6
Alternativa handlingsvägar
I projektet för en koncernutveckling 2021–2022 gick man igenom olika handlingsvägar för att reformera ämbetsverksstrukturen inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde.
Ett alternativ var att inte företa någon strukturell reform alls, utan i stället eftersträva att nå målen genom att utveckla det operativa samarbetet. Det alternativet ansågs dock inte möjligt om man ville uppnå de produktivitets- och lönsamhetsmål som ställts upp. Enligt finansministeriets rekommendation om de principer som ska iakttas vid ordnandet av funktioner inom statsförvaltningen (ämbetsverk) (VN/11537/2021) ska möjligheterna att samla uppgifter och funktioner till större enheter bedömas när ämbetsverksstrukturerna organiseras. Ämbetsverk ska vara funktionella och ekonomiskt ändamålsenliga enheter. Man bör undvika att inrätta mycket små självständiga ämbetsverk, eftersom de administrativa kostnaderna blir oproportionerligt stora i förhållande till uppgifterna i sak. Behovet av att reformera ämbetsverksstrukturen har accentuerats på grund av de inbesparingar som ingår i regeringsprogrammet och planen för de offentliga finanserna för våren 2024 och för att säkerställa att inbesparingarna kan genomföras så att ämbetsverkens förutsättningar att sköta sina lagstadgade och övriga uppgifter bibehålls.
Ett annat alternativ i utvecklingsprojektet mot en koncern var en helhet bestående av fyra ämbetsverk. Det första ämbetsverket föreslogs omfatta fostran och utbildning, och bestå av Utbildningsstyrelsen och dess fristående enheter. Det andra ämbetsverket föreslogs bilda en helhet som skulle omfatta minnen och kulturarv, och skulle omfatta Riksarkivet, Nationella audiovisuella institutet, Institutet för de inhemska språken, Museiverket, Tillgänglighetsbiblioteket Celia, förvaltningsnämnden för Sveaborg samt Depåbiblioteket. Det tredje ämbetsverket föreslogs bilda en helhet för främjande av forskning och vetenskap, och skulle bestå av Finlands Akademi, och det fjärde en helhet för främjande av konst, som skulle bestå av Centret för konstfrämjande. Det alternativet ansågs dock inte ändamålsenligt, eftersom ämbetsverkens storlek och uppgifternas omfattning skulle ha varierat betydligt, och helheten inte hade utgjort en funktionellt balanserad helhet.
Det tredje alternativet – som också blev det slutgiltiga förslaget till utvecklingsprojekt mot en koncern och senare preciserats i projektet för en reform av bildningsförvaltningen – var att skapa en helhet som skulle bestå av fem ämbetsverk.
Det första ämbetsverket skulle bestå av en helhet som omfattar fostran, utbildning och språk. I den skulle Utbildningsstyrelsen och dess nuvarande fristående enheter ingå, samt de funktioner vid Institutet för de inhemska språken som gäller språkfrågor, inklusive ordboksarbetet samt det arbetsmaterial och de handböcker som är i dagligt bruk.
Det andra ämbetsverket består av en kulturarvshelhet, och omfatta Museiverket och förvaltningsnämnden för Sveaborg.
Det tredje ämbetsverket skulle vara en helhet för biblioteks- och arkivverksamheten (i ett tidigare skede talade man också om en bibliotekshelhet). I den skulle ingå Riksarkivet, Tillgänglighetsbiblioteket Celia, Depåbiblioteket samt delvis arkivmaterial och funktioner som gäller de allmänna samlingarna vid Institutet för de inhemska språken samt Nationalbibliotekets funktioner i anslutning till Helsingfors universitet. I det alternativet skulle det arbetsmaterial som Institutet för de inhemska språken använder i dagligt bruk placeras inom biblioteks- och arkivhelheten när ifrågavarande ordböckerna färdigställts. När det gäller språkinstitutet beslutade man dock längre fram under projektet för en reform av bildningsförvaltningen att det inte vore motiverat att lösgöra en synnerligen liten del av en organisationens funktioner från ett ämbetsverk, utan att det med tanke på verksamheten och en högkvalitativ skötsel av i frågavarande uppgifter vore motiverat att överföra samtliga funktioner till helheten för fostran, utbildning och språk. I fråga om Nationalbiblioteket utredde undervisnings- och kulturministeriet, Helsingfors universitet och Nationalbiblioteket tillsammans förutsättningarna för att ändra Nationalbibliotekets ställning. I den fortsatta beredningen av reformen av bildningsförvaltningen framskred den här beredningen dock inte, vilket hade funktionella och ekonomiska orsaker.
Den fjärde helheten föreslogs bli en helhet med ansvar för konst, där verksamheten vid Centret för konstfrämjande och Nationella audiovisuella institutet skulle ingå. För att uppnå synergieffekter, ansåg Centret för konstfrämjande och Nationella audiovisuella institutet det viktigt att Finlands filmstiftelse skulle kunna ansluta sig till helheten. Vid beredningen ansågs det möjligt att bilda ett riksomfattande ämbetsverk för det kreativa Finland. Dess centrala uppgift skulle enligt förslaget vara att främja verksamhets- och tillväxtmöjligheterna för konst- och kultursektorerna samt de kreativa branscherna. Finlands filmstiftelse ansåg dock det inte möjligt att ansluta sig till detta ämbetsverk. Under den fortsatta beredningen av reformen av bildningsförvaltningen kom man slutligen fram till att endast Centret för konstfrämjande och Nationella audiovisuella institutet slås samman.
Den femte helheten föreslogs vara en helhet med ansvar för vetenskap och forskning, som skulle omfatta den nuvarande Finlands Akademi.
I samband med projektet bedömdes dessutom behovet av att stärka kunskapsunderlaget inom konst- och kultursektorn på ett övergripande sätt. I utvärderingen rönte Kulturpolitiska forskningscentret Cupores, Centret för konstfrämjandes, Konstuniversitetet och Jyväskylä universitets betydande insatser för att ta fram forskningsbaserat kunskapsunderlag uppmärksamhet. Utvecklingsprojektet mot en koncern lade dock inte fram några förslag till strukturella reformer i anslutning till detta.
I fråga om besvärsnämnden för studiestöd framkom inga andra alternativ under beredningen än att förlägga funktionerna i anslutning till besvärsnämnden för social trygghet, som lyder under social- och hälsovårdsministeriet.
Efter regeringsprogrammets avsiktsförklaringar har även en del andra alternativ varit föremål för en bedömning inom projektet för en reform av bildningsförvaltningen. I detta sammanhang lades ett förslag fram om att sammanslå helheterna för främjande av konst och vetenskap till ett och samma ämbetsverk, att överföra Nationella audiovisuella institutets uppgifter dels till Riksarkivet och dels till Utbildningsstyrelsen samt en delvis sammanslagning av Tillgänglighetsbiblioteket Celia med Utbildningsstyrelsen, till exempel som en fristående enhet. Dessa alternativ vann dock inte tillräckligt understöd, och framskred inte i den fortsatta beredningen.
Av alla ovannämnda alternativ visade sig det mest genomförbara och balanserade alternativet vara att på funktionella och ekonomiska grunder slå samman ämbetsverken till fem helheter på det sätt som föreslås här.
Sammanslagningarna av ämbetsverken kan genomföras antingen genom att sammanslå ett ämbetsverk med varandra, eller genom att inrätta ett helt nytt. Inrättandet av ett nytt ämbetsverk medför större kostnader än en fusion, och förutsätter förhandlingar om nya preciserande tjänste- och arbetsavtal. Centret för konstfrämjande och Nationella audiovisuella institutet ingår för närvarande i undervisnings- och kulturministeriets bokföringsenhet, och för deras del är således inrättandet av ett nytt ämbetsverk som är en egen bokföringsenhet den mest ändamålsenliga lösningen.
Ämbetsverkens namn
Under beredningsprocessen ombads Institutet för de inhemska språken lägga fram alternativa namnförslag som dels tar ämbetsverkens historia i beaktande, samt därtill de nya funktionella helheter som föreslås. Ett ytterligare önskemål var likalydande namn, till exempel namn som slutar på ”-myndigheten”. Institutet för de inhemska språken föreslog i sin utredning följande ämbetsverk:
En helhet med ansvar för fostran, utbildning och språk: Kieli- ja koulutusvirasto – Språk- och utbildningsmyndigheten, Koulutus- ja kielivirasto – Utbildnings- och språkmyndigheten, Kieli- ja opetusvirasto – Språk- och utbildningsmyndigheten samt Opetus- ja kielivirasto – Utbildnings- och språkmyndigheten.
Helheten med ansvar för kulturarv: Museiverket – Museovirasto.
Helheten med ansvar för biblioteks- och arkivverksamhet: Arkiv- och biblioteksverket – Arkisto- ja kirjastovirasto.
Helheten med ansvar för främjandet av konst och kultur: Taiteen ja mediakulttuurin virasto – Myndigheten för konst och mediekultur; Mediakulttuurin ja taiteen virasto – Myndigheten for mediekultur och konst; Taidevirasto – Konstmyndigheten sekä Taiteen edistämiskeskus – Centret för konstfrämjande.
Finlands Akademi har inte varit föremål för några strukturella ändringsförslag och därför var ingen namnändring heller aktuell.
Utifrån namnutredningen ordnades fyra workshoppar ämbetsverksvis om de föreslagna namnen i maj 2024. Styrgruppen behandlade den 21 maj 2024 ett sammandrag av förslagen från workshopparna för nya namn. I sammandraget fanns tre alternativ för en bestämning av nya namn.
Enligt det första alternativet skulle man behålla namn som är enkla att använda: Museovirasto – Museiverket; Kansallisarkisto – Riksarkivet, Opetushallitus – Utbildningsstyrelsen. Dessutom skulle ett nytt namn införas, Kulttuurivirasto – Kulturmyndigheten. I det här alternativet ansågs det positivt att behålla de namn som redan är i bruk, och därmed spara in betydande resurser samt och göra det lättare att hitta olika tjänster vid de nya stora ämbetsverken. En utmaning ansågs vara att alla nuvarande uppgifter inte heller framgår av namnen. Dessutom ansågs det vara en utmaning att trygga synligheten för verksamheten vid mindre ämbetsverk samt tillgången till deras tjänster.
Enligt alternativ nummer två skulle man bilda nya namn där verksamheten framgår av namnet: Kulttuuriperintövirasto – Kulturarvsmyndigheten, Arkisto ja kirjastovirasto – Arkiv- och biblioteksmyndigheten, Koulutus- ja kielivirasto – Utbildnings- och språkmyndigheten samt Kulttuurivirasto – Kulturmyndigheten. I det här alternativet tyckte man det vore positivt att respektive myndighets kärnuppgifter skulle framgå av namnet på ett mer heltäckande sätt, vilket vore mer jämlikt med tanke på de mindre ämbetsverken, samtidigt som man skulle bibehålla ett enhetligt namnskick för ämbetsverken inom förvaltningsområdet. En utmaning ansågs vara att reformen skulle ta mycket resurser i anspråk också för inarbetandet av de nya namnen, och dessutom skulle de behöva förkortningar för offentligt bruk.
I det tredje alternativet skulle namnen väljas med beaktande av ämbetsverkens önskemål och personalstyrka: Kulttuuriperintövirasto – Kulturarvsmyndigheten, Kansallisarkisto – Riksarkivet, Opetushallitus – Utbildningsstyrelsen samt Kulttuurivirasto – Kulturmyndigheten. I detta alternativ ansågs det positivt att det är resursbesparande. Dessutom bidrar alternativet till att allmänheten lätt hittar fram till ämbetsverkens olika tjänster samt uppfyller deras önskemål till övervägande del. En utmaning ansågs vara att samtliga uppgifter inte framgår av namnet. Dessutom ansågs det vara en utmaning att trygga synligheten för verksamheten vid mindre ämbetsverk samt tillgången till deras tjänster.
Styrgruppen för projektet Bildningsförvaltningen 2030 drog i oktober 2024 preliminärt upp riktlinjer för ämbetsverkens namn i enlighet med det tredje alternativet. Vid den fortsatta beredningen av propositionen stannade man dock i huvudsak för en lösning i enlighet med det första alternativet, i synnerhet för att säkerställa att det är lätt att hitta fram till tjänsterna vid ämbetsverk med ett större kundantal samt av kostnadsskäl. De nuvarande namnen är etablerade och uppfyller förvaltningslagens krav på gott språkbruk. I beslutet önskade man dessutom beakta Utbildningsstyrelsens, Riksarkivets och Museiverkets egna namnförslag. Synligheten för verksamheten vid de ämbetsverk som slås samman med dessa och tillgången till tjänster ska tryggas genom bestämmelser om att Institutet för de inhemska språken, Tillgänglighetsbiblioteket Celia, Depåbiblioteket och förvaltningsnämnden för Sveaborg ska ha ställning som enhet eller annan verksamhetsenhet inom organisationen för respektive nya ämbetsverk. Ursprungligen föreslogs att det nya ämbetsverk som ska bestå av Centret för konstfrämjande och Nationella audiovisuella centret skulle heta Kulturmyndigheten, men utifrån remissvaren stannade man för att Konst- och kulturmyndigheten bäst anger verksamhetsområdet för det nya ämbetsverket.
8
Specialmotivering
8.1
Lag om ämbetsverken inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde
1 §.Ämbetsverken inom förvaltningsområdet.
I det föreslagna
1 mom.
räknas de ämbetsverk som hör till undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde upp.
Syftet med den föreslagna helheten är att skapa en funktionellt och ekonomiskt balanserad lösning där bildningsförvaltningen som helhet betraktad är tydlig och klar, ämbetsverken är tillräckligt stora och där funktionerna vid de ämbetsverk som sköter olika uppgifter fusioneras med varandra på ett naturligt sätt som ger synergieffekter.
De föreslagna namnen baserar sig i stor utsträckning på de nuvarande ämbetsverkens namn. Genom att bevara nuvarande namn säkerställs att de som behöver tjänsterna vid de ämbetsverk som har ett större antal kunder hittar dem. Namnen är redan etablerade och lätta att använda samt uppfyller förvaltningslagens krav på ett gott språkbruk. I förslaget har man dessutom beaktat ämbetsverkens egna namnförslag.
I fortsättningen föreslås att fem av ämbetsverken är sådana som ska utgöra varsin egen bokföringsenhet. För bokföringsenheterna innebär reformen tre typer av revidering: 1) Bokföringsenheter som sammanslås med varandra (förvaltningsnämnden för Sveaborg sammanslås med Museiverket), 2) ämbetsverk som ingår i undervisnings- och kulturministeriets bokföringsenhet men nu sammanslås med en nuvarande bokföringsenhet (Institutet för de inhemska språken sammanslås med Utbildningsstyrelsen, och Tillgänglighetsbiblioteket Celia och Depåbiblioteket med Riksarkivet) och 3) inrättande av en ny bokföringsenhet (Centret för konstfrämjande och Nationella audiovisuella institutet sammanslås till Konst- och kulturmyndigheten). Finlands Akademi ska även i fortsättningen utgöra en egen bokföringsenhet.
En sammanslagning av besvärsnämnden för studiestöd med besvärsnämnden för social trygghet bereds vid social- och hälsovårdsministeriet så att sammanslagningen kommer att genomföras samtidigt som reformen av ämbetsverken inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde den 1 januari 2026. Avsikten är dock att regeringens proposition om besvärsnämnden för studiestöd ska lämnas till riksdagen först under höstsessionen 2025, och därför behöver besvärsnämnden för studiestöd alltjämt omnämnas i momentets 6 punkt. Avsikten är att lagförslaget om att stryka den punkten ska tas in i regeringens proposition om besvärsnämnden för studiestöd.
I
2 mom.
finns en informativ bestämmelse enligt vilken det föreskrivs särskilt om dessa ämbetsverks uppgifter i lagen om respektive ämbetsverk.
2 §.Bildningsförvaltningen.
I paragrafen föreslås bestämmelser om begreppet bildningsförvaltning samt om bildningsförvaltningens gemensamma mål och verksamhetssätt. Enligt
1 mom.
utgör undervisnings- och kulturministeriet och ämbetsverken inom dess förvaltningsområde bildningsförvaltningen på central nivå. I enlighet med målbilden för reformen anges med hjälp av en enda heltäckande term den helhet som centralförvaltningen i form av ministeriet och de underlydande ämbetsverken utgör. I början av beredningen användes begreppet koncernen undervisnings- och kulturministeriet för denna helhet, men det är inte särskilt adekvat för att beskriva ministeriets och ämbetsverkens offentliga uppgifter och funktioner. Däremot har begreppet bildning redan nu etablerats inom förvaltningsområdet som en gemensam term för undervisnings- och kulturministeriet samtliga ansvarsområden och uppgifter. Med termen bildningsförvaltning kan man på ett heltäckande sätt ange den helhet som utgörs av undervisnings- och kulturministeriet och de underlydande ämbetsverken.
Enligt
2 mom.
är syftet med bildningsförvaltningen att säkerställa att medborgarnas grundläggande kulturella rättigheter tillgodoses på ett högkvalitativt och verkningsfullt sätt i samarbete med aktörer och intressentgrupper inom olika förvaltningsområden. Bildningsförvaltningen ska främja samhällets funktionssäkerhet samt medborgarnas välfärd och jämlikhet. Inom en allt stramare budgetram bör verksamheten, dess kvalitet och genomslag ses över inte bara ur det enskilda ämbetsverkets perspektiv, utan också ur hela förvaltningsområdets synvinkel. I momentet ingår enligt förslaget en formulering om att målet för hela bildningsförvaltningen att trygga tillgodoseendet av medborgarnas grundläggande kulturella rättigheter. Samarbetsskyldigheten gäller inte enbart samarbeten med aktörer och intressentgrupper inom olika förvaltningsområden. Därutöver ska ämbetsverken inom bildningsförvaltningen också ha till uppgift att samarbeta sinsemellan för att kunna uppnå gemensamma mål.
Enligt
3 mom.
främjas kvaliteten på och genomslaget för verksamheten inom bildningsförvaltningen genom gemensamma verksamhetsmodeller och -strukturer samt genom att utveckla gemensamma tjänster för ämbetsverken. Gemensamma verksamhetsmodeller och -strukturer kan främjas på många olika sätt. Via de samarbetsgrupper som undervisnings- och kulturministeriet har inrättat ska man utöver ett tillräckligt informationsutbyte också kunna främja ibruktagandet av gemensamma verksamhetsmodeller och verksamhetsstrukturer vid dessa ämbetsverk. Därtill ska de kunna utveckla verksamhetsmodeller och -strukturer på eget initiativ. Gemensamma verksamhetsmodeller och -strukturer ökar transparensen och underlättar utvärderingen och utvecklingen av verksamheten och resultaten inom bildningsförvaltningen. Genom att utveckla tjänster som är gemensamma för flera ämbetsverk kan man bidra till större kostnadseffektivitet inom stödtjänsterna. Enligt momentet är ämbetsverken inom bildningsförvaltningen skyldiga även framöver skyldiga att fortsätta utvecklingsarbetet.
I 4 mom. föreslås att bestämmelser om hur sådana gemensamma tjänster ordnas, deras innehåll och hur de ska genomföras får utfärdas genom förordning av statsrådet. Eventuella gemensamma tjänster som diskuterats under projektet med bildningsförvaltningen och som eventuellt ordnas gemensamt eller centraliseras till något ämbetsverk men för vilket det inte krävs någon reglering på lagnivå är t.ex. tjänster i anslutning till informationsförvaltningen och utveckling av digitala tjänster samt vissa stödtjänster och administrativa tjänster.
En viss gemensam verksamhet och delad resursanvändning kan ske genom avtal mellan ämbetsverken eller gemensam upphandling utan att det krävs särskilda bestämmelser om detta i en statsrådsförordning. Man kan till exempel avtala om ett gemensamt dataskyddsombud för två eller flera ämbetsverk eller upphandla tjänster genom en gemensam konkurrensutsättning. Också i fråga om en enhetlig organisering av grundläggande it-tjänster kan man gå vidare genom att ministeriet och ämbetsverken avtalar om att främja frågan gemensamt.
När centraliseringen framskrider ytterligare och gäller alla ämbetsverk inom bildningsförvaltningen, kan bestämmelser om en centralisering av ansvaret för produktionen av vissa tjänster till ett enda ämbetsverk utfärdas genom förordning av statsrådet. Till exempel kunde man konsekvent och på ett ändamålsenligt sätt förenhetliga IKT-arkitekturen och IKT-infrastrukturen vid alla ämbetsverk inom bildningsförvaltningen, koncentrera resurserna till stöd för digitalisering samt IKT-upphandlingar och stödet för produktionen av digitala tjänster till ett enda ämbetsverk genom en förordning av statsrådet. I den situationen skulle dock ämbetsverkens ansvar som följer av lagen om informationshantering och andra bestämmelser bibehållas separat för varje ämbetsverk.
Om man centraliserar olika uppgifter, för vilka ansvaret enligt lagen om informationshantering eller arkivlagen ligger hos respektive ämbetsverk, som t.ex. sådana uppgifter som gäller registratorskontoret, ärendehantering eller arkivering, bör bestämmelser om detta utfärdas på lagnivå.
3 §.Generaldirektör.
I paragrafen föreskrivs det enligt förslaget om generaldirektörer en på ett enhetligt sätt i fråga om samtliga ämbetsverk. Enligt
1 mom.
ska respektive ämbetsverk ha en generaldirektör, som utnämns av statsrådet. Utbildningsstyrelsen, Riksarkivet, Museiverket och Finlands Akademi har också för närvarande varsin generaldirektör. Centret för konstfrämjande och Nationella audiovisuella institutet har för närvarande en direktör, så titeln ändras när ämbetsverken slås samman. Med stöd av 9 a § och 26 § 4 punkten i statstjänstemannalagen samt 28 § 2 mom. i statstjänstemannaförordningen ska generaldirektörerna för alla ämbetsverken även i fortsättningen utnämnas på fem års tid, om det inte finns särskilda skäl att utnämna en generaldirektör för kortare tid än så.
I
2 mom.
föreskrivs det enligt förslaget om generaldirektörens uppgifter. Generaldirektören föreslås ha till uppgift att leda, utveckla och övervaka ämbetsverkets verksamhet samt ansvara för verksamhetens resultat och för att de mål som ställts upp nås. Uppgifterna motsvarar i huvudsak de nuvarande uppgifterna för generaldirektörerna för respektive ämbetsverk, men formuleringarna är i fortsättningen enhetliga för alla ämbetsverk inom bildningsförvaltningen.
I
3 mom.
finns enligt förslaget en informativ hänvisning till statstjänstemannalagen (750/1994). Enligt 8 § 2 mom. och 26 § 4 punkten i den lagen samt enligt 28 § 2 mom. i statstjänstemannaförordningen är särskilda behörighetsvillkor för cheferna för ämbetsverk som lyder direkt under ministeriet, med undantag av bl.a. vissa chefer för ämbetsverk inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde, högre högskoleexamen, sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter samt i praktiken visad ledarförmåga och erfarenhet av ledarskap.
Det föreslås att de övriga särskilda behörighetsvillkoren för generaldirektören för Finlands Akademi förblir oförändrade. Bestämmelser om dem ska även i fortsättningen finnas i 7 § i lagen om Finlands Akademi (922/2009) (lagförslag 7).
4 §.Övrig personal.
I paragrafen föreskrivs det enligt förslaget på ett enhetligt sätt om personalen och behörighetsvillkoren vid alla ämbetsverken. I
1 mom.
föreslås att generaldirektören utnämner tjänstemän och anställer övrig personal, om inte något annat bestäms i arbetsordningen. I 4 § 3 mom. i lagen om Museiverket föreslås ett undantag till den delen att den överdirektör som är chef för verksamhetsenheten Finlands Nationalmuseum ska utnämnas av undervisnings- och kulturministeriet.
Det föreslås enhetliga behörighetsvillkor för cheferna för verksamhetsenheter som lyder direkt under generaldirektören för respektive ämbetsverk. Enligt
2 mom.
föreslås behörighetsvillkoren vara högre högskoleexamen, förtrogenhet med tjänstens uppgiftsområde samt i praktiken visad ledarförmåga. Innehållet i begreppet förtrogenhet med tjänstens uppgiftsområde och bedömningskriterierna har utformats bland annat genom statsrådets allmänna sammanträdes etablerade beslutspraxis. Också i praktiken visad ledarförmåga har etablerad innebörd och bedöms utifrån de bedömningskriterier som anges närmare i motiveringen till den regeringsproposition (RP 298/2014 rd) som ledde till ändringen av 8 § 2 mom. i statstjänstemannalagen. Behörighetsvillkoren behövs, eftersom ämbetsverken är stora och chefen för en verksamhetsenhet som lyder direkt under generaldirektören för ett ämbetsverk utövar betydande beslutanderätt, och i egenskap av generaldirektörens ställföreträdare innehar den behörighet som föreskrivits för honom eller henne. I lagen föreslås en övergångsbestämmelse enligt vilken de chefer för verksamhetsenheter som lyder direkt under generaldirektören och som avses i 4 § 2 mom. fortfarande är behöriga för sina uppgifter när denna lag träder i kraft.
I denna proposition föreslås att man för den övriga personalens del i princip ska slopa bestämmelserna om sådana behörighetsvillkor angående examina som det i gällande lag om ämbetsverket i fråga har utfärdats ett bemyndigande att utfärda förordning om och föreskrivs om genom av statsrådet utfärdad förordning. Bestämmelser om behörighetsvillkoren finns i statsrådets förordning om Utbildningsstyrelsen (1070/2016), statsrådets förordning om Finlands Akademi (979/2009), förordningen om Depåbiblioteket (12/1989), statsrådets förordning om Museiverket (407/2004), statsrådets förordning om förvaltningsnämnden för Sveaborg (294/2013), statsrådets förordning om Nationella audiovisuella institutet (712/2013) och statsrådets förordning om Centret för konstfrämjande (727/2012). För en del av ämbetsverken har det dock inte föreskrivits några behörighetsvillkor annat än för chefen för ämbetsverket, för andra har det föreskrivits om behörighetsvillkoren för olika chefstjänster och i vissa fall också för föredragande och i ytterligare andra fall för samtliga uppgifters del. I regel behövs inget krav på högskoleexamen för uppgifter som föredragande. Behörighetsvillkoren för föredraganden vid statsrådet gäller till exempel endast föredragande vid statsrådets allmänna sammanträde. I stället för behörighetsvillkor är det ändamålsenligt att använda sig av de jämförelsegrunder mellan sökande som anges i utlysningen av tjänsten, med beaktande av att det finns en stor variation i fråga om personalens uppgifter. Finansministeriet har publicerat en anvisning om de principer som ska iakttas vid tillsättningen av tjänster (VN/30496/2024), enligt vilken det i utlysningen av en tjänst rekommenderas att man där anger vad annat som förväntas vid skötseln av uppgiften i fråga, samt vad annat som anses meriterande. I anvisningen konstateras bland annat att man vid bedömningen av de sökandes kompetens och jämförelsen av deras meriter endast kan stödja sig på sådana omständigheter som anges i platsannonsen, eftersom alla sökande ska informeras om vilka ytterligare färdigheter och egenskaper som efterfrågas meriterande redan då de överväger att söka tjänsten samt i ansökningsskedet.
Med avvikelse från den ovan beskrivna principen föreslås att behörighetsvillkoren enligt 3 mom. ska vara högre högskoleexamen för en tjänsteman i vars uppgifter det ingår utövande av betydande offentlig makt som med avseende på individens rättigheter och skyldigheter. Enligt 5 § 1 mom. i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda ska det alltid föreskrivas om behörighetsvillkoren för kunskaper i finska och svenska, om personalens uppgifter omfattar utövande av betydande offentlig makt med avseende på individens rättigheter och skyldigheter. Enligt 6 § 1 mom. i den lagen krävs det för en statlig anställning för vilken högskoleexamen enligt lag eller förordning är ett behörighetsvillkor, vid tvåspråkiga myndigheter utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i befolkningsmajoritetens språk inom myndighetens ämbetsdistrikt samt nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i det andra språket. På grundval av riksdagens grundlagsutskotts tolkningspraxis måste inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde särskilt beslut om återkrav och i fråga om Konst- och kulturmyndigheten föreläggande om vite enligt lagen om bildprogram anses vara utövande av betydande offentlig makt (se t.ex. GrUU 45/2006 rd). Justitiekanslern har i sitt utlåtande (OKV/22/20/2015) ansett att bestämmelser på lagnivå krävs bara för de samhälleligt mest betydelsefulla tjänsterna eller tjänster med uppgifter som innebär synnerligen betydande utövning av offentlig makt. När en tjänst lediganslås ska ämbetsverket bedöma arten av de uppgifter som hör till tjänsten. Om uppgifterna kommer att innebära betydande utövning av offentlig makt, ska det anges vid utlysningen av tjänsten i enligt med det behörighetsvillkor som föreslås i 3 mom.
Bestämmelser om övriga behörighetsvillkor för personalen får med stöd av 8 § i statstjänstemannalagen utfärdas genom förordning av statsrådet. I enlighet med det utkast till statsrådets förordning om Utbildningsstyrelsen som finns i en bilaga till propositionen är avsikten att föreskriva att tjänstemän som är placerade vid enheten för uppgifter inom svenskspråkig utbildning och småbarnspedagogik ska ha sådana kunskaper i svenska som fordras av tjänstemän i ett svenskspråkigt ämbetsdistrikt. Detta innebär utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i svenska. Vid enheten i fråga förutsätts också för närvarande motsvarande kunskaper i svenska.
5 §.Avgörandet av ärenden.
Enligt förslaget till 1 mom. avgör generaldirektören för ämbetsverket de ärenden som hör till ämbetsverket, om inte något annat föreskrivs eller bestäms i ämbetsverkets arbetsordning eller i instruktionen för Finlands Akademi. Generaldirektören får enligt förslaget förbehålla sig avgörandet av ett sådant ärende som enligt arbetsordningen ska avgöras av någon annan tjänsteman. För närvarande är det endast generaldirektören för Utbildningsstyrelsens respektive Riksarkivet som har en sådan lagstadgad rätt.
6 §.Arbetsordning.
I paragrafen föreskrivs det enligt förslaget om ämbetsverkens arbetsordning. Om inte något annat föreskrivs genom lag eller förordning, utfärdas enligt förslaget bestämmelser om ämbetsverkets organisation, ledning och beslutanderätt samt ordnandet av förvaltningen och verksamheten i övrigt i arbetsordningen som fastställs av generaldirektören. I en del av de om respektive ämbetsverk föreslagna lagarna ingår det till exempel bestämmelser om vissa avdelningar och enheter vid det ämbetsverket.
7 §.Beredskap.
I paragrafen föreskrivs det enligt förslaget om ämbetsverkens beredskap. I
1 mom.
föreslås en informativ hänvisning till beredskapslagen, där det föreskrivs om ämbetsverkens beredskapsskyldighet. Enligt det föreslagna momentet ska generaldirektören för ä godkänna dess beredskapsplan.
Enligt
2 mom.
ska varje ämbetsverk ha en beredskapschef. Beredskapschefen föreslås ha till uppgift att samordna ämbetsverkets beredskap och beredskapsplanering för störningssituationer och undantagsförhållanden, bistå ämbetsverkets generaldirektör i ledningen av ämbetsverket vid störningssituationer och undantagsförhållanden samt delta i beredskapssamarbetet inom förvaltningsområdet. Beredskapschefens uppgift kan också skötas vid sidan av andra uppgifter, om ämbetsverket så beslutar. Propositionen förutsätter således inte att det inrättas någon ny tjänst. Det förändrade säkerhetsläget i Finland och i hela Europa förutsätter att beredskapsaspekten i allt högre grad tas i beaktande i ämbetsverkens verksamhet. Därför är det motiverat att det vid respektive ämbetsverk finns en person som är förtrogen med beredskapsfrågor och som har till uppgift att till stöd för och under ledning av ledningen för ämbetsverket i fråga samordna dess beredskapsåtgärder samt bistå ledningen för ämbetsverket i fråga om ledningen vid störningssituationer. Undervisnings- och kulturministeriet har dessutom för avsikt att intensifiera samarbetet mellan ministeriet och respektive ämbetsverk i fråga om beredskap och beredskapsplanering. Beredskapschefen för respektive ämbetsverk är en naturlig kontaktperson inom samarbetsstrukturerna mellan ministeriet och ämbetsverket.
8 §.Ikraftträdande.
Paragrafens 1 mom. föreslås innehålla en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt 2 mom. är de enhetschefer som lyder direkt under respektive ämbetsverks generaldirektör och som avses i 4 § 2 mom. vid lagens ikraftträdande fortfarande behöriga för sina uppgifter.
8.2
Lag om Utbildningsstyrelsen
1 §.Verksamhetsområde.
I paragrafen föreskrivs det enligt förslaget om verksamhetsområdet för ämbetsverket. Utbildningsstyrelsen är enligt förslaget ett ämbetsverk inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde som svarar för uppgifter som gäller småbarnspedagogik, utbildning, kontinuerligt lärande, internationalisering och de inhemska språken. Det verksamhetsområde och de uppgifter enligt 4 och 5 § som föreslås för ämbetsverket motsvarar i stor utsträckning den nuvarande Utbildningsstyrelsens och dess verksamhetsområde samt de uppgifter som ankommer på det nuvarande Institutet för de inhemska språken. Utbildningsstyrelsens verksamhetsområde omfattar enligt förslaget småbarnspedagogik samt utbildning från förskoleundervisning och grundläggande utbildning till gymnasieutbildning och yrkesutbildning på andra stadiet samt det fria bildningsarbetet och grundläggande konstundervisning.
2 §.Organisation.
Enligt finansministeriets rekommendation om de principer som ska iakttas vid ordnandet av funktioner inom statsförvaltningen (ämbetsverk) (VN/11537/2021) bestäms i regel ämbetsverkets interna organisation genom ämbetsverkets arbetsordning, som fastställs av chefen för det (i modellen med chefsämbetsverk). Bestämmelser om ämbetsverkets interna organisation bör endast i undantagsfall utfärdas genom lag eller förordning. Behov av ett undantag kan också basera sig på de krav på oberoende som gäller vissa uppgifter, något annat grundläggande särdrag i fråga om uppgifterna, särskilda behov hos kunderna eller motsvarande omständigheter, såsom tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna eller förtroendet för offentliga myndigheter.
Utbildningsstyrelsens verksamhetsstruktur avviker delvis från den traditionella ämbetsverksmodellen, där den interna organisationen genomdrivs genom den interna arbetsordningen för ämbetsverket. Enligt
1 mom.
ska Institutet för de inhemska språken enligt förslaget utgöra en särskild avdelning vid ämbetsverket. Institutet för de inhemska språken ska på samma sätt som för närvarande ha en särskild enhet för de uppgifter som gäller svensk verksamhet, i syfte att trygga de språkliga rättigheterna. Genom den organisationsstrukturen som föreslås eftersträvar man att säkerställa oberoende sakkunskap i frågor som gäller språk och i uppgifter som hänför sig till språkvård av talat språk och skriftspråk, rekommendationer angående språkvård samt ordboksarbete.
Enligt
2 mom.
ska Utbildningsstyrelsen även i fortsättningen ha en enhet för tryggande av de språkliga rättigheterna för uppgifter inom den svenskspråkiga utbildningen och småbarnspedagogiken. Bestämmelser om övriga verksamhetsenheter ska liksom för närvarande finnas i ämbetsverkets instruktion.
Enligt
3 mom.
ska det kunna finnas fristående enheter i anslutning till Utbildningsstyrelsen på samma sätt som för närvarande. De fristående enheterna sköter själva sina lagstadgade uppgifter och väljer själva sin personal. Utbildningsstyrelsen producerar förvaltnings- och stödtjänster för de fristående enheterna. Bestämmelser om fristående enheter vid Utbildningsstyrelsen finns i 7 §.
Dessutom ska statens läroanstalter enligt förslaget även i fortsättningen höra till Utbildningsstyrelsens bokföringsenhet.
3 §.Utbildningsstyrelsens direktion och övriga organ.
I paragrafen föreskrivs det enligt förslaget om en direktion i anslutning till Utbildningsstyrelsen. Enligt finansministeriets rekommendation om de principer som ska iakttas vid ordnandet av statsförvaltningens funktioner (ämbetsverk) (VN/11537/2021) ska organ som verkar i anslutning till ett ämbetsverk inrättas med eftertanke. I vissa fall kan det vid ett chefsstyrt ämbetsverk vara motiverat att inrätta ett rådgivande organ till stöd för styrningen och den strategiska ledningen av ämbetsverket. Med tanke på en tydlig styrning och ledning är det dock oändamålsenligt om detta slags organ i författningar som gäller ämbetsverket anvisas strategiska ledningsuppgifter eller något annat slag av omfattande uppgifter som styr verksamheten eller anknyter till tillsynen av det. Det skulle innebära att direktionen eller styrelsen organisatoriskt sett blev en egen och självständig aktör mellan ministeriet och chefen för ämbetsverket, och det föreligger en risk för att arrangemanget skulle betyda att ministeriets och ämbetsverkets relation i fråga om styrningen och tillsynen av det blev oklart. Därför avråds från att vid chefstyrda ämbetsverk låta omfattande och strategiska beslut underställas en direktion.
Av ovan nämnda skäl föreslås att Utbildningsstyrelsens direktion i fortsättningen inte ska ha beslutanderätt i ärenden som gäller Utbildningsstyrelsens verksamhet eller uppgifter. Direktionen föreslås dock fortsätta i anslutning till Utbildningsstyrelsen, eftersom den också har en viktig roll som rådgivande organ. Även om direktionens uppgifter i fortsättningen föreslås ha karaktären av delegation, föreslås den även framöver heta direktion. Direktionens roll är betydande, i synnerhet på grund av den kompetens och de samhälleliga insikter som direktionen företräder. Direktionen är en viktig kontaktyta mellan Utbildningsstyrelsen och dess intressentgrupper, och möjliggör dialog i frågor som gäller ämbetsverkets verksamhetsområde. Det mervärde direktionen tillför stöder Utbildningsstyrelsens verksamhet, vilket föreslås ingå i bestämmelsen om direktionen. Institutet för de inhemska språken föreslås inte längre ha en egen delegation, utan den nuvarande delegationens uppgifter ska i fortsättningen skötas av den gemensamma direktionen för Utbildningsstyrelsen.
I
1 mom.
föreskrivs det enligt förslaget om direktionens uppgifter. Enligt det föreslagna momentet ska direktionen följa med Utbildningsstyrelsens verksamhetsområde och vid behov göra framställningar som gäller området. En annan uppgift för direktionen är enligt förslaget att främja Utbildningsstyrelsens samarbete med olika intressentgrupper och en tredje att behandla de strategier som hänför sig till Utbildningsstyrelsens verksamhetsområde samt riktlinjerna för Utbildningsstyrelsens verksamhet och ekonomi. De rådgivande uppgifter som föreslås i 1 och 2 mom. medför ett mervärde för arbetet vid Utbildningsstyrelsen, eftersom avsikten är att även i fortsättningen genom förordning av statsrådet föreskriva om direktionens sammansättning på samma sätt som för närvarande. Enligt den gällande förordningen om Utbildningsstyrelsen (1070/2016) ska det när direktionen tillsätts ses till att båda språkgrupperna blir företrädda, och sakkunskapen inom ämbetsverkets verksamhetsområde ska beaktas.
Enligt förslaget till
2 mom.
ska direktionen höras om grunderna för läroplaner, för examina, för utbildningar och för planen för småbarnspedagogik samt om ämbetsverkets arbetsordning och utnämningen av direktörer. Momentet motsvarar till sitt innehåll den gällande lagen om Utbildningsstyrelsen.
Det föreslagna
3 mom.
innehåller ett bemyndigande enligt vilket bestämmelser om direktionens sammansättning, tillsättande, mandatperiod och arvoden utfärdas genom förordning av statsrådet. Momentet motsvarar den gällande bestämmelsen. Eftersom direktionen enligt förslaget inte lägre ska ha någon beslutanderätt föreslås det att direktionen i fortsättningen ska utnämnas av undervisnings- och kulturministeriet i stället för av statsrådets allmänna sammanträde.
Enligt
4 mom.
ska det liksom för närvarande föreskrivas separat om övriga organ i anslutning till Utbildningsstyrelsen. De arbetslivskommissioner, den kommission för examensexport, den nämnd för registret över rättstolkar samt de examensorgan för språk- och translatorsexamina som avses i det nuvarande momentet ska enligt förslaget fortsätta sin nuvarande verksamhet i anslutning till Utbildningsstyrelsen.
4 §.Utbildningsstyrelsens uppgifter.
Till Utbildningsstyrelsens uppgifter hör utvecklings- och förvaltningsuppgifter inom utbildningsväsendet. Den ansvarar för att utveckla utbildningen, främja utbildningens resultat och följa med anordnandet av utbildning. De utvecklingsuppgifter som föreslås i
1 mom. 1 punkten
motsvarar de nuvarande uppgifterna och gäller småbarnspedagogik, förskoleundervisning, förberedande undervisning före den grundläggande utbildningen, grundläggande utbildning, morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever, grundläggande utbildning för vuxna, gymnasieutbildning, yrkesutbildning, utbildning som handleder för examensutbildning (HUX), fritt bildningsarbete och grundläggande konstundervisning. Därtill ska ämbetsverket alltjämt sköta service- och förvaltningstjänsterna i anslutning till ovan nämnda uppgifter. Det ska också ska delta i prognostiseringen av de riksomfattande kompetens- och utbildningsbehoven på lång sikt. Vid utformningen av uppgiften att prognostisera kompetens- och utbildningsbehoven ska bättre än för närvarande tas i beaktande att prognostiseringen i stor utsträckning äger rum inom olika organisationer, från statsrådet till den lokala nivån. Utbildningsstyrelsen har inte heller för närvarande något centraliserat ansvar för produktionen av prognostiseringsuppgifter, vilket innebär att uppdraget att delta i prognostiseringen av kompetens- och utbildningsbehoven också innebär ett förtydligande jämfört med nuläget.
Enligt
2 punkten
ska ämbetsverket främja en internationalisering av samhället samt göra utbildningen och samarbetet kring den kända utomlands. I momentet beskrivs de två aspekterna på ämbetsverkets internationella verksamhet. I Finland gagnar den internationella verksamheten som bedrivs vid ämbetsverket inte bara det officiella utbildningssystemet utan också en internationalisering av det finländska samhället i vidare bemärkelse. Dessutom ska Utbildningsstyrelsen delta i internationell växelverkan samt i internationella nätverk och organisationer. Vidare ska den främja kännedomen utomlands om den finländska utbildningen och det finländska samhället samt bedriva annan lobbyverksamhet med vars hjälp man till exempel kan skapa förutsättningar för utbildningsexport.
Enligt
3 punkten
ska ämbetsverket på samma sätt som för närvarande resultatstyra de statliga läroanstalter som lyder under det. De statliga läroanstalterna utgörs av de allmänbildande specialläroanstalterna, centret för lärande och kompetens Valteri, två språkskolor (Fransk-finska skolan i Helsingfors och Finsk-ryska skolan), Europeiska skolan i Helsingfors samt två yrkesläroanstalter (Sameområdets utbildningscentral och Centret för sjösäkerhetsutbildning Meriturva). Dessa läroanstalter hör till Utbildningsstyrelsens bokföringsenhet.
Enligt den föreslagna
4 punkten
ska ämbetsverket ha till uppgift att sköta sådana uppgifter som undervisnings- och kulturministeriets bestämmer. En motsvarande bestämmelse finns i den gällande lagen om Utbildningsstyrelsen, men saknas i den gällande lagen om Institutet för de inhemska språken.
Bestämmelser om Utbildningsstyrelsens uppgifter finns i avsevärt stor utsträckning annanstans i lagstiftningen. Liksom i gällande lag om Utbildningsstyrelsen innehåller det föreslagna
2 mom
. en informativ bestämmelse om de viktigaste uppgifterna som ämbetsverket ska svara för, och om vilka det föreskrivs närmare i någon annan lag. Syftet med momentet är att explicit ange omfattningen av och betydelsen av de uppgifter som det nya ämbetsverket ska svara för. Med hjälp av momentet ska man genom denna lag om ämbetsverket få en bild av de uppgifter som anges i annan lag,
De uppgifter som anges i den föreslagna 2 mom.
1 punkten
gäller småbarnspedagogik, förskoleundervisning, förberedande undervisning före den grundläggande utbildningen, grundläggande utbildning, morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever, utbildning som handleder för examensutbildning (HUX), gymnasieutbildning, yrkesutbildning, fritt bildningsarbete, grundläggande konstundervisning och integrationsutbildning för invandrare. Dessutom styr Utbildningsstyrelsen den grundläggande utbildning som ges vid statens skolhem och annan undervisning i anslutning till den med stöd av 2 § i lagen om barnskyddsenheter som lyder under Institutet för hälsa och välfärd (1379/2010).
I
2 punkten
föreslås att Utbildningsstyrelsen, liksom för närvarande, ska förvalta och utveckla digitala tjänster, informationsresurser och andra datalager samt register för de uppgifter som föreskrivits eller ålagts den.
Enligt den föreslagna 2 mom.
3 punkten
ska myndigheten producera tjänster för genomförandet av antagningen av studerande. Studieinfo är till exempel en portal som innehåller tjänster i anknytning till ansökan om utbildning.
Enligt 2 mom.
4 punkten
i förslaget ingår även uppgifter som anknyter till speciallagstiftning i myndighetens uppgifter. Till exempel ingår bestämmelser om erkännande av utomlands avlagda studier och yrkeskvalifikationer i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015) och i lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför (1385/2015). Bestämmelser om språkexamina finns i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003) och i lagen om allmänna språkexamina (964/2004) samt i fråga om translatorsexamen i lagen om auktoriserade translatorer (1231/2007).
Enligt förslaget till
3 mom.
ska ämbetsverkets behörighet och dess uppgifter med avseende på högskoleväsendet liksom för närvarande vara mer begränsade än i fråga om det övriga utbildningssystemet. Till ämbetsverkets uppgifter hör bl.a. prognostisering av kompetens- och utbildningsbehov i anslutning till högskoleutbildningen, främjande av internationellt samarbete och anknytande programverksamhet, upprätthållande av systemen för antagning av studerande, verksamhet som nationellt ansvarscentrum för informationsutbyte om akademiskt erkännande av examina och studier samt styrning, rådgivning och kommunikation i frågor som hör till myndighetens uppgifter. Därtill ska man till ämbetsverket bland annat kunna anförtro skötseln av uppgifter som ansluter sig till den verksamhet som bedrivs vid högskolorna.
Finlands rätts- och förvaltningssystem baserar sig på principerna om åtskiljande av myndigheter och självständig behörighet och självständigt ansvar samt opartisk behandling av ärenden, och därför kan ministeriet meddela ett underlydande ämbetsverk allmänna föreskrifter och anvisningar om utförandet av förvaltningsuppgifter, men inte bestämma hur ett enskilt förvaltningsärende ska avgöras. Ministeriet kan, t.ex. i form av en anvisning, uttrycka sin uppfattning om ett ärende som hör till ämbetsverkets behörighet, när kraven på iakttagande av de grundläggande fri- och rättigheterna och på god förvaltning har beaktats på ett välgrundat sätt i varje enskilt fall. Gränsen för denna makt utgörs enligt legalitetsprincipen och bestämmelserna om tjänsteansvar dels av ämbetsverkets och tjänstemännens oberoende gällande beslutsfattande i sakfrågor och dels av grunderna för det förvaltningsförfarande som ska iakttas. Detta innebär således att ministeriet inte kan bestämma om vare sig innehållet i ett beslut eller om grunderna för det förvaltningsförfarande som ska iakttas, och inte heller meddela föreskrifter som strider mot rättsordningens innehåll. Däremot kan ministeriet styra verksamheten vid de underlydande ämbetsverken genom allmänna föreskrifter och anvisningar. Sådana är till exempel allmänna icke-bindande anvisningar om lagstiftningens innehåll och tillämpningen av den samt bestämmelser om procedurkrav, till den del lagstiftningen ger myndigheten prövningsrätt inom ramen för myndighetens styrningsansvar. Likaså har ministeriet behörighet och skyldighet att övervaka verksamheten vid underlydande ämbetsverk. Det är inte nödvändigt att föreskriva om den styrningsbehörighet som ankommer på myndigheter i författningar som gäller ämbetsverk. Enligt finansministeriets rekommendation om de principer som ska iakttas vid ordnandet av statsförvaltningens funktioner (ämbetsverk) (VN/11537/2021) kan ministeriet dock uttryckligen ges rätt att förbehålla sig beslutsrätten i ärenden som i övrigt hör till uppgifterna och behörigheten för ledningen för ämbetsverken. Bestämmelser om en sådan rätt föreslås i 4 mom., enligt vilket undervisnings- och kulturministeriet får förbehålla sig rätten att avgöra ett sådant utbildningspolitiskt viktigt ärende som annars ankommer på Utbildningsstyrelsen. Bestämmelsen motsvarar 2 § 4 mom. i den gällande lagen om Utbildningsstyrelsen. Rätten gäller i regel bindande normerande beslut som bereds vid ämbetsverket och har utbildningspolitiska konsekvenser. Som sådana ärenden betraktas inte utnämningsärenden som Utbildningsstyrelsen beslutar om eller ärenden där ämbetsverket lägger fram ett förslag eller en gör en framställning eller ger ett utlåtande eller anför besvär, eller i något annat ärende i vilket det är besvärsmyndighet. Beslut om att förbehålla sig beslutsrätten fattas av ministern.
I
5 mom.
föreslås en hänvisning till de uppgifter som ankommer på Institutet för de inhemska språken. Det föreslås särskilda bestämmelser i 5 § om de uppgifter som ankommer på Institutet för de inhemska språken, eftersom de uppgifter som gäller främjande av användningen av de inhemska språken, språkvård och ordboksarbetet enligt förslaget ska anförtros institutet i egenskap av avdelning vid ämbetsverket.
I
6 mom.
föreslås att ämbetsverket ska samarbeta med nationella och internationella myndigheter och andra sammanslutningar som bedriver och finansierar verksamhet som anknyter till ämbetsverkets uppgifter. Bestämmelsen motsvarar i sak 1 § 2 mom. i den gällande lagen. En av ämbetsverkets uppgifter är att fortsätta genomförandet av sådana program och funktioner som stöder internationell verksamhet och som finansieras av mångnationella och nationella aktörer. Detta förutsätter samarbete med nationella och internationella myndigheter som finansierar verksamheten samt med läroanstalter, högskolor, aktörer inom ungdoms- och kultursektorn, organisationer och andra sammanslutningar.
5 §.Uppgifter som ankommer på Institutet för de inhemska språken.
De uppgifter som enligt paragrafen föreslås ankomma på institutet motsvarar i sak språkinstitutets nuvarande uppgifter. Enligt
1 mom. 1 punkten
ska institutet, liksom för närvarande, främja språkbruket när det gäller finska och svenska i samhället genom att producera och sprida information om dem och deras varianter inom finländsk kultur och det finländska samhället. Bestämmelser om denna uppgift finns för närvarande i 2 § i lagen om Institutet för de inhemska språken, i vilken det föreskrivs om syftet med institutets verksamhet. Eftersom det i praktiken är fråga om en bestämmelse som anger en uppgift, föreslås det att den flyttas till samma paragraf som de övriga uppgifterna.
Enligt 1 mom.
2 punkten
ska språkinstitutet även i fortsättningen ansvara för språkvård av finska och svenska språken, rådgivning och ordboksarbete samt forskning med anknytning till språkvård och ordboksarbete. Med språkvård avses olika sätt att påverka språkbruket. Språkvården beskriver språkbruket och utifrån detta ges anvisningar om ett vårdat språk. I språkvården granskas och normeras allmänspråket, dess strukturer, ordförråd och namnskicket. Verktygen utgörs av elektroniska tjänster, såsom en uppsättning anvisningar, samt av rådgivning, webbtidningar, artiklar, ordböcker, utbildning, utlåtanden och samarbeten med intressentgrupper. Textvården granskar språkbruket i enskilda situationer. Syftet är att förbättra texterna så att de är så bra som möjligt i sin kontext. De vanligaste arbetsformerna inom textvård är i synnerhet rådgivning och fortbildning som skräddarsytts enligt deltagarnas behov. Det handlar om att trygga språkets ställning genom att bedriva språkforskning, följa språkets roll i samhället och genom att påverka språkgemenskapens attityder via språkpolitiska ställningstaganden. I ordboksarbetet redigeras omfattande språkligt material eller material som utgår från en viss språklig variant genom expertarbete till ordböcker, som förses med mångsidiga sökfunktioner och publiceras på webben. Ordböckerna ger en helhetsbild av olika språkvarianter, såsom allmänspråk, dialekter eller av hur skriftspråket utvecklats. De beskriver ord som är i bruk eller som varit i bruk i olika språkliga varianter samt deras betydelser, sammanhang och stilarter. Ordboksarbetet beaktar i möjligaste mån inte bara talare som har språket som modersmål, utan också personer som lärt sig finska respektive svenska. För redigeringen av de stora ordböcker som institutet ger ut, kännedom om materialet och önskad språklig variant krävs särskild sakkunskap, som man till stor del lär sig under arbetet med ordböckerna. För att utveckla och upprätthålla de funktioner och användargränssnitt som ingår i redigeringen av ordböckerna krävs en språkteknologisk arbetsinsats av specialister på detta slags uppgifter.
Skötseln av de uppgifter som ankommer på institutet kräver underhåll och utveckling av korpusar och språkliga arkiv samt tvåvägstjänster, med vars hjälp man kan kommunicera med språkbrukarna. Målet är att i så stor utsträckning som möjligt stödja användningen av det egna modersmålet i när det gäller centrala områden i samhället, i stället för att övergå till ett annat språk. I institutets språkrådgivning, som är en av dess uppgifter, ingår utöver individuell språkrådgivning även publikationsverksamhet samt information i andra språkrelaterade frågor. Språkvårdsuppgiften handlar inte om utövning av offentlig makt, utan om att främja ett klart, begripligt och sakligt språkbruk i samhället med hjälp av rekommendationer och genom att aktivt agera expert inom språkvården. Ett klart och begripligt språkbruk och namnskick inom olika samhällssektorer, såväl hos myndigheter som inom den privata sektorn, ökar hela samhällets funktionalitet och kostnadseffektivitet. Ett fungerande allmänspråk är dessutom en viktig del av försörjningsberedskapen i samhället. I egenskap av expertorgan i språkfrågor ska institutet främja ett gott, tydligt och klart språkbruk i samhället när det gäller de språk som hör till institutets verksamhetsområde.
Enligt den gällande lagen om Institutet för de inhemska språken ska institutet dessutom samordna språkvården av samiska, teckenspråk och romani. Enligt förslaget till 1 mom.
3 punkten
ska institutet följa språkbruket och vidta åtgärder för att revitalisera de samiska språken, teckenspråken, romani och karelska. Uppgiften ska i första hand skötas med hjälp av det arbete som utförs av de språknämnder som enligt 6 § finns i anslutning till institutet. Uppgiften att stödja en revitalisering av minoritetsspråken har ålagts institutet redan i statsrådets språkpolitiska program från 2022. Samma år anvisade undervisnings- och kulturministeriet institutet ett särskilt anslag för detta för 2023. Sedan ingången av 2024 har motsvarande anslag fogats till momentet för driftskostnader för Institutet för de inhemska språken. Revitaliseringsuppdraget är således ingen ny uppgift utan en befintlig uppgift som enligt förslaget ska tas in i lagen. Utöver de övriga minoritetsspråken föreslås att även karelska fogas till detta uppdrag, vilket hänför sig till förslaget om att inrätta en karelsk språknämnd. Skälen till detta finns i motiveringen till 5 §.
Enligt förslaget till
2 mom.
ska Utbildningsstyrelsens generaldirektör inte ha beslutanderätt i fråga om de i 1 mom. angivna uppgifter som ankommer på Institutet för de inhemska språken. Institutet för de inhemska språken förblir således en självständig aktör i fråga om skötseln av de uppgifter som institutet svarar för. Utöver ställningen som avdelning som Institutet för de inhemska språken har enligt 2 § syftar också denna bestämmelse till att trygga institutets expertis och oberoende när det gäller sådan verksamhet som hänför sig till främjande av språkbruket inom de inhemska språken, vården av det finska och det svenska språket samt ordboksarbetet. I egenskap av den enda språkmyndigheten i landet måste Institutet för de inhemska språken självständigt kunna fatta beslut i språkfrågor och ge oberoende sakkunnigutlåtanden till olika myndigheter, vid behov även till Utbildningsstyrelsen. Till exempel i fråga om utvecklandet av myndighetsspråket har institutet till uppgift att dra upp riktlinjer och ge rekommendationer som gäller alla statliga, kommunala och regionala myndigheter, vilket även innebär Utbildningsstyrelsen och dess fristående enheter.
6 §.Språknämnder.
I paragrafen föreslås det att språknämnderna, som är sakkunnigorgan inom språkvården, även i fortsättningen ska finnas i anslutning till Institutet för de inhemska språken. Nämnderna räknas upp i
1 mom
. I fråga om nämnden för samiska språk och nämnden för teckenspråk görs en språklig korrigering i nämndernas namn, eftersom det finns flera samiska språk (nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska) och teckenspråk (finskt teckenspråk och finlandssvenskt teckenspråk) i vårt land.
I propositionen föreslås det att det inrättas en ny karelsk språknämnd. Karelska är ett inhemskt språk i Finland och finskans närmaste släktspråk, som har talats på finländskt territorium lika länge som finska. Hittills har karelska synts väldigt lite i det finländska samhället, eftersom karelarna har erbjudits utbildning och andra tjänster på finska. Samtidigt har karelskan blivit ett hotat språk. Behovet av ett permanent sakkunnigorgan för karelska har lyfts fram i statsrådets språkpolitiska program 2022 (Statsrådets publikationer 2022:51
http://urn.fi/URN:ISBN:978–952–383–645–7
). Undervisnings- och kulturministeriet tillsatte en sakkunnigarbetsgrupp för karelska språket för perioden 1 juli 2023–31 december 2024. Arbetsgruppen hade i uppdrag att lägga fram ett förslag till riktlinjer och struktur för ett långsiktigt stöd för karelska språket i enlighet med målen i statsrådets språkpolitiska program. Arbetsgruppen granskade ur flera synvinklar i de åtgärder som ett långsiktigt stöd för karelska och anordnandet av detta förutsätter nära samarbete med Östra Finlands universitets projekt för revitalisering av det karelska språket. Projektet utarbetas som ett stimulans- och åtgärdsprogram för karelskan. Arbetsgruppen rekommenderade den 30 april 2024 undervisnings- och kulturministeriet och Institutet för de inhemska språken att inrätta en permanent karelsk språknämnd i anslutning till språkinstitutet eller den ämbetsverkshelhet som i fortsättningen ska sköta de uppgifter som ankommer på det nuvarande institutet.
Genom att inrätta en karelsk språknämnd, uttryckligen i anslutning till Institutet för de inhemska språken, skulle det karelska språket till denna del få samma ställning som de samiska språken, teckenspråken och romani. Ett permanent officiellt organ med experter på karelska, som företräder olika branscher och organisationer, skulle självständigt och sektorsövergripande kunna följa upp och ta ställning till förändringar i karelskan och dess belägenhet.
Det praktiska arbetet i nämnderna för de samiska språken, teckenspråken och romani har för närvarande ordnats i samarbete med det universitet eller den sakkunnigorganisation som på riksnivå ansvarar för det praktiska arbetet med respektive språk, så att den nämndens sekretariat finns inom den organisation som ansvarar för arbetet. I Finland har Giellagas-institutet vid Uleåborgs universitet en riksomfattande specialuppgift i fråga om undervisningen och forskningen i de samiska språken, och ansvarar dessutom för sekretariatet för samiska språknämnden vid språkinstitutet, även om det är samernas samnordiska expertorgan för samiska språk, Kielikaltio (Sámi Giellagáldu) som ansvarar för den egentliga språkvården av samiska språk. Helsingfors universitet har ansvar för den särskilda riksomfattande uppgiften inom ramen för universitetets uppgift i anslutning till sällsynta språk, och ansvarar därtill för nämndens sekreteraruppdrag. Finlands Dövas Förbund ansvarar för vården av teckenspråken, ordboksarbetet och rådgivningen samt för arbetet inom sekretariatet för nämnden för teckenspråken. År 2012 kom man ursprungligen överens om att de universitet och organisationer som ansvarar för forskningen på riksnivå ska ansvara för nämndernas sekreteraruppgifter i och med att språkvårdsuppgifterna för minoritetsspråken överförs till dem från Institutet för de inhemska språken. Avsikten är att de nuvarande arrangemangen ska fortgå när det gäller det praktiska arbetet. Också arbetet i den nämnd för det karelska språket som föreslås ska organiseras på motsvarande sätt, i nära samarbete med Östra Finlands universitet. Universitetet har särskilt ansvar på riksnivå för undervisningen, forskningen och arbetet med det karelska språket. Undervisnings- och kulturministeriet och Östra Finlands universitet har under resultatförhandlingarna hösten 2024 avtalat om en riksomfattande uppgift i anslutning till karelskan och främjandet av samt finansieringen av det karelska språket.
Enligt det förslagna
2 mom.
ska nämndernas uppgifter förbli oförändrade. Nämndernas uppgift är att inom sitt respektive område utfärda rekommendationer av allmän eller principiell natur när det gäller språkbruket. Uppgiften utsträcker sig till värnandet om språkets status och språkliga domäner. De principiella rekommendationerna handlar således inte enbart om normering av respektive språk utan också om att höja status för det samt bidra till en ökad användning av det.
I
3 mom.
föreslås ett bemyndigande enligt vilket bestämmelser om språknämndernas mandatperiod, medlemsantal och val av medlemmar utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att inte ändra något i fråga om språknämndernas mandatperiod, medlemsantal eller val av medlemmar. Till ikraftträdandebestämmelsen föreslås en övergångsbestämmelse enligt vilken de nuvarande språknämnderna ska fortsätta till utgången av sin mandatperiod.
7 §.Fristående enheter.
Enligt det föreslagna
1 mom.
ska det vid Utbildningsstyrelsen fortfarande finnas nuvarande tre fristående enheter: Nationella centret för utbildningsutvärdering, Studentexamensnämndens kansli samt Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning. Genom deras ställning som fristående enheter tryggas oberoendet för Nationella centret för utbildningsutvärdering och Studentexamensnämnden samt säkerställs en effektiv skötsel av uppgifterna för Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning, som styrs gemensamt av två ministerier.
Den föreslagna bestämmelsen i
2 mom.
om arbetsfördelningen mellan Nationella centret för utbildningsutvärdering, Studentexamensnämndens kansli och Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning motsvarar 6 a § 3 mom. i den gällande lagen om Utbildningsstyrelsen.
Enligt det föreslagna
3 mom.
ska Utbildningsstyrelsen producera förvaltnings- och stödtjänster för de fristående enheterna på samma sätt som för närvarande. Utbildningsstyrelsen och de fristående enheterna ska även i fortsättningen avtala om genomförandet av förvaltnings- och stödtjänster och om fördelningen av kostnaderna för dem.
Enligt det föreslagna
4 mom.
är det även i fortsättningen chefen för respektive fristående enhet som utnämner eller anställer personalen vid den.
Enligt det föreslagna
5 mom.
ska 5 § 1 mom. i lagen om ämbetsverken inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde ( / ) inte tillämpas på fristående enheter. Bestämmelserna i 6 § i den lagen ska tillämpas på fristående enheter endast i fråga om produktionen av de förvaltnings- och stödtjänster som avses i 4 mom. i denna paragraf. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om Utbildningsstyrelsen.
8 §.Ikraftträdande.
I
1 mom.
föreslås en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt det föreslagna
2 mom.
upphävs genom denna lag den gällande lagen om Utbildningsstyrelsen (564/2016) och den gällande lagen om Institutet för de inhemska språken (1403/2011).
I det föreslagna
3 mom.
föreskrivs det särskilt att den Utbildningsstyrelse som avses i den upphävda lagen om Utbildningsstyrelsen fortsätter sin verksamhet som den Utbildningsstyrelse som avses i denna lag med personal samt rättigheter och skyldigheter. Att fortsätta den nuvarande verksamheten är en kostnadseffektiv lösning jämfört med inrättandet av ett nytt ämbetsverk. Enligt förslaget behåller Utbildningsstyrelsen sitt nuvarande FO-nummer och nuvarande ämbetsverkskod: Dessutom förblir Utbildningsstyrelsens nuvarande avtal och förbindelser samt de rättigheter och skyldigheter som följer av dessa i kraft. Detta innebär till exempel att Utbildningsstyrelsens preciserande kollektivavtal om lönesystemet enligt det gällande tjänstekollektivavtalet förblir i kraft.
I
4–8 mom.
föreslås övergångsbestämmelser om personalen vid Institutet för de inhemska språken. Hela personalen vid Institutet för de inhemska språken ska i enlighet med sina nuvarande uppgifter övergå i anställning hos Utbildningsstyrelsen, med tjänstemannarättsliga och arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter. Den personal som sköter uppgifter för viss tid övergår i anställning hos Utbildningsstyrelsen för den tid anställningsförhållandet för viss tid varar.
Enligt 5 a § i statstjänstemannalagen får en tjänst i samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen överföras utan det samtycke från tjänstemannen som avses i 5 §, om tjänsten överförs inom eller till tjänstemannens pendlingsområde. Med pendlingsområde avses ett område enligt 10 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023). Pendlingsregionen sträcker sig 80 kilometer från personens faktiska bostad. Om det inte finns skäl att göra någon annan bedömning, betraktas som personens faktiska bostad den adress som antecknats för personen i arbetskraftsmyndighetens kundinformationssystem.
Vid omorganiseringen av funktionerna iakttas bestämmelserna i 5 a-5 c § i statstjänstemannalagen (750/1994). Omställningen genomförs med iakttagande av förfarandena enligt lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (1233/2013). Utbildningsstyrelsen ska i beslutsfattandet iaktta gällande samarbetsförfaranden.
Tjänstemän och arbetstagare som har tagit familjeledigt från sin anställning hos Institutet för de inhemska språken har rätt att i första hand återgå till sina tidigare arbetsuppgifter hos den nya arbetsgivaren I propositionen föreslås en övergångsbestämmelse om personal i arbetsavtalsförhållande. Bestämmelsen ska trygga likabehandling av anställda vid omställningen så att omställningsskyddet tillgodoses enligt lika principer oberoende av anställningsförhållandets art. I fråga om såväl tjänste- och arbetsavtalsförhållande tryggas anställningsförhållandets kontinuitet vid tidpunkten för den ändring som företas. Personalen i arbetsavtalsförhållande vid Institutet för de inhemska språken överförs till tjänsteförhållande till Utbildningsstyrelsen. Detta motsvarar Statens arbetsmarknadsverks rekommendation om att anställningsformerna i samband med en organisationsförändring bör ändras så att de förenhetligas. Vid fastställandet av de förmåner som gäller i anställningsförhållandet anses anställningsförhållandet för den personal som överförts ha fortgått oavbrutet hos staten. Den intjänade semestern och eventuella obetalda semesterpenningar som hänför sig till arbetsavtalsförhållandet överförs således med personen till det nya ämbetsverket. Enligt förslaget föreskrivs dessutom att en person i arbetsavtalsförhållande kan överföras utan hans eller hennes samtycke, om personen överförs inom eller till hans eller hennes pendlingsregion. Bestämmelsen motsvarar 5 a § 3 mom. i statstjänstemannalagen.
Personalens placering vid det ämbetsverk som ska inrättas genomförs genom att man eftersträvar att hitta sådana uppgifter för var och en som motsvarar deras tidigare uppgifter. Det är dock möjligt att en anställds uppgifter i den nya organisationen ändras. Om uppgifterna för en anställd förändras väsentligt för en person i tjänsteförhållande, iakttas förfarandet enligt 5 c § i statstjänstemannalagen.
I reformen iakttas en god personalpolitik. En lyckad förändringsledning förutsätter öppenhet och att personalen ges möjlighet att medverka i genomförandet av reformen. Företrädare på central nivå för statens personalorganisationer har deltagit i beredningsgrupperna för reformen. Dessutom har reformen behandlats och diskuterats regelbundet vid samarbetsmöten inom ämbetsverken på förvaltningsområdet. För personalen har det ordnats personalmöten där genomförandet av reformen samt frågor och åtgärder i anslutning till inrättandet av de nya ämbetsverken behandlats. Syftet med det nyhetsbrev som delas ut till hela förvaltningsområdet har varit att sörja för personalens tillgång till information och påverkansmöjligheter. Ämbetsverken kommer att behandla överföringen av personal i sina samarbetsförfaranden.
Enligt det föreslagna
9 mom.
överförs de ärenden som är anhängiga vid Institutet för de inhemska språken till Utbildningsstyrelsen vid denna lags ikraftträdande. Från och med nämnda tidpunkt överförs till Utbildningsstyrelsen också de avtal och förbindelser som ingåtts av Institutet för de inhemska språken, med undantag av ämbetsverksspecifika tjänste- och arbetskollektivavtal, samt de rättigheter och skyldigheter som följer av dem.
Enligt det föreslagna
10 mom.
ska Utbildningsstyrelsen och Institutet för de inhemska språken under ledning av generaldirektören för Utbildningsstyrelsen bereda arbetsordningen samt ordna förvaltnings- och andra stödtjänster så att verksamheten enligt denna lag kan inledas den 1 januari 2026.
I
11 mom.
föreslås en övergångsbestämmelse om de nuvarande språknämnderna vid Institutet för de inhemska språken. De språknämnder som tillsatts innan denna lag träder i kraft fortsätter enligt förslaget sin verksamhet som nämnder enligt denna lag till utgången av sin mandatperiod.
8.3
Lag om Riksarkivet
1 §.Verksamhetsområde.
Enligt bestämmelsen föreslås att Riksarkivet ska vara ett ämbetsverk inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde som svarar för uppgifter som hänför sig till att säkerställa att handlingar och informationsmaterial som ingår i det nationella kulturarvet samt bibliotekssamlingarna är användbara, utvecklingen av digital arkivering, främjande av läsning och inlärning på lika villkor för personer med läsnedsättning samt främjande av uppgifter som anknyter till publicering i tillgängligt format. I fråga om arkivuppgifter har man i formuleringen beaktat behovet av en uppdatering av terminologin i samband med revideringen av arkivlagstiftningen. I paragrafen föreslås dessutom, på motsvarande sätt som i 1 § i lagen om Depåbiblioteket och i 1 § i lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia, bestämmelser om de biblioteksuppgifter som ankommer på Riksarkivet. Dessutom föreslås det att en bestämmelse som motsvarar det mer exakta sakinnehållet i bestämmelsen om branschen i fråga i lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia tas in i en separat lag om Tillgänglighetsbibliotekets tjänster (lagförslag 6 i propositionen).
2 §.Uppgifter.
I paragrafen ska föreskrivas om ämbetsverkets uppgifter. Bestämmelsens innehåll motsvarar i huvudsak bestämmelserna i de gällande lagarna om dessa ämbetsverk. Den föreslagna bestämmelsen om arkivering av handlingar i privata samlingar är mer allmän än i den gällande lagen.
Enligt förslaget till
1 mom. 1 punkten
ska Riksarkivet säkerställa arkiveringen av samtliga myndigheters handlingar och informationsmaterial. Riksarkivet ska fullgöra sin uppgift genom att fatta beslut om vilka handlingar och informationsmaterial som ska arkiveras utifrån en värdebestämning som baserar sig på forskningens behov. Dessutom ska Riksarkivet enligt förslaget utfärda förpliktande föreskrifter för myndigheterna om hur arkiveringen tekniskt ska genomföras. Ansvaret för förvaringen av arkivmaterial ska liksom för närvarande fördelas mellan Riksarkivet och övriga myndigheter. Bestämmelser om överföring av handlingar till Riksarkivet finns i den materiella arkivlagstiftningen.
Enligt
2 punkten
ska Riksarkivet främja forskning om och annat nyttjande av informationsmaterial som ska arkiveras och som har arkiverats. Tyngdpunkten ska ligga på användning inom forskning i tvärvetenskapligt syfte. Med annan användning avses här utöver forskning också vilken offentlig eller privat användning som helst, även användning inom näringsverksamhet. Riksarkivet ska liksom tidigare ha en central roll när det gäller att producera stödtjänster för forskningen.
Enligt
3 punkten
ska Riksarkivet främja arkivering och nyttjande av samlingar som innehåller betydande privata handlingar. Bestämmelsen ska inte innehålla någon skrivning om anskaffning av privat material till Riksarkivet i enlighet med den gällande lagen, men ämbetsverket ska enligt förslaget även genomföra ovan nämnda uppgift i främjande syfte genom upphandlingar. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ankommer på Riksarkivet ifråga om samlingar som innehåller privata handlingar finns i den materiella arkivlagstiftningen. Riksarkivet ska enligt förslaget främja forskning och annat nyttjande av sådant material på det sätt som anges i motiveringen till 2 punkten. Upphandlingarna ska på motsvarande sätt som i nuläget vara underställda Riksarkivets prövning och de resurser som står till buds. De privata arkivaktörerna har en central roll som bevarare av privat arkivmaterial och garanter för tillgången till det, och Riksarkivet ska inneha en roll som stöder denna verksamhet. Bestämmelsen innehåller inte någon skyldighet i enlighet med den gällande lagens om deltagande i utvecklandet av den privata arkivverksamheten i samarbete med dem som bedriver privat arkivverksamhet. I lagförslaget ingår ingen uttrycklig bestämmelse i enlighet med den i 5 § 2 mom. om delegationen för privata arkiv som ingår i den gällande lagen, och bestämmelsen om Riksarkivets uppgifter har enligt förslaget ändrats på motsvarande sätt. I egenskap av statsbidragsmyndighet ska Riksarkivet ge anvisningar, bevilja och övervaka statsunderstöd till privata arkiv i enlighet med lagen om statsunderstöd till privata arkiv (1006/2006).
I
4 punkten
föreskrivs det om Riksarkivets uppgift som sakkunnigt ämbetsverk i fråga om arkivering. Styrnings-, utvecklings- och rådgivningsuppgifterna i anslutning till arkiveringen gäller informationsmaterialets hela livscykel, i syfte att säkerställa att materialet är tillförlitligt, användbart och bevaras i synnerhet i forskningssyfte.
I
5 punkten
föreslås att det föreskrivs om Riksarkivets heraldiska uppgifter på motsvarande sätt som i den gällande regleringen. Enligt förslaget ska Riksarkivet vara sakkunnig för myndigheterna i heraldiska frågor och främja den heraldiska kulturen. I 4 § 3 mom. föreskrivs det enligt förslaget på motsvarande sätt som i nuläget om den heraldiska nämnden i anslutning till Riksarkivet. Riksarkivets material och sakkunskap inom det heraldiska området stöder nämndens arbete.
I
6 punkten
föreskrivs det enligt förslaget om att Riksarkivet ska ta emot, bevara och ställa till förfogande biblioteksmaterial som överförs från vetenskapliga och allmänna bibliotek för dem som behöver det (
Depåbibliotekstjänster
). Bestämmelsen motsvarar regleringen enligt den gällande lagen om Depåbiblioteket och den förordning som utfärdats med stöd av den bestämmelsen. Syftet med Depåbibliotekets tjänster är att minska bibliotekens utrymmesbehov för samlingar genom att ta emot en mängd material som motsvarar deras överföringsbehov. Genom centraliserad förvaring kan man garantera att det inhämtade materialet hålls tillgängligt för forskare och andra i behov av information, samtidigt som förvaringen kan genomföras kostnadseffektivt.
Enligt
7 punkten
ska Riksarkivet sköta de uppgifter som undervisnings- och kulturministeriet bestämmer. Bestämmelsen motsvarar den reglering som föreslås i de övriga ämbetsverkslagarna. Motsvarande bestämmelse ingår inte i de gällande lagarna om Riksarkivet, Depåbiblioteket och Tillgänglighetsbiblioteket Celia.
Paragrafens
2 mom.
innehåller en informativ hänvisningsbestämmelse till de uppgifter som föreskrivs för ämbetsverket i annan lagstiftning. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ankommer på Riksarkivet finns bl.a. i arkivlagen (831/1994), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och lagen om statsbidrag till privata arkiv (1006/2006). Momentet innehåller också en hänvisning till den föreslagna lagen om Tillgänglighetsbibliotekets tjänster (lagförslag 6 i propositionen), där det på motsvarande sätt som i den gällande lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia föreskrivs om bibliotekets tjänster.
I
3 mom.
föreslås en bestämmelse som kompletterar den uppgift som avses i 1 mom. 6 punkten. Enligt bestämmelsen kan Riksarkivet vid tillhandahållandet av Depåbibliotekets tjänster gallra ut och förstöra onödigt eller i dåligt skick mottaget material från biblioteken. Riksarkivet kan ta emot material också från andra donatorer än de som avses i 1 mom. 6 punkten, dvs. vetenskapliga och allmänna bibliotek. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen om Depåbiblioteket och den förordning som utfärdats med stöd av den. I likhet med det nuvarande Depåbiblioteket ska ämbetsverket vid skötseln av uppgiften bestämma om de bibliotekssamlingar som det ansvarar för, och inte bara förvara material från andra bibliotek. Genom den föreslagna bestämmelsen som gör det möjligt att gallra ut och förstöra material som inte behövs eller som är i dåligt skick tydliggörs skillnaden mellan uppgiften att förvara biblioteksmaterial och uppgiften att bevara arkivmaterial. Den föreslagna bestämmelsen som gör det möjligt att ta emot material från andra än vetenskapliga och allmänna bibliotek motsvarar i sak bestämmelserna i den gällande förordningen om Depåbiblioteket. Enligt 1 § 2 mom. i förordningen kan Depåbiblioteket ta emot material även av andra än vetenskapliga och allmänna bibliotek, om detta kan ske utan att mottagandet, förvaringen och tillgängliggörandet av det material som överförs från de vetenskapliga och allmänna biblioteken försvåras.
I lagen föreslås ingen bestämmelse som motsvarar 3 § i den gällande lagen om Depåbiblioteket om dess rätt att ta emot donationer och testamenten för ändamål som främjar bibliotekets syften. Om statens ämbetsverks och inrättningars möjlighet att ta emot och använda donationer och testamenten föreskrivs i lagen om statsbudgeten (423/1988, ändrad genom 1096/2009) och den förordning (1243/1992, ändrad genom 1786/2009) som utfärdats med stöd av den.
3 §.Verksamhetsställen.
Enligt 3 § i den gällande lagen om Riksarkivet har Riksarkivet verksamhetsställen om vars placering det föreskrivs genom förordning av statsrådet. När det föreskrivs om verksamhetsställen ska tillgången till tjänster och de språkliga rättigheterna tillgodoses. Enligt 1 § i statsrådets förordning om Riksarkivet har Riksarkivet verksamhetsställen i Helsingfors, Joensuu, Jyväskylä, S:t Michel, Tavastehus, Uleåborg, Vasa och Åbo samt samearkivet i Enare. Enligt 2 § i förordningen om Depåbiblioteket är Depåbibliotekets hemort Kuopio stad. Tillgänglighetsbiblioteket Celia finns i Helsingfors.
Enligt 5 § 1 mom. i lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner (728/2021) beslutar det ministerium om placeringen av statliga enheter och funktioner till vars ansvarsområde myndigheten huvudsakligen hör, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Enligt lagrummet kan det behöriga ministeriet dock, trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag, förbehålla sig den beslutanderätt som en myndighet inom ministeriets ansvarsområde har i ärenden som gäller placeringen av enheter och funktioner samt omfattningen på servicen, öppettiderna och tillgången till andra tjänster vid enheterna, om ministeriet anser att beslutet väsentligt påverkar uppnåendet av målen enligt 2 §. Enligt specialmotiveringen till regeringspropositionen om den lagen är de primära styrmedlen i förhållande till rätten att förbehålla sig beslutanderätten ministeriets resultatstyrning och övriga styrning som gäller dess förvaltningsområde. Den behörighet som föreskrivits för ministerierna garanterar för sin del att demokratin förverkligas i beslutsfattandet. (RP 62/2021 rd, s. 33). Rätten att förbehålla sig beslutanderätten är avsedd att vara en exceptionell åtgärd (FvUB 11/2021 rd, s. 8).
Enligt den föreslagna bestämmelsen är beslut om verksamhetsställen i princip en del av ämbetsverkets egen ekonomiska och operativa planering.
Enligt 2 § 1 mom. i lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner (728/2021) ska tillgången till statliga tjänster ordnas samt enheter och funktioner placeras så att statens uppgifter i hela landet sköts på ett resultatrikt sätt, och att tillgången till tjänster genom användning av olika former av ärendehantering svarar mot olika kundgruppers servicebehov på ett sätt som tillgodoser de grundläggande fri- och rättigheterna. I förarbetena till bestämmelsen får, bland de grundläggande fri- och rättigheterna, likabehandling och språkliga rättigheter ett särskilt omnämnande (RP 62/2021 rd s. 27). Enligt 2 § 2 mom. i den lagen ska beslut och planer som gäller tillgången till statliga tjänster och placeringen av enheter och funktioner dessutom främja livskraften, säkerheten och statens konkurrenskraft som arbetsgivare i olika delar av landet.
När det gäller Riksarkivets verksamhetsställen ska Riksarkivet enligt förslaget se till att tjänsterna är tillgängliga och att den svensk- och den samiskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter tillgodoses, särskilt i fråga om uppgiften att främja forskning och annan användning av arkivmaterial. Det tillgängliggörande av biblioteksmaterial för dem som behöver det som avses i den föreslagna 2 § 1 mom. 4 punkten ska enligt förslaget helt och hållet genomföras som fjärrtjänster, dvs. så att dessa bibliotekstjänster är tillgängliga via andra bibliotek. De bibliotekstjänster för personer med läsnedsättning som avses i 2 mom. 1 mom. 5 punkten ska (enligt 1 § 3 mom. i lagförslag 6) ordnas i samarbete med andra bibliotek, skolor och läroanstalter eller vid behov med andra sammanslutningar.
I den föreslagna bestämmelsen finns ett bemyndigande att utfärda förordning med stöd av vilket bestämmelser om Riksarkivets verksamhetsställen utfärdas genom förordning av statsrådet när detta behövs för att säkerställa tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna eller tillgången till tjänster eller av särskilda kulturhistoriska skäl. Avsikten är därför att genom förordning av statsrådet säkerställa Riksarkivets verksamhetsställe i Helsingfors, Åbo och Vasa samt samearkivet i Enare.
4 §.Organisation
. Enligt finansministeriets rekommendation om de principer som ska iakttas vid ordnandet av funktioner inom statsförvaltningen (ämbetsverk) (VN/11537/2021) bestäms ämbetsverkets interna organisation i regel genom ämbetsverkets arbetsordning, som fastställs av chefen för det (i modellen med chefsämbetsverk). Bestämmelser om ämbetsverkets interna organisation bör endast i undantagsfall utfärdas genom lag eller förordning. Behov av undantag kan också basera sig på de krav på oberoende som gäller vissa uppgifter, något annat grundläggande särdrag i fråga om uppgifterna, särskilda behov hos kunderna eller motsvarande omständigheter såsom tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna eller förtroendet för offentliga myndigheter. Det föreslås att bestämmelser om ämbetsverkets interna organisationsstruktur föreskrivs på lagnivå, till den delen att Tillgänglighetsbiblioteket Celia och Depåbiblioteket finns i samband med Riksarkivet. Till övriga delar bestäms enligt förslaget om den interna organisationsstrukturen i ämbetsverkets arbetsordning.
Det har ansetts motiverat att föreskriva om Tillgänglighetsbiblioteket Celias och Depåbibliotekets ställning inom ämbetsverkets organisation i syfte att säkerställa möjligheterna att hitta och få tillgång till dessa tjänster. När det gäller Tillgänglighetsbiblioteket Celia framhävs betydelsen av att bibliotekstjänsternas kontinuitet och sakkunskapen i fråga om dem på grund av de särskilda behov som personer med en synskada och kunder med läsnedsättning har. Tillgänglighetsbiblioteket Celias och Depåbibliotekets ställning motsvarar enligt förslaget ställningen för Riksarkivets övriga verksamhetsenheter som bestäms genom arbetsordningen.
5 §.Delegationen för punktskrift och heraldiska nämnden.
I paragrafen föreskrivs det enligt förslaget om delegationen för punktskrift och om heraldiska nämnden, som vardera finns i anslutning till Riksarkivet.
Enligt förslaget till
1 mom.
ska delegationen för punktskrift liksom för närvarande vara sakkunnigorgan i fråga om punktskrift och läromedel för personer med en synskada. Delegationen ger rekommendationer om sätten för att teckna punktskrift i enlighet med den internationella utvecklingen, utarbetar behövliga anvisningar för dem som använder och framställer punktskriftmaterial och taktila material samt för producenter av läromedel för personer med en synskada, ger rekommendationer om allmänna redaktionella och pedagogiska riktlinjer för läromedel för personer med en synskada samt tar initiativ och lägger fram förslag i frågor som gäller delegationens verksamhetsområde.
Bestämmelser om delegationens sammansättning, tillsättande och mandatperiod utfärdas enligt förslaget genom förordning av statsrådet. Med avvikelse från 9 § 1 mom. i den gällande lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia ska det enligt förslaget inte längre föreskrivas på lagnivå om delegationens sammansättning och mandatperiod. Närmare bestämmelser ska i fortsättningen utfärdas genom förordning av statsrådet, i stället för genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Bestämmelserna i det föreslagna 1 mom. motsvarar till sitt syfte 9 § i den gällande lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia.
I
2 mom.
föreskrivs enligt förslaget i sak om heraldiska nämnden på motsvarande sätt som i den gällande lagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska det i anslutning till Riksarkivet finnas en heraldisk nämnd för behandling av utlåtanden som gäller heraldik. Bestämmelser om nämnden finns enligt förslaget i arbetsordningen för Riksarkivet. För närvarande krävs det att man ska begära eller inhämta utlåtande av Riksarkivet i fråga om statliga myndigheters stämplar och sigill som innehåller en bild eller andra tecken (4 § i lagen om myndigheters sigill och stämplar), kommunvapen (5 § i kommunallagen) och evangelisk-lutherska kyrkans vapen (11 kap. 6 § i kyrkolagen), flaggor för fritidsbåtar och fritidsfarkoster (3 § i förordningen om flaggor för fritidsbåtar och fritidsfarkoster) samt fanan för truppförband.
6 §.Ikraftträdande.
I
1 mom.
föreslås en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt förslaget till
2 mom.
upphävs genom denna lag den gällande lagen om Riksarkivet (1145/2016), lagen om Depåbiblioteket (1078/1988) och lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia (787/2022).
I det föreslagna
3 mom.
föreskrivs det särskilt att det Riksarkiv som avses i den upphävda lagen om Riksarkivet fortsätter sin verksamhet som det Riksarkiv som avses i denna lag inklusive personal samt rättigheter och skyldigheter. Att fortsätta den nuvarande verksamheten är en kostnadseffektiv lösning jämfört med inrättandet av ett nytt ämbetsverk. Riksarkivets nuvarande FO-nummer och VHS-kod kvarstår. Dessutom förblir Riksarkivets nuvarande avtal och förbindelser samt de rättigheter och skyldigheter som följer av dem i kraft. Detta innebär att till exempel Riksarkivets preciserande tjänstekollektivavtal om ämbetsverkets lönesystem enligt förblir i kraft.
I
4–8 mom.
föreslås övergångsbestämmelser som gäller personalen vid Tillgänglighetsbiblioteket Celia och vid Depåbiblioteket. Den personal som överförs från Tillgänglighetsbiblioteket Celia och Depåbiblioteket samt motsvarande tjänster överförs med nuvarande tjänstemannarättsliga och arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter till Riksarkivet. Riksarkivet har myndighetsuppgifter som innebär utövning av offentlig makt. Uppgifter som innebär utövning av offentlig makt, inklusive beredning och avgörande av förvaltningsbeslut samt faktisk förvaltningsverksamhet ska även i fortsättningen skötas av personer i tjänsteförhållande.
Enligt 5 a § i statstjänstemannalagen får en tjänst i samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen överföras utan det samtycke från tjänstemannen som avses i 5 §, om tjänsten överförs inom eller till tjänstemannens pendlingsområde. Med pendlingsområde avses ett område enligt 10 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023). Pendlingsregionen sträcker sig 80 kilometer från personens faktiska bostad. Om det inte finns skäl att göra någon annan bedömning, betraktas som personens faktiska bostad den adress som antecknats för personen i arbetskraftsmyndighetens kundinformationssystem.
Vid omorganiseringen av funktionerna iakttas bestämmelserna i 5 a
–
5 c § i statstjänstemannalagen (750/1994). Omställningen genomförs i överensstämmelse med lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (1233/2013). Riksarkivet ska iaktta de föreskrivna samarbetsförfarandena i sina beslutsprocesser.
Tjänstemän och arbetstagare vid Depåbiblioteket och Tillgänglighetsbiblioteket som har tagit familjeledigt har rätt att i första hand återgå till sina arbetsuppgifter som anställda hos Riksarkivet.
Depåbibliotekets och Tillgänglighetsbibliotekets personal med arbetsavtal övergår i anställning hos Riksarkivet med arbetsavtal. Enligt förslaget föreskrivs dessutom att en person i arbetsavtalsförhållande kan överföras utan hans eller hennes samtycke, om personen överförs inom eller till hans eller hennes pendlingsregion. Bestämmelsen motsvarar 5 a § 3 mom. i statstjänstemannalagen. Anställda i arbetsavtalsförhållande för viss tid övergår i Riksarkivets tjänst vid denna lags ikraftträdande för den tid arbetsavtalsförhållandet för viss tid gäller.
Vid fastställandet av de förmåner som gäller i anställningsförhållandet anses anställningsförhållandet för den personal som överförts ha fortgått oavbrutet hos staten. Således överförs intjänad semester och eventuell semesterpenning tillsammans med personen till det nya ämbetsverket.
Personalens placering genomförs så att man försöker hitta sådana uppgifter för var och en som motsvarar personens tidigare uppgifter. Det är dock möjligt att personens uppgifter ändras i den nya organisationen. Om uppgifterna förändras väsentligt för en person med tjänsteavtal gäller förfarandet i 5 c § i statstjänstemannalagen.
De personer som övergår till det nya ämbetsverket är enligt förslaget fortfarande behöriga för sina nuvarande eller motsvarande uppgifter.
I
9 mom.
föreslås en sedvanlig övergångsbestämmelse om överföring till Riksarkivet av ärenden som är anhängiga vid Depåbiblioteket och Tillgänglighetsbiblioteket Celia samt av avtal och förbindelser. Detta gäller dock inte ämbetsverksspecifika tjänste- och arbetskollektivavtal.
I
10 mom.
föreslås en övergångsbestämmelse om beredningen av sammanslagningen av ämbetsverken. Ämbetsverken ska innan lagen träder i kraft i samarbete förbereda ikraftträdandet av lagen genom att under ledning av Riksarkivets generaldirektör bereda verkets arbetsordning samt genom att ordna förvaltningstjänster och andra stödtjänster.
Enligt
11 mom.
fortsätter delegationen för punktskrift som tillsatts före ikraftträdandet av denna lag sin verksamhet som delegation enligt denna lag till utgången av sin mandatperiod.
Enligt
12 mom.
betraktas efter denna lags ikraftträdande en hänvisning till arkivverket, Depåbiblioteket och Tillgänglighetsbiblioteket Celia någon annanstans i lagstiftningen som en hänvisning till Riksarkivet.
8.4
Lag om Museiverket
1 §.Verksamhetsområde.
I paragrafen föreslås bestämmelser om Museiverkets ansvarsområde.
Till ämbetsverkets ansvarsområde hör enligt förslaget för det första att skydda ett mångsidigt kulturarv och en mångsidig kulturmiljö. Till kulturarvet hör enligt förslaget såväl det materiella som det immateriella kulturarvet. I statsrådets principbeslut om kulturarvsstrategin 2023–2030 definieras kulturarvet som följer: Kulturarvet uppstår genom människans verksamhet och i samverkan med miljön. Den återspeglar förändringar i värderingar, övertygelser, kunskaper, färdigheter och traditioner. Kulturarvet kan vara materiellt, immateriellt eller digitalt. Kulturarvet förnyas, bevaras och överförs till kommande generationer”. Kulturmiljön utgör en del av det materiella kulturarvet. Kulturmiljöer är miljöer som uppstått och formats genom växelverkan mellan människan och naturen genom tiderna. Dit hör bl.a. bebyggda miljöer och det arkeologiska arvet samt kulturlandskapen. Det immateriella kulturarv som ingår i kulturmiljön härrör från individers och gemenskapers förhållande till sin omgivning samt från växelverkan med naturen och deras historia. Med skydd avses verksamhet som syftar till att bevara kulturarvet, överföra det till kommande generationer samt hantera förändringar.
Med utökande, bevarande och förvaltning av nationell kulturegendom och nationella samlingar avses att forska kring, samla in, bevara, uttolka och ställa ut materiellt och immateriellt arv. Staten samt andra offentliga och privata aktörer har gemensamt ansvar för bevarandet av kulturegendomen. En aktiv utökning och mångsidigt nyttjande av kulturegendom utgör grunden för utnyttjandet av dem som en resurs för olika samfund och för samhället i stort. Till utökande, bevarande och förvaltning av den nationella kulturegendomen och samlingarna anknyter centralt också att framställa information och förmedla kunskap om dem. Att framställa information och förmedla kunskap hänför sig till tillgången till kulturegendomen och samlingarna och möjligheterna att utnyttja dessa.
Syftet med museiverksamheten är enligt 2 § i museilagen (314/2019) att ta till vara och bevara kultur- och naturarvet samt konsten, främja och utnyttja forskningen kring samlingarna och andra innehåll, främja tillgången och tillgängligheten till samt utnyttjandet av samlingarna och kunskapen, presentera kultur- och naturarvet samt konsten bedriva publikarbete och växelverkan samt att främja undervisning och fostran.
Med utveckling av museibranschen avses statsmaktens verksamhet som syftar till att främja verksamhetsförutsättningarna på området. Museiverket är en sakkunnigmyndighet med särskilt ansvar för landets museisektor. Verket har dessutom till uppgift att samordna och utveckla museibranschen på ett övergripande sätt, inklusive museer med regionalt ansvar, museer med riksansvar och nationella museer. Avsikten är att detta ska ske i samarbete med aktörerna inom museibranschen.
2 §.Uppgifter.
Enligt förslaget till
1 mom. 1 punkten
ska ämbetsverket vara sakkunnigt ämbetsverk i fråga om skyddet av kulturarvet och kulturmiljön. Ämbetsverket ska bl.a. bereda riksomfattande mål och anvisningar för skyddet av och värnande om kulturarvet och kulturmiljöer, riksomfattande inventeringar, skyddsprogram, framställningar om skydd av byggnader samt delta i tillsynen över skyddandet. Verket deltar i planeringen av områdesanvändningen genom att ge utlåtanden om beaktandet av kulturmiljön och genom att föra förhandlingar med landskapsförbunden, kommunerna, byggherrarna och planerarna för områdesanvändningen. Vidare ska det delta i utvecklingen av kulturmiljöbranschen i samarbete med andra aktörer på området, bland annat närings-, trafik- och miljöcentralerna och museer med regionalt ansvar.
Enligt
2 punkten
ska ämbetsverket svara för skyddet av och tillsynen över det arkeologiska kulturarvet och, om ärendet inte hör till någon annan myndighets verksamhetsområde, kulturmiljön. Vidare ska det övervaka fridlysningen av fasta fornlämningar. Ämbetsverket ska dessutom inom ramen för sina resurser följa med kulturmiljöns, i synnerhet det arkeologiska kulturarvets, tillstånd. Skyddet av och tillsynen över det arkeologiska kulturarvet och kulturmiljön förutsätter ibland också aktiva vårdåtgärder som ämbetsverket kan vidta inom ramen för sina budgetanslag.
Enligt
3 punkten
ska ämbetsverket bevara, undersöka, presentera och uttolka det materiella och det immateriella kulturarvet. Bevarande innebär förutom förvaring av samlingsföremål även aktivt utökande av samlingarna och konservering av samlingarna samt annan skötsel. Utgångspunkten för bevarandet är att göra val som grundar sig på expertis och växelverkan när det gäller utökandet och dokumenteringen av samlingarna. Det kan vara fråga om både materiellt och immateriellt kulturarv. Museiverket har olika samlingar, och målen, riktlinjerna och principerna för hanteringen av dem fastställs verkets samlingspolitik. Samlingarna är enligt förslaget fullt tillgängliga för samtliga verksamhetsenheter vid Museiverket. Genom verksamheten främjas och utnyttjas forskning som hänför sig till kulturarvssektorn. Verket ska presentera kulturarv, till exempel med hjälp av utställnings- eller publikationsverksamhet.
Enligt
4 punkten
i förslaget ska ämbetsverket bedriva museiverksamhet genom att upprätthålla Finlands nationalmuseum som ett nationellt kulturhistoriskt museum. Uppgiften anknyter till verksamheten vid Finlands museiverk, där Finlands nationalmuseum är ett av tre nationella museer som utvecklar innehållet och verksamhetssätten inom sitt respektive område i samarbete med andra museer och partnerskapsnätverk. Uppgiften att upprätthålla Finlands nationalmuseum stöder också Museiverkets roll som riksomfattande utvecklare av museibranschen. Till Finlands nationalmuseums uppgifter hör också att upprätthålla olika museer och sevärdheter. Museer som hör till Finlands Nationalmuseum är till exempel Nationalmuseet och Finlands sjöhistoriska museum.
Enligt
5 punkten
har ämbetsverket till uppgift att sörja för produktionen, förmedlingen, bevarandet och förvaringen av samt tillgången och tillgängligheten till information om det materiella och immateriella kulturarvet och kulturegendomen, främja förvaltningen av den samt forskning som baserar sig på den, Dessutom ska verket ska inom ramen för beviljade anslag själv producera information, erbjuda forskningsteman och samlingar för allmänhetens bruk. Tyngdpunkten i Museiverkets egen forskning ligger således på att stödja det i de uppgifter som ankommer på det och den myndighetsverksamhet som ämbetsverket ansvarar för samt på utöka kunskapen om ämbetsverkets samlingar i samband med utställningar och konservering. Verket ska i möjligaste mån också bedriva forskningssamarbete med andra aktörer. Därtill ska det i olika informationsresurser samla in information om bland annat föremål, fasta fornlämningar och byggnadsarvet. Museiverket ska också utveckla och förvalta informationshanteringssystem inom branschen för hela fältets behov och för att användas i så stor utsträckning som möjligt. Verket ska förvalta de riksomfattande informationsresurserna för det arkeologiska kulturarvet och informationssystemen i anslutning till dem samt producera tjänster i anslutning till dessa. Vidare ska Museiverket sprida information om kulturarvet med hjälp av publikationsverksamhet och olika metoder som den digitala tekniken erbjuder, såväl för allmänheten som för andra aktörer på området. Verket ska också erbjuda forskare grundläggande data och material.
Enligt
6 punkten
ska verket i egenskap av sakkunnigt ämbetsverk svara för den riksomfattande styrningen och utvecklingen av verksamheten kring museibranschens och museernas kulturmiljöer. Med utveckling av museibranschen avses statsmaktens verksamhet som syftar till att främja verksamhetsförutsättningarna för museibranschen. Museiverket är ett sakkunnigämbetsverk med särskilt ansvar för landets museisektor. Verket samordnar och utvecklar museibranschen på ett övergripande sätt. Avsikten är att detta ska ske i samarbete med nationella museer, museer med riksansvar och museer med regionalt ansvar samt andra aktörer inom museibranschen. I enlighet med 12 § i museilagen deltar ämbetsverket i utvärderingen, styrningen och utvecklingen av ansvarsmuseernas verksamhet.
Dessutom har ämbetsverket till uppgift att styra och utveckla värnandet om kulturmiljöer i anknytning till de museer med regionalt ansvar som sköter uppgifter som gäller kulturmiljön enligt museilagen (314/2019). Detta ska enligt förslaget ske i samarbete med museerna med regionalt ansvar.
Enligt
7 punkten
ska ämbetsverket dra försorg om världsarvet Sveaborg samt om andra områden som är i Museiverkets besittning och om bevarande, förvaltning, skötsel, underhåll, utveckling av dem samt föredragning som gäller dem. Ämbetsverket ska dra försorg om den nationalförmögenhet som utgörs av Sveaborg. Sveaborg är ett världsarv som har tagits upp på världsarvslistan som ett unikt minnesmärke över militär arkitektur som dels ger prov på de allmänt förhärskande principerna för befästningsarbeten från 1600- och 1700-talsbefärstningar, men även uppvisar vissa lokalt betingade särdrag. Museiverket ska enligt förslaget vara lokalt ansvarig myndighet för världsarvet Sveaborg (site Manager). Sveaborg har sedan 1970-talet tagits om hand som sevärdhet, livskraftig boende- och arbetsmiljö samt rekreationsområde.
Enligt föreslaget till momentets
8 punkt
är ämbetsverket är en sådan behörig myndighet som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/880 om införsel och import av kulturföremål av den 17 april 2019. Ämbetsverket ska besluta om de importtillstånd för kulturföremål som avses i den artikeln.
Enligt den föreslagna 9 punkten ska myndigheten ha till uppgift att sköta sådana uppgifter som undervisnings- och kulturministeriets bestämmer. Sådana uppgifter är till exempel vissa uppgifter i anslutning till verkställigheten av internationella avtal och rekommendationer. Bland annat är Museiverket kontaktpunkt för världsarvsverksamheten (Focal point) enligt världsarvskonventionen.
Enligt finansministeriets rekommendation om ämbetsverk behöver det i den lag som gäller organiseringen av ett ämbetsverk inte föreskrivas om ämbetsverkets exakta uppgifter och utförandet av dem, utan om dess huvudsakliga uppgifter eller uppgiftsområde. Därför föreslås det i paragrafen inga särskilda bestämmelser om t.ex. de samlings-, konserverings- och digitaliseringstjänster som Museiverket tillhandahåller utomstående aktörer.
Paragrafens
2 mom.
innehåller en informativ hänvisningsbestämmelse till de uppgifter som föreskrivs för Museiverket i annan lagstiftning. Det finns detaljerade bestämmelser om uppgifter som ankommer på Museiverket bl.a. i lagen om fornminnen (295/1963), lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010), lagen om begränsning av utförseln av kulturföremål (933/2016) och museilagen (314/2019).
3 §.Verksamhetsställen.
Enligt paragrafen ska Museiverket besluta om sina verksamhetsställen och placeringen av dem. Enligt 3 § i den gällande lagen om Museiverket kan verket dessutom ha regionala enheter Till övriga delar finns det inga särskilda bestämmelser om Museiverkets eller förvaltningsnämndens verksamhetsställen eller deras placering. Museiverkets huvudsakliga verksamhetsställe är i Helsingfors. Dessutom har Museiverket objekt också på andra håll i Finland samt personal permanent placerad förutom i Helsingfors även i Kotka, Nyslott, Tavastehus, Vanda och Åbo. Förvaltningsnämnden för Sveaborg har sitt verksamhetsställe i Helsingfors.
Enligt 5 § 1 mom. i lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner (728/2021) beslutar det ministerium om placeringen av statliga enheter och funktioner till vars ansvarsområde myndigheten huvudsakligen hör, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Enligt lagrummet kan det behöriga ministeriet dock, trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag, förbehålla sig den beslutanderätt som en myndighet inom ministeriets ansvarsområde har i ärenden som gäller placeringen av enheter och funktioner samt omfattningen på servicen, öppettiderna och tillgången till andra tjänster vid enheterna, om ministeriet anser att beslutet väsentligt påverkar uppnåendet av målen enligt 2 §. Enligt specialmotiveringen till regeringspropositionen om den lagen är de primära styrmedlen i förhållande till rätten att förbehålla sig beslutanderätten ministeriets resultatstyrning och övriga styrning som gäller dess förvaltningsområde. Den behörighet som föreskrivits för ministerierna garanterar för sin del att demokratin förverkligas i beslutsfattandet. (RP 62/2021 rd, s. 33). Rätten att förbehålla sig beslutanderätten är avsedd att vara en exceptionell åtgärd (FvUB 11/2021 rd, s. 8).
Enligt den föreslagna bestämmelsen är beslut om verksamhetsställen en del av ämbetsverkets egen ekonomiska och operativa planering, men ministeriet har enligt 5 § i lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner rätt att förbehålla sig dessa uppgifter.
Enligt 2 § 1 mom. i lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner (728/2021) ska tillgången till statliga tjänster ordnas samt enheter och funktioner placeras så att statens uppgifter i hela landet sköts på ett resultatrikt sätt, och att tillgången till tjänster genom användning av olika former av ärendehantering svarar mot olika kundgruppers servicebehov på ett sätt som tillgodoser de grundläggande fri- och rättigheterna. I förarbetena till bestämmelsen får, bland de grundläggande fri- och rättigheterna, likabehandling och språkliga rättigheter ett särskilt omnämnande (RP 62/2021 rd s. 27). Enligt 2 § 2 mom. i den lagen ska beslut och planer som gäller tillgången till statliga tjänster och placeringen av enheter och funktioner dessutom främja livskraften, säkerheten och statens konkurrenskraft som arbetsgivare i olika delar av landet.
4 §.Organisation.
Enligt finansministeriets rekommendation om de principer som ska iakttas vid ordnandet av funktioner inom statsförvaltningen (ämbetsverk) (VN/11537/2021) bestäms ämbetsverkets interna organisation i regel genom ämbetsverkets arbetsordning, som fastställs av chefen för det (i modellen med chefsämbetsverk). Bestämmelser om ämbetsverkets interna organisation bör endast i undantagsfall utfärdas genom lag eller förordning. Undantagsbehov kan också basera sig på de krav på oberoende som gäller vissa uppgifter, något annat grundläggande särdrag i fråga om uppgifterna, särskilda behov hos kunderna eller motsvarande omständigheter såsom tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna eller förtroendet för offentliga myndigheter. Det föreslås att det i
1 mom.
föreskrivs om struktureringen av ämbetsverkets interna organisation på lagnivå till den del ämbetsverket består av verksamhetsenheterna Finlands nationalmuseum och förvaltningsnämnden för Sveaborg. Till övriga delar bestäms enligt förslaget om den interna organisationen i arbetsordningen. Det har ansetts motiverat att föreskriva om Nationalmuseets ställning inom ramen för ämbetsverkets organisation på lagnivå, eftersom det är fråga om en central nationell kulturinrättning. Förvaltningsnämnden för Sveaborg har till uppgift att sörja för världsarvet Sveaborg, och därför har det ansetts motiverat att den ska vara en separat verksamhetsenhet som inte är knuten till de allmänna uppgifterna i anslutning till genomförandet av världsarvskonventionen. De allmänna uppgifterna i anslutning till genomförandet av världsarvskonventionen ska även i arbetsordningen för ämbetsverket i tillräckligt hög grad skiljas åt från de uppgifter som hänför sig till underhållet av världsarvet Sveaborg. Tryggandet av särskilt det stora universella värde som detta världsarv företräder kräver tillräckligt tilltagna resurser för en ändamålsenlig skötsel av det. Förvaltningsnämnden för Sveaborg och Finlands Nationalmuseum föreslås inneha en ställning som motsvarar den för de övriga verksamhetsenheterna vid Museiverket som fastställs genom arbetsordningen. Undervisnings- och kulturministeriet eftersträvar att genom resultatstyrning säkerställa att förvaltningsnämnden får tillräckliga resurser för de uppgifter som ankommer på den inom ramen för den nya struktur som föreslås.
I
2 mom.
föreskrivs det om den interna arbetsfördelningen inom Museiverket i fråga om förvaltningen av de samlingar som förvaltas av Finlands nationalmuseum. Enligt 3 § i museilagen hör det till definitionen av professionella museer att museet ska ha egna samlingar. Att upprätthålla samlingarna är en väsentlig del av museiverksamheten. Därför föreslås det att de uppgifter med anknytning till förvaltningen av de museisamlingar som förvaltas i anknytning till verksamheten vid Finlands nationalmuseum och är i Museiverkets besittning ska ingå i verksamhetsenhetens ansvarsområde. Bestämmelsen gäller inte andra samlingar av föremål, bilder och böcker i verkets besittning och för vars del indelningen enligt ansvarsområde bestäms enligt ämbetsverkets arbetsordning.
I
3 mom.
föreskrivs det om vissa frågor som gäller ledningen av och utnämningsbefogenheten vid verksamhetsenheten Finlands nationalmuseum. På motsvarande sätt som i den gällande förordningen om Museiverket ska chefen för Finlands nationalmuseum vara en överdirektör, som utnämns av undervisnings- och kulturministeriet. Överdirektören utnämns enligt förslaget liksom den högsta ledningen vid de övriga ämbetsverken av undervisnings- och kulturministeriet för fem års tid, om det inte av särskilda skäl finns grund för att utnämna överdirektören för en kortare tid än så. På motsvarande sätt som i den gällande förordningen utnämns eller anställs personalen vid Finlands nationalmuseum av överdirektören. Finlands nationalmuseum är en nationell kulturinstitution som bedriver kulturhistorisk museiverksamhet. Dess uppdrag och ställning är till många delar jämförbara med Nationalgalleriets, som för närvarande verkar i form av en offentligrättslig stiftelse och har motsvarande uppdrag på området för konstmuseiverksamhet. På grund av Finlands Nationalmuseums särskilda ställning är det motiverat att museets organisatoriska ställning ordnas så att det får en mer självständig ställning än normalt i jämförelse med de övriga verksamhetsenheterna. För att trygga det centrala nationella kulturarvet är det nödvändigt att i fortsättningen utreda olika alternativ för att trygga och ordna verksamheten vid Nationalmuseet.
5 §.Delegationen för Sveaborg.
Enligt finansministeriets rekommendation om de principer som ska iakttas vid ordnandet av funktioner inom statsförvaltningen (ämbetsverk) (VN/11537/2021) kan det i vissa fall vara motiverat att vid ett chefsämbetsverk inrätta ett rådgivande organ till stöd för styrningen och den strategiska ledningen av ämbetsverket. Med tanke på en tydlig styrning och ledning är det dock oändamålsenligt om detta slags organ i författningar som gäller ämbetsverket anvisas strategiska ledningsuppgifter eller något annat slag av omfattande uppgifter som styr verksamheten eller anknyter till tillsynen av det. Det innebär att direktionen eller styrelsen organisatoriskt sett blivit en egen och självständig aktör mellan ministeriet och chefen för ämbetsverket, och det föreligger en risk för att arrangemanget skulle betyda att ministeriets och ämbetsverkets relation i fråga om styrningen och tillsynen av det blev oklart. Därför avråds från att vid chefstyrda ämbetsverk låta omfattande och strategiska beslut underställas en direktion. Organ i anslutning till verket bör inrättas med eftertanke. Sådana strukturer kan till exempel vara sådana organ som har företrädare för ämbetsverkets kunder eller andra centrala intressentgrupper (t.ex. olika slags delegationer). Före inrättandet av en sådan bör också andra alternativa metoder för kund- och intressegruppssamarbetet utredas. Denna typ av organ bör i princip endast anförtros rådgivande uppgifter. Av grundad anledning kan det föreskrivas direkt genom lag om uppgifterna för en sådan enhet inom organisationen eller om ett sådant organ i anslutning till ämbetsverket. Regleringen bör vara så flexibel som möjligt. På lagnivå eller förordningsnivå bör det endast finnas bestämmelser om deras eventuella inrättande eller existens, och i övrigt om deras sammansättning, mandatperiod och närmare uppgifter. Beslut om hur arbetet organiseras ska fattas genom arbetsordningen för ämbetsverket. Om det i ett särskilt organs uppgifter ingår någon utövning av offentlig makt, ska det dock i enlighet med grundlagen föreskrivas på lagnivå om organets uppgifter, sammansättning och mandatperiod. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om delegationen för Sveaborg i anslutning till ämbetsverket, som ska stödja verksamheten vid världsarvet Sveaborg och främja samarbetet med olika intressentgrupper i anslutning till det. Sveaborg är både ett kulturhistoriskt värdefullt världsarv och en levande stadsdel. Att tillgodose Sveaborgs kulturhistoriska värde och livskraft förutsätter ett långsiktigt och omfattande samarbete mellan intressentgrupperna på Sveaborg. Eftersom direktionen för förvaltningsnämnden för Sveaborg föreslås bli indragen, är det nödvändigt att ordna det systematiska samarbetet med intressentgrupperna i anslutning till verksamheten på Sveaborg på något annat transparent sätt. Också genomförandet av världsarvskonventionen förutsätter samarbete med intressentgrupper i fråga om förvaltningen av världsarven.
Det föreslagna
2 mom.
innehåller ett bemyndigande enligt vilket bestämmelser om delegationens sammansättning, tillsättande och mandatperiod utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om delegationens sammanträden och behandlingen av ärenden i delegationen ska finnas i arbetsordningen.
I övrigt är avsikten att samarbetet med intressentgrupperna i anslutning till utvecklandet av verksamheten ska ordnas fritt utan att det inrättas några lagstadgade organ för detta ändamål.
6 §.Fastighetsförvaltningsmyndighet
Ämbetsverket ska enligt förslaget besitta den statliga fastighetsförmögenheten inom Sveaborgs område. Besittningen omfattar ca 220 byggnader, befästningar, två skeppsvarv och ca 6 kilometer befästningsmurar och vallar. Våningsytan är sammanlagt 165 000 kvadratmeter och volymen 630 000 kubikmeter. Våningsytan finns till 92 procent i skyddade byggnader. Byggnaderna omfattar cirka 330 bostäder med en lägenhetsyta på sammanlagt 22 250 kvadratmeter. Lägenhetsytan för de övriga lokaler som är i användning (bl.a. lokaler, arbetsrum, restauranger och lagerlokaler) uppgår till totalt 58 000 kvadratmeter. Ämbetsverket hyr enligt förslaget ut dessa bostäder, verksamhetslokaler och övriga lokaler till både offentliga och privata aktörer. Egendomen ska enligt förslaget skötas på kulturhistoriska grunder på grund av sin särart, samtidigt som man ska se till att Sveaborg förblir en livskraftig stadsdel.
7 §.Avgifter.
På fastställandet av avgifter som tas ut för ämbetsverkets prestationer tillämpas enligt förslaget i första hand lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). I paragrafen föreslås bestämmelser om undantag från bestämmelserna i lagen om grunderna för avgifter till staten. Innehållet i den föreslagna bestämmelsen motsvarar 5 § i lagen om Museiverket och 3 § i lagen om förvaltningsnämnden för Sveaborg.
Användningen av Sveaborgs byggnadsbestånd, som är särskilt skyddat, är mindre effektiv än normalt, och byggnaderna kräver vård som avviker från det normala. Dessa lokaler, som är i inkomstbringande bruk, finns för det mesta i skyddade byggnader som på grund av byggnadens karaktär, material och av andra anledningar inte kan hyras ut till en hyra som täcker alla kostnader. Syftet med regleringen är att uthyrningen av lokalerna inte enbart ska ske på marknadsmässiga grunder.
Eftersläpningen i fråga om nivån på den hyra som tas ut av förvaltningsnämnden för Sveaborg jämfört med gängse hyresnivå har gradvis minskat under de senaste åren. Avsikten är att de hyror som tas ut ska bidra till att täcka kostnaderna för underhållet av fastigheterna och de ökade fastighetskostnaderna. Hyresintäkterna räcker dock inte till alla delar till för att täcka avskrivningarna enligt balansvärdena för fastigheterna och räntekostnaderna för oavskrivet kapital så som kravet på lönsamhet i fråga om prissättningen förutsätter.
Museiverket har för sin del hyrt ut vissa kulturhistoriskt värdefulla byggnader och lokaler till kommuner och andra sammanslutningar för en hyra som är lägre än på företagsekonomiska grunder prissatta hyror så att hyresgästen svarar för kostnaderna för användningen och visningar av hyresobjektet. Genom att bevara bestämmelsen blir det möjligt att fortsätta dessa arrangemang i enlighet med nuvarande praxis.
8 §.Ändringssökande.
I
1 mom.
föreskrivs det om rätten att begära omprövning av i 2 § 8 punkten. avsedda beslut om importtillstånd för kulturföremål. På omprövningsförfarandet tillämpas bestämmelserna i 7 a kap. i förvaltningslagen.
Paragrafens
2 mom.
innehåller en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
I fråga om andra importtillstånd än sådana som avses i 2 § 8 punkten bestäms förfarandet i fråga om begäran om omprövning av eller ändringssökande som gäller ämbetsverkets beslut utifrån annan lagstiftning. I fråga om beslut som fattats med stöd av lagen om fornminnen finns till exempel bestämmelser om förfarandet vid sökande av ändring i 25 a § i lagen om fornminnen.
9 §.Ikraftträdande.
I 1 mom. föreslås en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt
2 mom.
upphävs genom lagen den gällande lagen om Museiverket och lagen om förvaltningsnämnden för Sveaborg. Samtidigt upphävs statsrådets förordning om Museiverket och statsrådets förordning om förvaltningsnämnden för Sveaborg, som utfärdats med stöd av dessa lagar.
I
3 mom.
föreskrivs det särskilt att Museiverket enligt den upphävda lagen om Museiverket fortsätter sin verksamhet som Museiverket enligt denna lag med personalen samt deras rättigheter och skyldigheter som hör till det. Att fortsätta den nuvarande verksamheten är en kostnadseffektiv lösning jämfört med inrättandet av ett nytt ämbetsverk. Museiverkets nuvarande FO-nummer och ämbetskod kvarstår. Dessutom förblir Museiverkets nuvarande avtal och förbindelser samt de rättigheter och skyldigheter som följer av dem i kraft. Detta innebär att till exempel Museiverkets preciserande tjänstekollektivavtal om ämbetsverkets lönesystem förblir i kraft.
I
4–8 mom.
föreslås övergångsbestämmelser om personalen vid förvaltningsnämnden för Sveaborg. Hela personalen vid förvaltningsnämnden för Sveaborg övergår i enlighet med sina uppgifter i Museiverkets tjänst med nuvarande tjänstemannarättsliga och arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter. Den personal som sköter uppgifter för viss tid övergår i Museiverkets tjänst för den tid som visstidsanställningen varar.
Museiverket har myndighetsuppgifter som innebär utövning av offentlig makt. Uppgifter som innebär utövning av offentlig makt, inklusive beredning och avgörande av förvaltningsbeslut samt faktisk förvaltningsverksamhet ska även i fortsättningen skötas av personer i tjänsteförhållande. Organiseringen av uppgifterna och hur det påverkar personalens uppgiftsbeskrivningar utarbetas inom ramen för omorganiseringen av ämbetsverket.
Enligt 5 a § i statstjänstemannalagen får en tjänst i samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen överföras utan det samtycke från tjänstemannen som avses i 5 §, om tjänsten överförs inom eller till tjänstemannens pendlingsområde. Med pendlingsområde avses ett område enligt 10 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023). Pendlingsregionen sträcker sig 80 kilometer från personens faktiska bostad. Om det inte finns skäl att göra någon annan bedömning, betraktas som personens faktiska bostad den adress som antecknats för personen i arbetskraftsmyndighetens kundinformationssystem.
Vid omorganiseringen av funktionerna iakttas bestämmelserna i 5 a
–
5 c § i statstjänstemannalagen (750/1994). Omställningen genomförs med iakttagande av förfarandena enligt lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (1233/2013). I beslutsfattandet ska Museiverket följa gällande samarbetsförfaranden.
De tjänstemän och arbetstagare vid förvaltningsnämnden för Sveaborg som har tagit familjeledigt har rätt att i första hand återgå till sina tidigare arbetsuppgifter hos Museiverket.
Personalen i arbetsavtalsförhållande vid förvaltningsnämnden för Sveaborg övergår i arbetsavtalsförhållande vid Museiverket. Vid fastställandet av de förmåner som gäller i anställningsförhållandet anses anställningsförhållandet för den personal som överförts ha fortgått oavbrutet hos staten. Den intjänade semestern och eventuella obetalda semesterpenningar som hänför sig till arbetsavtalsförhållandet överförs således med personen till det nya ämbetsverket. Enligt förslaget föreskrivs dessutom att en person i arbetsavtalsförhållande kan överföras utan hans eller hennes samtycke, om personen överförs inom eller till hans eller hennes pendlingsregion. Bestämmelsen motsvarar 5 a § 3 mom. i statstjänstemannalagen.
Personalens placering genomförs så att man försöker hitta sådana uppgifter för var och en som motsvarar personens tidigare uppgifter. Det är dock möjligt att personens uppgifter ändras i den nya organisationen. Om uppgifterna förändras väsentligt för en person med tjänsteavtal gäller förfarandet i 5 c § i statstjänstemannalagen.
De personer som överförs till ämbetsverket ska fortfarande vara behöriga för sina uppgifter eller uppgifter som motsvarar dessa.
Vid lagens ikraftträdande upphör tjänste- och arbetskollektivavtalen för förvaltningsnämnden för Sveaborg, som slås samman med Museiverket, att gälla. Museiverkets preciserande tjänste- och arbetskollektivavtal förblir i kraft och personalen fortsätter i sina uppgifter på överenskomna villkor. Avsikten är att alla ämbetsverk i fortsättningen ska vara självständiga förhandlingsmyndigheter.
Gällande avtal på central nivå gäller de nya ämbetsverken. Det bedöms att personalens övergång till preciserande tjänste- och arbetskollektivavtal kan genomföras till måttliga kostnader. Lönenivån för den personal som överförs tryggas på det sätt som överenskommits i statens tjänste- och arbetskollektivavtal på central nivå.
När verksamheten vid ämbetsverken enligt den föreslagna lagstiftningen har inletts kan anställningsvillkoren preciseras genom avtal på ämbetsverksnivå. Dessa villkor förhandlas mellan ämbetsverken och de berörda personalorganisationerna.
I reformen iakttas en god personalpolitik. En lyckad förändringsledning förutsätter öppenhet och att personalen ges möjlighet att medverka i genomförandet av reformen. Företrädare på central nivå för statens personalorganisationer har deltagit i beredningsgrupperna för reformen. Dessutom har reformen behandlats och diskuterats regelbundet vid samarbetsmöten inom ämbetsverken på förvaltningsområdet. För personalen har det ordnats personalmöten där genomförandet av reformen samt frågor och åtgärder i anslutning till inrättandet av de nya ämbetsverken tagits upp. Syftet med det nyhetsbrev som delas ut till hela förvaltningsområdet har varit att sörja för personalens tillgång till information och påverkansmöjligheter. Ämbetsverken kommer att behandla överföringen av personal i sina samarbetsförfaranden.
Enligt
9 mom.
överförs förvaltningsnämndens anhängiga ärenden samt avtal och förbindelser till Museiverket. Detta gäller dock inte ämbetsverksspecifika tjänste- och arbetskollektivavtal. Museiverket godkänner bl.a. också förvaltningsnämndens bokslut för den sista räkenskapsperioden före sammanslagningen.
I
10 mom.
föreslås en övergångsbestämmelse om beredningen av sammanslagningen av ämbetsverken. De berörda ämbetsverken ska innan lagen träder i kraft gemensamt förbereda lagens ikraftträdande genom att under ledning av Museiverkets generaldirektör bereda Museiverkets arbetsordning samt genom att ordna förvaltningstjänster och andra stödtjänster.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 11 mom. betraktas med en hänvisning i annan lagstiftning till förvaltningsnämnden för Sveaborg efter lagens ikraftträdande som hänvisning till Museiverket.
8.5
Lag om Konst- och kulturmyndigheten
1 §.Verksamhetsområde.
Konst- och kulturmyndighetens verksamhetsområde omfattar enligt förslaget verksamhetsområdena för det nuvarande Centret för konstfrämjande och det nuvarande Nationella audiovisuella institutet. Till ämbetsverkets ansvarsområde hör för det första att främja konst och kultur. Detta motsvarar i praktiken det verksamhetsområdet för det nuvarande Centret för konstfrämjande. Paragrafen innehåller enligt förslaget ingen uttrycklig avgränsning i enlighet med den gällande bestämmelsen, enligt vilken främjande av kultur hör till ämbetsverkets uppgifter endast till den del det inte hör till någon annan myndighets uppgifter, men en motsvarande avgränsning ska enligt förslaget ingå i bestämmelsen om ämbetsverkets uppgifter. För det andra ska främjandet av mediefostran, som för närvarande hör till Nationella audiovisuella institutets ansvarsområde, enligt förslaget ingå i det nya ämbetsverkets ansvarsområde. För det tredje ska ansvarsområdet enligt förslaget omfatta främjande av en trygg mediemiljö, vilket i den nuvarande bestämmelsen för Nationella audiovisuella institutet omfattar främjande av en mediemiljö som är trygg för barn samt mer allmänt övervakning av tillhandahållandet av bildprogram. Den fjärde helheten som föreslås för det nya ämbetsverkets ansvarsområde gäller arkivering och främjande av kännedomen om audiovisuell kultur samt bevarande av den. Detta omfattar förvarande av de filmer och televisions- och radioprogram som nämns i bestämmelsen om Nationella audiovisuella institutets ansvarsområde samt forskning i anslutning till dem.
2 §.Uppgifter.
De uppgifter som enligt förslaget föreskrivs för Konst- och kulturmyndighetens motsvarar Centret för konstfrämjande och det nuvarande Nationella audiovisuella institutets nuvarande uppgifter. Enligt förslaget till
1 mom. 1 punkten
ska myndigheten främja konst och kultur samt deras ställning och betydelse i samhället på nationell och regional nivå, om inte ärendet hör till någon annan myndighets verksamhetsområde. Sådana uppgifter som avses i bestämmelsen och som hör till någon annan myndighets ansvarsområde är till exempel uppgifter som hänför sig till kulturarvet och kulturmiljön och hör till Museiverkets ansvarsområde. Punkten motsvarar till sitt innehåll de uppgifter som föreskrivs i 3 § 1 mom. 1 och 2 punkten i den gällande lagen om Centret för konstfrämjande och omfattar delvis också de uppgifter som avses i 2 § 3 punkten i den gällande lagen om Nationella audiovisuella institutet. I punkten nämns inte längre särskilt främjande på internationell nivå, eftersom internationell verksamhet i anslutning till myndighetens uppgifter kan anses höra till uppgifterna även utan att det uttryckligen omnämns. Uppgiften att främja konst och kultur också regionalt har däremot ansetts vara viktig att betona genom att uttryckligen ange detta i bestämmelsen. Konst- och kulturmyndigheten kan till exempel främja uppnåendet av de riksomfattande kulturpolitiska målen i regionerna, stödja verksamheten i de nätverk som främjar kommunernas kulturverksamhet, främja samarbetet mellan kommunerna och andra kulturaktörer samt erbjuda kommunerna stöd för att utveckla sin kulturverksamhet. I fråga om skötseln av regionala uppgifter ska myndigheten även samarbeta med andra myndigheter, såsom livskraftscentralerna, Museiverket, Tillstånds- och tillsynsverket, kommunerna, landskapsförbunden och välfärdsområdena. Myndigheten ska enligt förslaget utföra uppgiften till exempel genom att bevilja statsunderstöd för främjande av konst och kultur, genom att planera och genomföra utvecklingsuppgifter och projekt som hänför sig till främjande av konst och kultur samt genom att verkställa undervisnings- och kulturministeriets riktlinjer för främjande av konst och kultur.
Enligt förslaget till
2 punkten
är det ämbetsverkets uppgift att skapa förutsättningar för konstnärligt skapande och konstnärligt arbete. Punkten motsvarar till sitt innehåll den uppgift som föreskrivs i 3 § 3 punkten i den gällande lagen om Centret för konstfrämjande. I den föreslagna paragrafen nämns inte särskilt uppgiften i 3 § 4 punkten i den gällande lagen om Centret för konstfrämjande om medverkan i främjandet av konstnärernas försörjningsvillkor. Centret för konstfrämjande har utfört uppgiften genom att vara sakkunnig bland annat i frågor som gäller konstnärers social- och pensionsskydd samt i andra frågor som gäller konstnärers försörjningsvillkor. Det har inte ansetts nödvändigt att föreskriva särskilt om denna typ av deltagande som sakkunnig i uppgifter som myndigheterna inom andra förvaltningsområdet ansvarar för.
Enligt
3 punkten
ska ämbetsverket främja mediefostran och mediefärdigheter samt enligt
4 punkten
en mediemiljö som är trygg för barn. Punkterna motsvarar till sitt innehåll de uppgifter som anges i 2 § 2 och
5 punkten
i den gällande lagen om Nationella audiovisuella institutet. Enligt den föreslagna 5 punkten är uppgiften att förvara material som hänför sig till filmer samt radio- och televisionsprogram. Punkten innehåller en mer allmän beskrivning än tidigare av den uppgift som föreskrivs i 2 § 1 mom. i den gällande lagen om Nationella audiovisuella institutet. Enligt förslaget till
6 punkten
ska ämbetsverket främja kännedomen om den audiovisuella kulturen. Uppgiften är avsedd att täcka de uppgifter som avses i 2 § 3 punkten i den gällande lagen om Nationella audiovisuella institutet, men fastställer inte längre de metoder som ska användas för att utföra uppdraget. Dessa är att för kulturella ändamål och i utbildnings- och forskningssyfte göra filmer och program tillgängliga för allmänheten, bedriva visningsverksamhet och ställa ut material inom sitt verksamhetsområde. Enligt den föreslagna 7 punkten ska ämbetsverket ha till uppgift att sköta sådana uppgifter som undervisnings- och kulturministeriets bestämmer.
Paragrafens
2 mom.
innehåller en informativ hänvisningsbestämmelse till de uppgifter som föreskrivs för myndigheten i annan lagstiftning. Det finns detaljerade uppgifter som föreskrivs för ämbetsverket bl.a. enligt lagen om statens konstnärsstipendier (734/1969), lagen om deponering och förvaring av kulturmaterial (1433/2007), lagen om bildprogram (710/2011), lagen om extra konstnärspensioner (194/2016) och lagen om statlig finansiering för främjande av filmkulturen (1174/2018).
Enligt förslaget till
3 mom.
har chefen för den verksamhetsenhet vid Konst- och kulturmyndigheten till vars uppgifter ärendena enligt ämbetsverkets arbetsordning hör beslutanderätt i ärenden enligt lagen om bildprogram. Detta är ett undantag från huvudregeln i 5 § i lagen om ämbetsverken inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde, enligt vilken generaldirektören i princip avgör de ärenden som hör till respektive ämbetsverk. Generaldirektören föreslås inte heller kunna förbehålla sig rätten att avgöra ärenden enligt lagen om bildprogram. Syftet med bestämmelsen är att trygga ett oberoende beslutsfattande i ärenden som gäller tillsynen över lagen om bildprogram.
3 §.Verksamhetsställen.
Enligt den föreslagna paragrafen ska Konst- och kulturmyndigheten besluta om sina verksamhetsställen och placeringen av dem.
Enligt 1 § 1 mom. i den gällande lagen om Centret för konstfrämjande har centret regionala verksamhetsställen. Enligt 3 § 2 mom. i den gällande lagen ska varje regionalt verksamhetsställe sörja för vissa uppgifter som hör till Centret för konstfrämjande. Dessa är att främja konst och kultur, medverka i främjandet av konstnärernas försörjningsvillkor, ansvara för förvaltningen av de statliga konstkommissionerna, de regionala konstkommissionerna i anslutning till centret, och för beredningen av ärenden samt föredragningen och verkställigheten av beslut som hör till dessa organs uppgifter, Dessutom får centret anförtro de regionala verksamhetsställena riksomfattande specialuppgifter för främjande av konst och kultur. Enligt 1 § i statsrådets förordning om Centret för konstfrämjande kan de regionala verksamhetsställena ha filialer. Utöver huvudkontoret i Helsingfors har Centret för konstfrämjande för närvarande regionala verksamhetsställen i Joensuu, Jyväskylä, Kouvola, Kuopio, Rovaniemi, Tammerfors, Uleåborg, Vasa och Åbo. För närvarande finns det inga filialer.
Det finns inga särskilda bestämmelser om Nationella audiovisuella institutets verksamhetsställen och deras placering. Institutet är etablerat i Helsingfors.
Enligt 5 § 1 mom. i lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner (728/2021) beslutar det ministerium om placeringen av statliga enheter och funktioner till vars ansvarsområde myndigheten huvudsakligen hör, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Enligt lagrummet kan det behöriga ministeriet dock, trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag, förbehålla sig den beslutanderätt som en myndighet inom ministeriets ansvarsområde har i ärenden som gäller placeringen av enheter och funktioner samt omfattningen på servicen, öppettiderna och tillgången till andra tjänster vid enheterna, om ministeriet anser att beslutet väsentligt påverkar uppnåendet av målen enligt 2 §. Enligt specialmotiveringen till regeringspropositionen om den lagen är de primära styrmedlen i förhållande till rätten att förbehålla sig beslutanderätten ministeriets resultatstyrning och övriga styrning som gäller dess förvaltningsområde. Den behörighet som föreskrivits för ministerierna garanterar för sin del att demokratin förverkligas i beslutsfattandet. (RP 62/2021 rd, s. 33). Rätten att förbehålla sig beslutanderätten är avsedd att vara en exceptionell åtgärd (FvUB 11/2021 rd, s. 8).
Enligt den föreslagna bestämmelsen är beslut om verksamhetsställen en del av ämbetsverkets egen ekonomiska och operativa planering, men ministeriet har enligt 5 § i lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner rätt att förbehålla sig dessa uppgifter.
Enligt 2 § 1 mom. i lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner (728/2021) ska tillgången till statliga tjänster ordnas samt enheter och funktioner placeras så att statens uppgifter i hela landet sköts på ett resultatrikt sätt, och att tillgången till tjänster genom användning av olika former av ärendehantering svarar mot olika kundgruppers servicebehov på ett sätt som tillgodoser de grundläggande fri- och rättigheterna. I förarbetena till bestämmelsen får, bland de grundläggande fri- och rättigheterna, likabehandling och språkliga rättigheter ett särskilt omnämnande (RP 62/2021 rd s. 27). Enligt 2 § 2 mom. I den lagen ska beslut och planer som gäller tillgången till statliga tjänster och placeringen av enheter och funktioner dessutom främja livskraften, säkerheten och statens konkurrenskraft som arbetsgivare i olika delar av landet.
4 §.Konst- och kulturrådet.
I samband med sammanslagningen av ämbetsverken föreslås det att även konstkommissionsstrukturen ses över. Det föreslås att det konstråd som avses i 5 §, de statliga konstkommissioner som avses i 6 § och de regionala konstkommissioner som avses i 7 § i den gällande lagen om Centret för konstfrämjande ersätts med ett organ, som enligt förslaget ska heta konst- och kulturrådet. De uppgifter som för närvarande hör till dessa organ överförs enligt förslaget i tillämpliga delar till konst- och kulturrådet. Behovet av en reform baserar sig framför allt på arbetsmängden vid de nuvarande kommissionerna och hur den fördelas, behovet av flexibla strukturer samt hanteringen av jävssituationer.
Enligt
1 mom. 1 punkten
ska rådet besluta om stipendier enligt lagen om statens konstnärsstipendier, om andra stipendier som delas ut till konstnärer och konstnärsgrupper samt om konstpriser. Punkten omfattar samtliga stipendier som delas ut till enskilda konstnärer och konstnärsgrupper och som baserar sig på kollegial bedömning. För närvarande beslutar de statliga konstkommissionerna eller de regionala konstkommissionerna om stipendierna i fråga. Dessutom ska rådet besluta om beviljande av konstpriser inom ramen för de anslag som anvisats ämbetsverket för respektive ändamål, bland annat i fråga om statliga konstpriser. Ämbetsverket beslutar däremot enligt förslaget på samma sätt som för närvarande om statsunderstöd som beviljas sammanslutningar och stiftelser med rättsförmåga.
Det föreslås att beslutsfattandet om stipendier i rådet enligt bestämmelsen ska basera sig på kollegial bedömning. Med kollegial bedömning avses en bedömning av konstnärens konstnärliga verksamhet av meriterade utövare eller sakkunniga inom ifrågavarande konstnärliga område. Avsikten är inte att i detalj föreskriva på lagnivå om inhämtande av den sakkunskap som behövs till stöd för beslutsfattandet eller om genomförandet av kollegial bedömning i syfte att möjliggöra tillräcklig flexibilitet i fråga om ordnandet av förfarandet, utan rådet kan självt besluta om förfarandena i anslutning till detta. Avsikten är att sammanställa en expertbank, där de bedömningspaneler som sammanställs ger sakkunnigutlåtanden om ansökningarna till stöd för rådets beslutsfattande. Till expertbanken väljs professionella och sakkunniga inom konst med beaktande av bland annat principerna om mångfald, jämlikhet och regional utveckling. Konst- och kulturrådet väljer experterna till en expertbank efter att ha hört sådana aktörer som är centrala i fråga om konst och kultur. Syftet med förfarandet är att sammantaget med konst- och kulturrådets självständiga beslutanderätt trygga den konstnärliga autonomin, där det centrala elementet utgörs av en kollegial bedömning och därtill hörande beslutsfattande som håller tillräcklig distans till det politiska beslutsfattandet och från tjänstemännen (den s.k. arm 's length-principen).
I
2 punkten
föreskrivs det att rådet ska göra en framställning om titeln akademiker enligt lagen om statens konstnärsstipendier. Uppgiften ankommer för närvarande på konstrådet. Enligt 4 § i den lagen kan republikens president på framställning av konstrådet tilldela synnerligen meriterade konstutövare titeln akademiker. Titeln kan samtidigt innehas av högst elva konstutövare.
Enligt
3 punkten
ska rådet vara sakkunnigorgan i konst- och kulturpolitiska frågor. Uppgiften fördelas för närvarande delvis på konstrådet, delvis på statens konstkommissioner och delvis på de regionala konstkommissionerna. I fråga om ärenden som hör till Nationella audiovisuella institutets verksamhetsområde ska delvis motsvarande uppgift ombesörjas av en delegation som för närvarande i anslutning till institutet.
Enligt
4 punkten
kan rådet ha andra uppgifter som det föreskrivs särskilt om eller som undervisnings- och kulturministeriet anförtror det.
Enligt
2 mom.
utser statsrådet rådet. Det är motiverat att föreskriva om utnämningsbehörigheten för statsrådet, eftersom konst- och kulturrådet utövar synnerligen betydande beslutanderätt i fråga om utdelandet av stipendier. Detta överensstämmer också med utnämningsbehörigheten för styrelsen för Finlands Akademi och de vetenskapliga forskningsråden, som utövar motsvarande beslutanderätt på vetenskapens område. Rådet ska enligt förslaget utöver ordföranden ha 8–12 medlemmar och högst sju ersättare. Mandatperioden för rådet föreslås vara tre år. För att säkerställa att variationen blir tillräckligt stor, föreslås att antalet på varandra följande mandatperioder för ordföranden, medlemmar och ersättare begränsas till högst två. Medlemmarna och ersättarna ska företräda konst- och kulturpolitisk sakkunskap på bred front ur olika infallsvinklar. Medlemmarna kan till exempel företräda sakkunskap som gäller skapande, produktion eller förmedling av konst, strategisk utveckling inom konst och kultur, forskning inom konst och kultur, produktionsstrukturer och affärsverksamhet på konstens och kulturens områden eller ansvarsfrågor inom konst och kultur. Eftersom rådet fattar beslut om stipendier som baserar sig på kollegial bedömning, bör det säkerställas att rådet också har tillräcklig kollegial sakkunskap i fråga om konst och konstnärligt arbete. Likaså är det viktigt att beakta att rådets sammansättning ska vara regionalt och språkligt representativ.
Innan konst- och kulturrådet tillsätts bör centrala organisationer, inrättningar och andra aktörer inom konst- och kultursektorn höras. Motsvarande skyldighet i fråga om höranden gäller för närvarande utnämning av konstrådet.
I den föreslagna paragrafens
3 mom.
ingår ett bemyndigande att utfärda förordning om rådet. Bestämmelser om rådets beslutsfattande och verksamhet utfärdas enligt förslaget genom förordning av statsrådet. Genom förordning kan dessutom föreskrivas om en indelning i sektioner för behandling av vissa kategorier av ärenden.
Det föreslås inga bestämmelser på lagnivå om organ av delegationstyp för samarbete med intressentgrupper inom ämbetsverkets ansvarsområde. Ämbetsverket kan enligt förslaget i samarbete med konst- och kulturrådet ordna det samarbete med intressentgrupper som behövs, till exempel genom bestämmelser som tas in i arbetsordningen.
5 §.Organ.
Paragrafen innehåller en informativ hänvisningsbestämmelse som gäller de nämnder som finns i anslutning till ämbetsverket och som föreskrivs i annan lagstiftning. Paragrafen motsvarar 8 § i den gällande lagen om Centret för konstfrämjande. Till bestämmelsen har fogats en hänvisning till nämnden för bildprogram som avses i lagen om bildprogram och som för närvarande finns i anslutning till Nationella audiovisuella institutet.
6 §.Förbud mot ändringssökande.
I paragrafen föreslås bestämmelser om förbud mot att söka ändring i priser som konst- och kulturrådet beviljar. De priser som avses i bestämmelsen är till sin karaktär i väsentlig grad sådana erkännanden i efterhand för konstnärligt förtjänstfull verksamhet som är beroende av rådets prövning. Priserna beviljas utan ansökan. Ett motsvarande förbud mot att söka ändring i priser ingår i 13 § 4 mom. i den gällande lagen om Centret för konstfrämjande.
7 §.Ikraftträdande.
I
1 mom.
föreslås en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt
2 mom.
upphävs genom lagen den gällande lagen om Nationella audiovisuella institutet och lagen om Centret för konstfrämjande. Samtidigt upphävs statsrådets förordning om Nationella audiovisuella institutet och statsrådets förordning om Centret för konstfrämjande, som utfärdats med stöd av dessa lagar.
I
3–7 mom.
föreslås övergångsbestämmelser för personalen vid Nationella audiovisuella institutet och Centret för konstfrämjande. Hela personalen vid respektive ämbetsverk övergår i enlighet med sina nuvarande uppgifter i anställning vid Konst- och kulturmyndigheten, med tjänstemannarättsliga och arbetsrättsliga rättigheter och skyldigheter. Den personal som sköter uppgifter för viss tid övergår enligt förslaget till anställning hos Konst- och kulturmyndigheten för den tid anställningsförhållandet varar.
Vid konst- och kulturmyndigheten sköts myndighetsuppgifter som innebär utövning av offentlig makt. Uppgifter som innebär utövning av offentlig makt, inklusive beredning och avgörande av förvaltningsbeslut samt faktisk förvaltningsverksamhet ska enligt förslaget även i fortsättningen skötas av personer i tjänsteförhållande. Organiseringen av uppgifterna och deras konsekvenser för personalens uppgiftsbeskrivningar bereds inom ramen för projektet för inrättande av ämbetsverket.
Enligt 5 a § i statstjänstemannalagen får en tjänst i samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen överföras utan det samtycke från tjänstemannen som avses i 5 §, om tjänsten överförs inom eller till tjänstemannens pendlingsområde. Med pendlingsområde avses ett område enligt 10 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023). Pendlingsregionen sträcker sig 80 kilometer från personens faktiska bostad. Om det inte finns skäl att göra någon annan bedömning, betraktas som personens faktiska bostad den adress som antecknats för personen i arbetskraftsmyndighetens kundinformationssystem.
Vid omorganiseringen av funktionerna iakttas bestämmelserna i 5 a
–
5 c § i statstjänstemannalagen (750/1994). Omställningen genomförs med iakttagande av förfarandena enligt lagen om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar (1233/2013). Konst- och kulturmyndigheten ska i sitt beslutsfattande följa de förfaranden som gäller samarbetsförfaranden.
Tjänstemän och arbetstagare som har tagit familjeledigt från Nationella audiovisuella institutet och Centret för konstfrämjande har enligt förslaget rätt att i första hand återgå till sina tidigare arbetsuppgifter hos Konst- och kulturmyndigheten.
Personalen i arbetsavtalsförhållande vid Nationella audiovisuella institutet och Centret för konstfrämjande övergår till arbetsavtalsförhållande vid Konst- och kulturmyndigheten. Vid fastställandet av de förmåner som gäller i anställningsförhållandet anses anställningsförhållandet för den personal som överförts ha fortgått oavbrutet hos staten. Den intjänade semestern och eventuella obetalda semesterpenningar som hänför sig till arbetsavtalsförhållandet överförs således med personen till det nya ämbetsverket. Enligt förslaget föreskrivs dessutom att en person i arbetsavtalsförhållande kan överföras utan hans eller hennes samtycke, om personen överförs inom eller till hans eller hennes pendlingsregion. Bestämmelsen motsvarar 5 a § 3 mom. i statstjänstemannalagen.
Personalens placering genomförs så att man försöker hitta sådana uppgifter för var och en som motsvarar personens tidigare uppgifter. Det är dock möjligt att personens uppgifter ändras i den nya organisationen. Om uppgifterna förändras väsentligt med tanke på en person i tjänsteförhållande, iakttas förfarandet enligt 5 c § i statstjänstemannalagen.
De personer som överförs till ämbetsverket ska fortfarande vara behöriga för sina uppgifter eller uppgifter som motsvarar dessa.
Avsikten är att alla ämbetsverk i fortsättningen ska vara självständiga förhandlingsmyndigheter. Den nya Konst- och kulturmyndigheten ska förhandla om ett eget nytt lönesystem som ska stödja en resultatrik verksamhet. Enligt bedömningen är kostnadseffekterna måttfulla även i fråga om detta avtal. Avsikten är att nå ett förhandlingsresultat om lönesystemet innan Konst- och kulturmyndigheten inleder sin verksamhet. Ämbetsverket förhandlar också om avtal om organisering av förtroendemannaverksamheten, om samarbete och om samarbete inom arbetarskyddet.
När verksamheten vid de nya ämbetsverken enligt den föreslagna lagstiftningen har inletts kan anställningsvillkoren preciseras genom avtal på ämbetsverksnivå. Dessa villkor förhandlas mellan ämbetsverken och de berörda personalorganisationerna.
I reformen iakttas en god personalpolitik. En lyckad förändringsledning förutsätter öppenhet och att personalen ges möjlighet att medverka i genomförandet av reformen. Företrädare på central nivå för statens personalorganisationer har deltagit i beredningsgrupperna för reformen. Dessutom har reformen behandlats och diskuterats regelbundet vid samarbetsmöten inom ämbetsverken på förvaltningsområdet. För personalen har det ordnats personalmöten där genomförandet av reformen samt frågor och åtgärder i anslutning till inrättandet av de nya ämbetsverken behandlats. Syftet med det nyhetsbrev som delas ut till hela förvaltningsområdet har varit att sörja för personalens tillgång till information och påverkansmöjligheter. Ämbetsverken kommer att behandla överföringen av personal i sina samarbetsförfaranden.
Enligt förslaget till
8 mom.
fortsätter Konst- och kulturmyndigheten verksamheten vid Nationella audiovisuella institutet och Centret för konstfrämjande. I bestämmelsen föreslås också en sedvanlig övergångsbestämmelse om överföring av de ärenden som är anhängiga vid respektive ämbetsverk samt deras avtal och förbindelser till Konst- och kulturmyndigheten. Detta gäller dock inte ämbetsverksspecifika tjänste- och arbetskollektivavtal.
I
9 och 10 mom.
föreslås övergångsbestämmelser om beredningen av sammanslagningen av ämbetsverken. Efter att denna lag har stadfästs kan en generaldirektör för Konst- och kulturmyndigheten utnämnas. Dennes verksamhetsställe fram till lagens ikraftträdande föreslås bli undervisnings- och kulturministeriet. Avsikten är att generaldirektören ska kunna inleda beredningen av verksamheten vid den nya myndigheten i samarbete med Nationella audiovisuella institutet och Centret för konstfrämjande redan innan lagen träder i kraft. De berörda ämbetsverken ska innan lagen träder i kraft gemensamt förbereda inledandet av verksamheten vid den nya myndigheten genom att under ledning av generaldirektören för Konst- och kulturmyndigheten bereda myndighetens arbetsordning samt genom att ordna förvaltningstjänster och andra stödtjänster.
Enligt förslaget till
11 mom.
betraktas en hänvisning i annan lagstiftning till Nationella audiovisuella institutet eller Centret för konstfrämjande efter ikraftträdandet av denna lag som hänvisning till Konst- och kulturmyndigheten.
I
12 mom.
föreslås en övergångsbestämmelse som gäller konstrådet och konstkommissionerna. Beredningen av beslut om stipendier och understöd inleds under kalenderåret före budgetåret. Därför är det ändamålsenligt att de organ som inlett sin verksamhet den 1 januari 2025 fortsätter i sin uppgift till den 30 juni 2026 och att det konst- och kulturråd som avses i den föreslagna lagen inleder sin verksamhet först den 1 juli 2026. Då kan de gamla kommissionerna i praktiken slutföra behandlingen av de stipendier och understöd som beviljats ur anslagen i budgeten för 2026. Det nya konst- och kulturrådet kan under andra hälften av 2026 organisera sig och vidta förberedande åtgärder för beviljande av stipendier och understöd som beviljas ur anslagen i budgeten för 2027. Med en hänvisning i någon annan lag till konstrådet, statens konstkommission eller en regional konstkommission avses från och med den 1 juli 2027 konst- och kulturrådet.
8.6
Lag om Tillgänglighetsbibliotekets Celias tjänster
Det föreslås att de innehållsmässiga bestämmelserna om bibliotekets tjänster i den gällande lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia flyttas till en separat ny lag. Lagens namn föreslås vara lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celias tjänster.
1 §.Bibliotekstjänster för personer med läsnedsättning.
I
1 mom.
föreskrivs det om Riksarkivets uppgifter i anslutning till bibliotekstjänster för personer med läsnedsättning. Uppgifterna motsvarar till sitt innehåll bibliotekets uppgifter enligt 2 § 1 mom. i lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia och för dem används i lagen benämningen Tillgänglighetsbibliotekets tjänster Celia.
Riksarkivet ska för det första framställa, förmedla och låna ut tillgängligt biblioteksmaterial och tillgängliga läromedel till personer med synskada eller någon annan läsnedsättning som avses i 17 a § 1 mom. i upphovsrättslagen (404/1961). I bestämmelsen hänvisas det till definitionen av personer med läsnedsättning i 17 a § 1 mom. i upphovsrättslagen, enligt vilken en person som har en synskada eller en person som har någon annan läsnedsättning och på grund av detta inte kan läsa eller till väsentliga delar ta del av verk i skriftlig form, tryckta böcker, notblad eller tillhörande illustrationer i samma utsträckning som en person utan en sådan nedsättning. Genom bestämmelserna i upphovsrättslagen har Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1564 om viss tillåten användning av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer med blindhet, synnedsättning eller annan läsnedsättning och om ändring av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (
direktivet om läsnedsättning
) genomförts.
En hänvisning till upphovsrättslagen behövs, eftersom Riksarkivet med stöd av inskränkningsbestämmelserna i 17, 17 a, 17 b, 17 c och 17 d § i upphovsrättslagen framställer exemplar av verk i tillgängligt format och erbjuder dem endast till synskadade och andra personer med läsnedsättning. Riksarkivet ska enligt förslaget vara en sådan behörig sammanslutning som avses i 17 b § i upphovsrättslagen och som har skyldigheter enligt 17 c § i upphovsrättslagen. Endast sådana behöriga sammanslutningar som avses i upphovsrättslagen får framställa exemplar i tillgängligt format av skriftliga verk eller annat material i grafisk form som har publicerats. Riksarkivet är i enlighet med 17 b § 1 mom. 2 punkten i upphovsrättslagen en offentlig inrättning som erbjuder personer med läsnedsättning tjänster som en del av sin huvudsakliga verksamhet. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det inte särskilt om Riksarkivets ställning som behörigt samfund, eftersom det med stöd av upphovsrättslagen direkt sköter uppgifter som ett behörigt samfund.
Med tillgängligt biblioteksmaterial avses skönlitteratur och facklitteratur i fysisk eller digital form samt annan information som biblioteket tillhandahåller och kulturellt innehåll som kan användas på lika villkor oberoende av till exempel en persons funktionshinder eller den terminal-utrustning som han eller hon använder Riksarkivet kan för förmedling och utlåning omvandla vanliga publikationer till bl.a. talböcker, e-böcker, punktskriftsböcker, material i upphöjd skrift, taktila böcker eller annat specialtillverkat biblioteksmaterial. Dessutom kan Riksarkivet förmedla material i l i färdigt tillgänglig form till sina kunder. Riksarkivet ska enligt förslaget erbjuda material för bland annat förskoleundervisningens, den allmänbildande grundläggande utbildningens, utbildningen på andra stadiets och denhögre utbildningens behov. Med läromedel avses material som eleven använder i samband med undervisningen eller med vars hjälp inlärningen sker. Biblioteket har utöver läromedel även material, såsom taktila böcker, som biblioteket kan erbjuda bl.a. för småbarnspedagogikens behov.
För det andra ska Riksarkivet ha till uppgift att handleda i användningen av bibliotekets material och tjänster. Handledningen innefattar bl.a. att ge bibliotekets kunder vägledning i användningen av tillgängligt biblioteksmaterial och att stödja informationssökningen särskilt ifråga om bibliotekets egna material, men vid behov också att vägleda kunderna att använda andra tjänster genom vilka tillgängligt material finns tillgängligt. Dessutom kan biblioteket rikta och erbjuda handledning till sådana användargrupper av personer med läsnedsättning som ännu inte är kunder vid biblioteket och som behöver särskilt stöd i läsningen och i användningen av bibliotekets tjänster.
För det tredje har Riksarkivet till uppgift att upprätthålla och utveckla bibliotekets samlingar och övriga innehållsutbud för personer med läsnedsättning. Bibliotekets samling består av fysiskt eller digitalt material som biblioteket producerat eller skaffat samt av nyttjanderätt till digitalt material. Med annat innehåll avses allt annat innehåll som biblioteket förmedlar till sina kunder och som kompletterar bibliotekets samling. Detta kan innebära till exempel fjärrlån eller webbmaterial. Upprätthållandet av bibliotekets samling ska även innefatta bevarandet av den.
För det fjärde ska biblioteket vara sakkunnig i bibliotekstjänster och tillgänglig publicering för personer med en synskada eller någon annan läsnedsättning Detta innebär utöver upprätthållande och utveckling av bibliotekets egna tjänster förmedling av den kompetens som hänför sig till sakkunniguppgiften till det finländska biblioteks- och utbildningsområdet. I praktiken är detta t.ex. samarbete, handledning och rådgivning för tjänsteförmedlare såsom lärare, annan personal inom elevhälsan och yrkesutbildade personer inom biblioteksområdet om hur bibliotekets material och tjänster används tillsammans med personer med en synskada och andra personer med läsnedsättning som behöver stöd i undervisningen och läsningen. Biblioteket ska dessutom vara sakkunnig i fråga om tillgängligt offentliggörande genom att verka i nationella, europeiska och internationella nätverk samt genom att erbjuda rådgivning och information om tillgängligt innehåll för olika samhällssektorer.
Enligt
2 mom.
är bibliotekets tjänster för förmedling och utlåning av bibliotekets material samt rådgivning avgiftsfria för bibliotekets kunder. Avgiftsfriheten gäller både material som biblioteket producerat och annat material som biblioteket förmedlar. Även om den rådgivning i förvaltningsärenden som en myndighet ger sina kunder är avgiftsfri med stöd av 8 § i förvaltningslagen (434/2003), behöver det föreskrivas om avgiftsfrihet för den handledning biblioteket erbjuder sina kunder som komplement till förvaltningslagen, eftersom biblioteket i mycket liten utsträckning ansvarar för egentliga förvaltningsärenden. Bibliotekets avgiftsfria handledning gäller således huvudsakligen den handledning som ges kunderna i användningen av bibliotekets tjänster.
I
3 mom.
föreskrivs det om samarbete vid tillhandahållandet av bibliotekstjänster för personer med läsnedsättning. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 6 § i lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia. Formuleringen har dock preciserats så att skolor och läroanstalter inte längre nämns separat, eftersom begreppet läroanstalt också omfattar skolor. Till bestämmelsen fogas däremot ett omnämnande av högskolor, eftersom begreppet läroanstalt i allmänhet inte anses inbegripa högskolor. Det är fråga om etablerat samarbete med hjälp av vilket personer med en synskada och andra personer med läsnedsättning kan söka sig till bibliotekstjänster för personer med läsnedsättning till exempel via sitt närbibliotek eller sin läroanstalt.
2 §.Användningsregler.
I
1 mom.
föreskrivs det om de användningsregler som gäller utlåning, användning och återlämning av material samt användnings- och låneförbud som de kunder som använder sig av de i lagen föreslagna tjänsterna ska iaktta. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 4 § i lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia. Enligt användningsreglerna ska det vara möjligt att bestämma om återlämnande av olika slags biblioteksmaterial samt om tidsfristerna för återlämning och användning av materialet. Dessutom kan det i användningsreglerna föreskrivas om användningen av det material som förmedlas. I användningsreglerna kan också fastställas till exempel den mängd material som får lånas på en och samma gång. Vidare kan det i användningsreglerna bestämmas att ett förbud att använda och låna bibliotekets material ska vara kortare än den maximala längd som anges i
2 mom
.
3 §.Användnings- och låneförbud.
I paragrafen föreskrivs enligt förslaget om förbud mot användning och utlåning av material på motsvarande sätt som i 5 § i lagen om Tillgänglighetsbiblioteket Celia. Enligt
1 mom.
kan Riksarkivet för viss tid begränsa en kunds rätt att använda Tillgänglighetsbiblioteket Celias material, om kunden har överlåtit material som han eller hon fått från biblioteket till andra eller gett andra tillträde till bibliotekets material. Riksarkivet kan för viss tid begränsa en kunds rätt att låna material, om denne upprepade gånger tappar bort eller skadar det material som använts eller lånats.
Tillgänglighetsbiblioteket Celia producerar, förmedlar och lånar med stöd av upphovsrättslagen ut material endast till personer med en synskada och till andra personer med läsnedsättning, och detta endast för deras personliga bruk. Därför har bibliotekets kunder inte rätt att lämna ut biblioteksmaterial som de innehar till andra personer. Möjliggörande av åtkomst till bibliotekets material kan innebära att kundens eget användarnamn överlåts till någon annan person eller att biblioteksmaterialet delas i ett allmänt datanät. Ett tidsbegränsat användningsförbud är till sin karaktär en administrativ påföljd och hindrar inte att brottsanmälan görs, om rekvisiten för ett upphovsrättsbrott eller en upphovsrättsförseelse uppfylls.
Riksarkivet kan meddela kunden ett tidsbegränsat låneförbud, om kunden upprepade gånger tappar bort eller skadar det material som lånats. Låneförbud kan meddelas först vid allvarlig och upprepad skada på eller förlust av material, om t.ex. anmärkningar till klienten eller andra motsvarande åtgärder inte har lett till önskad ändring i fråga om användningen av lånat material.
Ett användnings- eller låneförbud får enligt förslaget gälla i högst 30 dagar. Innan Riksarkivet meddelar ett förbud ska det höra den kund som är part på det sätt som förvaltningslagen förutsätter. Riksarkivet ska fatta ett överklagbart förvaltningsbeslut om ett i 1 mom. avsett användnings- och låneförbud.
Enligt
2 mom.
får en kund inte heller låna material, om kunden inte har återlämnat sitt tidigare lånade material inom den tidsfrist som anges i användningsreglerna eller ersatt försvunnet eller skadat biblioteksmaterial. Låneförbudet upphör omedelbart när materialet har återlämnats eller ersatts.
Om en kund tappar bort eller skadar det material som han eller hon lånat, ska kunden ersätta materialet med motsvarande material eller betala ersättning för det till Riksarkivet. På skada som orsakats av en kund tillämpas skadeståndslagen (412/1974). Underlåtelse att betala ersättning som eventuellt tas ut för skadat eller försvunnet material kan dock inte leda till låneförbud, om det med hänsyn till omständigheterna vore oskäligt att meddela kunden låneförbud till exempel med beaktande av kvaliteten på det förlorade eller skadade biblioteksmaterialet, klientens ekonomiska ställning samt övriga omständigheter. Andra omständigheter kan hänföra sig till exempel till klientens ålder, hälsotillstånd eller övriga personliga förhållanden.
När tidigare lånat material som lämnats in försent har återlämnats eller skadestånd betalats, får kunden igen låna bibliotekets material. Det ska inte fattas något separat förvaltningsbeslut om i 3 mom. avsett låneförbud, utan göras en anteckning om låneförbudet och dess upphörande i informationssystemet.
4 §.Ändringssökande.
I
1 mom.
föreskrivs det om möjligheten att hos Riksarkivet begära omprövning av ett sådant beslut om förbud mot användning och utlåning som avses i 3 § 1 mom. På omprövningsförfarandet tillämpas bestämmelserna i 7 a kap. i förvaltningslagen. Paragrafens
2 mom.
innehåller en informativ hänvisningsbestämmelse till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
5 §.Ikraftträdande.
I den föreslagna paragrafen ingår en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse.
8.7
Lag om Finlands Akademi
7 §.Särskilda behörighetsvillkor för generaldirektören.
I lagen om ämbetsverken inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde ingår enligt förslaget bestämmelser om generaldirektören för respektive ämbetsverk inom förvaltningsområdet (lagförslag 1). Det föreslås därför att 7 § 1 och 3 mom. i den gällande lagen om Finlands Akademi, där det föreskrivs om generaldirektörens uppgifter och om förordnande av en ställföreträdare för denne, upphävs. Bestämmelsen i det gällande 2 mom. om särskilda behörighetsvillkor för generaldirektören för Finlands Akademi kvarstår enligt förslaget i huvudsak oförändrad. Enligt den föreslagna paragrafen ska det av generaldirektören för Akademin fortfarande krävas att han eller hon är vetenskapligt meriterad. Han eller hon ska dessutom vara förtrogen med vetenskaps- och högskoleförvaltning. Behörighetsbestämmelsen preciseras så att den inte ska innehålla bestämmelser som överlappar 8 § i statstjänstemannalagen (283/2015). Enligt 2 mom. i den paragrafen och 28 § 2 mom. i statstjänstemannaförordningen är särskilda behörighetsvillkor för cheferna för ämbetsverk som lyder direkt under ministeriet högre högskoleexamen, sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter, i praktiken visad ledarskapskompetens och erfarenhet av ledarskap. Det är inte heller nödvändigt att föreskriva särskilt om kraven på generaldirektörens språkkunskaper utöver vad som föreskrivs i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003). I den föreslagna bestämmelsen bibehålls behörighetsvillkoren för generaldirektören för Akademin till sitt innehåll oförändrade. Paragrafens rubrik ska ändras så att den motsvarar den föreslagna paragrafens innehåll.