7.1
Lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen
3 a kap.Miljömål vid tillståndsförfarandena enligt miljöskyddslagen och vattenlagen
. I lagen föreslås ett nytt 3 a kap. med bestämmelser om miljömål för vattnens status. Avsikten är att det nya kapitlet ska tillämpas på tillståndsförfarandena enligt vattenlagen och miljöskyddslagen. Med tillståndsförfaranden avses inte anmälnings- eller registreringsförfaranden.
Miljömålen består av ett mål för god vattenstatus och ett krav på icke-försämring. Dessa mål baserar sig på artikel 4 i vattenramdirektivet. I kapitlet föreslås också en paragraf om projektspecifika undantag som ska tillämpas i tillståndsförfarandet.
Bestämmelser om klassificering av vattnens status finns i lagens 8 § och bestämmelser om bemyndigande att utfärda förordning i 10 §. En ytvattenförekomsts ekologiska status klassificeras som hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig. Statusen för konstgjorda och kraftigt modifierade ytvattenförekomster klassificeras som hög, god, otillfredsställande eller dålig. En ytvattenförekomsts kemiska status klassificeras som god eller sämre än god. En grundvattenförekomsts kvantitativa status och kemiska status klassificeras som god eller dålig.
Klassificeringen av en ytvattenförekomsts ekologiska status görs med hjälp av biologiska faktorer med beaktande av de hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska faktorer som stöder dem. Närmare bestämmelser finns i 12 § i vattenförvaltningsförordningen. Faktorerna för klassificering av ekologisk status anges i bilaga 1 till vattenförvaltningsförordningen (Definitioner som används i klassificeringen av ytvattnets ekologiska status). Bilagan har formen av en tabell och anger faktorerna enligt följande: 1. Biologiska faktorer, som är växtplankton (sjöar och kustvatten), makrofyter och påväxtalger (åar, älvar och sjöar), bottenfauna (åar, älvar och sjöar), bottenfauna (kustvatten), fiskfauna (åar, älvar och sjöar), makroalger och gömfröiga växter (kustvatten) samt andra biologiska faktorer (konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvatten). De övriga avsnitten i tabell 1 är 2. Hydromorfologiska faktorer och 3. Fysikalisk-kemiska faktorer.
I kapitlet föreslås tre nya paragrafer (20 a–20 c §) som ska tillämpas i tillståndsförfarandet med stöd av uttryckliga hänvisningar i miljöskyddslagen och vattenlagen.
Bestämmelser om de miljömål som ska tillämpas inom vattenvården finns fortfarande i lagens 21 §. I 21 § ingår bland annat de i vattenramdirektivet angivna tidsfristerna för uppnående av målen för god vattenstatus. I lagens gällande 1 § som gäller lagens syfte föreskrivs det dessutom bland annat att de allmänna målen för vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen är att skydda, förbättra och återställa vattnen och Östersjön så att ytvattnens och grundvattnens eller Östersjöns status inte försämras samt att deras status är åtminstone god.
Utöver de nuvarande bestämmelserna är det dock motiverat att tydligt och i ett separat kapitel föreskriva om innehållet i de miljömål som ska tillämpas i tillståndsförfarandet, eftersom dessa miljömål redan nu har tillämpats i tillståndsförfarandet med hänvisning till EU-rättens tolkning. Också den paragraf som gäller projektspecifika undantag föreslås för tydlighetens skull bli placerad i det nya kapitlet.
20 a §.Mål för vattnens status.
I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås bestämmelser om målet för vattnens status. I paragrafens 3 mom. föreslås dessutom ett bemyndigande att utfärda förordning. Avsikten är att paragrafen ska tillämpas på tillståndsförfarandena enligt vattenlagen och miljöskyddslagen genom de föreslagna bestämmelserna om förutsättningar för beviljande av tillstånd. Det handlar då om ett sådant nytt projekt eller sådan ny verksamhet eller en sådan väsentlig ändring av dem att ett nytt tillstånd behövs. Avsikten är inte att ändra det rådande rättsläget i fråga om bindande mål för vattnens status. I propositionen föreslås inga ändringar i bestämmelserna om översyn av tillstånd enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen och därmed inte heller i tillämpningspraxis vid ändring av tillstånd. Med tillståndsförfarande avses inte anmälnings- eller registreringsförfaranden.
I den föreslagna nya paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse om målet för vattnens status, som ska tillämpas med stöd av hänvisningar i miljöskyddslagen och vattenlagen. Enligt momentet är målet för vattenvården att i ytvattenförekomster och grundvattenförekomster ska uppnås åtminstone god status eller det andra mål för vattenstatusen som uppställts för dem i förvaltningsplanen med stöd av 22, 24 eller 25 §. I lagens 22 § föreskrivs det om konstgjorda eller kraftigt modifierade vattenförekomster, i 24 § om lindring av miljömål och i 25 § om stegvis uppnående av målen. I de yt- och grundvattenförekomster där ett mål har ställts upp med stöd av 24 eller 25 § ska enligt förslaget åtminstone det målet uppnås. I 24 § föreskrivs det om lindring av målen för vattenstatusen och i 25 § om stegvist uppnående av målen. Med stöd av 24 och 25 § ställs det upp mål för enskilda kvalitetsfaktorer. I fråga om andra kvalitetsfaktorer ska målet för en yt- eller grundvattenförekomst fortfarande vara god status under förvaltningsplansperioden. Momentet behövs för att förtydliga läget.
Enligt första meningen i 2 mom. får uppnåendet av god status inte äventyras på grund av ett projekt eller en verksamhet. Regleringen behövs på grund av den rättsnorm som skapades av EU-domstolen i Weserdomen och som preciserar miljömålen i vattenramdirektivet. I sitt beslut konstaterade EU-domstolen att medlemsstaterna − med förbehåll för att undantag kan beviljas − är skyldiga att inte lämna tillstånd till ett projekt när projektet kan orsaka en försämring av en ytvattenförekomsts status eller när projektet äventyrar uppnåendet av en god status hos en ytvattenförekomst eller en god ekologisk potential och en god kemisk status hos en ytvattenförekomst. Enligt paragrafen ska det förutsättas att det i all verksamhet inom projekt eller verksamheter som kräver tillstånd enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen säkerställs att god status kan uppnås i vattenförekomsterna. Detta innebär att verksamhetsutövaren, tillståndsmyndigheten och tillsynsmyndigheten ska beakta målet om god miljöstatus exempelvis vid planeringen och genomförandet av projektet och i tillståndsbestämmelserna.
Enligt den andra meningen i 2 mom. ska vid bedömningen av konsekvenserna av projektet eller verksamheten utöver det som anges i förvaltningsplanen även beaktas annan aktuell information om vattenförekomstens status. Vattenvårdsmyndigheten bedömer informationens tillförlitlighet och representativitet. Annan aktuell, tillförlitlig information kan vara exempelvis information som inhämtats för förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Konsekvenserna av projektet ska bedömas i förhållande till vattenförekomstens aktuella status, som kan avvika från den bedömning av vattnets status som anges i förvaltningsplanen. Denna nya och uppdaterade information kan vara relevant för bedömningen av projektets konsekvenser för vattnen. Verksamhetsutövaren lämnar de uppgifter om en vattenförekomsts status som den samlat in till informationssystemet för vattenvårds- och havsvårdsplaneringen. Andra aktuella data som vattenförvaltningsmyndigheten bedömer vara tillförlitliga kan således beaktas i bedömningen av vattenförekomsterna status också när de följande förvaltningsplanerna utarbetas.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. Avsikten är att närmare bestämmelser om målen för vattnens status ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning ska miljömålen preciseras genom bestämmelser av teknisk natur om bland annat de kvalitetsfaktorer som ska användas vid fastställandet av ytvattnens ekologiska statusklass. Bestämmelser om de kvalitetsfaktorer som används vid bedömningen av ytvattnets ekologiska status finns redan nu i vattenförvaltningsförordningen (1040/2006), men det behöver preciseras hur kvalitetsfaktorerna ska användas vid bedömningen av statusklassen. Hittills har anvisningar om bedömningen getts i de anvisningar som gäller planeringen av vattenvården.
20 b §.Krav på icke-försämring.
I paragrafen föreslås bestämmelser om ett krav på icke-försämring. I paragrafen föreslås tre moment. Avsikten är att paragrafen ska tillämpas på tillståndsförfarandena enligt vattenlagen och miljöskyddslagen genom de föreslagna bestämmelserna om förutsättningar för beviljande av tillstånd. Det handlar då om ett sådant nytt projekt eller sådan ny verksamhet eller en sådan väsentlig ändring av dem att ett nytt tillstånd behövs. Avsikten är inte att ändra det rådande rättsläget i fråga om bindande mål för vattnens status. I propositionen föreslås inga ändringar i bestämmelserna om översyn av tillstånd enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen och därmed inte heller i tillämpningspraxis vid ändring av tillstånd. Med tillståndsförfarande avses inte anmälnings- eller registreringsförfaranden.
Kravet på icke-försämring är en väsentlig vattenskyddsåtgärd enligt vattenramdirektivet. Vattenförvaltningslagen innehåller dock för närvarande inga närmare bestämmelser om vad kravet på icke-försämring innefattar. Enligt 80 § i grundlagen ska genom lag utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lagen. Eftersom kravet på icke-försämring är av central betydelse vid tillståndsprövningen och uppställandet av tillståndsvillkor är det motiverat att föreskriva om det i en egen paragraf.
I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att statusen för en vattenförekomst inte får försämras på grund av ett projekt eller en verksamhet. Preciseringarna föreslås i två punkter i momentet. Avsikten är att försämringar ska definieras separat i fråga om ytvattnens ekologiska status och ytvattnets och grundvattnets kemiska status. I fråga om grundvattnets kvantitativa status kommer försämringar inte att definieras separat. På grundvattnets kvantitativa status tillämpas enligt förslaget 20 a § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen. Grundvattnets kvantitativa status klassificeras som antingen god eller dålig. Med beaktande av vad som i 14 a § i statsrådets förordning om vattenvårdsförvaltningen (1040/2006) föreskrivs om grundvattnets kvantitativa status ska det redan med stöd av lagens 20 a § vara förbjudet att försämra grundvattnets kvantitativa status på grund av ett projekt eller en verksamhet.
En försämring ska anses föreligga när statusen blir försämrad med minst en statusklass, I momentet föreslås också närmare bestämmelser om de situationer som ska tolkas som en försämring av statusen. Närmare bestämmelser behövs på grund av EU-domstolens Weserdom från 2015, enligt vilken en medlemsstat inte får bevilja tillstånd för ett projekt som försämrar statusen hos en ytvattenförekomst eller äventyrar uppnåendet av de miljömål som gäller den. Dessutom fastställde EU-domstolen att en försämring av statusen hos minst en kvalitetsfaktor innebär en försämring av statusen hos en ytvattenförekomst. EU-domstolen fastställde också att om den berörda kvalitetsfaktorn redan befinner sig i den lägsta klassen ska varje försämring av faktorn i fråga tolkas som en otillåten försämring. I enlighet med EU-domstolens avgörandepraxis ska också en kortvarig, tillfällig försämring av vattenstatusen tolkas som en otillåten försämring. EU-domstolen fastställde i sitt avgörande i målet Association France Nature Environnement (C-525/20) att en kortvarig tillfällig försämring av vattenstatusen strider mot miljömålen i direktivet, om det inte är uppenbart att sådan påverkan endast kan ha begränsade effekter på vattenförekomsters status och därför inte är ägnad att förorsaka försämringar av dessa.
Enligt paragrafens 1 mom. 1 punkt ska som försämring betraktas att en faktor för klassificering av ekologisk status blir försämrad med minst en statusklass eller ytterligare försämras i det fall att faktorn redan befinner sig i den lägsta statusklassen. Med en faktor för klassificering av ekologisk status avses de biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska faktorer som definieras i bilaga 1 till vattenförvaltningsförordningen. Varje försämring av en kvalitetsfaktor bör bedömas i enlighet med de normativa definitioner för klassificeringen som anges i den bilagan. I fråga om de hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska faktorerna bedöms statusen således utifrån de effekter förändringar i dessa faktorer har på de biologiska kvalitetsfaktorerna i vattenförekomsten. En faktor för klassificeringen kan mätas utifrån flera olika parametrar. En försämring av en enskild faktor innebär inte nödvändigtvis att kvalitetsfaktorn försämras på otillåtet sätt.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska som en otillåten försämring av vattnens status betraktas att miljökvalitetsnormen i fråga om ett förorenande eller skadligt ämne överskrids eller, om miljökvalitetsnormen redan har överskridits, att koncentrationen av ämnet i ytvattenförekomsten eller grundvattenförekomsten stiger.
Enligt EU-domstolens dom år 2020 i målet mot Land Nordrhein-Westfalen (C-535/18) ska en försämring av en grundvattenförekomsts kemiska status på grund av ett projekt betraktas som överträdelse av åtminstone en av de kvalitetsnormer som avses i artikel 3.1 i direktiv 2006/118 eller som överskridande av det tröskelvärde som avses i den bestämmelsen. EU-domstolen fastställde samtidigt att som en otillåten försämring även ska betraktas en förutsägbar höjning av koncentrationen av ett förorenande ämne när tröskelvärdet för ämnet redan har överskridits. Enligt EU-domstolen ska de värden som uppmätts vid varje övervakningspunkt för en grundvattenförekomst beaktas vart och ett för sig.
Nationella bestämmelser om grundvattenförorenande ämnen och tröskelvärdena för dem finns i bilaga 7 till vattenförvaltningsförordningen. Bestämmelser om ämnen som är skadliga för vattenmiljön i ytvatten finns i statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön (1022/2006).
Med stöd av paragrafens 2 mom. ska vid bedömningen av konsekvenserna av ett projekt eller en verksamhet utöver det som anges i förvaltningsplanen även beaktas annan aktuell information om vattenförekomstens status. Vattenvårdsmyndigheten bedömer informationens tillförlitlighet och representativitet. Annan aktuell, tillförlitlig information kan vara exempelvis information som inhämtats för förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Konsekvenserna av projektet ska bedömas i förhållande till vattenförekomstens aktuella status, som kan avvika från den bedömning av vattnets status som anges i förvaltningsplanen. Denna nya och uppdaterade information kan vara relevant för bedömningen av projektets konsekvenser för vattnen. Verksamhetsutövaren lämnar de uppgifter om en vattenförekomsts status som den samlat in till informationssystemet för vattenvårds- och havsvårdsplaneringen. Andra aktuella data som vattenförvaltningsmyndigheten bedömer vara tillförlitliga kan således beaktas i bedömningen av vattenförekomsterna status också när de följande förvaltningsplanerna utarbetas.
I paragrafens 3 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. Genom förordning av statsrådet ska det utfärdas närmare bestämmelser om bedömningen av försämringar av en vattenförekomsts status. Avsikten är att genom förordning precisera de frågor av teknisk natur som anknyter till bedömningen av försämringen av en vattenförekomst och som också har samband med de preciserande bestämmelser som utfärdas med stöd av bemyndigandet i den föreslagna 20 a §.
20 c §.Undantag från miljömålen på grund av ett nytt projekt eller ny verksamhet.
I paragrafen föreslås bestämmelser om undantag från miljömålen på grund av ett nytt projekt eller ny verksamhet. Paragrafen ersätter i sin helhet den tidigare 23 §, som föreslås bli upphävd.
Avsikten är att bestämmelserna om undantag till sitt innehåll och sin utformning ska formuleras på motsvarande sätt som i artikel 4.7 i vattenramdirektivet. Vissa uttryck i artikel 4.7 i direktivet ses över så att de passar in i den nationella lagen, och hänvisningen till direktivet ändras till en hänvisning till paragrafen om miljömål i vattenförvaltningslagen. Bestämmelser om vattenvårdsmyndighetens uppgifter (inkludering av undantag i förvaltningsplanen och översyn av miljömålen med sex års mellanrum) finns redan annanstans i den lagstiftning som gäller vattenvård och behöver således inte tas in i denna paragraf.
Dessutom bör det noteras att bestämmelser om blandningszonen i fråga om ytvattnets kemiska status finns i 6 b § (avvikelser från miljökvalitetsnormerna inom blandningszoner) i statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön. I 6 a § i samma förordning finns bestämmelser om avvikelser från miljökvalitetsnormerna till följd av gränsöverskridande föroreningar. Det föreslås att paragrafen delas upp i tre moment.
I 1 mom. i paragrafen föreslås bestämmelser om de förutsättningar som ett nytt projekt eller en ny verksamhet ska uppfylla. Paragrafens 1 mom. delas i förslaget in i tre punkter, varav 1 punkten gäller nya åtgärder som förändrar nivån hos en grundvattenförekomst. Momentets 2 punkt gäller nya åtgärder som ändrar en ytvattenförekomsts fysiska karakteristika. Momentets 3 punkt gäller nya åtgärder i enlighet med hållbar utveckling och som försämrar den ekologiska statusen hos en ytvattenförekomst. I 2 mom. föreslås bestämmelser om ytterligare förutsättningar för undantag. I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser som hänför sig till det nationella genomförandet av RED III-direktivet. I 4 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda närmare bestämmelser om förutsättningarna för undantag.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om att undantag från miljömålen beviljas i samband med ett tillståndsärende enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. Beviljandet av undantag har enligt förslaget karaktären av rättslig prövning. Om de förutsättningar för undantag som anges i lagen uppfylls, ska undantaget beviljas, och detta framgår uttryckligen av den föreslagna paragrafen.
I fråga om ekologisk status tolkas miljömålen i förhållande till enskilda kvalitetsfaktorer i enlighet med EU-domstolens riktlinjer på så sätt att redan en försämring av minst en kvalitetsfaktor medför en otillåten försämring av statusen, även om denna försämring inte leder till en försämring av klassificeringen av ytvattenförekomsten som helhet. Avsikten är att kravet på icke-försämring i den föreslagna 20 b § ska tillämpas i fråga om enskilda kvalitetsfaktorer. Därför bör också undantag från miljömålen bedömas och beviljas med avseende på enskilda kvalitetsfaktorer.
Med ett nytt projekt enligt 1 mom. ska avses alla nya tillståndspliktiga projekt eller sådana ändringar av befintliga projekt eller verksamheter som förutsätter ändring av ett miljötillstånd eller ett tillstånd enligt vattenlagen.
Enligt 1 mom. 1 punkten ska det beviljas undantag från miljömålen enligt 20 a och 20 b § när ett nytt projekt eller ny verksamhet ändrar en vattenförekomst så att god kvantitativ status för grundvattenförekomsten inte kan uppnås eller en försämring av statusen inte kan förhindras och detta beror på nya åtgärder som förändrar nivån hos grundvattenförekomsten. Förändringar i nivån hos grundvattnet kan vara en följd av uttag av grundvatten via nya borrbrunnar eller av att det tas ut större mängder vatten via befintliga borrbrunnar. Även modifieringar av ytvattnet kan leda till förändringar i nivån på grundvattnet. (CIS Guidance nr. 36)
Paragrafens 1 mom. 2 punkt gäller enligt förslaget situationer där god ekologisk status eller god ekologisk potential i en vattenförekomst inte uppnås eller där en försämring av en ytvattenförekomst inte kan förhindras och detta beror på nya åtgärder som ändrar ytvattenförekomstens fysiska egenskaper. Med åtgärder som modifierar ytvattnets fysiska karakteristika ska avses ändringar av vattenförekomsters hydromorfologiska egenskaper (hydrologiska system, älvens kontinuitet, morfologiska förhållanden, tidvattenmönster). Konsekvenserna för en vattenförekomsts status kan vara en direkt följd av själva modifieringen eller en följd av de förändringar i vattenkvaliteten som modifieringen medför. Med ytvatten ska även avses konstgjorda och kraftigt modifierade ytvatten.
Enligt den föreslagna 1 mom. 3 punkten ska undantag från miljömålen enligt 20 a och 20 b § kunna beviljas när en försämring av den ekologiska statusen för en ytvattenförekomst från hög till god är en följd av nya åtgärder i enlighet med hållbar utveckling. I den svenska översättningen av vattendirektivet uttrycks detta som ”är en följd av nya hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter”. Vattenramdirektivet innehåller ingen exakt definition av hållbara verksamheter, men hållbarhet och hållbar utveckling omfattar ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Kommissionen har förbundit sig till FN:s mål för hållbar utveckling Agenda 2030 och EU genomför handlingsprogrammet tillsammans med medlemsländerna. Agenda 2030 omfattar 17 mål för hållbar utveckling som länderna tillsammans ska ha nått senast 2030. Vid främjandet av målen för hållbar utveckling beaktas deras inbördes beroendeförhållanden, dvs. hur åtgärderna för hållbar utveckling påverkar de övriga målen. De miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensionerna av hållbar utveckling bör granskas tillsammans. Projekt eller verksamheter som är förenliga med hållbar utveckling ska främja minst ett av målen, men samtidigt får projektet eller verksamheten inte äventyra uppnåendet av de övriga målen för hållbar utveckling. Som stöd för bedömningen av hållbar utveckling kan också beaktas kommissionens riktlinjer (CIS Guidance nr 36) där det konstateras att åtgärder som är förenliga med hållbar utveckling i regel inte kan definieras utifrån vissa kriterier eller viss praxis, utan de definieras i enlighet med kraven i den berörda beslutsprocessen genom öppna och upprepade förfaranden. Det finns således flera aspekter på den exakta definitionen av åtgärder i enlighet med hållbar utveckling, exempelvis tid, omfattning, berörda parter och tillgängliga data. Kraven på de relevanta förfarandena anges i vattenramdirektivet, de direktiv som gäller strategiska miljöbedömningar och miljökonsekvensbedömning samt i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG, som anknyter till Århuskonventionen. EG-fördraget, principen att förorenaren betalar, försiktighetsprincipen och principen om att förebyggande åtgärder bör vidtas, principen om att miljöskador ska avhjälpas vid källan samt hållbarhetsprincipen bör tjäna som rättesnöre.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om ytterligare förutsättningar för undantag som anges i punkterna 1–4 och som alla ska uppfyllas. Dessa förutsättningar ska gälla de tre situationer som avses i 1 mom.
I 2 mom. 1 punkten föreslås det att en ytterligare förutsättning för undantag ska vara att alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra de negativa konsekvenserna av projektet eller verksamheten för vattenförekomstens status. De genomförbara åtgärder som avses i paragrafen gäller tillståndspliktiga verksamheter eller projekt. De åtgärder som avses i bestämmelsen anknyter till innehållet i den planerade verksamheten eller det planerade projektet och samtidig också till uppställandet av tillståndsvillkoren. I vattenramdirektivet görs inga avgränsningar av åtgärderna för att mildra konsekvenserna. De åtgärder som definieras i artikel 4.7 a i direktivet omfattar ett brett spektrum av eventuella åtgärder i alla faser av ett utvecklingsprojekt, inbegripet planerings-, underhålls- och driftsvillkor som gäller för anläggningarna samt återställande och förnyande av livsmiljöer. Uttrycket ”alla genomförbara åtgärder” liksom över lag begreppet ”genomförbar” i annan lagstiftning avser sådana åtgärder för att minska olägenheter som är tekniskt genomförbara och rimligt prissatta och kan likställas med en ny ändring eller en mänsklig åtgärd som är förenlig med hållbar utveckling. Syftet med åtgärderna för att minska olägenheter är att minimera eller helt eliminera de negativa konsekvenserna för vattenförekomstens status, och de bör utgöra en integrerad del av den planerade verksamheten eller det planerade projektet. Tillståndsmyndigheten ska bedöma huruvida i projektet har föreslagits alla genomförbara åtgärder för att lindra negativa konsekvenser eller om det behövs ytterligare åtgärder. Av betydelse är enligt kommissionens riktlinjer att dessa åtgärder syftar till att undvika eller minimera eventuella konstaterade negativa konsekvenser för statusen hos en i vattenramdirektivet angiven kvalitetsfaktor. Att alla genomförbara åtgärder vidtas och att detta ställs som en förutsättning för genomförandet av projektet kan i bästa fall innebära att ingen otillåten försämring sker och att miljömålen inte äventyras och att ett förfarande med undantag inte längre behövs.
I 2 mom. 2 punkten föreslås som en förutsättning för undantag att det nya projektet eller den nya verksamheten är mycket viktiga ur allmänt intresse eller att konsekvenserna av projektet eller verksamheten för människors hälsa och för vidmakthållandet av människors säkerhet eller dess nytta med hänsyn till hållbar utveckling uppväger nyttan av de i 20 a och 20 b § angivna målen för miljön och samhället. I vattenramdirektivet öppnas det för en möjlighet att antingen uppfylla kraven enligt båda villkoren samtidigt eller att såsom i denna proposition alternativt uppfylla någotdera av de villkor som gäller ett allmänt intresse eller intresseavvägning. I vattenramdirektivet anges denna alternativa möjlighet med uttrycket och/eller. Alternativa krav i fråga om innehållet i regleringen har också införts i jämförelseländerna (Sverige, Danmark och Tyskland).
EU-domstolen har i sin dom i det mål som gällde Schwarze Sulm (C-346/14) fastställt att medlemsstaterna har getts ett visst utrymme för eget skön när de ska avgöra om ett särskilt projekt är mycket viktigt ur allmänt intresse (punkt 70). I domen, som gällde ett projekt för förnybar energi, hänvisade EU-domstolen också till artikel 194.1 i EUF-fördraget. I den punkten anges det att inom ramen för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion och med hänsyn till kravet på att skydda och förbättra miljön, ska målet för unionens politik på energiområdet vara att i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna bland annat garantera att energimarknaden fungerar och främja utveckling av nya och förnybara energikällor. Vidare konstaterade EU-domstolen att främjande av el producerad från förnybara energikällor utgör en viktig prioritering för unionen. Detta motiveras bland annat av att användningen av förnybara energikällor bidrar till miljöskydd och hållbar utveckling. EU-domstolen konstaterade att villkoren för undantag kunde anses vara uppfyllda bland annat genom att de nationella myndigheterna hade gjort en avvägning mellan det omtvistade projektets förväntade fördelar och den försämring av statusen för ytvattenförekomsten i Schwarze Sulm som projektet medförde (punkterna 72–74).
Vid bedömningen av om ett mycket viktigt allmänt intresse av större vikt föreligger bör intresset vägas mot miljömålen för vattenvården. EU-domstolen har i den dom som gällde Schwarze Sulm (punkterna 66 och 79–80) betonat att det måste finnas en tillräcklig utredning över konsekvenserna av projektet med hänsyn till ett mycket viktigt allmänt intresse. EU:s politiska mål kan i enskilda fall ge stöd vid fastställandet av ett mycket viktigt allmänt intresse. Till exempel målen för EU:s politik på energiområdet kan utgöra ett stöd vid bedömningen av betydelsen av ett enskilt projekt med hänsyn till allmänna intressen, även om beslut om projekt fattas från fall till fall. I stället för en bedömning med avseende på ett mycket viktigt allmänt intresse kan det även göras en bedömning av projektets eller verksamhetens konsekvenser för människors hälsa, upprätthållandet av säkerheten eller en hållbar utveckling. Denna nytta bör uppväga den nytta som uppnåendet av miljömålen ger för miljön och samhället. Även detta bedöms från fall till fall. Till exempel hanteringen av översvämningsrisker kan ge anledning att tillämpa undantag enligt vattenramdirektivet med motiveringen att detta skyddar människors säkerhet.
Dessutom kan det konstateras att det även exempelvis i artikel 10 i den nya förordningen om kritiska råvaror föreskrivs om företräde för strategiska projekt, och i artikeln hänvisas det också till vattenramdirektivet. Enligt artikel 10.2 i förordningen om kritiska råvaror ska strategiska projekt som genomförs i unionen anses vara av allmänintresse eller av vikt för människors hälsa och säkerhet och får anses vara av ett allt överskuggande allmänintresse förutsatt att alla villkor i de unionslagstiftningsakterna är uppfyllda. Förordningen är direkt tillämplig rätt och relevant när tillståndsmyndigheten bedömer förutsättningarna för projektspecifika undantag enligt artikel 4.7 i vattendirektivet. I fråga om projekt enligt förordningen ska det dock från fall till fall också bedömas om projekten uppfyller de övriga förutsättningarna för undantag, när undantag från miljömålen söks för dessa projekt. EU-förordningen ska tillämpas vid tillståndsmyndigheten också när myndigheten prövar förutsättningarna för undantag enligt den föreslagna 20 c §.
I 2 mom. 3 punkten föreslås som en förutsättning för undantag att den nytta som dessa förändringar av vattenförekomsten medför inte på grund av teknisk genomförbarhet eller oskäliga kostnader kan uppnås på något annat sätt som utgör ett betydligt bättre alternativ för miljön. Bestämmelsen grundar sig på artikel 4.7 i direktivet.
Paragrafens föreslagna 2 mom. 4 punkt grundar sig på 14 f § i vattenförvaltningsförordningen. I punkten föreslås som en förutsättning för undantag att undantaget inte permanent hindrar eller äventyrar uppnåendet av miljömålen i andra vattenförekomster inom samma vattenförvaltningsområde eller strider mot krav eller mål som uppställts någon annanstans i miljölagstiftningen. I praktiken innebär detta att vattenvårdsmyndighetens utlåtande har en central roll vid bedömningen av om förutsättningen uppfylls. Genom bestämmelsen genomförs delvis artikel 4.8 i vattenramdirektivet.
Enligt 3 mom. ska planeringen, uppförandet och driften av produktionsanläggningar för förnybar energi, anslutningen av sådana anläggningar till nätet samt det tillhörande nätet och tillhörande energilager alltid anses vara mycket viktiga ur allmänt intresse. Den föreslagna bestämmelsen baserar sig på RED III-direktivet. De verksamheter och projekt för förnybar energi som avses i bestämmelsen ska med stöd av den föreslagna bestämmelsen anses vara mycket viktiga ur allmänt intresse. I RED-direktivet avses med förnybar energi energi från förnybara, icke-fossila energikällor, det vill säga vindenergi, solenergi (termisk solenergi och fotovoltaisk solenergi) och geotermisk energi, osmotisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi och annan havsenergi, vattenkraft (inklusive pumpkraft), biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas. Ett projekt som är mycket viktigt ur allmänt intresse kan också vara något annat projekt eller någon annan verksamhet än de som nämns i momentet.
24 §.Lindring av miljömål.
I paragrafen föreslås bestämmelser om lindring av miljömålen. Det föreslås att paragrafen delas upp i tre delar. Paragrafens innehåll förtydligas i fråga om 1 och 2 mom. Att bedöma och bereda lindringar av miljömålen ska fortfarande vara vattenvårdsmyndighetens uppgift. Förslagen om undantag ska liksom hittills ingå i förslagen till förvaltningsplaner. Statsrådet fattar beslut om planerna för varje förvaltningsplansperiod.
Mindre stränga mål för vattenstatusen tillämpas på yt- och grundvattenförekomster och även på vattenförekomster som förklarats som konstgjorda eller kraftigt modifierade. Tillämpningen av mindre stränga mål bedöms och fastställs alltid med avseende på enskilda kvalitetsfaktorer. Ett mindre strängt mål för statusen innebär inte att målet för de övriga kvalitetsfaktorernas status samtidigt lindras. Alla tänkbara åtgärder ska vidtas för att uppnå god miljöstatus i fråga om de övriga kvalitetsfaktorerna. Den föreslagna bestämmelsen baserar sig på artikel 4.5 i vattenramdirektivet. De mindre stränga målen för vattenstatusen och uppfyllelsen av förutsättningarna för att tillämpa sådana bör granskas med 6 års mellanrum.
Enligt det föreslagna 1 mom. ställer vattenvårdsmyndigheten i förslaget till förvaltningsplan upp sådana mål för en vattenförekomst som avviker från de miljömål som anges i 21 §, om förutsättningarna för undantag uppfylls. Uttrycket ”kan det ställas” i den gällande bestämmelsen ändras till ”ställs det”. Således begränsas myndighetens prövningsrätt i fråga om tillämpningen av undantag. I momentet stryks hänvisningen till tekniska skäl. Förslaget motsvarar bättre ordalydelsen i artikel 4.5 i direktivet, där det endast nämns att uppnåendet av strängare mål skulle vara ”omöjligt eller oproportionerligt dyrt”.
Enligt vattenramdirektivet ska alla vattenförekomster ha god vattenstatus senast till 2027, om inte något undantag har tillämpats på dem. Till momentet fogas för tydlighetens skull tidsangivelsen ”för en förvaltningsplansperiod” och ett omnämnande av att målen ställs för en vattenförekomst.
För att mindre stränga miljömål ska få ställas ska vattenförekomsten vara så påverkad av mänsklig verksamhet eller dess naturliga förhållanden vara sådana att uppnåendet av strängare mål skulle vara omöjligt eller oproportionerligt dyrt.
I riktlinjerna för en gemensam genomförandestrategi för vattenramdirektivet (CIS Guidance Document nr. 20) rekommenderas det att man vid bedömningen av tillämpningen av undantag bör avancera stegvis så att man inledningsvis granskar möjligheten att förlänga tidsfristerna för uppnående av miljömålen under det att man samlar in mer information, och först därefter ställer upp mindre stränga mål för vattenstatusen.
I samband med det gemensamma genomförandet av vattenramdirektivet har det utarbetats ett dokument (4–5 december 2017) där man granskat begreppet naturliga förhållanden i artikel 4.4 och 4.5. Enligt dokumentet krävs det för uppställandet av mindre stränga mål mer information och en mer genomgripande bedömning av olika alternativ än vad som krävs för den förlängning av tidsfristen för uppnående av miljömålen som anges i artikel 4.4 i ramdirektivet. Enligt EU-riktlinjerna bör tillämpningen av ett undantag enligt artikel 4.5 bygga på ett särskilt tillförlitligt faktaunderlag. I momentet föreslås också som en förutsättning för tillämpning av ett undantag att det skulle bli oproportionerligt dyrt att uppnå de strängare målen. Detta motsvarar också bättre än den gällande paragrafen ordalydelsen i artikel 4.5 i vattenramdirektivet.
I paragrafens 2 mom. föreslås en förteckning med fyra punkter över de förutsättningar som ska uppfyllas utöver det som anges i 1 mom.
Enligt 2 mom. 1 punkten ska en förutsättning vara att de samhällsekonomiska behov som fylls genom den verksamhet för vilken vattnen används eller som orsakar belastning inte kan tillgodoses på något annat sätt som utgör ett betydligt bättre alternativ för miljön och som inte medför oskäliga kostnader. Bestämmelsen ses således över så att den bättre motsvarar ordalydelsen i direktivet, bland annat genom att till bestämmelsen fogas ett omnämnande av den samhällsekonomiska nyttan. Vid bedömningen av förutsättningarna för undantag bör man i första hand beakta allmänintresset och väga den samhälleliga nyttan och kostnaderna, snarare än beakta konsekvenserna för en enskild aktör med avseende på oskäliga kostnader eller betalningsförmåga.
Enligt 2 mom. 2 punkten är en förutsättning att bästa möjliga status för ytvattenförekomster uppnås med beaktande av den påverkan som med hänsyn till den mänskliga verksamhetens eller föroreningens karaktär inte rimligtvis har kunnat undvikas. Bestämmelsen motsvarar 2 mom. 3 punkten i den gällande paragrafen.
I 2 mom. 3 punkten föreslås som en förutsättning att förändringarna i förhållande till god status hos grundvattnet blir så små som möjligt och att denna påverkan inte rimligtvis kan undvikas på grund av den mänskliga verksamhetens och föroreningens karaktär. Bestämmelsen motsvarar 2 mom. 4 punkten i den gällande paragrafen.
Med stöd av 2 mom. 4 punkten ska en ytterligare förutsättning vara att vattenförekomstens status inte försämras. Bestämmelsen bidrar till att genomföra kravet på icke-försämring i fråga om statusen för en vattenförekomsts. Bestämmelsen motsvarar 2 mom. 5 punkten i den gällande paragrafen.
Enligt vattenramdirektivet bör tillämpningen av undantag motiveras. Enligt beaktandedelen till direktivet ska undantag göras utifrån öppna, klara och lämpliga kriterier. EU-kommissionen har i sin återkoppling till medlemsstaterna i fråga om andra förvaltningsplaner uppmärksammat att tillämpningen av undantag bör motiveras i tillräcklig utsträckning i förvaltningsplanerna. Med stöd av 3 kap. 19 § i vattenförvaltningslagen ska de mål för statusen för varje vattenförekomst som ställs upp i förvaltningsplanen och de kombinationer av åtgärder som ingår i åtgärdsprogrammet ses över vart sjätte år. I 23 § i vattenförvaltningsförordningen och i punkterna 5, 7 och 13 i bilaga 5 till förordningen föreskrivs det om inkluderande av dessa uppgifter i förvaltningsplanerna.
25 §.Stegvist uppnående av målen.
I paragrafen föreslås bestämmelser om ett förfarande för att stegvis uppnå målen för god vattenstatus. I paragrafen föreslås två moment. Förslagen om undantag ska liksom hittills ingå i förslagen till förvaltningsplan. Statsrådet fattar beslut om planerna för varje förvaltningsplansperiod.
Enligt 1 mom. ska bedömningen och beredningen av en förlängning av tidsfristen för uppnåendet av det mål som ställts upp för en vattenförekomst fortfarande höra till vattenförvaltningsmyndighetens uppgifter inom vattenvårdsarbetet. Uttrycket ”kan förlängas” i den gällande bestämmelsen ändras till ”förlängs”. Detta innebär en inskränkning av myndighetens prövningsrätt i fråga om tillämpningen av undantaget. Målet har varit att en god vattenstatus ska ha uppnåtts senast 2015.
I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att tidsfrister som gäller målet för ytvattnets kemiska status och som avviker från 21 § i vattenförvaltningslagen blir tillämpliga. Med stöd av direktivet om miljökvalitetsnormer och ändringar av det direktivet fastställs för de miljökvalitetsnormer som gäller ytvattenförekomsters kemiska status tidsfrister som avviker från målåret 2015 enligt vattenramdirektivet. Kommissionen är skyldig att med stöd av vattenramdirektivet och direktivet om miljökvalitetsnormer regelbundet och i enlighet med den tekniska och vetenskapliga utvecklingen se över förteckningarna över ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön. I fråga om nya ämnen eller ändrade miljökvalitetsnormer kan det anges sådana tidsfrister för uppnående av god kemisk status som avviker från 21 § i vattenförvaltningslagen.
I 2 mom. föreslås två förutsättningar för förlängning av tidsfristerna för uppnående av målen. Förutsättningarna i vardera punkten ska uppfyllas samtidigt.
I 2 mom. 1 punkten föreslås tre alternativa förutsättningar.
Den första alternativa förutsättningen för förlängning av tidsfristen ska vara att en förbättring av vattenförekomstens status inom förvaltningsplansperioden på grund av teknisk genomförbarhet är omöjlig annat än stegvis. Med att en förbättring är omöjlig på grund av teknisk genomförbarhet ska avses exempelvis att tekniska lösningar inte har färdigställts eller inte är tillämpliga eller det är osäkert om de kommer att fungera eller att användningen av tekniken kan komma att fördröjas av administrativa eller praktiska orsaker. Att en förbättring är tekniskt omöjlig kan också innebära att den faktor som försämrar statusen eller okänd eller dess ursprung okänt och man därför inte kan fastställa en lösning. Det kan vara tekniskt omöjligt att uppnå målen också om detta kräver internationella åtgärder eller åtgärder i andra länder till exempel inom ett internationellt vattenförvaltningsområde eller i en situation där det uppstår gränsöverskridande utsläpp.
Den andra alternativa förutsättningen ska vara att en förbättring av vattenförekomstens status under förvaltningsplansperioden skulle bli oproportionerligt dyr. Som oproportionerligt dyrt ska betraktas att kostnaderna är klart större än den nytta som fås genom förbättring av vattenstatusen eller att den ekonomiska bördan blir oskäligt tung under förvaltningsplansperioden.
En tredje alternativt förutsättning för förlängning av tidsfristen är att en förbättring av vattenförekomstens status trots åtgärderna blir långsam på grund av naturliga förhållanden. Med naturliga förhållanden enligt paragrafen ska avses bland annat situationer där det tar längre tid för halterna av näringsämnen eller skadliga ämnen i marken eller i vattenekosystemet att minska. Detta kan bero exempelvis på intern näringsbelastning i en sjö eller på att näringsämnen eller skadliga ämnen bundits i marken i avrinningsområdet. Det kan också ta längre tid för arter att återetableras på området efter återställande eller efter att förorenande verksamhet upphört. Naturliga förhållanden är också förändringar i vattentemperaturen och långsam förbättring av syrefria bottnar. I grundvattnen tar det lång tid för förorenande ämnen att brytas ned och elimineras och för grundvattenstatusen att återställas.
Naturliga förhållanden som avses i paragrafen har inte definierats på samma sätt som de naturliga förhållanden som avses i 24 §. Detta beror på skillnader i innehållet i artiklarna 4.4 och 4.5 i vattenramdirektivet. I samband med det gemensamma genomförandet av vattenramdirektivet har det utarbetats ett dokument (4–5 december 2017) där tillämpningen av det undantag som avser stegvist uppnående av målen förtydligas i olika exempelfall.
I 2 mom. 2 punkten föreslås en bestämmelse om en annan förutsättning, nämligen att vattenförekomstens status inte försämras ytterligare. Bestämmelsen motsvarar till denna del innehållet i den gällande paragrafen. Bestämmelsen bidrar till att genomföra förbudet mot att försämra statusen för en vattenförekomst.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att tidsfristerna kan förlängas med sammanlagt högst två förvaltningsplansperioder. Tidsfristen för uppnående av miljömålen ska dock kunna ytterligare förlängas om undantaget beviljas på grund av de naturliga förhållandena. I fråga om den ekologiska statusen ska det således efter 2027 endast vara möjligt att förlänga tidsfristerna på grund av de naturliga förhållandena, eftersom tidsfristerna i fråga om de kvalitetsfaktorer som beskriver ekologisk status ursprungligen har fastställts fram till 2015. Att en förbättring inom tidsfristen skulle vara tekniskt eller ekonomiskt oskäligt ska kunna anges som orsak att förlänga tidsfristerna till tiden efter 2027 i fråga om de kvalitetsnormer som beskriver den kemiska statusen och där det ursprungliga målet har ställts till tiden efter 2015.
I de nuvarande förvaltningsplanerna har tidsfristerna för uppnående av målet för en vattenförekomsts status förlängts till tre olika tidpunkter (har uppnåtts eller uppnås senast 2021, uppnås senast 2027 eller uppnås efter 2027).
Med stöd av 3 kap. 19 § i vattenförvaltningslagen ska de mål för statusen för varje vattenförekomst som ställs upp i förvaltningsplanen och de kombinationer av åtgärder som ingår i åtgärdsprogrammet ses över vart sjätte år. I 23 § i vattenförvaltningsförordningen och i punkterna 5, 7 och 13 i bilaga 5 till förordningen föreskrivs det om inkluderande av dessa uppgifter i förvaltningsplanerna.
25 a §.Tillämpning av undantag som gäller miljömålen för vattenvården
. I paragrafen föreslås bestämmelser om tillämpningen av undantag från miljömålen. Bestämmelser om detta finns för närvarande i 14 f § i vattenförvaltningsförordningen.
Genom den föreslagna bestämmelsen genomförs delvis artikel 4.8 i vattenramdirektivet. Bestämmelsen behöver i detta sammanhang lyftas upp till lagnivå, med beaktande av den föreslagna helheten av miljömål för vattenvården och bestämmelser om dem samt med hänsyn till 80 § i grundlagen.
I paragrafen föreslås bestämmelser om att de undantag som anges i förvaltningsplanerna inte permanent får hindra eller äventyra uppnåendet av miljömålen i andra vattenförekomster inom samma vattenförvaltningsområde eller strids mot krav eller mål som uppställts någon annanstans i miljölagstiftningen. Bestämmelsen avses gälla undantag som görs i samband med planeringen av vattenvården, dvs. de undantag som avses i 21 § 3 mom. samt 22, 24 och 25 §. I fråga om projektspecifika undantag föreslås en bestämmelse med motsvarande innehåll i den föreslagna 20 c §.