regionala behörighet. I 12 § föreslås sådana samlade bestämmelser om myndigheternas regionala behörighet som överensstämmer med nuläget. I 1 mom. anges huvudregeln, enligt vilken den myndighet på vars område gårdsbruksenhetens driftscentrum ligger är behörig. Om gårdsbruksenheten inte har något driftscentrum, är den myndighet behörig på vars område merparten av gårdsbruksenhetens åkrar finns. Förslaget motsvarar 12 § 1 mom. i gällande verkställighetslag.
För vissa stöds vidkommande avgörs myndighetens regionala behörighet på ett sätt som avviker från ovannämnda huvudregel, och bestämmelser om dessa situationer föreslås i 2 mom. Om det är fråga om en icke-produktiv investering, är den myndighet inom vars verksamhetsområde investeringen genomförs behörig. Avgörande i fråga om stödet för lagring av skogsbär och skogssvamp är var lagret finns, och avgörande i fråga om stödet för biodling är var biodlarens verksamhetsställe finns. Om ett miljöavtal söks av en registrerad förening eller en vattenrättslig sammanslutning, är den behöriga myndigheten enligt förslaget den inom vars verksamhetsområde det område som avtalet gäller finns. Förslaget motsvarar de nuvarande grunderna för fastställande av regional behörighet.
Enligt 3 mom. ska Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland liksom nu vara behörig myndighet i ärenden som gäller stöd för renhushållning. Enligt lagen om nationella stöd kan stöd per djur till dem som bedriver renhushållning betalas på basis av antalet livrenar, och koncentreringen av beviljandet av stöd som betalas på basis av antalet livrenar till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland har ansetts vara motiverad för det första av enhetlighetsskäl, eftersom Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland har hand om beviljandet av andra stöd och ersättningar som gäller renhushållning. Det sker med stöd av 49 § i lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar (986/2011) och 11 § i lagen om ersättande av skador som drabbat renhushållningen (987/2011). Förslaget är motiverat också med avseende på förvaltningens effektivitet och personalresurser, eftersom över 90 procent av det sammanlagda beloppet av stöd för livrenar beviljas inom Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lapplands verksamhetsområde. Där finns också aningen över 90 procent av de omkring 940 stödsökandena.
Enligt 4 mom. kan en kommun och en närings-, trafik- och miljöcentral av synnerligen vägande skäl överföra ett ärende till en annan kommun eller en annan närings-, trafik- och miljöcentral för avgörande. Den föreslagna bestämmelsen är ny. Att foga den till lagen är dock motiverat därför att det i praktiken har förekommit fall där en kommun eller en närings-, trafik- och miljöcentral har varit jävig att avgöra en ansökan om stöd eller en omprövningsbegäran som gällt ett stödbeslut. I praktiken har det i dessa fall inofficiellt överenskommits med en annan kommun eller en annan närings-, trafik- och miljöcentral om att överföra behandlingen av ärendet, varpå den andra myndigheten har avgjort ärendet.
3 kap. Förfarande vid ansökan om stöd. I 3 kap. föreslås samlade bestämmelser om förfarandet vid ansökan om stöd.
12 §.Ansökan om stöd. I 1 mom. föreskrivs om elektronisk ansökan om stöd. Ansökan om stöd görs elektroniskt i en nättjänst som utgör en del av livsmedelsförvaltningens informationsresurs, som avses i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Med ansökan om stöd avses här utöver stödansökan också ansökan om utbetalning. Enligt förslaget identifieras sökanden eller sökandena genom stark autentisering på det sätt som föreskrivs i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009). Vad som i verkställighetslagen föreskrivs om ansökan om stöd gäller även anmälan som gäller stöd. Elektronisk ansökan om stöd gäller stöd och ersättningar som Europeiska unionen finansierar helt eller delfinansierar, lika väl som nationellt finansierade stöd. Elektronisk ansökan om stöd i en nättjänst är redan det huvudsakliga ansökningssättet; vid till exempel den samlade stödansökan våren 2022 ansökte litet över 95 procent av de stödsökande om stöd på elektronisk väg. Enligt Europeiska unionens lagstiftning är det elektroniska systemet för stödansökan en del av det integrerade administrations- och kontrollsystemet, och ansökan ska årligen lämnas in inom den tidsfrist som medlemsstaten har bestämt. När det gäller stöd till jordbrukare söks arealbaserat stöd genom en så kallad geospatial ansökan som avses i artikel 66.1 b i den horisontella förordningen, varvid stödsökanden geospatialt uppger de arealer för vilka stöd söks. Också systemet för ansökan om djurstöd ska vara elektroniskt.
Enligt 2 mom. svarar sökanden för ansökan om stöd och för att uppgifterna i den är fullständiga och felfria. Om en ansökan om stöd gäller en gårdsbruksenhet som innehas av flera än en fysisk eller juridisk person tillsammans, ska alla innehavare av gårdsbruksenheten liksom nu vara solidariskt ansvariga för ansökan och för att uppgifterna i den är fullständiga och felfria. Också artikel 6 i förordningen om ansökningssystem utgår från att stödsökanden alltid ansvarar för uppgifterna i stödansökan.
Enligt 3 mom. får Livsmedelsverket med avvikelse från 1 mom. meddela en föreskrift om att stöd ska sökas på något annat sätt än i det elektroniska systemet, om detta är nödvändigt i och med att verkställigheten av stödsystemet är brådskande eller antalet ansökningar som gäller ett enskilt stödsystem är litet eller av någon annan därmed jämförbar särskild orsak. Att ansöka om stöd på pappersblanketter kan vara befogat till exempel när det är fråga om ett stödsystem med få stödsökande (exempelvis det nationella stödet för lagring av skogsbär och skogssvamp) eller när det av resursskäl inte är lönsamt att bygga in en elektronisk stödansökan i informationssystemet. Och i fråga om så kallade krisstöd som behöver verkställas snabbt och där tidsfönstret för att verkställa ett nytt temporärt stödsystem är mycket snävt tilltaget är det inte nödvändigtvis möjligt från resurs- och tidtabellssynpunkt att bygga in en elektronisk ansökan i informationssystemet.
Livsmedelsverket får enligt det föreslagna 4 mom. meddela föreskrifter om stödansökans form, om uppgifter som ska fogas till ansökningar och anmälningar om stöd, om andra utredningar som stödsökandena eller stödmottagarna förutsätts ge in samt om en tidsfrist för att ändra uppgifter som ingår i en ansökan. Livsmedelsverket meddelar dessutom närmare föreskrifter om tidsfrister för inlämnande av ansökningar om stöd samt andra utredningar. Detta överensstämmer med gällande lagstiftning. Även i nuläget meddelar Livsmedelsverket föreskrifter till exempel om tidsfrister för ansökan om stöd. Det är ändamålsenligt och motiverat att behörigheten att meddela föreskrifter tilldelas Livsmedelsverket, som är utbetalande organ enligt artikel 9 i den horisontella förordningen. Dessutom avgränsar den horisontella förordningen och i synnerhet förordningen om ansökningssystem, i vilken det föreskrivs i detalj till exempel om uppgifter som ska ingå i ansökan, bemyndigandet att meddela föreskrifter till omständigheter som är att betrakta som tekniska. Livsmedelsverket har särskild sakkunskap beträffande stödansökning och annan stödverkställighet. Dessutom svarar Livsmedelsverket för de informationssystem som anknyter till stödansökningen. Bemyndigandet att meddela föreskrifter avgränsas till sådana tekniska omständigheter med anknytning till stödansökningen vars betydelse i sak inte förutsätter att det föreskrivs om dem genom lag eller förordning. Ett exempel på en sådan omständighet är formen för stödansökan. Den för Livsmedelsverket föreslagna behörigheten att meddela föreskrifter är inte förknippad med betydande prövningsrätt.
13 §.Skyldighet att lämna uppgifter. Skyldigheten för stödsökande att ge korrekta och tillräckliga uppgifter och att ytterligare meddela om ansökan är eller har blivit felaktig har redan tidigare varit viktig på grund av skyddandet av Europeiska unionens ekonomiska intressen och den nationella budgeten. Vikten accentueras ytterligare i och med att de skyldigheter som hänför sig till medlemsstaternas och de utbetalande organens bedrägeribekämpning har utökats i Europeiska unionens lagstiftning till följd av bedrägerier som riktats mot unionens medel. I paragrafen föreskrivs i enlighet med nuvarande praxis om stödsökandens skyldighet att lämna uppgifter. Vad som föreskrivs om skriftliga meddelanden gäller också meddelanden som görs via en elektronisk nättjänst eller via någon annan applikation som en myndighet anvisar. Enligt 1 mom. ska en stödsökande ge den behöriga myndigheten tillräckliga uppgifter om förutsättningarna för beviljande och utbetalning av stöd. Sådana uppgifter kan beroende på stödansökan gälla till exempel odlingsarealer, växter som odlas, djurarter och antalet djur.
Om en ansökan om stöd innehåller ett fel eller har blivit felaktig, ska stödsökanden enligt det föreslagna 2 mom. utan dröjsmål skriftligen meddela detta till den behöriga myndigheten. I 14 § i verkställighetslagen föreslås det bli föreskrivet om en tidsgräns för ändring och återtagande av ansökan. Ändringar som gäller ansökan och återtagande av ansökan ska trots det alltid utan dröjsmål meddelas fram till den tidpunkt som avses i 14 § i verkställighetslagen. Detta ligger också i stödsökandens intresse, eftersom till exempel ett meddelande om att tillsyn på plats kommer att förrättas begränsar möjligheterna att ändra ansökan, trots att tiden för att göra ändringar ännu pågår. Vissa undantag från en sådan begränsning förekommer dock.
Stödsökanden föreslås i 3 mom. också vara skyldig att meddela om sådana förändringar i förhållandena som kan påverka stödbeloppet eller medföra att stödet återkrävs eller att utbetalningen avbryts eller inställs. Meddelandet ska lämnas skriftligen till den behöriga myndigheten.
Enligt 4 mom. ska ett meddelande om force majeure och exceptionella omständigheter lämnas skriftligen till den behöriga myndigheten jämte bevis inom 15 arbetsdagar efter att det blev möjligt att lämna meddelandet. Stödmottagaren eller stödmottagarens rättsinnehavare är anmälningsskyldig på det sätt som avses ovan. I artikel 3 i den horisontella förordningen föreskrivs om fall där force majeure och exceptionella omständigheter kan godkännas i synnerhet, men uppräkningen i artikeln är inte uttömmande. Enligt riktlinjer i Europeiska unionens rättspraxis (C-218/09, C-210/00) är force majeure omständigheter vilka för den berörda aktören är främmande, onormala och oförutsebara och vars följder inte skulle ha kunnat undvikas trots alla gjorda ansträngningar. Det finns dock behov av att föreskriva närmare om förfarandena och tidsfristen för meddelande om force majeure och exceptionella omständigheter. Det föreslagna förfarandet motsvarar vad som för närvarande föreskrivs i Europeiska unionens lagstiftning.
14 §.Ändring eller återtagande av ansökan. Enligt 1 mom. kan en stödsökande på eget initiativ ändra eller helt eller delvis återta en ansökan om stöd i situationer som avses i artikel 7 i förordningen om ansökningssystem. Utgångspunkten i förordningen om ansökningssystem är att ansökan kan ändras och återtas under en längre tid av ansökningsåret än nu. Stödsökanden ges tillräckligt med tid att vidta avhjälpande åtgärder i sin ansökan, på så sätt säkerställs det att rapporterings- och utbetalningsuppgifterna är korrekta. Medlemsstaten ska årligen sätta ut en tidsfrist som ska infalla minst 15 kalenderdagar före utbetalningen av förskott eller den första stödposten och fram till vilken ändringar och återtaganden är tillåtna. Exempelvis tillsyn på plats avbryter dock möjligheterna till ändring och återtagande av ansökan till den del fel i ansökan upptäcks vid tillsynen. Av särskilda skäl som hänför sig till ett stödsystem eller verkställigheten av det kan ändringar eller återtaganden i vissa fall behöva avgränsas. En avgränsning kan behövas till exempel när ändringarna inte kan anses vara godtagbara med avseende på iakttagandet av vissa villkor i stödsystemet. På ansökningar om stöd för växtproduktion enligt 9 § i lagen om nationella stöd tillämpas enligt förslaget emellertid artikel 7.1 a i förordningen om ansökningssystem, alltså bestämmelser om stöd som omfattas av systemet för arealmonitorering, och på ansökningar om stöd för husdjursskötsel enligt 10 § i lagen om nationella stöd tillämpas artikel 7.1 c i förordningen om ansökningssystem, alltså bestämmelser som gäller nötkreatur eller får och getter.
I 2 mom. föreskrivs av tydlighetsskäl att det i 25 § i lagen om nationella stöd föreskrivs förutom om det som anges i 1 mom. också om ändring och återtagande av ansökan om stöd som avses i den lagen.
Enligt 3 mom. ändras eller återtas ansökan i det system som avses i 12 § 1 mom. i verkställighetslagen, om inte Livsmedelsverket bestämmer något annat. Vid behov får Livsmedelsverket föreskriva om situationer där det är möjligt att avvika från det elektroniska förfarandet när ansökningar ändras eller återtas. Detta kan behövas till exempel om det är uppenbart att ändringarna eller återtagandena skulle vara få till antalet, varvid det inte är ändamålsenligt att ordna ett elektroniskt förfarande. Att ansökan ändras eller återtas på något annat sätt än i det elektroniska systemet kan vara motiverat också i situationer där det på grund av att verkställigheten av stödsystemet är brådskande inte är möjligt att använda det elektroniska förfarandet eller i situationer där det på grund av att antalet ansökningar som gäller ett enskilt stödsystem är litet inte är ändamålsenligt att använda det elektroniska förfarandet.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om ändring och återtagande av ansökan samt om avgränsningar som hänför sig till ändring och återtagande av ansökan utfärdas genom förordning av statsrådet inom de gränser som anges i Europeiska unionens lagstiftning.
Enligt 5 mom. får Livsmedelsverket meddela närmare föreskrifter om tidsfrister för ändring eller återtagande av ansökan och om på vilket sätt en ändring eller ett återtagande ska anmälas samt om de uppgifter som ska meddelas i samband med ändring och återtagande. Avsikten är att i Livsmedelsverkets föreskrift fastställa för vart och ett stödsystem en i artikel 7 i förordningen om ansökningssystem avsedd tidpunkt före vilken sådana ändringar och återtaganden som tillåts i den förordningen ska göras. Förordningen om ansökningssystem dessutom innehåller bestämmelser om bland annat uppgifter som ska fogas till ansökningar om stöd, något som avgränsar Livsmedelsverkets behörighet att meddela föreskrifter. I Livsmedelsverkets föreskrift är det möjligt att som sätt på vilket en ändring eller ett återtagande av ansökan ska anmälas bestämma något annat sätt än via det elektroniska systemet.
15 §.Överföring av ansökan. De i 1 mom. föreslagna bestämmelserna om överföring av ansökan motsvarar till sitt innehåll i sak 18 § 1 mom. i gällande verkställighetslag. Behovet av att överföra en redan inlämnad ansökan hänför sig bland annat till köp och generationsväxlingar som gäller hela gårdsbruksenheter. Bestämmelser om detta finns för närvarande i Europeiska unionens lagstiftning, men så kommer det inte att vara i fortsättningen. Europeiska unionens lagstiftning innehåller för tillfället bara en skyldighet som innebär att vid en överföring anses gårdsbruksenheten ha lämnat in en enda ansökan under det berörda ansökningsåret. Det kan till exempel vara fråga om att två ansökningar sammanslås på så sätt att den överförda ansökan sammanslås med köparens ansökan så att en sökande har en enda ansökan. Det är ändamålsenligt att fortsättningsvis se till att de rättigheter och skyldigheter som anknyter till ansökan överförs i oförändrad form. Enligt förslaget ska dessutom en överföring av besittningen av hela gården alldeles som nu meddelas till den kommunala landsbygdsnäringsmyndigheten inom 15 arbetsdagar från överföringen av besittningen av hela gården.
Enligt 2 mom. får genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om förfarandet för överföring av en ansökan och om den sista möjliga tidpunkten för överföring av besittningen av hela gårdsbruksenheten. Den sista möjliga tidpunkten för överföring av besittningen av hela gårdsbruksenheten är enligt vedertagen praxis utgången av augusti.
Livsmedelsverket får enligt det föreslagna 3 mom. meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska ges när ansökan överförs, om formen för anmälan om överföring av ansökan och om tidsfristen för att meddela kommunen, alldeles som nu. Det är ändamålsenligt och motiverat att behörigheten att meddela föreskrifter tilldelas Livsmedelsverket, som är utbetalande organ enligt artikel 9 i den horisontella förordningen. Dessutom avgränsar den horisontella förordningen och i synnerhet förordningen om ansökningssystem, i vilken det föreskrivs i detalj till exempel om uppgifter som ska ingå i ansökan, bemyndigandet att meddela föreskrifter till omständigheter som är att betrakta som tekniska. Livsmedelsverket har särskild sakkunskap beträffande stödansökning, inklusive överföring av ansökan, och annan stödverkställighet. Dessutom svarar Livsmedelsverket för de informationssystem som anknyter till stödansökningen, inklusive överföring av ansökan. Bemyndigandet att meddela föreskrifter avgränsas till sådana tekniska omständigheter med anknytning till överföring av ansökan vars betydelse i sak inte förutsätter att det föreskrivs om dem genom lag eller förordning. Den för Livsmedelsverket föreslagna behörigheten att meddela föreskrifter är inte förknippad med betydande prövningsrätt.
16 §.Bevarande av handlingar. I paragrafen föreskrivs det centraliserat, i överensstämmelse med gällande lagstiftning, om bevarande av handlingar. För närvarande finns bestämmelser om bevarande av handlingar i 10 § i lagen om direktstöd, 16 § i lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare och 26 § i lagen om nationella stöd. I 1 mom. föreskrivs om stödsökandens skyldighet att bevara handlingar. Det är fråga om sådana handlingar med anknytning till ansökan om och beviljande av stöd samt till villkoren för att få stöd som inte ges in till den stödbeviljande myndigheten. Enligt huvudregeln ska stödsökanden bevara ovannämnda handlingar under ansökningsåret och de fyra följande kalenderåren. Är det fråga om fleråriga förbindelser eller avtal som avses i 5 § i lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling eller om fleråriga förbindelser som avses i den lagens 6 §, ska de ovan avsedda handlingarna bevaras i minst fyra år efter förbindelse- eller avtalsperiodens utgång. Handlingar som hänför sig till villkorlighetskraven och som inte ges in till myndigheten ska bevaras under ansökningsåret och de två följande kalenderåren, om en längre tid för bevarande inte förutsätts i den så kallade sektorspecifika lagstiftning som avses i 26 § i denna lag. Den föreslagna tiden för bevarande behövs i synnerhet med beaktande av Europeiska unionens domstols avgörande C361-19 och artikel 8 i förordningen om kvalitetsbedömning, eftersom försummelser vid tillsyn över villkorligheten ska beaktas när det gäller tre på varandra följande kalenderår, och därmed omfattas också villkorligheten av retrospektiva förfaranden. Stödsökandenas skyldighet att bevara handlingar behövs på grund av tillsyn på plats, kontroller som Europeiska unionens kontrollorgan utför och krav som gäller andra retroaktiva förfaranden.
Enligt 2 mom. får närmare föreskrifter om de handlingar som ska bevaras meddelas genom föreskrift av Livsmedelsverket alldeles som nu.
4 kap. Behandling av ansökan samt beslutsfattande
17 §.Beslut om stöd. I 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i 19 § i gällande verkställighetslag att beslut som utarbetats med hjälp av automatisk databehandling och de handlingar som hänför sig till behandlingen av ärendet får undertecknas maskinellt. Enligt 20 § 2 mom. i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) föreskrivs det särskilt om maskinell underskrift av handlingar som kommit till i förvaltningsmyndigheternas verksamhet. Maskinell underskrift är ett enklare förfarande än den elektroniska signering av handlingar som avses i 16 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, därför föreslås verkställighetslagen innehålla en bestämmelse om saken.
Enligt 2 mom. får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om de system som ska användas för stödbeslut, om datainnehållet, om behandlingen av betalningsmaterialet, om betalningssätten och om registrering av betalningarna i ett informationssystem. Livsmedelsverkets behörighet att meddela föreskrifter riktar sig i praktiken till de myndigheter som sköter sådana delegerade uppgifter som utbetalande organ som Livsmedelsverket ansvarar för. Ovannämnda omständigheter är dessutom omständigheter av teknisk art med anknytning till förfarandet för beviljande av stöd, och Livsmedelsverket meddelar föreskrifter om dem redan i nuläget.
18 §.Rättelse. I 18 § föreskrivs om myndighetens möjlighet att rätta ett felaktigt beslut. Enligt förslaget får myndigheten, om stödsökanden har fått stöd till ett mindre belopp än han eller hon borde ha fått eller om stödet utan grund har avslagits helt och hållet, trots att beslutet vunnit laga kraft och utan särskild ansökan rätta sitt felaktiga beslut. Förslaget överensstämmer med 20 § i gällande verkställighetslag.
19 §.Ränta på stöd. I 1 mom. föreskrivs i överensstämmelse med 21 § i gällande verkställighetslag att om en rättelse leder till att stödsökanden beviljas stöd eller det beviljade stödbeloppet höjs eller om stöd som blivit obetalt på grund av ett misstag från myndighetens sida betalas till stödsökanden, ska ränta betalas på det stödbelopp som rättelsen avser eller på det obetalda stödbeloppet. Enligt gällande verkställighetslag har en fast årlig ränta på sex procent betalats på beloppen. I syfte att förenhetliga lagstiftningen föreslås att den ränta som i fortsättningen betalas på stödhöjningar eller på stöd som blivit obetalt ska vara lika med den årliga dröjsmålsränta som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Räntan ska räknas från den dag då det beslut som ska rättas fattades fram till den dag då rättelsebeslutet fattas. Ränta betalas emellertid inte, om behovet av rättelse har uppstått på grund av stödsökandens verksamhet.
I 2 mom. föreskrivs om ränta på stödbelopp som har höjts med anledning av att ändring har sökts. Med undantag för räntans storlek är bestämmelsen likadan som i 21 § 2 mom. i gällande verkställighetslag. Om sökande av ändring leder till att stödsökanden beviljas stöd eller att stödbeloppet höjs, kan på detta belopp i fortsättningen betalas en årlig dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen. Så som konstateras ovan frångås i syfte att förenhetliga lagstiftningen den fasta årliga ränta på sex procent som tidigare varit grunden för bestämmande av räntan. Räntan avses bli räknad alldeles som nu från den dag då det ursprungliga beslutet fattades fram till den dag då besvärsmyndigheten fattar sitt beslut. Den besvärsmyndighet som avses i momentet är beroende på fallet Livsmedelsverket, närings-, trafik- och miljöcentralen, Statens ämbetsverk på Åland, Tavastehus förvaltningsdomstol eller Ålands förvaltningsdomstol, och i sista hand högsta förvaltningsdomstolen. Besvärsmyndigheten beslutar om räntebetalning alldeles som nu.
5 kap. Administrativ kontroll och arealmonitorering
20 §.Administrativ kontroll och korskontroller. I 1 mom. föreskrivs om innehållet i administrativ kontroll. Vid en administrativ kontroll är det fråga om sådan systematisk kontroll av alla ansökningar, ett visst stödvillkor eller en skara stödmottagare som gäller alla omständigheter som det är möjligt och ändamålsenligt att kontrollera genom administrativa kontroller. Administrativa kontroller kan också användas vid systematisk kontroll av ett urval, och därför föreslås det att administrativa kontroller också kan riktas till någon del av stödvillkoren på basis av ett urval som Livsmedelsverket har fastställt.
Enligt det föreslagna 2 mom. utför Livsmedelsverket korskontroller av uppgifter i informationssystemen. Vid korskontrollerna jämförs uppgifterna i informationssystemen med de uppgifter som uppgetts i stödansökan för analys av om de motsvarar varandra, till exempel för att se om de uppgifter om skiftesarealer som jordbrukaren har uppgett skiljer sig från de nyaste uppgifter om skiftesarealer som finns i informationssystemet.
I 3 mom. föreskrivs om uppgiftsfördelningen mellan kommunen, närings-, trafik- och miljöcentralen, Statens ämbetsverk på Åland och Livsmedelsverket när det gäller utförandet av administrativa kontroller. Enligt förslaget ska nuvarande praxis och uppgiftsfördelning bibehållas. Den behöriga stödbeviljande myndigheten kontrollerar genom administrativ kontroll alldeles som nu att uppgifterna i ansökan om stöd är korrekta och fullständiga. Här kan också ingå behandling av sådana utredningar och geolokaliserade (geotaggade, georefererade) fotografier som stödsökande har gett in. Den behöriga stödbeviljande myndigheten kan i enlighet med normala administrativa förfaranden behandla också resultaten av korskontroller som gäller stödvillkoren. Behövliga höranden av stödsökanden och andra utredningsbegäranden kan komma i fråga. Vid försummelser av villkorligheten som har upptäckts vid den administrativa kontrollen bedömer kommunen dessutom försummelserna och utarbetar ett påföljdsförslag, till den del det är fråga om krav i samband med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden och villkorlighetskrav i fråga om växtskyddsmedel. Försummelser som upptäcks på basis av ansökningsuppgifterna kan gälla till exempel det krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som gäller icke-produktiv mark. När det gäller föreskrivna verksamhetskrav som handlar om växtskyddsmedel blir det närmast fråga om försummelser som hänför sig till i enlighet med artikel 8 i förordningen om ansökningssystem angivna ansökningsuppgifter om användningen av växtskyddsmedel på skiftena. I det föreskrivna verksamhetskrav som gäller växtskyddsmedel ingår korrekt användning av växtskyddsmedel enligt artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG. Avsikten är att villkorlighetskraven enligt ovannämnda artikel 55 inte ska granskas i sin helhet vid en administrativ kontroll som kommunen utför, i stället ska de granskas endast till den del som användning av växtskyddsmedel har uppgetts i ansökan. En sådan försummelse som kan verifieras utgående från uppgifterna i ansökan kan gälla till exempel användningen av ett sådant växtskyddsmedel som det är förbjudet till den växt som angetts växa på skiftet. Kommunen kommer inte att granska villkorlighetskraven i fråga om växtskyddsmedel till övriga delar eller i desto större utsträckning. Eftersom uppgifter som anknyter till en försummelse finns i stödsökandens ansökan behövs inget separat kontrollbesök, och inte heller är det med avseende på processens smidighet och resursutnyttjandet ändamålsenligt att överföra bedömningen av försummelsen till närings-, trafik- och miljöcentralen.
I 4 mom. föreskrivs det att om det vid en korskontroll visar sig att skillnader finns mellan uppgifterna i stödansökan och uppgifterna i informationssystemen, utför närings-, trafik- och miljöcentralen eller Statens ämbetsverk på Åland de inspektioner som till följd av korskontrollen behövs i fråga om sökande som ska utredas. Inspektioner som kan komma i fråga är till exempel besök i terrängen på basis av sådana korskontroller av arealen som anknyter till uppdatering av åkerskiftesregistret eller tillsynsbesök på plats på basis av korskontroller av uppgifter i djurregistret, eller utredning av ärendet på något annat sätt när det gäller djurbaserade stöd. I fråga om dem sänds resultatet av inspektionen till stödsökanden på elektronisk väg i nättjänsten. Förslaget motsvarar rådande praxis.
Enligt 5 mom. ska stödsökanden inom ramen för de villkor som anges i förordningen om ansökningssystem ges möjlighet att korrigera ett fel i ansökningsuppgifterna som upptäckts vid en administrativ kontroll. Enligt artikel 7 i förordningen om ansökningssystem förändras de administrativa kontrollernas roll och betydelse delvis i en sådan riktning att de vägleder stödsökandena. När det gäller en oegentlighet som upptäckts i samband med heltäckande arealmonitorering eller en systematisk administrativ kontroll kan stödsökanden enligt artikel 7 i förordningen om ansökningssystem ges möjlighet att ändra eller återta ansökan ända till en viss tidpunkt. Fel kan dock korrigeras bara i det fallet att det är möjligt enligt artikel 7 i förordningen om ansökningssystem. När en oegentlighet upptäcks i samband med en administrativ kontroll, ska stödsökanden underrättas om detta elektroniskt och ges möjlighet att ända till en tidpunkt som Livsmedelsverket i enlighet med 14 § i verkställighetslagen bestämmer ändra eller återta ansökan. Men när en administrativ kontroll utförs efter den ovan avsedda tidpunkten finns ingen möjlighet att vidta avhjälpande åtgärder, och resultatet av den administrativa kontrollen ska beaktas när stödbeloppet bestäms eller påföljder påförs i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. i verkställighetslagen. Resultatet av den administrativa kontrollen ska beaktas när stödbeloppet bestäms och påföljder påförs också i det fallet att stödsökanden inte korrigerar ansökan i tillräcklig mån. Administrativa kontroller utförs till en del också efter att tiden för ändring och återtagande har löpt ut. En sådan situation kan förekomma till exempel när korskontroller av arealer eller djurregisteruppgifter utförs före utbetalningen av restbelopp under våren efter ansökningsåret, då det förskott på stöd eller den första stödpost som avses i artikel 7 i förordningen om ansökningssystem redan har betalats ut. Med avvikelse från ovannämnda korrigeringsmöjlighet ges dock vid korskontroller som anknyter till en sådan uppdatering av åkerskiftesregistret som görs utgående från ett nytt flygfotografi inte möjlighet att avhjälpa felet genom ändring av stödansökan, eftersom bara en liten del av uppdateringen av tidtabellsskäl som har med bland annat tagande av nya flygfotografier att göra hinner utföras före de första stödutbetalningarna, och jordbrukarna därmed skulle vara i en ojämlik ställning med avseende på korrigeringsmöjligheten. Å andra sidan skulle en ändring av en etablerad uppdateringsprocess utgöra en risk med avseende på åkerskiftesregistret, särskilt när man beaktar de krav på systemet som ställs med utgångspunkt i förordningen om kvalitetsbedömning.
Enligt 6 mom. ska Livsmedelsverket svara för kvalitetsbedömningen av det i artikel 4 i förordningen om kvalitetsbedömning avsedda geospatiala ansökningssystemet. Vid en årlig kvalitetsbedömning granskas ansökningssystemet till exempel med avseende på de förifyllda uppgifterna i ansökan och inbyggda kontroller som vägleder stödsökanden, men i den ingår också fastställande av de arealer som uppgetts i ansökan. Livsmedelsverket föreslås svara för att kvalitetsbedömningen utförs och resultaten av den rapporteras till kommissionen. Det arealfastställande som ingår i kvalitetsbedömningen kan utföras på basis av bildmaterial eller på plats. Vad beträffar arealfastställandet ska man förbereda sig på att närings-, trafik- eller miljöcentralen eller Statens ämbetsverk på Åland kan företa ett till kvalitetsbedömningen av det geospatiala ansökningssystemet anknytande terrängbesök för fastställande av arealen.
I 7 mom. föreskrivs om administrativa kontrollbesök som avses i 5 § 5 mom. och 9 § 3 mom. i lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling, alltså sådana som hänför sig till miljöavtal respektive våtmarksinvesteringar. Saken har inte reglerats genom lag tidigare, men det är motiverat att ta in en bestämmelse om den i lag. Bestämmelsen motsvarar en ny betoning som gäller den gemensamma jordbrukspolitiken, det vill säga att i förebyggande syfte verifiera eventuella brister som hänför sig till uppfyllandet av villkor för beviljande av stöd. Ett syfte med bestämmelsen är också att fullgöra den i förordningen om utbetalande organ föreskrivna skyldigheten att införa förfaranden för säkerställande för Ejflus del av att grunderna för beviljande av stöd och för avtalsförfarandena är uppfyllda. Ett administrativt kontrollbesök är ett besök i terrängen som påminner om syn där man fastställer den areal som ett miljöavtal gäller och huruvida den berättigar till stöd. Stödsökanden ska underrättas om ett administrativt kontrollbesök högst 14 dygn innan kontrollbesöket utförs.
Enligt 8 mom. får närmare bestämmelser om administrativa kontroller och utförandet av dem samt om hur de inverkar på det stödbelopp som ska betalas ut utfärdas genom förordning av statsrådet.
21 §.Arealmonitorering. I 1 mom. föreskrivs om användning av arealmonitorering och av fotografier som innehåller geografisk information och som enligt artikel 11 i förordningen om ansökningssystem kan jämställas med arealmonitorering för att säkerställa att output- och prestationsrapporteringen är korrekt i enlighet med artikel 70 i den horisontella förordningen. Arealmonitorering ska användas för att säkerställa att output- och prestationsrapporteringen är korrekt i enlighet med artikel 54 i den horisontella förordningen, artikel 134 i förordningen om strategiska planer och artikel 10.1 i förordningen om ansökningssystem. I artiklarna 65.4 b och 70 i den horisontella förordningen förutsätts det att medlemsstaterna vad de arealbaserade stöden beträffar inrättar och driver ett obligatoriskt förfarande för regelbunden och systematisk observation, spårning och bedömning av jordbruksverksamhet och jordbruksmetoder på jordbruksmark genom data från satelliter eller andra data med minst samma värde. Med tanke på integritetsskyddet föreslås i 1 mom. en bestämmelse om att ett förfarande som inte äventyrar en persons rättigheter eller skyddet för privatlivet eller något annat integritetsskydd ska tillämpas när arealmonitorering används. Vid arealmonitorering som utförs med hjälp av satelliter kan till exempel personer inte identifieras, något som däremot är möjligt i samband med fotografier som innehåller geografisk information.
Den satellitbaserade granskningen och resultatanalysen inom systemet med arealmonitorering är inslag i säkerställandet av att output- och prestationsrapporteringen i den nya genomförandemodellen är korrekt, och systemet ska tillhandahålla information som är relevant för rapporteringen i fråga om de indikatorer som ligger till grund för output- och prestationsrapporteringen. Med hjälp av de gemensamma indikatorer som det föreskrivs om i förordningen om strategiska planer bedöms uppnåendet av allmänna och specifika mål för den gemensamma jordbrukspolitiken. Medlemsstaterna ska säkerställa att den årliga prestationsrapporteringen som beskriver output och resultat inte omfattar sådan areal som inte uppfyller villkoren för stödberättigande efter tidsgränsen för att ändra eller återta ansökningar. Kraven på arealmonitorering och verifiering av prestationer härrör därmed från unionens direkt bindande lagstiftning. Kraven anknyter till en investering för skapande av ett system för automatisk analys av satellitdata och ett elektroniskt system för möjliggörande av tvåvägsdialog (jordbrukarna–förvaltningen). Det gäller att tillämpa systemet med arealmonitorering på alla ansökningar om arealbaserade stöd åtminstone med tanke på behoven i samband med den årliga prestationsrapport som ska överlämnas till kommissionen. En övergångsperiod föreslås dock så att skyldigheten år 2023 gäller åtminstone av unionen helt finansierat grundläggande inkomststöd och av unionen delfinansierat stöd för naturliga begränsningar. Varje medlemsstat ska säkerställa att alla stödvillkor som kan konstateras med hjälp av satellit eller andra data med minst samma värde är föremål för arealmonitorering inom ramen för ett särskilt föreskrivet handlingsutrymme. Fotografier som innehåller geografisk information och som stödsökanden tar har samma värde som satellitdata som används vid arealmonitorering och ska tas i bruk gradvis senast med början år 2025. Villkor för stödberättigande för vars verifiering systemet med arealmonitorering och/eller fotografier som innehåller geografisk information används ska utökas i jämn takt årligen. När det är fråga om stödsystem där det ingår stödvillkor som kan monitoreras bara med hjälp av fotografier som innehåller geografisk information ska 70 procent av de stödsystem som ska rapporteras särskilt till kommissionen och innehåller sådana stödvillkor omfattas av monitorering från och med år 2027. Livsmedelsverket ska utarbeta en plan för fullgörande av denna skyldighet.
I 2 mom. föreskrivs om förfarandet i samband med arealmonitorering när en uppgift i en stödansökan inte motsvarar resultatet av arealmonitoreringen. Till stödsökanden sänds då på elektronisk väg en utredningsbegäran och stödsökanden ges möjlighet att inom den tid som satts ut i utredningsbegäran vidta avhjälpande åtgärder eller lämna in tillräcklig utredning om att stödvillkoren har följts. En avhjälpande åtgärd kan bestå i att uppgifter i stödansökan ändras eller ansökan återtas i enlighet med artikel 7 i förordningen om ansökningssystem eller i att en viss odlingsåtgärd genomförs, exempelvis ett skifte slås. Stödsökanden kan å andra sidan genom att inom utsatt tid via en nättjänst eller applikation som myndigheten har anvisat ge in ett geolokaliserat fotografi till förvaltningen visa att ett stödvillkor har följts. Vid analys av satellitproducerade data används klassificering som grundar sig på statistiska metoder, och här ingår en möjlighet att resultatet av klassificeringen är felaktigt. Om stödsökanden inte vidtar avhjälpande åtgärder inom den tidsfrist som Livsmedelsverket har satt ut eller inte ger in tillräcklig utredning inom den tid som angetts i utredningsbegäran, beaktas resultatet av arealmonitoreringen när stödbeloppet bestäms eller påföljder påförs i enlighet med 33 § i verkställighetslagen. Avhjälpande åtgärder kan emellertid inte vidtas och utredning kan inte lämnas in efter den tidpunkt som avses i artikel 7.1 a i förordningen om ansökningssystem. Till ett meddelande om tillsyn på plats som kommer att förrättas eller till en oegentlighet som upptäckts vid tillsyn samt till andra stödvillkor än sådana som arealmonitoreringen omfattar hänför sig att en oegentlighet som konstaterats vid tillsyn på plats och/eller vid kvalitetsbedömning som gäller arealmonitoreringen inte kan avhjälpas. Utöver den utredningsbegäran som avses i momentet kommer de skiftesvisa resultaten av arealmonitoreringen att kunna ses också i en nättjänst, men satellitbilder kommer inte att vara tillgängliga i tjänsten.
I 3 mom. föreskrivs om myndighetens möjlighet att på administrativ väg bedöma inlämnade utredningar eller att av särskilda skäl genomföra besök på plats för att säkerställa resultatet av arealmonitoreringen. Myndigheten ska till exempel behandla geolokaliserade fotografier som stödsökandena har gett in. Det är meningen att behandlingen av fotografier ska automatiseras, men särskilt i finansieringsperiodens början kan man förvänta sig ett stort antal utredningar som stödsökandena lämnar in och som behandlas manuellt. Besök på plats kommer att företas i mycket begränsad utsträckning, men behov av besök i terrängen kan finnas exempelvis i situationer där det trots att stödsökanden har reagerat och ett geolokaliserat fotografi har getts in inte går att med säkerhet konstatera hur en sak förhåller sig. I sådana situationer bör myndigheten ha möjlighet att vid behov företa ett besök för att se hur det ligger till. Genom bestämmelsen garderar man sig dessutom mot en situation där det på grund av brister som resultatet av en kvalitetsbedömning av systemet med arealmonitorering har pekat på gäller att kunna föreslå avhjälpande åtgärder för kommissionen. Med anknytning till arealmonitoreringen kan Livsmedelsverket genom ett sampel välja ut stödsökande eller skiften för uppföljning av vissa stödvillkor som Livsmedelsverket har valt. På basis av urval kan stödsökandena dessutom ombes att ge in ett geolokaliserat fotografi så att iakttagandet av stödvillkoret kan säkerställas.
I 4 mom. föreskrivs om uppgifter som hör samman med den årliga kvalitetsbedömning av arealmonitoreringen som regleras i artikel 70.2 i den horisontella förordningen. Vid kvalitetsbedömningen av arealmonitoreringen ska det i synnerhet i fråga om indikatoruppgifter som tas in i en prestationsrapport granskas fel och antalet sådana i fråga om stödvillkor som har konstaterats genom arealmonitorering och metoder som kan jämställas med den, men också i fråga om stödvillkor som inte alls omfattas av arealmonitorering. Vidare granskas antalet skiften där en oegentlighet har konstaterats vid kvalitetsbedömningen, innan och efter att stödsökanden getts möjlighet att avhjälpa oegentligheten. Livsmedelsverket ska svara för den i artikel 5 i förordningen om kvalitetsbedömning avsedda kvalitetsbedömningen av arealmonitoreringen och för rapporteringen av resultaten till kommissionen. Kommissionen översänder i enlighet med artikel 12 i förordningen om ansökningssystem högupplösta satellitbilder eller motsvarande material med tanke på bedömning av kvaliteten på arealmonitoreringen. Erhållandet av bildmaterial kan dock vara förknippat med problem, eller så kan det hända att användning av fotografier i övrigt inte är möjlig till alla delar för kontroll av stödvillkoren, så för deras del ska det också finnas beredskap för besök på plats, så att kvalitetsbedömningen kan utföras till alla delar. Närings-, trafik- och miljöcentralen eller Statens ämbetsverk på Åland ska enligt förslaget vid behov genomföra kontrollbesök på plats som hänför sig till bedömning av kvaliteten på arealmonitoreringen. De observationer som gjorts vid kvalitetsbedömningen ska sändas elektroniskt till stödsökanden, och stödsökanden kan korrigera sin ansökan på det sätt som föreskrivs i artikel 7 i förordningen om ansökningssystem.
Enligt 5 mom. gäller det som i 25 och 27 § i verkställighetslagen föreskrivs om rätt till insyn och om myndighetens rätt att få upplysningar och hjälp även kommunen i fråga om arealmonitorering. Bestämmelsen behövs därför att nämnda paragrafer om rätt till insyn och om myndighetens rätt att få upplysningar och hjälp inte gäller kommunen, eftersom kommunen inte är en tillsynsmyndighet som avses i verkställighetslagen.
Enligt 6 mom. får närmare bestämmelser om förfarandet vid arealmonitorering, det material som ska användas, klassificering av materialet, kontrollbesök i terrängen, hur resultaten av arealmonitoreringen inverkar på andra stöd samt förfaranden som anknyter till kvalitetsbedömning av arealmonitoreringen utfärdas genom förordning av statsrådet.
Enligt 7 mom. får Livsmedelsverket meddela närmare föreskrifter om tidsfrister och sättet att lämna in utredning samt om sättet att genomföra avhjälpande åtgärder och om metoderna i fråga om sådana åtgärder. Det är ändamålsenligt och motiverat att behörigheten att meddela föreskrifter tilldelas Livsmedelsverket, som är utbetalande organ enligt artikel 9 i den horisontella förordningen. Dessutom innehåller den horisontella förordningen, förordningen om strategiska planer och förordningen om ansökningssystem detaljerad reglering om arealmonitorering och om exempelvis vissa tidsfrister för korrigerande åtgärder som anknyter till arealmonitorering. Bestämmelserna i fråga avgränsar direkt bemyndigandet att meddela föreskrifter till omständigheter som är att betrakta som tekniska. Livsmedelsverket har särskild sakkunskap beträffande arealmonitorering och verkställighet av den. Dessutom svarar Livsmedelsverket för de informationssystem och tekniker som anknyter till arealmonitorering. Bemyndigandet att meddela föreskrifter avgränsas därmed till sådana tekniska omständigheter med anknytning till arealmonitorering vars betydelse i sak inte förutsätter att det föreskrivs om dem genom lag eller förordning. Ett exempel på en sådan omständighet är formen för stödansökan. Den för Livsmedelsverket föreslagna behörigheten att meddela föreskrifter är inte förknippad med betydande prövningsrätt.
6 kap. Tillsyn
22 §.Sampel och tillsyn på plats. Medlemsstaterna ska i syfte att skydda unionens ekonomiska intressen införa ett kontrollsystem för att förvissa sig om att stödinsatser som finansieras av EGFJ och Ejflu verkligen genomförs och att det sker korrekt. I artikel 59 i den horisontella förordningen åläggs medlemsstaterna att inrätta effektiva förvaltnings- och kontrollsystem för att säkerställa att mängden av tillsyn är tillräcklig med avseende på en effektiv riskhantering och garantera att de stödåtgärder som kan verifieras motsvarar unionens lagstiftning och de nationellt fastställda förutsättningarna för att få stöd. Kontrollsystemet ska basera sig på systematisk kontroll som bör omfatta även sektorer där risken för fel är störst. Enligt 1 mom. beslutar Livsmedelsverket i fråga om vilka stödsystem eller stödvillkor det ska göras ett sampel med avseende på tillsyn på plats. På grund av att arealmonitoreringen utvidgas steg för steg kan de stödsystem eller stödvillkor som kontrolleras variera från ett år till ett annat, vilket innebär att behovet av kontroll till följd av arealmonitoreringen inte längre är heltäckande vad de arealbaserade stödsystemen beträffar. Livsmedelsverket ska enligt förslaget välja ut ett sampel av stödsökande för utförande av tillsyn på plats hos dem när det gäller olika stödsystem eller stödvillkor. Utgångspunkten är att man genom samplet väljer ut stödsökande för kontroll av stödvillkor som ingår i ett visst stödsystem eller en viss stödinsats. Livsmedelsverket får emellertid också välja ut ett snävare sampel för kontroll av vissa stödvillkor. I stödsystemen kan det finnas stödvillkor som inte går att följa upp genom systemet för arealmonitorering men som är centrala för att stöd ska kunna betalas ut och resultat ska nås. Livsmedelsverket kan också använda ett till 21 § 4 mom. i verkställighetslagen anknytande kvalitetsbedömningsurval som avses i artikel 5.6 i förordningen om kvalitetsbedömning som ett inslag i ett sampel som gäller tillsyn på plats. Livsmedelsverket väljer genom sampel ut gårdar också för tillsyn på plats i fråga om villkorlighet. När det gäller villkorlighet är minimimängden kontroller enligt artikel 83.6 d iii i den horisontella förordningen minst en procent av stödmottagarna.
I 2 mom. föreskrivs allmänt om vad som ska kontrolleras vid tillsyn på plats. Vid tillsynen på plats kontrolleras det att uppgifterna i stödsökandens ansökan om stöd stämmer samt att de stödberättigandekriterier och stödvillkor samt till stödet anknytande basnivåer som hänför sig till det stöd som är föremål för tillsyn har följts. Vid tillsynen kontrolleras det alltså att alla stödvillkor som hänför sig till stödsystemet eller stödinsatsen i fråga har iakttagits. Kontrollen av stödvillkoren bör här förstås i vid bemärkelse så att det omfattar alla förutsättningar som anknyter till utbetalningen av stöd. Dessutom granskas iakttagandet av villkorlighetskraven. Villkorlighetskraven granskas i regel vid tillsyn på plats, men villkorlighetskrav kan granskas också med hjälp av arealmonitorering som avses i 24 § i verkställighetslagen.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om tillsynen över stödvillkoren, minimiantalet kontroller och urvalet, förfarandet vid tillsynen, kontrollen av djurantalen, bestämmandet av de yttre och inre gränserna för bas- och jordbruksskiften, mätmetoden, mätsätten, mätnoggrannheten och toleransen samt uppdatering av basskiftesuppgifterna utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om övervakning av arealstöden som är mer detaljerade än i nationella lagar och i Europeiska unionens lagstiftning finns redan för närvarande i statsrådets förordning om övervakning av arealer och arealbaserade stöd som finansieras av Europeiska unionen (712/2015). Bestämmelser om övervakning av djurbaserade stöd finns för närvarande i statsrådets förordning om övervakning av djurbidrag som finansieras av Europeiska unionen (502/2015).
23 §.Utvidgad tillsyn. I 23 § föreskrivs om utvidgad tillsyn. I 1 mom. föreslås en allmän bestämmelse om utvidgning av tillsynen. Tillsynen ska utvidgas till tillsyn över stöd enligt den nya verkställighetslagen eller tillsyn över villkorligheten, om det i samband med den i den nya verkställighetslagen avsedda tillsynen eller någon annan tillsyn upptäcks eller den myndighet som utför tillsynen får kännedom om ett fel eller en försummelse som gäller förutsättningarna för beviljande av stöd enligt verkställighetslagen eller villkorligheten. Förslaget överensstämmer med den nuvarande regleringen. Om det till exempel vid tillsyn över stöd på en gårdsbruksenhet noteras att villkorligheten har försummats, bör tillsynen utvidgas så att den omfattar också villkorligheten. Om det vid tillsyn över villkorligheten däremot upptäcks ett fel som gäller förutsättningarna för beviljande av stöd, bör tillsynen utvidgas till stödsystemet i fråga. Om det till exempel vid tillsyn över djurens välbefinnande i samband med villkorligheten upptäcks en försummelse som gäller ett krav på basnivån inom ersättningen för djurens välbefinnande, är det meningen att tillsynen ska utvidgas att omfatta också ersättningen för djurens välbefinnande. Tillsynen ska utvidgas av den myndighet som är behörig att utföra på sampel baserad övervakning av villkorligheten beträffande det berörda villkorlighetskravet. När det till exempel vid livsmedelstillsyn inom primärproduktionen som en kommunal tillsynsenhet utövar på en växtodlingsgård upptäcks en försummelse av ett krav som gäller substanslagstiftningen och som också är ett villkorlighetskrav ska närings-, trafik- och miljöcentralen utvidga tillsynen till villkorlighetstillsyn.
Enligt 2 mom. kan myndigheten oberoende av resultaten av sampel som avses i 22 § i verkställighetslagen utföra kontroll hos stödsökanden, om myndigheten annars får kännedom om ett fel eller en försummelse som gäller förutsättningarna för beviljande av stöd eller villkorligheten eller om myndigheten annars anser det vara behövligt. En sådan situation kan bli aktuell exempelvis i det fall att man på basis av tidigare tillsyn kan anta att en stödsökande upprepade gånger överträder stödvillkoren eller krav som hänför sig till villkorligheten, även om gårdsbruksenheten inte skulle bli föremål för tillsyn på basis av samplingen. Den behöriga tillsynsmyndigheten har alltså möjlighet att utgående från sin prövning göra gårdsbruksenheten till föremål för tillsyn.
Det föreslagna 3 mom. handlar om myndighetens skyldighet att informera en annan behörig myndighet i situationer där myndigheten får kännedom om omständigheter på basis av vilka det på gårdsbruksenheten bör utföras tillsyn över stöd eller villkorlighet. Om till exempel en veterinär som är anställd hos regionförvaltningsverket utför en inspektion av villkorligheten i fråga om djurens välbefinnande och vid den upptäcker sådana omständigheter att också en inspektion av ersättningen för djurens välbefinnande bör utföras på gårdsbruksenheten av en inspektör som är anställd hos närings-, trafik- och miljöcentralen, ska den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen underrättas om de upptäckta bristerna för att stödtillsyn ska kunna utövas på ett adekvat sätt.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om utvidgad tillsyn utfärdas genom förordning av statsrådet.
24 §.Arealmonitorering och användning av nya tekniker vid tillsyn. I 1 mom. föreskrivs om möjligheten att använda arealmonitorering som i artikel 83 i den horisontella förordningen avsett kontrollsystem för villkorlighet. När villkorlighetskrav kontrolleras genom arealmonitorering är kontrollen heltäckande och bygger då inte på ett urval som avses i 22 § i verkställighetslagen.
Enligt förslaget tas det i 2 mom. in en allmän bestämmelse som motsvarar gällande verkställighetslags bestämmelser och handlar om personers rättigheter, skyddet för privatlivet och annat integritetsskydd vid användning av arealmonitorering, fotografier som innehåller geografisk information samt obemannade luftfarkoster. Vid arealmonitorering som utförs med hjälp av satelliter kan till exempel personer inte identifieras, vilket däremot är fallet i samband med bildmaterial som tagits med hjälp av obemannade luftfarkoster och fotografier som innehåller geografisk information. Enligt 2 mom. ska det för tryggande av integritetsskyddet vid tillsynen tillämpas ett förfarande som inte äventyrar en persons rättigheter eller skyddet för privatlivet eller något annat integritetsskydd. Det innebär att personer och fordon inte ska kunna identifieras utgående från bildmaterialet och att bildmaterialet inte ska få innehålla bilder som föreställer exempelvis boningshus. Den föreslagna informativa hänvisningen till Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning och till anknytande nationella lagstiftning är ändamålsenlig av skäl som hänför sig till lagtillämpningens överskådlighet. I det föreslagna 2 mom. föreskrivs också att en myndighet som handlar under tjänsteansvar har rätt att använda luftfarkosten vid tillsynen.
Enligt 3 mom. får både arealmonitorering och nya tekniker användas vid tillsyn över stödberättigandekriterier, stödvillkor och till stödet anknytande basnivåer samt vid administrativa kontrollbesök. Vid tillsyn på plats ska det alltså vara möjligt att i likhet med nu använda till exempel obemannade luftfarkoster. På arealmonitorering tillämpas vad som föreskrivs i 21 § i verkställighetslagen.
Genom förordning av statsrådet får enligt 4 mom. utfärdas närmare bestämmelser om arealmonitorering vid tillsyn över villkorligheten, tillsyn över villkor som inte är föremål för arealmonitorering, användning av nya tekniker, de tekniska kraven på de nya teknikerna och det tekniska utförandet av arealmonitorering. Genom förordning av statsrådet får det föreskrivas närmare till exempel om de tekniska krav som obemannade luftfarkoster och material som de har tagit ska uppfylla eller om vilka de tekniska förutsättningarna är också i fråga om fotografier som innehåller geografisk information och som stödsökanden har tagit själv, för att de ska kunna utnyttjas vid tillsyn. Bestämmelser om övervakning av arealstöden som är mer detaljerade än i nationella lagar och i Europeiska unionens lagstiftning finns redan för närvarande i statsrådets förordning om övervakning av arealer och arealbaserade stöd som finansieras av Europeiska unionen.
25 §.Rätt till insyn. I 1 mom. föreskrivs det om myndigheternas rätt till insyn. I sak överensstämmer förslaget med gällande verkställighetslag. Jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket, närings-, trafik- och miljöcentralen, regionförvaltningsverket och Statens ämbetsverk på Åland föreslås ha rätt att utföra inspektioner hos stödsökandena och stödmottagarna i syfte att utöva tillsyn över stöd som avses i den nya verkställighetslagen och villkorlighet. Dessutom föreslås det att lagen i likhet med gällande reglering ska innehålla en bestämmelse om rätten för myndigheterna att utföra inspektion i slakterier och företag som förädlar eller förmedlar jordbruksprodukter, om tillsynen över förutsättningarna för erhållande av stöd så förutsätter. Med företag som förädlar eller förmedlar jordbruksprodukter avses till exempel mejerier och transportföretag. Stödformer där det kan vara skäl att utföra inspektion hos de nämnda företagen för att ha tillsyn över förutsättningarna för stöd är till exempel de djurartsspecifika djurbidragen och produktionsstödet för mjölk.
I 2 mom. föreskrivs det om sådant som den myndighet som utövar tillsyn föreslås ha rätt att inspektera i den omfattning som tillsynsuppdraget kräver. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns i gällande verkställighetslag. Den myndighet som utövar tillsynen föreslås ha rätt att kontrollera sökandens bokföring, jordbruks- och trädgårdsprodukter, djur, foder och livsmedel, produktionsförhållanden, produktionsbyggnader och produktionsanläggningar, förädlingsanläggningar, lager, anordningar, transportutrustning, odlingar, betesmarker, landskapselement och miljöavtalsområden utanför åker samt andra förutsättningar för beviljande och utbetalning av stöd. De ovannämnda omständigheterna är sådana som inspektionen kan omfatta redan i nuläget. Inspektioner får dock enligt förslaget inte utföras i lokaler som används för permanent boende. Uttrycket ”lokaler som används för permanent boende” är vedertaget och tydliggör lagstiftningen, eftersom det då inte uppstår oklarhet kring förekomsten av rätt till insyn till exempel i fråga om produktionsbyggnader på stödsökandens gårdsplan och inte heller beträffande det i strafflagen nämnda begreppet hemfrid.
I 3 mom. föreslås som en ny bestämmelse att den myndighet som utövar tillsynen ska ha rätt att för utförandet av sina uppgifter ta upp ljud eller bild med iakttagande av ett förfarande som inte äventyrar en persons rättigheter eller skyddet för privatlivet eller något annat integritetsskydd, i enlighet med vad som föreskrivs i den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. I den nuvarande verkställighetslagen saknas en motsvarande uttrycklig bestämmelse, men i praktiken har det vid tillsynen tagits bilder bland annat för att dokumentera och motivera tillsynsiakttagelser. Här skrivs i lag in rätten att ta upp ljud och bild för att eventuella oklarheter angående inspektörens rätt ska kunna undvikas till denna del. Den föreslagna bestämmelsen är av motsvarande typ som exempelvis 172 § 1 mom. 4 punkten i miljöskyddslagen (527/2014).
Det föreslås att 4 mom. ska uppta en bestämmelse som överensstämmer med 24 § 3 mom. i gällande verkställighetslag om rätten för Livsmedelsverket att närvara vid inspektioner som gäller stödsökande eller stödmottagare och som någon annan myndighet utför och att följa hur inspektionerna utförs. Rätten i fråga är viktig för Livsmedelsverket i synnerhet därför att Livsmedelsverket i egenskap av utbetalande organ styr och övervakar andra myndigheter när dessa sköter uppgifter som delegerats till dem och som det utbetalande organet ansvarar för.
Enligt 5 mom. har tillsynsmyndigheten rätt att vid behov få handräckning vid fullgörandet av inspektion så som bestäms i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011). En motsvarande bestämmelse finns i 24 § 4 mom. i gällande verkställighetslag.
26 §.Särskilda bestämmelser i fråga om villkorlighet. I fråga om tillsynen över villkorlighetskraven föreslås att det på motsvarande sätt som i 25 § i gällande verkställighetslag föreskrivs att de olika myndigheternas uppgifter inom tillsynen över uppfyllandet av de olika villkorlighetskraven anges i lag också i fortsättningen, men utan att de olika myndigheternas nuvarande uppgifter och uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna ändras. Enligt 1 mom. ska närings-, trafik- och miljöcentralen alldeles som nu utöva tillsyn över efterlevnaden av naturvårdslagen och miljöskyddslagen till den del tillsynen gäller iakttagandet av miljörelaterade föreskrivna verksamhetskrav och krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som ingår i villkorligheten.
Enligt 2 mom. utövar närings-, trafik- och miljöcentralen och regionförvaltningsverket tillsyn över iakttagandet av kraven inom tillämpningsområdet för livsmedelslagen (297/2021), lagen om djursjukdomar (76/2021), lagen om medicinsk behandling av djur (387/2014), foderlagen (1263/2020), lagen om växtskyddsmedel (1563/2011) och djurskyddslagen (247/1996) till den del tillsynen gäller iakttagandet av andra villkorlighetskrav än de som avses i 1 mom. Utöver vad som föreskrivs i verkställighetslagen ska bestämmelserna om tillsyn och tillsynsmyndigheter i de nämnda lagarna och i veterinärvårdslagen (765/2009) iakttas vid tillsynen. Förslaget är förenligt med gällande lagstiftning.
Det föreslås att 3 mom. ska uppta en bestämmelse som är ny i förhållande till gällande verkställighetslag och innebär att närings-, trafik- och miljöcentralen samordnar tillsynspåföljderna i fråga om villkorlighet. Fastän bestämmelsen är ny på lagnivå samordnar närings-, trafik- och miljöcentralen samt, i landskapet Åland, Statens ämbetsverk på Åland redan nu de tillsynspåföljder som föranleds av bristande efterlevnad av olika tvärvillkorskrav. I enlighet med vad som sägs ovan ersätter villkorligheten tvärvillkoren under den kommande finansieringsperioden.
Enligt 4 mom. utövar i landskapet Åland Statens ämbetsverk på Åland tillsynen över att kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden iakttas och samordnar också tillsynspåföljderna i fråga om villkorlighet. De föreslagna uppgifterna är sådana som Statens ämbetsverk på Åland redan sköter, och till denna del föreslås inte några nya uppgifter för ämbetsverket. I landskapet Åland faller tillsynen över andra tvärvillkor än de ovannämnda inom landskapets behörighet, men Ålands landskapsregering och de myndigheter som lyder under den kan inte åläggas uppgifter i verkställighetslagen. Nationellt är det möjligt att föreskriva endast om uppgifter för Statens ämbetsverk på Åland när det gäller verkställigheten av jordbruksstöd.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om tillsynen över att de föreskrivna verksamhetskraven samt kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden iakttas utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får enligt förslaget dessutom utfärdas bestämmelser som preciserar den horisontella förordningen och förordningen om kvalitetsbedömning när det gäller tillsyn och det förfarande som ska iakttas vid tillsynen samt om objekten för den tillsyn som avses i de lagar som nämns i 1 och 2 mom. Bestämmelser om dessa omständigheter finns redan nu i statsrådets förordning om krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt tvärvillkoren (4/2015) och i statsrådets förordning om föreskrivna verksamhetskrav enligt tvärvillkoren samt övervakningen av att verksamhetskraven och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden följs (7/2015).
27 §.Myndighetens rätt att få upplysningar och hjälp. I 1 mom. föreskrivs i överensstämmelse med gällande verkställighetslag om myndighetens rätt att av stödsökanden eller dennes representant få de handlingar och uppgifter som är behövliga för att genomföra tillsynen. Med handlingar avses enligt förslaget även material som skapats eller lagrats med hjälp av automatisk databehandling eller på något annat sätt. Myndigheten föreslås ha motsvarande rätt att få uppgifter av slakterier, av företag som förädlar eller förmedlar jordbruksprodukter och av stambokförande sammanslutningar som avses i 3 § i lagen om djuravelsverksamhet (319/2014) samt av renbeteslagen. De ovannämnda aktörerna förfogar över sådana uppgifter vars erhållande kan vara en förutsättning för att tillsynen över vissa stöd ska kunna genomföras på ett effektivt och adekvat sätt. Så bestäms till exempel beloppet av stöd per djur för renar, vilket beviljas med stöd av lagen om nationella stöd, utgående från uppgifter i de renlängder som renbeteslagen för, och renbeteslagen är inte stödmottagare som avses i lagen. Det föreslås att de som ansöker om stöd samt ovan avsedda slakterier och företag som förädlar eller förmedlar jordbruksprodukter också ska tillåta att det tas prover i den omfattning som krävs för en inspektion. Dessa prover kan vara till exempel markkarteringsprov som tas på åkrar och utgör en förutsättning för erhållande av miljöersättning. Material och prover ska enligt förslaget överlåtas utan ersättning, alldeles som nu är fallet.
Enligt 2 mom. ska den som ansöker om stöd eller dennes företrädare på begäran av en myndighet lämna behövlig hjälp under tillsynen. Behov av hjälp kan i praktiken förekomma vid inspektioner till exempel när stora djur hanteras eller för att djur ska kunna tas fast på betet. Bestämmelsen överensstämmer med gällande lag. I praktiken har det förekommit situationer där stödsökanden eller dennes företrädare emellertid trots begäran inte alltid har gett behövlig hjälp vid tillsynen, exempelvis har djur som funnit på en betesmark inte samlats ihop inför en inspektion så att det skulle ha varit möjligt att kontrollera alla djurs märkning och registrering samt övriga stödvillkor. Det föreslås att 32 § 2 mom. i verkställighetslagen ska uppta bestämmelser om hindrande av tillsyn. Att sådan behövlig hjälp inte ges så att tillsynen kan genomföras helt och hållet kan anses vara liktydigt med partiellt hindrande av tillsyn, varvid 32 § 2 mom. i verkställighetslagen tillämpas.
28 §.Sakkunniga som anlitas vid inspektioner. Enligt 1 mom. kan en extern revisor som avses i revisionslagen (1141/2015) anlitas vid en inspektion, om ett behörigt utförande av inspektionen förutsätter det. En revisionssammanslutning ska utse en ansvarig revisor för inspektionen. Eftersom det är fråga om att offentliga förvaltningsuppgifter som avses i 124 § i grundlagen anförtros andra än myndigheter, ska förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) tillämpas vid utförandet av inspektionsuppdraget.
Enligt 2 mom. tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar på revisorer som utför inspektionsuppdrag. Bestämmelserna i fråga finns i 40 kap. i strafflagen. På skador som orsakats i samband med utförande av inspektionsuppdrag tillämpas enligt förslaget skadeståndslagen (412/1974). Förslaget innebär att anlitande av en extern revisor vid inspektion är möjligt också vid tillsyn över stöd och ersättningar som beviljas enligt lagen om direktstöd till jordbrukare, lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling och lagen om nationella stöd. Förslaget överensstämmer med 27 § i gällande verkställighetslag.
29 §.Meddelande om tillsyn. Paragrafen föreslås innehålla mer detaljerade bestämmelser om meddelande om tillsyn än de som finns i gällande verkställighetslag, eftersom det i gällande verkställighetslag i sammanhanget hänvisas till Europeiska unionens lagstiftning, där det för närvarande föreskrivs i detalj om bland annat tidsgränser för meddelande om tillsyn. Motsvarande reglering kommer inte att finnas i Europeiska unionens lagstiftning under den kommande finansieringsperioden. Enligt 1 mom. ska det i förväg meddelas om tillsyn på plats, om detta inte inverkar på tillsynens syfte eller effekt. När det gäller tillsyn på plats av en ansökan om djurstöd ska det meddelas i förväg om tillsynen högst 48 timmar i förväg. Förhandsmeddelande om tillsyn på plats ska ges högst 14 dygn i förväg när det gäller ansökningar om arealstöd och motsvarande. I sådana fall där någon annan tillsyn på plats över efterlevnaden av lagstiftning som tillämpas på villkoren för att få stöd ska utföras utan förhandsmeddelande, ska dessa bestämmelser tillämpas också på tillsyn på plats. Tidsgränserna för meddelande om tillsyn motsvarar det förfarande som nu har tillämpats och som härrör direkt ur Europeiska unionens lagstiftning.
Enligt 2 mom. ska stödsökanden i samband med meddelandet om tillsyn på plats eller senast i samband med själva tillsynen informeras om att en luftfarkost används vid tillsynen. Motsvarande bestämmelse finns i 23 a § 2 mom. i gällande verkställighetslag.
30 §. Förfarandet vid tillsynen. I 1 mom. föreskrivs det att personer som utför tillsyn ska ha ett tjänstekort som Livsmedelsverket, närings-, trafik- och miljöcentralen, regionförvaltningsverket eller Statens ämbetsverk på Åland utfärdat eller en av en ovannämnd myndighet utfärdad handling som intygar rätten till insyn, och att tjänstekortet eller handlingen på begäran ska visas för stödsökanden eller dennes företrädare i samband med tillsynen. Ett tjänstekort eller en handling som tillsynsutförarens egen organisation har utfärdat, till exempel en fullmakt, utgör bevis för rätten att utföra inspektioner.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det liksom i den nuvarande verkställighetslagen att tillsynsresultatet ska läggas fram för stödsökanden, som ska ha möjlighet att kommentera det. Verksamhetssättet är emellertid elektroniskt i linje med huvudprincipen om e-tjänster och utgör elektroniskt informationsutbyte mellan förvaltningen och stödsökanden i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 4.1 i förordningen om ansökningssystem. Observationerna vid tillsynen ska enligt förslaget anges i elektronisk form i en nättjänst tillsammans med eventuella bilagor, till exempel bifogade fotografier. I en nättjänst kan uppgifter som anknyter till tillsynen anges i större omfattning och mer heltäckande än i skriftlig form. I en nättjänst finns fotografier som tagits vid tillsyn på plats tillgängliga i geolokaliserad form, medan antalet fotografier i inspektionsberättelser av det slag som nu sänds ut är begränsat och fotografierna är svartvita utskrifter. Det anses att det elektroniska formatet medför att stödsökandens insyn i tillsynen förbättras och att informationen om tillsynen blir mer heltäckande.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om de omständigheter som ska framgå av tillsynsresultatet utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 kap. Sänkning av stöd och ersättningar. Påföljder
31 §. Påföljder vid försenad ansökan. I paragrafen föreskrivs det om förseningspåföljder, och det är fråga om en bestämmelse i nationell lag som är ny i förhållande till gällande verkställighetslag. För tillfället föreskrivs det i Europeiska unionens lagstiftning i artikel 13 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014 om påföljder vid försenad ansökan om stöd som hör till det integrerade administrations- och kontrollsystemet. Enligt den bestämmelsen får en ansökan försenas högst 25 kalenderdagar. Om ansökan lämnas in försenad sänks det stöd som ska beviljas med en procent för varje arbetsdag som ansökan är försenad, och vid en försening som uppgår till mer än 25 kalenderdagar avslås ansökan. Vid force majeure och exceptionella omständigheter påförs inte påföljder av försenad ansökan. Ingen motsvarande bestämmelse kommer att ingå i Europeiska unionens lagstiftning under nästa finansieringsperiod. I Europeiska unionens lagstiftning under nästa finansieringsperiod finns som en ny omständighet ökade möjligheter att ändra ansökan, men bestämmelserna i fråga är givetvis inte tillämpliga i en situation där ansökan avslås på grund av försening. Även om force majeure med stöd av 39 § i den föreslagna verkställighetslagen beaktas när påföljder påförs, betraktas som force majeure inte till exempel att stödsökandens bredbandsuppkoppling (internetuppkoppling) bryts eller att det förekommer omfattande störningar i den så att inlämningen av ansökan på elektronisk väg förhindras. Enligt uppgifter från Livsmedelsverket försenas årligen ett stort antal ansökningar om stöd, flera hundra stycken, när alla olika stödformer beaktas. Här ingår även anmälningar som gäller stöd, bland annat höstanmälan. Merparten, över 90 procent, av de ansökningar om stöd som lämnats in försenade har försenats med mellan en och sju vardagar. I 1 mom. föreslås därför att stöd inte ska beviljas, om ansökan om stöd är mer än sju kalenderdagar försenad. I fråga om förseningspåföljder föreslås att nuvarande praxis fortgår, det vill säga att om en ansökan om stöd som hör till det integrerade administrations- och kontrollsystem som avses i artikel 65 i den horisontella förordningen lämnas in försenad sänks det stöd som ska beviljas med en procent för varje arbetsdag som ansökan är försenad. Vidare föreslås i överensstämmelse med gällande lagstiftning att förseningspåföljder dock inte ska tillämpas i situationer som avses i artikel 3 i den horisontella förordningen, det vill säga vid force majeure och exceptionella omständigheter.
I 2 mom. föreslås av tydlighetsskäl bli föreskrivet att bestämmelser om påföljder vid försening i fråga om stöd som beviljas enligt lagen om nationella stöd finns i 17 § i lagen om nationella stöd. I det förslag till ändring av lagen om nationella stöd som ingår i denna proposition föreslås det att 17 § 1–4 mom. i lagen om nationella stöd ändras så att inte heller stöd som beviljas enligt lagen om nationella stöd ska beviljas i fortsättningen, om ansökan eller anmälan försenas med mer än sju kalenderdagar. Nu går gränsen vid 25 kalenderdagar, alldeles som i gällande verkställighetslag. Förslaget är motiverat med tanke på att de olika stödsystemen på så sätt är enhetliga och sökandena likabehandlas. I lagen om nationella stöd föreslås dock inte ändringar som gäller påföljder vid försening i fråga om ansökningar om förskott på stöd.
32 §.Allmänna grunder för sänkning av stöd. I 1 mom. föreskrivs om allmänna grunder för sänkning av stöd. Bestämmelsen är ny. Det är fråga om att stöd som ska betalas minskas till den del grunder för utbetalning inte finns. Avsikten är att stöd inte ska beviljas eller att det stöd som ska beviljas minskas, om en stödsökande inte har iakttagit stödvillkoren eller inte uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd eller inte fullgör andra skyldigheter som hänför sig till stödet. Stödet ska enligt förslaget minskas också om Europeiska unionens lagstiftning om stödet i fråga kräver det. Till denna del gäller det att särskilt beakta artikel 59 i den horisontella förordningen, som handlar om skydd av unionens ekonomiska intressen. Bestämmelsen avses dock inte vara tillämplig i situationer enligt de föreslagna 33 och 34 § i verkställighetslagen, där det föreskrivs närmare om minskningar och påföljder.
Enligt 2 mom. beviljas stöd inte, om stödmottagaren helt eller delvis hindrar genomförandet av en inspektion, ett kontrollbesök, ett administrativt kontrollbesök eller tillsyn på plats som hänför sig till stödet eller stödåtgärden i fråga. Om tillsyn som gäller villkorlighet hindras blir följden enligt förslaget att stödsökandens stödansökningar där villkorlighetskraven ska iakttas avslås. Förslaget motsvarar gällande lagstiftning.
33 §.Minskningar och påföljder i fråga om arealbaserade stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om minskningar och påföljder i fråga om arealbaserade stöd. I gällande verkställighetslag hänvisas det vad påföljderna beträffar till Europeiska unionens lagstiftning, där det för närvarande föreskrivs mycket detaljerat om exempelvis tillsynspåföljder. Eftersom motsvarande lagstiftning som antagits av Europeiska unionen inte kommer att finnas under den kommande finansieringsperioden gäller det att nationellt föreskriva mer ingående än förr om minskningar och påföljder. I 1 mom. föreslås det bli föreskrivet att om den areal för vilken arealbaserat stöd har sökts är större än den areal som har godkänts vid tillsyn på plats, vid administrativ kontroll, vid arealmonitorering eller genom någon annan metod, sänks vid minskningar och påföljder som baserar sig på arealen det stöd som ska beviljas enligt växtartsgrupp så att sänkningen ökar när den proportionella skillnaden mellan den i ansökan per växtartsgrupp angivna arealen och den godkända arealen blir större. Detta innebär att stödet när arealskillnaderna är små sänks i proportion till arealen i fråga, men att den tillämpliga minskningen om arealskillnaden växer kan graderas så att minskningen är större än den oriktiga arealen (administrativ påföljd) och på grund av påföljdssystemets effektivitet och avskräckande verkan kan vara större än hundra procent av det belopp av stödet i fråga som ska betalas ut. Stödet kan sänkas, om en stödsökande i sin ansökan inte har uppgett all jordbruksmark som stödsökanden har i sin besittning.
Det föreslagna 2 mom. gäller tillämpning av sådana till stödvillkoren anknytande minskningar och påföljder där den bristande efterlevnaden hänför sig till andra villkor för att få stöd än de till arealen anknytande villkor som avses i 1 mom. I detta moment avsedda andra än till arealen anknytande stödvillkor där minskningar och påföljder ska tillämpas är till exempel brister som anknyter till dokumentkrav. Stödsänkningen ökar på det sätt som förutsätts i artikel 59.5 i den horisontella förordningen utgående från försummelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning. Är det fråga om en allvarlig försummelse av ett stödvillkor, förvägras stödet för stödåtgärden när det gäller ansökningsåret och det följande året i överensstämmelse med gällande artikel 35.5 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014.
Enligt 3 mom. finns bestämmelser om tillsynspåföljder i fråga om arealbaserade stöd som beviljas enligt lagen om nationella stöd i 18 och 19 § i lagen om nationella stöd. Det är fråga om en förtydligande och informativ hänvisning till lagen om nationella stöd, där det finns separata bestämmelser om påföljder vid tillsyn.
I 4 mom. föreskrivs om förfarandet vid en korskontroll som hänför sig till uppdatering av åkerskiftesregistret när stödet till följd av arealskillnaden mellan den areal som stödsökanden uppgett i sin stödansökan och skiftets senaste digitaliserade areal minskas utan påföljd. En stödminskning kan då göras utan särskild utredning, vilket motsvarar nuvarande praxis. Resultatet för de skiften som korskontrollen gäller kan stödsökanden dock se i en nättjänst.
Enligt 5 mom. får närmare bestämmelser om grunderna för sänkning av arealbaserade stöd, beräkningen av minskningar och påföljder, växtartsgrupperna, den påföljdsskala som ska tillämpas i fråga om arealerna samt minskningar och påföljder i fråga om stödvillkor utfärdas genom förordning av statsrådet.
34 §.Minskningar och påföljder i fråga om djurbaserade stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om huvudreglerna för tillämpning av minskningar och påföljder i fråga om djurbaserade stöd som Europeiska unionen finansierar helt och hållet eller delfinansierar, på motsvarande sätt som det i 33 § föreskrivs i fråga om arealbaserade stöd. Enligt 1 mom. sänks vid minskningar och påföljder som baserar sig på djurantalet det stöd som ska beviljas så att sänkningen ökar enligt djurgrupp när den proportionella skillnaden mellan det ansökta och det konstaterade djurantalet blir större, om det vid en administrativ kontroll eller vid tillsyn på plats konstateras att en gårdsbruksenhet har färre stödberättigande djur eller djurenheter än vad som anmälts. När det är fråga om små skillnader mellan de anmälda och de godkända djurantalen eller djurenheterna kan stödet enligt förslaget minskas i proportion till djuren eller djurenheterna i fråga, men om skillnaden växer kan den tillämpliga minskningen graderas så att den är större än det oriktigt anmälda djurantalet (administrativ påföljd), och på grund av påföljdssystemets effektivitet och avskräckande verkan kan den i vissa fall vara större än hundra procent av det belopp av stödet i fråga som ska betalas ut.
Det föreslagna 2 mom. gäller tillämpning av sådana till stödvillkoren anknytande minskningar och påföljder där den bristande efterlevnaden hänför sig till andra villkor för att få stöd än de till djur eller djurenheter anknytande villkor som avses i 1 mom. I detta moment avsedda andra än till djurantalet anknytande stödvillkor där minskningar och påföljder ska tillämpas är till exempel brister som anknyter till genomförandet av åtgärder inom ramen för ersättningen för djurens välbefinnande[, som det föreskrivs om i lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling]. Stödsänkningen ökar på det sätt som förutsätts i artikel 59.5 i den horisontella förordningen utgående från försummelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning. Är det fråga om en allvarlig försummelse av ett stödvillkor, förvägras stödet för stödåtgärden i fråga när det gäller ansökningsåret och det följande året i överensstämmelse med gällande artikel 35.5 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014.
Enligt 3 mom. finns bestämmelser om tillsynspåföljder i fråga om djurbaserade stöd som beviljas enligt lagen om nationella stöd i 20 § i lagen om nationella stöd. Det är fråga om en förtydligande och informativ hänvisning till lagen om nationella stöd, där det finns separata bestämmelser om påföljder vid tillsyn.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om grunderna för sänkning av djurbaserade stöd, beräkningen av minskningar och påföljder, djurgrupperna, den påföljdsskala som ska tillämpas i fråga om djurantalet samt minskningar och påföljder i fråga om stödvillkor utfärdas genom förordning av statsrådet.
35 §.Påföljder vid försummelse att iaktta villkorlighetskraven. Till skillnad från vad som gäller andra stödsystem föreskrivs det i Europeiska unionens lagstiftning också i fortsättningen mycket detaljerat om försummelse att iaktta villkorlighetskraven. I 1 mom. föreslås att påföljder som föranleds av försummelse att iaktta villkorlighetskraven ska påföras i enlighet med artikel 85 i den horisontella förordningen och kapitel III i förordningen om kvalitetsbedömning. I artikel 85 i den horisontella förordningen föreskrivs det om tillämpning och beräkning av administrativa påföljder. I kapitel III i förordningen om kvalitetsbedömning (Tillämpning och beräkning av administrativa sanktioner för grundvillkor) ingår å sin sida följande bestämmelser om försummelse att iaktta villkorlighetskraven, dvs. bristande efterlevnad av dem: allmänna principer för bristande efterlevnad (artikel 7), allmänna principer för administrativa sanktioner (artikel 8), procentsatser för minskningar vid oavsiktlig bristande efterlevnad (artikel 9), procentsatser för minskningar vid avsiktlig bristande efterlevnad artikel (10) och beräkning av minskningar för flera fall av bristande efterlevnad under samma kalenderår som de inträffade (artikel 11). Ovannämnda bestämmelser är direkt tillämplig rätt i medlemsstaterna och innehåller exakta villkor för utfärdandet av mer detaljerade nationella bestämmelser.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om fastställande och beräkning av påföljder utfärdas genom för-ordning av statsrådet inom de gränser som anges i Europeiska unionens lagstiftning.
36 §.Förvägran av stöd i situationer där djurhållningsförbud har meddelats. I paragrafen föreskrivs det i sak i överensstämmelse med gällande lagstiftning om förvägran av stöd i situationer där djurhållningsförbud har meddelats. Bestämmelser om saken finns för närvarande i 8 § i lagen om direktstöd, 17 § i lagen om programbaserade ersättningar till jordbrukare och 16 § 4 mom. i lagen om nationella stöd; formuleringarna skiljer sig åt i någon mån, men innehållet i sak är detsamma. En samlad bestämmelse om saken föreslås i verkställighetslagen, och samtidigt förtydligas ordalydelsen i paragrafen. I det föreslagna 1 mom. sägs att om jordbrukaren eller en familjemedlem som bedriver företagsverksamhet tillsammans med denne har meddelats djurhållningsförbud enligt 17 kap. 23 § i strafflagen (39/1889), och djurhållningsförbudet helt eller delvis grundar sig på ett brott enligt 17 kap. 14, 14 a eller 15 § i strafflagen eller en förseelse enligt 54 § i djurskyddslagen eller enligt motsvarande lagstiftning i landskapet Åland, ska stöd eller ersättning som grundar sig på djurhållning inte beviljas eller betalas ut för den djurart som omfattas av förbudet för de stödår eller de förbindelse- eller avtalsår under vilka det brott eller den förseelse som ledde till djurhållningsförbudet begicks. I 17 kap. 14 § i strafflagen föreskrivs det om djurskyddsbrott, i lagens 14 a § föreskrivs det om grovt djurskyddsbrott och i lagens 15 § föreskrivs det om lindrigt djurskyddsbrott. Enligt 17 kap. 23 § i strafflagen kan den som döms för djurskyddsbrott eller lindrigt djurskyddsbrott samtidigt meddelas djurhållningsförbud, medan utgångspunkten i fråga om den som döms för grovt djurskyddsbrott är att också djurhållningsförbud samtidigt meddelas, utom om det finns särskilt vägande skäl för att inte meddela förbudet. Den som har meddelats djurhållningsförbud får inte äga, hålla eller sköta djur och inte heller annars sörja för djurs välfärd. Förbudet kan gälla vissa djurarter eller djur över huvud taget. Domstolen kan dock av särskilda skäl förordna att den dömde alltjämt helt eller delvis får äga djur som inte är föremål för brott och som den dömde äger då beslutet fattas, om det är möjligt att i beslutet ange vilka dessa djur är. Förbudet kan meddelas för minst ett år eller så att det blir bestående. Alldeles som nu avses beslutet att inte bevilja och inte betala ut stöd eller ersättning i situationer med djurhållningsförbud gälla förutom när den egentliga jordbrukaren har meddelats djurhållningsförbud också när en familjemedlem som bedriver företagsverksamhet tillsammans med den egentliga jordbrukaren har meddelats djurhållningsförbud. Med familjemedlem avses jordbrukarens make, alltså äkta make eller personer som lever under äktenskapsliknande förhållanden i enlighet med 7 § 3 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992) samt en person som lever varaktigt i jordbrukarens hushåll och som är släkt med jordbrukaren eller med jordbrukarens make i rakt upp- eller nedstigande led eller som är make till en sådan person. Utsträckandet av bestämmelsen så att den gäller också en familjemedlem som bedriver företagsverksamhet tillsammans med jordbrukaren behövs till exempel därför att ett djurhållningsförbud med därav följande stödbortfall skulle kunna kringgås genom att ägandet eller innehavet av djuren överförs till en annan familjemedlem.
I 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med gällande lagstiftning att om en jordbrukare eller familjemedlem som bedriver företagsverksamhet tillsammans med denne har meddelats djurhållningsförbud ska stöd eller ersättning som grundar sig på djurhållning inte beviljas eller betalas ut för den djurart som omfattas av förbudet för den tid då djurhållningsförbudet gäller och inte heller för tiden mellan gärningsåret och den tidpunkt då den lagakraftvunna domen meddelades. Av tydlighetsskäl föreslås i momentet också bli föreskrivet att stöd eller ersättning som redan har betalats ut ska återkrävas för den period som avses i momentet. De påföljder som avses i paragrafen gäller endast stöd och ersättningar som grundar sig på och betalas ut för djur i sådana fall där djurhållningsförbud har meddelats. Det innebär att till exempel en jordbrukare eller dennes familjemedlem som har meddelats djurhållningsförbud i fråga om hundar eller katter men har skött exempelvis en nötkreatursbesättning oklanderligt fortsättningsvis kan få stöd eller bidrag som grundar sig på nötkreatur.
37 §.Ordningsföljd vid beräkning av minskningar och påföljder. I 1 mom. föreskrivs om ordningsföljden vid beräkning av minskningar och påföljder. Ordningsföljden motsvarar den som i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning nu är i bruk. Först beaktas minskningar och påföljder som föranleds av i 33 § och 34 § 1 mom. i verkställighetslagen avsedda fel som gäller arealen eller djurantalet, därpå beaktas minskningar och påföljder som föranleds av försummelse att iaktta i 33 § och 34 § 2 mom. i verkställighetslagen avsedda stödvillkor. Efter det beaktas minskningar och påföljder som föranleds av att ansökan eventuellt lämnats in försenad, och därpå beaktas påföljder som föranleds av att jordbruksmark så som avses i 33 § 1 mom. i verkställighetslagen inte har anmälts. Efter det beaktas minskningar som föranleds av finansiell disciplin enligt artikel 17 i den horisontella förordningen, och sist beaktas påföljder som föranleds av att villkorlighetskrav har försummats.
I 2 mom. föreslås av tydlighetsskäl bli föreskrivet att vid beräkning av minskningarnas och påföljdernas storlek beräknas påföljden utgående från det belopp som återstår efter en minskning som har gjorts med iakttagande av den ordningsföljd som anges i 1 mom. Om det ansökta stödbeloppet är exempelvis 1 000 euro och det för ansökningens vidkommande har konstaterats både att stödvillkor inte har uppfyllts och att villkorlighetskrav har försummats, gör man från 1 000 euro först den minskning som beror på att ett stödvillkor inte är uppfyllt, till exempel 100 euro. Det återstående beloppet 900 euro används som utgångspunkt när den påföljd som föranleds av villkorlighetskraven beräknas och dras av.
Närmare bestämmelser om ordningsföljden vid beräkning av påföljder får utfärdas genom förordning av statsrådet, enligt förslaget i 3 mom.
38 §.Minskningar och påföljder i fråga om vissa stödformer. I paragrafen föreskrivs om minskningar och påföljder i fråga om sådana stöd inom verkställighetslagens tillämpningsområde som inte är areal- eller djurbaserade. I 1 mom. föreslås bestämmelser om påföljder i fråga om icke-produktiva investeringar. Om det vid ett administrativt kontrollbesök eller vid tillsyn på plats upptäcks att en icke-produktiv investering inte har genomförts i enlighet med avtalet om den icke-produktiva investeringen eller att stödsökanden har uppgett kostnader som inte berättigar till ersättning, beviljas ersättning inte eller minskas ersättningen för hela avtalstiden eller en del av den. Avtalsperioden för icke-produktiva investeringar är fem år. När påföljder påförs ska försummelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning beaktas, alldeles som i fråga om de areal- och djurbaserade stödsystemen.
I 2 mom. föreskrivs om minskningar och påföljder som gäller miljöavtal om upprätthållande av klonarkiv för ursprungsväxter och miljöavtal om bevarande av lantrasers genom. Om någon som ansöker om ersättning på basis av nämnda avtal i sin ansökan uppger en kostnad som inte uppfyller förutsättningarna för betalning av ersättning, lämnas kostnaden enligt förslaget helt eller delvis oersatt eller återkrävs ersättning som redan har betalats ut.
I 3 mom. föreskrivs att om en stödmottagare har underlåtit att iaktta lagstiftningen om offentlig upphandling, påförs påföljder i enlighet med artikel 61 i den horisontella förordningen. I artikel 61 första stycket i den horisontella förordningen sägs det att om den bristande efterlevnaden rör unionsregler eller nationella regler om offentlig upphandling ska medlemsstaterna säkerställa att den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in fastställs på grundval av hur allvarlig den bristande efterlevnaden är och i enlighet med proportionalitetsprincipen. I artikel 61 andra stycket sägs det att medlemsstaterna ska säkerställa att transaktionens laglighet och korrekthet bara påverkas upp till den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om grunderna för sänkning av ersättningar och om beräkningen av minskningar och påföljder utfärdas genom förordning av statsrådet.
39 §. Undantag i fråga om påförande av påföljder. I paragrafen föreskrivs det om undantag i fråga om påförande av påföljder. I 1 mom. hänvisas det i fråga om undantag vid tillämpningen av påföljder till situationer som avses i artikel 59.5 andra stycket a, b och c eller artikel 84.2 c i den horisontella förordningen. Påföljder avses inte heller bli påförda i andra situationer som är jämförbara med de ovannämnda situationer som avses i den horisontella förordningen. Artikel 59.5 andra stycket a och artikel 84.2 c i den horisontella förordningen gäller force majeure och exceptionella omständigheter. Vid dem bibehåller stödsökanden sin rätt till stöd. I situationer enligt artikel 59.5 andra stycket b och c i den horisontella förordningen tillämpas inga påföljder, men stödet minskas ändå till den del stödsökanden inte har rätt till stöd.
Enligt 2 mom. påförs påföljder i fråga om stöd eller ersättningar inte, om sökanden med anledning av en uppmaning att avhjälpa situationen som avses i 20 eller 21 § i verkställighetslagen har avhjälpt situationen till alla delar eller gett in tillräcklig utredning om att stödvillkoren har följts. Bestämmelserna i 20 § i verkställighetslagen gäller sådana fel i ansökningsuppgifter som har upptäckts vid en administrativ kontroll, medan bestämmelserna i 21 § gäller en situation där det som anmälts i en stödansökan inte motsvarar resultatet av arealmonitoreringen.
40 §. Annan tillämplig lagstiftning. I paragrafen föreskrivs det att i samband med minskningar och påföljder som föranleds av fel med anknytning till stöd som helt eller delvis finansieras av Europeiska unionen och villkorlighet tillämpas dessutom vad som föreskrivs i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen samt budgetförordningen. Det är närmast fråga om en informativ och förtydligande bestämmelse. Med stöd av Europeiska unionens ovannämnda förordningar fortgår till exempel de nuvarande förfarandena i fråga om tillämpning av retroaktiva återkrav också under den kommande finansieringsperioden.
8 kap. Återkrav av stöd
41 §.Återkrav av stöd. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i 32 § i gällande verkställighetslag om återkrav av stöd som betalats ut felaktigt eller utan grund. Enligt det föreslagna 1 mom. ska stöd som betalats ut felaktigt eller utan grund återkrävas, om förutsättningarna för beviljande eller utbetalning av stödet inte har uppfyllts, stödvillkoren inte har följts eller stödmottagaren har lämnat felaktig eller bristfällig information som i väsentlig grad har påverkat beviljandet eller utbetalningen av stödet. Vidare ska stöd återkrävas, om stödmottagaren hindrar genomförandet av en inspektion eller om Europeiska unionens lagstiftning om stödet kräver det.
I 2 mom. föreskrivs för det första om solidariskt ansvar. Om stöd har beviljats flera stödmottagare gemensamt, svarar alla mottagare i likhet med nu solidariskt för betalningen av det stöd som återkrävs. Återkravet frångås, om det belopp som ska återkrävas är högst 100 euro exklusive ränta per stödmottagare och per stöd som beviljats, om inte något annat följer av 1 eller 3 mom. Gränsen om 100 euro för frångående av återkrav har visat sig fungera med avseende på stödmottagarna, verkställigheten av stödsystem och förvaltningen.
Av tydlighetsskäl föreslås det att 3 mom. ska uppta en bestämmelse om den av Europeiska unionen antagna lagstiftning som är tillämplig på återkrav av stöd som helt eller delvis finansierats av Europeiska unionen, beräkning av det belopp som ska återkrävas, ränta och tidsfrist för återkrav. Bestämmelser om nämnda saker finns i den horisontella förordningen, förordningen om ekonomisk förvaltning, rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och budgetförordningen. Till denna del gäller verkställighetslagen inte stöd som beviljas enligt lagen om nationella stöd.
42 §.Dröjsmålsräntan på det belopp som återkrävs. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i 21 § i gällande verkställighetslag att en årlig dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen ska betalas på belopp som återkrävs. Den med räntelagen förenliga dröjsmålsräntan är den i 12 § i räntelagen avsedda referensränta som Finlands Bank fastställer halvårsvis, ökad med sju procentenheter. Räntan på det belopp som återkrävs ska enligt förslaget alltjämt beräknas enligt den tid som börjar 60 dagar efter beslutet om återkrav och slutar när återbetalningen sker eller, om det belopp som återkrävs dras av från en post som ska betalas senare, när avdraget görs. Bestämmelsen i gällande verkställighetslag grundar sig på artikel 7.2 i Europeiska unionens för närvarande gällande förordning (EU) nr 809/2014 (den så kallade kontrollförordningen), där det sägs att den tillämpliga räntesatsen ska beräknas i enlighet med nationell lagstiftning men inte får vara lägre än den räntesats som tillämpas när belopp återkrävs i enlighet med nationell lagstiftning. Enligt samma bestämmelse ska ränta beräknas för den period som förflyter mellan utgången av den betalningsfrist som anges för stödmottagaren i återbetalningskravet, som får uppgå till högst 60 dagar, och dagen för återbetalningen eller avdraget. I Finland infördes den i förordningen tillåtna maximitiden för räntefri återbetalning. Även om det i Europeiska unionens lagstiftning i fortsättningen inte längre på samma sätt som nu föreskrivs om exempelvis ränta på det belopp som återkrävs, har det nuvarande förfarandet vid beräkning av räntan och den 60 dagar långa räntefria återbetalningstiden konstaterats vara ett fungerande system med avseende på både stödmottagarna och verkställigheten av stödsystem. Därmed anses det vara motiverat att till denna del fortsätta att tillämpa rådande praxis.
43 §.Avstående från återkrav. I paragrafen föreskrivs om avstående från återkrav på motsvarande sätt som i 33 § 2 mom. i gällande verkställighetslag. Enligt förslaget kan man helt eller delvis avstå från att återkräva stöd som betalats ut felaktigt eller utan grund eller ränta som ska betalas på beloppet, om det som en helhet betraktat med hänsyn till stödmottagarens omständigheter och verksamhet skulle vara oskäligt att återkräva det fulla beloppet. En sådan situation kan förekomma till exempel när behovet av återkrav beror på ett fel som en myndighet har begått. Återkravet och indrivningen av ränta ska dock ske till fullt belopp, om Europeiska unionens lagstiftning om stöd som i sin helhet eller delvis finansieras av Europeiska unionen eller i sin helhet finansieras med nationella medel kräver det. Nationellt är det inte möjligt att avvika från bestämmelserna i Europeiska unionens förordningar eller från kommissionens beslut om stöd som finansieras med nationella medel.
44 §.Förfaranden vid återkrav. I paragrafen föreskrivs om förfaranden vid återkrav på motsvarande sätt som i 35 § i gällande verkställighetslag. Enligt det föreslagna 1 mom. beslutar liksom nu den myndighet som beviljat stödet om återkrav. Beslut om återkrav ska fattas utan obefogat dröjsmål efter det att myndigheten har fått vetskap om grunden för återkravet och inom tio år från det att stödet eller den sista posten av det har betalats. Ändringar i den nuvarande situationen föreslås därmed inte.
Enligt 2 mom. svarar Livsmedelsverket för verkställigheten av återkravsbeslut, alldeles som nu. Det belopp som ska återkrävas plus ränta ska enligt förslaget tas ut på motsvarande sätt som enligt den gällande lagstiftningen genom att det dras av från ett annat stöd som beviljas enligt en lag som hör till verkställighetslagens tillämpningsområde och ska betalas till samma stödmottagare. Detta betyder i praktiken att det belopp som ska återkrävas kan kvittas mot ett sådant stöd till jordbrukare, en sådan utvecklingsersättning eller ett sådant nationellt stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen som kommer att betalas ut till stödmottagaren längre fram.
Enligt 3 mom. kan beslutet om återkrav alldeles som nu verkställas genom utsökning efter det att det har vunnit laga kraft. Med avvikelse från gällande lagstiftning föreslås i lagen en bestämmelse om att en återkravsfordran preskriberas fem år efter ingången av året efter det år då beslutet om återkrav vann laga kraft. Till denna del grundar sig förslaget på en dom som Europeiska unionens domstol meddelade den 7 april 2022 (De förenade målen IFAP mot LM C-447/20 och BD mot Autoridade Tributária e Aduaneira tributa C-448/20 ECLI:EU:C:2022:265). Enligt domen ska artikel 3.2 första stycket i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 om skydd av Europeiska unionens finansiella intressen tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den verkställighetsfrist som föreskrivs i förordningen börjar löpa när ett beslut fattas om återbetalning av felaktigt uppburna belopp och att fristen ska börja löpa den dag då beslutet vinner laga kraft. Enligt 20 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007), den lag som ska tillämpas på verkställighet av beslut om återkrav, preskriberas en offentlig fordran emellertid fem år efter ingången av året efter det år då den påfördes eller debiterades. På grund av den dom som Europeiska unionens domstol meddelat föreslås i 3 mom. en bestämmelse om att en återkravsfordran preskriberas fem år efter ingången av året efter det år då beslutet om återkrav vann laga kraft. På verkställande av beslutet tillämpas i övrigt lagen om verkställighet av skatter och avgifter. Till den sistnämnda delen motsvarar förslaget gällande lagstiftning.
9 kap. Genomförande av jordbruksrådgivningstjänster. I 9 kap. samlas enligt förslaget bestämmelser om genomförande av jordbruksrådgivningstjänster. Bestämmelser om ersättning för jordbruksrådgivningstjänster och om villkoren för erhållande av ersättningen föreslås i 10 § i lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling.
45 §.Jordbruksrådgivningstjänster. Enligt 45 § ska jordbruksrådgivningstjänster enligt artiklarna 15 och 78.3 i förordningen om strategiska planer ges av rådgivare som godkänts av Livsmedelsverket. Livsmedelsverket godkänner även nu dem som ger rådgivning. Enligt artikel 15 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaterna i sina strategiska planer inbegripa tjänster som innebär att jordbrukare och andra stödmottagare kan få råd om förvaltning av mark och jordbruksföretag. Jordbruksrådgivningstjänsterna ska omfatta de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna, med beaktande av befintliga jordbruksmetoder, och tillhandahålla aktuella tekniska och vetenskapliga uppgifter som tagits fram genom forsknings- och innovationsprojekt. I artikel 15.4 i förordningen om strategiska planer föreskrivs det ingående om vilka olika delområden jordbruksrådgivningstjänsterna åtminstone ska omfatta. I artikel 78.3 i förordningen om strategiska planer föreskrivs det åter att stöd för jordbruksrådgivningstjänster får beviljas endast för rådgivningstjänster som uppfyller kraven i artikel 15.3.
46 §.Förutsättningar för godkännande av rådgivare samt godkännande. I paragrafen föreskrivs det i sak på motsvarande sätt om förutsättningar för godkännande av rådgivare samt om godkännande som i 44 och 45 § i gällande verkställighetslag. Enligt det föreslagna 1 mom. ska en rådgivare ha tillräcklig sakkunskap med hänsyn till rådgivningsuppgiftens art och omfattning. Rådgivaren ska dessutom ha sådan utbildning på minst andra stadiet som är lämplig med tanke på det ämnesområde som rådgivningen gäller samt lämplig erfarenhet av rådgivning. Kraven på rådgivarnas kvalifikationer grundar sig på artikel 15.3 i förordningen om strategiska planer, där det sägs att medlemsstaterna ska säkerställa att rådgivarna har lämpliga kvalifikationer och lämplig utbildning. Som lämplig yrkesutbildning på andra stadiet kan betraktas till exempel utbildning inom jordbruk, trädgårdsodling, miljö, företagsekonomi, marknadsföring, djurskötsel eller djursjukvård eller inom byggbranschen eller någon annan motsvarande teknisk bransch. Givetvis är det inte nödvändigtvis så att vilken som helst utbildning på andra stadiet ger kvalifikationer att vara verksam inom alla rådgivningssektorer: till exempel är en eltekniker inte kvalificerad att ge råd om produktionsdjurens välbefinnande och hälsa. Rådgivningserfarenheten åter kan verifieras till exempel utgående från personens tidigare arbetserfarenhet. I det föreslagna 1 mom. sägs det vidare att rådgivaren eller, om rådgivaren är i någon annans tjänst, rådgivarens arbetsgivare ska vara införd i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 § i mervärdesskattelagen (1501/1993). I registret förs alla de in som är mervärdesskattskyldiga för sin verksamhet, och att någon är införd i registret kan bestyrkas till exempel genom ett intyg från skattemyndigheten eller, när det gäller företag, genom de uppgifter som ingår i företagsdatasystemet. Grunduppgifterna i företagsdatasystemet kan vem som helst kontrollera med hjälp av antingen företagets namn eller dess FO-nummer. Förslaget motsvarar 46 § i gällande verkställighetslag.
Enligt 2 mom. godkänns rådgivarna med iakttagande av artikel 15 i förordningen om strategiska planer, och ett villkor för godkännande är att rådgivaren uppfyller de förutsättningar som anges i 1 mom. Rådgivarna väljs därmed också i fortsättningen genom ett öppet urvalsförfarande som vem som helst kan delta i. Enligt artikel 15.3 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaterna säkerställa bland annat att rådgivningen är opartisk och att rådgivarna inte har några intressekonflikter. De rådgivare som väljs ska naturligtvis vara experter på det område inom vilket de tillhandahåller rådgivning. Livsmedelsverket ska i egenskap av behörig myndighet publicera anvisningar och blanketter för ansökan. Meningen är att ansökningsförfarandet ska vara fortlöpande, och inte begränsat till en viss period. Rådgivarna godkänns för viss tid, som löper ut när giltigheten för den strategiska planen upphör.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska rådgivaren upprätthålla och utveckla sådan yrkesskicklighet som jordbruksrådgivningstjänsterna kräver, alldeles som nu. Rådgivaren ska följa utvecklingen inom sin bransch och till exempel delta i utbildningar som Livsmedelsverket ordnar. Till skillnad från vad som nu är fallet föreslås det att rådgivaren ska underrätta Livsmedelsverket om sådana betydande förändringar i förhållandena som kan inverka på uppfyllandet av förutsättningarna för godkännande. En sådan situation kan förekomma till exempel när en godkänd rådgivare övergår i en annan arbetsgivares tjänst med den påföljden att rådgivningen inte längre kan anses vara opartisk eller att övergången i den andra arbetsgivarens tjänst medför intressekonflikter.
47 §.Återkallelse av godkännande. I 47 § föreskrivs det i överensstämmelse med 47 § i gällande verkställighetslag att Livsmedelsverket kan återkalla godkännandet av en rådgivare, om rådgivaren inte uppfyller förutsättningarna för godkännande eller av någon annan orsak inte kan anses vara lämplig för sin uppgift på grund av allvarliga eller upprepade fel eller försummelser i sitt förfarande. En sådan situation kan förekomma exempelvis om rådgivaren har godkänts för att ge rådgivning som handlar om ersättning för djurens välbefinnande och rådgivaren döms för djurskyddsbrott och dessutom möjligen meddelas djurhållningsförbud. Innan ett godkännande återkallas ska Livsmedelsverket dock ge rådgivaren en skriftlig anmärkning samt höra honom eller henne.
48 §.Utförande av rådgivningsuppgiften. I 48 § föreskrivs på motsvarande sätt som i 48 § i gällande verkställighetslag att de som utför rådgivningsuppgifter handlar under tjänsteansvar. På utförandet av rådgivningsuppgifter tillämpas dessutom förvaltningslagen, språklagen, samiska språklagen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, och vid ersättning av skador som uppkommit i samband med utförandet av rådgivningsuppgiften tillämpas skadeståndslagen.
10 kap. Särskilda bestämmelser
49 §. Mjölkregister. I 49 § föreskrivs i överensstämmelse med 41 a § i gällande verkställighetslag om mjölkregistret. Bestämmelsen om mjölkregistret fogades till den nuvarande verkställighetslagen vid ingången av år 2016 genom lag 1691/2015. Bestämmelsen om mjölkregistret behövs alltjämt därför att systemet med mjölkkvoter och bestämmelserna om det – inklusive bestämmelsen om ett mjölkkvotsregister – upphörde att gälla den 31 mars 2015 och eftersom de nordliga områdena i Finland fortsatt beviljas nationellt finansierat stöd som grundar sig på mjölkproduktion och mjölkproducenterna eventuellt med stöd av en delegerad förordning som kommissionen antar i enlighet med artikel 219 i marknadsordningsförordningen kan beviljas också tillfälligt extraordinärt stöd som Europeiska unionen finansierar i dess helhet. Enligt det föreslagna 1 mom. ska Livsmedelsverket föra ett mjölkregister, på vilket lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs tillämpas. Registret är avsett för planering, förvaltning, beviljande och tillsyn av stöd som beviljas på grundval av mjölkproduktion. Enligt förslaget kan i mjölkregistret föras in motsvarande uppgifter som tidigare fördes in i kvotregistret, det vill säga primärt den mjölkproducerande gårdsbruksenhetens identifikationsuppgifter samt uppgifter om den mjölkproducerande gårdsbruksenhetens innehavare och ägare, kontaktuppgifter, personbeteckning eller företagets identifikationsuppgifter. I fråga om den mjölk som produceras kan i mjölkregistret föras in uppgifter om litermängden producerad och insamlad mjölk som sålts för att marknadsföras och som godkänts för detta ändamål, mjölkens fetthalt, mjölkens produktionstidpunkt samt mejeriets kontaktuppgifter och tidpunkten för leverans till mejeriet. Dessutom kan i mjölkregistret enligt förslaget föras in uppgifter om mängden mjölk i liter som sålts direkt till konsumenterna. I mjölkregistret kan man alltså kontrollera de producentspecifika uppgifter som utgör grund för beviljande och utbetalning av produktionsstöd för mjölk. För närvarande betalas produktionsstöd för mjölk både på basis av de uppgifter om produktionen som mejerierna varje månad lämnar och på basis av de uppgifter om mängden mjölk i liter som sålts som direktförsäljning som jordbrukarna lämnar.
Enligt 2 mom. kan också andra uppgifter föras in i mjölkregistret, om den nationella lagstiftningen eller Europeiska unionens lagstiftning förutsätter det och om uppgifterna är nödvändiga med tanke på förvaltningen av mjölkregistret. Vidare ska mejerierna enligt förslaget varje månad i fråga om varje producent lämna uppgifter till mjölkregistret om den mjölk som den mjölkproducerande gårdsbruksenheten levererat till mejeriet. Till denna del motsvarar förslaget gällande lagstiftning och det är fråga om gammal praxis, eftersom mejerierna redan innan bestämmelser om mjölkregistret fanns lämnade in motsvarande uppgifter till registret över mjölkkvoter. Det finns fungerande rådande praxis i fråga om inlämnandet av uppgifterna och till exempel behöver nya datasystemförbindelser inte byggas för ändamålet.
Enligt 3 mom. ska det precis som nu inte tas ut någon avgift för inskrivning i mjölkregistret.
50 §.Lämnande av uppgifter för uppföljning. I paragrafen föreskrivs det om lämnande av uppgifter för uppföljning, och enligt det föreslagna 1 mom. har Livsmedelsverket, Statens ämbetsverk på Åland, närings-, trafik- och miljöcentralen samt kommunen rätt att av stödmottagare få de utredningar och den uppföljningsinformation som avses i artikel 7 i förordningen om strategiska planer och bilaga I till den förordningen och som behövs för uppföljning av stöden och bedömning av deras effekt. En bestämmelse av motsvarande slag finns i gällande lag om programbaserade ersättningar till jordbrukare, men i fortsättningen gäller förordningen om strategiska planer och den strategiska planen också direktstöd till jordbrukare som helt finansieras genom EGFJ. Enligt artikel 7 i förordningen om strategiska planer ska förverkligandet av förordningens allmänna och specifika mål utvärderas på grundval av de gemensamma indikatorer för output, resultat, effekt och kontext som anges i bilaga I till förordningen om strategiska planer.
Enligt 2 mom. får Livsmedelsverket meddela närmare föreskrifter om utredningarnas och uppföljningsinformationens innehåll.
51 §.Beslutsavgift och delgivning. Enligt 1 mom. tas det hos sökanden och stödmottagaren inte ut några avgifter för beslut om stöd. För beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning tas det dock ut en avgift i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), alldeles som nu. Enligt 6 § i lagen om grunderna för avgifter till staten ska storleken på den avgift som staten tar ut för en offentligrättslig prestation motsvara beloppet av statens totalkostnader för prestationen. Den avgift som ska tas ut kan under de förutsättningar som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten också sänkas, eller så får det bestämmas att avgift inte alls ska tas ut. Förslaget motsvarar gällande lagstiftning.
I 2 mom. föreslås det bli föreskrivet om beslutsdelgivning att beslut som avses i verkställighetslagen kan delges på det sätt som föreskrivs i 59 § i förvaltningslagen eller 19 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). Enligt 19 § 1 mom. i den sistnämnda lagen får handlingar med samtycke av den som saken gäller delges som ett elektroniskt meddelande. Enligt 51 § (Beslutsavgift och delgivning) 2 mom. i gällande verkställighetslag kan beslut som fattats av en kommun delges på det sätt som anges i 59 § i förvaltningslagen, alltså som vanlig delgivning, och nämnda bestämmelse gäller också beslut om återkrav av stöd. Vad återkrav beträffar finns det anledning att konstatera att det föreslås att 44 § 2 mom. i verkställighetslagen ska uppta en bestämmelse som motsvarar en bestämmelse i gällande verkställighetslag och går ut på att det belopp som ska återkrävas plus ränta kan tas ut genom att det dras av från ett annat stöd eller ett annat ersättning enligt verkställighetslagen som ska betalas till samma stödmottagare. Om ett återkrav alltså riktas exempelvis till grundläggande inkomststöd, kan det belopp som återkrävs dras av från ett belopp av miljöersättning som ska betalas ut till stödsökanden senare. Likaså finns det skäl att konstatera att fastän närings-, trafik- och miljöcentralerna och Statens ämbetsverk på Åland svarar bland annat för tillsyn på plats, fattar den stödbeviljande myndigheten beslut om återkrav som föranleds av fel som upptäckts vid tillsyn. I merparten av stödsystemen är den stödbeviljande myndigheten kommunen (år 2021 var antalet stödsökande cirka 46 800, av vilka största delen ansökte om mer än ett stöd till jordbrukare). Vanlig beslutsdelgivning har tillämpats från och med den 1 juli 2014 i och med att den gällande verkställighetslagen ändrades genom lag 501/2014. Den närmare motiveringen till ändringen framgår av regeringens proposition RP 27/2014 rd. Problem ur exempelvis rättsskyddsperspektiv som hänför sig till delgivningen har inte framkommit. Enligt den föreslagna 12 § i verkställighetslagen ska ansökningar om stöd med vissa undantag göras elektroniskt i en nättjänst som utgör en del av livsmedelsförvaltningens informationsresurs, som avses i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Även för närvarande, när den elektroniska stödansökan är frivillig, görs över 95 procent av ansökningarna om stöd till jordbrukare på elektronisk väg. Ett i 19 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet avsett samtycke till att beslut delges elektroniskt kan begäras till exempel i samband med att stöd eller ersättning söks. När stödansökningarna i praktiken görs endast elektroniskt i fortsättningen kan Livsmedelsverket till skillnad från nuvarande praxis i stödansökan be att stödsökanden samtycker till att beslutet delges elektroniskt i samma e-tjänst där stödansökningarna görs. När stödansökningarna görs elektroniskt och anlitandet av e-tjänster även i övrigt tilltar under den kommande finansieringsperioden, bland annat till följd av arealmonitoreringen, kan man anta att en mycket stor del av stödsökandena ger sitt samtycke till att också beslutet meddelas elektroniskt, om samtycke begärs till exempel i samband med ansökan om stöd.
52 §.Ersättning som betalas till kommuner i landskapet Åland. I landskapet Åland sköter de åländska kommunerna på motsvarande sätt som kommunerna i Fastlandsfinland de verkställighetsuppgifter som hänför sig till stöd som beviljas enligt lagen om nationella stöd och lagen om direktstöd till jordbrukare. Under hela den tid stöduppgiftslagen gällt har ersättning för skötseln av dessa uppgifter betalats till kommunerna i landskapet Åland. Till följd av ovanstående föreslås det i 1 mom. i överensstämmelse med rådande praxis att ersättning till kommunerna i landskapet Åland ska betalas för uppgifter som det föreskrivs om i denna lag och som deras myndigheter utför. Ersättningen betalas enligt antalet stödansökningar, vilket är fallet redan nu i enlighet med gällande lagstiftning. Separat ersättning för skötseln av uppgifter betalas inte till kommunerna i Fastlandsfinland, i stället ingår ersättningen för skötseln av uppgifter med anknytning till jordbruksstöd i de allmänna statsandelarna.
Enligt 2 mom. utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för den ersättning som betalas till kommuner i landskapet Åland och om ersättningens storlek genom förordning av statsrådet. Ersättningens storlek avses bli fastställd kommunvis liksom nu. Under de senaste åren har det sammanlagda beloppet av ersättningarna till kommunerna på Åland varit 50 000 euro. Förslaget motsvarar 53 § i gällande verkställighetslag.
53 §. Myndighetens rätt att få uppgifter. I 1 mom. föreskrivs det i sak i överensstämmelse med 53 § 1 mom. i gällande verkställighetslag om myndigheternas rätt att få sekretessbelagda uppgifter av en annan myndighet. I momentet föreskrivs om rätten för jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket och andra behöriga myndigheter – exempelvis närings-, trafik- och miljöcentralen – att trots sekretessbestämmelserna få uppgifter, till den del dessa är nödvändiga, av andra statliga eller kommunala myndigheter och av aktörer som sköter offentliga uppdrag. Uppgifter som är nödvändiga för förvaltning av stödsystem är uppgifter om stödsökanden och stödmottagaren, om dennes ekonomiska ställning och affärs- och yrkesverksamhet samt övriga uppgifter som gäller en sak eller omständighet som är relevant för stödet. Rätten att få uppgifter är begränsad till uppgifter som är nödvändiga för behandling av stöd- eller ersättningsärenden. Enligt förslaget ska jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket och andra behöriga myndigheter trots sekretessbestämmelserna ha rätt att av statliga och kommunala myndigheter samt av aktörer som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter om en sökande som är nödvändiga för utförande av uppdrag enligt verkställighetslagen. Rätten att få uppgifter är begränsad till uppgifter som är nödvändiga för utförande av uppdrag. Uppgifter som är nödvändiga för förvaltning av ett stödsystem kan vara till exempel uppgifter om stödsökanden och dennes ekonomiska ställning samt affärs- och yrkesverksamhet och uppgifter om finansiering som beviljats av offentliga medel.
Enligt 2 mom. har myndigheter, organ och personer som utför uppdrag enligt verkställighetslagen rätt att avgiftsfritt av andra myndigheter få för sitt uppdrag nödvändiga uppgifter om stödsökande, stödmottagare och den produktion som stödet gäller. Förslaget motsvarar 54 § 2 mom. i gällande verkställighetslag.
I 3 mom. föreskrivs i överensstämmelse med 54 § i gällande verkställighetslag att jord- och skogsbruksministeriet och Livsmedelsverket till behöriga institutioner inom Europeiska unionen får lämna ut sådana i övrigt sekretessbelagda uppgifter som erhållits vid verkställigheten av verkställighetslagen och som behövs för tillsynen över efterlevnaden av Europeiska unionens lagstiftning. Enligt förslaget får endast jord- och skogsbruksministeriet (i egenskap av behörig myndighet) och Livsmedelsverket (i egenskap av utbetalande organ) även i fortsättningen lämna ut sekretessbelagda uppgifter till Europeiska unionens institutioner. Eftersom man till denna del vill bibehålla nuvarande praxis med anledning av bland annat behovet av att samordna kommissionens inspektioner, bör det i momentet föreskrivas ett undantag från 8 § i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Enligt 8 § 1 mom. i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs får uppgifter som ingår i informationsresursen trots sekretessbestämmelserna lämnas ut till en utländsk myndighet eller ett utländskt organ, om Europeiska unionens lagstiftning eller ett internationellt avtal som är bindande för Finland kräver det.
I paragrafen föreskrivs inte om sättet för utlämnande av uppgifter. Enligt 22 § 1 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen ska myndigheterna genomföra regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information mellan informationssystem via tekniska gränssnitt, om den mottagande myndigheten enligt lag har rätt till informationen. Regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information kan genomföras på något annat sätt, om det inte är tekniskt eller ekonomiskt ändamålsenligt att genomföra eller använda ett tekniskt gränssnitt. En myndighet kan också i andra situationer öppna ett tekniskt gränssnitt för en myndighet som har rätt till information.
54 §.Ändringssökande. De bestämmelser om ändringssökande som föreslås i paragrafen överensstämmer helt och hållet med 54 § i gällande verkställighetslag. Paragrafen ändrades senast genom lag 47/2021, och lagförslaget i fråga ingick i regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av bestämmelserna om ändringssökande i vissa lagar som gäller jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde (RP 220/2020 rd). Eftersom paragrafen avses ingå i den föreslagna verkställighetslagen utan några som helst ändringar i förhållande till gällande verkställighetslag, kan den närmare motiveringen till innehållet i paragrafen om ändringssökande läsas i ovannämnda proposition RP 220/2020 rd. Länk till riksdagsbehandlingen av propositionen i fråga: https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/KasittelytiedotValtiopaivaasia/Sidor/RP_220+2020.aspx .