1.1  Bakgrund

Behovet av att utveckla offentligt understödda persontransporter har föranlett beredningen av denna proposition. I regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering har det tagits in som ett mål att utveckla offentligt understödda transporttjänster så att resurserna för ordnandet av tjänsterna ska ge ett så stort mervärde som möjligt. Denna proposition främjar detta mål i regeringsprogrammet. 

Den offentliga sektorn använder årligen en miljard euro för att stödja den offentliga persontrafiken. Behovet av transporttjänster och därmed kostnaderna för sådana ökar hela tiden. Ett fortsatt tryggande av tjänsterna förutsätter att sätten att ordna tjänsterna vidareutvecklas. Detta förutsätter för sin del först och främst ett mer omfattande kunskapsunderlag än för närvarande om offentligt understödda transporter, det vill säga en bättre bild av den faktiska efterfrågan och utbudet på dessa transporter, eftersom sådana uppgifter tills vidare inte finns att tillgå i samlad form. 

Med hjälp av ett mer omfattande kunskapsunderlag är det möjligt att utveckla de offentligt understödda transporterna och beräkna sparpotentialen hos olika utvecklingsmodeller utifrån faktiska uppgifter. Med hjälp av kunskapsunderlaget är det till exempel möjligt att bedöma potentialen för att kombinera transporter och möjligheterna att bättre utnyttja anrops- och kollektivtrafik. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid kommunikationsministeriet. Beredningen har gjorts tillsammans med social- och hälsovårdsministeriet, Folkpensionsanstalten, Transport- och kommunikationsverket, Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Ab och Tervia Logistiikka Oy. Kommunikationsministeriet har tillsatt en styrgrupp för projektet. Gruppens mandatperiod sträcker sig från den 20 juni 2024 till den 31 mars 2028. Gruppens uppgift är att stödja beredningen av lagstiftningen och de åtgärder som verkställigheten förutsätter. Under beredningen har man dessutom hört de förmedlingscentraler som ingått avtal med Folkpensionsanstalten och som förmedlar transporter inom det föreslagna försöksområdet. 

Som försöksområde har valts Norra Finlands samarbetsområde, där välfärdsområdena redan bedriver samarbete. Försöksområdet omfattar både landsbygdsområden och urbana områden, vilket gör det möjligt att få erfarenheter och information om olika typer av områden. Inom det föreslagna försöksområdet är de resor som ersätts av Folkpensionsanstalten dessutom de längsta och de kund- eller klientspecifika ersättningarna de största, och området förutses därför ge möjlighet att beräkna den faktiska sparpotentialen. 

Utkastet till regeringsproposition har varit ute på öppen remiss på webbplatsen utlåtande.fi mellan den 16 december 2024 och den 5 februari 2025. Yttranden begärdes förutom av de instanser som ingår i den ovannämnda styrgruppen också av andra centrala intressentgrupper, såsom olika myndigheter och organisationer och tjänsteleverantörer med anknytning till persontransporter. Sammanlagt 27 yttranden lämnades in, och det har gjorts ett sammandrag över dem. Utkastet till regeringsproposition har också behandlats i företagsstödsdelegationen. Beredningsunderlaget till regeringspropositionen finns på finska på adressen https://valtioneuvosto.fi/hanke?tunnus=LVM017:00/2024. 

2.1  Lagstiftning

Lagen om transportservice

De viktigaste bestämmelserna om tillhandahållande av transporttjänster i Finland har samlats i lagen om transportservice (320/2017). I den föreskrivs det bland annat om beviljande av person-, gods- och taxitrafiktillstånd, skyldigheten för den som tillhandahåller persontrafiktjänster att lämna uppgifter, uppgifternas och informationssystemens interoperabilitet, offentligt stöd för trafiktjänster samt om informationsresurser inom trafik och transport. I 154 § åläggs tillhandahållare av mobilitetstjänster skyldighet att se till att väsentliga och aktuella uppgifter om mobilitetstjänster finns tillgängliga för alla i standardiserad form via en förbindelse som upprättats i ett informationssystem. De i paragrafen avsedda väsentliga uppgifterna omfattar åtminstone information om rutter, hållplatser, tidtabeller, priser och tillgång till tjänsterna samt fordonens tillgänglighet. Närmare bestämmelser om väsentlig information finns i statsrådets förordning om väsentlig information om mobilitetstjänster (643/2017). 

Bestämmelserna i 154 § i lagen om transportservice har samband med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1926 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller tillhandahållande av EU-omfattande multimodala reseinformationstjänster, och enligt förordningen ska information om mobilitetstjänster finnas tillgängliga. Artikel 3 i förordningen ålägger medlemsstaterna att inrätta en nationell åtkomstpunkt som ska ge dataanvändarna åtkomst till åtminstone de data som förordningen gäller och som tillhandahålls av transportmyndigheter, transportföretag, infrastrukturförvaltare och leverantörer av behovsstyrda transporttjänster. 

I lagen om transportservice föreskrivs det dessutom om flera myndighetsuppgifter för Transport- och kommunikationsverket. De data som ska samlas in enligt förslaget i denna proposition ingår inte bland de datatyper som anges i statsrådets förordning om väsentlig information om mobilitetstjänster. Transport- och kommunikationsverket svarar i enlighet med 154 § lagen om transportservice också för informationstjänsten för väsentlig information om mobilitetstjänster. Transport- och kommunikationsverket kan också skaffa systemet för informationstjänsten och dess direkta produktions-, underhålls- och utvecklingsuppgifter av Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Ab. 

Enligt 179 § 1 mom. i lagen om transportservice följer Transport- och kommunikationsverket dessutom upp efterfrågan på och utbudet av mobilitetstjänster och samordnar utvecklingen av tjänsterna. För att kunna fullgöra denna uppgift samlar verket in regionalt och tidsmässigt klassificerade uppgifter om utbudet och den faktiska efterfrågan på tillhandahållna eller förmedlade tjänster. Transport- och kommunikationsverket bedömer också trafiksystemets tillstånd och funktion samt konsekvenserna av lagen och rapporterar regelbundet om dem. För närvarande har Transport- och kommunikationsverket i praktiken till uppgift att övervaka att väsentlig information om mobilitetstjänster inom persontrafiken produceras för att användas fritt i ett gränssnitt. 

Transport- och kommunikationsverket följer dessutom den allmänna prisutvecklingen inom olika regioner i enlighet med 152 § i lagen om transportservice. En tillståndshavare som bedriver persontrafik och en tillhandahållare av förmedlingstjänster är trots företagshemligheten skyldiga att regelbundet lämna Transport- och kommunikationsverket uppgifter om de faktiska priserna på de taxitjänster som de tillhandahåller eller förmedlar. Verket har den 15 november 2021 med stöd av 152 och 179 § i lagen om transportservice utfärdat närmare föreskrifter om hur uppgifter om efterfrågan på och utbudet av persontrafiktjänster samt prisuppgifter för trafiktjänster Uppgifter om efterfrågan på och utbud av persontrafiktjänster samt prisuppgifter för taxitrafiktjänster. TRAFICOM/420990/03.04.03.00/2020. ska meddelas. De gäller dock inte de uppgifter som enligt förslaget i denna proposition ska samlas in.  

I 29 kap. (233–235 §) i lagen om transportservice föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets skyldighet att producera information om marknaden för trafik och transport och om rätten att få och lämna ut information i anslutning till den. Enligt 233 § är verket skyldigt att samla in och uppdatera information om bland annat utbudet av och efterfrågan på trafikmarknaden och mobilitetstjänster samt utvecklingen av dem. I paragrafen nämns dessutom till exempel insamling av information om trafikmängden för olika transportsätt och andra beskrivande mått. Enligt 234 § i lagen ska verket med beaktande av skyddet för personuppgifter göra den information som verket fått del av samt de undersökningar och den statistik som det gjort på basis av informationen allmänt tillgänglig. 

De nuvarande bestämmelserna om tillhandahållande eller lämnande av information i lagen om transportservice innehåller dock ingen skyldighet att lämna aktuell och heltäckande information om alla offentligt understödda persontransporter. Förpliktelserna gäller antingen en sådan aktör som inte har den information som behövs för att skapa en helhetsbild eller så är förpliktelsen inte så omfattande att den täcker den behövliga informationen. För närvarande innehåller alltså varken lagen om transportservice eller någon annan reglering inom trafik- och transportsektorn någon skyldighet att lämna uppgifter om alla transporter som samhället ersätter, utan uppgifterna finns utspridda hos olika myndigheter eller leverantörer av transporttjänster. I det försök som ska genomföras enligt propositionen samlas det in mer detaljerad och passagerarspecifik information för att bedöma utnyttjandet av transporterna, de tidsmässiga och geografiska transportflödena, hur transporterna kombineras, materielbehovet, kapacitetsutnyttjandet och andra motsvarande omständigheter med tanke på utvecklandet av systemet. 

Resor som ersätts av sjukförsäkringen

Bestämmelser om resekostnader som ersätts av sjukförsäkringen finns i 4 kap. i sjukförsäkringslagen (1224/2004). Enligt den lagen har en försäkrad rätt att få ersättning för resekostnader i anslutning till behandlingen av en sjukdom, om resan gäller besök hos en statlig eller ett välfärdsområdes verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården. De resekostnader som orsakats en försäkrad som för behandling av en sjukdom besökt en i lagen om privat hälso- och sjukvård avsedd verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller en yrkesutövare ersätts endast om undersökningen eller vården ska ersättas enligt sjukförsäkringslagen. Ersättning betalas dessutom för kostnaderna för en försäkrads egna resor till platser där hjälpmedel tillverkas, underhålls och förmedlas, om resorna gäller anskaffning och underhåll av hjälpmedel som ingår i behandlingen av en sjukdom. 

I 19 kap. i sjukförsäkringslagen föreskrivs det om erhållande och utlämnande av uppgifter vid verkställigheten av uppdrag som gäller förmåner och ersättningar enligt sjukförsäkringslagen. I 19 kap. 1 § föreskrivs det om rätten att få uppgifter. Enligt 1 mom. har Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt sjukförsäkringslagen trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, de som beviljar eller betalar ut pension eller annan ersättning, Patientförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen och försäkringspoolen för läkemedelsskador, arbetsgivare, arbetslöshetskassor och arbetsplatskassor få de uppgifter som är nödvändiga för att avgöra en förmån som är under behandling. 

Dessutom har Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt 2 mom. i paragrafen rätt att på begäran för avgörande av en förmån av läkare eller andra yrkesutbildade personer som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) samt av verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården enligt 2 § 4 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) eller av färdtjänstproducenter, socialserviceproducenter eller andra vårdinrättningar få ett utlåtande och nödvändiga uppgifter ur journalhandlingar för den som söker en förmån samt uppgifter om hans eller hennes rehabilitering, hälsotillstånd, vård och arbetsförmåga, såvida den som söker förmånen inte själv tillhandahåller dessa uppgifter. 

Enligt 5 mom. i paragrafen har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att av den som enligt 20 kap. 5 § med stöd av ett avtal sköter samordning av resor få uppgifter om namn och personbeteckning på försäkrade samt sådana uppgifter om resor, färdsätt och färdtjänstproducenter som är nödvändiga för betalning av avgifter för förmedling av resor som ersätts enligt denna lag. 

I 19 kap. 5 § i sjukförsäkringslagen föreskrivs det om utlämnande av uppgifter. Enligt 1 mom. 5 punkten har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att till den som på basis av ett avtal om samordning av resor utför samordning av resor lämna ut uppgifter om en persons för- och efternamn, uppgifter om att personen är medlem av en arbetsplatskassa och om att han eller hon är försäkrad, och om personen är försäkrad, kan Folkpensionsanstalten dessutom till den som med stöd av avtal sköter samordning av resor lämna den försäkrades adress, uppgifter om uppnående av den årliga självriskandelen för resekostnader och andra uppgifter om den försäkrade som är nödvändiga för förmedlingen av resor. Bestämmelserna i lagen om transportservice eller sjukförsäkringslagen gör det dock inte möjligt att till exempel lämna Transport- och kommunikationsverket sådana exakta uppgifter om enskilda resor som behövs inom ramen för det nu föreslagna försöket. 

Resor inom socialvården och funktionshinderservicen

I socialvårdslagen (1301/2014) föreskrivs det om service som stöder rörligheten. Enligt 23 § i den lagen är en tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik inklusive anrops- och servicetrafik det främsta sättet att ordna sådan rörlighet som lämpar sig för alla. Service som stöder rörligheten ska ordnas för personer som inte klarar av att självständigt använda allmänna trafikmedel på grund av sjukdom, skada eller av någon annan liknande funktionsnedsättande orsak och som behöver service för att kunna uträtta ärenden eller på grund av något annat behov som hör till det dagliga livet. Stöd för rörligheten kan ordnas genom handledning i användningen av allmänna trafikmedel och genom handledd träning, följeslagartjänst, grupptransporter, genom att ersätta skäliga kostnader för transport med taxi, invalidtaxi eller annat motsvarande fordon, eller på något annat lämpligt sätt eller genom en kombination av dessa. Individuell färdtjänst ordnas inte för en person som har rätt till transport eller till ersättning för transportkostnaderna med stöd av någon annan lag. Detta innebär att service som stöder rörligheten enligt socialvårdslagen inte tillhandahålls när en person reser till offentlig hälso- och sjukvård eller privat hälso- och sjukvård som ersätts av sjukförsäkringen, eftersom dessa resor är ersättningsgilla enligt sjukförsäkringslagen. 

I lagen om funktionshinderservice (675/2023) föreskrivs det om stöd för rörligheten för personer med funktionsnedsättning. Enligt 29 § kan stöd för rörligheten för personer med funktionsnedsättning tillhandahållas som färdtjänst, med hjälp av personlig assistans eller ledsagare, genom att som ekonomiskt stöd ställa en bil eller ett annat färdmedel till personens förfogande, genom att bevilja ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil eller något annat färdmedel eller på något annat lämpligt sätt eller genom en kombination av dessa. Enligt förarbetena till lagen (RP 191/2022) ska också rörligheten för personer med funktionsnedsättning i främsta hand ordnas med hjälp av tillgänglig kollektivtrafik, inklusive anropsstyrd trafik och servicetrafik. Personer med funktionsnedsättning kan också med stöd av socialvårdslagen få till exempel handledning och handledd träning i användningen av kollektivtrafik, ledsagarservice samt grupptransporter, vilka är primära i förhållande till det stöd för rörligheten som avses i lagen om funktionshinderservice. 

Av de möjliga sätten att tillhandahålla stöd för rörligheten ska välfärdsområdet åtminstone erbjuda tillgång till personlig assistans och färdtjänst och till hjälp eller stöd av ledsagare som vid behov kopplas till färdtjänsten. Välfärdsområdet kan ställa en bil eller ett annat färdmedel till förfogande för en person med funktionsnedsättning eller bevilja stöd för anskaffning av en bil eller ett annat färdmedel, om personens behov av stöd för rörligheten är stort. Färdtjänstresor kan samordnas så att de görs med delat färdmedel, om samordningen inte medför en oskälig förlängning av restiden eller någon annan oskälig olägenhet för personen med funktionsnedsättning. En person med funktionsnedsättning har subjektiv rätt till stöd för rörligheten, men inte till ett visst sätt att tillhandahålla det. Enligt förarbetena är syftet med den bestämmelsen att göra sätten att tillhandahålla stöd för rörligheten mångsidigare och flexiblare och minska användningen av överlappande tjänster. Det är till exempel inte nödvändigt att ordna stöd för rörligheten som taxiresor när personen med funktionsnedsättning kan anlita allmän kollektivtrafik med hjälp av personlig assistans. Välfärdsområdet är skyldigt att ordna ett till kostnaderna skäligt stöd för rörligheten och ska vid skälighetsbedömningen beakta till exempel det individuella behov av att röra sig som en person med funktionsnedsättning har, resans längd och syfte, antalet resor och var invånarna på orten eller i området normalt uträttar ärenden och rör sig. Sättet att ordna färdtjänst får inte hindra eller inskränka den subjektiva rätten till färdtjänst för personer med svår funktionsnedsättning. 

Under beredningen av denna proposition fanns ingen tillförlitlig statistik att tillgå över hur stödet för rörligheten fördelar sig mellan olika stödformer. 

Överflyttningar av patienter

Bestämmelser om icke-brådskande överflyttningar av patienter finns i 73 § i hälso- och sjukvårdslag (1326/2010). Om vårdtiden för en patient som har sin hemkommun inom området för ett annat välfärdsområde och som är intagen på en vårdplats i välfärdsområdets hälsovårdscentral uppskattas överstiga den genomsnittliga vårdtiden, ska hälsovårdscentralen vidta åtgärder för att få patienten överflyttad till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning vars huvudman är det välfärdsområde inom vars område patienten har sin boende- och hemkommun. 

Vissa andra myndighetsuppgifter inom den offentliga persontrafiken

Det är meningen att uppgifterna inom närings-, trafik- och miljöcentralernas ansvarsområde T ska överföras till de livskraftscentraler som inrättas i samband med statens regionförvaltningsreform, med undantag för uppgifterna inom den offentliga persontrafiken, som koncentreras till Transport- och kommunikationsverket från och med 2026. Syftet med att uppgifterna inom den offentliga persontrafiken koncentreras är att resurserna ska kunna användas effektivare än tidigare. På så sätt kan en centralisering av kunskapsunderlaget och samordningen stödjas. Regeringens proposition om regionförvaltningsreformen har överlämnats till riksdagen våren 2025 (RP 13/2025 rd). 

I samband med överföringen av uppgifterna ska också informationshantering och informationsmaterial inom kollektivtrafiken, äganderätten till informationen och produktionen av informationen som helhet, såsom hur kundbetjäningen ordnas, utredas. En centralisering av uppgiften gör det möjligt att förenhetliga verksamhetssätten och processerna. Också med avseende på intressentgrupperna blir situationen tydligare och mer förutsägbar när det finns endast en statlig motpart. 

I samarbete med kommunerna och välfärdsområdena främjas utvecklingen av offentligt ordnade trafiktjänster överlag av centraliseringen av uppgifterna och den samlade informationshanteringen. 

Behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården

I lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023) föreskrivs det om behandlingen av kunduppgifter inom social- och hälsovården och vid ordnandet och tillhandahållandet av social- och hälsovårdstjänster. Lagen tillämpas vid behandlingen av kunduppgifter inom social- och hälsovården och uppgifter som kunden själv producerar om sitt välbefinnande i samband med ordnandet och tillhandahållandet av social- och hälsovårdstjänster och vid behandlingen av uppgifter om välbefinnande när klientens egen välfärd främjas. Till lagens tillämpningsområde hör all behandling av kunduppgifter i syfte att ordna och tillhandahålla social- och hälsovårdstjänster, oberoende av om det är fråga om elektronisk, skriftlig eller muntlig behandling. 

I 8 kap. föreskrivs det om rätten att få och lämna ut information. I 53 § föreskrivs det om rätten för social- och hälsovården att få uppgifter av varandra. En tjänstetillhandahållare inom socialvården har rätt att få och använda patientuppgifter för att ordna eller tillhandahålla socialservice för en kund, och en tjänsteproducent inom hälso- och sjukvården har motsvarande rätt i fråga om klientuppgifter inom socialvården. Lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården ger dock inte Transport- och kommunikationsverket rätt att få uppgifter. 

Statsunderstöd

Enligt EU-rätten är statliga stöd för företagsverksamhet i princip förbjudna (artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Stödåtgärderna anses dock inte uppfylla alla kriterier i artikel 107.1 i fördraget och omfattas därför inte av anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget, om de uppfyller villkoren i kommissionens förordning (EU) 2023/2831 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, nedan de minimis-förordningen . Till dessa kriterier hör att det totala beloppet av stöd av mindre betydelse som en medlemsstat beviljar ett företag inte får överstiga 300 000 euro under en treårsperiod. Medlemsstaterna kommer från och med ingången av 2026 att vara skyldiga att anmäla sina de minimis -stöd till kommissionen.  

Statsunderstödslagen (688/2001) är en allmän lag som gäller behovsprövade statsunderstöd. I statsunderstödslagen ingår det bestämmelser om grunderna och de allmänna förutsättningarna för beviljandet av statsunderstöd. Statsunderstödslagen innehåller dessutom bestämmelser om beviljande och utbetalning av statsunderstöd, användningen av statsunderstöd och övervakningen av den, återbetalning och återkrav av statsunderstöd samt rätt till information och utlämnande av uppgifter. 

Bestämmelser om grunderna för beviljande av statsunderstöd finns i 2 kap. i statsunderstödslagen. I 7 § i statsunderstödslagen finns bestämmelser om allmänna förutsättningar för beviljande av statsunderstöd. Enligt 1 mom. i paragrafen kan statsunderstöd beviljas, om det ändamål för vilket statsunderstöd söks är samhälleligt godtagbart, beviljandet av statsunderstöd är motiverat med avseende på de mål som satts för användningen av statsunderstödet, beviljandet av statsunderstöd ska anses vara nödvändigt med beaktande av annat offentligt stöd som sökanden erhållit samt arten och omfattningen av det projekt eller den verksamhet som är föremål för statsunderstödet, samt beviljandet av statsunderstöd inte bedöms orsaka mer än ringa snedvridning av konkurrensen och verksamheten på marknaden i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Statsunderstöd kan beviljas i form av allmänt understöd eller specialunderstöd. Allmänt understöd kan beviljas för mottagarens verksamhet i allmänhet. Specialunderstöd kan beviljas till exempel som projektunderstöd för ett försöks-, start- eller utvecklingsprojekt. 

Lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster (293/2017) förpliktar de statliga myndigheterna att föra in kunduppgifter i arbets- och näringsministeriets kundinformationssystem för företagstjänster. Med företagstjänster avses till exempel stöd som beviljas av staten och betalas av statens medel. Ändamålet med kundinformationssystemet för företagstjänster är att främja gemensamt utnyttjande av kunduppgifter inom den offentliga förvaltningen, att förbättra inriktningen av företagstjänsterna och den utvärdering av företag som sker i samband med att beviljande av företagstjänster övervägs och att effektivisera övervakningen av beviljade stöd. 

Statsrådets förordning om de minimiuppgifter som ska lagras i informationsresursen för statsunderstödsverksamheten och det informationsmaterial som publiceras i tjänsten för publicering och användning av uppgifter om statsunderstöd (1394/2022) förutsätter att statsbidragsmyndigheten till Statskontorets informationssystem lämnar in minimiuppgifter om ansökningar om statsunderstöd samt om ansökningar och beslut om statsunderstöd i anslutning till dem. Uppgifterna kan förmedlas till statskontorets informationssystem från kundinformationssystemet för företagstjänster. 

2.2  Praxis

Ordnande av de transporter som föreslås bli föremål för försöket inom försöksområdet

Staten, välfärdsområdena och kommunerna använder för närvarande över en miljard euro per år för att stödja rörligheten för personer. Behovet av mobilitetstjänster och därmed kostnaderna för den offentliga sektorn ökar dock hela tiden, och alla aktörer som ordnar transporter har inte tillräckliga resurser för att utveckla nya transporttjänster eller verksamhetsmodeller. 

En utveckling av verksamheten kräver att det till stöd för den finns noggranna uppgifter om nuläget i fråga om transporterna. Informationen om de transporter som ersätts av samhället är dock utspridda på olika myndigheter och andra organisationer som ordnar transporter. Bristerna i hur täckande uppgifterna om transporter är och i informationssystemen är ett allmänt känt faktum. 

Inom det föreslagna försöksområdet ordnas välfärdsområdenas transporter enligt socialvårdslagen, lagen om funktionshinderservice och hälso- och sjukvårdslagen av Tervia Logistiikka Oy. I försöksområdet ordnas dessutom resor som ersätts av Folkpensionsanstaltens sjukförsäkring av beställningscentraler som Folkpensionsanstalten konkurrensutsatt. 

Tervia Logistiikka Oy är ett bolag som grundades 2023 och är helägt av välfärdsområdena i Norra Österbotten, Lappland, Kajanaland och Mellersta Österbotten. Bolaget producerar logistik-, transport- och upphandlingstjänster för dessa välfärdsområden. Bolaget producerar de lagstadgade reseförmedlingstjänster samt konkurrensutsättningar och anskaffningar av persontransporter till stöd för rörligheten inom Norra Finlands samarbetsområde, som bildas av de välfärdsområden som tidigare nämndes. 

I dessa fyra välfärdsområden ordnades 2024 uppskattningsvis cirka 700 000 resor enligt socialvårdslagen, lagen om funktionshinderservice, lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) och hälso- och sjukvårdslagen till ett belopp av sammanlagt 28,2 miljoner euro. I detta belopp ingår inte några kostnader för förmedlingsverksamhet. Dessutom antas antalet resor och därmed också kostnaderna i realiteten vara något större, eftersom det till exempel inte finns statistik över alla patientöverföringar. Det finns ingen tillförlitlig statistik över hur dessa transporttjänster fördelas på olika former av transportformer (till exempel taxitransporter, samtransporter, servicelinjer). 

I Norra Österbottens, Lapplands, Kajanalands och Mellersta Österbottens välfärdsområden ersätts årligen cirka 750 000 resor av sjukförsäkringen, av vilka omkring 60 procent sker med taxibilar, invalidtaxibilar och bårtaxibilar. I dessa fyra välfärdsområden ersätts årligen resor enligt sjukförsäkringslagen till ett belopp på cirka 70 miljoner euro, varav ersättningen för taxibilar, invalidtaxibilar och bårtaxibilar är cirka 44 miljoner euro. Siffrorna baserar sig på statistik för 2022 och 2023. I hela Finland ersatte Folkpensionsanstalten år 2023 över 4,3 miljoner resor till ett belopp av sammanlagt 308 miljoner euro, när alla färdsätt beaktas. 

Det försök som nu föreslås omfattar de resor i välfärdsområdena som ersätts av Folkpensionsanstaltens sjukförsäkring med taxibilar, invalidtaxibilar och bårtaxibilar samt transporter enligt socialvårdslagen, lagen om funktionshinderservice och lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda och vissa transporter enligt hälso- och sjukvårdslagen. Dessa resor uppgår i antal till sammanlagt något över en miljon per år och kostnaderna för den offentliga sektorn är cirka 70 miljoner euro. 

Folkpensionsanstaltens transporter som ersätts enligt sjukförsäkringslagen har sedan juli 2018 ordnats av regionala transportcentraler. Folkpensionsanstalten ersätter en sådan taxiresa i anslutning till vård som avses i sjukförsäkringslagen när resan har beställts hos en beställningscentral som ingått ett direktersättningsavtal med Folkpensionsanstalten. I varje landskap finns det två tjänsteproducenter som Folkpensionsanstalten konkurrensutsatt och som ordnar taxiresor som ersätts av Folkpensionsanstalten. Kunden kan själv välja från vilken av tjänsteproducenternas beställningscentral han eller hon beställer en taxi. Inom Norra Finlands samarbetsområde finns för närvarande sex beställningscentraler. Den nuvarande avtalsperioden löper ut vid utgången av 2026, det vill säga när hälften av giltighetstiden för det nu föreslagna försöket har gått. Avtalsperiodens utgång har inte bedömts ha några konsekvenser för genomförandet av det föreslagna försöket. 

Försök som gäller utvecklig av transporter

I utredningar som gäller utvecklingen av offentligt understödda transporter nämns som en av utmaningarna ofta att organiseringsansvaret är fördelat på många olika organisationer. I Finland ordnas offentligt understödda transporter inom fem olika ministeriers förvaltningsområden av bland annat Folkpensionsanstalten, olika ansvarsområden inom kommunerna, välfärdsområdena och närings-, trafik- och miljöcentralerna. I praktiken försvårar det splittrade aktörsfältet tillgången till information och införandet av nya verksamhetsmodeller. 

I utredningar och försök som gäller utvecklande av offentligt understödda transporter har det konstaterats att person- och kollektivtrafiktjänsterna i regionerna i fortsättningen bör utvecklas som överkommunala regionala helheter, inte bara ur enskilda kundgruppers synvinkel. En del av Folkpensionsanstaltens transporter har till exempel ansetts lämpa sig utmärkt att kombinera med kommunernas transporter och kollektivtrafiken. Försöken har ansetts vara lyckade, även om de också har varit förenade med olika utmaningar. Även om man bland annat genom att körsträckor på vissa ställen har samordnats har kunnat spara in 11–12 procent av kostnaderna, har samordningen varit förenad med till exempel avtalsmässiga utmaningar i synnerhet när det finns flera försöksområden Forskningsrapport: Henkilökuljetusten yhdistelyn kokeilut ja suositukset, 2019. (Försök och rekommendationer som gäller samkörning av persontransporter, endast på finska) Eckhardt, Jenni, Lauhkonen, Arttu, Siira, Erkki. Henkilökuljetusten yhdistelyn kokeilut ja suositukset. Uleåborg: VTT Technical Research Centre of Finland, 2019. (VTT forskningsrapport; VTT-R-01151–19). .  

I rekommendationerna för försöken föreslås därför en kartläggning av verksamhetsfältet, som bland annat innefattar regionernas särdrag, en beskrivning av verksamheten i nuläget samt en analys av varifrån, vart och när persontransporterna i området rör sig. Dessutom bör principerna för ägande och delning av information beaktas i försöken tillsammans med definitionen av datatyper för att försökets konsekvenser ska kunna bedömas. När det gäller användningen av information betonar resultaten av försöken den offentliga sektorns roll som producent och användare av data i fråga om lagstadgade och andra subventionerade transporter. 

4.1  De viktigaste förslagen

I den föreslagna lagen föreskrivs det om genomförandet av ett försök som gäller information om offentligt understödda transporttjänster och hur länge försöket ska pågå, försöksområdet, och vad som är föremålet för försöket, det vill säga vilka uppgifter som ska samlas in och att en informationsreserv ska skapas. Det anges också att Transport- och kommunikationsverket ska vara ansvarig myndighet för försöket. 

I propositionen föreslås det bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets skyldighet att inom det försöksområde som bildas av välfärdsområdena i Kajanaland, Mellersta Österbotten, Lappland och Norra Österbotten samla in uppgifter om transporter enligt lagen om funktionshinderservice, socialvårdslagen och vissa transporter enligt hälso- och sjukvårdslagen samt om de resor i detta område som ersätts av Folkpensionsanstalten enligt sjukförsäkringen. I propositionen föreslås också bestämmelser om den rätt att få information som Transport- och kommunikationsverket behöver i anslutning till detta. I den föreslagna 159 a § utnyttjas det nationella handlingsutrymme som ges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG ( allmän dataskyddsförordning ) i den utsträckning paragrafen omfattar särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter, vilket bedöms närmare i avsnitt 12.2.  

Uppgifterna ska lämnas via de gränssnitt som Tervia Logistiikka Oy, som ordnar transporter för de ovannämnda välfärdsområdenas räkning, och de beställningscentraler som Folkpensionsanstalten konkurrensutsatt ska genomföra i sina egna informationssystem. 

I propositionen ingår också ett förslag till statsunderstöd som kan sökas av de aktörer som är föremål för den rätt att få uppgifter som Transport- och kommunikationsverket föreslås ha. Syftet med statsunderstödet är att täcka kostnaderna för genomförandet av gränssnitten och minimera de negativa konsekvenserna för jämlikheten och kostnadsbördan för företagen. 

Informationen ska lämnas till Transport- och kommunikationsverkets informationstjänst. Verket kan skaffa informationstjänsten och de direkta produktions-, underhålls- och utvecklingsuppgifter som hänför sig till den av Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Ab. 

I lagen föreslås också bestämmelser om rapportering om resultaten av försöket. Det är fråga om temporär försökslagstiftning som gör det möjligt att samla in uppgifter för två hela kalenderår. Lagen ska gälla i sammanlagt tre år. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

I den primära beredningen har man diskuterat ett alternativ där en helt ny modell för ordnande av transporter kunde prövas så att kundtransporterna kombineras på ett sätt som också överskrider organiseringsansvaret och så att både Folkpensionsanstaltens och välfärdsområdenas kunder kunde färdas med samma trafikmedel. Det beslutades att beredningen av det alternativet inte skulle fortsätta, eftersom det inte fanns ett tillräckligt kunskapsunderlag för att verifiera kostnadseffektiviteten. Däremot ansågs det effektivare att först samla in ett tillräckligt kunskapsunderlag om efterfrågan och utbud med de särdrag som överskrider organiseringsansvaret och utifrån den tillgängliga informationen beräkna potentialen för sammanslagning av transporter och den sparpotential som detta genererar innan eventuella administrativt omfattande ändringar av organiseringsmodellen vidtas. Ändringarna i organiseringsmodellen kommer att märkas också i vardagen för de kunder som använder transporttjänster och som ofta hör till grupper med särskilda behov, och därför bör ändringarna vidtas först när nyttan av dem har kunnat verifieras utifrån de insamlade uppgifterna. 

Vid beredningen har man också övervägt permanenta författningsändringar som skulle gälla till exempel riksomfattande insamling av information om alla välfärdsområdens och Folkpensionsanstaltens transporter. Bestående författningsändringar i insamlingen av information skulle dock inte i sig ha medfört några besparingar i fråga om transporterna. De eftersträvade besparingarna kan uppstå först genom ändringar i hur transporterna ordnas. Vid beredningen stannade man för en temporär försökslag för att i synnerhet samla in ett kunskapsunderlag som möjliggör fortsatt kunskapsbaserad utveckling och informerat beslutsfattande. Eftersom insamlingen av uppgifter också är förenad med behandling av särskilda kategorier av personuppgifter ansågs det nödvändigt att begränsa den nu föreslagna försökslagen på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av uppgiftsminimering. 

Under beredningen diskuterades dessutom att utöver Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena ta in en betydande aktör, det vill säga kommunernas lagstadgade transporter, i försökslagen. Till kommunernas lagstadgade persontransporter hör skolskjutsar inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Inom den föreslagna försökslagens område finns det flera tiotals kommuner med vilka man då borde ha avtalat särskilt om utlämnande av information. Det skulle ha varit inneburit ett betydande antal enskilda aktörer. Det beslutades därför att de transporter som kommunerna ansvarar för inte skulle omfattas av försöket. 

Under beredningen kartlades det olika sätt att lämna uppgifter som belastar företagen så litet som möjligt. Kartläggningen gjordes under 2024 inom ramen för Transport- och kommunikationsverkets projekt gällande social- och hälsovårdstransporter och ett kunskapsunderlag om dem. I arbetet deltog inom separata workshoppar taxibolag, systemleverantörer och företag för plattformsekonomi. Utan ett gränssnitt kräver lämnandet av uppgifter från förmedlingssystemen till den nya informationstjänsten vid Transport- och kommunikationsverket manuellt arbete och förutsätter att förmedlingsbolagen regelbundet använder personalresurser. Användningen av företagens personalresurser för manuell rapportering är inte bara ekonomiskt betungande utan leder också till en ökad risk för att rapporteringsmetoderna varierar och materialets kvalitet blir sämre. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Ordnandet av alla offentligt understödda transporter har inte harmoniserats på unionsnivå, så bakom propositionen ligger inte orsaker som beror på EU-lagstiftningen, utan dessa transporter är en fråga som regleras nationellt. Danmark har i detta fall valts som jämförelseland. 

Där fokuserar företaget FlexDanmark på utveckling och hantering av kollektivtrafiken och särskilt efterfrågestyrda transportlösningar. Företagets tjänsteutbud innehåller programvarulösningar för beställning, förmedling och sammanslagning av persontransporter i syfte att optimera rutter och tidtabeller samt att förbättra transporttjänsternas kostnadseffektivitet och servicenivå. FlexDanmark ägs av Danmarks fem största myndigheter för kollektivtrafik, vars verksamhet omfattar hela landet, inklusive alla kommuner och regioner. 

De danska kollektivtrafikmyndigheter som äger FlexDanmark utnyttjar i praktiken de programvarulösningar som bolaget utvecklat genom att erbjuda så kallade Flex-tjänster som är avsedda att komplettera de traditionella kollektivtrafikrutterna och tillhandahålla lagstadgade transporttjänster för grupper med särskilda behov, såsom äldre och personer med nedsatt rörlighet. Användarrättigheter till Flex-tjänsterna beviljas i allmänhet av den boendes hemkommun eller den lokala kollektivtrafikmyndigheten. Flex-tjänsterna är anropsstyrda, det vill säga kunden beställer transporten för egen räkning. Transporterna kan kombineras, det vill säga samma fordon kan samtidigt transportera flera passagerare, om detta är möjligt med tanke på rutter och tidtabeller. I Danmark görs cirka sex miljoner resor årligen med dessa tjänster. Verksamhetsmodellen har förbättrat tjänsternas effektivitet och minskat kostnaderna med i genomsnitt 20 procent, på landsbygden med upp till 40 procent. Den har dessutom sänkt kostnaderna för att komma in på marknaden för nya, ofta små, trafikidkare och förbättrat möjligheterna för grupper med särskilda behov att röra sig Lynott, Jana. 2019. ”FlexDanmark Optimizes Scandinavian Software Solution to Deliver Efficient, High Quality Transportation to ITS Citizens.” AARP International: The Journal, vol. 12: 52–57. https://doi.org/10.26419/int.00036.015 .  

Den nuvarande verksamhetsmodellen har utvecklats i Danmark sedan 1990-talet, men den största ökningen av servicen har skett på 2010-talet. Innan Flex-tjänsterna infördes ordnades de lagstadgade transporterna för grupper med särskilda behov huvudsakligen med taxi. 

11.1  Jämlikhet

Den föreslagna lagen är framför allt av betydelse med tanke på 6 § i grundlagen. Genom propositionen stiftas en tidsmässigt och regionalt avgränsad försökslag för att utveckla kunskapsunderlaget om offentligt understödda persontransporter. Grundlagsutskottet har enligt vedertagen praxis bedömt försökslagstiftningen med hänsyn till bestämmelserna om jämlikhet och om förbud mot diskriminering i 6 § i grundlagen. Jämlikhetsbestämmelserna innebär ett grundläggande krav på lika behandling oberoende av bland annat boningsort. Enbart ett geografiskt kriterium kan inte anses vara ett godtagbart skäl för särbehandling i systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna, som också omfattar rätt att fritt röra sig inom landet och att fritt välja bostadsort (GrUU 24/2017 rd). En sådan försökslagstiftning som leder till en viss olikhet har dock ansetts vara acceptabel med avseende på jämlikheten, om det finns ett godtagbart mål med försöket. Grundlagsutskottet har brukar poängtera att det av den allmänna likabehandlingsprincipen inte kan följa strikta gränser för lagstiftarens prövning när syftet är att stifta lagar enligt de krav som den samhälleliga utvecklingen vid en viss tid kräver (GrUU 11/2012 rd). Begränsningar i jämlikhetsbestämmelsen ska bedömas utifrån de allmänna förutsättningarna för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna. 

Vid bedömningen av försökslagstiftning har grundlagsutskottet av hävd betonat kravet på bestämmelser genom lag (GrUB 4/2006 rd, s.3), som ska beaktas bland annat vid fastställandet av försöksområdet och försökstiden i bestämmelserna om försöket (GrUU 20/2012 rd, s. 2). Bestämmelser om försöksområdet ska ingå direkt i lagen eller genom att beslutsfattandet om försöksområdena binds till kriterier som fastställs tillräckligt exakt på lagnivå. I propositionen är försökslagen regionalt avgränsad till Kajanalands, Mellersta Österbottens, Lapplands och Norra Österbottens välfärdsområden. Avsikten är att lagen ska gälla i tre år, det vill säga mellan den 1 juli 2025 och den 30 juni 2028. Det är meningen att den egentliga insamlingen av uppgifter ska ske åren 2026 och 2027, men förberedelserna för att samla in information (särskilt upprättandet av gränssnitt och ansökan om statsunderstöd) och rapporteringen om försöket förutsätter att lagen är i kraft under en skälig tid innan insamlingen av uppgifter inleds och efter det att den har avslutats. Eftersom den föreslagna försökslagen inbegriper behandling av personuppgifter och särskilda personuppgifter, har det med beaktande av målen och skyddsåtgärderna ansetts behövligt att avgränsa bestämmelserna om försöket regionalt och tidsmässigt. Det föreslagna försöksområdet har valts så att det omfattar både landsbygdsområden och urbana områden, vilket gör det möjligt att få erfarenheter och information om olika typer av områden. En försöksperiod på två år bedöms vara en så pass kort tid som det är möjligt som samtidigt är tillräckligt lång för att lagens mål ska kunna nås. En kortare giltighetstid skulle inte producera tidsmässiga jämförelseuppgifter överhuvudtaget. Den föreslagna försöksperioden på två år ger inte upphov till någon egentlig tillförlitlig tidsserie, men med hjälp av den kan man identifiera åtminstone de viktigaste kortvariga avvikelserna. En tvåårsperiod är också ett absolut minimum för beräkningen av medeltal och erhållandet av jämförelseuppgifter för olika kalenderår. 

Enligt förslaget ska insamlingen av uppgifter gälla ersättningar till kunder eller klienter för vilka det ordnas transporter enligt socialvårdslagen, handikappservicelagen och hälso- och sjukvårdslagen och som Kajanalands, Mellersta Österbottens, Lapplands och Norra Österbottens välfärdsområden ansvarar för att ordna och till mottagare av ersättning för transporter som utbetalats med stöd av sjukförsäkringslagen i dessa välfärdsområden. I praktiken avser detta personer som inte klarar av att självständigt använda allmänna trafikmedel på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller av någon annan liknande orsak. Eftersom propositionen endast gäller insamling av uppgifter, har den inga konsekvenser för formerna av stöd för rörligheten för de kunder eller klienter som använder transporttjänster eller överlag för hurdana transporttjänster de för närvarande använder. En sådan begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna som berör jämlikheten innebär i praktiken att uppgifter samlas in om vissa transporter som används av personer inom försöksområdet, och dessa uppgifter innehåller också personuppgifter. Motsvarande uppgifter samlas inte in utanför försöksområdet och inte heller inom området samlas det in uppgifter om alla offentligt understödda transporter. 

Försöksbestämmelserna ska på det sätt som beskrivits utfärdas genom lag, och av dem framgår det exakt och noggrant avgränsat vilka personer som omfattas av försöket, försöksområdets utsträckning och försökets giltighetstid. 

Vid bedömningen av om en begränsning av de grundläggande fri och rättigheterna är godtagbar och proportionell kan uppmärksamhet för det första fästas vid att grundlagsutskottet har kopplat samman frågan om godtagbar grund för ett försök också med att det uttryckligen ska ge information och erfarenheter om vissa planerade reformers konsekvenser (GrUU 51/2016 rd, s. 3). En allmän förutsättning för ett försök bör enligt utskottet dessutom vara att resultaten av försöket utreds och utvärderas på behörigt sätt (GrUU 65/2018 rd, s. 33). Avsikten med det föreslagna försöket är uttryckligen att samla in information om offentligt understödda transporter, inte bara för att utveckla de transporter som försöket gäller utan också för att utveckla andra trafiktjänster, såsom öppen kollektivtrafik. Det stöd som samhället anvisar för transporter ökar hela tiden. Med hjälp av offentligt understödda transporter samt utveckling av transportsystemet och transporttjänsterna kan tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna för dem som behöver transporter tryggas och främjas. Den information som samlats in från försöksområdet tjänar dock utvecklingen av offentligt understödda transporter på riksnivå, och har därmed med tanke på utvecklingen av transporterna inte några återverkningar på den regionala ojämlikheten i vardagen för de människor som behöver dem. Genom att på regional nivå ingripa i skyddet för registrerade personuppgifter och privatlivet kan man på nationell nivå utveckla tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna för personer som behöver transporter. Till exempel rätten till personlig frihet och rörelsefrihet enligt grundlagen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna kan främjas genom att offentligt understödda transporter tryggas och utvecklas med hjälp av effektivare resursanvändning. Propositionens förhållande till skyddet för privatlivet och personuppgifter och dess proportionalitet beskrivs närmare nedan. Förslaget kan anses ha ett godtagbart syfte och vara proportionerligt. Bestämmelser om uppföljningen av och rapporteringen om försöket finns i den föreslagna 159 b §. Den praktiska uppföljningen av försöket har dessutom ordnats så, att den ska skötas inom ramen för den styrgrupp som kommunikationsministeriet har tillsatt för projektet. 

Det behöver inte föreslås något särskilt rättsskyddsarrangemang i bestämmelserna, eftersom förslaget inte ingriper i enskilda människors rättigheter eller skyldigheter eller i de transporttjänster som de får på något annat sätt än att uppgifter om en persons transporter förmedlas till Transport- och kommunikationsverket. Tillsynen över de krav som gäller behandlingen av personuppgifter och dataskyddsbestämmelserna åligger dataombudsmannen. 

Grundlagens jämlikhetsbestämmelse gäller i princip endast personer. Jämlikhetsprincipen kan dock ha betydelse också vid bedömningen av reglering som gäller juridiska personer, särskilt om det rör sig om bestämmelser som indirekt kan påverka fysiska personers rättsliga ställning. Den aspekten förlorar i tyngd ju lösare kopplingen är (GrUU 14/2015 rd). Den föreslagna rätten att få uppgifter och genomförandet av gränssnittet i samband med den gäller endast några få företag. Lagen ska inte gälla aktörer som sköter samma uppgifter i andra regioner. Med beaktande av att den regionala avgränsningen av lagen grundar sig på en begränsning av behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter, att det i samhället är fråga om användning av betydande resurser och sparpotential och att avsikten är att de berörda företagen ska ersättas för kostnaderna för genomförandet av gränssnitten, har det bedömts att de föreslagna författningarna har ett tillräckligt samhälleligt intresse och att åtskillnaden mellan företagen inte blir oskälig eller godtycklig. 

11.2  Skyddet för privatlivet och personuppgifter

De föreslagna lagändringarna (159 a §) är av betydelse med tanke på det skydd för personuppgifter och för privatlivet som garanteras i 10 § i grundlagen. Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Skyddet enligt 10 § i grundlagen kompletteras av skyddet för privatlivet enligt artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen; artikel 8 i Europakonventionen har i Europadomstolens rättspraxis ansetts omfatta även skyddet för personuppgifter) samt skyddet för privatlivet enligt artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av skyddet för personuppgifter enligt artikel 8 i stadgan. Grundlagsutskottet har konstaterat att allmänna dataskyddsförordningen är en EU-rättsakt som till alla delar är förpliktande och direkt tillämplig lagstiftning i samtliga medlemsstater (GrUU 1/2018 rd). Grundlagsutskottet har också konstaterat att det inte ingår i dess konstitutionella uppdrag att bedöma den nationella genomförandelagstiftningen med avseende på den materiella EU-rätten (se t.ex. GrUU 31/2017 rd, s. 4). Utskottet har emellertid kommenterat förhållandet mellan unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis är det viktigt att det, i den mån som EU-lagstiftningen kräver reglering på det nationella planet eller möjliggör sådan, tas hänsyn till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer när det nationella handlingsutrymmet utnyttjas (se GrUU 25/2005 rd). Utskottet har därför framhållit att det i regeringens propositioner finns anledning att särskilt i fråga om bestämmelser som är av betydelse med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna tydligt klargöra ramarna för det nationella handlingsutrymmet (GrUU 26/2017 rd, s. 42, GrUU 2/2017 rd, s. 2, GrUU 44/2016 rd, s. 4). 

Grundlagsutskottet har av hävd ansett det vara viktigt med tanke på skyddet för personuppgifter att reglera åtminstone registreringens syfte, innehållet i de registrerade personuppgifterna, tillåtna användningsändamål, inbegripet rätten att lämna ut uppgifterna, och bevaringstiden för uppgifterna i personregister samt den registrerades rättsskydd (GrUU 25/1998 rd). Det har dessutom krävts att regleringen av dessa omständigheter på lagnivå ska vara heltäckande och detaljerad. Grundlagsutskottet har i ett utlåtande om lagstiftning som kompletterar allmänna dataskyddsförordningen sett det som motiverat att justera sin tidigare ståndpunkt i fråga om lagstiftningen om skyddet för personuppgifter på vissa punkter. Utskottet anser att allmänna dataskyddsförordningens detaljerade bestämmelser, som tolkas och tillämpas i enlighet med de rättigheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, överlag utgör en tillräcklig rättslig grund även med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen. Korrekt tolkade och tillämpade svarar bestämmelserna i allmänna dataskyddsförordningen enligt utskottets uppfattning också den nivå på skyddet för personuppgifter som bestäms utifrån Europakonventionen. Det är därmed inte längre av konstitutionella skäl nödvändigt att speciallagstiftningen inom allmänna dataskyddsförordningens tillämpningsområde heltäckande och detaljerat föreskriver om behandling av personuppgifter. Enligt grundlagsutskottet ska skyddet för personuppgifter härefter i första hand tillgodoses med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen och den nya nationella allmänna lagstiftningen (GrUU 14/2018 rd, s. 4). Grundlagsutskottet anser också att vi med tanke på tydligheten bör förhålla oss restriktivt när det gäller att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som allmänna dataskyddsförordningen medger. Grundlagsutskottet ser det dock som klart att behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också krävs i den allmänna dataskyddsförordningen måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter (GrUU 14/2018 rd, s. 5). 

Det föreslås i 159 a § 1 mom. att Transport- och kommunikationsverket ska ha till uppgift att inom det försöksområde som anges i lagen samla in uppgifter om efterfrågan på, utbudet av och genomförandet av offentligt understödda transporttjänster. Den föreslagna uppgiften kräver också behandling av personuppgifter. Bestämmelser om den rättsliga grunden för behandlingen finns i dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. Enligt artikel 6.1 c i allmänna dataskyddsförordningen är behandlingen av personuppgifter laglig om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Det nationella handlingsutrymmet grundar sig till centrala delar på artikel 6.1 c och 6.1 e i allmänna dataskyddsförordningen. När behandlingen av personuppgifter grundar sig på dessa bestämmelser, såsom den personuppgiftsansvariges lagfästa skyldigheter i denna proposition, får medlemsstaterna utnyttja det handlingsutrymme som avses i artikel 6.2 och 6.3 och utfärda bestämmelser som preciserar förordningen. Den nationella regleringen kan gälla bland annat villkoren för lagenlig behandling, typen av uppgifter som behandlas, ändamålsbegränsningen och bevaringstiderna, som också ingår i de föreslagna bestämmelserna i 159 a § i denna proposition. Sådan speciallagstiftning ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. 

De uppgifter som ska samlas in och som närmare definieras i 159 a § 2 mom. i lagförslaget eller en kombination av dem kan också innehålla särskilda kategorier av personuppgifter enligt artikel 9 i allmänna dataskyddsförordningen, särskilt hälsouppgifter. Enligt artikel 9.1 i allmänna dataskyddsförordningen är behandling av sådana uppgifter förbjuden utom i de fall som avses i artikel 9.2. Artikel 9.2 g i allmänna dataskyddsförordningen ger möjlighet att med stöd av medlemsstatens nationella rätt avvika från det förbud mot behandling som gäller särskilda kategorier av personuppgifter, om behandlingen är nödvändig av skäl som hänger samman med ett viktigt allmänt intresse. Enligt 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen tillämpas artikel 9.1 i allmänna dataskyddsförordningen inte på sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. I de uppgifter som samlas in kan dessutom ingå uppgifter om en persons behov av socialvård och de socialvårdstjänster som personen fått, eftersom till exempel grunden för transportbeslutet framgår av uppgifterna. Uppgifterna om klientrelationer inom socialvården ingår inte i de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i allmänna dataskyddsförordningen, men grundlagsutskottet har ansett att de är i konstitutionellt hänseende känsliga uppgifter vars behandling också inom ramen för allmänna dataskyddsförordningen kan regleras i detalj (GrUU 15/2018 rd, s. 38, se även GrUU 4/2021 rd, punkt 8 och 9). Dessutom ska de uppgifter som samlas in också innehålla den registrerades personbeteckning. Enligt 29 § i dataskyddslagen får personbeteckningar behandlas när behandlingen regleras i lag. 

Grundlagsutskottet har därför ansett att särskilt tillåtelse att behandla känsliga uppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter (GrUU 37/2013 rd, s. 2), vilket inneburit att inrättandet av register med sådana uppgifter måste bedömas mot villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna, särskilt lagstiftningens acceptabilitet och proportionalitet (GrUU 29/2016 rd s. 4–5 och t.ex. GrUU 21/2012 rd, GrUU 47/2010 rd och GrUU 14/2009 rd). Enligt grundlagsutskottet bör bestämmelserna om behandling av känsliga uppgifter fortfarande analyseras också utifrån praxis för tidigare bestämmelser på lagnivå Det krav på bestämmelser i lag som gäller känsliga personuppgifter gäller således till exempel bevaringstider (GrUU 14/2018 rd och GrUU 15/2018 rd). 

Även i skäl 51 i allmänna dataskyddsförordningen framhålls det att särskilda personuppgifter som avses i artikel 9 och som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheter och friheter bör åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de grundläggande rättigheterna och friheterna. Grundlagsutskottet har därför särskilt påpekat att det bör finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt (GrUU 15/2018 rd). Grundlagsutskottet har i fråga om informationsresursen inom småbarnspedagogiken i sitt utlåtande GrUU 17/2018 rd förutsatt att bestämmelserna om behandling av uppgifter om hälsotillstånd och andra känsliga personuppgifter är detaljerade och heltäckande, inom den ram som allmänna dataskyddsförordningen tillåter. 

Såsom beskrivs ovan förutsätter den uppgift som ålagts Transport- och kommunikationsverket enligt den föreslagna lagen behandling av personuppgifter. De uppgifter som får behandlas kan också innehålla den registrerades personbeteckning och också sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i allmänna dataskyddsförordningen, särskilt hälsouppgifter, eller annars i konstitutionellt hänseende känsliga uppgifter. Även om en del av de uppgifter som samlas in inte som sådana är personuppgifter, är de av den typen att man genom samkörning av uppgifterna eventuellt kan dra detaljerade slutsatser om personernas privatliv. Därför, och för att säkerställa att bestämmelserna är exakta och noggrant avgränsade, har de uppgifter som samlas in begränsats till vad som är nödvändigt med tanke på behandlingen. Dessutom anges de kategorier av uppgifter som samlas in på ett uttömmande sätt i förslaget. De uppgifter som samlas in kan i sig innefatta eller i kombination med varandra leda till slutsatser om hälsouppgifter, såsom uppgifter om stödbehoven i samband med transporten. De uppgifter som samlas in har dock avgränsats så att de inte innehåller någon omfattande hälsoinformation eller till exempel detaljerad information om enskilda personers hälsa, såsom sjukdomsberättelser. Uppgifterna ska inte heller innehålla biometriska eller genetiska uppgifter. I uppgifterna ingår lokaliseringsuppgifter, såsom platsen för resans början och slut, som i sig eller i kombination med annan insamlad information kan avslöja synnerligen känsliga eller personliga uppgifter om den registrerade. Insamlingen av lokaliseringsuppgifter ska begränsas till vad som är nödvändigt med tanke på ändamålet och uppgifterna får behandlas endast för de ändamål som anges i förslaget och som inte inbegriper till exempel systematisk övervakning eller uppföljning i realtid av en enskild registrerad. Transport- och kommunikationsverket får använda de insamlade uppgifterna endast för de ändamål som anges i förslaget, det vill säga för att skapa en informationsresurs för offentligt understödda transporter samt för att utveckla hur dessa transporter ordnas eller för att vidareutveckla trafiksystemet och transporttjänsterna. Det ska också vara möjligt att göra upp statistik och utföra undersökningar på basis av uppgifterna för de behov som nämnts, men endast i en sådan form att uppgifterna inte kan kopplas till en enskild person (anonymisering). Den uppgift som föreslås för Transport- och kommunikationsverket inbegriper inte automatiskt beslutsfattande som har rättsverkningar eller andra betydande konsekvenser för enskilda registrerade. I uppgiften ingår inte heller systematisk övervakning av de registrerade eller bedömning eller poängsättning av de registrerade. 

Informationsresursen för offentligt understödda transporter enligt propositionen bildar en tämligen omfattande databas som också innehåller känsliga uppgifter. Grundlagsutskottet anser att detta slag av omfattande databaser medför allvarliga risker för informationssäkerheten och missbruk av uppgifter. Riskerna kan i sista hand utgöra ett hot mot personers identitet (se GrUU 15/2018 rd, även GrUU 13/2016 rd och GrUU 14/2009 rd). Enligt förslaget i propositionen har uppgiften att samla in informationsresursen för offentligt understödda transporter anförtrotts Transport- och kommunikationsverket, som i fråga om behandlingen av personuppgifter är personuppgiftsansvarig enligt dataskyddsförordningen. Transport- och kommunikationsverket ska svara för den personuppgiftsansvariges skyldigheter enligt dataskyddsförordningen, inbegripet skyldigheterna i anslutning till säkerheten vid behandlingen. Dessutom ska Transport- och kommunikationsverket iaktta de skyldigheter i fråga om informationssäkerhet som föreskrivs i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. Behandling av de uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter förutsätter alltså att Transport- och kommunikationsverket vidtar ändamålsenliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter i enlighet med 6 § 2 mom. i dataskyddslagen. Avsikten är att de föreslagna bestämmelserna ska gälla mellan den 1 juli 2025 och den 30 juni 2028, varefter rätten att behandla personuppgifter för det syfte som anges i lagen upphör. Eftersom det vid försöket samlas in känsliga personuppgifter, gick man in för att i propositionen dessutom föreskrivas om bevaringstiden för uppgifterna, som är en skyddsåtgärd med tanke på behandlingen. Transport- och kommunikationsverket får bevara informationen under högst den tid paragrafen är i kraft. Den registrerades rättsskydd tryggas dessutom av bestämmelserna om den registrerades rättigheter och om rättsmedel och påföljder i dataskyddsförordningen. Transport- och kommunikationsverket ska i egenskap av personuppgiftsansvarig svara för att den registrerades rättigheter tillgodoses. 

Den beskrivna behandlingen av personuppgifter ingriper på ett mer än ringa sätt i skyddet av de registrerade personuppgifter och privatliv. Syftet med ingripandet är att göra det möjligt att skapa en informationsresurs för offentligt understödda transporter för att utveckla de offentligt understödda transporterna samt transportsystemet och transporttjänsterna. Syftet med och behovet av att inrätta informationsresursen beskrivs i avsnitt 4.2, De huvudsakliga konsekvenserna, som ingår i konsekvensbedömningen av skyddet för personuppgifter samt tidigare i detta kapitel. Med hjälp av offentligt understödda transporter samt utveckling av transportsystemet och transporttjänsterna kan tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna för dem som behöver transporter tryggas och främjas. Detta är viktigt, eftersom behovet av transporttjänster och därmed kostnaderna för sådana ökar hela tiden. Till exempel den självbestämmanderätt och rörelsefrihet som ingår i den personliga friheten enligt grundlagen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna kan främjas i och med att servicenivån på transporterna höjs genom en effektivare användning av resurserna och att en så självständig personlig rörlighet som möjligt stöds genom att individuella behov bättre beaktas vid ordnandet av transporterna eller utvecklandet av tillgängligheten i kollektivtrafiken. Detta stöder också genomförandet av artikel 26 (integrering av personer med funktionshinder) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 9 (tillgänglighet) och artikel 20 (personlig rörlighet) i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Genom att utveckla transporterna kan man dessutom tillgodose rätten till jämlikt bemötande enligt 6 § i grundlagen, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa enligt 19 § i grundlagen och rätten för var och att åtnjuta högsta möjliga fysiska och psykiska hälsa enligt artikel 12 i FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Dessa rättigheter kan tryggas genom att transporterna utvecklas på ett sätt som främjar lika möjligheter för dem som behöver transporter att få tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster i rätt tid och med den materiel som behövs. På det sätt som anges ovan finns det en godtagbar orsak att ingripa i den grundläggande rättighet som gäller skyddet för personuppgifter och privatliv, vilket motsvarar målen för allmänintresset och är nödvändigt för att trygga de registrerades rättigheter och friheter. 

Målet för propositionen kan inte uppnås genom ett mindre ingrepp eller en mer begränsad behandling av uppgifter. En mer begränsad behandling än den föreslagna, till exempel genom att begränsa datainnehållet, innebär i praktiken att informationsresursen för offentligt understödda persontransporter inte blir tillräckligt täckande för att göra behövliga analyser för utvecklingen av transporterna. Ett mer begränsat försöksområde än vad som föreslås eller ett tidsmässigt kortare försök kan också leda till en motsvarande situation. Enligt propositionen ska uppgifter samlas in för två hela kalenderår, vilket kan anses vara den kortaste möjliga perioden för att få jämförbara uppgifter. Med beaktande av de rättigheter som en registrerad har enligt den allmänna dataskyddsförordningen och behandlingen av personuppgifter enligt detta förslag och skyddsåtgärder enligt dataskyddslagstiftningen samt andra skyddsåtgärder enligt lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen, särskilt sådana som gäller informationssäkerhet, kan behandlingen av personuppgifter i enlighet med förslaget anses vara godtagbara och stå i rätt proportion till det eftersträvade målet. 

11.3  Överföring av offentliga förvaltningsuppgifter till andra än myndigheter

Propositionen är dessutom av betydelse med avseende på 124 § i grundlagen. I det föreslagna 159 a § 4 mom. föreskrivs det att Transport- och kommunikationsverket kan skaffa den informationstjänst som behövs för utförandet av den i 1 mom. i paragrafen avsedda uppgiften och dess direkta produktions-, underhålls- och utvecklingsuppgifter av Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Ab. Om verket i praktiken skaffar informationstjänsten med stöd av den föreslagna bestämmelsen, är det fråga om överföring av uppgiften från en myndighet till ett helt statsägt bolag med specialuppgifter. 

Enligt grundlagens 124 § kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Grundlagsutskottet har i sin avgörandepraxis ansett att kravet på ändamålsenlighet är ett juridiskt villkor, och det måste bedömas från fall till fall huruvida kravet uppfylls. Också uppgiftens karaktär måste beaktas (se till exempel GrUU 5/2014 rd, s. 3). I sina bedömningar av om kravet på ändamålsenlighet uppfylls har utskottet vägt in bland annat sådan djup insikt eller specialkompetens som behövs för uppgifterna (se till exempel GrUU 37/2010 rd s. 4 och GrUU 29/2013 rd, s. 2) och effektiviteten i verksamheten (GrUU 3/2009 rd, s. 4). Utskottet har konstaterat att kravet på ändamålsenlighet dock inte enbart handlar om ekonomisk ändamålsenlighet, även om det på behörigt sätt måste fästas adekvat hänseende vid de ekonomiska konsekvenserna (GrUU 11/2006 rd, 2–3). Det har också tillmätts betydelse huruvida myndighetens personella resurser räcker till (GrUU 23/2013 rd, s. 3). 

Utöver kravet på ändamålsenlighet understryker bestämmelsen i 124 § i grundlagen enligt motiveringen till den betydelsen av att de som sköter offentliga förvaltningsuppgifter ska vara utbildade för ändamålet och sakkunniga samt att de ska stå under tillräcklig offentlig tillsyn (RP 1/1998 rd s. 179/II). I grundlagsutskottets praxis har det ansetts att tryggande av kraven på rättssäkerhet och god förvaltning i den bemärkelse som avses i 124 § i grundlagen innebär att de allmänna förvaltningslagarna iakttas när ärenden behandlas och att de personer som handlägger ärenden handlar under tjänsteansvar (se till exempel GrUU 33/2004 rd, s. 7/II, GrUU 46/2002 rd, s. 9). Grundlagsutskottet har tidigare i sitt utlåtande bedömt överföringen av offentliga förvaltningsuppgifter till aktiebolag i anslutning till bolagiseringen av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster i sitt utlåtande GrUU 16/2018 rd. I utlåtandet sägs det att enligt förarbetena till 124 § i grundlagen är utgångspunkten att offentliga förvaltningsuppgifter endast genom lag kan anförtros andra än myndigheter. Det kan dock också med stöd av lag genom föreskrifter eller beslut bestämmas om överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter, även om befogenheten att överföra uppgiften också då ska grunda sig på lag (se t.ex. GrUU 16/2018 rd, s. 2, och i RP 1/1998 rd, s. 179/II, som det där hänvisas till). Grundlagsutskottet har konstaterat att offentliga förvaltningsuppgifter får anförtros andra än myndigheter också genom ett avtal som ingås med stöd av lag (se GrUU 16/2018 rd samt GrUU 11/2004 rd, s. 2 och GrUU 11/2002 rd, s. 5, som det där hänvisas till). 

Den uppgift att samla in och förvalta informationsresursen som nu föreslås ska anförtros en myndighet, det vill säga Transport- och kommunikationsverket, men verket kan skaffa informationstjänsten och de direkta produktions-, underhålls- och utvecklingsuppgifter som hänför sig till den av Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Ab. Det är därmed fråga om att med stöd av lag och genom avtal överföra en offentlig förvaltningsuppgift på andra än myndigheter. Anskaffningen av informationstjänsten ska basera sig på ett avtal mellan verket och bolaget. 

Överföringen av uppgifter i anslutning till informationstjänsten till Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Oy i den form som föreslås i propositionen kan bedömas vara en överföring av en offentlig förvaltningsuppgift. Det är dock inte fråga om utövning av offentlig makt. Bolaget förvaltar en informationsresurs och den uppgift som bygger på den ska enligt lag skötas av Transport- och kommunikationsverket. Bolagets uppgift kan närmast anses vara att bistå myndigheterna. Bolaget ska i praktiken skapa ett tekniskt system, en informationstjänst, som gör det möjligt att samla in sådan information som avses i den föreslagna 159 a § från tillhandahållare av förmedlingstjänster via deras gränssnitt. Bolaget ska också svara för underhållet av systemet och för behövliga utvecklingsuppgifter i anslutning till det. Skötseln av uppgifterna i fråga omfattar inte till exempel förvaltningsbeslut som gäller enskilda personers eller företags rättigheter och skyldigheter eller annan utövning av offentlig makt som grundar sig på självständig prövning. Det aktuella lagförslaget ingriper inte heller i övrigt i de transporttjänster eller ersättningar för transporter som beviljas personer eller i det praktiska ordnandet av transporter. I propositionen föreslås bestämmelser om myndigheternas rätt att få information om transporter. Den information som kommer att behandlas innehåller personuppgifter, av vilka en del dessutom är känsliga. Därför har man i lagförslaget stannat för en avgränsning enligt vilken det är Transport- och kommunikationsverket som ska analysera uppgifterna, och det föreslås inte att verket ska bemyndigas att överföra analyserade uppgifter till bolaget. Den uppgift att förvalta informationstjänsten som överförs till bolaget kräver dock i praktiken att någon eller några av bolagets anställda vid behov har tillgång till uppgifterna i informationsresursen. Bolaget har interna arrangemang för att sörja för dataskyddet och datasekretessen, och dessa beaktas dessutom i avtalet mellan Transport- och kommunikationsverket och bolaget. 

Vid bedömningen av förslaget med tanke på den ändamålsenlighet som förutsätts i 124 § i grundlagen kan det för sin del beaktas att det till Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Oy har överförts den informationstjänst som Transport- och kommunikationsverket ansvarar för och som innehåller väsentlig information om mobilitetstjänster enligt 154 § i lagen om transportservice samt den informationstjänst som gäller järnvägsstationers tillgänglighet som avses i 154 a § i den lagen. När det gäller informationstjänsten för uppgifter om mobilitet har överföringen av den offentliga förvaltningsuppgiften behandlats i förarbetena till tidigare ändringar av lagen (RP 202/2020 rd, s. 87–92, KoUB 18/2020 rd), liksom när det gäller överföringen av informationstjänsten för tillgänglighet vid järnvägsstationer (RP 24/2023 rd, s. 16–19, KoUB 6/2023 rd). Dessutom har grundlagsutskottet i ett färskt utlåtande (GrUU 1/2025 rd, s. 2) ansett att uppgifterna i fråga om nationella system för informationsutbyte som förutsätts i vissa EU-förordningar har kunnat anvisas Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket, som i sin tur kan skaffa dem av Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Ab. 

Med beaktande av den ovan nämnda utvecklingen under den senaste tiden ligger det i linje med den att Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Ab producerar den aktuella informationstjänsten för offentligt understödda persontransporter, även om informationstjänsten inte direkt kan jämföras med andra tjänster som överförts till bolaget. Det hör dock inte till Transport- och kommunikationsverkets kärnfunktioner att självt producera informationstjänster och verket har inte det specialkunnande som behövs för att producera och utveckla tjänsten. Bolaget i fråga har dock ett sådant specialkunnande, eftersom det under de senaste åren har fått flera uppgifter i anslutning till informationssystem och på ett övergripande sätt utvecklar informationstjänster inom trafik och transport. Därför kan det anses ändamålsenligt att överföra produktionen av informationstjänster på bolaget. 

Med tanke på tryggandet av de grundläggande fri - och rättigheterna, rättssäkerheten och kraven på god förvaltning kan också följande omständigheter anses vara. För det första finns bestämmelser om myndighetstillsynen över den uppgift som föreslås bli överförd till Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Oy i 178 § i lagen om transportservice, enligt vilken Transport- och kommunikationsverket är behörigt att övervaka efterlevnaden av lagen, det vill säga också de temporära bestämmelser som nu fogas till den. För det andra föreskrivs det i 159 a § 4 mom. om tjänsteansvar på det sätt som krävs enligt grundlagsutskottets etablerade utlåtandepraxis. Lagen om transportservice innehåller för närvarande flera bestämmelser som handlar om överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter. I fråga om fysiska personer finns bestämmelser om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar i anslutning till skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter i 203 § i lagens 23 kap., som gäller skötseln av myndighetsuppgifter. Lagen innehåller dessutom ett separat 25 kap. om överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra aktörer. Kapitlet behandlar särskilt specificerade uppgifter som kan överföras på privata eller offentliga tjänsteleverantörer. Bestämmelser om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar för uppgifter enligt det kapitlet finns i 210 §. Utöver detta innehåller lagen i olika kapitel specialbestämmelser där det föreskrivs om överföring av offentliga förvaltningsuppgifter till Trafikstyrningsbolaget Fintraffic Oy, och dessa bestämmelser har därtill separata bestämmelser om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar. Bestämmelserna gäller endast de uppgifter som anges i dem, och därför finns det skäl att föreskriva om tjänsteansvar också i denna proposition i fråga om uppgiften i fråga. 

De allmänna förvaltningslagarna tillämpas, med stöd av sina bestämmelser om tillämpningsområde, myndighetsdefinition eller skyldigheten för en enskild att betjäna på ett visst språk, även på enskilda när de fullgör offentliga förvaltningsuppgifter. Av betydelse kan också anses vara de krav enligt 138 § i lagen om transportservice som avser leverantörer av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster och som gäller i synnerhet leverantörernas tillförlitlighet och verksamhetsförutsättningar och personalens kompetens. 

Det föreslagna 159 a § 4 mom. om en överföring av förvaltningsuppgifter anses därmed inte vara problematiskt med tanke på 124 § i grundlagen. 

11.4  Lagstiftningsordning

På de grunder som anges ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.