2.1.1  Ansökan om internationellt skydd i Finland

Personer som sökt internationellt skydd kan under de förutsättningar som föreskrivs i utlänningslagen (301/2004) få asyl eller uppehållstillstånd som beviljas på grund av alternativt skydd. Villkoren för beviljande av asyl och uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (nedan skyddsgrundsdirektivet). I Förenta nationernas konvention angående flyktingars rättsliga ställning (FördrS 77—78/1968, nedan flyktingkonventionen) och i protokollet till konventionen från 1967 definieras dessutom på vilka grunder en person kan beviljas flyktingstatus. 

Personer som söker internationellt skydd ska vid ankomsten till Finland meddela gränskontrollmyndigheten eller polisen att de vill ansöka om asyl i Finland. Mottagningspenning betalas till personer som söker internationellt skydd i syfte att trygga den oundgängliga försörjning som en person behöver för ett människovärdigt liv samt för att främja personens möjligheter att klara sig på egen hand, om personen är i behov av stöd och inte kan få sin försörjning genom förvärvsarbete, andra inkomster eller tillgångar, genom omvårdnad från en sådan persons sida som är försörjningspliktig gentemot honom eller henne eller på något annat sätt. 

2.1.2  Erhållande av uppehållstillstånd samt olika typer av uppehållstillstånd

Ansökan om internationellt skydd avgörs och behandlas av Migrationsverket. Migrationsverket bedömer först om sökanden uppfyller villkoren för beviljande av asyl. Om villkoren för beviljande av asyl inte är uppfyllda undersöks det om villkoren för beviljande av uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd uppfylls. Om villkoren för beviljande av internationellt skydd inte uppfylls, är det möjligt att bevilja uppehållstillstånd också på någon annan i utlänningslagen angiven grund. 

Migrationsverket beviljade 2015 sammanlagt 20 709 första uppehållstillstånd. Av uppehållstillstånden beviljades 6 036 av familjeskäl och 5 869 på grund av studier. Sammanlagt 7 466 beslut om uppehållstillstånd som grundade sig på asylansökan fattades 2015. Det gavs 1 628 positiva beslut som grundade sig på internationellt skydd och 251 beslut som grundade sig på andra orsaker. Andelen asylansökningar som resulterade i ett positivt beslut var således 25 procent. Resterande 75 procent ledde till negativa beslut, förföll eller avvisades utan prövning. I statistiken för 2015 syns de asylansökningar som lämnades in under året inte i någon betydande utsträckning. 

EU-medborgare och därmed jämförbara medborgare i EES-länder och Schweiz behöver inte uppehållstillstånd för att resa in i eller arbeta i Finland. Det är möjligt för dem att vistas i landet kortare tid än tre månader utan administrativa formaliteter. Om en person vistas i Finland i mer än tre månader är han eller hon i enlighet med utlänningslagen skyldig att registrera sin uppehållsrätt vid en polisinrättning. En förutsättning för registrering är antingen ekonomisk aktivitet eller annars tryggad försörjning. Polisen beviljar dessutom första uppehållstillstånd för utländska familjemedlemmar till finska medborgare som vistas i landet och för sådana familjemedlemmars minderåriga ogifta barn. 

2.1.3  Integration och social trygghet

När en person som kommit till Finland från utlandet har beviljats uppehållstillstånd av kontinuerlig karaktär och när det för personen har registrerats en hemkommun i magistratens befolkningsdatasystem, har personen rätt till offentliga social- och hälsovårdstjänster på samma sätt som andra personer med hemkommun i Finland. Även sådana personer som kommit till Finland som har beviljats ett uppehållstillstånd som ger rätt till minst ett års tillfällig vistelse och som med beaktande av förhållandena som helhet har för avsikt att stadigvarande bosätta sig i Finland får en hemkommun. 

2.1.4  Registrering som arbetssökande

Bestämmelser om villkoren för registrering som arbetssökande finns i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). En enskild kunds jobbsökning vid arbets- och näringsbyrån inleds den dag då kunden elektroniskt begär det via den för ändamålet avsedda nättjänsten eller personligen på arbets- och näringsbyrån. Andra än medborgare i EU- och EES-stater och Schweiz och deras familjemedlemmar registreras som arbetssökande, om de har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett uppehållstillstånd och tillståndet inte är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren. 

För andra än medborgare i EU- och EES-stater och Schweiz och deras familjemedlemmar upphör jobbsökningen att vara i kraft om de inte längre uppfyller ovannämnda villkor för registrering av utlänningar som arbetssökande t.ex. på grund av att uppehållstillståndet upphört att gälla. 

Uppehållstillståndet påverkar förutom villkoren för registrering som arbetssökande också de arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsförmåner som det föreskrivs om i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa har en person som inte är finsk medborgare inte rätt till arbetsmarknadsstöd, om han eller hon har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd. 

2.1.5  Inledande kartläggning

På den som har ett giltigt uppehållstillstånd enligt utlänningslagen tillämpas lagen om främjande av integration (1386/2010). Lagen tillämpas även på den vars uppehållsrätt har registrerats eller för vilken det har beviljats ett uppehållskort i enlighet med utlänningslagen. Syftet med lagen är att stödja och främja integration och invandrares möjligheter att aktivt delta i samhällsverksamheten i Finland. Invandrarens behov av integrations- och sysselsättningsfrämjande åtgärder och service bedöms preliminärt i den inledande kartläggningen, som startas av antingen kommunen eller arbets- och näringsbyrån. Invandrare erbjuds också basinformation om det finländska samhället och om möjligheterna att få stöd för integrationen. 

Arbets- och näringsbyrån ska inleda den inledande kartläggningen för en invandrare som är en sådan arbetslös arbetssökande som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). Kommunen ska inleda den inledande kartläggningen för en invandrare som annat än tillfälligt får utkomststöd i enlighet med lagen om utkomststöd (1412/1997). Den inledande kartläggningen ska påbörjas inom två månader från det att klientrelationen inleddes eller begäran om invandrarens inledande kartläggning lämnades. 

2.1.6  Integrationsplan

Utifrån den inledande kartläggningen bedömer arbets- och näringsbyrån eller kommunen om invandraren behöver en integrationsplan. Integrationsplanen är en personlig plan för invandraren i fråga om de åtgärder och den service vars syfte är att stödja invandrarens möjligheter att inhämta tillräckliga kunskaper i finska eller svenska och andra kunskaper och färdigheter som behövs i samhället och arbetslivet och främja invandrarens möjligheter att delta som en likvärdig medlem i samhällsverksamheten. Utöver studier i finska eller svenska kan man i integrationsplanen komma överens om undervisning i invandrarens eget modersmål, samhällsorienterad undervisning, läs- och skrivundervisning samt undervisning som kompletterar den grundläggande utbildningen, integrationsutbildning och andra individuella åtgärder som främjar integration. 

En invandrare har rätt till integrationsplan, om han eller hon är arbetslös arbetssökande enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) eller annat än tillfälligt får utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997). En integrationsplan kan utarbetas även för en annan invandrare, om han eller hon med stöd av den inledande kartläggningen bedöms vara i behov av en plan för att integrationen ska främjas. Den första integrationsplanen ska göras upp senast inom tre år från det att det första uppehållstillståndet eller uppehållskortet beviljades eller uppehållsrätten registrerades. Den första integrationsplanen görs upp för högst ett år. 

Varaktigheten av invandrarens integrationsplan bestäms individuellt utifrån hans eller hennes egna mål, arbets- och utbildningshistoria och de åtgärder som planerats och tillhandahållits för honom eller henne. Den tid som berättigar till en integrationsplan är dock högst tre år från det att den första integrationsplanen undertecknades. Varaktigheten av integrationsplanen kan förlängas med högst två år, om det är motiverat på grund av att invandraren behöver särskilda åtgärder för att integreras. Om integrationsplanen tillfälligt inte har kunnat genomföras på grund av skada, sjukdom, moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet eller av någon annan jämförbar orsak, kan den maximala tid som berättigar till integrationsplan förlängas på motsvarande sätt. 

2.1.7  Att omfattas av Finlands lagstiftning om bosättningsbaserad social trygghet

Enligt lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993) tillämpas lagstiftningen om social trygghet på en person som flyttar till Finland, om det med beaktande av personens helhetssituation anses att han eller hon flyttar till Finland för att stadigvarande bosätta sig här och om han eller hon dessutom har ett gällande uppehållstillstånd som ger rätt till minst ett års vistelse i landet eller av särskilda skäl tillstånd för kortare tid. I lagen nämns dessutom faktorer som visar att en person bosätter sig stadigvarande i Finland. Som en sådan faktor beaktas det att personen är flykting eller har fått uppehållstillstånd i Finland på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd. Med flykting avses en utlänning som har fått asyl i Finland eller som tagits till Finland inom flyktingkvoten och beviljats uppehållstillstånd på grund av flyktingskap eller som är en familjemedlem till en sådan utlänning, om familjemedlemmen ska betraktas som flykting och har fått uppehållstillstånd på grund av familjeband. Utlänningslagen ändrades genom lag 332/2016 som trädde i kraft den 16 maj 2016 så att humanitärt skydd inte längre utgör en grund för uppehållstillstånd enligt lagen. 

Huruvida en person bosätter sig stadigvarande i Finland bedöms utgående från personens helhetssituation. Det väsentliga i frågan är utöver personens egen uppfattning av flyttningens karaktär även andra omständigheter som kan påvisas objektivt, t.ex. syftet med och karaktären av flyttningen, personens band till Finland, arbetsavtal, familjeband och andra omständigheter som anges i handlingar. Om personen har beviljats kontinuerligt uppehållstillstånd anses han eller hon i allmänhet vara stadigvarande bosatt i Finland. 

En person som har flyttat till Finland för att bosätta sig här har rätt till den sociala trygghet som Folkpensionsanstalten verkställer, såsom sjukförsäkringsförmåner, arbetsmarknadsstöd, allmänt bostadsbidrag eller barnbidrag, på samma villkor som andra som är stadigvarande bosatta i Finland. Utöver kravet på bosättning måste även de övriga villkoren för att få förmånen uppfyllas. 

2.1.8  Arbetsmarknadsstöd

Arbets- och näringsbyråerna har huvudansvaret för integrationen av invandrare som anmält sig som arbetssökande. Byråerna ansvarar tillsammans med närings-, trafik- och miljöcentralerna för ordnandet av arbetskraftsservice som främjar och stöder integrationen, läs- och skrivundervisning samt grundläggande utbildning för invandrare som registrerat sig som arbetssökande. 

Till en person som inte uppfyller arbetsvillkoret och som inte har någon sådan utbildning efter grundskolan eller gymnasiet som leder till examen och ger yrkesfärdigheter, betalas arbetsmarknadsstöd efter en väntetid på 21 veckor. Väntetiden uppfylls när personen, efter att ha registrerat sig som arbetssökande, i sammanlagt 21 veckor har varit i arbete, har varit sysselsatt i företagsverksamhet, har varit arbetslös arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån eller har deltagit i annan sysselsättningsfrämjande service än arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 

Under tiden för integrationsplanen betalas i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) arbetslöshetsförmån, om personen har anmält sig som arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån. En person kan få rätt till arbetslöshetsförmån om han eller hon anses vara arbetslös arbetssökande och om personen är beredd att arbeta heltid och att delta i arbets- och näringsbyråns service, genom vilken man förbättrar möjligheterna att få jobb och stöder integrationen. Arbetsmarknadsstöd betalas tidigast från och med den dag då invandraren har anmält sig som arbetslös arbetssökande. 

2.1.9  Arbetslöshetsdagpenning

Rätten till arbetslöshetsdagpenning som betalas i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppstår genom arbete. Till dem som är försäkrade i en arbetslöshetskassa i enlighet med lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) betalas arbetslöshetsdagpenning i form av inkomstrelaterad dagpenning och till andra i form av grunddagpenning. En person har rätt till arbetslöshetsdagpenning om han eller hon bor i Finland, har anmält sig som arbetslös arbetssökande, söker heltidsarbete, är arbetsför, står till förfogande för arbetsmarknaden och uppfyller arbetsvillkoret. En löntagares arbetsvillkor uppfylls då personen har varit i lönearbete i minst 26 kalenderveckor under en granskningsperiod om 28 månader. Arbetsvillkoret uppfylls om arbetstiden är minst 18 timmar per vecka och lönen är kollektivavtalsenlig eller, om det inte finns något kollektivavtal, minst 1 173 euro i månaden. Det finns egna motsvarande bestämmelser om uppfyllande av företagares arbetsvillkor. 

2.1.10  Arbetsmarknadsstöd i form av integrationsstöd fram till ingången av 2015

Fram till ingången av 2015 tryggades invandrarens försörjning under tiden för integrationsplanen genom arbetsmarknadsstöd som betalades i form av integrationsstöd. Integrationsplanen är en i 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd plan som ersätter sysselsättningsplanen. Kommunen eller arbets- och näringsbyrån utarbetar integrationsplanen tillsammans med invandraren. 

Integrationsstödet bestod tidigare av arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och av utkomststöd enligt lagen om utkomststöd. Sedan ingången av 2015 slopades integrationsstödet, och man började betala arbetsmarknadsstöd eller utkomststöd under tiden för integrationsplanen. Det arbetsmarknadsstöd som betalas under tiden för integrationsplanen ändras alltså inte längre till arbetsmarknadsstöd i form av integrationsstöd. Bestämmelser om rätten till arbetslöshetsförmån under tiden för integrationsplanen finns i 19 § i lagen om främjande av integration. Syftet med ändringen var att förenkla verkställigheten av systemet med utkomstskydd för arbetslösa i arbets- och näringsbyråerna och vid Folkpensionsanstalten, och för invandraren hade det ingen betydelse vad stödet kallades. 

2.1.11  Utkomststöd

Kommunplaceringen av personer som omfattas av internationellt skydd sker på basis av avtal mellan staten och kommunen. Målet har varit att en närings-, trafik- och miljöcentral ska placera asylsökande och kvotflyktingar som fått uppehållstillstånd i kommunerna. Enligt lagen om utkomststöd beviljas utkomststöd av den kommun inom vilken personen eller familjen stadigvarande vistas. 

När en person som på basis av uppehållstillstånd vistas i Finland ansöker om utkomststöd, utreds det först om sökanden har rätt till förmåner som är primära i förhållande till utkomststödet, såsom sjukdagpenning, arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Rätten till utkomststöd fastställs i enlighet med lagen om utkomststöd. Staten ersätter i högst tre år kommunen för de kostnader som föranletts av utkomststödet till en person som beviljats internationellt skydd. 

2.1.12  Invandrarnas sysselsättning och ställning på arbetsmarknaden

Antalet personer med utländsk bakgrund som bor i Finland har stadigt ökat och var vid utgången av 2014 redan 323 000. Under 2015 ökade invandringen i synnerhet i och med dem som kom till Finland som asylsökande. I undersökningen Arbete och välfärd hos personer med utländsk härkomst (Ulkomaista syntyperää olevien työ ja hyvinvointi, UTH), som Statistikcentralen, Institutet för hälsa och välfärd och Arbetshälsoinstitutet genomförde 2013—2015, finns en omfattande beskrivning av orsakerna till invandringen samt av invandrarnas språkkunskaper, utbildning och ställning på arbetsmarknaden. Invandrarnas ställning på arbetsmarknaden har dessutom beskrivits i inrikesministeriets och arbets- och näringsministeriets publikation Migrations- och integrationspolitiken 2011—2014. 

De personer med utländsk bakgrund som bor i Finland utgör inte en enhetlig grupp. Vissa är högutbildade personer som flyttat till Finland på grund av arbete, medan andra är icke läs- och skrivkunniga personer som lämnat sitt hemland på grund av krig. Utbildningsstrukturen hos 25—54-åringarna med utländsk bakgrund varierar beroende på orsakerna till invandringen. Bland dem med flyktingbakgrund har två av fem högst slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs eller en motsvarande lärokurs, och 18 procent har avlagt en examen på högre nivå. Utbildningsstrukturen hos dem som invandrat på grund av arbete är omvänd. Ungefär två av fem har utbildning på högre nivå, och 17 procent har grundläggande utbildning eller motsvarande bakgrund. Det blir mer sannolikt att en person har en examen på andra stadiet ju längre personen har bott i landet, och en fjärdedel av de examina som personer med utländsk bakgrund har är avlagda i Finland. Huruvida en person har avlagt studier i Finland påverkas av hur gammal personen var när han eller hon invandrade och av hur länge han eller hon har bott i Finland. 

År 2014 var sysselsättningsgraden för personer med utländsk bakgrund bättre för dem som bott längre i landet: sysselsättningsgraden för dem som bott här i mindre än fem år var 56 procent, medan den för dem som bott här i mer än tio år var 69 procent. Sysselsättningsgraden förklaras i synnerhet av att sysselsättningsgraden för kvinnor hade stigit från 40 procent till 67 procent. Sysselsättningsgraden för personer med finländsk bakgrund år 2014 var 73,7 procent. Under de fem första åren var sysselsättningsgraden för dem som invandrat på grund av arbete 89 procent, för dem som invandrat av familjeskäl 39 procent och för dem som kommit till Finland som flyktingar uppskattningsvis 30 procent. 

De faktorer som förhindrar sysselsättning kan delas in i strukturella faktorer och faktorer som har att göra med att personen är invandrare. Strukturella faktorer är exempelvis utbudet och efterfrågan på arbetsmarknaden, de administrativa processer som stöder sysselsättning samt arbetsgivarnas attityder. Faktorer som har att göra med att personen är invandrare är brister i språkkunskaperna, i den utbildning som behövs på arbetsmarknaden, i yrkeskompetensen och i kunskapen om hur arbetsmarknaden fungerar. Avsaknad av sociala nätverk kan också vara en betydande faktor, eftersom en del av arbetsplatserna tillsätts på annat sätt än genom en formell ansökningsprocess. 

Enligt UTH-undersökningen var det lågutbildade personer, personer med svaga kunskaper i finska eller svenska, personer som bott kort tid i Finland och personer med flyktingbakgrund som oftast saknade arbete 2014. Sett till bakgrundslandet stod personer med bakgrund i Mellanöstern och Afrika oftast utanför arbetslivet. Av dem saknade över hälften arbete 2014. Många bedömer själva att det främst är bristande språkkunskaper som utgör ett hinder för sysselsättning. Sociala nätverk och det att man svarade på platsanmälningar var de faktorer som hade den bästa sysselsättningsfrämjande inverkan. 

2.2.1  Sverige

Enligt Sveriges lagstiftning har de som fått asyl rätt till bosättningsbaserade förmåner från och med det att uppehållstillstånd beviljats. Den som följer en etableringsplan har rätt till etableringsersättning. Deltagande på heltid i etableringsinsatser enligt etableringsplanen berättigar till en daglig ersättning om 308 kronor, dvs. 33 euro. Beloppet av ersättningen beror på deltagandet i etableringsinsatser, så att den som deltar till 75 procent har rätt till en ersättning om 231 kronor, den som deltar till 50 procent har rätt till en ersättning om 154 kronor och den som deltar till 25 procent har rätt till en ersättning om 77 kronor. Ersättningen betalas för fem dagar i veckan under högst två års tid. En person kan ha rätt till underhållsstöd, bostadsbidrag och barnbidrag samtidigt som han eller hon får etableringsersättning. 

Den som får etableringsersättning och har barn som är under 20 år har rätt till etableringstillägg. Den som bor ensam utan barn kan ha rätt till bostadsersättning. Bostadsersättningen uppgår till högst 3 900 kronor i månaden efter en självrisk på 1 800 kronor. Etableringstilläggets och bostadsersättningens belopp beror på deltagandet i etableringsinsatser. 

En person har rätt till en etableringsplan om han eller hon nyligen har fått uppehållstillstånd som flykting eller flyttat till en anhörig som har fått uppehållstillstånd som flykting för högst sex år sedan. Etableringsinsatser gäller för den som är 20—64 år samt för den som är 18—19 år och saknar föräldrar i Sverige. 

2.2.2  Danmark

I Danmark trädde lagstiftning om integrationsersättning (integrationsydelse) i kraft den 1 september 2015. Integrationsersättning betalas oberoende av medborgarskap till alla som inte har annan försörjning och som under de senaste åtta åren har bott i Danmark i mindre än sju år. Lagen kan dock inte tillämpas på EU-medborgare på grund av kraven i unionens lagstiftning. I praktiken är det således tredjelandsmedborgare som kommer till Danmark samt danska medborgare som kommer från ett tredjeland och som inte uppfyller kravet på bosättningstid som har rätt till integrationsersättning. 

Integrationsersättningen är ca 50 procent av ersättningen till dem som uppfyller kravet på bosättningstid (kontanthjælp). Nivån på integrationsersättningen har fastställts på basis av nivån på det utbildningsstöd som betalas till unga arbetslösa utan utbildning. Utbildningsstödet är inte ett egentligt studiestöd. En ensam, barnlös person får en integrationsersättning på 5 945 danska kronor per månad, dvs. 797 euro. Integrationsersättningen till personer med familj är högre. Utöver integrationsersättningen betalas en ytterligare ersättning på 1 500 kronor, dvs. ca 200 euro, till personer som avlagt ett språkprov i danska. 

Den som får integrationsersättning omfattas av Danmarks bosättningsbaserade system och har rätt till offentlig hälso- och sjukvård. Tandvård kan fås vid behov. Den som omfattas av det bosättningsbaserade systemet har även rätt till stöd för boende. Den som får integrationsersättning omfattas dessutom av barnbidragssystemet. För att någon som inte är EU-medborgare ska ha rätt till fullt barnbidrag krävs det dock att personen har bott i Danmark i två år. Rätten till barnbidrag är graderad så, att när en förälder har bott i landet i sex månader uppgår bidraget till en fjärdedel av det fulla barnbidraget, och när föräldern har bott i landet i ett år uppgår bidraget till hälften av det fulla beloppet. Kravet på bosättningstid tillämpas inte på EU-medborgare. 

2.2.3  Tyskland

Tysklands system för social trygghet utgörs av fem avgiftsbaserade lagstadgade socialförsäkringssystem. De fem systemen gäller sjukförsäkring, långvårdsförsäkring, pensionsförsäkring, olycksfallsförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Utöver de avgiftsbaserade systemen har Tyskland ett skattefinansierat socialvårdssystem, genom vilket förmåner beviljas efter behovsprövning, utan att avgifter som betalats till systemet tas i beaktande.  

En person som beviljas asyl eller flyktingstatus får samma rätt till skattefinansierade socialvårdsförmåner som andra stadigvarande bosatta i Tyskland. Även arbetsföra personer som fått permanent uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd har i regel samma rätt till dessa förmåner. Grundtrygghetsförmånen för arbetssökande är en behovsprövad sistahandsförmån som betalas om en persons försörjning inte är tryggad genom arbetsinkomster eller andra sociala förmåner. År 2016 uppgår förmånen för en ensamboende eller ensamförsörjare till 404 euro per månad. I Tyskland finns det integrationskurser och yrkesinriktade språkkurser för invandrare. Att utan grundad anledning utebli från en sådan kurs kan leda till att grundtrygghetsförmånen för arbetssökande sänks. 

2.2.4  Europeiska unionens lagstiftning

Bestämmelser om internationellt skydd finns i skyddsgrundsdirektivet, som syftar till att garantera för det första att medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vem som har ett behov av internationellt skydd och för det andra att en miniminivå av förmåner är tillgänglig för dessa personer i samtliga medlemsstater. 

Enligt artikel 29 i skyddsgrundsdirektivet ska medlemsstaterna se till att personer som beviljats internationellt skydd i den medlemsstat som har beviljat sådant skydd får samma nödvändiga sociala stöd som det som tillhandahålls medborgare i den medlemsstaten. Medlemsstaterna får begränsa det sociala stödet till personer som innehar status som subsidiärt skyddsbehövande till att gälla endast grundläggande förmåner, som då ska tillhandahållas på samma nivåer och på samma villkor som för medborgare. Den begränsning av det sociala stödet till att gälla endast grundläggande förmåner som det föreskrivs om i skyddsgrundsdirektivet innebär att stödet omfattar åtminstone minimiinkomststöd, bistånd vid sjukdom eller graviditet samt föräldraersättning, i den mån dessa förmåner beviljas medborgare i enlighet med nationell rätt. 

När det handlar om integrationsfrämjande åtgärder ska medlemsstaterna i enlighet med artikel 34 i skyddsgrundsdirektivet, för att underlätta integrationen i samhällslivet av personer som har beviljats internationellt skydd, säkerställa tillgång till sådana integrationsprogram som de finner lämpliga för att ta hänsyn till de särskilda behoven för personer som innehar flyktingstatus eller subsidiär skyddsstatus, eller skapa villkor som säkerställer tillgång till sådana program.