1.1  Bakgrund

Enligt programmet för statsminister Sanna Marins regering ska regeringen bereda en reform av utkomstskyddet för arbetslösa och tjänsterna för arbetslösa, med målet att förkorta arbetslöshetsperioderna, underlätta mottagande av kortvarigt arbete, uppmuntra till jobbsökning samt reformera och lindra påföljdssystemet inom utkomstskyddet för arbetslösa så att arbetssökandens rättigheter och skyldigheter är i balans. Syftet är att man i en sysselsättningsplan för arbetssökanden kommer överens om en personlig skyldighet att söka jobb och om tjänster, till exempel utbildning och rehabilitering. Dessutom nämns det i regeringsprogrammet att resurser för personlig service för arbetssökande vid arbets- och näringsbyråerna ska garanteras. 

Som en del av den ovan nämnda helheten beslöt regeringen under sina budgetförhandlingar i september 2020 att gå in för den så kallade nordiska modellen för arbetskraftsservice. Regeringen fastslog att bedömningen av servicebehovet hos arbetslösa ska utvecklas och stödet för jobbsökning ökas för att stödja jobbsökningen och hänvisa arbetslösa till service på så sätt att man i början av jobbsökningen träffar de arbetslösa varannan vecka. Därefter följer en intensiv serviceperiod på en månad alltid efter att arbetslösheten varat i sex månader. För att genomföra ändringen bestämde regeringen att arbets- och näringsbyråernas resurser ska utökas med 70 miljoner euro per år. 

Regeringen fastslog att en ändring ska beredas också så att det i den individuella sysselsättningsplanen avtalas om den arbetssökandes kvantitativa skyldighet att söka arbete och om ändamålsenliga tjänster som stöder jobbsökningen. Som en förutsättning för att få arbetslöshetsförmånen ska arbetssökanden söka fyra jobb per månad, beroende på områdets arbetsmarknadssituation och den arbetslösas arbetsförmåga. Utgångspunkten är att fyra jobb ska sökas, och att det finns tillräckligt noggrant avgränsade bestämmelser om de yttre ramarna för skyldigheten. Enligt regeringens riktlinjer kan arbetserbjudanden såsom i nuläget även i fortsättningen anvisas arbetssökanden. 

Regeringen fastslog också att arbetssökanden ska rapportera jobbsökningen till det elektroniska systemet självständigt eller i samband med servicen varje månad. De påföljder i fråga om utkomstskyddet för arbetslösa som hänför sig till jobbsökning och service graderas så att en anmärkning tas i bruk. Om arbetssökanden igen låter bli att uppfylla sin skyldighet, tillämpas en tid utan ersättning motsvarande fem utbetalningsdagar för arbetslöshetsförmån, dvs. en så kallad karenstid. Om arbetssökanden upprepar förfarandet föreläggs sökanden en period utan ersättning på 10 dagar. Efter anmärkning och två tidsperioder utan ersättning leder försummelse av jobbsökningen till en skyldighet att vara i arbete på samma sätt som i den gällande lagstiftningen. Enligt regeringens riktlinjer ska den maximala längden på andra påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa än sådana som hänför sig till jobbsökning och service vara 45 dagar. 

Regeringens ovan nämnda riktlinjer för beredningen av den nordiska modellen för arbetskraftsservice var en del av sysselsättningsåtgärderna inom regeringens budgetförhandlingar. Enligt regeringens riktlinjer ska de ändringar som rör den nordiska modellen för arbetskraftsservice beredas så att deras sysselsättningseffekter är minst 9 500 sysselsatta. 

1.2  Beredning

Ministerarbetsgruppen för främjande av sysselsättningen, som tillsattes i juli 2019 under statsminister Antti Rinnes regerings mandatperiod, samt de underarbetsgrupper som i augusti 2019 tillsattes under den fortsatte sin verksamhet också efter regeringsbytet i november 2019. De ändringar som föreslås i denna regeringsproposition behandlades i ministerarbetsgruppens underarbetsgrupp för lönesubvention och förmåner. Senare fortsatte behandlingen i underarbetsgruppen för tjänster, förmåner och delaktighet, som tillsattes i augusti 2020. 

Underarbetsgruppen gjorde inget enhälligt förslag om ändringarna och regeringspropositionen har beretts vid arbets- och näringsministeriet. De föreslagna ändringarnas sysselsättningseffekter har utvärderats som tjänsteuppdrag vid finansministeriet. 

Utlåtande om utkastet till proposition begärdes av social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, justitieministeriet, justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman. Dessutom begärdes utlåtande bland annat av aktörer som ansvarar för genomförandet av offentliga arbetskraftstjänster och systemet med utkomstskydd för arbetslösa samt av centrala organisationer som representerar arbetsgivare, företagare, löntagare, arbetslösa och kommuner. 

Utkastet till proposition har behandlats i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning och rådet för bedömning av lagstiftningen har avgett sitt utlåtande om utkastet. Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga tjänsten på adressen https://tem.fi/sv/projekt?tunnus=TEM102:00/2019 . 

2.1  Serviceprocessen för arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån

Enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) inleds en enskild kunds jobbsökning den dag då kunden elektroniskt begär det via den för ändamålet avsedda nättjänsten eller personligen på arbets- och näringsbyrån och han eller hon registreras som arbetssökande i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. Arbets- och näringsmyndigheterna kan också godkänna en begäran som framförts på annat sätt. År 2019 inledde cirka 84 procent och år 2020 cirka 91 procent av arbetssökandena jobbsökningen via nättjänsten. 

De som via nättjänsten anmält sig som arbetssökande anvisas digital bedömning av servicebehovet, om inte arbetslösheten håller på att upphöra inom tre månader på grund av exempelvis arbete eller studier. På basis av de uppgifter som den arbetssökande lämnat i nättjänsten och utifrån faktorer som förutspår möjligheterna till sysselsättning görs en bedömning av vilken service den arbetssökande behöver. Utgående från bedömningen av servicebehovet kan ett utkast till sysselsättningsplan utarbetas för att godkännas av den arbetssökande. Arbetssökanden kan också bli ombedd att göra upp ett eget förslag till sysselsättningsplan. 

Den som anmält sig som arbetssökande i nättjänsten har efter anmälan två dagar på sig att komplettera de uppgifter som behövs för en bedömning av servicebehovet och efter det sju dagar att utarbeta ett utkast till sysselsättningsplan. En stor del av arbetssökandena utför de nämnda åtgärderna relativt snabbt. Det finns ingen statistik om detta. 

Åtgärderna för att anmäla sig som arbetssökande är uppdelade i flera helheter, eftersom det har ansetts vara för tungt att fylla i alla behövliga uppgifter i nättjänsten på en gång. Detta skulle dock kunna påverkas genom att uppgifter om arbetssökanden i mån av möjlighet överförs från arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem och andra myndighetsregister i större utsträckning än för närvarande. Åtgärderna för att anmäla sig som arbetssökande kunde också lättas upp genom att man i nättjänsten samlar in bara de allra viktigaste uppgifterna inför den första intervjun med arbetssökanden och bedömningen av servicebehovet samt utredningen av rätten till utkomstskydd för arbetslösa. Uppgifterna och bedömningen av servicebehovet skulle sedan kompletteras vid den första intervjun med arbetssökanden. Genom att åtgärderna i anslutning till anmälan som arbetssökande snabbas upp kan arbetssökanden vid behov snabbare än för närvarande styras till ändamålsenliga tjänster. 

Enligt vissa åsikter leder den nuvarande bedömningen av arbetssökandes servicebehov som delvis baserar sig på användning av nättjänster till att den arbetssökande anvisas fel former av service vid arbets- och näringsbyrån. Åsikterna grundar sig på att bedömningen av servicebehovet i alltför hög grad bygger på den arbetssökandes egen, eventuellt alltför hoppfulla, syn på sin situation. Enligt en opublicerad utredning av närings- trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter från juli 2018 motsvarade den egna bedömning av servicebehovet som gjordes av dem som anmält sig som arbetslösa sex månader tidigare dock med ungefär 85 procents sannolikhet situationen vid uppföljningstidpunkten. De som litat på att snabbt bli sysselsatta var till övervägande del i arbete och de som behövde stöd för att sysselsättas deltog i utbildning eller omfattades av arbets- och näringsbyråns service. 

Intervju med arbetssökanden 

Enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska arbets- och näringsmyndigheten ordna en intervju med arbetssökanden inom två veckor från jobbsökningens början, om det inte med beaktande av arbetssökandens situation är uppenbart onödigt. Att ordna en intervju anses onödigt till exempel då en arbetssökande är medveten om att ett anställningsförhållande, studier eller familjeledighet ska inledas inom den närmaste framtiden eller om en motsvarande ändring i livssituationen. 

Arbets- och näringsmyndigheten ska ge arbetssökanden möjlighet till senare regelbundet återkommande intervjuer enligt arbetssökandens servicebehov. En intervju med en arbetslös arbetssökande ska dock alltid ordnas om arbetslösheten har fortgått oavbrutet i tre månader och därefter alltid med tre månaders intervaller, om arbetslösheten fortgår utan avbrott. 

I den första intervjun med en arbetssökande kontrolleras och kompletteras uppgifterna om jobbsökningen, bedöms servicebehovet, utarbetas en sysselsättningsplan och avtalas om sättet att anlita service hos arbets- och näringsmyndigheten och om kontakten mellan myndigheterna och arbetssökanden. Som ett led i bedömningen av servicebehovet bedömer arbets- och näringsmyndigheten den arbetslösa arbetssökandens förutsättningar att få arbete på den öppna arbetsmarknaden samt sannolikheten för förlängd arbetslöshet. 

En intervju med arbetssökanden ordnas med uppskattningsvis cirka 3050 procent av de arbetslösa inom två veckor från det att jobbsökandet inletts. Utifrån uppgifterna för år 2019 hade en periodisk intervju med tre månaders intervall ordnats för i medeltal cirka 73 procent av de arbetssökande som intervjuerna med stöd av tidsfristerna i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice skulle ordnas för. Uppgifterna för 2020 är inte jämförelsebara eftersom bestämmelsen om ordnande av intervjuer i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice tillfälligt ändrades på grund av covic-19-pandemin. 

Vid en utvärdering av de periodiska intervjuerna med arbetslösa Valtakari, Mikko m.fl.: Työttömien määräaikaishaastattelujen arviointi (Utvärdering av periodiska intervjuer med arbetslösa). Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2019:26. konstaterades det att intervjuerna effektiviserar hänvisandet av arbetssökandena till tjänster samt främjar aktiveringen och möjligheten att komma ut på den öppna arbetsmarknaden. Vid utvärderingen konstaterades det också att det ökade antalet intervjuer inte inverkade i någon betydande grad på arbets- och näringsbyråns arbetsförmedling. Samma observation gjordes också i en undersökning som gällde Nylands arbets- och näringsbyrås verksamhetsområde. Sundvall, Santtu och Mayer, Minna: Työttömien määräaikaishaastattelut TE-toimiston asiakaspalvelun perustana. Kokemuksia määräaikaishaastatteluiden lisäämisestä Uudellamaalla. Rapporter 27:2018. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland. Arbetsförmedlingen borde också utgöra en mera betydande del av intervjuerna med arbetssökanden än för närvarande. 

Sysselsättningsplan 

Ordnande av en intervju med den arbetssökande innebär samtidigt att man tillsammans med arbetssökanden utarbetar en sysselsättningsplan eller att planen ses över. De ovan nämnda statistikuppgifterna om periodiska intervjuer med tre månaders intervall beskriver därför också uppdateringen av planerna. 

Sysselsättningsplanen grundar sig på den arbetssökandes egna mål för arbete eller utbildning och det uppskattade servicebehovet. I planen avtalas det om jobbsökning och målsättningen för den, om offentlig arbetskrafts- och företagsservice enligt den arbetssökandes servicebehov, om annan sysselsättningsfrämjande service samt om expertbedömningar. Vid behov ska planen också innehålla överenskommelse om annan service som förbättrar kompetensen, arbetsmarknadsfärdigheterna och funktionsförmågan eller om åtgärder som hänför sig till klarläggande av arbetsförmågan eller hälsotillståndet. Den arbetssökande och arbets- och näringsbyrån ska komma överens om uppföljning av hur planen har genomförts och godkänna planen. 

Vid ingången av februari 2021 var sammanlagt ungefär 667 800 personer arbetssökande vid arbets- och näringsbyråerna. En sysselsättningsplan hade utarbetats tillsammans med ungefär 538 600 av dem och i planen för ungefär 329 000 av dem hade det skrivits in att den arbetssökande söker jobb självständigt via olika sökkanaler samt deltar i rekryteringsevenemang. Under tiden före covid-19-pandemin i februari 2020 hade arbets- och näringsbyråerna uppskattningsvis 247 000 arbetslösa arbetssökande, av vilka cirka 171 000 arbetssökande hade en sysselsättningsplan som var högst tre månader gammal. Detta motsvarar cirka 70 procent av de arbetslösa arbetssökandena. 

Självständig jobbsökning skrivs in som en del av sysselsättningsplanen nästan utan undantag, om arbetssökanden har goda förutsättningar för att söka jobb och få jobb. I fråga om arbetssökande som till exempel är i behov av sektorsövergripande tjänster är situationen en annan och då ingår omnämnandet om självständig jobbsökning uppskattningsvis i varannan arbetssökandes plan. 

Med självständig jobbsökning avses ovan en allmän skyldighet att söka jobb för en arbetssökande som ansöker om arbetslöshetsförmån. Det är i allmänhet inte fråga om att konkret söka ett visst jobb eller ens jobb inom en viss bransch. Försummelse av jobbsökningsskyldigheten på allmän nivå leder inte till några tider utan ersättning eller skyldigheter att vara i arbete. 

Sysselsättningsplanerna kan användas på ett effektivare sätt än för närvarande för att stödja arbetssökandes jobbsökning och möjligheter att sysselsättas samt för att säkerställa att kravet på motprestationer för arbetslöshetsförmåner uppfylls, om planerna uppdateras bättre än för närvarande och det i planerna på ett konkretare sätt än nu förutsätts självständig jobbsökning av arbetssökandena. 

Meddelande om att sysselsättningsplanen följts 

Jobbsökningen upphör att vara i kraft bland annat när den arbetssökande inte inom den tid och på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen underrättar arbets- och näringsmyndigheten om hur planen har följts. Efter att giltigheten för jobbsökningen upphört kan jobbsökningen dock inledas på nytt. 

I praktiken avslutas jobbsökningens giltighet i allmänhet inte, även om arbetssökanden låter bli att meddela att sysselsättningsplanen genomförs. Om arbetssökanden inte meddelar något, leder det dock till att man av arbetssökanden begär en redogörelse för hur planen har genomförts och till att arbetslöshetsförmån inte betalas ut innan saken har utretts. Om det framgår att arbetssökanden inte har följt planen och inte har någon i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) avsedd giltig orsak till sitt förfarande, förlorar arbetssökanden sin rätt till arbetslöshetsförmån antingen för viss tid eller tills vidare. 

Arbetsförmedling och rekryteringssvårigheter 

Arbetsförmedling som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice är en av kärnuppgifterna vid arbets- och näringsbyråerna. Genom arbetsförmedlingen främjas det att utbudet och efterfrågan på arbetskraft möts så att lediga arbeten besätts och arbetssökandena får arbete snabbt. Arbetsförmedlingen baserar sig på arbetsgivarens och arbetstagarens avtalsfrihet och fria val. 

Enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice består arbetsförmedlingsservice av publicering och förmedling av information om lediga arbeten, sökande av arbetssökande som är lämpliga för det lediga arbetet och presentation av dem för arbetsgivaren samt sökande och erbjudande av lämpliga arbeten till arbetssökandena. 

En undersökning av Owal Group Oy år 2016 om arbets- och näringsbyråernas process i fråga om arbetserbjudanden och utkomstskydd för arbetslösa Owal Group Oy; Tutkimus TE-toimistojen työtarjous- ja työttömyysturvaprosesseista (Undersökning om arbets- och näringsbyråernas processer i fråga om arbetserbjudanden och utkomstkydd för arbetslösa), arbets- och näringsministeriets publikationer, Arbetsliv 35/2016, på finska. innehöll ett sampel baserat på uppgifter ur arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem om arbetserbjudanden och hur de riktats till arbetssökande. Till de arbetssökande som ingick i samplet hade det lämnats i genomsnitt två erbjudanden per arbetssökande, vilket även motsvarar arbets- och näringsministeriets uppföljningsuppgifter. Enligt materialet i samplet hade 54 procent av arbetssökandena fått ett arbetserbjudande och en femtedel fått två arbetserbjudanden. 

Även i andra utredningar har uppmärksamhet fästs vid hur arbetserbjudanden riktas till olika arbetssökande. Till exempel på basis av statistikuppgifter som beskriver hela landet lämnades inga arbetserbjudanden alls till 78 procent av arbets- och näringsbyråns enskilda kunder under tiden januari 2012–april 2014. Bland annat Räisänen, Heikki: Saavutettiinko kyllääntymispiste? Työtarjousten lisääntyneen käytön vaikutus avointen työpaikkojen täyttöön ja rekrytoinnin kestoon vuonna 2015. ANM-analyser 70/2016, och Räisänen, Heikki, – Järvelä, Simo; Työtarjousten käytön lisäys – vuoden 2014 politiikkamuutoksen arviointia, ANM-analyser 61/2014 (på finska) samt Sundvall, Santtu: Julkista työnvälitystä työnantajalähtöisesti ja tuloksekkaasti. Ehdokashakutoimeksiannot Uudenmaan TE-toimiston rekrytointipalveluna. Rapporter 1/2019. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland. 

Enligt Owal Group Oy:s undersökning lämnades det relativt sett fler arbetserbjudanden till service- och försäljningspersonal samt process- och transportarbetare. Byggnads-, reparations- och tillverkningsarbetare fick däremot fler erbjudanden som gällde andra yrken än deras primära yrken. När uppgifterna jämfördes med de platser som var lediga år 2014 och 2015 visade det sig att i synnerhet experter fick färre erbjudanden, med undantag för Satakunta och Södra Österbotten. I synnerhet i Nyland lämnades det fler erbjudanden till byggnads- och transportbranschen i förhållande till de lediga platserna. 

Enligt Owal Group Oy:s undersökning utgjorde inte aspekten regional rörlighet någon betydande faktor i processen med arbetserbjudanden. I undersökningen uppdagades det att nästan inga arbetserbjudanden lämnades utanför det geografiska sökområde som den arbetssökande hade angett. I undersökningens expertintervjuer kom det fram att det lämnades arbetserbjudanden på basis av regional rörlighet och att den regionala aspekten hade ökat inom pendlingsregionen (då 80 km från den arbetssökandes bostad). Även om arbetssökandena via arbetserbjudanden i princip styrdes att söka arbete inom ett större område än tidigare, förverkligades detta emellertid inte alltid i praktiken. Enligt intervjuerna hade arbets- och näringsbyråerna upplevt det som svårt att få arbetssökandena att röra sig korta sträckor till och med i stadsregioner. Å andra sidan söker man ofta enbart inom den egna arbets- och näringsbyråns område efter personer som är lämpliga för platserna. 

Enligt Owal Group Oy:s undersökning bör arbetserbjudandenas träffsäkerhet och kvalitet förbättras genom insatser för bättre kundförståelse. Enligt observationerna hade arbets- och näringsbyråerna inte tillräcklig kunskap om arbetssökandenas situation, och detta hade konsekvenser för arbetserbjudandenas kvalitet och träffsäkerhet. Man hade liten kännedom om kundernas uppgifter och behov, eftersom de tillgängliga elektroniska uppgifterna om kunderna var väldigt bristfälliga. De uppgifter som fås elektroniskt om arbetssökandena är dock det huvudsakliga sättet att få arbetserbjudandena att träffa rätt. Även knappa tidsresurser och målen i fråga om antal arbetserbjudanden påverkade träffsäkerheten. I Owal Group Oy:s undersökning föreslogs det bland annat att nättjänsterna för arbetssökande skulle utvecklas så att de tvingar kunderna att fylla i de uppgifter som behövs och samtidigt påminner dem om deras ansvar. 

Utöver arbetserbjudandena kan arbets- och näringsbyråerna genomföra arbetsgivarorienterad arbetsförmedling via uppdrag att söka kandidater. I dessa uppdrag kartlägger arbets- och näringsbyrån lämpliga kandidater för arbetet i fråga och presenterar kandidaterna för arbetsgivaren. Deltagande i kandidatsökningar är inte en förpliktande förutsättning för att arbetssökanden ska få arbetslöshetsförmån. Antalet kandidatsökningsuppdrag har varit oförändrat under de senaste åren. År 2019 genomförde arbets- och näringsbyråerna sammanlagt cirka 10 000 kandidatsökningsuppdrag och presenterade omkring 72 000 arbetssökande för arbetsgivare. 

Arbetssökande som får arbetslöshetsförmåner har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete. Utöver de arbetserbjudanden som arbets- och näringsbyrån lämnar och den ovan nämnda kandidatsökningen kommer man i sysselsättningsplanen överens om arbetssökandens självständiga jobbsökning. Överenskommelse om självständig jobbsökning kan innebära exempelvis överenskommelse om att den arbetssökande utöver de arbetserbjudanden som han eller hon får också självständigt ska söka andra lediga platser eller dolda arbetsplatser inom en viss bransch eller på ett visst geografiskt område. I sysselsättningsplanen kan man också komma överens om exempelvis antalet platser som ska sökas inom en viss period. 

År 2019 var den genomsnittliga tid som de lediga platserna var obesatta 60 dagar, medan den var 43 dagar året innan. Den tid under vilken de jobb som tillsatts varit lediga, det vill säga den tid under vilken arbetsgivaren sökte en arbetstagare för det aktuella arbetet, sjönk emellertid under den nämnda tiden från 54 dagar till 47 dagar. Den genomsnittliga tiden under vilken ledigförklarade platser är obesatta har blivit klart längre. 

Enligt arbets- och näringsministeriets utredning Larja, Liisa: Työvoiman hankinta toimipaikoissa vuonna 2018. ANM-analyser 94/2019. hade omkring 41 procent av de arbetsplatser som rekryterade arbetskraft haft svårigheter att hitta lämplig arbetskraft för de arbetsuppgifter som varit lediga. Enligt utredningen ökade rekryteringsproblemen mycket kraftigt inom byggbranschen år 2018. Också inom social- och hälsovården, transport- och lagerbranschen, industrin samt handeln ökade problemen kraftigt. Över 90 procent av verksamhetsställena konstaterade att orsakerna till rekryteringsproblemen beror på de sökandes kompetens, det vill säga utbildning, arbetserfarenhet, sociala kompetens, språkkunskaper eller någon annan färdighet som arbetet krävde. Även på basis av Statistikcentralens arbetsgivarintervju för det tredje kvartalet år 2020 hade cirka 40 procent av arbetsgivarna upplevt rekryteringssvårigheter. 

Kravet på motprestationer som en förutsättning för att arbetssökande ska få arbetslöshetsförmåner baserat på förpliktande arbetserbjudanden riktas inte jämnt till alla arbetssökande. Dessutom borde antalet jobbsökningar ökas för att rekryteringsproblemen ska minska. Om inget arbete står till buds inom arbetssökandenas pendlingsregion, bör de sökande anvisas att också söka arbete som finns längre bort. Samtidigt är det dock skäl att beakta att det inte kan krävas att en arbetssökande exempelvis ska flytta till en annan ort för att inte förlora sin arbetslöshetsförmån. 

Också OECD uppmanar Finland att skärpa jobbsökningskraven för arbetslösa arbetssökande samt att öka övervakningen av hur kraven uppfylls. Back to Work FINLAND: Improving the Re-Employment Prospects of Displaced Workers (2016). 

Meddelande om resultatet av ett arbetserbjudande 

I arbetserbjudandet från arbets- och näringsbyrån anges inom vilken tid arbetssökanden ska meddela om han eller hon har sökt det erbjudna arbetet. Meddelandet ska i första hand lämnas via nättjänsten, men det kan också göras till exempel per telefon. 

Om arbetssökanden meddelar att han eller hon inte har sökt det erbjudna arbetet eller låter bli att meddela resultatet av arbetserbjudandet, ombes arbetssökanden redogöra för detta. Arbetslöshetsförmån betalas i allmänhet inte förrän ärendet har utretts. Om det framgår att arbetssökanden inte har sökt det erbjudna arbetet och inte har någon i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd giltig orsak till sitt förfarande, förlorar arbetssökanden sin rätt till arbetslöshetsförmån antingen för viss tid eller tills vidare. 

2.2  Påföljdssystemet inom utkomstskyddet för arbetslösa

Att lämna arbetet 

En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 90 dagar, om han eller hon har lämnat sitt arbete utan giltig orsak. Förlusten av arbetslöshetsförmånen innebär här att arbets- och näringsbyrån förelägger arbetssökanden en tid utan ersättning, en så kallad karens. 

Eftersom arbetet i ovan nämnda situationer kunde ha fortgått på arbetsgivarens vägnar, är tiden utan ersättning längre än när arbetsgivaren avslutar anställningsförhållandet. Om arbetsgivaren avslutar anställningsförhållandet av en orsak som beror på arbetstagaren, är tiden utan ersättning 60 dagar. En tid utan ersättning föreläggs inte till exempel när arbetet upphör genom uppsägning av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker eller när upphörandet av anställningsförhållandet inte beror på arbetstagarens klandervärda förfarande på det sätt som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Om den kvarstående tiden av arbetet skulle ha varit högst fem dagar, är tiden utan ersättning 30 dagar oberoende av om det är arbetsgivaren eller arbetstagaren som avslutar anställningsförhållandet. 

En person har giltig orsak att lämna arbetet utan att förlora arbetslöshetsförmånen i de fall som avses i 8 kap. 1 § 2 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001). Det är här fråga om situationer där arbetsgivaren så allvarligt bryter mot eller åsidosätter sina förpliktelser som följer av arbetsavtalet eller av lag och som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet att det inte skäligen kan förutsättas att arbetstagaren fortsätter avtalsförhållandet ens för den tid uppsägningstiden varar. 

Utöver det som nämns ovan föreskrivs det i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om flera andra situationer där personen har giltig orsak att lämna arbetet utan att förlora arbetslöshetsförmånen. Det finns dock inte uttömmande bestämmelser om giltiga orsaker att lämna arbetet. 

Vägran att ta emot arbete 

För att en arbetssökande alltjämt ska få arbetslöshetsförmåner krävs det att han eller hon söker arbete och är beredd att ta emot arbete som arbets- och näringsbyrån erbjuder honom eller henne. Dessutom kan en arbetsgivare erbjuda en arbetssökande jobb direkt. I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det att som vägran att ta emot arbete betraktas utöver uttrycklig vägran också det att arbetssökanden genom sitt eget förfarande har varit orsak till att ett anställningsförhållande inte har kommit till stånd. 

Om det erbjudna arbetet skulle ha varat högst två veckor, leder vägran att ta emot arbetet utan giltig orsak till 30 dagar utan ersättning. Om arbetet skulle ha varat längre än två veckor, är tiden utan ersättning 60 dagar. Om arbetssökanden redan hade valts till arbetet i fråga, dvs. det i praktiken var säkert att han eller hon fick jobbet, är längden på tiden utan ersättning 90 dagar. 

Arbetstiden har ingen betydelse för längden på den tid utan ersättning som föreläggs på grund av vägran att ta emot arbete. Med andra ord föreläggs samma påföljd i fråga om heltidsarbete som i fråga om deltidsarbete. Tiden utan ersättning på grund av vägran att ta emot arbete börjar i regel 30 dagar efter det att den arbetssökande har vägrat ta emot arbete. 

En tid utan ersättning på grund av vägran att ta emot arbete föreläggs endast om arbetet motsvarar den arbetssökandes arbetsförmåga. Vidare ska lönen för arbetet vara förenlig med kollektivavtalet, om branschen har ett kollektivavtal. En arbetssökande har giltig orsak att vägra söka och vägra ta emot erbjudet arbete bland annat när de dagliga arbetsresorna vid heltidsarbete skulle överstiga i genomsnitt tre timmar och vid deltidsarbete i genomsnitt två timmar. När bestämmelsen tillämpas beaktas både kollektivtrafiken och eventuell tillgång till egen bil. Det krävs inte att personen skaffar egen bil. Även möjlighet att till exempel cykla eller promenera till och från arbetet beaktas. I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det också om flera andra grunder för att låta bli att söka och vägra ta emot erbjudet arbete. Bestämmelserna är inte uttömmande. 

Skydd för yrkesskicklighet 

Skydd för yrkesskicklighet innebär att inom de tre första arbetslöshetsmånaderna har en arbetssökande giltig orsak att vägra ta emot arbete som inte motsvarar den yrkesskicklighet som baserar sig på hans eller hennes utbildning och arbetserfarenhet. Skyddet för yrkesskicklighet ska fastslås exempelvis i samband med intervjun med den arbetssökande. Om det inte nås samförstånd om skyddets omfattning, beslutar arbets- och näringsbyrån huruvida den arbetssökande har giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbete på basis av skyddet för yrkesskicklighet. 

Arbetslösa kan inte på basis av skyddet för yrkesskicklighet vägra ta emot ett erbjudet arbete på den grunden att lönen för det erbjudna arbetet inte motsvarar den lön som eventuellt betalades under tidigare tid i arbete. En person har dock giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbete utifrån en inkomst- och kostnadsjämförelse, när lönen för arbetet och den arbetslöshetsförmån som eventuellt betalas till honom eller henne, efter avdrag av kostnader för arbetsresor och övriga kostnader som beror på att han eller hon tar emot arbetet, blir mindre än den arbetslöshetsförmån som annars skulle betalas till honom eller henne. 

Inom de tre första månaderna från det att en person har inlett ett anställningsförhållande har han eller hon rätt att utan att förlora utkomstskyddet för arbetslösa lämna ett sådant arbete som han eller hon skulle ha kunnat vägra att ta emot på basis av skyddet för yrkesskicklighet. 

Utarbetande och fullföljande av sysselsättningsplan 

För att få arbetslöshetsförmåner är en arbetssökande skyldig att infinna sig till det möte där en sysselsättningsplan ska utarbetas eller revideras. Om den arbetssökande uteblir och inte har någon giltig orsak till sitt förfarande, föreläggs han eller hon en minst 15 dagar lång tid utan ersättning. Fristen fortsätter också efter de 15 dagarna tills planen har utarbetats eller reviderats, om inte dröjsmålet med utarbetandet eller revideringen av planen beror på arbets- och näringsbyrån eller en annan myndighet som eventuellt är med och utarbetar eller reviderar planen. 

Den ovan avsedda tiden utan ersättning tillämpas inte, om arbetssökanden uteblir från mötet på grund av sjukdom eller olycksfall eller på grund av en omständighet som inte beror på personen själv eller om personen har någon annan godtagbar anledning till att utebli. Dessutom kan arbetssökanden i princip avtala med arbets- och näringsbyrån om utarbetande eller revidering av sysselsättningsplanen vid någon annan tidpunkt. 

Om en arbetssökande utan giltig orsak vägrar utarbeta eller revidera en sysselsättningsplan, har han eller hon inte rätt till arbetslöshetsförmåner under en 30 dagar lång tid utan ersättning. Fristen fortsätter också efter de 30 dagarna tills planen har utarbetats eller reviderats, om inte dröjsmålet med utarbetandet eller revideringen av planen beror på arbets- och näringsbyrån eller en annan myndighet som eventuellt är med och utarbetar eller reviderar planen. 

En arbetssökande kan föreläggas en tid utan ersättning på grund av vägran att utarbeta eller revidera en sysselsättningsplan, om han eller hon till exempel vägrar underteckna planen. Planens ändamålsenlighet är av central betydelse när det bedöms om personen haft giltig orsak att vägra underteckna planen. Vid bedömningen av ändamålsenligheten ska hänsyn tas till åtminstone sökandens utbildning, arbetserfarenhet och kompetens, arbetsmarknadsläget i regionen samt den sökandes möjligheter till sysselsättning. 

Ovan nämnda tider utan ersättning i samband med utarbetandet av sysselsättningsplanen tillämpas också på den inledande kartläggning som avses i lagen om främjande av integration (1386/2010). 

Om en arbetssökande väsentligen försummar att fullfölja sysselsättningsplanen och inte har giltig orsak till sitt förfarande, föreläggs han eller hon en minst 60 dagar lång tid utan ersättning. Om det i planen har avtalats att den arbetssökande ska söka sig till annan service än service ordnad eller anskaffad av arbets- och näringsbyrån och personen försummar att fullfölja planen till denna del, föreläggs inte någon tid utan ersättning. En tid utan ersättning föreläggs således inte, om den arbetssökande inte fullföljer planen till den del det i planen har avtalats om till exempel deltagande i en stödgrupp för drogrehabilitering, deltagande i missbrukarrehabilitering, skuldrådgivning eller någon annan motsvarande service. 

Enligt den lag om utkomstskydd för arbetslösa (602/1984) och den lag om arbetsmarknadsstöd (1542/1993) som upphävdes vid ingången av 2003 kunde det för arbetssökande föreläggas en tid utan ersättning på två månader, om arbetssökanden utan giltig orsak upprepade gånger vägrade delta i åtgärder som arbetskraftsmyndigheten erbjöd i syfte att klarlägga arbetsförmågan eller arbetskonditionen. 

Enligt den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) föreläggs inte någon tid utan ersättning i dessa situationer. Enligt förarbetena till lagen (RP 115/2002 rd, detaljmotivering) ansågs det att en tid utan ersättning som föreläggs på grund av vägran att delta i utredningar om arbetsförmågan eller arbetskonditionen är exceptionell med avseende på systemet med påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa. Som utgångspunkt vid beredningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ansågs det att en tid utan ersättning skulle vara en påföljd av ett förfarande som har att göra med arbete, utbildning eller åtgärder som direkt främjar sysselsättningen. 

Utredning av arbetsförmågan och arbetskonditionen ansågs ha att göra med bedömningen av arbetssökandens servicebehov. Av denna anledning föreskrevs det i den lag om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002) som trädde i kraft samtidigt med lagen om utkomstskydd för arbetslösa att vägran att delta i åtgärder som syftar till att klarlägga arbetsförmågan eller arbetskonditionen leder till att jobbsökningen upphör att vara i kraft. 

Vägran att delta i sysselsättningsfrämjande service och avbrytande av servicen 

En arbetssökande har inte rätt till arbetslöshetsförmåner under 60 dagar, om han eller hon utan giltig orsak vägrar att delta i jobbsökarträning, karriärträning, arbetskraftsutbildning, arbetsprövning, utbildningsprövning, frivillig integrationsutbildning som stöds med arbetslöshetsförmån eller arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Påföljden villkoras inte av att det i sysselsättningsplanen har avtalats om deltagande i servicen. En tid utan ersättning föreläggs också när arbetssökanden utan giltig orsak avbryter eller av eget förvållande måste avbryta den nämnda sysselsättningsfrämjande servicen. 

Utöver den sysselsättningsfrämjande service som definieras i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreläggs arbetssökanden en tid utan ersättning, om han eller hon utan giltig orsak vägrar delta i, avbryter eller av eget förvållande måste avbryta sådan av arbetskraftsmyndigheten anordnad service som kan anses skälig och som kan jämföras med service enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I praktiken gäller bestämmelsen exempelvis situationer där en arbetssökande inte på tillbörligt sätt deltar i service som arbetskraftsmyndigheten skaffar av serviceproducenter. 

En person har giltig orsak att vägra delta i service och att avbryta servicen bland annat av orsaker som hänför sig till personens hälsotillstånd och arbetsförmåga. Dessutom får arbetssökanden vägra delta i eller avbryta servicen utan att förlora arbetslöshetsförmånen, om den dagliga resan till den plats där servicen ordnas överstiger i genomsnitt tre timmar eller om serviceanordnaren väsentligen försummar sitt ansvar för arbetarskyddet för den som deltar i servicen eller om anordnaren väsentligen försummar att iaktta lagstiftningen om anordnande av service eller villkoren i det avtal som ingåtts om servicen. Servicen ska också till väsentliga delar motsvara det som överenskommits i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen. Bestämmelserna om giltiga skäl i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är inte uttömmande. 

Upprepat förfarande 

Om en arbetssökande inom en granskningsperiod på sex månader förfar på ett sådant sätt att en ny tid utan ersättning ska föreläggas för honom eller henne, föreläggs skyldighet att vara i arbete i stället för tidsfristen. Skyldigheten att vara i arbete innebär att arbetssökanden tills vidare inte har rätt till arbetslöshetsförmån i annat fall än under tiden för sådan sysselsättningsfrämjande service som räknas upp i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Rätten till arbetslöshetsförmåner återgår till det normala, när personen efter att ha förlorat sin rätt till förmånen sammanlagt i minst 12 kalenderveckor har varit i sådant arbete som räknas in i det arbetsvillkor som utgör en förutsättning för arbetslöshetsdagpenning. Arbete som räknas in i arbetsvillkoret och samtidigt i skyldigheten att vara i arbete är i regel arbete där arbetstiden är minst 18 timmar i veckan och för vilket lön betalas enligt kollektivavtalet. 

Vid granskningen av om skyldigheten att vara i arbete uppfylls beaktas också de kalenderveckor under vilka personen har deltagit i sådan sysselsättningsfrämjande service som räknas upp i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, studerat på heltid eller varit sysselsatt på heltid som företagare eller i eget arbete. 

Rätten till arbetslöshetsförmån återfås också när minst fem år har förflutit från det förfarande som ledde till att personen ålades skyldighet att vara i arbete. 

Kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen 

Ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen inleddes den 1 mars 2021 och fortsätter till utgången av 2023. De uppgifter som annars hör till arbets- och näringsbyrån och som på ett centralt sätt hör till serviceprocessen för arbetssökande har i samband med försöket överförts till de kommuner som deltar i kommunförsöket. Uppgifterna gäller bland annat ordnande av intervjuer med arbetssökande och utarbetande av en sysselsättningsplan. Kommunen ger också arbetssökanden arbetserbjudanden och hänvisar honom eller henne till tjänster som stöder jobbsökningen och sysselsättningen. Bestämmelser om försöket finns i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen (1269/2020). 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

De föreslagna ändringarna stärker sysselsättningen med uppskattningsvis cirka 9 50010 000 sysselsatta. I siffran ingår inte ökningen med cirka 1 200 årsverken av den personal som sköter arbetskraftsservicen vid arbets- och näringsbyråerna och de kommuner som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen. Ökningen av sysselsättningen minskar på lång sikt utgifterna inom de offentliga finanserna med uppskattningsvis cirka 230 miljoner euro per år. Med beaktande av de nedan angivna effekterna som ökar utgifterna inom de offentliga finanserna kommer ändringarna på längre sikt att minska utgifterna inom de offentliga finanserna med uppskattningsvis cirka 140 miljoner euro per år. 

Ökningen av arbets- och näringsbyråernas och kommunernas personal medför kostnader för staten på 70 miljoner euro per år från och med ingången av år 2022. Ändringen av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa ökar utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa inom de offentliga finanserna med uppskattningsvis cirka 33,4 miljoner euro per år. Samtidigt minskar dock utgifterna för utkomststödet och bostadsbidraget med uppskattningsvis cirka 16,9 miljoner euro per år. 

Arbets- och näringsbyrån eller kommunen ordnar årligen uppskattningsvis cirka 2,3 miljoner inledande intervjuer, samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning för arbetssökande. För närvarande är det motsvarande uppskattade antalet cirka en miljon. För att fullgöra den föreslagna skyldigheten att söka arbete gör arbetssökandena uppskattningsvis cirka 14 miljoner jobbansökningar eller andra jobbsökningsåtgärder per år. 

De föreslagna ändringarna effektiviserar vägledningen av arbetssökande till tjänster som motsvarar deras servicebehov. Ökningen av efterfrågan på tjänster har inte beaktats i denna proposition. Å andra sidan kan efterfrågan på till exempel träning som ordnas som en separat tjänst i anslutning till jobbsökning minska, eftersom arbetssökanden erbjuds motsvarande stöd vid samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning. 

Genomförandet av ändringarna förutsätter nya verksamhetslokaler, utveckling av informationssystem samt utbildning av personal vid arbets- och näringsbyråerna och i de kommuner som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen. Avsikten är att genomföra dessa inom ramen för de nuvarande anslag som anvisats för genomförandet och de anslag som allokeras via EU:s så kallade återhämtningsinstrument. 

Ändringarna inverkar också på genomförandet av kommunförsöket för främjande av sysselsättningen. De omständigheter som hänför sig till detta beskrivs i 12 kap. (Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning). 

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

4.2.1.1  Konsekvenser för samhällsekonomin och den offentliga ekonomin

Ökningen av arbets- och näringsbyråernas och kommunernas personal medför kostnader för staten på 70 miljoner euro per år från ingången av år 2022 under moment 32.01.03 (Arbets- och näringsbyråernas omkostnader, reservationsanslag 2 år) under huvudtiteln för arbets- och näringsministeriet i statsbudgeten. Frågan behandlas närmare i avsnitt 4.2.2 (Konsekvenser för myndigheterna). Syftet är att arbets- och näringsbyråerna och kommunerna flexibelt ska kunna utöka sin personal redan från ingången av 2022, även om de ändringar som gäller serviceprocessen för arbetssökande föreslås träda i kraft den 2 maj 2022. De utgifter som föranleds staten specificeras närmare nedan samt i kapitel 12 (Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning). 

De ändringar i informationssystemen som hänför sig till de föreslagna ändringarna medför kostnader för staten till ett belopp av uppskattningsvis cirka 13,0 miljoner euro år 2022 och uppskattningsvis cirka 7,0 miljoner euro år 2023. Utgiften hänförs till arbets- och näringsministeriets huvudtitel under moment 32.01.10 Utveckling av digitaliseringen. 

De föreslagna ändringarna i systemet för utkomstskyddet för arbetslösa ökar utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa inom de offentliga finanserna med uppskattningsvis cirka 33,4 miljoner euro per år. Eftersom ändringarna ska tillämpas från ingången av maj 2022 kommer utgiftsökningen i statsbudgeten 2022 under social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel att vara uppskattningsvis cirka 6,5 miljoner euro (på årsnivå 9,8 miljoner euro) under moment 33.20.50 Statsandel till förtjänstskyddet och alterneringsersättningen inom arbetslöshetsförmånerna (förslagsanslag) och uppskattningsvis cirka 10,2 miljoner euro (på årsnivå 13,0 miljoner euro) under moment 33.20.52 Statsandel till grundskyddet inom arbetslöshetsförmånerna (förslagsanslag). Utöver staten föranleds också Sysselsättningsfonden och arbetslöshetskassorna kostnader från och med år 2022. 

På grund av ändringarna i fråga om utkomstskyddet för arbetslösa minskar utgifterna under moment 33.10.54 (bostadsbidrag) år 2022 med uppskattningsvis cirka 1,6 miljoner euro (på årsnivå 2,4 miljoner euro) och under moment 33.10.57 (utkomststöd) med uppskattningsvis cirka 4,8 miljoner euro (på årsnivå 7,3 miljoner euro). 

De föreslagna ändringarna bedöms som helhet minska utgifterna inom de offentliga finanserna med cirka 230 miljoner euro per år, om ovannämnda utgiftsökningar inte beaktas. Denna effekt bedöms uppstå i sin helhet i det skede då arbetslösheten har upphört för en stor del av dem som för närvarande är arbetslösa, eller det i fråga om dem har inletts en ny arbetslöshetsperiod, till vilken den föreslagna intensiva period på tre månader som stöder jobbsökningen och sysselsättningen hänförs. Om man antar att detta kommer att gälla cirka 90 procent av de arbetssökande inom tre år, börjar den fulla sysselsättningseffekten av de föreslagna ändringarna från och med 2025. 

Om man antar att effekten av en sysselsatt person för den offentliga ekonomin är cirka 23 000 euro per år och att man framskrider linjärt till full sysselsättningseffekt, kommer de offentliga finanserna (utan ovan nämnda utgiftsökningar) år 2022 att stärkas med uppskattningsvis cirka 33 miljoner euro, år 2023 med uppskattningsvis cirka 99 miljoner euro, år 2024 med uppskattningsvis cirka 164 miljoner euro och från år 2025 med uppskattningsvis 230 miljoner euro. Ovan nämnda effekt på 23 000 euro beskriver den genomsnittliga effekten för den offentliga ekonomin i fråga om en sysselsatt person. I uppskattningen har man beaktat effekten på inkomstöverföringar och skatter, men inte till exempel arbetspensionsavgifter. 

Enligt Sysselsättningsfondens uppskattning ökar 9 500 nya sysselsatta Sysselsättningsfondens arbetslöshetsförsäkringspremieintäkt med uppskattningsvis cirka 9,3 miljoner euro per år enligt nivån för den nuvarande arbetslöshetsförsäkringspremien, om arbetstagarens månadslön uppskattas vara 2 900 euro per månad. På basis av det som föreslås i propositionen kan ökningen av Sysselsättningsfondens influtna arbetslöshetsförsäkringspremier under de närmaste åren beräknas uppgå till cirka 0,9 miljoner euro år 2022, cirka 3,7 miljoner euro år 2023, cirka 6,5 miljoner euro år 2024 och cirka 9,3 miljoner euro år 2025. 

Påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa som föreslås bli slopade och ändrade 

Enligt propositionen ska de nuvarande tiderna utan ersättning i anslutning till jobbsökning och service som stöder sysselsättningen inte längre föreläggas. Dessutom förkortas längden på de tider utan ersättning som hänför sig till det att arbetssökanden själv orsakade anställningsförhållandets upphörande och till vägran att ta emot ett säkert arbete, och de tider utan ersättning som förelagts av dessa orsaker beaktas inte längre vid bedömningen av om arbetssökandens förfarande har upprepats. Det sistnämnda innebär att antalet skyldigheter att vara i arbete minskar. 

Nedan har konsekvenserna av dessa ändringar bedömts statiskt, dvs. utan antaganden om ändringarnas konsekvenser för beteendet. Bedömningen baserar sig på antalet tider utan ersättning som förelagts på grund av vägran att ta emot arbete. I praktiken avses med vägran att ta emot arbete i detta sammanhang situationer där arbetssökanden utan en sådan giltig orsak som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har låtit bli att söka arbete som arbets- och näringsbyrån erbjudit. 

Vid bedömningen har man använt uppgifter i Folkpensionsanstaltens informationssystem som anger hur den tid utan ersättning som förelagts på grund av vägran att ta emot arbete inverkar på andra förmåner som personen får. Denna bedömning av konsekvenserna har generaliserats till att gälla även de andra ändringar som gäller tider utan ersättning. Informationen har sammanförts med antalsuppgifter om andra tider utan ersättning och med den förväntade faktiska tid som inverkar på förmånerna. På denna grund har ändringarnas konsekvenser för förmånerna till bruttobelopp bedömts. 

Nedan jämförs på basis av uppgifterna i Folkpensionsanstaltens informationssystem beloppet av de förmåner som personen fått för de två månader som föregår föreläggandet av en tid utan ersättning och för de två månader som följer efter utlåtandet. Enligt en sådan bedömning sjunker bruttobeloppet av de förmåner som personen får med i genomsnitt cirka 440 euro under två månaders tid. 

Motsvarande uppgifter i fråga om inkomstrelaterad dagpenning finns inte att tillgå. Till denna del har konsekvenserna bedömts på basis av uppgifter på person- och årsnivå med hjälp av en regressionsanalys genom att man kombinerat de uppgifter om arbetskraftspolitiska utlåtanden som framgår av arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik med de förmåner som en person får på årsnivå. Denna analys är förenad med osäkerhetsfaktorer i fråga om urval och exakthet. I fråga om inkomstrelaterad dagpenning kan konsekvenserna bedömas enligt följande: 

I figuren beskrivs sambandet mellan föreläggandet av en tid utan ersättning på 60 dagar för vägran att ta emot arbete och erhållandet av inkomstrelaterad dagpenning i Finansinspektionens personmaterial. Den oavbrutna linjen beskriver andelen personer som får inkomstrelaterad dagpenning av alla som förelagts denna tid utan ersättning i februari-december 2018 i förhållande till den dag då tidsfristen börjar. Den streckade linjen beskriver andelen personer som får inkomstrelaterad dagpenning i kontrollgruppen. Kontrollgruppen har bildats genom att man tagit ett urval av dem som fått förmåner den första dagen varje månad i februari–december 2018. 

Med stöd av vad som anförts ovan kan konsekvenserna för förmånerna av tider utan ersättning som förelagts på grund av vägran att ta emot arbete bedömas enligt följande: 

	Utkomstskydd för arbetslösa	Allmänt bostadsbidrag	Utkomststöd	Ändring av  förmånsutgifter  totalt
Grundskyddet	-643 euro	+6 euro	+199 euro	-438 euro
Förtjänstskyddet	-1200 euro	+100 euro	+400 euro	-700 euro

Utifrån bedömningen ovan kan man också bedöma förmånseffekterna av andra ändringar som gäller påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa. Uppskattningen av förmånsutgifterna baserar sig på ett tidsmässigt samband mellan påförandet av påföljden och ändringen av förmånsutgifterna. Dessutom antas effekten vara linjärt beroende av påföljdens längd. 

Om den 90 dagar långa tid utan ersättning som föreläggs på basis av att en person lämnar arbetet förkortas till 45 dagar, ökar förmånsutgifterna för varje tidsperiod utan ersättning enligt en sådan här beräkning i fråga om grundskyddet med uppskattningsvis 329 euro (7,3 euro multiplicerat med 45 dagar) och i fråga om förtjänstskyddet med uppskattningsvis 527 euro (11,7 euro multiplicerat med 45 dagar). År 2019 gavs sammanlagt 13 894 arbetskraftspolitiska utlåtanden om arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning som gällde en tid utan ersättning på grund av att personen lämnat arbetet och 17 015 utlåtanden om inkomstrelaterad dagpenning. På denna grund beräknas effekten på förmånsutgifterna uppgå till sammanlagt cirka 13,53 miljoner euro per år. 

Beräknat på det sätt som beskrivs ovan kommer reformen av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa att öka bruttobeloppet av de förmånsutgifter som medförs för de offentliga finanserna med cirka 28,4 miljoner euro per år. 

Jämkning av långa karenser	Arbetsmarknadsstöd	Grunddagpenning	Inkomstrelaterad dagpenning	Sammanlagt
Utkomstskydd för arbetslösa	4 512 788 e	2 680 487 e	16 099 800 e	23 293 075 e
Allmänt bostadsbidrag	44 894 e	26 666 e	1 341 650 e	1 413 211 e
Utkomststöd	1 397 136 e	829 865 e	5 366 600 e	7 593 601 e
Sammanlagt	3 070 758 e	1 823 956 e	9 391 550 e	14 286 264 e

Upphörande  karenser

Utkomstskydd för arbetslösa	13 216 017 e	2 223 392 e	3 583 590 e	19 022 999 e
Allmänt bostadsbidrag	131 477 e	22 119 e	597 265 e	750 860 e
Utkomststöd	4 091 611 e	688 351 e	1 194 530 e	5 974 492 e
Sammanlagt	8 992 930 e	1 512 922 e	1 791 795 e	12 297 647 e

Upphörande skyldigheter att vara i arbete

Utkomstskydd för arbetslösa	1 106 279 e	744 660 e	1 122 400 e	2973 339 e
Allmänt bostadsbidrag	11 006 e	7 408 e	187 067 e	205 480 e
Utkomststöd	342 498 e	230 543 e	374 133 e	947 175 e
Sammanlagt	752 775 e	506 709 e	561 200 e	1 820 684 e

Ändringar  sammanlagt

inkluderar inte karenser

Utkomstskydd för arbetslösa	18 835 084 e	5 648 540 e	20 805 790 e	45 289 414 e
Allmänt bostadsbidrag	187 377 e	56 193 e	2 125 982 e	2 369 551 e
Utkomststöd	5 831 245 e	1 748 759 e	6 935 263 e	14 515 267 e
Sammanlagt	12 816 462 e	3 843 588 e	11 744 545 e	28 404 595 e

Ny graderad påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa 

Antalet arbetssökande för vilka det inte föreläggs någon påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa på grund av att det är fråga om en första försummelse av skyldigheten att söka arbete eller delta i servicen uppskattas vara cirka 174 000 per år. Uppskattningen består av flera olika delfaktorer, som det redogörs för nedan. 

Utifrån antalet tider utan ersättning som gäller vägran att ta emot arbete (2019) hade cirka 11 procent av dem som fått ett arbetserbjudande av arbets- och näringsbyrån låtit bli att söka arbetet. Det uppskattas att sammanlagt cirka 437 000 arbetssökande omfattas av de föreslagna ändringarna och att cirka 90 procent av arbetssökandena, dvs. cirka 393 000 arbetssökande, åläggs en kvantitativ skyldighet att söka arbete. Om man antar att samma relativa andel på 11 procent av arbetssökandena också försummar att fullgöra skyldigheten att söka arbete, försummas jobbsökningsskyldigheten en gång per år av cirka 48 000 arbetssökande. 

I denna regeringsproposition föreslås inga ändringar i antalet eller innehållet i de tjänster som ska ordnas. Av denna anledning har man i bedömningen använt det antal tider utan ersättning som 2019 förelagts på grund av försummelse av att fullfölja sysselsättningsplanen samt vägran att delta i sysselsättningsfrämjande service och avbrytande av service. Sådana tider utan ersättning förelades sammanlagt cirka 66 000 olika arbetssökande. 

Enligt statistikuppgifterna om revideringen av sysselsättningsplanerna ordnades det år 2019 uppskattningsvis cirka 888 000 intervjuer med arbetssökande. Av dessa ordnades uppskattningsvis cirka 25 procent på plats vid arbets- och näringsbyrån. För cirka 10 000 arbetssökande förelades en tid utan ersättning för att de inte anlände till arbets- och näringsbyrån för utarbetande eller revidering av sysselsättningsplanen eller vägrade göra upp eller revidera planen. Av siffrorna kan man dra slutsatsen att uppskattningsvis cirka fyra procent av arbetssökandena inte anlände till ett möte för utarbetande eller revidering av sysselsättningsplanen. 

Om samma relationstal används för att bedöma hur många arbetssökande som uteblir från den inledande intervjun, ett samtal om jobbsökning eller ett kompletterande samtal om jobbsökning i enlighet med den föreslagna serviceprocessen för arbetssökande, sker uppskattningsvis cirka 60 000 försummelser per år, om avsikten är att träffa arbetssökande på plats på arbets- och näringsbyrån eller i lokaler i en kommun som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen sammanlagt cirka 142 000 gånger per år. Siffran kan vara mindre, eftersom det inte föreskrivs om sättet att ordna samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning. 

På basis av ett förfarande som gällde att låta bli att söka erbjudet arbete, utarbetande eller genomförande av sysselsättningsplanen och deltagande i service förelades år 2019 uppskattningsvis cirka 39 000 arbetssökande en tid utan ersättning. Av dessa arbetssökande förelades uppskattningsvis cirka 9 600 också skyldighet att vara i arbete inom ett halvt år eller en ny tid utan ersättning inom ett år från det att den första tiden utan ersättning började. I dessa situationer har arbetssökandens förfarande som enligt en arbetskraftspolitisk bedömning kan anses vara klandervärt upprepats. 

På grund av upprepat förfarande förelades en påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa på det sätt som beskrivs ovan för uppskattningsvis cirka 25 procent av dem som förelagts en tid utan ersättning i anslutning till den första jobbsökningen eller servicen. Detta motsvarar cirka 2 procent av alla arbetssökande. Om man antar att 25 procent av de arbetssökande som gjort sig skyldiga till en första försummelse förfar klandervärt även i fortsättningen, föreläggs årligen uppskattningsvis cirka 43 000 arbetssökande tider utan ersättning som varar 5 utbetalningsdagar för arbetslöshetsförmån. Om samma relationstal används, föreläggs uppskattningsvis cirka 10 500 arbetssökande årligen tider utan ersättning som varar 10 utbetalningsdagar för arbetslöshetsförmån. Antalet skyldigheter att vara i arbete som föreläggs har inte uppskattats på grund av de osäkerhetsfaktorer som är förenade med bedömningen. 

Bedömningen är också förenad med andra osäkerhetsfaktorer. Den viktigaste torde vara frågan huruvida kortare påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa än för närvarande ökar försummelserna. Å andra sidan kan arbetssökandens frihet att i princip välja vilka jobb de söker och det bättre stöd som arbetskraftsmyndigheterna erbjuder vid jobbsökning och hänvisning till service också minska antalet försummelser och påföljder. 

4.2.1.2  Konsekvenser för företagen

Arbets- och näringsministeriet har utrett bruttoökningen av sysselsättningen, dvs. uppkomsten av nya arbetstillfällen. Räisänen, Heikki – Ylikännö, Minna; Minne uudet työpaikat syntyivät vuonna 2019?; publikationsserien TEM-analyyseja 104/2020. Det urval som använts som material representerar i viktad form cirka 154 000 till största delen små verksamhetsställen som sysselsätter 19 personer. Bland dem var en ökning av antalet anställda, ersättandet av en arbetstagare som övergått till en annan arbetsplats samt tillsättandet av ett vikariat de vanligaste enskilda rekryteringsorsakerna. 

De ovan nämnda verksamhetsställena sökte år 2019 sammanlagt cirka 764 600 arbetstagare huvudsakligen för viss tid. Antalet ökade från år 2018 och är det högsta efter år 2014. Samtidigt ökade bristen på arbetskraft till en nivå på cirka 65 000 personer. Detta innebär att cirka 65 000 anställningsförhållanden inte uppstod, eftersom den eller de personer som söktes för lediga jobb inte hittades. När man beaktar arbetskraftsbristens inverkan vid rekryteringen till nya jobb, beräknas det i utredningen att det uppstod cirka 333 000 nya jobb. I utredningen konstateras det dock att enligt en annan beräkning blir siffran som lägst cirka 254 000. 

Enligt arbets- och näringsministeriets utredning anlitades oftast verksamhetsställets egen personal vid rekryteringen. Andra betydande rekryteringskanaler var arbets- och näringsbyrån, tidigare arbetstagare och andra informella personkontakter, verksamhetsställets egna webbsidor samt sociala medier. De olika kanalerna för rekrytering av arbetskraft gäller enligt utredningen lite olika grupper av arbetssökande. Arbets- och näringsbyrån konstaterades vara en viktig kanal för rekrytering av både sysselsatta och arbetslösa, medan inofficiella kanaler var viktiga för rekrytering av sysselsatta och arbetslösa samt studerande och skolelever. 

Den föreslagna skyldigheten att söka arbete stöder företagens rekryteringsprocesser. Den ökning av utbudet av arbetskraft som beror på antalet arbetsansökningar till arbetsgivarna kan inte uppskattas, eftersom det inte är känt i hur stor utsträckning arbetslösa för närvarande gör arbetsansökningar. 

Om företaget inte håller på att rekrytera nya arbetstagare, kan arbetssökandenas arbetsansökningar vara en belastning för företaget. Det har dock inte föreslagits någon skyldighet för företag att till exempel bevara arbetsansökningar eller föra bok över arbetssökande som tagit kontakt. Därför bedöms belastningen vara obetydlig. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

I det följande beskrivs den skyldighet att självständigt söka jobb som ingår i systemet med utkomstskydd för arbetslösa i Nederländerna, Sverige, Tyskland och Danmark. Dessa länder har valts eftersom deras samhällsförhållanden påminner om Finlands. I tabellform finns dessutom samlade uppgifter om självständig jobbsökning som förutsätts för fortsatt utbetalning av arbetslöshetsförmån i vissa andra länder. Uppgifterna grundar sig i huvudsak på OECD:s utredningar Langenbucher, K. (2015), ”How demanding are eligibility criteria for unemployment benefits, quantitative indicators for OECD and EU countries”, OECD Social, Employment and Migration Working Papers, No. 166, OECD Publishing, Paris. Finns på adressen , ochImmervoll, H. (2018), ”How demanding are activation requirements for jobseekers? New evidence on activity-related eligibility criteria for unemployment and social assistance bene-fits”, OECD Social, Employment and Migration Working Papers, No. 215, OECD Publish-ing, Paris. Finns på adressen ttps://doi.org/10.1787/2bdfecca-en. och i frågan om ordnandet av serviceprocessen på de uppgifter som finns att tillgå på respektive länders webbplatser. Uppgifterna har samlats in före covid-19-pandemin. 

7.1  Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice

1 kap. Allmänna bestämmelser 

3 §.Definitioner. Begreppet arbetslös, som definieras i 3 punkten, preciseras genom att också de arbetsavtal där det avtalas om varierande arbetstid beaktas. Den ändrade definitionen inverkar förutom på tillämpningen av de ändringar som föreslås i 2 och 3 kap. i fråga om den arbetssökandes serviceprocess och jobbsökningsskyldighet också på bl.a. förutsättningarna för beviljande av lönesubvention. 

Med ett villkor om varierande arbetstid i ett arbetsavtal avses ett arbetstidsarrangemang där arbetstagarens arbetstid utifrån det arbete arbetsgivaren kan erbjuda under en fastställd period varierar mellan en minimiarbetstid och en maximiarbetstid, eller ett arrangemang där arbetstagaren förbinder sig att utföra arbete enligt arbetsgivarens behov av arbetskraft och på dennes särskilda begäran. I arbetslivet kallas sådana avtal ofta nollavtal och arbetstagarna behovsanställda. 

En person som följer ett avtal om varierande arbetstid föreslås enligt bestämmelsen vara arbetslös, om den minimiarbetstid som det avtalats om, dvs. den arbetstid som arbetstagaren garanterats, understiger fyra timmar per vecka. Den faktiska arbetstiden har ingen betydelse. Om ändring av arbetstidsvillkoret i arbetsavtalet så att det motsvarar arbetsgivarens verkliga behov av arbetskraft föreskrivs i 1 kap. 11 § 3 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001). En ändring av arbetstidsvillkoret ska fortfarande vara en sak mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. 

Som arbetslös betraktas även en person som har rätt till arbetslöshetsförmån i fyra månader utan hinder av sådan sysselsättning i företagsverksamhet eller i eget arbete som personen inlett som arbetslös enligt 2 kap. 5 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Som arbetslös betraktas även en person som har rätt till arbetslöshetsförmån i högst sex månader utan hinder av studier enligt 2 kap. 10 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Arbets- och näringsbyrån avgör i nuläget inte i sådana situationer huruvida det är fråga om företagsverksamhet eller sysselsättning i eget arbete eller om studier bedrivs som heltids- eller deltidsstudier när den ger arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmån. Begreppet arbetslös behöver till denna del preciseras i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, eftersom definitionen har betydelse för tillämpningen av de ändringar som föreslås i 2 och 3 kap. och som gäller den arbetssökandes serviceprocess och jobbsökningsskyldighet. 

Bland de företagare och studerande arbetssökande som avses ovan finns sådana vilkas företagsverksamhet eller studier utan tvivel bedrivs på heltid. Det finns också sådana vilkas företagsverksamhet bedrivs i mycket blygsam skala eller för vilka den arbetsvolym som studierna ger upphov till är väldigt begränsad. Eftersom syftet med 2 kap. 5 och 10 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är att bereda möjlighet att lyfta arbetslöshetsförmån utan hinder av företagsverksamhet och studier, är det motiverat att i definitionsbestämmelsen jämföra dessa personer med just arbetslösa. 

Den föreslagna 3 a-punkten är ny. I den föreskrivs om personer som anses vara hotade av arbetslöshet. Också den nya definitionen sammanhänger med de ändringar som föreslås i 2 och 3 kap. 

En person anses vara hotad av arbetslöshet om han eller hon löper risk att bli arbetslös inom två veckor. Orsaken till arbetslösheten har ingen betydelse, och inte heller tas det vid tillämpningen av bestämmelsen hänsyn till exempelvis vilka möjligheter personen har att snabbt få sysselsättning på nytt. 

Som en person som hotas av arbetslöshet betraktas t.ex. den som utför arbete i tidsbundet anställningsförhållande som varar högst två veckor. Till denna del överensstämmer bestämmelsen med de förutsättningar som gäller jämkad arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. En jämkad förmån kan betalas ut, om ett anställningsförhållande på heltid varar högst två veckor. Som en person som hotas av arbetslöshet betraktas även den som har högst två veckor kvar i en visstidsanställning eller av uppsägningstiden eller studier som bedrivs på heltid. 

Det som föreskrivs i 1 mom. 5 och 6 punkten föreslås bli ändrat så, att en sektorsövergripande sysselsättningsplan ska anses vara en sådan plan som ersätter sysselsättningsplanen. Definitionen ska endast gälla vid tillämpningen av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, och den ändrade definitionen påverkar inte i något avseende t.ex. tillämpningen av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. 

Enligt lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen är en sektorsövergripande sysselsättningsplan numera definierad som sysselsättningsplan. En sektorsövergripande sysselsättningsplan motsvarar dock till sin natur mer en aktiveringsplan och en integrationsplan än en sådan sysselsättningsplan som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, eftersom också andra myndigheter än arbets- och näringsbyrån kan delta i utarbetandet av en sektorsövergripande sysselsättningsplan, en aktiveringsplan och en integrationsplan och de åtgärder som avtalas i planen till sin art kan vara också andra än sådana som har en direkt anknytning till sysselsättning. 

Också den föreslagna 6 a-punkten i 1 mom. är ny. Med jobbsökningsskyldighet avses den skyldighet en arbetssökande som omfattas av en sysselsättningsplan enligt 3 kap. har att söka möjliga jobb inom granskningsperioden och som är en förutsättning för arbetslöshetsförmån. 

4 §.Tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Bestämmelserna i 3 mom. preciseras på grund av de ändringar som föreslås i 2 kap. 

9 §.Den arbetssökandes bostad och pendlingsregion. Det föreslagna 2 mom. är nytt till sitt innehåll. För att göra kontakterna mellan arbets- och näringsbyrån och den arbetssökande smidigare ska den arbetssökande anses vara bosatt på den adress som anges i befolkningsdatasystemet. Han eller hon har dock möjlighet att meddela arbets- och näringsbyrån en annan adress, som då ska betraktas som primär. Vid behov ska den arbetssökande tillfrågas om för vilken tid den meddelade adressen gäller. 

Arbetssökandens möjlighet att meddela arbets- och näringsbyrån någon annan adress än den som antecknats i befolkningsdatasystemet behövs, eftersom en tillfällig adress antecknas i befolkningsdatasystemet endast när den tillfälliga vistelsen på annan adress varar över tre månader. Arbets- och näringsbyrån behöver dock arbetssökandens aktuella kontaktuppgifter. 

Den arbetssökandes bostad definieras på samma sätt också då den adress som uppgetts som bostad påverkar den arbetssökandes rättigheter och skyldigheter. Bostaden sammanhänger också med beloppet av den kostnadsersättning som betalas under tiden för vissa sysselsättningsfrämjande tjänster och med skyldigheten att ta del av service som är en förutsättning för fortsatt arbetslöshetsförmån. 

Undantag kan göras från antagandet om vilken bostadsadress som anses vara den gällande, om det utifrån de uppgifter arbets- och näringsbyrån har är uppenbart att adressen inte är den rätta. 

2 kap. Serviceprocessen för arbetssökande 

Kapitlets rubrik ska ändras så att den bättre beskriver dess nya innehåll. 

1 §.Inledande av jobbsökning. Det föreskrivs i paragrafen om alla de förutsättningar som ska föreligga vid inledandet av jobbsökningen och om de förutsättningar som gäller utländska medborgare enligt bestämmelserna i den gällande 2 §. 

I 1 mom. föreskrivs det om inledande av jobbsökning på motsvarande sätt som i det gällande 1 mom. Bestämmelsen i 2 mom. 1 punkten i lagförslaget motsvarar i princip nuvarande tillämpningspraxis. Den arbetssökande bör lämna de uppgifter som behövs för att han eller hon ska kunna registreras som arbetssökande, vilket är en förutsättning för tillhandahållande av offentlig arbetskraftsservice. Med lämnande av uppgifter avses att personen besvarar de frågor som arbets- och näringsbyrån ställer, eller som framförts till personen i en nättjänst. Bestämmelser om framläggandet av eventuella handlingar och andra motsvarande utredningar finns i 2 §. 

I 2 mom. 2 punkten föreskrivs det om personens skyldighet att lämna sina kontaktuppgifter i samband med en anmälan som arbetssökande. Det sägs inte längre något om arbetserbjudanden till arbetssökande i samband med begäran om kontaktuppgifter. Den arbetssökandes adress behövs dock fortfarande för att han eller hon ska kunna nås och eftersom bostaden inverkar på den regionala rörlighet som förutsätts i samband med jobbsökning och på skyldigheten att delta i sysselsättningsfrämjande service. Bestämmelsen utgör dock inte något hinder för användning av t.ex. skyddad e-post i kontakterna mellan den arbetssökande och arbets- och näringsbyrån. På samma sätt som för närvarande förutsätter inledning av jobbsökning inte att en person som är utan bostad eller saknar telefon ska uppge sin gatuadress eller sitt telefonnummer till arbets- och näringsbyrån. 

Det föreslås att en ny 3 punkt fogas till 2 mom. Det kan av en arbetssökande krävas att han eller hon i samband med inledande av jobbsökningen t.ex. reserverar en tid för en inledande intervju. De åtgärder som då förutsätts ska alltid vara sådana att den arbetssökande kan sköta dem med ett samtal eller ett besök. 

De villkor som gäller utlänningar i det nya 3 mom. motsvarar till sitt innehåll bestämmelserna i nuvarande 2 § 1 och 2 mom. 

Paragrafens 4 mom. är nytt. Om personen inte registreras som arbetssökande, ska ett beslut ändå ges, oberoende av om personen ansöker om arbetslöshetsförmån eller inte. Beslutet gäller inte rätten till arbetslöshetsförmån, utan endast förutsättningarna för registrering som arbetssökande. Bestämmelsen sammanhänger med den nya 2 § i 14 kap., där det föreskrivs om ändringssökande. 

Om arbets- och näringsbyrån begränsar personens rätt att registrera sig som arbetssökande i nättjänsten med stöd av 3 § 2 mom. meddelas inget beslut om saken, eftersom det bara är fråga om sättet att registreras. Ett beslut ska meddelas om personen inte heller på basis av någon annan kontakt registreras som arbetssökande. 

2 §.Upphörande av jobbsökningens giltighet. 3 §.Inledande av jobbsökning på nytt. Jobbsökningens giltighet ska som för närvarande upphöra om personen meddelar att han eller hon inte längre önskar hålla sin jobbsökning i kraft. Dessutom upphör jobbsökningens att gälla på motsvarande sätt som för närvarande, om den arbetssökande inte inom utsatt tid lägger fram de redogörelser som avses i bestämmelsen för arbets- och näringsbyrån. Trots bestämmelsen ska arbets- och näringsbyrån precis som förr i regel utgå från de uppgifter som den arbetssökande själv meddelar, utan att kräva några handlingar eller motsvarande redogörelser. 

Jobbsökningens giltighet ska också upphöra om den arbetssökande inte inom utsatt tid förnyar sin ikraftvarande jobbsökning eller på något annat sätt än det som nämns i föregående stycke är i kontakt med arbets- och näringsmyndigheten på det sätt som krävs och inom utsatt tid. Med avvikelse från nuläget ska det sistnämnda bara leda till att jobbsökningens giltighet upphör om förfarandet upprepas. Bestämmelsen ska också tillämpas om den arbetssökande inte anländer till ett möte vid arbets- och näringsbyrån som han eller hon själv har reserverat tid för. Bestämmelser om detta föreslås i det nya 2 mom. 

I praktiken kan arbets- och näringsbyrån kräva att den arbetssökande t.ex. anländer till byrån vid en viss tid eller inom en viss tidsfrist, eller att den arbetssökande är anträffbar per telefon vid en viss tidpunkt. I synnerhet när ärendet sköts per telefon bör tidpunkten för när arbets- och näringsbyrån tar kontakt stå klart för den arbetssökande på ett tillräckligt avgränsat sätt, t.ex. med några timmars noggrannhet. Detta motsvarar den arbetspraxis arbets- och näringsbyrån tillämpar i nuläget. När arbets- och näringsbyrån bestämmer att ärendet ska skötas på något annat sätt än vid byrån, ska myndigheten beakta vad som har avtalats med den arbetssökande om kontakterna och vilka kontaktuppgifter han eller hon har uppgett. 

Efter att jobbsökningens giltighet har upphört, ska personen ha möjlighet att anmäla sig som arbetssökande på nytt. En förutsättning för detta ska emellertid vara att personen lägger fram de redogörelser som arbets- och näringsbyrån begärt, om jobbsökningens giltighet tidigare har upphört på grund av att personen inte lagt fram utredningarna. 

Enligt 3 § 2 mom. om inledande av jobbsökning på nytt ska arbets- och näringsmyndigheten kunna begränsa personens möjlighet att anmäla sig som arbetssökande via nättjänsten. Detta innebär t.ex. att en person som inte anlänt till arbets- och näringsbyrån inom utsatt tid inte nödvändigtvis kan inleda jobbsökningen utan att besöka byrån. Arbets- och näringsbyrån ska fästa särskild uppmärksamhet vid detta i sådana fall då det är uppenbart att en person försöker undvika att en inledande intervju, ett samtal om jobbsökning eller ett kompletterande samtal om jobbsökning fås till stånd. Beroende på vilket sätt som krävs för att sköta inledandet av jobbsökning på nytt, kan det t.ex. krävas att personen deltar i en inledande intervju. 

Enligt den gällande bestämmelsen i 1 § 2 mom. 4 punkten upphör jobbsökningen att vara i kraft, om den arbetssökande inte inom den tid och på det sätt som överenskommits i sysselsättningsplanen underrättar arbets- och näringsmyndigheten om hur han eller hon har följt planen. Arbets- och näringsbyråerna har inte tillämpat bestämmelserna i sin praxis, eftersom det i praktiken med stöd av den gällande 11 § i 2 a kap. i lag om utkomstskydd för arbetslösa leder till en tidsperiod utan ersättning att inte lämna uppgifterna i fråga. 

Eftersom den gällande bestämmelsen i 1 § 2 mom. 4 punkten enligt det som redovisats är av så liten betydelse, ska det inte längre föreskrivas att jobbsökningens giltighet upphör på denna grund. Fullföljandet av sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter sysselsättningsplanen ska dock fortfarande vara ett bindande villkor för att den arbetssökande ska få arbetslöshetsförmån. I prakten ska underlåtenhet att lämna uppgifterna leda till en tidsperiod utan ersättning enligt den nya 9 § i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom arbets- och näringsbyrån inte i praktiken nödvändigtvis har någon annan möjlighet att avgöra saken. Frågan kan vid behov behandlas på nytt efter att den arbetssökande har lämnat uppgifterna. 

Jobbsökningens giltighet upphör inte heller längre på den grunden att arbetssökanden inte deltar i de undersökningar eller bedömningar av arbetsförmågan som är nödvändiga för att klarlägga hans eller hennes servicebehov. Dessa åtgärder ska det avtalas om i sysselsättningsplanen. De konsekvenser det får i fråga om rätten till arbetslöshetsförmån, om den arbetssökande underlåter att följa sysselsättningsplanen, anges också i den nya 9 § i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Ändringen gör det möjligt att fortsätta med serviceprocessen, även om en utredning av arbetsförmågan inte kan göras.  

Bestämmelsen i 2 § 2 mom. om jobbsökningens upphörande i fråga om en utländsk arbetssökande motsvarar bestämmelsen i den gällande 2 § 3 mom. Också tillämpningspraxis förblir oförändrad, och en utländsk arbetssökandes jobbsökning upphör inte, om han eller hon ansöker om förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd innan tillståndet löper ut. Ifall fortsatt tillstånd inte beviljas och personen inte överklagar beslutet, avslutas jobbsökningen den sista dagen uppehållstillståndet är i kraft. Om en utlänning överklagar ett negativt beslut om fortsatt tillstånd, är jobbsökningen i kraft till dess att det meddelas ett lagakraftvunnet negativt beslut i ärendet eller det förlängda uppehållstillståndet löper ut. 

4 §.Information till arbetssökande. På samma sätt som för närvarande kan den arbetssökande få rådgivning hos arbets- och näringsbyrån, också t.ex. som riksomfattande telefontjänst och via arbets- och näringsbyråernas gemensamma webbplats. 

Den arbetssökande kan få information om exempelvis sysselsättningssituationen vad gäller arbetsuppgifter som han eller hon är intresserad av samt om arbetstillfällen där någon med den arbetssökandes kompetens har möjlighet att få arbete. Dessutom ska den arbetssökande vid behov få veta vilka studiemöjligheter som finns och informeras om lönesubventionerat arbete och startpeng. Närmare individuella uppgifter om sysselsättningsfrämjande service ska ges vid den inledande intervjun. Det som föreskrivs i 2 mom. ska preciseras genom ett omnämnande av att arbets- och näringsbyrån ska informera den arbetssökande om ansökan om arbetslöshetsförmån. 

5 §.Ordnande av inledande intervju.6 §.Ordnande av samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning.7 §.Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning. Paragraferna är nya. De innehåller samlade bestämmelser om serviceprocessen för arbetssökande. De viktigaste delarna i serviceprocessen är den inledande intervjun om jobbsökning och de samtal om jobbsökning och de kompletterande samtal om jobbsökning som ordnas senare. Kompletterande samtal om jobbsökning är den benämning som för tydlighetens skull kommer att användas i lagstiftningen för att beteckna de samtal som ordnas utöver de samtal om jobbsökning som ordnas var tredje månad. 

Arbets- och näringsbyrån ska ordna en inledande intervju med en arbetssökande inom fem vardagar från det att jobbsökningen inleddes. Att denna tidsfrist uppfylls är eftersträvansvärt, men tidsfristen ska dock såtillvida endast vara en målsättning att den ska ge arbets- och näringsbyrån möjlighet att ordna sin verksamhet på ett smidigt sätt. Alternativt kan man inom fem vardagar ordna ett lättare kompletterande samtal om jobbsökning, varefter en egentlig inledande intervju ordnas utan dröjsmål. 

Den arbetssökande ska erbjudas en inledande intervju inom fem dagar från det att jobbsökningen inleddes, men också tider senare än inom fem vardagar kan erbjudas. Förlängningen av tidsfristen kan dock i princip inte vara längre än några dagar, och denna möjlighet ska inte användas för att kringgå tidsfristen. Motsvarande gäller också samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning. 

Den inledande intervjun ersätter den intervju med arbetssökanden som i nuläget ordnas när jobbsökningen inletts. Den inledande intervjun ska ordnas för alla arbetssökande oberoende av om personen är arbetslös eller har vetskap om en säker arbetsplats. Syftet är att arbets- och näringsbyrån bättre än för närvarande ska kunna tillhandahålla service redan innan arbetslösheten börjat, också t.ex. för dem som har arbete men överväger att byta arbetsplats och för dem som hotas av arbetslöshet. Dessutom är den inledande intervjun av central betydelse när jobbsökningsskyldigheten formuleras och antecknas i sysselsättningsplanen. 

Den inledande intervjun ordnas på plats på arbets- och näringsbyrån, om inte något annat sätt att ordna servicen är mer ändamålsenligt med hänsyn till den arbetssökandes situation. De omständigheter som ska tas i beaktande är åtminstone uppgift om att en arbetslöshets- eller permitteringsperiod upphör, att behovet av service enligt en inledande bedömning är litet och att den arbetssökande måste resa en exceptionellt lång väg för att kunna vara i kontakt med myndigheten. Undantag i fråga om ordnandet av inledande intervjuer kan göras också av t.ex. säkerhetsskäl eller när den offentliga arbetskraftsservicen tillfälligt är överanhopad av ärenden. Att en arbetslöshetsperiod kommer att upphöra är av betydelse närmast i de fall då perioden med arbetslöshet kommer att vara mycket kort, t.ex. några få veckor. När det gäller permitterade kan den inledande intervjun i princip ordnas t.ex. per telefon. 

Om den inledande intervjun föregås av ett kompletterande samtal om jobbsökning, kan samtalet ordnas till exempel per telefon eller distansförbindelse. Ett kompletterande samtal om jobbsökning som ordnas före den inledande intervjun ersätter inte den inledande intervjun till exempel i fråga om permitterade. 

Den arbetssökandes tid i arbete kan också i övrigt beaktas i sättet att ordna den inledande intervjun, till exempel om personen anmäler sig som arbetssökande medan han eller hon ännu är i arbete eller utbildning och på grund av det inte kan vara fysiskt närvarande vid arbets- och näringsbyrån eller kommunens verksamhetsställe. På motsvarande sätt kan man samarbeta med arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service, om deltagandet i servicen hindrar dem från att ta del av servicen på plats. 

Under de tre följande månaderna efter den inledande intervjun ska det ordnas fem kompletterande samtal om jobbsökning. Utgångspunkten är att dessa ska ordnas varannan vecka. Avvikelser får göras om det i det enskilda fallet är ändamålsenligt och finns grundad anledning till detta. När ändamålsenligheten bedöms bör det beaktas att syftet är regelbundna kontakter mellan arbets- och näringsbyrån och den arbetssökande. Av denna anledning kan de kompletterande samtalen om jobbsökning inte i annat än yttersta undantagsfall ersättas med t.ex. serviceperioder omfattande flera dagar under vilka den jobbsökande dagligen får service. 

De fem kompletterande samtal om jobbsökning som ska ordnas i början av jobbsökningen ska gälla arbetslösa arbetssökande och arbetssökande som hotas av arbetslöshet. Dessutom ska serviceperioden gälla personer i lönesubventionerat arbete, arbetskraftsutbildning eller rehabilitering och dem som bedriver frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, även om en del av dessa inte är arbetslösa. Detta förutsatt att det lönesubventionerade arbetet, arbetskraftsutbildningen, rehabiliteringen eller de frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån bedöms pågå i högst en månad. Några närmare kriterier för rehabilitering anges inte. I bestämmelsen avses dock en sammanhängande intensivperiod av rehabilitering. 

För permitterade ordnas kompletterande samtal i det inledande skedet av jobbsökningen endast på den permitterades begäran. Det är då inte heller nödvändigt att ordna kompletterande samtal om jobbsökning varannan vecka, utan samtalen ska utgå från den permitterade personens servicebehov. 

Också de samtal om jobbsökning som ordnas var tredje månad ska gälla samtliga arbetssökande arbetslösa och personer som hotas av arbetslöshet och de arbetssökande som nämns ovan. I motsats till de kompletterande samtalen om jobbsökning ska de samtal om jobbsökning som ordnas var tredje månad gälla också personer i deltidsarbete och arbetstagare som har permitterats genom förkortad arbetstid, även om dessa arbetssökande inte är sådana arbetslösa som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

De två kompletterande samtal om jobbsökning som ska ordnas med sex månaders mellanrum ska bara gälla de arbetslösa som inte i det skedet deltar i sysselsättningsfrämjande service. Syftet med dessa samtal ska vara att erbjuda intensifierat stöd för jobbsökningen och att ge den arbetssökande tillgång till behövlig service. I regel har en arbetssökande som hotas av arbetslöshet inte behov av sådana samtal. Arbets- och näringsbyrån kan dock vid behov ordna kompletterade samtal om jobbsökning utifrån kundens servicebehov. Detta gäller alla enskilda kunder. 

I 2 mom. 4 punkten föreslås bestämmelser om de kompletterande samtal om jobbsökning som ordnas vid behov. Sådana samtal ordnas utöver de samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning som avses i 1–3 punkten enligt arbets- och näringsbyråns prövning. De kompletterande samtal om jobbsökning som avses i 4 punkten kan ordnas t.ex. i de fall då den arbetssökande omfattas av åtgärdsmodellen för omställningsskydd eller han eller hon har behov av extra stöd, men arbets- och näringsbyrån inte är skyldig att ordna möten enligt 1–3 punkten. 

Det samtal om jobbsökning som ordnas med tre månaders mellanrum ska genomföras på det mest ändamålsenliga sättet i varje enskilt fall. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid arbetssökandens servicebehov och arbetssökandens önskemål om hur det ska ordnas.  

Arbets- och näringsbyrån ordnar ett kompletterande samtal om jobbsökning på det sätt som i den rådande situationen är det mest ändamålsenliga med tanke på individens situation, med särskild hänsyn till hans eller hennes behov av service. De kompletterande samtalen om jobbsökning kan inte helt och hållet ersättas med hjälp av t.ex. digitala tjänster. I stället för ett kompletterande samtal om jobbsökning kan den arbetssökande erbjudas annan motsvarande personlig service som stöder jobbsökningen eller bidrar till att förbättra den arbetssökandes förutsättningar att få arbete. Kompletterande samtal om jobbsökning kan också ordnas som en del av andra tjänster. 

Ett möte med den arbetssökande för ett kompletterande samtal om jobbsökning vid arbets- och näringsbyrån kan behövas i den inledande fasen av arbetslöshetsperioden och särskilt om den blir utdragen. Till exempel när det gäller unga eller långtidsarbetslösa är det oftast ändamålsenligt med ett möte på ort och ställe. Med tanke på en konfidentiell och framgångsrik kundrelation är det till fördel om den arbetssökande kan besöka samma sakkunniga på arbets- och näringsbyrån varje gång. 

En helt ny inledande intervju med vidhängande period med kompletterande samtal om jobbsökning ska ordnas när en person anmäler sig som arbetssökande på nytt efter att minst sex månader har förflutit från det att en tidigare jobbsökningsperiod löpt ut. Det har inte någon betydelse av vilken orsak personen inte har varit arbetssökande. 

Om det har gått mindre än sex månader sedan en tidigare jobbsökning upphörde att vara i kraft, ordnas det inte någon inledande intervju, utan i stället ordnas ett samtal om jobbsökning eller ett kompletterande samtal om jobbsökning. En ny inledande intervju ordnas inte heller om personen har varit i heltidsarbete över sex månader och hans eller hennes jobbsökning har varit i kraft under den tiden. Den arbetssökandes behov av service och sysselsättningsplan revideras också i detta fall i samband med den inledande intervjun eller ett kompletterande samtal om jobbsökning. I t.ex. en sådan situation där giltigheten för den arbetssökandes jobbsökning upphör att varit i kraft om en dryg månad, och två månader har förflutet sedan det senaste samtalet om jobbsökning, ska följande samtal ordnas utan dröjsmål efter att personen har inlett sin jobbsökning på nytt. 

Om den arbetssökande är i lönesubventionerat arbete, arbetsprövning, oavbruten rehabilitering eller arbetskraftsutbildning eller bedriver frivilliga studier med arbetslöshetsförmån som pågår längre än en månad, ska det i det inledande skedet av perioden i arbete, arbetsprövning, rehabilitering eller utbildning inte ordnas några samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning, om inte ordnandet av kompletterande samtal av någon orsak är nödvändigt i det enskilda fallet. En månad innan arbetet, arbetsprövningen, rehabiliteringen eller utbildningen beräknas upphöra ska den arbetssökande dock kallas till ett samtal om jobbsökning och därefter till ett kompletterande samtal om jobbsökning. Syftet är att den arbetssökande ska ha möjlighet att få arbete och information om arbete som börjar redan innan den aktiverande verksamheten eller rehabiliteringen upphör eller mycket snart därefter. 

Med rehabilitering avses i bestämmelserna om den arbetssökandes serviceprocess och skyldighet att söka arbete oavbrutna, intensiva rehabiliteringsperioder. Till exempel enskilda möten som upprepas varje vecka är inte sådana rehabiliteringsperioder som avses här, men däremot kan till exempel rehabiliteringsperioder vid en institution samt möten flera gånger i veckan som är förenade med åtgärder under mellantiden vara sådan rehabilitering. Arbets- och näringsbyrån avgör saken på basis av prövning från fall till fall. Till exempel arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är inte sådan rehabilitering som avses här. 

Arbetstagare som har deltagit i så kallad rekryteringsutbildning eller motsvarande jobbsökning som ordnats i samarbete med arbetsgivaren ska kallas till samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning bara om utbildningen inte kommer att leda till sysselsättning eller om det finns något annat motsvarande skäl för att ordna ett samtal. 

8 §.Innehållet i en inledande intervju.9 §.Innehållet i ett samtal om jobbsökning. 10 §.Innehållet i ett kompletterande samtal om jobbsökning. Paragraferna är nya. 

Vid den inledande intervjun bedömer arbets- och näringsbyrån den arbetssökandes förutsättningar att söka och få arbete och utvärderar den arbetssökandes behov av service som stöder hans eller hennes jobbsökning och sysselsättning. Utifrån bedömningen utarbetas det en jobbsökningsplan som kan revideras vid samtalen om jobbsökning. Arbets- och näringsbyrån ska vid den inledande intervjun få tillräckliga uppgifter för att förbereda den service som ska tillhandahållas den arbetssökande, om den sökande inte genast kan hänvisas till ändamålsenlig service. Sysselsättningsplanen kan vid behov utarbetas eller ses över också vid ett kompletterande samtal om jobbsökning. 

Om en integrationsplan inte kan utarbetas för en i lagen om främjande av integration avsedd integrationskund, till exempel på grund av att den inledande kartläggningen pågår, utarbetas en sysselsättningsplan för honom eller henne. I fråga om integrationskunder kan delar av den inledande kartläggningen ersätta kompletterande samtal om jobbsökning. 

Arbetssökanden stöds i jobbsökningen och myndigheten strävar efter att hänvisa honom eller henne till ändamålsenlig service i ett så tidigt skede som möjligt. Till denna del ska den inledande intervjun, samtalen om jobbsökning och de kompletterande samtalen om jobbsökning bilda en konsekvent helhet som leder till att arbetssökanden får sysselsättning. Redan vid den inledande intervjun ska den arbetssökande i mån av möjlighet informeras om hur serviceprocessen kommer att framskrida för honom eller henne och vilket slag av service han eller hon sannolikt kommer att erbjudas senare. 

Stödjandet av jobbsökningen är ett väsentligt inslag i alla möten med arbets- och näringsbyrån. Stödjandet av jobbsökningen kan t.ex. innebära att den arbetssökande får råd när det gäller att göra arbetsansökningar och att de möjliga jobb som han eller hon kan söka presenteras. Om arbetssökanden har inriktat sig på att inleda eller utveckla företagsverksamhet, kan han eller hon vid mötena erbjudas stöd i anslutning till detta. 

I stället för ett kompletterande samtal om jobbsökning kan den arbetssökande erbjudas annan motsvarande personlig service som stöder jobbsökningen eller bidrar till att förbättra den arbetssökandes förutsättningar att få arbete. Ett kompletterande samtal om jobbsökning kan dock inte ersättas med t.ex. grupptjänster eller olika allmänna informationsmöten som gäller anlitandet av service vid arbets- och näringsbyrån eller annan motsvarande service. När sådan service ordnas, hänvisas den arbetssökande till denna service utöver samtalen om jobbsökning och de kompletterande samtalen om jobbsökning. Avvikelser från det som anges ovan kan göras t.ex. när arbets- och näringsbyrån är överanhopad av ärenden, men då ska det vara fråga om ett tillfälligt arrangemang som är helt exceptionellt. 

Trots det som anges ovan om grupptjänster och annan motsvarande service har arbets- och näringsbyrån möjlighet att ordna den inledande intervjun och samtalen om jobbsökning och de kompletterande samtalen om jobbsökning på ett sådant sätt att de motsvarar den arbetssökandes individuella behov av service. Detta gäller t.ex. mötenas längd och innehåll. 

11 §.Bedömning av servicebehovet. Paragrafen är ny. Utgångspunkten för bedömningen av den arbetssökandes behov av service är den kompetens och den yrkesskicklighet som han eller hon förvärvat genom utbildning och arbetserfarenhet, men även det övriga kunnande som personen förvärvat t.ex. genom hobbyverksamhet ska beaktas. Också den arbetssökandes egna önskemål och uppsatta mål har betydelse, och arbets- och näringsbyrån ska stödja uppnåendet av dessa mål. Ingen har dock ovillkorlig rätt att t.ex. få viss service, om det inte uttryckligen föreskrivs om detta. 

När det gäller den arbetssökandes arbets- och funktionsförmåga är det viktiga huruvida eventuella begränsningar i den uttryckligen påverkar den arbetssökandes möjligheter att få arbete. Vid behov ska den arbetssökande anvisas till en bedömning av arbetsförmågan. Den arbetssökandes arbets- och funktionsförmåga kan bedömas i samarbete med producenterna av social- och hälsovårdstjänster. På motsvarande sätt kan samarbete bedrivas med olika utbildningsproducenter för att utveckla den arbetssökandes kompetens. Inom samarbetet bör uppmärksamhet fästas vid ordnandet av ändamålsenliga servicehelheter och vid den lagstiftning om bl.a. integritetsskydd som tillämpas i varje enskilt fall. 

Arbetssökanden ska vid behov hänvisas till tjänster som tillhandahålls av någon annan aktör. Enligt 35 § i socialvårdslagen (1301/2014) ska arbets- och näringsbyrån vidta behövliga åtgärder, om byrån upptäcker att arbetssökanden är i behov av socialvård. 

12 §.Sysselsättningsplanens innehåll. Paragrafen motsvarar i huvudsak den gällande 7 §. Det betonas dock i bestämmelsen att syftet med de tjänster och andra åtgärder som ingår i planen är att arbetssökanden ska få sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. 

Eftersom genomförandet av planen i fortsättningen kommer att ha större betydelse bland annat för den arbetssökandes rätt att få arbetslöshetsförmån, preciseras paragrafen genom en hänvisning till att det i planen ska avtalas om tidsfrister för fullföljandet av olika åtgärder. 

13 §.Den arbetssökandes skyldigheter. Bestämmelserna i 1 mom. om skyldigheterna för arbetslösa motsvarar i huvudsak det som föreskrivs i den gällande 8 §. Den arbetssökande har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning. En arbetslös ska också delta i bedömningen av sitt servicebehov och i utarbetandet och översynen av sin sysselsättningsplan. Eftersom följderna av försummelse av skyldigheterna de facto endast påverkar förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmån, nämns i 1 och 2 mom. att skyldigheterna gäller arbetssökande som ansöker om arbetslöshetsförmån. 

Enligt 2 mom. ska arbetssökanden på motsvarande sätt som enligt den gällande 4 punkten i 2 kap. 1 § 2 mom. underrätta arbets- och näringsbyrån om hur sysselsättningsplanen har följts. Om den arbetssökande underlåter att underrätta arbets- och näringsbyrån, leder detta dock inte längre till att jobbsökningen upphör att vara i kraft. Bestämmelsen behövs, eftersom den arbetssökandes rätt att få arbetslöshetsförmån kan påverkas om sysselsättningsplanen inte följs. 

I 2 mom. finns ett bemyndigande att utfärda förordning. Genom förordning av statsrådet får det föreskrivas om den information om genomförandet av planen som den arbetssökande ska lämna till arbets- och näringsbyrån. Detta gäller i synnerhet uppgifter om jobbsökningen och om hur jobbsökningsskyldigheten har uppfyllts. Uppgifterna ska användas både till att stödja arbetsförmedlingen som uppföljningen av att de motprestationer som krävs för arbetslöshetsförmån uppfyllts. I anslutning till detta föreskrivs det i 3 mom. om den arbetssökandes skyldighet att spara jobbsökningsrelaterade utredningar för viss tid. 

14 §.Arbets- och näringsbyråns skyldigheter. Paragrafen motsvarar till sitt centrala innehåll den gällande 9 §. 

15 §.Påminnelse. Paragrafen är ny. Arbets- och näringsbyrån påminner i de situationer som nämns i paragrafen skriftligen arbetssökanden om hur hans eller hennes förfarande påverkar sysselsättningen och rätten att få arbetslöshetsförmån. Om arbetssökandens förfarande fortsätter senare, ges han eller hon alltid en ny påminnelse. 

Syftet är att säkerställa att den arbetssökande känner till förutsättningarna för att få arbetslöshetsförmån, t.ex. för att inte i framtiden oavsiktligt gå miste om senare förmåner av misstag. Ansvaret för jobbsökningens giltighet vilar dock alltid på den arbetssökande, och vare sig jobbsökningens giltighet eller uppfyllandet av förutsättningarna enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa påverkas av exempelvis den omständigheten att den arbetssökande inte tidigare fått en påminnelse, även om han eller hon borde ha fått det enligt paragrafen. 

3 kap. Arbetsförmedling 

1 §.Arbetsförmedlingens mål och allmänna principer. Innehållet i den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll den gällande 1 § och det gällande 2 § 3 mom. 

2 §.Arbetsförmedlingsservice. Paragrafens 1 mom. motsvarar det nuvarande 2 § 1 mom. 

Paragrafens 2 mom. är nytt. I samband med att en person anmäler sig som arbetssökande erbjuds han eller hon möjlighet att utforma en presentation som publiceras i nättjänsten Jobbmarknad. I presentationen kan arbetssökanden berätta till exempel om sin arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetens samt hurdant arbete han eller hon söker. Det är frivilligt att publicera en presentation och den arbetssökande behöver inte ange sina motiv för att låta bli att publicera den. 

Att presentationen inte publiceras påverkar inte heller jobbsökningens giltighet eller arbetssökandens rätt att få arbetslöshetsförmån. Att presentationen publicerats ska dock enligt 4 § beaktas vid bedömningen av om jobbsökningsskyldigheten uppfylls. 

I 3 mom. föreskrivs det om ett förfarande som motsvarar de nuvarande arbetserbjudandena. Arbets- och näringsbyrån anvisar den arbetssökande att söka för honom eller henne lämpliga anställningar. Arbets- och näringsbyrån eller serviceproducenten gör en bedömning av arbetets lämplighet för den arbetssökande med beaktande av den arbetssökandes yrkeserfarenhet, utbildning och övriga kompetens samt arbetsförmåga. Momentet gäller endast arbets- och näringsbyråns uppgifter i anslutning till arbetsförmedling. Det föreskrivs t.ex. särskilt om jobbsökningsskyldigheten som villkor för erhållande av arbetslöshetsförmån. 

3 §.Jobbsökningsskyldighet. Paragrafen är ny. I sysselsättningsplanen ska det i fråga om den inledande intervjun och i de samtal om jobbsökning som ordnas med tre månaders intervaller ingå en granskningsperiod på tre månader, under vilka den arbetssökande ska söka minst fyra i 4 § avsedda jobb som han eller hon har möjlighet att få. Granskningsperioden avser samtidigt en period vid vars utgång den arbetssökande senast ska underrätta arbets- och näringsmyndigheten om att den jobbsökning som ingår i sysselsättningsplanen har fullföljts. 

Ansökan till fyra möjliga jobb som utgångspunkt förutsätts av arbetslösa och med stöd av 5 § 1 mom. av personer som hotas av arbetslöshet och som riskerar att bli arbetslösa inom två veckor, men som inte är i heltidsarbete som varar över två veckor. Syftet med den sistnämnda avgränsningen gäller t.ex. dem som vill anmäla sig som arbetssökande redan under uppsägningstiden. 

Det ligger i den arbetssökandes intresse att den första granskningsperioden vid den inledande intervjun föreläggs att börja retroaktivt från det att arbetslösheten började. Detta kan i vissa fall behövas för att den som blivit arbetslös inte ska behöva vänta på att en inledande intervju ordnas innan han eller hon aktivt börjar söka arbete. 

Också de arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service eller är i lönesubventionerat arbete ska söka fyra möjliga jobb i månaden. Personerna i fråga är i allmänhet arbetslösa, med undantag av dem som är i lönesubventionerat arbete eller arbetskraftsutbildning eller bedriver frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Bestämmelser om undantag till detta finns i 5–7 §. 

I 3 mom. föreskrivs om minskad jobbsökningsskyldighet. Arbets- och näringsbyrån kan, om de förutsättningar som nämns i bestämmelsen uppfylls, ålägga arbetssökanden en jobbsökningsskyldighet som omfattar sökandet av ett, två eller tre möjliga jobb under granskningsperioden. En central förutsättning är att den arbetssökande inte kan söka fyra sådana anställningar som det är möjligt för honom eller henne att få. Den arbetssökande ska till exempel inte åläggas att lämna in helt onödiga arbetsansökningar, men vid bedömningen beaktas endast de omständigheter som nämns i bestämmelsen och som gäller arbetssökandens person. 

Vid prövningen beaktas den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kunskaper och arbetsförmåga. Brister i t.ex. kompetensen eller arbetsförmågan är inte i sig en grund för att sänka jobbsökningsskyldigheten, utan den arbetssökande ska söka lämpliga anställningar i fullt antal, samtidigt som det som eftersträvas är att förbättra den arbetssökandes sysselsättningsmöjligheter. Om de nämnda egenskaperna i anslutning till den arbetssökandes person tillsammans med arbetsmarknadsläget däremot skulle leda till att det inte överhuvudtaget är möjligt att söka fyra anställningar, minskas jobbsökningsskyldigheten. 

Om den arbetssökande omfattas av ett sådant skydd för yrkesskicklighet som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, bör också detta beaktas när en minskning av jobbsökningsskyldigheten övervägs. När jobbsökningsskyldighet åläggs ska särskild uppmärksamhet fästas vid att skyddet för yrkesskicklighet gäller endast i tre månader från det att arbetslösheten inträdde. Efter att skyddet för yrkesskicklighet upphört, bedöms möjligheterna att söka arbete i vidare mening och jobbsökningsskyldigheten gäller alla lämpliga anställningar som personen har möjlighet att få, oberoende av tidigare arbetserfarenhet och utbildning. 

Det förutsätts inte att den arbetssökande ska byta bostad för att uppfylla jobbsökningsskyldigheten. Det förutsätts inte heller in nuläget att någon ska flytta på grund av arbete. Dessutom måste grundlagens bestämmelse om rätten att välja bostadsort tas i beaktande. I praktiken begränsar den skyldighet att ta hänsyn till regional rörlighet som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samtidigt det område vars arbetsmarknadsläge granskas. 

Eftersom jobbsökningsskyldigheten kan fullgöras på olika sätt, bl.a. genom att man söker möjliga jobb som företagare, är t.ex. bostad i glesbygden eller dåliga trafikförbindelser i området, inte i sig en grund för att minska jobbsökningsskyldigheten. En grund för minskning kan däremot föreligga t.ex. när den arbetssökande inte kan ordna sitt arbete inom ramen för de i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivna förutsättningarna för tiden för arbetsresor och de i 2 mom. nämnda egenskaper som hänför sig till arbetssökandens person leder till att det inte längre är möjligt att söka det fulla antalet möjliga jobb i närområdet. 

Närmare bestämmelser om grunderna för en minskning av jobbsökningsskyldigheten ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Det ska föreskrivas närmare i förordningen om hur antalet anställningar som ska sökas bestäms. 

I 1 mom. föreskrivs det också om ändring av granskningsperiodens längd. Sådana ändringar görs endast genom att granskningsperioder kombineras. Detta är möjligt från fall till fall främst under eventuella lugnare semestertider inom den arbetssökandes yrkesbransch eller t.ex. på grund av den arbetssökandes kortvariga arbetsoförmåga. Det väsentliga är att arbetssökanden av någon orsak som han eller hon inte själv kan påverka är förhindrad att söka möjliga jobb. 

Om den arbetssökande har en i 1 mom. avsedd full jobbsökningsskyldighet, innebär en sammanslagning av granskningsperioder att den arbetssökande t.ex. under två månaders tid ska söka åtta sådana anställningar som han eller hon har möjlighet att få. Att alla tre granskningsperioderna kombineras och följer direkt på varandra bör vara ett undantagsfall, och de omständigheter som leder till en sådan sammanslagning väga klart tyngre än i fråga om sammanslagningen av två granskningsperioder. 

Antalet möjliga jobb som ska sökas fastställs alltid separat för varje granskningsperiod. En arbetstagare inom undervisningsbranschen som blir arbetslös i början av juni kan t.ex. åläggas skyldighet att söka fyra möjliga jobb under juni och augusti, men jobbsökningsskyldigheten för juli sänks på grund av eventuellt skydd för yrkesskicklighet och den allmänna semestersäsongen inom branschen. I denna situation kan arbets- och näringsbyrån också ha sådana vägande skäl för sammanslagning av granskningsperioderna som avses i 1 mom. 

Om sysselsättningsplanen revideras, upphör den tidigare planen att gälla. I sådana fall anges nya granskningsperioder i planen på det sätt som avses i 1 mom. Planen ska inte granskas på t.ex. den grunden att den arbetssökande inte har fullföljt sin plan och inte heller ska en revidering av planen någonsin påverka en granskningsperiod som redan är avslutad. 

4 §.Verksamhet som uppfyller jobbsökningsskyldigheten. Paragrafen är ny. Den arbetssökande gör själv en bedömning av hurdant arbete han eller hon söker för att fullgöra sin jobbsökningsskyldighet enligt 3 §. Arbetet ska beräknas pågå i minst två veckor och vara sådant arbete som den arbetssökande med fog kan förvänta sig att få. Arbetet kan finnas också utomlands. Om arbetet är förenat med villkor som ska anses vara absoluta, såsom körkort som behövs i arbetet eller någon annan behörighet eller utbildning, ska den arbetssökande ha de färdigheter som krävs. 

Ansökan som gäller ett i någon mån mer krävande arbete än vad de egna färdigheterna förslår för ska beaktas, eftersom det i platsannonser ofta förutsätts att den sökande har sådana egenskaper som den som anställs inte nödvändigtvis till alla delar har. Överlag handlar det om sådana möjliga jobb som en uppriktig arbetssökande också annars skulle söka. 

Uppenbart ogrundade ansökningar ska inte anses vara sådan jobbsökning som avses i 1 punkten. En arbetssökande ska inte kunna uppfylla villkoret exempelvis genom att söka arbeten som det är uppenbart att han eller hon inte är behörig för. Inte heller upprepat ogrundat sökande av samma arbetsmöjligheter på nytt är sådan jobbsökning som avses i bestämmelsen. När ärendet bedöms beaktas dock exempelvis praxis i branschen, som kan innebära att arbetssökandena ofta kontaktar samma arbetsgivare. 

Även olika säsongsvariationer kan vara en grundad anledning att söka samma arbetsmöjligheter på nytt. Exempelvis när arbetsgivarens verksamhet är småskalig under vintern, är det inte motiverat att under den tiden lämna in flera arbetsansökningar till den arbetsgivaren. Om arbetsgivarens verksamhet är mer omfattande på sommaren är det däremot motiverat att lämna in en ny arbetsansökan till samma arbetsgivare. 

I samband med samtalen om jobbsökning och de kompletterande samtalen om jobbsökning följer arbets- och näringsbyrån den arbetssökandes jobbsökning ur arbetsförmedlingssynvinkel och ger vid behov den arbetssökande råd när det gäller vilka möjliga jobb som det är ändamålsenligt att söka. Arbets- och näringsbyrån ska utreda jobbsökning som ett ärende inom utkomstskyddet för arbetslösa endast om det finns misstankar om att den arbetssökande avsiktligt söker arbete som han eller hon inte har möjlighet att bli vald till eller på annat sätt försummar sin jobbsökningsskyldighet. 

Utöver ansökningar som gäller ledigförklarade jobb ska som jobbsökning enligt 1 punkten betraktas åtminstone att den arbetssökande lämnar in en öppen ansökan till potentiella arbetsgivare och att han eller hon kontaktar arbetsgivare direkt på något annat sätt. Jobbsökningsskyldigheten ska kunna fullgöras också genom deltagande i olika rekryteringsevenemang. Om flera arbetsgivare är representerade vid ett rekryteringstillfälle och den arbetssökande gör flera arbetsansökningar vid evenemanget, kan alla dessa beaktas med stöd av 1 punkten. Deltagande i ett rekryteringsevenemang uppfyller alltså i sig inte skyldigheten att söka arbete, men nog ansökan om möjliga jobb som görs under evenemanget. 

Arbets- och näringsministeriet kan anvisa den arbetssökande anställningar som erbjuds individuellt. När den arbetssökande söker en sådan anställning uppfylls jobbsökningsskyldigheten enligt 2 punkten. Med att ett arbete erbjuds individuellt avses att den arbetssökande får sådana tillräckliga uppgifter om det aktuella arbetet som motsvarar nuvarande arbetserbjudanden. Skillnaden jämfört med den ansökan som avses i 1 punkten är bl.a. att det också kan vara fråga om kortare arbetsperioder än två veckor. 

Det är förpliktande för den arbetssökande att söka arbete som erbjuds honom eller henne individuellt för fortsatt arbetslöshetsförmån, om det har gått sex månader sedan den inledande intervjun ordnades. Om den arbetssökande har fullgjort jobbsökningsskyldigheten innan arbetserbjudandet lämnas och också underrättat arbets- och näringsbyrån om detta innan arbetserbjudandet lämnas, är erbjudandet inte förpliktande. Bestämmelser om förpliktande arbetserbjudanden finns i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

I 3 punkten föreskrivs också att arbetssökanden kan fullgöra sin jobbsökningsskyldighet genom att begära fler arbetstimmar av sin egen arbetsgivare. Även om arbetsgivaren enligt arbetslagstiftningen är skyldig att erbjuda merarbete, kan den aktivitet arbetstagaren visar förbättra möjligheterna att få merarbete. 

Enligt 2 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är en förutsättning för erhållande av arbetslöshetsförmåner att arbetssökanden har som mål att få heltidsarbete. När det gäller skyldigheten att söka arbete innebär detta till exempel i fråga om delvis arbetsföra deltidsanställda att det för fullgörande av skyldigheten att söka arbete under granskningsperioden ska utredas möjligheten att utöka arbetstiden på det sätt som nämns i föregående stycke. 

Enligt 4 punkten kan jobbsökningsskyldigheten fullgöras genom att den arbetssökande undersöker möjligheterna att jobba som företagare. Det kan t.ex. vara fråga om att göra reklam för den egna företagsverksamheten, att ta kontakt med sådana som eventuellt låter utföra arbete och att delta i anbudsförfaranden. På samma sätt som när en person som är i ett anställningsförhållande söker arbete gäller det att åtgärderna ska vara sådana att de faktiskt kan leda till att den arbetssökande sysselsätts. Att göra reklam för den egna företagsverksamheten betraktas som ett möjligt sätt att få jobb. 

Enligt 5 punkten kan jobbsökningsskyldigheten uppfyllas genom att en sådan presentation som avses i 2 § 2 mom. publiceras. Som uppfyllande av skyldigheten betraktas inte det att presentationen upprepade gånger avlägsnas och publiceras på nytt. 

I 6 punkten föreskrivs det om andra sådana åtgärder relaterade till sökande av möjliga jobb som motsvarar 15 punkten. Sådana åtgärder är t.ex. inte att ta del av olika former av service utan uttryckligen verksamhet som hänför sig till sökande av möjliga jobb. Detta kan vara t.ex. anmälan till arbetstagarregistret i ett företag som hyr ut arbetskraft samt ansökan om stipendier för arbete. Det är meningen att bestämmelsen ska gälla även eventuella nya jobbsökningsformer, och med stöd av den ska man kunna beakta exempelvis eventuell rådande jobbsökningspraxis inom olika branscher, om praxis avviker från de åtgärder som avses i 15 punkten. Konkreta åtgärder i samband med etablering av företag kan också vara sådana åtgärder som avses i 6 punkten. 

Som åtgärder som ingår i sökning av arbete som utförs i ett anställningsförhållande ska utöver inlämnande av en egentlig arbetsansökan också betraktas deltagande i och medverkan till en arbetsintervju och andra åtgärder i samband med rekryteringsprocessen. En ansökningsprocess som gäller ett visst arbete ska med alla tillhörande åtgärder betraktas som sökande av ett enda möjligt jobb. Underlåtenhet att delta i arbetsintervjuer och andra åtgärder som eventuellt hänför sig till rekryteringsprocessen innebär att jobbsökningen inte anses vara tillräcklig till denna del. 

5 §.Undantag som gäller tidpunkten för jobbsökningsskyldighetens inträde. Paragrafen är ny. Enligt 1 mom. inträder jobbsökningsskyldigheten för arbetssökande som blir arbetslösa från heltidsarbete först när arbetslösheten har börjat. 

Med stöd av 2 mom. inträder jobbsökningsskyldigheten både för permitterade på heltid och för dem som är permitterade genom förkortad arbetstid tre månader från och med det samtal om jobbsökning som ordnas efter det att permitteringen inleddes. Om det redan när permitteringen inleddes var känt att den skulle upphöra inom en månad, ska det enligt 2 kap. 6 § inte ordnas något samtal om jobbsökning, och då inträder inte heller någon jobbsökningsskyldighet. 

I 3 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs det om andra undantag i fråga om jobbsökningsskyldighetens inträde. Om arbetskraftsutbildningen beräknas pågå i över en månad eller den arbetssökande under motsvarande tid bedriver studier som stöds med arbetslöshetsförmån, ordnas för honom eller henne ett samtal om jobbsökning en månad innan utbildningen beräknas upphöra. Detta gäller även studier i läs- och skrivkunnighet. Från och med detta samtal om jobbsökning ska den arbetssökande ha samma skyldighet att söka arbete på eget initiativ som andra arbetslösa, men arbets- och näringsbyrån ska ändå sträva efter att stödja honom eller henne när det gäller att hitta arbete som uttryckligen motsvarar utbildningsområdet. 

Om den uppskattade längden på en period med lönesubvention som gäller heltidsarbete, en arbetsprövning eller en oavbruten rehabilitering är högst en månad, ska arbetssökanden under hela denna tid i princip ha samma jobbsökningsskyldighet som avses i 3 §. Om den uppskattade längden är längre än en månad, inträder jobbsökningsskyldigheten först en månad innan perioden med lönesubvention, arbetsprövningen eller rehabiliteringen upphör. Detta grundar sig på att det lönesubventionerade arbetet syftar till att stödja möjligheten att sysselsättas på den öppna arbetsmarknaden, arbetsprövningen syftar till att klarlägga den arbetssökandes alternativ för yrkesval och karriär och syftet med såväl arbetsprövning som rehabilitering är att stödja den arbetssökandes återinträde på arbetsmarknaden. Att dessa mål uppfylls framhävs om arbetsprövningen eller rehabiliteringen pågår en längre tid. 

6 §.Undantag i fråga om antalet möjliga jobb som ska sökas och granskningsperioden. Paragrafen är ny. En arbetssökande som är anställd i deltidsarbete ska för att fullgöra sin jobbsökningsskyldighet under en granskningsperiod på tre månader söka ett sådant möjligt jobb som avses i 4 §. Jobbsökningsskyldigheten ska skrivas in i sysselsättningsplanen vid den inledande intervjun eller vid ett av de samtal om jobbsökning som ordnas var tredje månad. Bestämmelsen gäller också arbetssökande i lönesubventionerat deltidsarbete. Däremot gäller bestämmelsen inte dem som är sysselsatta som företagare eller i eget arbete som bisyssla. 

Bestämmelsen tillämpas också på t.ex. de arbetssökande vars arbetstid är mindre än fyra timmar per arbetsvecka eller som arbetsgivaren enligt ett så kallat nollavtal inte har garanterats några arbetstimmar alls. Arbets- och näringsbyrån ska i sådana situationer fästa särskild vikt vid att den arbetssökande stöds i att söka ett arbete med mer sysselsättande effekt. 

Den faktiska arbetstiden påverkar jobbsökningsskyldigheten enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, och den arbetssökande ska informeras om detta när sysselsättningsplanen utarbetas. Om den faktiska arbetstiden överskrider de tidsfrister som avses i 2 a kap. 12 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, har den arbetssökande giltig orsak att låta bli att söka andra möjliga jobb under granskningsperioden i fråga. Det är möjligt att meddela om den faktiska arbetstiden samtidigt med en eventuell annan anmälan om hur jobbsökningsskyldigheten har uppfyllts. 

I 3 mom. föreskrivs det om jobbsökningsskyldighet för dem som deltar i utbildning. För dem som deltar i arbetskraftsutbildning som varar högst en månad eller i studier som varar över en månad och som stöds med arbetslöshetsförmån åläggs jobbsökningsskyldighet med stöd av 3 §. Om den utbildning eller de studier som stöds med arbetslöshetsförmån varar över en månad, ordnas inte sådana samtal om jobbsökning som avses i 2 kap. och i princip inte heller kompletterande samtal om jobbsökning. Innan studierna eller stödperioder som gäller dem inleds ska sysselsättningsplanen dock ses över. 

I samband med översynen ska granskningsperioder på tre månader inkluderas i planen, av vilka arbetssökanden under varje period ska söka tre möjliga jobb. Om arbetserbjudanden lämnas till arbetssökanden, ska arbets- och näringsbyrån fästa särskild uppmärksamhet vid att det erbjudna arbetet stöder utbildningen eller hänför sig till det område som studeras. Utbildningen kan också ansluta sig till exempelvis byte av yrke av hälsoskäl och ingå som ett led i rehabilitering på grund av arbetsoförmåga. Åtminstone hur belastande arbetet är bör tas i beaktande när arbetets lämplighet bedöms. 

I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det att arbetssökanden har giltig orsak att låta bli att söka och vägra att söka av arbets- och näringsbyrån anvisat arbete, om mottagandet av arbetet skulle leda till att utbildningen avbryts av en orsak som beror på läroanstalten. 

Om arbetssökandens arbete eller utbildning inte varar hela granskningsperioden för jobbsökningsskyldigheten, ska arbets- och näringsbyrån ålägga arbetssökanden en skyldighet att söka arbete för respektive granskningsperiod i enlighet med arbetssökandens huvudsakliga situation under granskningsperioden i fråga. 

7 §.Orsak att frångå jobbsökningsskyldigheten. Paragrafen är ny. Jobbsökningsskyldighet ska inte åläggas sådana arbetssökande vars arbetslöshet har dragit ut på tiden och som har behov av sektorsövergripande service. Till denna del motsvarar de förutsättningar som avses i bestämmelsen tillämpningsområdet för lagen om sektorsövergripande samservice. Dessutom ska den arbetssökandes situation som helhet betraktad vara sådan att jobbsökning och anställning på den öppna arbetsmarknaden inte är ett möjligt alternativ. Vid bedömningen av behovet av sektorsövergripande samservice bör uppmärksamhet fästas också vid dem som är inne i en integrationsprocess, även om det i huvudsak föreskrivs om deras tjänster i lagen om främjande av integration. 

Enbart det att arbetssökandens kundrelation överförs till den sektorsövergripande samservicen innebär inte att föreläggandet av jobbsökningsskyldighet uteblir. Om personens situation är sådan att han eller hon kan söka arbete, skrivs jobbsökningsskyldigheten in i den sektorsövergripande sysselsättningsplanen. 

Jobbsökningsskyldigheten kan frångås också utifrån den arbetssökandes arbetsoförmåga. Arbets- och näringsbyrån avgör saken utifrån en sådan medicinsk utredning som betraktas som tillförlitlig. Det centrala är att konstatera om arbetssökanden fortfarande har arbetsförmåga och hurdant arbete han eller hon kan utföra. Den arbetssökandes jobbsökningsskyldighet fastställs i enlighet med den återstående arbetsförmågan, med andra ord ska personen söka jobb enligt sin arbetsförmåga, och partiell arbetsoförmåga är inte i sig en grund för att låta bli att ålägga den arbetssökande jobbsökningsskyldighet. 

Om det inte finns någon sådan medicinsk bedömning av den återstående arbetsförmågan som kan anses tillförlitlig, hänvisas arbetssökanden utan dröjsmål till en bedömning av arbetsförmågan och arbetskonditionen. I väntan på resultatet av bedömningen åläggs inte någon jobbsökningsskyldighet, men arbetssökanden hänvisas till ändamålsenliga tjänster. 

Utöver arbetsoförmåga kan som orsak att frångå jobbsökningsskyldigheten att den arbetssökande följer sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen till den del det i planen har avtalats om ansökan om rehabilitering eller ansökan om förmån som betalas på grund av arbetsoförmåga. Syftet är att arbetssökanden ska hänvisas till de tjänster och förmåner som är primära i den rådande situationen. Beslutet om hur rehabiliteringen ska ordnas fattas dock alltid av den som ordnar tjänsterna i fråga, inte t.ex. av arbets- och näringsbyrån, när planen utarbetas. 

Det är motiverat att anvisa den arbetssökande att ansöka om en förmån som beviljas på grund av arbetsoförmåga, eftersom möjligheten till rehabilitering för en person som får sjukdagpenning bedöms efter det att förmånen betalats ut i 60 och därefter i 150 dagar. Om personen endast får arbetslöshetsförmån, kan de problem som gäller arbetsförmågan förvärras och möjligheterna att få arbete försvåras ytterligare. 

Att jobbsökningsskyldigheten frångås förutsätter också att den arbetssökandes situation som helhet betraktad är sådan att han eller hon inte förmår söka jobb på grund av utmaningar som gäller arbetsförmågan. I helhetsbedömningen ska också sådana eventuella lagakraftvunna beslut om avslag på förmånsrätt beaktas som hänför sig till en förmån som betalas på grund av arbetsoförmåga. Bedömningen görs dock alltid utifrån utgångspunkter som gäller jobbsökning och sysselsättning. 

Eftersom arbetssökande som får utbildning i läs- och skrivkunnighet har klart sämre förutsättningar att få arbete än andra arbetssökande, ska det under en sådan utbildning enligt 1 mom. 3 punkten inte föreläggas någon skyldighet att söka arbete. En förutsättning är dock att det är fråga om studier på heltid på det sätt som bestäms i 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I arbetssökandens sysselsättningsplan eller plan som ersätter sysselsättningsplanen inkluderas jobbsökningsskyldighet vid ett samtal om jobbsökning som ordnas en månad innan studierna avslutas, om inte de frivilliga studier i läs- och skrivkunskap på heltid som stöds med arbetslöshetsförmån fortsätter inom en månad från det att planen utarbetades eller reviderades. 

Skyldigheten att söka arbete ska inte heller åläggas när arbetssökanden är förhindrad att vara på arbetsmarknaden på det sätt som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Då har arbetssökanden inte rätt till arbetslöshetsförmåner. Dessutom ska jobbsökningsskyldighet inte föreläggas för en granskningsperiod under vilken arbetssökandens arbetslöshet upphör eller arbetssökanden inleder bevärings- eller civiltjänst eller familjeledighet. I praktiken gäller undantaget också sådana studerande på heltid som inte betraktas som sådana arbetslösa som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

8 §.Att vägra ta emot en platsanmälan och att ta bort en anmälan. Paragrafen motsvarar den gällande 3 §. 

14 kap. Ändringssökande 

1 §.Ändringssökande. I 4 mom. föreskrivs det att omprövning inte får begäras och besvär inte får anföras när det gäller arbets- och näringsbyråns avgörande att ålägga den arbetssökande i 3 kap. avsedd jobbsökningsskyldighet.  

I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det att den arbetssökande inte förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmåner, om jobbsökningsskyldighet inte borde ha ålagts eller om den borde ha ålagts med ett annat innehåll. Om den arbetssökande låter bli att söka jobb på det sätt som förutsätts av honom eller henne och därför förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmåner, kan han eller hon överklaga arbetslöshetskassans eller Folkpensionsanstaltens beslut om rätt till utkomstskydd för arbetslösa hos besvärsnämnden för social trygghet och besvärsnämndens beslut hos försäkringsdomstolen. 

2 §.Ändring i beslut om avslag av registrering och beslut om kostnadsersättning. Om arbets- och näringsbyrån i nuläget anser att förutsättningarna för registrering som arbetssökande inte uppfylls, meddelar byrån i allmänhet inte något beslut i ärendet. En persons möjlighet att föra ett ärende till domstol eller någon annan besvärsinstans för prövning inträder i praktiken endast om han eller hon ansöker om arbetslöshetsförmån för tiden i fråga. I sådana fall meddelar arbets- och näringsbyrån Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna bindande utlåtanden enligt 1 kap. 4 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner, och den berörda personen kan söka ändring i den ordning som föreskrivs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

En person kan ha behov av rättsskydd i ett ärende som gäller avslag av registrering som arbetssökande också när han eller hon inte ansöker om arbetslöshetsförmån eller av någon annan orsak inte har rätt till sådan förmån. För att förtydliga besvärsrätten föreskrivs det i paragrafen om omprövningsbegäran och besvär i fråga om avslag på ansökan om registrering som arbetssökande. 

Eftersom besvärsrätten också gäller de personer som ansöker om arbetslöshetsförmån, är besvärsinstanserna besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen. På så sätt tryggas en enhetlig tillämpningspraxis i de situationer där en person också i den ordning som anges i lagen om utkomstskydd för arbetslösa anför besvär över att hans eller hennes ansökan om arbetslöshetsförmån har avslagits på grund av att personens jobbsökning inte är i kraft. 

Ikraftträdande. Det föreskrivs i bestämmelsen om ikraftträdande och övergångstider. 

7.2  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

1 kap. Allmänna bestämmelser 

5 §.Definitioner. Det föreslås att den bestämmelse som definierar skyldigheten att vara i arbete ska upphävas. Skyldigheten att vara i arbete definieras i stället i 2 a kap. 10 § i lagen. 

2 kap. Allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner 

1 §.Arbetslös arbetssökande. Paragrafen innehåller inte längre någon bestämmelse om personens skyldighet att uppge sina kontaktuppgifter som en förutsättning för att betraktas som arbetssökande. Lämnandet av kontaktuppgifter hänför sig till kundrelationen med arbets- och näringsbyrån, och bestämmelser om anmälningsskyldigheten finns i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

16 §.Återfående av rätten till utkomstskydd för arbetslösa i fråga om unga personer som saknar utbildning. Det föreslås att hänvisningen i paragrafen ändras så att den stämmer överens med de föreslagna ändringarna i 2 a kap. Den ändrade hänvisningen eller ändringarna i 2 a kap. inverkar inte innehållsmässigt på rätten för unga personer som saknar utbildning att återfå sin rätt till utkomstskydd. 

2 a kap. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda 

1 §.Att lämna arbetet och att bli uppsagd. Enligt 1 mom. förlorar en arbetssökande sin rätt till arbetslöshetsförmåner under 45 dagar, om han eller hon själv har lämnat sitt arbete eller på grund av ett förfarande som kan anses som klandervärt har varit orsak till att arbetsförhållandet upphörde. För närvarande är tiden utan ersättning i det första fallet 90 dagar och i det senare fallet 60 dagar. 

Om anställningsförhållandet varar i högst fem dagar eller om det är högst fem dagar kvar av anställningsförhållandet, blir tiden utan ersättning på motsvarande sätt som nu 30 dagar. 

Dessutom preciseras ordalydelsen i 1 mom., och 3 mom. ska inte längre innehålla något bemyndigande att utfärda förordning. Någon statsrådsförordning har inte utfärdats med stöd av bemyndigandet. Ändringen avser dock inte att ändra den etablerade tillämpningspraxisen. 

4 §.Vägran att ta emot arbete. Bestämmelsen tillämpningsområde ändras avsevärt. För närvarande föreläggs det en tidsperiod på 60 dagar utan ersättning, om den arbetssökande vägrar att ta emot arbete som arbets- och näringsbyrån erbjuder honom eller henne. Utöver i fråga om uttrycklig vägran tillämpas bestämmelsen bl.a. när arbetssökanden låter bli att söka erbjudet arbete utan giltig orsak, även om han eller hon då inte nödvändigtvis uttryckligen vägrar ta emot arbetet i fråga. Paragrafen ska inte längre tillämpas i sådana situationer. 

I nuläget föreläggs den arbetssökande en period på 90 dagar utan ersättning, om personen utan giltig orsak vägrar ta emot arbete som han eller hon blivit vald till. I praktiken innebär detta till exempel arbete som arbetsgivaren erbjuder den arbetssökande direkt, eftersom sysselsättningen då skulle vara säkrad. Till denna del förblir tillämpningsområdet för bestämmelsen oförändrat, men längden på tiden utan ersättning förkortas till 45 dagar. 

I lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice föreskrivs det om den arbetssökandes sysselsättningsplan. Hur försummelse att följa den påverkar rätten till arbetslöshetsförmåner finns i huvudsak i 9 och10 §. Om den arbetssökande blir vald till det jobb han eller hon har sökt, men trots det vägrar att ta emot det utan vägande skäl, blir bestämmelsen om vägran att ta emot arbete i 4 § tillämplig. 

Det är motiverat att tillämpa paragrafen om vägran att ta emot arbete samt att förelägga en längre tid utan ersättning än de 45 dagar som föreskrivs i 9 och 10 §, eftersom vägran att ta emot en säker arbetsplats kan anses vara klart mer klandervärd än en situation där arbetssökanden endast söker jobb som han eller hon möjligen kan få. 

Den tidsperiod på 45 dagar utan ersättning som hänför sig till jobbsökningsskyldigheten förebygger att arbetssökanden gör platsansökningar till sådana jobb som han eller hon ändå inte vill ha. I 2 mom. föreskrivs dessutom att den arbetssökande inte har giltig orsak att vägra ta emot ett jobb som han eller hon själv sökt på basis av omständigheter som han eller hon fått kännedom om. En arbetssökande kan därmed i princip inte som giltig orsak att vägra ta emot ett säkert jobb åberopa t.ex. den tid som går åt till arbetsresan eller skyddet för yrkesskicklighet, om han eller hon själv har sökt arbete på en arbetsplats som ligger långt borta eller som inte motsvarar skyddet för yrkesskicklighet och blivit vald till arbetet i fråga. 

En arbetssökande har också kunnat söka kortvarigt arbete hos arbetsgivaren för att fullgöra sin jobbsökningsskyldighet, men arbetsgivaren kan erbjuda den arbetssökande också annat arbete än det som sökts eller ett mer långvarigt arbete än det arbete som sökts. Paragrafen ska tillämpas också i sådana situationer. 

Om arbetet skulle ha varat högst två veckor, är tiden utan ersättning 30 dagar. Detta motsvarar nuvarande praxis. 

En period utan ersättning börjar i nuläget i regel först 30 dagar efter vägran att ta emot arbete. Det som eftersträvats är att den arbetssökande eventuellt genom att effektivisera sin jobbsökning ska kunna få sysselsättning, varvid tiden utan ersättning inte har någon betydelse för honom eller henne. Till denna del ändras paragrafen inte, men inledningsdatumet för perioden utan ersättning ska till exempel inte gälla situationer där den arbetssökande har underlåtit att söka ett jobb som erbjuds av en kommun som deltar i kommunförsöket som gäller främjande av sysselsättningen. 

5 §.Giltig orsak för vägran att ta emot arbete som beror på personen. 6 §.Giltig orsak för vägran att ta emot arbete som beror på arbetet.7 §.Giltig orsak för vägran att ta emot arbete som beror på arbetsplatsens belägenhet.8 §.Skydd för yrkesskicklighet. I paragrafen ska det föreskrivas om giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbetet utan att förlora sin arbetslöshetsförmån på i huvudsak samma sätt som i nuvarande 58 §. Bestämmelserna ska dock omgrupperas utgående från om det är fråga om omständigheter som hänför sig till den arbetssökandes person, själva arbetet, arbetsplatsens belägenhet eller skyddet för yrkesskicklighet. 

Den arbetssökande har med stöd av den till sitt innehåll nya 6 § 2 punkten giltig orsak att vägra ta emot arbete vars lön helt och hållet baserar sig på provision. För närvarande är detta inte en giltig orsak, om lönen motsvarar det kollektivavtal som tillämpas inom branschen. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, kan man redan nu vägra ta emot arbete utan att förlora arbetslöshetsförmånen, såvida lönen för heltidsarbete inte är minst 1 252 euro i månaden (2021). Med stöd av den nya bestämmelsen finns det giltig orsak att vägra ta emot arbete också om lönen delvis baserar sig på provision, men den del av lönen som baserar sig på fast lön för heltidsarbete inte är minst 1 252 euro i månaden i heltidsarbete (2021). 

Även om det i huvudsak föreskrivs om giltiga orsaker att vägra ta emot erbjudet arbete på motsvarande sätt som för närvarande, är bestämmelsernas betydelse betydligt mindre än för närvarande. Detta beror på att tillämpningsområdet för 4 § om vägran att ta emot arbete har ändrats och på att motprestationen för erhållandet av arbetslöshetsförmån baserar sig på den jobbsökningsskyldighet om föreskrivs i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice i stället för på arbets- och näringsbyråns erbjudanden om arbete. För att jobbsökningsskyldigheten ska fullgöras väljer den arbetssökande i regel själv vilka jobb han eller hon söker. Då blir bestämmelserna om giltiga orsaker endast sällan tillämpliga. 

9 §.Förfaranden i samband med jobbsökning och arbetskraftsservice. 10 §.Upprepade förfaranden i samband med jobbsökning och arbetskraftsservice. Paragraferna är nya. I dem föreskrivs det om perioder utan ersättning och skyldighet att vara i arbete i samband med jobbsökning samt service som stöder jobbsökning och sysselsättning. 

Bestämmelserna ska tillämpas, om den arbetssökande när försummelse eller något annat förfarande som avses i bestämmelserna sker är arbetslös eller i lönesubventionerat arbete eller får arbetslöshetsförmån med stöd av 3 kap. 3 § 3 mom. I bestämmelsen föreskrivs det om arbetssökande som har ett gällande anställningsförhållande, men till vilka det betalas arbetslöshetsförmån på grund av arbetsoförmåga efter att maximitiden för utbetalning av sjukdagpenning gått ut. 

Detta har betydelse särskilt i fråga om jobbsökningsskyldigheten enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Granskningsperioderna för jobbsökningsskyldigheten ändras inte t.ex. på grund av att personen börjar arbeta eller permitteringen upphör. I dessa situationer blir skyldigheten att söka arbete under granskningsperioden endast obetydlig i fråga om rätten till utkomstskydd för arbetslösa, om personen inte längre är arbetslös eller i lönesubventionerat arbete vid utgången av granskningsperioden för jobbsökningsskyldigheten. Däremot har t.ex. upphörandet av jobbsökningens giltighet ingen betydelse, och den inverkan den arbetssökandes förfarande har på rätten till utkomstskydd för arbetslösa utreds vid behov senare. 

Den arbetssökandes förfarande granskas för en tid på 12 månader före den sista försummelsen eller motsvarande förfarande. I t.ex. en situation där den arbetssökande har underlåtit att söka möjliga jobb på det sätt som förutsätts i sysselsättningsplanen i januari och mars och därefter i februari året därpå, är det vid tillämpningen av paragraferna och vid bedömningen av huruvida förfarandet upprepats fråga om en första försummelse i januari och en andra försummelse i mars. Försummelsen i februari året därpå är också en andra försummelse inom 12 månader. 

Till skillnad från i nuläget tas det vid bedömningen av upprepade förfaranden inte hänsyn till huruvida ett anställningsförhållande upphör eller till perioder utan ersättning som förelagts på grund av vägran att ta emot ett säkert jobb. De omfattas av de längre perioder utan ersättning som anges i 1 och 4 §. 

Om den arbetssökande två gånger under en period på 12 månader har förfarit på det sätt som avses i paragrafen, utreder arbets- och näringsbyrån om han eller hon haft giltig orsak till sitt förfarande. Om den arbetssökande inte haft giltig orsak till sitt förfarande, föreläggs den arbetssökande en period på fem dagar utan ersättning, dvs. en tid utan ersättning på sju kalenderdagar i enlighet med paragrafen. Detta motsvarar fem dagar av utbetald arbetslöshetsförmån. 

Slutresultatet av utredningen av ärendet kan också vara att arbetssökanden har haft giltig orsak till den ena försummelsen, men inte till den andra. Då är det inte fråga om ett upprepat förfarande på det sätt som avses i bestämmelsen och någon period utan ersättning föreläggs inte. Eftersom förfarandet inte påverkar rätten att få arbetslöshetsförmån, ges det inte något arbetskraftspolitiskt utlåtande eller överklagbart beslut i ärendet. Den arbetssökande ska dock på något annat lämpligt sätt underrättas om att behandlingen av ärendet har avslutats. Utlåtanden och beslut ges först om förfarandet fortsätter senare och påverkar den arbetssökandes rätt till utkomstskydd för arbetslösa. 

Om den arbetssökande under en period på 12 månader en tredje gång utan giltig orsak förfar på det sätt som avses i bestämmelsen, är längden på perioden utan ersättning 10 utbetalningsdagar, dvs. 14 kalenderdagar, för arbetslöshetsförmånen. 

Om den arbetssökande under en period på 12 månader en fjärde gång utan giltig orsak förfarit på det sätt som avses i bestämmelsen, åläggs arbetssökanden skyldighet att vara i arbete. Skyldigheten motsvarar till sin tidsmässiga omfattning gällande skyldighet. Rätten till utkomstskydd för arbetslösa återinträder på samma sätt som enligt gällande 14 §. 

Ett undantag från vad som nämns ovan är dock en situation där skyldigheten att vara i arbete har ålagts att börja inom tre månader från den inledande intervjun. I dessa situationer upphör skyldigheten att vara i arbete, om den arbetssökande rättar till det förfarande som låg till den grund för åläggandet av skyldigheten. Med detta avses t.ex. att den arbetssökande söker möjliga jobb eller deltar i motsvarande service som arbetssökanden tidigare underlåtit att delta i. Om den arbetssökande har underlåtit att söka jobb, ska han eller hon söka de möjliga jobb som redan tidigare borde ha sökts, och till exempel enbart en klanderfri jobbsökning under senare granskningsperioder är inte tillräckligt för att visa att förfarandet har rättats till. När det gäller deltagande i service anses den arbetssökande ha rättat till sitt förfarande, om han eller hon uttrycker sin vilja att delta i servicen, men servicen inte längre kan ordnas av någon orsak som inte beror på den arbetssökande. Skyldigheten gäller dock alltid i minst 14 kalenderdagar. Det som eftersträvas med bestämmelsen är att vägleda den arbetssökande till att delta i service, i synnerhet i början av arbetslösheten. 

Bestämmelser om förfaranden som leder till förlust av rätten till utkomstskydd för arbetslösa finns i förteckningen i 9 § 1 mom. När ett eventuellt upprepat förfarande granskas beaktas alla de förfaranden som avses i momentet, och föreläggande av en period utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete förutsätter t.ex. inte att den arbetssökande upprepade gånger förfarit på det sätt som avses i en viss punkt i momentet. 

Förteckningens 1 och 2 punkt motsvarar gällande 9 § och förteckningens 3 och 4 punkt den gällande 10 §. Förteckningens 7 punkt jämte underpunkter och förteckningens 8 punkt motsvarar bestämmelserna i gällande 12 § 1 och 3 mom. samt 12 a §. Graderingen av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa påverkar till denna del inte innehållsmässigt den etablerade tillämpningspraxisen för bestämmelserna eller från och med vilken tidpunkt en period utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete börjar. 

Innehållet i förteckningens 5 punkt är nytt. På basis av den föreläggs den arbetssökande en period utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete, om han eller hon försummar att söka möjliga jobb på det sätt som förutsätts i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen. Bestämmelsen gäller den jobbsökningsskyldighet som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och både sådana fall då den arbetssökande själv väljer de möjliga jobb som söks och de fall då han eller hon ska söka ett visst arbete som arbets- och näringsbyrå erbjuder honom eller henne individuellt. Förlusten av arbetslöshetsförmån börjar i bägge fallen dagen efter granskningsperioden för jobbsökningsskyldigheten enligt lagen om offentlig arbetskrafts - och företagsservice har gått ut. 

Förteckningens 5 punkt ska också tillämpas i situationer där den arbetssökande har sökt möjliga jobb, men det utifrån hans eller hennes förfarande är uppenbart att sökningen inte kommer att leda till sysselsättning. Förfarandet kan sammanhänga med t.ex. den arbetssökandes uppförande under en anställningsintervju. Tillämpningen av bestämmelsen motsvarar till denna del etablerad tillämpningspraxis i fråga om gällande 4 § 3 mom. Om den arbetssökande har blivit vald till det jobb han eller hon har sökt, men trots det vägrar att ta emot det utan vägande skäl, föreläggs en period utan ersättning i enlighet med 4 §. 

6 punkten i förteckningen motsvarar nuvarande 4 § till den del det i den paragrafen föreskrivs om underlåtelse av att söka arbete som arbets- och näringsbyrån erbjuder. Bestämmelsen ska också tillämpas på arbete som tillhandahålls av en kommun som deltar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen på basis av hänvisningarna i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen. 

Arbetserbjudanden är förpliktande för arbetssökande för erhållande av arbetslöshetsförmån, om minst sex månader har förflutit från den inledande intervju som avses i 2 kap. 5 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. När tidsfristen räknas ut beaktas t.ex. inte om personen varit arbetslös under tiden i fråga. 

Punkterna 5 och 6 i förteckningen bildar en helhet tillsammans med det föreslagna 13 § 1 mom. Arbetssökanden borde ha sökt jobb som erbjudits honom eller henne under granskningsperioden och som beaktas vid fullgörandet av den kvantitativa jobbsökningsskyldigheten. Den eventuella kvarstående jobbsökningsskyldigheten ska under varje granskningsperiod fullgöras genom att den arbetssökande söker de möjliga jobb som han eller hon själv väljer. 

I det ovan nämnda 13 § 1 mom. föreskrivs det om situationer där den arbetssökande redan har fullgjort sin jobbsökningsskyldighet när han eller hon får ett arbetserbjudande. Arbets- och näringsbyrån eller kommunen ska i dessa situationer klart och tydligt informera den arbetssökande om att arbetserbjudandet inte är förpliktande för honom eller henne och inte utgör ett villkor för erhållande av arbetslöshetsförmån. 

Om den arbetssökande under samma granskningsperiod utan giltig orsak till sitt förfarande underlåter att söka ett erbjudet arbete och dessutom helt eller delvis låter bli att söka sådana möjliga jobb som han eller hon själv valt ut, föreläggs den arbetssökande en tidsperiod utan ersättning för båda försummelserna från och med utgången av granskningsperioden. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. Arbetssökandens förfarande ska bedömas som uppfyllande av jobbsökningsskyldigheten under den granskningsperiod för vilken arbetssökanden har meddelat att han eller hon sökt ett jobb eller under vilken arbetserbjudandet har lämnats. 

Om arbetssökanden under en senare granskningsperiod till exempel vid en anställningsintervju orsakar att ett anställningsförhållande inte har uppstått, ska en eventuell påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa föreläggas från utgången av denna granskningsperiod. Avsikten är att undvika retroaktiva ändringar i rätten till utkomstskydd för arbetslösa när det är möjligt. 

Förteckningens 9 och 10 punkt motsvarar delvis bestämmelserna i gällande 11 §, 12 § 2 mom. och 12 a §. För den arbetssökande föreläggs en period utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete, om han eller hon utan giltig orsak vägrar delta i jobbsökning eller sysselsättningsfrämjande service som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter sysselsättningsplanen, eller avbryter eller av eget förvållande blir tvungen att avbryta sådan service. I motsats till vad som i nuläget förutsätts i 12 § 2 mom. ska servicen alltid ha överenskommits i planen. Däremot förutsätts det inte längre att det ska föreskrivas om servicen i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller att servicen ska kunna jämföras med sådan service. Eftersom en sysselsättningsplan i princip inte utarbetas eller revideras vid ett kompletterande samtal om jobbsökning, är ett kompletterande samtal om jobbsökning förpliktande för den arbetssökande, om deltagandet i ett sådant samtal nämns i sysselsättningsplanen. 

Vid tillämpningen av 9 och 10 punkten ska förlusten av arbetslöshetsförmån börja från och med den dag då servicen skulle börjat eller från och med dagen efter den dag då servicen avbröts. 

Förteckningens 11 punkt är ny. Den arbetssökande föreläggs en period utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete på grund av vägran att delta i en undersökning eller bedömning av arbetsförmågan, om undersökningen eller bedömningen skulle ha varit nödvändig. Det centrala med tanke på förpliktelsen är att det är fråga om en nödvändig undersökning eller bedömning. Den arbetssökande kan hänvisas till bedömning eller undersökning av arbetsförmågan också på en mindre vägande grund än så, men då inverkar en vägran att delta inte på den arbetssökandes rätt att få arbetslöshetsförmån. 

Också förteckningens 12 punkt är ny. Arbetssökande som hänvisas till sektorsövergripande samservice har inte nödvändigtvis ålagts någon jobbsökningsskyldighet enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Dessa arbetssökande ska som en förutsättning för fortsatt arbetslöshetsförmån följa sin sektorsövergripande sysselsättningsplan också i fråga om andra åtgärder än sådana som direkt hänför sig till jobbsökning och sysselsättning. Planen kan innehålla åtgärder som är förpliktande för den arbetssökande, t.ex. åtgärder som hänför sig till livskompetens och som ordnas av någon annan än arbets- och näringsförvaltningen för att personens allmänna förutsättningar att söka arbete och få sysselsättning ska förbättras. 

11 §.Giltig orsak att inte delta i åtgärder som ingår i serviceprocessen för arbetssökande. Bestämmelsen i 1 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll 9 § och anger giltiga orsaker att utebli från ett möte där en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den utarbetas eller revideras, och den ska också tillämpas på uteblivande från en inledande kartläggning enligt lagen om främjande av integration. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar det nuvarande 10 § 2 mom. Den arbetssökande anses inte vara orsak till att planen inte kan utarbetas eller ses över eller att den inledande kartläggningen inte har gjorts enbart på den grunden att han eller hon inte nås per telefon. 

12 §.Giltig orsak att inte fullfölja en sysselsättningsplan. Innehållet i paragrafen är nytt. 

Enligt 1 punkten i paragrafen har en arbetssökande giltig orsak till sitt förfarande, om den jobbsökningsskyldighet som ingår i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen inte motsvarar det som föreskrivs i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det kan t.ex. vara fråga om situationer där antalet möjliga jobb som ska sökas borde ha sänkts eller jobbsökningsskyldigheten inte alls borde ha ålagts den arbetssökande. 

Utgångspunkten är att sådana situationer ska avgöras genom en revidering av planen och inte alls utredas som ett utkomstskyddsärende. Bestämmelsen i 1 punkten ska dock tillämpas om granskningsperioden för jobbsökningsskyldigheten redan har gått ut och ärendet inte längre kan avgöras genom en revidering av planen. 

Bestämmelserna i 2 och 3 punkten gäller hur det att personen är i arbete inverkar på jobbsökningsskyldigheten. Arbetstiden för en arbetssökande som är i arbete beaktas i enlighet med arbetsavtalet när jobbsökningsskyldigheten fastställs. Om arbetstiden senare ändras, beaktas den faktiska arbetstiden enligt 2 punkten vid behov vid bedömningen av om den arbetssökande haft giltig orsak att låta bli att söka andra möjliga jobb. 

Med stöd av 3 punkten har den arbetssökande dessutom giltig orsak att inte fullfölja sin sysselsättningsplan, om han eller hon under granskningsperioden under minst två veckor har varit sysselsatt på heltid utan avbrott. Om arbetet infaller under två granskningsperioder, gäller den giltiga orsaken båda dessa. 

I 4 punkten föreskrivs det om hur arbetsoförmåga påverkar skyldigheten att fullgöra den jobbsökningsskyldighet som ingår i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. Utgångspunkten är att den inverkan en kortvarig arbetsoförmåga har på sökande av möjliga jobb ska lösas genom en sammanslagning av granskningsperioderna för jobbsökningsskyldigheten. 

Bestämmelser om den inverkan långvarig arbetsoförmåga har på åläggande av jobbsökningsskyldighet finns i 3 kap. 7 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Om den arbetssökande inte har ålagts jobbsökningsskyldighet med stöd av den bestämmelsen, har den arbetssökande inte heller någon giltig orsak enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa till försummelse av jobbsökningsskyldigheten. Man kan dock avgöra om jobbsökningsskyldigheten har ålagts på det sätt som föreskrivs i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice som ett utkomstskyddsärende. 

13 §.Giltig orsak att låta bli att söka arbete som erbjuds av arbets- och näringsbyrån. Paragrafen är ny. En arbetssökande ska på motsvarande sätt som för närvarande ha giltig orsak att vägra ta emot arbete som arbets- och näringsbyrån erbjuder med stöd av 1 punkten, om han eller hon kan åberopa omständigheter som avses i 5–8 §. 

Enligt 2 punkten är den arbetssökande inte förpliktad att söka arbete som arbets- och näringsbyrån erbjuder, om han eller hon utför deltidsarbete. Arbetstiden har ingen betydelse, men arbetet ska pågå i minst två veckor. Bestämmelsen ska också tillämpas på arbetssökande som ingått arbetsavtal om varierande arbetstid, om arbetet ska anses vara deltidsarbete. Bestämmelsen ska tillämpas på en arbetssökande som ingått ett s.k. nollavtal, om han eller hon utför deltidsarbete på basis av arbetsavtalet. 

Enligt 3 punkten har den arbetssökande giltig orsak att låta bli att söka arbete som erbjuds av arbets- och näringsbyrån, om han eller hon redan har sökt arbete under den aktuella granskningsperioden för jobbsökningsskyldigheten på det sätt som förutsätts och meddelat arbets- och näringsbyrån om att jobbsökningsskyldigheten uppfyllts innan arbetserbjudandet lämnas. 

Vid tillämpningen av 3 punkten är det viktigt att den arbetssökande har meddelat att han eller hon söker arbete via den nättjänst som är avsedd för ändamålet eller till arbets- och näringsbyrån. I andra hand kan arbetssökanden också på något annat sätt visa att han eller hon har fullgjort sin jobbsökningsskyldighet innan arbetserbjudandet lämnats. I annat fall kan arbets- och näringsbyrån inte konstatera att jobbsökningsskyldigheten hade fullgjorts innan arbetserbjudandet lämnades. Anmälan ska göras via nättjänsten främst för att undvika onödiga fördröjningar i utbetalningen av arbetslöshetsförmån. 

Om den arbetssökande inte har meddelat att han eller hon söker möjliga jobb och det blir aktuellt att bedöma om personen borde ha sökt det erbjudna arbetet, kan eventuell annan bevisning om tidpunkten för jobbsökningen vid behov beaktas med stöd av 9 och 10 §. I de nämnda paragraferna hänvisas det till paragraferna om giltig orsak i 2 a kap. och till andra jämförbara orsaker. 

I 4 punkten föreskrivs det om situationer där arbets- och näringsbyrån har anvisat en arbetssökande som deltar i arbetskraftsutbildning eller bedriver frivilliga studier på eget initiativ att söka ett jobb som erbjuds individuellt som en del av jobbsökningsskyldigheten. Arbetssökanden har giltig orsak att låta bli att söka sådant arbete, om inledandet av arbetet skulle leda till att arbetskraftsutbildningen eller studier som stöds med arbetslöshetsförmån avbryts.  

Arbetssökande som genomgår arbetskraftsutbildning eller deltar i studier som stöds med arbetslöshetsförmån har med stöd av 3 punkten giltig orsak att låta bli att söka ett jobb som erbjuds individuellt också då det skulle leda till att utbildningen avbryts att ta emot jobbet. 

14 §.Giltig orsak att vägra delta i service och att avbryta servicen. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak nuvarande 12 a § 2 mom. och 13 § 1 och 2 mom. 

I 1 mom. 3 punkten föreskrivs det dock utöver det som gäller i nuläget att den arbetssökanden har giltig orsak att vägra delta i service och avbryta servicen, om den inte kan ordnas på ett säkert sätt. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas i t.ex. situationer som sammanhänger med en pandemi. 

14 a §.Kostnader för deltagande i service. I den temporärt gällande paragrafen görs de ändringar som föranleds av ändringarna i 11, 12 och 12 a §. 

10 kap. Bestämmelser om förmåner som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service 

4 §.Avvikande tillämpning av denna lag under tiden för sysselsättningsfrämjande service. I 2 mom. föreskrivs det om tillämpning av 2 a kap. om påföljder som gäller utkomstskyddet under tiden för arbetskraftsutbildning och arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån och som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. På motsvarande sätt som för närvarande föreläggs den arbetssökanden inte någon period utan ersättning på grund av att anställningsförhållandet upphört eller på grund av vägran att ta emot arbete som arbetsgivaren erbjudit honom eller henne direkt. 

Att den arbetssökande deltar i serviceprocessen för arbetssökande är i fortsättningen en förutsättning för att han eller hon ska få arbetslöshetsförmån, även om personen deltar i arbetskraftsutbildning eller studerar med stöd av arbetslöshetsförmån. Med undantag för deltagandet i de samtal om jobbsökning som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och den jobbsökningsskyldighet som föreskrivs i den lagen är ändringen dock sannolikt av ringa betydelse. Detta beror på att tillhandahållandet av andra tjänster alltid baserar sig på prövning av arbets- och näringsbyrån eller en kommun som deltar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen. Utgångspunkten är att det inte är ändamålsenligt att erbjuda arbetssökande som redan deltar i utbildning andra tjänster än sådana som stöder studierna. 

I 2 mom. föreskrivs det också att det för arbetssökanden inte föreläggs någon tidsperiod utan ersättning på grund av att anställningsförhållandet upphört, om arbetssökanden deltar i utbildning i läs- och skrivkunnighet som bedrivs som heltidsstudier och ordnas i form av arbetskraftsutbildning eller stöds med arbetslöshetsförmån. Genom bestämmelsen tryggas möjligheten för dem som är klart svagare än andra arbetssökande att delta i sådana studier, även om de har en i 3 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice avsedd skyldighet att söka möjliga jobb t.ex. under tiden mellan studiehelheterna. Bestämmelsen bildar till denna del en helhet tillsammans med 2 §. I bestämmelsen föreskrivs det om rätten till arbetslöshetsförmåner oberoende av en förelagd period utan ersättning under tiden för sysselsättningsfrämjande service. 

14 kap. Särskilda bestämmelser 

1 a §.Justeringar med lönekoefficient. Det föreslås att hänvisningen i paragrafen ändras så att den stämmer överens med de föreslagna ändringarna i 2 a kap. Det föreskrivs dessutom att även det belopp i euro som avses i den nya 6 § 2 punkten i 2 a kap. och som hänför sig till vägran att ta emot arbete med provisionslön årligen justeras med lönekoefficienten. 

Ikraftträdande. Det föreskrivs i bestämmelsen om ikraftträdande och övergångstider. 

7.3  Lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen, lagen om främjande av integration, lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen och lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

I de nämnda lagarna görs sådana ändringar av teknisk natur som beror på ändringarna i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det i 28 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte föreslagna förbudet att genom besvär söka ändring i fråga om införande av jobbsökningsskyldigheten i aktiveringsplanen motsvarar den motsvarande bestämmelse som föreslås i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

9.1  Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen

Avsikten är att ändringarna i serviceprocessen för arbetssökande ska träda i kraft den 2 maj 2022. Bestämmelserna börjar tillämpas gradvis så att den period av kompletterande samtal om jobbsökning som ska ordnas i början av jobbsökningen endast gäller de arbetssökande vars jobbsökning har inletts efter att lagen har trätt i kraft. 

Om arbetssökandens jobbsökning har inletts innan lagen träder i kraft, ska det samtal om jobbsökning som ska ordnas med tre månaders mellanrum ordnas tre månader efter en sådan periodisk intervju som avses i de gällande bestämmelserna. Om arbetslösheten då redan har varat i minst sex månader, ordnas efter samtalet om jobbsökning dessutom två kompletterande samtal om jobbsökning. När arbetslöshetens längd beräknas beaktas också tiden före lagens ikraftträdande. Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning som ordnas innan arbetskraftsutbildning, frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, arbetsprövning, arbete med lönesubvention och rehabilitering avslutas gäller de arbetssökande vars studier, arbetsprövning, lönesubventionerat arbete eller rehabilitering avslutas den 1 juni 2022 eller därefter. 

Tillämpningen av ändringarna kan förutsätta bl.a. arrangemang som gäller lokaler samt omfattande rekryteringar vid arbets- och näringsbyråerna och i de kommuner som deltar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen. Om lokalarrangemangen och rekryteringarna inte har kunnat genomföras före lagens ikraftträdande, kan de inledande intervjuerna och samtalen om jobbsökning under övergångsperioden ordnas på något annat ändamålsenligt sätt än på plats vid arbets- och näringsbyrån eller kommunens verksamhetsställe. Arrangemang under övergångsperioden anses i dessa situationer som sådana vägande skäl som avses i det föreslagna 5 § 3 mom. i 2 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Till denna del föreskrivs det inte om övergångsperiodens längd. Arbets- och näringsbyråerna och kommunerna ska dock genomföra arrangemangen i anslutning till lokalerna och rekryteringarna så snabbt som möjligt. 

9.2  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

Ändringarna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreslås träda i kraft den 2 maj 2022. Tider utan ersättning och skyldighet att vara i arbete som hänför sig till arbetssökandens förfarande innan ändringarna trätt i kraft tillämpas också den 2 maj 2022 och därefter, och längden på tiderna utan ersättning ändras inte på basis av de föreslagna ändringarna. 

En tid utan ersättning som föreläggs på grund av vägran att ta emot arbete börjar enligt nu gällande bestämmelser i allmänhet 30 dagar efter vägran att ta emot arbete. I dessa situationer kan tiden utan ersättning enligt de nuvarande bestämmelserna i 2 a kap. också börja den 2 maj 2022 eller därefter. 

Vid tillämpningen av 2 a kap. 9 och 10 § beaktas endast personens förfarande efter lagens ikraftträdande. 

11.1  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till statens budgetproposition för 2022 och avses bli behandlad i samband med den.