4.1
De viktigaste förslagen
Det föreslås att det till lagen fogas en ny 3 a §, där det föreskrivs om de uppgifter som de myndigheter som handlägger titelärenden har rätt att behandla och få för att bedöma personens oförvitlighet, oberoende av om uppgifterna är sekretessbelagda.
Enligt den föreslagna bestämmelsen har statsrådets kansli och republikens presidents kansli för handläggningen av titelärenden rätt att i fråga om den person som föreslås bli förlänad en titel trots sekretessbestämmelserna få och behandla uppgifter som i det i lagen om verkställighet av böter (672/2002) avsedda bötesregistret förts in om böter och ordningsbot som förelagts personen samt avgifter för trafikförseelse som med stöd av vägtrafiklagen (729/2018) påförts denne, uppgifter som ingår i straffregisterutdrag som avses i 5 § i straffregisterlagen (770/1993) samt uppgifter om sådan brottsmisstanke mot personen som avses i förundersökningslagen (805/2011), när personen själv enligt förundersökningslagen har rätt att få information om brottsmisstanken.
I bestämmelsen definieras som enda syfte med behandlingen av uppgifter att en persons oförvitlighet bedöms. De uppgifter som ska behandlas har med stöd av bestämmelsen begränsats noggrant till uppgifter som framgår av utdraget ur bötesregistret och straffregistret samt till eventuella brottsmisstankar. Enligt bestämmelsen är statsrådets kansli personuppgiftsansvarig i fråga om de uppgifter som behandlas och republikens presidents kansli är personuppgiftsbiträde.
Uppgifter som gäller bötesregistret
Enligt 1 kap. 1 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) verkställs i den ordning som föreskrivs i lagen böter som bestämts som dagsböter samt vite, samfundsbot, ordningsbot och disciplinbot. I 5 kap. i lagen föreskrivs det om bötesregistret. Enligt 46 § i den lagen förvaltar Rättsregistercentralen ett bötesregister. Enligt 47 § innehåller bötesregistret utöver identifieringsuppgifter och kontaktinformation beträffande den person som är föremål för påföljden även uppgifter om bl.a. påföljdens art och belopp, de verkställighetsåtgärder som vidtagits och tidpunkten för dem samt de influtna beloppen. Uppgifterna i bötesregistret om brott och straffrättsliga påföljder ska hållas hemliga på det sätt som det föreskrivs i 50 §.
Bestämmelser om utlämnande av uppgifter som ingår i bötesregistret finns i 50 § i lagen om verkställighet av böter, och enligt den paragrafens 2 mom. får Rättsregistercentralen trots sekretessen på begäran lämna ut uppgifter till dem vilkas rätt att få nämnda uppgifter regleras särskilt genom lag. Utlämnandet av uppgifter ur bötesregistret kräver således en uttrycklig bestämmelse om utlämnande och av bestämmelsen ska rätten att få uppgifter uttryckligen ur bötesregistret framgå tillräckligt tydligt. I bestämmelsen ska den som har rätt till uppgifterna, de uppgifter som lämnas ut och ändamålet med uppgifterna specificeras. Uppgifter får inte lämnas ut efter att tre år har förflutit från det att en lagakraftvunnen dom eller något annat slutligt myndighetsavgörande har avkunnats eller meddelats. Uppgifterna lämnas ut i form av ett registerutdrag.
Den nya vägtrafiklagen (729/2018) trädde i kraft den 1 juni 2020. I och med att lagen trädde i kraft kom en del av de trafikförseelser som tidigare hörde till bötesstraff att överföras till administrativa påföljdsavgifter, avgifter för trafikförseelse. I 6 kap. i den lagen föreskrivs det om trafikförseelser och om påföljden för dem, dvs. avgift för trafikförseelse. Avgifter för trafikförseelse kan påföras t.ex. förare av ett fordon för överskridande av hastighetsbegränsning, gående eller cyklister för överträdelse av bestämmelserna om iakttagande av trafikreglerna eller t.ex. förare av ett motordrivet fordon för överträdelse av bestämmelserna om persontransporter.
Också straffsystemet för sjötrafiken har reviderats genom sjötrafiklagen (782/2019), som trädde i kraft den 1 juni 2020. Vid sidan av det nuvarande straffrättsliga påföljdssystemet har det införts ett system med avgift för trafikförseelse inom sjötrafiken. Liksom för överträdelser av vägtrafiklagen ska som påföljd för trafikförseelser inom sjötrafiken i fortsättningen användas avgift för trafikförseelse som påföljd för administrativa trafikförseelser inom sjötrafiken, medan böter förblir straff för allvarligare och mera klandervärda gärningar. När den nya sjötrafiklagen träder i kraft ska olika allmänna förseelser av befälhavaren på en farkost, överskridande av fartbegränsning inom sjötrafiken och registreringsförseelser hanteras med hjälp av fasta avgifter för trafikförseelse.
Avgiften för trafikförseelse är inte böter, utan en administrativ sanktion. Avgiften för trafikförseelse och böter är dock likadana till sin natur, vardera är en påföljd som påförs för lagstridigt förfarande. Avgifterna för trafikförseelse samt böter och andra straffrättsliga påföljder bildar en sammanhängande helhet där det inte finns något ostraffat förfarande mellan tillämpningsområdet för avgiften för trafikförseelse och tillämpningsområdet för böter. Avgift för trafikförseelse kan för närvarande dessutom påföras som påföljd för administrativa förseelser enligt fordonslagen (1090/2002), körkortslagen (386/2011) och lagen om transportservice (320/2017).
Avsikten är att bestämmelserna i lagen om verkställighet av böter ska iakttas vid verkställigheten av avgifter för trafikförseelse. Regeringens proposition 17/2020 rd är för närvarande under behandling i riksdagen och innehåller ett förslag till ändring av lagen om verkställighet av böter så att lagen också ska tillämpas på verkställighet av de avgifter för trafikförseelse som avses i vägtrafiklagen. Efter lagens ikraftträdande kommer det i bötesregistret också att registreras uppgifter om avgifter för trafikförseelse som påförts en person, och dessa uppgifter kan således i enlighet med denna proposition lämnas ut för handläggningen av titelärenden.
Rätten för de myndigheter som handlägger titelärenden att få uppgifter föreslås gälla uppgifter som i det bötesregister som avses i lagen om verkställighet av böter förts in om böter som förelagts och avgifter för trafikförseelse som påförts en person. Dessa uppgifter är således böter enligt 1 § 1 mom. 1 punkten i lagen om verkställighet av böter samt uppgifter om avgifter för trafikförseelse. Uppgifterna lämnas ut i form av ett registerutdrag. Syftet med rätten att få uppgifter är att det som grund för förläning av en titel fås övergripande och heltäckande uppgifter om personen för bedömning av personens oförvitlighet. Det är ändamålsenligt att denna rätt att få uppgifter gäller alla de uppgifter som kan fås ur bötesregistret i fråga om böter och ordningsbot som förelagts och avgifter för trafikförseelse som påförts en person.
Även om avgifterna för trafikförseelse är administrativa påföljder och inte straffrättsliga påföljder, kan dessa ha betydelse för den helhetsbedömning med stöd av vilken personens oförvitlighet med avseende på förläning av en titel bedöms. Exempelvis vilken titel som förlänas en person kan i detta avseende ha betydelse, då t.ex. förutsättningarna för att förlänas titeln trafikråd eller polisråd kan bedömas i någon mån på ett annat sätt än för t.ex. ett handarbetsråd. Prövningen grundar sig dock alltid på en helhetsbedömning.
De uppgifter i bötesregistret som lämnas ut om brott och straffrättsliga påföljder ska hållas hemliga, vilket myndigheter som handlägger titelärenden ska beakta vid behandlingen av de uppgifter som de har fått.
Uppgifter som gäller straffregistret
I straffregisterlagen föreskrivs det om det straffregister som Rättsregistercentralen för. I 1 § i den lagen föreskrivs det att till straffregistret inhämtas, i det registreras och ur det lämnas uppgifter som behövs för bestämmande och verkställighet av straffrättsliga påföljder. Ur straffregistret får uppgifter även lämnas ut för att användas vid utredning och bedömning av en persons tillförlitlighet och personliga lämplighet.
Enligt 2 § i den lagen antecknas i straffregistret på basis av domstolarnas meddelanden uppgifter om avgöranden genom vilka någon i Finland har dömts till ovillkorligt fängelse, kombinationsstraff, övervakningsstraff, samhällstjänst eller villkorligt fängelse eller till böter, samhällstjänst eller övervakning utöver villkorligt fängelse, till ungdomsstraff, böter i stället för ungdomsstraff eller till avsättning, eller genom vilka någon lämnats obestraffad med stöd av 3 kap. 4 § 1 eller 2 mom. i strafflagen (39/1889). I straffregistret antecknas dessutom uppgifter om domstolsavgöranden genom vilka finska medborgare eller utlänningar som stadigvarande bor i Finland har dömts utomlands till någon straffpåföljd som motsvarar de ovannämnda påföljderna.
Enligt 10 § i straffregisterlagen ska ur straffregistret utplånas uppgifter om villkorligt fängelse och om böter, samhällstjänst eller övervakning som har dömts ut utöver villkorligt fängelse, om ungdomsstraff, böter i stället för ungdomsstraff samt om avsättning och samfundsbot ur straffregistret när fem år har förflutit från det att den lagakraftvunna domen gavs. Uppgifter om ovillkorligt fängelsestraff på högst två år, om övervakningsstraff och om samhällstjänst ska utplånas när tio år har förflutit från det att den lagakraftvunna domen gavs. Uppgifter om ovillkorligt fängelsestraff på över två och högst fem år samt om dom genom vilken någon lämnats obestraffad med stöd av 3 kap. 4 § 1 och 2 mom. i strafflagen ska utplånas när tjugo år har förflutit från det att den lagakraftvunna domen gavs.
Enligt 4 a § 1 mom. 2 punkten i straffregisterlagen lämnas ur straffregistret uppgifter om personer ut till finska myndigheter i ärenden som gäller sådana tillstånd eller godkännanden av myndighet som är beroende av personens tillförlitlighet. Utlämnande av uppgifter är enligt bestämmelsen möjligt när det i lag eller bestämmelser av lägre rang förutsätts att personen är tillförlitlig (RP 8/1999 rd). Kravet på tillförlitlighet kan uttryckas i lag eller annan bestämmelse också genom att använda något annat motsvarande uttryck såsom lämplighet, gott rykte och oförvitlighet. Uppgifterna lämnas ut i form av straffregisterutdrag. Myndigheten ska underrätta personen i fråga om att uppgifter om honom eller henne i straffregistret kan begäras för behandling av ett ärende som avses i 1 mom. Underrättelse behöver dock inte ske, om det kan antas att personen också annars känner till att uppgifter kan skaffas om honom eller henne.
I titelförordningen föreskrivs det att den som förlänas en titel ska vara väl ansedd och oförvitlig. Bestämmelsen är med tanke på straffregisterlagen tillräcklig för att man med stöd av den ska kunna anse att de ovannämnda förutsättningarna att det föreskrivs att en person ska vara tillförlitlig uppfylls. För att lagstiftningen ska vara tydlig och entydig är det dock på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter (GrUU 14/2018 rd., s. 6) ändamålsenligt att bestämmelser om rätten för de myndigheter som handlägger titelärenden att behandla känsliga uppgifter enligt straffregisterlagen utfärdas på samma nivå som och i överensstämmelse med de bestämmelser som gäller bötesregisteruppgifterna och uppgifterna om brottsmisstankar. Därför föreslås i den föreslagna nya 3 a § också bestämmelser i fråga om straffregisterutdraget. På utlämnande av straffregisteruppgifter ur det straffregister som Rättsregistercentralen för tillämpas ovannämnda 4 a § 1 mom. i straffregisterlagen samt den lagens 5 § 1 mom., enligt vilket uppgifterna lämnas ut i form av straffregisterutdrag. Den skyldighet att underrätta personen i fråga som förutsätts enligt straffregisterlagen uppfylls i fråga om titelärenden genom att det på det sätt som avses i titelförordningen av den som framställs bli förlänad en titel inhämtas samtycke till att registeruppgifterna begärs.
Uppgifter i straffregistret om brott och straffrättsliga påföljder ska hållas hemliga, vilket myndigheter som handlägger titelärenden ska beakta vid behandlingen av de uppgifter som de har fått.
Uppgifter om brottsmisstanke
I förundersökningslagen (805/2011) föreskrivs det om förundersökning av brott. Enligt den lagen görs förundersökning av någon annan polis än skyddspolisen. Till förundersökningsmyndigheterna hör dessutom gränsbevaknings-, tull- och militärmyndigheterna. Enligt 1 kap. 2 § i förundersökningslagen utreds vid förundersökning enligt vad ärendets art förutsätter det misstänkta brottet, de förhållanden under vilka det har begåtts, den skada som har orsakats och den vinning som har fåtts genom brottet, parterna och övriga omständigheter som måste klarläggas för åtalsprövning och bestämmande av påföljderna för brottet.
De myndigheter som handlägger titelärenden ska ha rätt att få uppgifter om huruvida en person som föreslås bli förlänad en titel är föremål för sådan brottsmisstanke som avses i förundersökningslagen. Förundersökningsmyndigheten ska lämna ut uppgiften om brottsmisstanke för handläggningen av titelärendet i sådana fall där parten själv på det sätt som avses i 15 § i förundersökningslagen kan underrättas om att han eller hon är misstänkt för brott. Förundersökningsmyndigheten ska med hänsyn till i vilken fas förundersökningen är lämna ut uppgiften om hurdan gärning personen misstänks för med hjälp av uppgifter som beskriver antingen brottsrubriceringen eller brottets art.
Bestämmelser om polisens behandling av personuppgifter finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019). Enligt 22 § 3 och 4 mom. i den lagen får polisen av grundad anledning trots sekretessbestämmelserna genom en teknisk anslutning eller som en datamängd till en myndighet lämna ut personuppgifter som är nödvändiga för att utföra en uppgift som myndigheten har enligt lag. Innan personuppgifter lämnas ut ska mottagaren av uppgifterna för den personuppgiftsansvarige lägga fram tillförlitlig utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt. Enligt 7 kap. 2 § i polislagen (872/2011) hindrar tystnadsplikten för tjänstemän som hör till polisens personal inte att information lämnas ut till myndigheter och sammanslutningar som sköter offentliga uppdrag och som på grund av sina lagstadgade uppgifter behöver information om omständigheter som annars är sekretessbelagda eller om en persons tillförlitlighet eller lämplighet för ett uppdrag. I lag föreskrivs särskilt om utlämnande av information som behövs för att kontrollera tillförlitligheten hos en person som söker sig till eller har en ur säkerhetssynpunkt viktig uppgift.
För handläggningen av titelärenden behöver lagstiftningen förtydligas i fråga om rätten att få information om brottsmisstanke. Polisen eller någon annan myndighet som utför förundersökning ska enligt förslaget på begäran kunna lämna ut uppgifterna om brottsmisstanke till den myndighet som handlägger titelärenden. Den myndighet som handlägger ärendet ska ha skyldighet att säkerställa att uppgifterna skyddas på behörigt sätt och lägga fram en tillförlitlig redogörelse över detta i samband med begäran om uppgifter. Uppgifter om brottsmisstanke ska hållas hemliga, vilket myndigheter som handlägger titelärenden ska beakta vid behandlingen av uppgifterna.
Det bör också noteras att förläning av en titel alltid baserar sig på en samlad prövning och inte på enstaka myndighetsutlåtanden eller enstaka registeruppgifter. Inte heller brottsmisstanke enligt förundersökningslagen bör med tanke på oskuldspresumtionen betraktas som en ensamt avgörande faktor vid prövning som gäller förläning av en titel, men misstanken kan beaktas, och det är möjligt att till exempel skjuta upp förläningen av titeln eller handläggningen av titelärendet på denna grund.
Behandling av personuppgifter samt behandlingens rättsliga grund och proportionalitet
I enlighet med artikel 6.3 i allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det nu om rätten för de myndigheter som handlägger titelärenden att behandla personuppgifter för att utreda oförvitligheten hos en person. Behandlingen grundar sig på myndighetens rättsliga förpliktelse enligt artikel 6.1 c i allmänna dataskyddsförordningen. Enligt 2 § i lagen om offentlig belöning fattar presidenten beslut i ärenden som gäller enskilda titlar eller annan offentlig belöning, om det inte har föreskrivits att beslutsfattandet ankommer på en annan myndighet. Presidenten fattar beslutet i statsrådet utan att statsrådet lägger fram förslag till avgörande. Närmare bestämmelser om förfarandet och beredningen av titelärenden finns i titelförordningen. Syftet med behandlingen av personuppgifter är enbart att säkerställa att det vid den prövningen som görs i samband med förläningen av en titel fås tillräckliga och aktuella och med tanke på utredandet av oförvitligheten korrekta uppgifter till grund för beslutsfattandet.
De personuppgifter som nu föreslås bli behandlade används endast vid handläggningen av titelärenden och endast i fråga om de personer som framställs bli förlänade en titel. Uppgifterna lämnas inte ut för andra ändamål. I det nu föreslagna informationsinnehållet ingår de uppgifter om böter, ordningsbot, avgift för trafikförseelse och brott som fås ur registren samt uppgifter om pågående förundersökning. De uppgifter som behandlas är noggrant avgränsade i lag. För att bedöma en persons oförvitlighet är dessa uppgifter nödvändiga och utgör en nedre gräns vid bedömningen av klandervärdheten i samband med titelärenden. De gärningar som kan anses mindre klandervärda än de förseelser som beskrivs ovan behandlas således i princip inte i samband med förläningen av titlar.
Enligt 7 § i dataskyddslagen får personuppgifter som rör i artikel 10 i dataskyddsförordningen avsedda fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder behandlas om uppgifterna behandlas för syften som anges i 6 § 1 mom. 1, 2 eller 7 punkten. I enlighet med vad som nu föreslås får de myndigheter som handlägger titelärenden rätt att behandla uppgifter om brott och förseelser till den del dessa uppgifter kan fås av den myndighet som för det nationella straffregistret.
Förläningen av titlar representerar både för personen själv och för allmänheten ett betydande offentligt erkännande som beviljas av republikens president. Förfarandet vid förläningen av en titel ska med avseende på nivå, kvalitet och säkerhet vara sådant att man allmänt kan lita på att prövningen vid tidpunkten för förläningen baserar sig på sakliga och heltäckande grunder för personens lämplighet att bli förlänad en titel. De uppgifter som nu föreslås kan till sin natur anses vara sådana som minst ska krävas för ett motiverat beslutsfattande. En person har inte ovillkorlig rätt att förlänas en titel, inte ens i sådana fall där utredningen av personen i sig visar att han eller hon är oförvitlig. När beslutsfattandet de facto baserar sig på heltäckande uppgifter om en person, kan det emellertid konstateras att rättsskyddet för dem som föreslås bli förlänade en titel förbättras. De uppgifter som behandlas står i rätt proportion till behandlingens syfte, och med beaktande av titelns ställning som en bekräftelse på uppskattning i samhället är det nödvändigt att behandla uppgifterna för att målen av allmänt intresse ska kunna uppnås.
Förfarande vid utlämnande och behandling av uppgifter
Utgångspunkten är att titelförordningens bestämmelser om begäran av utlåtande av andra myndigheter ska tillämpas på förfarandet för utlämnande av uppgifter. Således begärs och fås de uppgifter som det föreskrivs om i lagen i regel av de myndigheter som utlåtande begärs av i titelärenden i enlighet med förordningen. Uppgifter ur straffregistret och bötesregistret begärs direkt av registerföraren, Rättsregistercentralen, som med iakttagande av lagen om verkställighet av böter och straffregisterlagen lämnar ut uppgifterna i form av bötesregister- och straffregisterutdrag. Uppgifter om brottsmisstanke är det ändamålsenligt att begära av förundersökningsmyndigheterna, i synnerhet av polisen. Utlämnandet av uppgifter ska ske avgiftsfritt liksom hittills. Titelärenden handläggs på årsnivå i fråga om ca 200 personer, och denna ändring av lagstiftningen inverkar inte på antalet begäranden.
Titelärenden handläggs av statsrådets kansli och republikens president. I 6 § i titelförordningen finns bestämmelser om titelnämnden, som finns i anslutning till statsrådets kansli och som har till uppgift att bereda titelärenden. Titelnämnden är inte en självständig myndighet, utan en del av statsrådets kansli, och därför föreskrivs det inte särskilt om nämndens rätt att behandla personuppgifter. I praktiken handläggs titelärenden vid statsrådets kansli av en tjänsteman som fungerar som sekreterare för titelnämnden. Titelnämnden utvärderar titelframställningarna och förordar att framställningarna ska godkännas av republikens president. Titelnämnden och dess sekreterare, som också är föredragande i ärendet vid statsrådet, utgör det organ som behandlar personuppgifter. Republikens presidents kansli behandlar uppgifterna endast till den del behandlingen är nödvändig för presidentens beslutsfattande. Uppgifter som fåtts av andra myndigheter används endast för handläggningen av titelärenden, och uppgifterna lämnas inte ut för sekundära användningsändamål eller senare behandling. Uppgifterna behandlas av personer som arbetar under tjänsteansvar. Den lagändring som nu föreslås innebär inte att dataskyddsåtgärderna ökar i någon särskild utsträckning, utan de uppgifter som det föreslås att myndigheterna i fråga ska få skyddas med nuvarande rutiner, som överensstämmer med den allmänna dataskyddsförordningen.
Genom denna proposition har man inte för avsikt att avvika från de bestämmelser om tillgodoseende av den registrerades rättigheter som finns i allmänna dataskyddsförordningen. Vid handläggningen av titelärenden iakttas således den allmänna dataskyddsförordningens bestämmelser om bl.a. information som ska ges den registrerade (artikel 14), den personuppgiftsansvariges ansvar (artikel 24), register över behandling (artikel 30) och den registrerades rättigheter (artiklarna 15–18 och 21). Statsrådets kansli är personuppgiftsansvarig i fråga om de uppgifter som behandlas och republikens presidents kansli behandlar personuppgifterna på statsrådets kanslis vägnar. Vid republikens presidents kansli behandlas personuppgifter endast till den del som beslutsfattandet i ett titelärende förutsätter det.
Statsrådet kansli svarar för genomförandet av inbyggt dataskydd och dataskydd som standard (artikel 25) och säkerhet i samband med behandlingen (artikel 32) i sin egen verksamhet. Statsrådets kansli svarar också i enlighet med artikel 5.2 och artikel 24 för att det kan påvisa att det fullgör sina skyldigheter som personuppgiftsansvarig. Den personuppgiftsansvarige ska säkerställa att den registrerade informeras om möjligheten att lämna in ett klagomål till tillsynsmyndigheten och använda sig av andra rättsmedel. Dessutom svarar aktörerna för samarbetet med tillsynsmyndigheten (artikel 31) och för förfarandena vid personuppgiftsincidenter (artiklarna 33 och 34), när en personuppgiftsincident inträffar i deras verksamhet.
I 5 § 2 mom. i titelförordningen föreskrivs det dessutom att det av personens själv ska inhämtas skriftligt samtycke till att uppgifter om honom eller henne begärs av olika myndigheter för utredning av om personen är väl ansedd och oförvitlig. De som föreslår att en person ska förlänas en titel förutsätts således säkerställa på förhand att personen i fråga vet att han eller hon föreslås bli förlänad en titel. Den person som föreslås bli förlänad en titel ska således alltid vara medveten om att det om honom eller henne kan begäras sekretessbelagda uppgifter för handläggningen av titelärendet.