1  Bakgrund och beredning

2  Nuläge och bedömning av nuläget

3  Målsättning

Syftet med propositionen är att genomföra de ändringsbehov i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen och lagen om ersättning för utbildning som medförs av slopandet av utbildningsavdraget för arbetsgivare. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

Slopandet av utbildningsavdraget för arbetsgivare medför behov av att ändra bestämmelser i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen och lagen om ersättning för utbildning. Det föreslås inga ändringar i möjligheten att få utbildningsersättning i fråga om de arbetsgivare som lagen om ersättning för utbildning tillämpas på. 

Det föreslås att tillämpningsområdet för lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen ändras så att lagen endast tillämpas på arbetsgivare som har rätt till utbildningsersättning samt på deras arbetstagare och personer som står i offentligrättsligt anställningsförhållande till dem. Lagen avses inte längre tillämpas på de arbetsgivare som tidigare har haft rätt till utbildningsavdrag för arbetsgivare. I lagen görs också tekniska ändringar med anledning av slopandet av utbildningsavdraget och den föreslagna ändringen av lagens tillämpningsområde.  

Dessutom föreslås en teknisk ändring av tillämpningsområdet för lagen om ersättning för utbildning så att hänvisningarna till lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och till inkomstskattelagen för gårdsbruk stryks.  

Vid finansministeriet har man berett förslag som gäller slopandet av utbildningsavdraget. Konsekvenserna av slopandet av utbildningsavdraget för arbetsgivare har bedömts i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om inkomstskatteskalan för 2025 och lag om ändring och temporär ändring av inkomstskattelagen samt till vissa andra skattelagar (RP 108/2024 rd). Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om inkomstskatteskalan för 2025 och lag om ändring och temporär ändring av inkomstskattelagen samt till vissa andra skattelagar (RP 108/2024 rd). 

I 4 § i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen föreskrivs om arbetsgivarens skyldighet att diskutera utvecklingen av arbetstagarens yrkeskompetens med arbetstagaren. Om en arbetsgivare som avses i 3 § 3 mom. i lagen inte har upprättat någon plan för utveckling av arbetstagares yrkeskompetens, ska arbetsgivaren, om en arbetstagare begär det, med arbetstagaren diskutera frågor som gäller utvecklingen av arbetstagarens yrkeskompetens. Med en arbetsgivare som avses i 3 § 3 mom. avses en arbetsgivare som inte omfattas av tillämpningsområdet för någon av samarbetslagarna. En sådan arbetsgivare är till exempel ett företag som regelbundet har färre än 20 arbetstagare anställda i arbetsavtalsförhållande. Den föreslagna ändringen av tillämpningsområdet för lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen innebär att 4 § i lagen inte längre tillämpas på de arbetsgivare som inte omfattas av tillämpningsområdet för samarbetslagarna och som tidigare inte har haft rätt till utbildningsavdrag för arbetsgivare eftersom de inte har upprättat en sådan utbildningsplan som avses i 3 § 3 mom. i lagen. 

Med beaktande av det snäva tillämpningsområdet för 4 § i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen bedöms ändringen inte ha en betydande effekt. En annan anledning till detta är att arbetsgivaren enligt den allmänna förpliktelse som föreskrivs i 2 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001) ska se till att arbetstagaren kan klara sitt arbete även när företagets verksamhet, det arbete som utförs eller arbetsmetoderna förändras eller utvecklas. Med detta avses till exempel handledning, inskolning eller utbildning beroende på vad ändringarna i arbetet förutsätter. Arbetsgivaren ska dessutom sträva efter att främja arbetstagarens möjligheter att utvecklas enligt sin förmåga för att avancera i yrket. Arbetsgivare kan diskutera med sina arbetstagare om frågor som gäller arbetstagarnas yrkeskompetens till exempel i samband med regelbundna utvecklingssamtal och erbjuda arbetstagarna utbildning.  

Kompetensutvecklingskulturen har traditionellt varit stark på finländska arbetsplatser, och på lång sikt har den utvecklats i positiv riktning. Under de senaste fem åren har tillväxten planat ut. Efter covid-19-pandemin har deltagandet i utbildning som arbetsgivaren erbjuder minskat och blivit på en nivå som är lägre än tidigare. Arbets- och näringsministeriets publikationer 2024:16, Arbetslivsbarometern 2023. Det finns många metoder för kompetensutveckling på arbetsplatserna, och utbildning som arbetsgivaren erbjuder är endast en bland dem. Enligt en MEADOW-undersökning Arbetsgivarenkäten genomfördes med stratifierad slumpmässig sampling av företag och offentliga samfund som ingår i företags- och arbetsställeregistret och som sysselsätter minst 10 personer. Som stratum användes uppgifter om organisationens storlek och bransch. Arbetsgivarenkäten besvarades av sammanlagt 1 478 företrädare för arbetsgivare. Av dessa var tre fjärdedelar från den privata sektorn och en fjärdedel från den offentliga sektorn. Svarsprocenten i materialet var 34 %. Enkäten besvarades aktivast av små organisationer med 10–49 anställda, inom staten, inom privata utbildningstjänster och privata social- och hälsovårdstjänster samt inom finansierings-, försäkrings- och fastighetsbranschen. Enkäten besvarades minst aktivt av större organisationer samt av kommunerna och inom byggbranschen. Arbetstagarenkäten genomfördes vid de organisationer som hade deltagit i arbetsgivarenkäten. Ett sampel på fyra till åtta personer valdes ut vid varje organisation som hade besvarat arbetsgivarenkäten. Till dessa personer sändes en webbenkät. Sammanlagt 1 816 svar lämnades in och svarsprocenten var 26. Kvinnor, högskoleutbildade och äldre arbetstagare besvarade enkäten aktivare än män, lägre utbildade arbetstagare och yngre arbetstagare. Bland branscherna besvarades enkäten aktivast och minst aktivt inom samma branscher som arbetsgivarenkäten, vilket orsakade en dubbel snedvridning i materialet. För att korrigera bias beräknades viktkoefficienter för båda materialen och resultaten kan med vissa begränsningar generaliseras till att gälla finländska organisationer som sysselsätter minst 10 personer och deras arbetstagare. som gjordes vid årsskiftet 2021–2022 ansåg arbetsgivare i organisationer med över tio anställda att de viktigaste metoderna för att utveckla kompetensen hos de anställda är ömsesidigt lärande mellan arbetskamraterna, utvecklingssamtal mellan chefen och medarbetarna samt att de anställda deltar i utvecklingen av verksamheten, produkterna och tjänsterna. Arbetstagarna på samma arbetsplatser ansåg att den egna kompetensen främst utvecklas genom att lära sig saker i samband med arbetet och av arbetskamraterna. Att lära sig nya uppgifter och ansvar ansågs också vara en viktig metod för kompetensutveckling. Deltagande i utbildningar kom först efter dessa. Till exempel ansågs studier med hjälp av webbmaterial ofta inte vara en betydande metod att utveckla den egna kompetensen. Lyly-Yrjänäinen, M., Selander, K., Alasoini, T. (2023). Jatkuva oppiminen työorganisaatiossa: Mitkä keinot ovat tärkeitä ja miten oppiminen toteutuu? MEADOW-publikation. Helsingfors: Programmet ARBETE2030. 

I utkastet till regeringens proposition med förslag till ändring av samarbetslagen Utkast till regeringens proposition med förslag till lag om ändring av samarbetslagen (utlåtande.fi). föreslås det att tillämpningströskeln för samarbetslagen höjs så att samarbetslagen i fortsättningen ska tillämpas på företag, sammanslutningar och filialer som regelbundet sysselsätter minst 50 arbetstagare. I lagen föreslås dock bestämmelser om en skyldighet som gäller förenklad dialog för arbetsgivare hos vilka antalet arbetstagare i anställningsförhållande regelbundet uppgår till 20–49. Med dialog avses att arbetsgivaren och företrädare för personalen behandlar ärenden på ett sätt som främjar tillräckligt och rättidigt informationsutbyte mellan arbetsgivaren och personalen samt personalens möjligheter till inflytande i ärenden som gäller personalens arbete, arbetsförhållanden eller ställning. Föremålen för dialogen och sätten att genomföra den ska fastställas på det sätt som anses ändamålsenligt i företaget eller sammanslutningen. Arbetsgivare som regelbundet sysselsätter 20–49 arbetstagare kommer inte längre att omfattas av skyldigheten att utarbeta en utvecklingsplan för arbetsgemenskapen.  

De föreslagna ändringarna i samarbetslagen innebär att 3 § 3 mom. i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen kommer att tillämpas på fler arbetsgivare, om inga ändringar görs i tillämpningsområdet för lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen, eftersom dessa arbetsgivare inte längre kommer att ha en skyldighet att utarbeta en utvecklingsplan för arbetsgemenskapen som avses i samarbetslagen. I praktiken kommer dessa arbetsgivare inte heller att upprätta en utbildningsplan enligt 3 § 3 mom. i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen, eftersom utbildningsavdraget slopas. På motsvarande sätt, om ändringar inte görs i tillämpningsområdet för lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen, kan dessa arbetsgivares arbetstagare enligt 4 § i lagen begära att arbetsgivaren diskuterar frågor som gäller utvecklingen av arbetstagarens yrkeskompetens med dem, eftersom arbetsgivaren inte har upprättat en utbildningsplan. 

De sammantagna konsekvenserna av de föreslagna lagändringarna bedöms vara ringa med beaktande av den allmänna förpliktelsen i 2 kap. 1 § i arbetsavtalslagen och de motiveringar som ovan har presenterats i samband med den. Företag, sammanslutningar och filialer som regelbundet sysselsätter 20–49 arbetstagare kan också ta med frågor som gäller utvecklingen av arbetstagarnas yrkeskompetens som en del av den regelbundna dialogen. 

Slopandet av utbildningsavdraget medför också behov av tekniska ändringar i bestämmelsen om tillämpningsområdet för lagen om ersättning för utbildning. Den föreslagna ändringen medför ingen ändring i sak i lagens tillämpningsområde. 

5  Alternativa handlingsvägar

Till följd av slopandet av utbildningsavdraget för arbetsgivare är det nödvändigt att göra ändringar i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen och lagen om ersättning för utbildning för att lagarna ska vara läsbara och tydliga.  

I avsnitt 4 Förslagen och deras konsekvenser beskrevs vilka konsekvenser de föreslagna ändringarna i tillämpningsområdet för lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen har för tillämpningen av 4 § i lagen. Vid beredningen av propositionen har man också bedömt ett alternativ där en motsvarande skyldighet för arbetsgivaren att med arbetstagaren diskutera utvecklingen av arbetstagarens yrkeskompetens fogas till den övriga arbetslagstiftningen. Vid beredningen ansågs dock att den allmänna förpliktelsen i 2 kap. 1 § i arbetsavtalslagen i tillräcklig mån tryggar växelverkan mellan arbetsgivaren och arbetstagaren i fråga om upprätthållandet och utvecklingen av arbetstagarens yrkeskompetens. På grund av de ringa konsekvenserna av de föreslagna ändringarna beslutade man vid beredningen att inte foga någon motsvarande skyldighet till den övriga arbetslagstiftningen. 

6  Remissvar

Arbetstagarorganisationerna motsätter sig slopandet av utbildningsavdraget för arbetsgivare. Enligt utlåtandena försvagar slopandet avsevärt utvecklingen och upprätthållandet av arbetstagarnas yrkeskompetens samt möjligheterna till kontinuerligt lärande. Största delen av arbetstagarna faller utanför den föreslagna avgränsningen av tillämpningsområdet, och företagen har inget ekonomiskt incitament att erbjuda arbetstagarna utbildning eller att upprätta utbildningsplaner i de situationer som lagen blir tillämplig. På basis av remissvaren är det sannolikt att mängden yrkesutbildning och planeringen av den kommer att minska. Förslaget anses också försätta arbetstagarna vid privata företag i en ojämlik ställning. 

Enligt utlåtandena från arbetstagarorganisationerna har de mål som ursprungligen ställdes för utbildningsavdraget inte uppnåtts. I stället för att slopa utbildningsavdraget bör man enligt utlåtandena söka effektivare sätt att rikta skatteavdraget eller utveckla en ersättande modell. Enligt utlåtandena granskas inga alternativ till slopandet i propositionen, och motiveringen till slopandet av avdraget anses vara otillräcklig. I utlåtandena från arbetstagarorganisationerna anses det att arbetsgivarens skyldighet att diskutera utvecklingen av arbetstagarens yrkeskompetens med arbetstagaren bör fogas till den övriga arbetslagstiftningen och att det ska utfärdas bestämmelser om sanktioner för arbetsgivare som försummar att erbjuda möjligheter att utveckla yrkeskompetensen. 

Enligt arbetsgivarorganisationerna förutsätter tillväxten av konkurrenskraften och tillgången på kompetent arbetskraft att möjligheterna till kontinuerligt lärande för finländska arbetstagare upprätthålls och utvecklas. En del av remissinstanserna motsätter sig slopandet av utbildningsavdraget och anser att slopandet starkare överför ansvaret för att ordna utbildning på arbetsgivaren. Den motivering för att slopa avdraget som beskrivs i propositionen och beskrivningen av de konsekvenser som slopandet har för utbildningsanordnare anses vara otillräckliga. En del av remissinstanserna anser å andra sidan att de mål som uppställts för avdraget inte har nåtts. En orsak till detta är att förutsättningarna för att få avdraget och skattenyttan av avdraget inte har varit i balans. Till denna del anses propositionen vara motiverad och välgjord.  

Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT framför i sitt utlåtande att det är viktigt att slopandet av utbildningsavdraget inte riktas mot kommunerna och välfärdsområdena. Slopandet försvagar dock möjligheterna för företag som ägs av kommunerna och välfärdsområdena att utveckla kompetensen hos sina anställda. 

Sysselsättningsfonden konstaterar i sitt utlåtande att de föreslagna ändringarna är behövliga för verkställigheten av utbildningsersättning. De föreslagna ändringarna innebär ingen ändring i sak i tillämpningsområdet för utbildningsersättningen, och utbildningsersättning kommer att beviljas på samma grunder som för närvarande. Enligt utlåtandet bör ändringarna träda i kraft samtidigt med de ändringar som gäller slopandet av utbildningsavdraget. 

Med anledning av remissvaren har motiveringen för slopandet av utbildningsavdraget för tydlighetens skull tagits med i propositionen. De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft samtidigt som de ändringar som gäller slopandet av utbildningsavdraget. 

7  Specialmotivering

8  Ikraftträdande

Det föreslås att lagarna träder i kraft den 1 januari 2025. 

9  Förhållande till andra propositioner

Propositionen har samband med regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om inkomstskatteskalan för 2025 och lag om ändring och temporär ändring av inkomstskattelagen samt till vissa andra skattelagar, i vilken det föreslås att bestämmelserna om utbildningsavdraget för arbetsgivare upphävs i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och inkomstskattelagen för gårdsbruk.