1.1  Pensionsanstalters riskhantering och solvens

Bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsbolags riskhantering finns i försäkringsbolagslagen (521/2008) och lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997). Bestämmelser om pensionsstiftelsers riskhantering finns i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995), om pensionskassors riskhantering i lagen om försäkringskassor (1164/1992) och om sjömanspensionskassans riskhantering i lagen om sjömanspensioner (1290/2006). 

Ett arbetspensionsförsäkringsbolags riskhantering är en del av bolagets förvaltningssystem, vars uppgift är att göra det möjligt att leda bolagets verksamhet enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. 

Ett arbetspensionsförsäkringsbolag ska ha ett med beaktande av arten och omfattningen av bolagets verksamhet tillräckligt riskhanteringssystem som ska innefatta fortlöpande identifiering, mätning, uppföljning, övervakning och rapportering av de risker som bolaget exponeras för och av den sammanlagda riskexponeringen. Riskhanteringen ska omfatta hantering av kapital och ansvarsförpliktelser, placeringar, likviditet, hantering av koncentrationsrisker och hantering av operativa risker. Bolaget ska dessutom ha en riskhanteringsfunktion som är oberoende av risktagningsfunktionerna. För riskhanteringssystemet ska det finnas av bolagets styrelse godkända skriftliga verksamhetsprinciper, som styrelsen också ska bedöma regelbundet. 

I pensionsstiftelser, pensionskassor och Sjömanspensionskassan ska styrelsen sköta anstaltens förvaltning och se till att dess verksamhet ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Styrelsen skall se till att pensionsanstalten med beaktande av arten och omfattningen av dess verksamhet har tillräckliga riskhanteringssystem. Finansinspektionen har befogenheter att meddela närmare föreskrifter om hur pensionsanstalternas riskhantering ska ordnas. 

Enligt Finansinspektionens föreskrifter avses med pensionsstiftelsers och pensionskassors riskhantering identifiering, analys, begränsning och kontroll av de risker som verksamheten medför och som är väsentligen förknippade med verksamheten. Riskhanteringen utgör en del av den interna kontrollen och den ska ordnas på så sätt att pensionsstiftelsens eller pensionskassans styrelse godkänner alla principer som gäller kontroll av betydande risker. Riskhanteringssystemet ska täcka i synnerhet risker i anslutning till pensionsansvaret och täckningen av pensionsansvaret, utvecklingen av solvens, placeringsverksamheten och den operativa verksamheten. Pensionsstiftelsen eller pensionskassan ska dessutom i tillräcklig omfattning försäkra sig om att den har en riskkontrollfunktion, som är oberoende av risktagningsfunktionen. 

I lagen om pensionsstiftelser och lagen om pensionskassor föreskrivs också om en riskhanteringsplan, som är en del av pensionsanstaltens placeringsplan. Pensionsstiftelsens eller pensionskassans styrelse ska fastställa en riskhanteringsplan för fem år, vilken gäller användningen av understödsavgifter eller försäkringspremier för att stödja solvensen. När solvensen försvagas får behovet att höja understödsavgifterna eller försäkringspremierna inte bli så stort att arbetsgivarens betalningsförmåga äventyras. Planen ska tillställas Finansinspektionen. Pensionsstiftelsen eller pensionskassan ska göra upp en ny plan om tillsynsmyndigheten anser att det inte går att genomföra riskhanteringsplanen. Pensionsstiftelsens eller pensionskassans styrelse ska tillämpa planen när den fastställer den årliga nivån på understödsavgifterna eller försäkringspremierna. 

För att pensionsstiftelsen eller pensionskassan ska kunna hänföra den post som baserar sig på arbetsgivarens tillskottsplikt till solvenskapitalet ska den i riskhanteringsplanen beskriva vad som eftersträvas genom posten, vilka konsekvenser posten har för pensionsstiftelsens placeringsplan, solvens, placeringsfördelning och avkastningsförväntningar samt i vilka situationer solvensen förstärks genom understödsavgifter eller försäkringspremier eller sänkningar av avgifterna eller premierna begränsas. 

Enligt Finansinspektionens föreskrifter ska det i riskhanteringsplanen tas ställning till med vilka åtgärder (upplösning av verksamhetskapital, höjning av understödsavgifter eller försäkringspremier) pensionsstiftelsen eller pensionskassan reagerar på risker som eventuellt realiseras i olika situationer (på olika solvensnivåer). I planen ska ingå en prognos över avgiftsnivån eller premienivån i händelse av en ogynnsam utveckling. Planen ska lämnas in till Försäkringsinspektionen tillsammans med placeringsplanen. 

Med pensionsanstalternas solvens avses deras förmåga att klara av olika risker som hotar pensionsförsäkringsverksamheten. Vid beräkningen av pensionsanstalternas solvensgräns beaktas alla med tanke på pensionsanstalternas verksamhet väsentliga risker i anstaltens placeringsverksamhet samt försäkringsriskerna. Solvensgränsen anger det belopp av solvenskapital som pensionsanstalten ska ha för försäkrings- och placeringsrisker. Solvensgränsen är desto högre ju större risk som pensionsanstaltens placeringar är behäftade med. Pensionsanstaltens styrelse är skyldig att till vissa delar fatta beslut om på vilka grunder riskerna ska beaktas och att övervaka att grunderna är uppdaterade och tillämpningen av dem. Styrelsen ska årligen godkänna en redogörelse för de totala konsekvenserna av tillämpningen av grunderna för solvensgränsen. Bestämmelserna om pensionsanstalternas solvens har reviderats genom lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar (315/2015). Reformerna träder i kraft vid ingången av 2017. 

Lagen om försäkringsbolag innehåller bestämmelser om risk- och solvensbedömning som grundar sig på direktiv 2009/138/EG (Solvens II). Försäkringsbolaget ska som en del av sin riskhantering genomföra en sådan risk- och solvensbedömning av bolagets affärsverksamhet och strategi som omfattar vissa delområden som anges i lagen. Risk- och försäkringsbedömningen är en central del av försäkringsbolagens riskhantering enligt Solvens II. 

I Finland genomfördes bestämmelser om risk- och solvensbedömning i försäkringsbolagslagen genom lagen om ändring av försäkringsbolagslagen (981/2013). Genom lagändringen intogs bestämmelser om i synnerhet förvaltning från Solvens II i försäkringsbolagslagen redan innan det egentliga Solvens II trädde i kraft. Försäkringsbolagslagen tillämpas inte till dessa delar på arbetspensionsförsäkringsbolag, så för närvarande finns inga bestämmelser om risk- och solvensbedömning för arbetspensionsbolag. Bestämmelserna om arbetspensionsförsäkringsbolags solvens och förvaltning är nationella och avviker från bestämmelserna i försäkringsbolagslagen. 

Även i bestämmelserna om kreditinstitut finns bestämmelser om processen för att hantera kapitaltäckningen (s.k. ICAAP) som kan jämföras med risk- och solvensbedömningen. 

1.2  Kreditupptagning i dottersammanslutningar till arbetspensionsförsäkringsbolag

Genom lagen om temporär ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (1353/2014) fogades till lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag temporärt en ny 5 a §, som trädde i kraft den 1 januari 2015 och som gäller till och med den 31 december 2017. Syftet med lagändringen är att skapa förutsättningar för att öka produktionen av hyresbostäder. Genom lagändringen tillåts extern upptagning av lån för ett bostadsaktiebolag som är en dottersammanslutning till ett arbetspensionsförsäkringsbolag förutsatt att beloppet av främmande kapital i bokslutet, eller koncernbokslutet om ett sådant krävs, inte överstiger 50 % av balansomslutningen. 

Fastän lagen inte innehåller några krav på hur stor andel av bostäderna i ett bostadsaktiebolag som är dottersammanslutning ska vara hyresbostäder bedömde man att målet att uttryckligen öka produktionen av hyresbostäder skulle uppnås eftersom arbetspensionsförsäkringsbolagens direkta placeringar i bostadsfastigheter nästan uteslutande är hyresbostäder. Eftersom lagen om pensionsstiftelser, lagen om försäkringskassor, lagen om sjömanspensioner, lagen om pension för lantbruksföretagare och författningar på lägre nivå inte innehåller begränsningar om upptagning av lån för dottersammanslutningar till de pensionsanstalter som bedriver verksamhet enligt lagarna, fanns det inget behov att ändra på annan lagstiftning som gäller arbetspension inom den privata sektorn. Lagen tillämpas till och med den 31 december 2032 på sådana bostadsaktiebolag som är dottersammanslutningar till arbetspensionsförsäkringsbolag och som bildas medan lagen är i kraft. Det konstaterades att övergångsbestämmelsen behövs för att arbetspensionsförsäkringsbolagen inte omedelbart efter att giltighetstiden för lagen upphört ska behöva vidta åtgärder, såsom återbetalning av utomstående lån, för att det bildade bostadsaktiebolaget ska fylla de krav som ställs i den permanenta lagstiftningen. Även byggandet kan vara på hälft när lagens giltighetstid löper ut. 

2.1  Risk- och solvensbedömning

Det föreslås att till lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, lagen om sjömanspensioner, lagen om pensionsstiftelser och lagen om pensionskassor fogas en ny bestämmelse om risk- och solvensbedömning. Pensionsanstalten ska göra risk- och solvensbedömningen regelbundet och uppdatera den när riskerna förändras väsentligt. Risk- och solvensbedömningen ska utgöra en del av den strategiska planeringen och styrningen av pensionsanstaltens verksamhet. 

Avsikten är att risk- och solvensbedömningen ska betjäna pensionsanstaltens styrelse och operativa ledning vid ledandet av pensionsanstalten. Bedömningen kompletterar och delvis ersätter de nuvarande bestämmelserna om risker och samlar pensionsanstaltens riskanalyser. Bedömningen innehåller samlad analys av risker som väsentligt inverkar på pensionsanstaltens verksamhet och hanteringen av dem. Bedömningen ger en helhetsbild av de risker som pensionsanstalten har exponerats för eller kan exponeras för i framtiden. Risk- och solvensbedömningen ska beaktas i pensionsanstaltens strategiska beslutsfattande och riskhanteringssystem samt när placeringsplanen görs upp. På så vis ger den en grund för styrelsens beslutsfattande. Styrelsens styrande roll när bedömningen upprättas är viktig. 

Upprättandet av risk- och solvensbedömningen ska vara en del av pensionsanstaltens riskhantering. När riskerna bedöms ska pensionsanstaltens riskprofil och strategi beaktas. Risk- och solvensbedömningen ska vara en skräddarsydd process som lämpar sig för pensionsanstaltens egen organisationsstruktur och riskhanteringssystem. Bedömningen ska stå i proportion till arten och omfattningen av de inneboende riskerna i bolagets verksamhet. 

Vid bedömningen ska man kunna använda till exempel stresstest, känslighetsanalyser eller omvända stresstest. Alla väsentliga risker ska beaktas, alltså även risker som står utanför beräkningen av solvensgränsen. 

I risk- och solvensbedömningen ska man analysera hur väsentliga riskfaktorer inverkar på pensionsanstaltens verksamhet som bedöma vilka åtgärder som är motiverade för att hantera dessa risker. Vid bedömningen borde man identifiera olika risker och uppskatta deras betydelse samt bedöma riskernas art och hur effektiva pensionsanstaltens riskhanteringsmetoder är. 

Vid bedömningen ska man beakta även andra risker än placeringsrisker, såsom operativa risker. För sådana väsentliga risker som ännu inte går att mäta bör man skapa bedömningsförfaranden. I risk- och solvensbedömningen ska pensionsanstalten även uppskatta de risker som verksamheten exponeras för på lång sikt. 

I risk- och solvensbedömningen ska man också beakta de verkningar som följer av att pensionsanstaltens försäkringsbestånd och placeringsfördelning avviker från det genomsnittliga försäkringsbeståndet och placeringsfördelningen inom arbetspensionssystemet. Arbetspensionsförsäkringsbolagens försäkringspremier, ansvarsskuld och avkastningskravet på ansvarsskulden bestäms enligt beräkningsgrunder som är gemensamma för bolagen. Avkastningskravet på sjömanspensionskassans försäkringstekniska ansvarsskuld och avkastningskravet på pensionsstiftelsernas och pensionskassornas pensionsansvar bestäms på samma sätt som i arbetspensionsförsäkringsbolagen. Om pensionsanstaltens riskprofil, solvens eller försäkringsbeståndets struktur avviker från genomsnittet inom arbetspensionssystemet medför det en avvikelserisk för pensionsanstalten. 

Pensionsstiftelserna och pensionskassorna ska i sin risk- och solvensbedömning ta ställning till hur pensionsstiftelsen eller pensionskassan i olika situationer ska förbereda sig på risker som förorsakas av olika faktorer med solvenskapital och även med understödsavgifter som tas ut i framtiden med hänsyn till arbetsgivarens eller delägarens förmåga att klara av sina avgifts- eller premieförpliktelser. Dessutom ska de bedöma vilka konsekvenser riskhanteringsmodellen har för understödsavgifternas utveckling. Bedömningen ökar pensionsstiftelsens eller pensionskassans och arbetsgivarens eller delägarens riskmedvetenhet och arbetsgivaren eller delägaren kan bättre förbereda sig på eventuella framtida kostnader. 

Enligt 48 d § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser ska pensionsstiftelsen som en del av placeringsplanen fastställa en riskhanteringsplan för fem år, vilken gäller användningen av understödsavgifter för att stödja solvensen. Pensionsstiftelsen kan lämna in planen till Finansinspektionen och göra upp en ny plan om Finansinspektionen anser att det inte går att genomföra planen. Pensionsstiftelsens styrelse ska tillämpa planen när den fastställer den årliga nivån på understödsavgifterna. Motsvarande bestämmelser ingår i 83 e § i lagen om försäkringskassor. Eftersom pensionsstiftelser och pensionskassor i fortsättningen ska bedöma användningen och utvecklingen av understödsavgifterna eller försäkringspremierna på lång sikt i risk- och solvensbedömningen, föreslås att 48 d § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 e § 1 mom. i lagen om försäkringskassor, som innehåller bestämmelser om riskhanteringsplaner, upphävs. I 48 d § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 e § 4 mom. i lagen om försäkringskassor stryks hänvisningen till 1 mom. 

Enligt 48 h § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser ska pensionsstiftelsen i riskhanteringsplan också beskriva användningen av den post som baserar sig på arbetsgivarens tillskottsplikt. Enligt 48 h § 2 mom. ska pensionsstiftelsen följa hur de mål som i riskhanteringsplanen uppställts för användningen av posten uppnås. Pensionsstiftelsen kan inte hänföra posten till sitt solvenskapital om pensionsstiftelsens verksamhet inte motsvarar riskhanteringsplanen. Pensionskassorna berörs av motsvarande bestämmelser med stöd av 83 u § i lagen om pensionskassor. Det föreslås att 48 h § 1 och 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 u § 1 och 2 mom. i lagen om försäkringskassor ändras så att pensionsstiftelsen eller pensionskassan i fortsättningen ska beskriva användningen av den post som baserar sig på tillskottsplikten i risk- och solvensbedömningen. Den bedömning av understödsavgifter och av den post som baserar sig på tillskottsplikten som för närvarande ingår i riskhanteringsplanen ska i fortsättningen i sin helhet ingår i pensionsstiftelsens eller pensionskassans risk- och solvensbedömning. 

När de paragrafer som gäller pensionsstiftelsers och försäkringskassors riskhanteringsplan upphävs upphör också Finansinspektionens befogenheter att meddela föreskrifter om riskhanteringsplanen. Eftersom det är motiverat att behålla bemyndigandet att meddela föreskrifter om den post som baserar sig på arbetsgivarens tillskottsplikt och övervakningen av den, föreslås att bemyndigande att meddela föreskrifter om detta fogas till lagen om pensionsstiftelser i ett nytt 48 h § 5 mom. och till lagen om försäkringskassor i ett nytt 83 u § 5 mom. 

Pensionsanstalten ska uppdatera risk- och solvensbedömningen regelbundet och utan dröjsmål om riskerna har förändrats väsentligt. Styrelsen ska på förhand fastställa bedömningsfrekvensen och de situationer där bedömningen ska uppdateras. 

Ett sammandrag av risk- och solvensbedömningen och slutsatser om den ska lämnas in till Finansinspektionen. Sammandraget ska innehålla åtminstone resultaten av risk- och solvensbedömningen, en beskrivning av de använda metoderna samt de viktigaste antagandena. Resultaten av bedömningen ska inte ha någon inverkan på de solvenskrav som gäller pensionsanstalten. 

2.2  Förlängd giltighetstid för bestämmelserna om kreditupptagning i dottersammanslutningar till arbetspensionsförsäkringsbolag

Enligt punkt 4 i statsminister Juha Sipiläs regeringsprogram genomför regeringen ett omfattande program för att öka bostadsbyggandet. De bostadspolitiska riktlinjerna anges närmare i bilaga 4 till regeringsprogrammet. En åtgärd är att arbetspensionsbolag tillåts fortsätta att använda främmande kapitel i bostadsplaceringar fram till 2019. 

I enlighet med skrivningen i regeringsprogrammet föreslås att giltighetstiden förlängs för den temporära lag som gör det möjligt för bostadsaktiebolag som är dottersammanslutningar till arbetspensionsförsäkringsbolag att på vissa villkor använda främmande kapital. Det föreslås att den temporära lagens giltighetstid förlängs med två år så att den är i kraft till och med den 31 december 2019. Samtidigt förlängs också lagens tillämpningstid med två år. Lagen ska tillämpas till och med den 31 december 2034 på sådana bostadsaktiebolag som är dottersammanslutningar till arbetspensionsförsäkringsbolag och som bildas medan lagen är i kraft. 

I de yttranden som erhölls om den nuvarande tempröra lagen konstaterades allmänt att den korta fristen är problematisk, eftersom det är mycket tidskrävande att bygga ett nytt bostadsbyggnadsobjekt. Även social- och hälsovårdsutskottet fäste i sitt betänkande (ShUB 31/2014 rd) uppmärksamhet vid den korta fristen, liksom ekonomiutskottet i sitt utlåtande (Ek UU 41/2014 rd). Den förlängning av fristen som nu föreslås beaktar dessa synpunkter.