2.1.1  2.1.1 Tullens uppgifter och organisation

Tullmyndigheten är underställd finansministeriet och har hela landet som sitt verksamhetsområde. Bestämmelser om Tullens uppgifter, interna behörighet och uppgiftsfördelning finns i lagen om Tullens organisation (960/2012), nedan tullorganisationslagen och i statsrådets förordning (1061/2012). Enligt lagens 2 § ska Tullen för det första sköta tullplaneringen och tullbeskattningen och enligt vad som föreskrivs särskilt verkställa punktbeskattning, momsbeskattning och annan beskattning samt utföra skattekontroll. Före år 2017 svarade Tullen för punkt- och bilbeskattningen i dess helhet. Enligt 2 § ska Tullen också sköta tullövervakningen av varor som importeras och exporteras och av utlandstrafiken, förhindra och avslöja tullbrott samt sköta andra tullåtgärder. Dessutom ska Tullen sköta statistikföringen av utrikeshandeln, annan statistikföring inom sitt verksamhetsområde och laboratorieundersökningar som behövs i Tullens uppgifter. Utöver de uppgifter som hänför sig till finansministeriets förvaltningsområde har Tullen också övervakningsuppgifter inom andra ministeriers förvaltningsområden, i första hand för att trygga hälsan, miljön och säkerheten. Tullen har också ett nära samarbete med polisen och Gränsbevakningsväsendet för att trygga den inre säkerheten.  

För sin huvuduppgift har Tullen tre enheter: utrikeshandels- och beskattningsavdelningen, bevakningsavdelningen och tullkontorsavdelningen. Utrikeshandels- och beskattningsavdelningen svarar för tullplanerings- och beskattningsuppgifter samt för statistikföring. Dessa uppgifter är organiserade i funktioner som verkar och leds nationellt. Bevakningsavdelningen svarar för kontrollverksamhet, förundersökning och annan tullbrottsbekämpning samt för styrning av Tullens övervakningsuppgifter i hela landet. Med tullövervakning avses åtgärder vilkas syfte är att säkerställa att den tullagstiftning och vid behov annan lagstiftning iakttas som ska tillämpas på varor som är föremål för övervakningsåtgärderna. Tullövervakningsfunktionerna består av trafik- och passagerarövervakning, upplagsövervakning samt varugranskning och kontrollgranskning. Övervakningsavdelningen svarar också för riskhantering, riskanalys, objektval och spaningsverksamhet. Tullkontorsavdelningen sköter Tullens övervakningsuppgifter, inklusive uppgifter som krävs för och stöder förundersökning, utfärdande av strafforder, in- och utresekontroller samt tullklarerings- och beskattningsuppgifter på lokal nivå. Till tullkontorsavdelningen hör nio tullar med sammanlagt 32 tullkontor. I och med att ärendena i allt större utsträckning hanteras elektroniskt har antalet kundbetjäningsställen minskat under de senaste åren. Dessutom har Tullen en förvaltningsavdelning, ett tullaboratorium till stöd för övervaknings- och beskattningsuppgifterna, en stabsenhet för juridiska och internationella ärenden, en avdelning för bevakning av statens intressen och rättigheter samt en enhet för intern revision. Närmare bestämmelser om bl.a. organisationen och enheterna finns i Tullens arbetsordning som publiceras i författningssamlingen (57/2013).  

EU:s tullagstiftning är baserad på Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, nedan tullkodexen. Tullkodexen kompletteras av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, nedan genomförandeförordningen och av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex, nedan den delegerade förordningen. Den nya tullkodexen, som i sin helhet ska tillämpas senast 2020, är en viktig del i det omfattande program för utveckling av tullverksamheten som pågår inom unionen. I programmet ingår utöver en totalrevidering av tullkodexen dessutom ett eTull-projekt vars syfte är att skapa en elektronisk tullmiljö. Deklarationssystemen kommer att successivt förnyas från 2018 till utgången av 2020. Tidtabellen för och innehållet i eTull-projektet kommer i fortsättningen att också styra utvecklingen av den nationella elektroniska miljön. Den nya tullagen som trädde i kraft den 1 maj 2016 (304/2016) innehåller nationella bestämmelser som kompletterar tullkodexen.  

I tullagen finns bestämmelser om tullens behörighet och administrativa befogenheter, om indrivning av tullskulder och om ändringssökande samt bestämmelser som kompletterar EU:s regelverk om uppbörd av tullskulder och om andra delområden. De befogenheter som föreskrivs i tullagen får utövas endast i samband med tullåtgärder, om inte något annat anges i tullagen. Befogenheterna avser t.ex. kontroll av varor och granskning av handlingar, stoppande och kontroll av fortskaffningsmedel, stoppande av personer samt genomsökning av personer och säkerhetsvisitation. Tullen har också rätt att övervaka att tullagstiftningen och annan lagstiftning iakttas på gränsövergångsställen på Finlands riksgräns. Tullen har rätt att kvarhålla en vara som inte har tullklarerats på behörigt sätt eller för att övervaka eller utreda förutsättningarna för införsel, utförsel, överföring eller transitering av varan. I lagen om brottsbekämpning inom Tullen (623/2015), nedan tullbrottsbekämpningslagen, föreskrivs närmare om förhindrande, avslöjande och utredning av tullbrott samt om väckande av åtal mot personer som misstänks för tullbrott. I lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen (639/2015), nedan tullregisterlagen, föreskrivs om Tullens informationssystem och övriga personregister samt om Tullens rätt att få person- och övriga uppgifter.  

Tulluppbörden inbringade år 2015 sammanlagt cirka 10,4 miljarder euro, varav 2,4 miljarder euro i mervärdesskatt, 6,8 miljarder euro i punktskatter och 0,9 miljarder euro i bilskatt. Uppskattningsvis 99 procent av mervärdesskatten härrörde från cirka 22 000 företag som införts i momsregistret. Tullskatter och andra avgifter inbringade 0,3 miljarder euro. Tullens skatteuppbörd inbringade sammanlagt cirka en fjärdedel av alla statliga skatter och inkomster av skattenatur. År 2015 fattade Tullen cirka 794 000 förtullningsbeslut på basis av kundernas tulldeklarationer. Uppskattningsvis 42,7 procent av besluten gällde enskilda personer och andra importörer som inte införts i momsregistret. År 2016 tog Tullen ut mervärdesskatt till ett belopp av 2,4 miljarder euro. Tullen fattade år 2014 cirka 4 700 återbäringsbeslut och cirka 4 500 rättelse- och efterbeskattningsbeslut. Återbäringsbesluten innebar att kundernas beskattning minskade med cirka 33 miljoner euro, varav mindre än 8 miljoner de facto återbetalades till kunderna. Andelen som inte återbetalades beror på 100 § i mervärdesskattelagen (1501/1993), nedan momslagen, enligt vilken skatt inte återbärs om den har kunnat dras av vid momsbeskattningen.  

I slutet av 2015 hade Tullen 2 212 anställda. Den 1 januari 2017 förflyttades 198 tjänstemän till Skatteförvaltningen i samband med överföringen av punkt- och bilbeskattningen. Tullen har inga heltidsanställda för momsbeskattningen av import. Arbetstid som används för momsbeskattning registreras inte separat i Tullens arbetstidsuppföljning.  

2.1.2  2.1.2 Skatteförvaltningens uppgifter och organisation

Skatteförvaltningen är liksom Tullen en myndighet som lyder under finansministeriet och vars verksamhetsområde omfattar hela landet. Skatteförvaltningens uppgift är enligt lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) att verkställa beskattningen, utöva skattekontroll, uppbära, driva in och redovisa skatter och avgifter samt att bevaka skattetagarnas rätt enligt vad som föreskrivs särskilt. Skatteförvaltningen ska enligt lagen främja en riktig och enhetlig beskattning samt utveckla sin förmåga att tillhandahålla tjänster. Skatteförvaltningen ska också fullgöra de utrednings-, försöks-, uppföljnings- och planeringsuppgifter samt de andra uppgifter som finansministeriet ålägger den eller som den har enligt särskilda bestämmelser eller föreskrifter.  

Skatteförvaltningen redovisar skatter till staten och övriga skattetagare, dvs. kommunerna, församlingarna, Folkpensionsanstalten och skogsvårdsföreningarna. I lagen om Skatteförvaltningen föreskrivs om de beskattningskostnader som ska tas ut hos kommunerna, den evangelisk-lutherska kyrkan och Folkpensionsanstalten. Staten ser till att beskattningskostnaderna betalas. Dessa utgörs av de omkostnader för Skatteförvaltningen som anges i den ordinarie statsbudgeten och justeras på grundval av bokslutet för det föregående året. Vid kostnadsberäkningen beaktas även momsutgifterna i anslutning till Skatteförvaltningens ovan nämnda utgifter. Av de årliga kostnaderna tar staten ut sammanlagt 30,8 procent av kommunerna, 3,4 procent av den evangelisk-lutherska kyrkans församlingar och 5,9 procent av Folkpensionsanstalten. Efter överföringen av punkt- och bilbeskattningsuppgifterna den 1 januari 2017 är motsvarande siffror 29,9, 3,3 och 5,7 procent dvs. sammalagt 1,2 procentenheter mindre. Skattetagarnas beskattningskostnader påverkas av antalet skatteslag och utfallet per skattetagare.  

I statsrådets förordning om enheter inom Skatteförvaltningen (563/2010) finns bestämmelser om enheterna inom Skatteförvaltningen, deras verksamhetsområden och huvudsakliga uppgifter. Närmare bestämmelser finns i Skatteförvaltningens arbetsordning som publiceras i författningssamlingen (1726/2015, i kraft den 1 januari 2016). Beskattningsarbetet är inom Skatteförvaltningen indelat i tre huvudsakliga ansvarsområden, dvs. personbeskattning, företagsbeskattning och skatteuppbörd. Varje ansvarsområde har en styrnings- och utvecklingsenhet i Helsingfors medan de egentliga beskattningsuppgifterna sköts av enheter runtom i Finland. Verkställandet av beskattningen stöds av stabs- och rättsenheten som stöder generaldirektörens och ledningsgruppernas arbete, av förvaltningsenheten, informationsförvaltningsenheten, kommunikationsenheten och av enheten för intern revision. Enheten för utredning av grå ekonomi främjar i samarbete med andra myndigheter bekämpningen av grå ekonomi. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt bevakar skattetagarnas intressen vid beskattningen och vid ändringssökande som gäller beskattningen samt för skattetagarnas talan i egenskap av part i beskattningsärenden. Samtliga enheter har hela landet som sitt verksamhetsområde. Skatteförvaltningen har 52 kontor som betjänar kunder på olika håll i landet, inklusive Åland. Dessutom betjänar Skatteförvaltningen besökskunder på 46 samservicekontor som upprätthålls i samråd med andra myndigheter. Inom Skatteförvaltningen pågår Valmis-projektet som ansvarar för att beskattningens operativa datasystem ersätts med färdigprogram och i samarbete med de andra enheterna planerar nya verksamhetsmodeller och -processer samt ansvarar för att de tas i bruk. Skatteförvaltningen hade 5 089 personer i sin anställning i slutet av 2015. Från Skatteförvaltningen oavhängiga organ är centralskattenämnden som ger förhandsavgöranden och skatterättelsenämnden som behandlar rättelseyrkanden.  

Skatteförvaltningen övervakar beskattningsprocessens samtliga delområden. Övervakningen innefattar förutom verkställandet av beskattningen bland annat ställningen som skattskyldig, uppföljning av att registrerings-, deklarations- och betalningsskyldigheterna fullgörs samt handledning och rådgivning. Övervakningen inriktas i huvudsak på företagens omsättning och penningflöden. I enskilda fall baseras den på en övergripande bedömning av skatteriskerna. Efter att en riskkund har identifierats kan olika åtgärder vidtas i fråga om kundens verksamhet: återbetalningen av negativ mervärdesskatt som kunden deklarerat kan stoppas, kundens deklarationer kan granskas av en tjänsteman innan de godkänns och hos kunden kan göras ett inspektionsbesök eller en skattekontroll. Skattegranskningen kan kombineras med en omfattande granskning av bokföring och varulager. När det gäller brottsutredning har Skatteförvaltningen inte någon självständig behörighet. Skatteförvaltningen ber polisen undersöka saken om den i samband med övervakningen eller granskningen upptäcker brott i anslutning till beskattningen.  

Enligt statsminister Juha Sipiläs regeringsprogram ska regeringen i fråga om Skatteförvaltningens skatteuppbörd genomföra reformer för att förenhetliga och förenkla beskattnings- och uppbördsförfarandet och likaså besvärsförfarandet och påföljdssystemet samt för att främja elektroniska förfaranden och realtidsbeskattning. Målet är att effektivisera Skatteförvaltningens verksamhet, förbättra de skattskyldigas rättssäkerhet och tillgång till information och minska den administrativa bördan. De reformer som gäller förfarandet är det mest ändamålsenligt att genomföra parallellt med Valmis-projektet som syftar till att förnya Skatteförvaltningens datasystem. Beskattningsfunktionerna och de olika slag av skatter som Skatteförvaltningen tar ut överförs åren 2016—2019 successivt till det nya datasystemet. I den första fasen som trädde i kraft den 1 januari 2017 samordnas och revideras procedurbestämmelserna om skatter som ska betalas på eget initiativ genom att de sammanställs i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016), nedan skatteinitiativlagen. I skatteinitiativlagen finns allmänna procedurbestämmelser om skatter som ska betalas på eget initiativ, exempelvis om deklaration, betalning, påförande och ändringssökande i fråga om mervärdesskatt och arbetsgivarprestationer. I respektive skattelagar föreskrivs om förfarandena och de särskilda förfarandena i samband med skatter och avgifter. Skatteinitiativlagen är uppbyggd på motsvarande sätt som lagen om beskattningsförfarande. Dessutom har den första fasen av den totalrevidering som gäller lagstiftningen om skatteuppbörd genomförts, i och med att bestämmelserna om betalning, återbetalning och indrivning av alla skatter och avgifter som uppbärs av Skatteförvaltningen har sammanställts i den nya lagen om skatteuppbörd (769/2016).  

Bestämmelser om handlingar som gäller en enskild skattskyldig och som för verkställande av beskattning har lämnats till Skatteförvaltningen eller satts upp inom den finns i lagen om offentlighet i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999), nedan skatteoffentlighetslagen. 

Skatteförvaltningen samlade 2015 in sammanlagt 55,1 miljarder euro i skatter. Av detta belopp redovisades till staten 28,7 miljarder, vilket utgjorde cirka två tredjedelar av alla statsskatter och avgifter av skattenatur. Skatteförvaltningen tog ut 14,2 miljarder euro i mervärdesskatt som i sin helhet redovisades till staten. Vid utgången av år 2015 hade cirka 575 000 skattskyldiga införts i momsregistret. Av dem tillämpade 49 procent en deklarationsperiod på ett år, 46 procent en deklarationsperiod på en månad och 5 procent en deklarationsperiod på ett kvartal. Cirka 1,3 procent av mervärdesskatten för åren 2014 och 2015 betalades inte i tid. År 2016 tog Skatteförvaltningen ut 14,7 miljarder euro i mervärdesskatt. 

2.1.3  2.1.3 EU:s lagstiftning om momsbeskattning av import

I rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan momsdirektivet, föreskrivs om ett momssystem som ska tillämpas inom Europeiska unionen. Mervärdesskatt ska betalas för försäljning av varor och tjänster inom landets territorium, för gemenskapsinterna förvärv av varor samt för import av varor. Mervärdesskatten är en allmän konsumtionsskatt som tas ut på konsumtion i medlemsstaterna. Försäljning av varor ut ur en medlemsstat, dvs. försäljning och export inom gemenskapen, är därför befriad från skatt medan inköp av varor till en medlemsstat, dvs. förvärv och import till gemenskapen, ska beskattas.  

I samband med tillkomsten den inre marknaden slopades från och med år 1993 gränsformaliteterna i varuhandeln mellan EU:s medlemsstater. På den inre marknaden tillämpas inga tullbestämmelser och beskattningen av varuimport har ersatts så att inköp och leveranser av varor från andra medlemsstater beskattas i samband med beskattningen i mottagarlandet och genom övervakning av gränsöverskridande transaktioner så att uppgifterna i säljarnas respektive köparnas deklarationer jämförs med varandra (VIES-systemet). Begreppet import av varor avser enbart import från tredjeländer och tredje territorier utanför EU:s skatteområde. I direktivet föreskrivs om begreppet import av varor, om den medlemsstat där skatten ska betalas, om den beskattningsgrundande händelse och den tidpunkt då mervärdesskatten blir utkrävbar, om beskattningsunderlaget, om valutaomräkning, om tullager och om avdrag av mervärdesskatt på import. Dessa bestämmelser är, med undantag för de som gäller avdrag, i väsentliga avseenden baserade EU:s tullagstiftning. Exempelvis för import av varor ska beskattningsunderlaget enligt direktivet utgöras av det värde som i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser fastställts som tullvärdet.  

Mervärdesskatt ska vid import betalas av den person som har utsetts till eller godtagits som betalningsskyldig av den medlemsstat till vilken varorna importeras. Enligt momsdirektivets artikel 260 ska medlemsstaterna fastställa närmare regler för deklarationen när det gäller import av varor. Enligt det första stycket i artikel 211 ska medlemsstaterna fastställa närmare regler för betalning av mervärdesskatt vid import av varor. Enligt momsdirektivet får sålunda medlemsstaterna själva bestämma reglerna för hur och när momsdeklarationer ska upprättas och momsen betalas. Varken direktivet eller EU:s tullagstiftning reglerar frågan om utlämnande av varor från tullkontroll ska sammankopplas med betalning av mervärdesskatt eller inte. 

Enligt det andra stycket i momsdirektivets artikel 211 får medlemsstaterna bl.a. föreskriva att mervärdesskatt som ska betalas på import av varor vilken företas av beskattningsbara personer, av betalningsskyldiga eller av vissa kategorier av dessa båda inte behöver betalas vid tidpunkten för importen, under förutsättning att skatten anges som sådan i den momsdeklaration som ska lämnas enligt artikel 250, dvs. den normala skattedeklarationen av alla beskattningsbara affärstransaktioner och avdrag. Enligt den sist nämnda artikeln ska varje beskattningsbar person inge en momsdeklaration som innehåller alla uppgifter som behövs för att beräkna den skatt som är utkrävbar och de avdrag som ska göras, däribland och i den mån det är nödvändigt för att fastställa beräkningsgrunden, det sammanlagda beloppet för de transaktioner som hänför sig till skatten och avdraget i fråga samt beloppet för de transaktioner som är undantagna från skatteplikt. Enligt det andra stycket i artikel 211 får medlemsstaterna sålunda tillämpa ett system som innebär att de skatter som ska betalas på import av varor på eget initiativ deklareras och betalas enligt en normal skattedeklaration på samma sätt som övriga skatter och avdrag. Detta förfarande kan kallas uppskovsförfarandet. Bestämmelsen ska anses gälla endast personer som bedriver momspliktig näringsverksamhet samt personer som är skattskyldiga i hemlandet.  

Med begreppet beskattningsgrundande händelse avses enligt momsdirektivet den händelse genom vilken de rättsliga villkoren för att mervärdesskatt ska bli utkrävbar är uppfyllda. Med begreppet mervärdesskattens utkrävbarhet avses att staten enligt lag får rätt att vid en given tidpunkt kräva skatt från den person som är betalningsskyldig för skatten. Detta hindrar inte att betalningstidpunkten får skjutas upp. Vid import ska den beskattningsgrundande händelsen anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar vid den tidpunkt då importen av varorna äger rum. Om varorna vid införseln till gemenskapen har hänförts till något av de förfaranden eller någon av de situationer som det hänvisas till i direktivets artikel 71 ska den beskattningsgrundade händelsen anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar först när varorna upphör att omfattas av något av dessa förfaranden eller situationer. Om de importerade varorna är föremål för tullar, jordbruksavgifter eller avgifter med motsvarande verkan, ska den beskattningsgrundande händelsen anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar när den avgiftsgrundande händelsen för dessa tullar och avgifter inträffar respektive när tullarna eller avgifterna blir utkrävbara. Om de importerade varorna inte är föremål för tullar eller avgifter ska medlemsstaterna tillämpa gällande tullbestämmelser. Dessa bestämmelser ska anses betyda att den beskattningsgrundande händelsen inträffar och mervärdesskatten blir utkrävbar då en tullskuld uppkommer enligt tullagstiftningen. Endast de tullförfaranden som räknas upp i direktivet innebär emellertid vid import att den beskattningsbara händelsen och skattens utkrävbarhet senareläggs. I tullkodexens artiklar 77—79 och 85 föreskrivs om tullskuld. En tullskuld uppkommer i regel vid den tidpunkt då en tulldeklaration för varor som övergått till fri omsättning eller som delvis omfattas av tullfrihet godtas. Avdragsrätt uppkommer däremot då en fordran som avser avdragbar skatt uppkommer. Importskatten ska således hänföras till samma månad som avdraget, på motsvarande sätt som i fråga om gemenskapsinterna förvärv. På importen tas i så fall inte ut någon skatt om varan har importerats för ett ändamål som i sin helhet är avdragbart.  

Enligt momsdirektivets artikel 178 ska en beskattningsbar person för att få utöva sin rätt till avdrag inneha ett importdokument som uppger personen som mottagare eller importör och anger, eller medger beräkning av, den mervärdesskatt som ska betalas. För att den skattskyldige ska kunna göra avdrag till rätt belopp ska han eller hon hänföra avdraget till den månad då förtullningsbeslutet fastställs. Enligt direktivet ska varje beskattningsbar person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt betala nettobeloppet av denna skatt när den momsdeklaration som avses i artikel 250 lämnas. Medlemsstaterna få dock fastställa en annan förfallodag för betalning av detta belopp eller begära preliminär betalning. Momsdeklarationen ska lämnas inom en av medlemsstaterna fastställd tidsperiod. Denna får inte vara längre än två månader efter utgången av varje beskattningsperiod.  

Uppskovsförfarandet ändrar inte det faktum att bestämmelserna om beskattning av varuimport i väsentliga avseenden är baserade på EU:s tullagstiftning och inte heller det faktum att på import av varor ska tillämpas tullformaliteter enligt EU:s tullagstiftning. Beskattningen av import skiljer sig trots tillämpningen av förfarandet med senarelagd beskattning från beskattningen på den inre marknaden även i det avseendet att den inre marknadens VIES-system inte kan tillämpas på import. 

2.1.4  2.1.4 Finsk lagstiftning och praxis som gäller momsbeskattning av import

Importbegreppet och skattemyndigheten 

Enligt momslagen ska mervärdesskatt betalas på rörelsemässig försäljning av varor och tjänster i Finland, på import av varor i Finland och på gemenskapsinterna varuförvärv. Med import av varor avses införsel av varor till gemenskapen, dvs. till det momsområde som avses i Europeiska unionens lagstiftning.  

Importen sker i Finland om varan är i Finland när den införs till gemenskapen. Då en vara vid införsel till EU:s tullområde emellertid hänförs till något av följande förfaranden, anses varuimporten ske i Finland om varan är i Finland när den upphör att omfattas av något av följande förfaranden: 1) tillfällig lagring enligt artikel 144 i tullkodexen, 2) förfarande för lagring enligt artikel 237 i tullkodexen, 3) förfarande för aktiv förädling enligt artikel 256 i tullkodexen, 4) förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar enligt artikel 250 i tullkodexen och 5) förfarande för extern transitering enligt artikel 226 i tullkodexen. Detta ska tillämpas också på varor som införs från EU:s tullområde men från området utanför gemenskapen, då varorna har hänförts till något av de fyra förstnämnda förfarandena eller till sådant förfarande för intern transitering som avses i artikel 227.  

Tullen ansvarar för momsbeskattningen av importerade varor och utövar tillsyn över beskattningen.  

På momsbeskattningen av varuimport tillämpas inte bestämmelser som gäller Tullen, om inte så föreskrivs i momslagen. I fråga om förfarandet vid import av varor, betalning, återbäring och återindrivning av skatt samt även om annat förfarande, om uppskov med betalning av skatt, skatteförhöjning, felavgift, efterbeskattning och sökande av ändring samt om sekretess i fråga om uppgifter och om utlämnande och erhållande av sekretessbelagda uppgifter gäller, om inte något annat föreskrivs i momslagen, i tillämpliga delar vad som i tullagstiftningen föreskrivs om tull. På mervärdesskatt som uppbärs för import tillämpas inte skatteinitiativlagen och lagen om skatteuppbörd. 

Skattskyldighet och skatteansvar  

Enligt momslagen är den deklarant som avses i artikel 5.15 i tullkodexen skyldig att betala skatt på införsel av en vara. Detta tillämpas även på den som har ställning av deklarant om importen sker från EU:s tullområde till gemenskapen. Med deklarant avses enligt tullkodexen bland annat en person som inger en tulldeklaration i eget namn eller den person i vars namn en sådan deklaration eller en sådan anmälan inges. Om en deklaration inges av ett tullombud i eget namn för sin huvudmans räkning, är ett sådant indirekt ombud således deklarant och därmed skattskyldig för importen. Ansvarig för betalningen av skatten är också den som enligt artiklarna 77—80 eller 83—88 i tullkodexen är skyldig att betala den tullskuld som uppkommit. Köparen är skyldig att betala skatten på en vara som sålts på tullauktion.  

Uppkomsten av skattebetalningsskyldighet 

På tidpunkten för uppkomsten av skyldighet att betala skatt ska enligt momslagen tillämpas artiklarna 77—80 och 83—88 om tidpunkten för uppkomsten av tullskuld. Betalningsskyldigheten uppkommer således i regel då en tulldeklaration godtas för varor som övergått till fri omsättning eller till ett förfarande för tillfällig införsel.  

Skattegrund 

Grunden för den mervärdesskatt som ska betalas för införsel av varor är det tullvärde som bestäms enligt EU:s tullagstiftning, utökat med skatter, tullar, importavgifter och övriga avgifter som ska uppbäras till staten och EU med anledning av importen av varan, med undantag för mervärdesskatt samt transport- och övriga importrelaterade kostnader till den första destinationen i Finland eller till annan känd destinationsort inom EU:s territorium. I momslagen föreskrivs också om ett antal andra undantag i fråga om tullvärdet. Skattegrunden för en vara som sålts på tullauktion är varans auktionspris.  

Skattefrihet 

Enligt momslagens 94—95 e § är importen av vissa varor skattefri. Det är för det första fråga om varor som i Finland får säljas skattefritt. Skattefria är regel också varor som enligt tullagstiftningen får importeras tullfritt. Importen av en vara är skattefri också om importtransporten av varan upphör i en annan medlemsstat och om varan vid gemenskapsintern försäljning är skattefri och importören är en näringsidkare. I lagen föreskrivs dessutom om skattefrihet i vissa andra fall.  

Kreditkunder 

Kreditkund är i detta sammanhang benämning på en kund som har getts möjlighet att ställa en samlad garanti och beviljats betalningsanstånd. Det kan också finnas kreditkunder som inte har beviljats betalningsanstånd, eftersom de inte har varor som övergår till fri omsättning. Det lönar sig för en importör att ansöka om dessa tillstånd om importören bedriver regelbunden och ekonomiskt betydande import. Vid utgången av år 2015 var antalet kreditkunder 2 087. En samlad garanti kan kombineras med garantier för import, temporär lagring och andra särskilda förfaranden, exempelvis för transitering. Av en samlad garanti för import reserveras i samband med förtullningen en garanti som motsvarar tullskulden. Enligt tullens riktlinjer ska från och med maj 2016 inte längre i första hand av en samlad garanti reserveras en andel för momskulden, om detta inte är nödvändigt för att säkerställa indrivningen. Före maj 2016 reserverades för mervärdesskatteskulden beroende på aktörens garantiklass 0—100 procent. För lagring reserveras av den samlade garantin, beroende på lagerhållarens garantiklass, 0—50 procent för momsvaret. Med tanke på särskild användning och förädling reserveras inte garanti för momsvaret, om detta inte behövs för att säkerställa indrivningen.  

Som garantier kan godkännas till exempel bankgaranti, fastighetsinteckning eller pantsättning av värdepapper eller bankkonton. En koncern kan på samtliga koncernföretags vägnar ställa endast en gemensam säkerhet. Tullen gör en säkerhetsprövning för att säkerställa att en kund kommer att betala tullar och eventuella andra skatter och avgifter till rätt belopp och i rätt tid samt att ingen kommer åt att missbruka systemet samt för att säkerställa att unionens lagstiftning efterlevs. Säkerhetssystemet stoppar tullklareringen om en kund inte har tillräckliga säkerheter. Tullen har sällan blivit tvungen att realisera en säkerhet. År 2014 realiserades säkerheter i nio fall. Det var då fråga om säkerheter för tull, mervärdesskatt och punktskatt. Tullens utestående moms- och tullfordringar utgjorde år 2015 cirka 0,09 procent och år 2014 cirka 0,36 procent av uppbörden.  

Deklarationsskyldighet och fastställande av skatt 

Momsbeskattningen baseras på en tulldeklaration som enligt tullkodexen ska lämnas in till Tullen. Genom tulldeklarationen hänförs en vara till ett visst tullförfarande och vid behov meddelas samtidigt att särskilda arrangemang eventuellt behöver tillämpas. Tullförfarandena är övergång till fri omsättning, särskilt förfarande och export. Särskilda förfaranden är bland annat tullagerförfarande, aktiv förädling och temporär import.  

En tulldeklaration kan lämnas in via webbimporttjänsten, med ett administrativt enhetsdokument dvs. med en SAD-blankett i pappersform, med ett elektroniskt EDI-meddelande eller i vissa fall muntligt. Uppskattningsvis 95 procent av tulldeklarationerna lämnas in elektroniskt. Av de elektroniska deklarationerna lämnas 65 procent som EDI-meddelanden och via direkt meddelandedeklarering. Resten av de elektroniska deklarationerna lämnas in via Tullens webbtjänst. För EDI-meddelanden förutsätts tillstånd som beviljas av Tullen. Kompletterande handlingar, exempelvis fakturor, som förutsätts för tillämpning av bestämmelserna om tullförfarande, ska vara i deklarantens besittning och stå till tullmyndigheternas förfogande då tulldeklarationen lämnas in.  

Importören kan ansöka om Tullens tillstånd för regelbunden användning av förenklade tulldeklarationer och andra förfaranden som förenklar import. En förutsättning för ett sådant tillstånd är att importören uppfyller de i tullkodexen angivna AEO-kriterierna för godkända ekonomiska aktörer. Kriterierna gäller tullkraven samt hantering av kommersiell information och transportinformation. Tillståndshavaren kan lämna en importdeklaration som saknar vissa uppgifter och bilagor och komplettera den i ett senare skede. Tidfristen för kompletteringar anges i tillståndet. En kompletterande deklaration kan lämnas in också per försändelse eller periodvis. År 2015 tillämpade 74 kunder periodförtullningsförfarandet. I början av en period lämnas en förenklad deklaration. Under perioden lämnas varorna ut mot det nämnda dokumentet som i allmänhet är en fraktsedel med vederbörliga anteckningar. Efter perioden lämnas en kompletterande, sammanfattande tulldeklaration över alla varupartier som importerats under perioden. Om varorna förtullas är periodens längd en vecka men om endast mervärdesskatt uppbärs för varorna är perioden en månad. En kompletterande deklaration ska lämnas inom 10 dagar efter periodens utgång. Förtullningsbeslutet fattas sålunda vid periodförtullning i allmänhet den andra veckan efter utlämningsveckan eller, om tull inte uppbärs, den andra veckan efter utlämningsmånaden. En AEO-aktör kan få tillstånd också för deklarering som innebär att varornas övergång till fri omsättning sker så att varorna bokförs efter att de anlänt till deklarantens lokaler. Tidpunkten för denna anteckning är densamma som tidpunkten då tulldeklarationen godtas. Också i detta fall ska en kompletterande deklaration lämnas per försändelse eller periodvis inom den i tillståndet angivna tiden som räknas från bokföringen. 

Enligt tullagen bestämmer Tullen tullbeloppet och enligt momslagen sålunda också mervärdesskattens belopp utifrån deklarationen eller de uppgifter som Tullen på annat sätt har fått ett skaffat. Om en tulldeklaration inte har lämnats eller om den inte ens kompletterad kan läggas till grund för bestämmande av tull, ska tullen bestämmas enligt uppskattning. I tullbeslutet ska grunderna för uppskattningen anges. Om en omständighet eller en åtgärd har getts en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, ska vid förtullningen förfaras som om den riktiga formen hade använts.  

Tulldeklarationen behandlas enligt Tullens integrerade importförtullningssystem, dvs. ITU-systemet. Tullens process för momsbeskattning av import är i praktiken helt automatiserad. I tulldeklarationen ska i vissa fall uppges också grunden för mervärdesskatten, utan tull och punktskatt som tas ut hos en kontantkund eller andra avgifter som tas ut i samband med import och läggs till av systemet eller av en tulltjänsteman. Systemet startar förtullningsförfarandet för importerade varor, räknar ut förtullningsvärdet och tullbeloppen samt mervärdesskatten och andra nationella skatter. Vidare klarlägger det förutsättningarna för övergång till fri omsättning och för eventuell säkerhetsreservering. Vid beräkningen av mervärdesskatt och tullbelopp beaktar systemet bestämmelserna om minst skatt och tullbelopp som uppbärs. Det minsta momsbeloppet som uppbärs är 5 euro.  

ITU-systemet sänder uppgifter om moms- och tullbelopp till Tullens reskontrasystem. Till tulldeklaranten, dvs. till det indirekta eller direkta ombudet då detta är deklarant, sänds samtidigt via ITU-systemet ett förtullningsbeslut med uppgifter om tull- och skatteskulden. Andra än kreditkunder får förtullningsbeslutet endast som ett pdf-dokument, medan Tullens keditkunder får beslutet både som ett pdf-dokument och som ett meddelande, i samband med meddelandedeklarering. Av en kreditkunds generella säkerhet reserveras, beroende på kundens säkerhetsklass, en andel på 0—100 procent. När skulden är betald sänder reskontrasystemet ett meddelande om saken till säkerhetssystemet varefter säkerheten frigörs.  

Skattebetalning 

Tull och sålunda också mervärdesskatt på import ska i regel betalas inom tio dagar från det att förtullningsbeslutet fastställts. Importören kan dock under de förutsättningar som nämns i tullkodexen ansöka om betalningsanstånd hos Tullen. Tillståndshavaren får då en betalningstid på cirka en månad för tull, moms och andra avgifter och varorna lämnas ut till tillståndshavaren innan tullen, momsen och avgifterna är betalda. En förutsättning är att tillståndshavaren ställer säkerhet för tullen. Utöver förtullningsbeslutet ger Tullen kreditkunder en specifikation av skatterna och avgifterna på de varor som lämnats ut per vecka, den tredje veckan efter utlämningsveckan. Periodspecifikationen är juridiskt sett inte en faktura, men utifrån den kan kunden som en summa betala de tullar, skatter och avgifter som förfaller till betalning samtidigt. Över 95 procent av kreditkunderna deklarerar import på sedvanligt sätt per importparti. Förtullningsbesluten fattas då i allmänhet direkt efter utlämningsbesluten. Förfallodagen i fråga om ett förtullningsbeslut fastställs till fredagen den fjärde veckan efter utlämningsveckan. Också vid tillämpning av det förenklade förfarandet med perioddeklaration innebär detta att de importskatter som ska betalas den vecka då varorna lämnas ut förfaller till betalning fredagen den fjärde veckan efter utlämningsveckan, dvs. tio dagar efter dateringen av den veckans periodspecifikation. Om perioden för en kund som tillämpar periodförfarandet är en månad ska mervärdesskatten på varor som utlämnats under denna tid betalas fredagen den fjärde veckan efter den månaden. Betalningsanstånd kan beviljas också separat för varje importtullbelopp och således för varje momsbelopp.  

Dröjsmålspåföljder 

Enligt momslagen ska på dröjsmålspåföljder i fråga om skatt som ska betalas för införsel av varor tillämpas bestämmelserna i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995), nedan lagen om förseningsränta. Räntebestämmelserna i tullagstiftningen är således inte tillämpliga. I samband med efterbeskattning ska skattetillägg dock för enkelhetens skull beräknas för den period för vilken räntan debiteras enligt artikel 114.2 i tullkodexen. Om anstånd beviljas för betalningen av importskatt debiteras en ränta som motsvarar förseningsränta enligt 4 § i lagen om förseningsränta.  

Övervakning och efteruppbörd 

Processen när det gäller momsbeskattning och skattekontroll har ett nära samband med tullklarering och övervakning samt med tullförfarandena. Tullövervakningen består av förhandsövervakning, realtidsövervakning och efterhandsövervakning. Övervakningen sker framför allt i form av förhandsövervakning och Tullens kundförhållanden är sålunda tillståndsbaserade och bygger på olika former av kompanjonskap och kreditförhållanden, vilket innebär att kundernas processer undersöks och att kunder som valts utifrån riskanalyser kontrolleras. Vid landets gränser övervakas fordons-, passagerar- och varutrafiken i realtid samt kontrolleras importdeklarationer som upprättats på förhand. Dessutom gör tullen efterkontroller av företag, varor och lager samt kontrollerar olika kundkategoriers tillstånd och status. Avsikten med realtidsövervakningen och lagerövervakningen är att varor olovligt eller skattefritt övergår till fri omsättning under transporter och från lager. Den årliga inspektionsplanen baseras på riskanalyser som är gemensamma för tullklareringen och momsbeskattningen. Momskontroller sammankopplas med tullkontroller och andra handelspolitiska åtgärder. I samband med efterhandsgranskningen av företag granskas deras bokföringsmaterial. Sådana granskningar kan också avse varulager och efterlevnaden av tillståndsvillkor. För att förhindra och avslöja brott utnyttjar Tullen sina befogenheter enligt lagen om brottsbekämpning inom Tullen, medan den vid undersökning av tullbrott tillämpar förundersökningslagen och tvångsmedelslagen.  

Åren 2012—2015 inbringade efteruppbörden av mervärdesskatt årligen 130—170 miljoner euro.  

Enligt artikel 103 i tullkodexen ska gäldenären inte underrättas om någon tullskuld efter utgången av en period om tre år efter den dag då tullskulden uppkom. När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska tullskulden enligt tullagen delges fem år efter det att den uppkom.  

Skatteförhöjning och felavgift 

Enligt momslagens 101 § ska tullagstiftningens bestämmelser om tullförhöjning och felavgift tillämpas också på mervärdesskatt på import.  

Enligt tullagen får Tullen höja den tull som påförts eller ska påföras med  

1) minst 50 och högst 2 500 euro, om en tulldeklaration eller en annan uppgift eller handling som enligt vad som föreskrivs ska lämnas för tullbeskattningen eller som Tullen begärt har lämnats efter föreskriven eller förelagd tid,  

2) högst 3 500 euro, om den skyldighet som avses i 1 mom. fullgörs först efter Tullens uppmaning, 

3) högst 30 procent, om en ofullständig eller felaktig tulldeklaration eller annan uppgift eller handling som avses i 1 mom. har lämnats in eller om deklarationsskyldigheten helt eller delvis har försummats,  

4) högst 100 procent, om en ofullständig eller felaktig tulldeklaration eller annan uppgift eller handling som avses i 1 mom. har lämnats in eller om deklarationsskyldigheten med uppsåt eller av oaktsamhet helt eller delvis har försummats, och förfarandet hade kunnat leda till att tull inte hade bestämts, 

5) 100 procent, om en person som kommer till landet med uppsåt eller av grov oaktsamhet försummat sin deklarationsskyldighet när personen fört in eller försökt föra in en större mängd varor tullfritt till landet än vad han eller hon har rätt till och om ärendet inte ska behandlas som tullbrott. 

Om den gärning eller försummelse som avses i 1 mom. har gällt endast en del av varorna, påförs höjning endast i fråga om dessa varor. 

I sådana situationer som räknas upp i tullagen kan Tullen också påföra felavgift till exempel om en försening som avses ovan i 1 eller 2 punkten gäller ett tullförfarande där tull inte bestäms eller där tullbeloppet är obetydligt och tullhöjning inte har bestämts, minst 50 och högst 3 500 euro, om en ofullständig felaktighet eller försummelse som avses ovan i 3 eller 4 punkten gäller ett tullförfarande där tull inte bestäms eller där tullbeloppet är obetydligt och tullhöjning inte har bestämts, eller om en ofullständig eller felaktig uppgift eller handling har lämnats i ett ansökningsförfarande eller i avsikt att få tullförmån minst 50 och högst 15 000 euro.  

Bestämmandet av en tullhöjning och felavgift grundar sig på en helhetsbedömning. Vid bedömningen av beloppet ska beaktas hur klandervärt förfarandet har varit, huruvida det har upprepats och gärningsmannens ekonomiska ställning. Vid bedömningen ska dessutom tas hänsyn till den vinning som eftersträvats eller den skada som orsakats genom förfarandet, om dessa kan anges, samt gärningsmannens samarbete med Tullen för att utreda ärendet. Tullhöjning eller felavgift bestäms inte om gärningen eller försummelsen som helhet betraktad är obetydlig eller påförande av tullhöjning eller felavgift i övrigt ska betraktas som uppenbart oskäligt.  

En tullhöjning och en felavgift förblir i kraft trots att tullskulden upphör eller tullen återbetalas, om de orsaker som ligger till grund för påförandet av tullhöjningen eller felavgiften kvarstår. 

Förhandsavgörande 

Enligt momslagen kan Tullen på ansökan av en kund ge ett förhandsavgörande om mervärdesskatt på varuimport. I fråga om meddelande av förhandsavgörande och avgörandets giltighet gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om Skatteförvaltningens förhandsavgöranden. 

Ändringssökande och återbäringsränta 

Omprövning av Tullens beslut får begäras hos Tullen. Tullens tullombud har rätt att på statens vägnar begära omprövning av Tullens beslut. Ett tullombud får begära omprövning endast när ombudet anser att det behövs med avseende på lagens tillämpning i andra likadana fall eller för en enhetlig beskattnings- eller rättspraxis, eller när ärendet är ekonomiskt betydelsefullt eller om bevakningen av statens rätt annars kräver det. Tidsfristen för begäran om omprövning i ärenden som gäller bestämmande av tull, återbetalning av tull eller eftergift av tull är tre år från delfåendet av tullskulden, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslut om återbetalning eller eftergift av tull. Tidsfristen i andra ärenden än de som gäller bestämmande av tull, återbetalning av tull eller eftergift av tull är 30 dagar från delfåendet av beslutet. Tidsfristen för ett tullombud är 30 dagar från beslutet. Omprövningsbegäran ska lämnas till Tullen inom den föreskrivna tiden. Omprövningsbegäran ska behandlas utan ogrundat dröjsmål. Ansökningar om återbetalning och omprövning ska göras i pappersform. Ansökningarna förs in i ITU-datasystemet och besluten fattas i enlighet därmed.  

Enligt momslagen får i fråga om ett av Tullen meddelat förhandsavgörande omprövning inte begäras, utan avgörandet ska överklagas genom besvär enligt vad som föreskrivs i tullagen. Besvärstiden är 30 dagar från delfåendet av beslutet och förhandsavgörandet. Omprövning av ett beslut om att inte meddela förhandsavgörande får inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär.  

Ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Tullens tullombud har besvärsrätt på statens vägnar. Tullombudet får anföra besvär endast på de grunder som anges ovan. Besvärstiden i ärenden som gäller bestämmande, återbetalning eller eftergift av tull är tre år från delfåendet av tullskulden, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet om begäran om omprövning. I andra ärenden är besvärstiden 30 dagar från delfåendet av beslutet om begäran om omprövning. För ett tullombud är besvärstiden 30 dagar från beslutet.  

I förvaltningsdomstolens beslut får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Tullens tullombud har besvärsrätt på statens vägnar. Tullombudet får anföra besvär endast på de grunder som anges ovan. Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfåendet av förvaltningsdomstolens beslut.  

Utöver det som i 34 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen (586/1996) föreskrivs om avgörande av ett ärende utan att en part hörs, kan förvaltningsdomstolen avgöra besvär över ett beslut som gäller förtullning utan att den statliga intressebevakaren hörs, om skattebeloppet med anledning av gäldenärens besvär kan ändras med högst 6 000 euro och ärendet inte lämnar rum för tolkning och inte är oklart. 

Om tull har avlyfts eller nedsatts till följd av en begäran om omprövning eller genom förvaltningsdomstolens beslut, ska tull som betalats till ett för stort belopp utan dröjsmål återbetalas trots att ändring har sökts. I momslagens 100 § föreskrivs dock att mervärdesskatten inte återbärs på grund av beslut som gäller återbäring eller annullering av tull enligt tullkodex eller på grund av beslut med anledning av besvär, om den skatt som har betalts på en importerad vara har kunnat dras av eller fås som återbäring.  

Om tull har återbetalts till följd av en begäran om omprövning eller besvär, ska ränta betalas på återbetalningsbeloppet. Vid återbetalning av mervärdesskatt på import tillämpas inte tullagstiftningens räntebestämmelser, utan på återbetalningen ska betalas ränta enligt 22 § i den gamla lagen om skatteuppbörd. Räntan ska med tanke på den administrativa enkelheten inte beräknas för samma period som motsvarande ränta på tullbelopp, dvs. från den dag då ändringsbegäran framställdes eller, om skatten har betalts först därefter, från betalningsdagen.  

Införsel mellan Åland och det övriga Finland 

Enligt protokoll 2 i bilagan till fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen (FördrS 103/1994) hör Åland inte till Europeiska gemenskapens mervärdesskatteområde men nog till EU:s tullområde. Åland betraktas enligt momsdirektivet i fråga om momsbeskattningen som ett tredje territorium som jämställs med tredje länder, dvs. med länder utanför tullområdet. Import av varor från dessa områden till EU:s skatteområde utgör sålunda vid momsbeskattningen en beskattningsgrundade händelse medan export av varor till dessa områden på motsvarande sätt är befriad från skatt. Enligt momsdirektivet ska på import av varor i fri omsättning från ett tredje territorium som utgör en del av EU:s tullområde och på export av sådana varor till dessa områden tillämpas de formaliteter som föreskrivs i EU:s gällande tullbestämmelser om import och export av varor.  

Av skattemässiga skäl måste varutransaktioner mellan Åland och det övriga Finland således övervakas och på dem är det nödvändigt att tillämpa sådana tullförfaranden och övriga tullformaliteter som avses i tullagstiftningen, trots att transaktionerna ur tullrättslig synvinkel varken skulle förutsätta övervakning eller tulluppbörd. Tullkodexen och den delegerade förordning som utfärdats med stöd av den möjliggör emellertid vissa förenklingsåtgärder mellan Åland och det övriga Finland.  

Momsdirektivet behöver inte tillämpas på affärstransaktioner som sker på Åland, men enligt momslagen ska på Åland i första hand tillämpas det normala momssystemet enligt momslagen. Enligt momslagen avses med Finland i denna lag Finlands mervärdesskatteområde enligt EU:s lagstiftning samt landskapet Åland. Om de undantag som gäller landskapet Åland stadgas i lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996), nedan undantagslagen. I undantagslagens 18 § föreskrivs att vad som i 9 kap. i momslagen stadgas om införsel av varor till gemenskapen ska tillämpas också på införsel av varor till landskapet Åland från en annan del av landet, en annan medlemsstat eller en plats utanför gemenskapen samt på införsel av varor från landskapet Åland till en annan del av landet.  

Vid import mellan Åland och det övriga Finland ska för momsbeskattningen i enlighet med tullagstiftningen lämnas en tulldeklaration till Tullen, men alla importörer har rätt att för den andelen tillämpa ett särskilt förenklat förfarande.  

Den som regelbundet bedriver handel mellan Åland och det övriga Finland kan registrera sig hos Tullen som skattegränskund för vilken gäller en längre deklarations- och betalningstid enligt undantagslagens 22 § samt förenklat deklarations- och hemförtullningsförfarande. Av de cirka 2 200 skattegränskunderna är cirka 600—700 aktiva. Av dessa är cirka 40 hemförtullare. En registrerad skattegränskund ska vid överskridning av Finlands inre skattegräns visa upp en fraktsedel eller motsvarande importdokument som en förenklad skattegränsdeklaration mot vilken varorna lämnas ut. En registrerad kund kan få tillstånd att använda hemförtullning, vilket innebär att det räcker att i lagerbokföringen, innan varorna transporteras från lagret, förs in samma uppgifter som de som på fraktsedeln. Utöver en fraktsedel över varje varuparti ska för varje kalendermånad ges en kompletterande skattedeklaration samt en sammanfattande deklaration av de varor som lämnats ut under månaden i fråga. En skattedeklaration i pappersform och en elektronisk sammanfattande deklaration ska enligt undantagslagens 22 § lämnas och mervärdesskatten betalas senast den 15 dagen den andra månaden efter kalendermånaden. Tullens beskattningsbeslut har i praktiken tillkommit så att Tullen efter kontrollen har försett skattedeklarationen med stämpel och datum. Undantagslagens bestämmelse gäller också införsel från andra EU-länder till Åland, men enligt Tullens anvisningar ska på sådan import tillämpas bestämmelserna om normala tulldeklarationer.  

Också andra än skattegränsregistrerade kunder kan använda kommersiella dokument eller i regel en faktura i stället för en tull- och exportdeklaration. Av importörens faktura ska då framgå vissa uppgifter. På postförsändelser tillämpas deklarationsförfarandet för kontantkunder då exportören eller importören är någon annan än en registrerad skattegränskund. Ett postföretag kan vara direkt ombud med säkerhetsansvar för en kontantkund om företaget inte är skattskyldigt för sin kunds import. I så fall ska uppgifterna sändas som ett meddelande till Tullen.  

Dessutom kan den som exporterar eller importerar en vara verka som ombud för sin handelspartner, vilket innebär att importdeklarationen och exportdeklarationen kan lämnas som en enda deklaration. Någon särskild fullmakt behövs inte eftersom en faktura, en beställning eller något annat avtalsdokument kan fungera som fullmakt. Näthandelsföretag och andra säljföretag som verkar som ombud för privatpersoner har ansetts vara indirekta ombud och sålunda skattskyldiga för sina huvudmäns import. Dessa ombud har således deklarerat och betalat mervärdesskatt i sitt eget namn, med tillämpning av undantagslagens 22 § om förlängning av deklarations- och betalningstiden.  

Enligt undantagslagens 25 a § ska utan hinder av vad som bestäms i momslagen, vid tillämpning av det i 22 § i undantagslagen avsedda anmälnings- och betalningsförfarandet, avdraget på import för avdragsberättigande affärsverksamhet hänföras till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt på den införda varan har uppkommit, som i regel är den månad under vilken tulldeklarationen har godtagits. Eftersom utlämningsmånaden för varor som beskattas oftast sammanfaller med månaden då den förenklade skattegränsdeklaration som motsvarar en förenklad tulldeklaration godtas, innebär detta att skattegränskunder hänför den skatt som ska betalas på införsel mellan Åland och det övriga Finland och avdrag från skatten till samma månad. Det är emellertid inte fråga om ett senarelagt förfarande eftersom införselskatten ska anmälas till Tullen med en särskild deklaration och de facto också betalas till Tullen, medan avdraget ska anmälas till Skatteförvaltningen i en normal skattedeklaration. Tullen har dessutom fattat ett formellt beslut om beskattningen, trots att skatten i praktiken redan har betalts med stöd av den sammanfattande deklarationen.  

Avdragsrätt 

En importör som är införd i momsregistret får dra av importmoms på samma sätt som den mervärdesskatt som ingår i priserna på sina övriga förvärv, till den del som varorna har anskaffats för användning som berättigar till avdrag. Avdraget hänförs till förtullningsmånaden. Momsavdraget görs i den normala deklarationen för skatteperioden i fråga. Skattedeklarationen ska lämnas in den 12 dagen i den andra månaden efter skatteperioden, dvs. i normalfall efter förtullningsmånaden.  

När det är fråga om kontantkunder ska skatten betalas inom 10 dagar från förtullningsbeslutet. År 2015 fanns det uppskattningsvis 19 900 företagskunder som betalade kontant, men företagen hade lämnat in mindre än en procent av tulldeklarationerna i egenskap av kontantkunder. Merparten av kontantkunderna anlitar ett indirekt ombud med kreditkundsstatus eller ett direkt ombud med säkerhetsansvar, vilket innebär att bestämmelsen om kreditkunders betalningstid tillämpas. Över 98 procent av 2 087 kreditkunders importdeklarationer lämnas på vanligt sätt per importparti, vilket innebär att förtullningsbeslutet i allmänhet fattas omedelbart efter beslutet om utlämning av varorna. Förtullningsbeslutets förfallodag infaller fredagen i den fjärde veckan efter utlämningsveckan, vilket innebär att betalningstiden i medeltal är 30 dagar från förtullningsbeslutet. År 2015 tillämpade 18 periodförtullningskunder veckoperiodsförfarandet medan 56 tillämpade månadsperiodsförfarandet. Vid periodförtullning fattas förtullningsbeslutet i allmänhet den andra veckan efter utlämningsperioden och förfallodagen infaller fredagen i den fjärde veckan efter perioden. När perioden är en vecka kommer betalningstiden efter förtullningsbeslutet sålunda i allmänhet att vara 16 dagar och när perioden är en månad blir betalningstiden i medeltal 45 dagar.  

Med beaktande av tidpunkten då förtullningsbeslut i genomsnitt fattas under en kalendermånad respektive tidpunkten för inlämnande av deklaration för att få avdrag gör kontantkunder således avdrag 47 dygn senare, kreditkunder som gör avdrag per importparti 27 dygn senare, kunder som gör avdrag per vecka 41 dygn senare och kunder som gör avdrag per månad 12 dygn senare än mervärdesskatt borde ha betalats till Tullen. Med beaktande av det årliga antalet importdeklarationer som lämnas in av kundkategorierna i fråga blir den genomsnittliga fördröjningen drygt 27 dygn. Den importmoms som ska betalas till Tullen ligger sålunda under den nämnda tiden på Tullens konto och kan sålunda inte disponeras av näringsidkarna. Av 2 352 miljoner euro importmoms som uppbars år 2015 togs uppskattningsvis 91 procent eller 2 326 miljoner ut hos kunder som var införda i momsregistret. Av detta belopp hade uppskattningsvis en procent betalats inom den betalningstid som gäller för kontantkunder, 89 procent inom den betalningstid per importparti som gäller kreditkunder, sju procent inom den betalningstid som gäller vid periodförtullning per vecka och tre procent inom den betalningstid som gäller vid periodförtullning per månad.  

2.1.5  2.1.5 Skatteförvaltningens förfarande vid momsbeskattning

Behörighet och registrering av skattskyldiga 

Enligt momslagens 157 § svarar Skatteförvaltningen för beskattningen och tillsynen över den på det sätt som föreskrivs särskilt. Skatteförvaltningen har bland annat till uppgift att påföra och återbära skatt, övervaka betalningen av skatt, avge förhandsavgöranden och sköta skatteuppbörden. Det enda undantaget i fråga om Skatteförvaltningens behörighet vid momsbeskattningen är att Tullen har ålagts att sköta och övervaka momsbeskattningen av varuimport.  

Den som börjar bedriva verksamhet som är skattepliktig enligt momslagen ska göra en etableringsanmälan enligt företags- och organisationsdatalagen (244/2001). Skatteförvaltningen utför övervakning då den bedömer förutsättningarna för registrering. Skatteförvaltningen för in den skattskyldige i momsregistret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen inleds. Den skattskyldige kan likväl införas i registret redan från den tidpunkt då han eller hon börjar skaffa varor och tjänster för en skattepliktig rörelse. Skatteförvaltningen avför den skattskyldige ur registret från den tidpunkt då den skattepliktiga rörelsen har upphört. Vissa säljare och kommuner som är berättigade till skatteåterbäring samt aktörer som gör gemenskapsinterna varuförvärv ska införas i registret också då de inte är skyldiga att betala skatt i Finland. Sådana säljarföretag är till exempel sådana säljare av byggtjänster eller skrot för vilkas transaktioner köparen är skattskyldig. I registret införs inte skattskyldiga som är skyldiga att betala skatt endast för nya transportmedel som förvärvats i en annan medlemsstat.  

Förhandsavgörande 

Om ärendet är viktigt för sökanden ska Skatteförvaltningen på skriftlig ansökan meddela ett förhandsavgörande om hur lagen ska tillämpas på sökandens transaktioner i fråga om momsbeskattning som hör till Skatteförvaltningens behörighet. Skatteförvaltningen kan också ge den skattskyldige skriftlig handledning. Om det för lagens tillämpning i andra liknande fall eller för en enhetlig rättspraxis är viktigt att få ett avgörande i ärendet eller om det finns något annat synnerligen vägande skäl, kan centralskattenämnden enligt lagen om Skatteförvaltningen på ansökan meddela ett förhandsavgörande om beskattningen.  

Deklarering och betalning av skatt samt återbäringsränta 

Mervärdesskatt ska betalas på eget initiativ. De skattskyldiga ska på eget initiativ deklarera och samtidigt per skatteperiod betala skatten på basis av en skattedeklaration som Skatteförvaltningen fastställt i enlighet med skatteinitiativlagen. Några beskattningsbeslut fattas i allmänhet inte. Övervakningen av deklareringen och betalningen på eget initiativ är automatiserad. I skattedeklarationen uppges bland annat de skatter som ska betalas respektive dras av och som hänför sig till kalendermånaderna under skatteperioden i fråga samt den skillnad som ska redovisas som skatt. Om sådant avdrag inte kan göras till fullt belopp vid beräkningen av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod, har den skattskyldige rätt att få tillbaka den skatt som inte dragits av för skatteperioden. På återbäringen betalas ränta enligt 32 § i lagen om skatteuppbörd. Den normala skatteperioden är en kalendermånad. 

För en fysisk person, ett dödsbo eller en sammanslutning som bedriver primärproduktion eller för en upphovsman till ett konstverk som inte bedriver annan momspliktig verksamhet, är skatteperioden ett kalenderår. En renbeteslagsgrupps skatteperiod vid momsbeskattningen är ett renskötselår. En skattskyldig vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen (1336/1997) eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 100 000 euro, kan på ansökan välja ett kalenderårskvartal som skatteperiod. En skatteskyldig vars omsättning eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 30 000 euro kan på ansökan välja ett kalenderår som skatteperiod. Skatteförvaltningen kan bestämma att som skatteperiod för en momsskyldig eller en betalare som väsentligt försummar eller som på grunder som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller på motsvarande grunder kan antas väsentligt försumma sina skyldigheter vid beskattningen enligt 26 § 2 mom. i den lagen, ska i stället för kalenderåret eller kalenderårskvartalet betraktas kalendermånaden från och med ingången av kalenderåret i fråga. Skatteförvaltningen kan av kontrollorsaker också bestämma att som skatteperiod för ett nytt företag ska betraktas kalendermånaden under högst ett år från det att företaget inleder sin verksamhet.  

Skattedeklarationen för skatteperioden ska lämnas in senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden. Med allmän förfalldag avses den 12 dagen i varje kalendermånad eller, om den inte är en bankdag, den därpå följande första bankdagen. Om den skattskyldiges skatteperiod är kalenderåret, ska deklarationen för skatteperioden lämnas senast den sista dagen i februari som följer på skatteperioden. Skattedeklaration ska lämnas in även för den tid då verksamheten är avbruten. Från början av 2017 ska skattdeklarationen lämnas in elektroniskt. Skatteförvaltningen kan dock av särskilda skäl godkänna att deklarationen lämnas in på papper. År 2015 lämnades 88 procent av månadsdeklarationerna in elektroniskt.  

Den skattskyldige ska rätta ett fel i skattedeklarationen genom att lämna en rättelsedeklaration för skatteperioden i fråga. Den skattskyldige kan dock rätta ett fel som är av ringa ekonomisk betydelse genom att på motsvarande sätt ändra det skattebelopp eller en annan uppgift som ska deklareras för följande skatteperiod. Skatteförvaltningen kan hänföra rättelsen av felet till rätt skatteperiod, om detta är motiverat av särskilda skäl med hänsyn till skattekontrollens behov. Den skattskyldige ska rätta ett fel i skattedeklarationen inom tre år från ingången av det år som följer på kalenderåret eller efter räkenskapsperiodens utgång.  

Påförande av skatt, förseningsavgift och skatteförhöjning 

Skatteförvaltningen ålägger den skattskyldige att betala en förseningsavgift, om skattedeklarationen lämnas efter den föreskrivna tidpunkten. Förseningsavgift påförs inte om skatteförhöjning påförs för skatt som deklarerats för sent. Förseningsavgiften är tre euro för varje dag efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen till den tidpunkt då deklarationen lämnas in, dock högst 135 euro. Om deklarationen lämnas in senare än 45 dagar efter den sista inlämningsdagen, är förseningsavgiften dock nämnda belopp ökat med två procent av den skatt som ska betalas och som deklarerats för sent. Om rättelsedeklarationen lämnas in högst 45 dagar efter den sista inlämningsdagen för deklarationen, påförs dock ingen förseningsavgift. Förseningsavgift som påförs på grundval av skattebeloppet är högst 15 000 euro per skatteperiod och skatteslag.  

Skatteförvaltningen ålägger den skattskyldige att betala högst 5 000 euro i försummelseavgift, om denne trots Skatteförvaltningens uppmaning underlåter att fullgöra vissa andra anmälnings- och andra skyldigheter.  

Den skattskyldige ska lägga upp sin bokföring så att de uppgifter som behövs för att påföra skatt fås ur den. I fråga om mervärdesskatt ska bokföringen av de affärshändelser som inverkar på beloppet av den skatt som ska betalas och dras av basera sig på sådana verifikationer som avses i bokföringslagen, med ytterligare beaktande av vad som i momslagen föreskrivs om verifikationer. 

Skatteförvaltningens övervakning är i stor utsträckning baserad på deklarations- och betalningsövervakning. Enligt vissa kriterier vidtas manuella övervakningsåtgärder. Sådana åtgärder är granskning av handlingar och skatteinspektion. Skatteinspektionen kan innebära omfattande granskning av bokföringen och inventering av lager. Skatteförvaltningen kan i samband med sådana åtgärder i undantagsfall hos domstol ansöka om tvångsmedel enligt rättegångsbalken (4/1734), exempelvis föreläggande av vite eller tagande i beslag. Den skattskyldige ska på uppmaning av Skatteförvaltningen för granskning i Finland visa upp sin bokföring och sina anteckningar samt allt det material och all den egendom som hör till verksamheten och annat material och annan egendom som kan behövas för den skattskyldiges beskattning eller vid behandlingen av ändringssökande om gäller den skattskyldiges beskattning. I fråga om material som lagras elektroniskt utomlands räcker det att uppgifterna är fullständigt tillgängliga i realtid genom en datorförbindelse. Den skattskyldige ska ges förhandsmeddelande om platsen för skattegranskningen och om tidpunkten då den inleds, om inte särskilda omständigheter föranleder ett annorlunda förfarande.  

Om för litet skatt har deklarerats eller om det av någon annan orsak har blivit för litet skatt att betala, påför Skatteförvaltningen skatt eller rättar beslutet till den skattskyldiges nackdel. Innan skatt påförs till den skattskyldiges nackdel ska Skatteförvaltningen ge den skattskyldige tillfälle att lämna en utredning, om skatten påförs på ett sätt som avviker väsentligt från de uppgifter som den skattskyldige lämnat. Om Skatteförvaltningen rättar ett beslut till den skattskyldiges nackdel, ska den skattskyldige alltid ges tillfälle att lämna en utredning i ärendet. När Skatteförvaltningen påför en skatt ska den pröva erhållna uppgifter och utredningar på ett sätt som är motiverat med hänsyn till ärendets art och omfattning, lika bemötande av de skattskyldiga samt skattekontrollens behov. 

Om den skattskyldige helt och hållet har låtit bli att deklarera skatt eller uppenbart deklarerat för litet i skatt och om den skattskyldige trots uppmaning inte har lämnat de uppgifter som behövs för att påföra skatt, påför Skatteförvaltningen skatt enligt uppskattning. Skatteförvaltningen sänder en uppmaning som innehåller en uppskattning av skattens belopp. 

Om ett förhållande eller en åtgärd har getts en rättslig form som inte svarar mot sakens egentliga natur eller syfte ska skatt påföras som om den riktiga formen hade iakttagits. Om vederlaget eller en annan betalning har avtalats eller bestämts till ett belopp som är lägre än vad som kan anses vara rimligt eller om någon annan åtgärd har vidtagits i uppenbart syfte att minska beloppet av den skatt som ska betalas, får det belopp på vilket skatt ska betalas fastställas enligt uppskattning. 

Om det felaktigt har betalts för mycket skatt eller om beskattningen innehåller något annat fel till den skattskyldiges nackdel, påför Skatteförvaltningen skatt eller rättar beslutet till den skattskyldiges fördel, antingen på eget initiativ eller på den skattskyldiges begäran. På återbetalningen betalas ränta enligt 32 § i lagen om förkottsuppbörd. 

Skatt ska påföras eller ett beslut rättas inom tre år från början av året efter det kalenderår eller utgången av den räkenskapsperiod i vilket den skatteperiod ingår för vilken skatten borde ha deklarerats och betalts. När det är fråga om påförande eller rättelse av skatt till den skattskyldiges nackdel kan Skatteförvaltningen under vissa förutsättningar låta tidsfristen omfatta ytterligare ett år. Skatt kan påföras eller ett beslut rättas till den skattskyldiges nackdel inom sex i stället för tre år, om påförandet eller rättelsen av skatten baserar sig på sådana uppgifter som inverkar på den skattskyldiges beskattning och som har erhållits vid ett annat internationellt utbyte av information än automatiskt informationsutbyte. Skatt får påföras eller ett beslut rättas till den skattskyldiges nackdel, oberoende av tidsfristen på tre år, inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket åklagaren har väckt åtal i ett brottmål enligt 29 kap. 1—3 § i strafflagen (39/1889).  

Dröjsmålsränta på skatt beräknas enligt lagen om förseningsränta från den dag som följer på förfallodagen enligt skatteinitiativlagen till den dag då skatten betalas. 

Skatteförvaltningen påför den skattskyldige skatteförhöjning, om en skattedeklaration eller en annan anmälan eller en annan föreskriven uppgift eller utredning är bristfällig eller felaktig eller över huvud taget inte har lämnats in. Skatteförhöjning behöver inte påföras om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak till försummelsen. Om den skattskyldige lämnar skattedeklaration eller rättar skattebeloppet uppenbarligen i syfte att bli befriad från förseningsavgift eller skatteförhöjning, påförs den skattskyldige skatteförhöjning i stället för förseningsavgift. Skatteförhöjningen är tio procent av den skatt som påförts till den skattskyldiges nackdel. Skatteförhöjningen är dock minst 15 procent och högst 50 procent av den skatt som påförts till den skattskyldiges nackdel, om försummelsen är återkommande eller om den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Skatteförhöjningen är 25 procent av ett uppskattat skattebelopp. Om det är fråga om ett ärende som lämnar rum för tolkning eller är oklart eller om en skatteförhöjning skulle vara orimlig av någon annan särskild orsak, är skatteförhöjningen tre procent av den skatt som påförts till den skattskyldiges nackdel. Om ingen skatt påförs är skatteförhöjningen högst 200 euro.  

Skatteförvaltningen ska på begäran av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt meddela ett beslut när enheten anser att en skattskyldig borde påföras skatt, dröjsmålspåföljd eller någon annan påföljd.  

Ändringssökande 

Ändring i Skatteförvaltningens beslut söks hos skatterättelsenämnden genom en skriftlig begäran om omprövning som sänds till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen kan avgöra begäran om omprövning till den del som begäran godkänns, om den som söker ändring är någon annan än Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Begäran om omprövning ska framställas inom tre år från början av året efter det kalenderår eller utgången av den räkenskapsperiod som den skatteperiod ingår i för vilken skatten borde ha deklarerats och betalts. Begäran om omprövning kan dock alltid framställas inom 60 dagar från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är 60 dagar från det att beslutet fattades.  

Skatteförvaltningens förhandsavgörande och beslut med anledning av Skatteförvaltningens eller skatterättelsenämndens omprövningsbegäran får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfående av ett beslut med anledning av en omprövningsbegäran. Besvär över ett förhandsavgörande ska anföras inom 30 dagar från delfående av beslutet. Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarna räknas från det att beslutet fattades. Ändring får inte sökas i Skatteförvaltningens beslut som innebär att förhandsavgörande inte meddelas. Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Ändring i ett beslut av skatterättelsenämnden får sökas hos högsta förvaltningsdomstolen i stället för hos förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar tillstånd för prejudikatbesvär och om den andra parten i besvärsärendet har gett sitt skriftliga samtyckte. Besvärstiden är 60 dagar från delfåendet av beslutet och 30 dagar från delfåendet när det är fråga om förvaltningsdomstolens beslut om förhandsavgörande.  

Den skattskyldige eller någon annan som svarar för skatten är, trots att ändring har sökts, skyldig att betala den påförda skatten, dröjsmålspåföljden och annan påföljd. Om skatten genom ett beslut av den myndighet hos vilken ändring sökts blivit avlyft eller nedsatt har den som saken gäller rätt att som återbäring få den skatt som påförts till för högt belopp jämte räntepåföljder. Om den myndighet hos vilken ändring sökts till följd av ändringssökande har ansett att någon är skattskyldig och höjt det skattebelopp som ska betalas, påför Skatteförvaltningen den skattskyldige skatten. 

Följdändring 

Om beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av för någon skatteperiod har ändrats till följd av ett beslut av Skatteförvaltningen eller den myndighet hos vilken ändring sökts eller till följd av den skattskyldiges skattedeklaration eller rättelsedeklaration, på ett sätt som inverkar på beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av för samma eller en annan skatteperiod, påför eller rättar Skatteförvaltningen den skatt som ska betalas eller dras av för den sistnämnda skatteperioden på ett sätt som motsvarar ändringen. Skatt kan sålunda påföras eller ett beslut rättas trots att tidsfristerna redan gått ut. Detsamma gäller den situationen att en ändring inverkar på det skattebelopp som en annan skattskyldig ska betala eller dra av. En förutsättning för en följdändring till den skattskyldiges fördel är i den sistnämnda situationen den skattskyldiges yrkande. Skatteförvaltningen kan göra en följdändring också då beskattningen i fråga om ett skatteslag har ändrats på ett sätt som påverkar ett annat skatteslag.  

2.1.6  2.1.6 Kvittning och indrivning av tull och mervärdesskatt

I tullagen finns bestämmelser som innebär att när tullen återbetalar tull, skatt och dröjsmålspåföljder till en person som ansvarar för en tullräkning som lämnats obetald eller för någon annan betalning får Tullen använda återbetalningen för betalning av tull, skatt eller avgifter som förfallit till betalning. De fordringar som kvittas mot varandra ska vara motstående, av samma slag och indrivbara. För kvittning används inte tullar, skatter eller avgifter som av misstag betalats till ett för stort belopp och en återbetalning används inte heller för betalning av en preskriberad skuld. Konkurs för mottagaren av återbetalningen eller utmätning av återbetalningen hindrar inte att kvittningen verkställs.  

Betalaren får enligt tullagen specificera de förtullnings- och efterförtullningsbeslut för vilka en betalning ska användas. Ospecificerade betalningar, återbetalningar som ska användas för kvittningar och medel som fåtts ur garantier används för betalning av fordringar enligt beslutens ordningsföljd, börjande med det viktigaste beslutet. Tull och skatter som drivs in i Finland med stöd av handräckningsavtal tas dock ut sist ur ospecificerade betalningar och medel. Medel som uppburits, kvittats eller drivits in samt erhållits ur garantier används för betalning av en fordran i följande ordning: tull, anståndsränta, skattetillägg och förseningsränta, tull-, skatte- eller avgiftshöjning och felavgift samt, till sist, nationella skatter och avgifter. För att trygga en jämlik behandling av skattetagarna får Tullen i enskilda fall även använda medel som kommer från betalningsskyldiga i annan ordning än den som föreskrivs i 2 mom.  

På skatter som avses i skatteinitiativlagen tillämpas ett särskilt uppbördsförfarande. Enligt motiveringen till regeringens proposition med förslag till lagstiftning om reformering av beskattningsförfarandet och skatteuppbörden (RP 29/2016 rd) är avsikten att i fortsättningen utvidga förfarandet också till andra skatter. Betalning eller återbäring av skatt ska användas till betalning av skatter från den äldsta till den senaste. Betalningen används dock till skatter som inte har förfallit till betalning tidigast den förfallodag som anges i skatteinitiativlagen. Av varje skatt betalas först förseningsräntorna på skatten. Den skattskyldige får månatligen ett elektroniskt sammandrag av deklarationer och betalningar av skatter och avgifter som ska betalas på eget initiativ. Om inga skatter som avses i skatteinitiativlagen är obetalda kan betalning eller återbetalning av sådana skatter användas till Skatteförvaltningens andra fordringar som förfallit till betalning i den ordning som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd tidigast den sista dagen i den kalendermånad då betalningen har skett. Om beloppet används för betalning av en skatt senare än på betalningsdagen ska krediteringsränta räknas på beloppet. Skatt som av misstag betalats till ett för stort belopp ska dock inte användas till betalning av en fordran och en återbetalning ska inte användas till betalning av en preskriberad skuld. Konkurs för mottagaren av återbetalning eller utmätning av återbetalningen hindrar inte att kvittning verkställs. I lagen om skatteuppbörd finns inga bestämmelser om intern kvittning hos Skatteförvaltningen, utan det är fråga om att oberoende av skatteslaget använda en återbetalning till betalning av skatter och Skatteförvaltningens övriga fordringar.  

I tullagen och lagen om skatteuppbörd finns mot varandra svarande bestämmelser om användning av en återbetalning till betalning av en annan myndighets fordran.  

Då Tullen har tagit ut mervärdesskatt kan den enligt momslagen av särskilda skäl på ansökan nedsätta eller avlyfta sådana mervärdesskatter som har betalts eller ska betalas samt dröjsmålspåföljder och andra påföljder. Enligt lagen om skatteuppbörd kan Skatteförvaltningen på ansökan bevilja befrielse från skatter, dröjsmålspåföljder och andra påföljder. Befrielsen kan vara partiell eller fullständig. Befrielse kan beviljas om den skattskyldiges eller en annan för skatten ansvarigs skattebetalningsförmåga har försämrats väsentligt på grund av sjukdom, arbetslöshet eller underhållsskyldighet eller av någon annan motsvarande orsak eller om det med anledning av den skattskyldiges skuldsanering finns särskilda skäl till befrielse, eller om det av någon annan särskild orsak är uppenbart oskäligt att driva in skatten. Finansministeriet kan överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende som gäller befrielse från skatt och som handläggs av Skatteförvaltningen eller Tullen.  

När det gäller indrivning av tull och sålunda också importmoms samt säkerställande av indrivning tillämpas i regel lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007), nedan skatteutsökningslagen, med undantag för bestämmelserna om grundbesvär, samt lagen om säkerställande av indrivningen av skatter och avgifter (395/1973), om inte något annat föreskrivs i tullagen eller unionslagstiftningen. Detsamma gäller indrivning av tull- och skatteförhöjning samt felavgift. På motsvarande sätt ska på indrivning av skatter som Skatteförvaltningen påfört och på säkerställande av indrivningen tillämpas skatteutsökningslagen, om inte något annat föreskrivs i skatteuppbördslagen. Tullagens och skatteuppbördslagens bestämmelser om indrivning överensstämmer i stort sett med varandra. I tullagen räknas upp vilka åtgärder Tullen kan vidta för att driva in skatter. Tullen kan till exempel använda en säkerhet som den har i sin besittning eller bevilja anstånd med betalningen, dvs. åtgärder som inte nämns i skatteuppbördslagen. Till Tullen kan lämnas in en skriftlig ansökan om anstånd med verkställighet av ett beslut som överklagats. Också i skatteuppbördslagen räknas upp åtgärder som Skatteförvaltningen kan vidta för indrivning av skatter. Uppgifter om en skatteskuld kan antecknas i det skatteskuldsregister som avses i 20 a § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter, eller publiceras på det sätt som avses i 21 § i den lagen, först efter att till den skattskyldige har sänts en betalningsuppmaning med hot om utsökning och publicering och med angivande av en tidsfrist inom vilken skatten kan betalas för undvikande av dessa åtgärder. 

2.1.7  2.1.7 Övervakning av proviantering av fartyg i internationell trafik

Övervakning av skattefrihet enligt mervärdeskattelagen 

Övervakningsuppgifterna när det gäller övervakning av sjö- och luftfartyg i internationell trafik är fördelade mellan Skatteförvaltningen och Tullen. 

I momslagen finns bestämmelser om skattefrihet vid försäljning av varor som levereras till sjö- och luftfartyg i internationell trafik samt vid försäljning ombord på sådana fartyg. Bestämmelserna gäller både trafik som sker enbart mellan medlemsstater och trafik utanför EU. Skatt ska emellertid betalas på försäljning av varor till passagerare för att medtas som resgods. I momslagen finns dessutom bestämmelser om skattefrihet för varor som omfattas av tullagerförfarande enligt tullkodexen och som inte ännu har förts in i landet i den mening som avses i momslagen. Överföring av varor till ett sådant förfarande är i princip skattepliktig, men inte när överföringen avser import eller om varorna direkt förs till en destination utanför EU. Övervakningen av alla sådana skattepliktiga och skattefria försäljningar och överföringar ankommer på Skatteförvaltningen.  

I momslagens 94 § 1 mom. 9 och 21 punkten föreskrivs om skattefrihet vid import av varor direkt från tredjeländer eller till sådana fartyg i internationell trafik som hänförs till ett suspensionsförfarande. Enligt den sistnämnda punkten är bland annat sådana tullfria varor skattefria som avses i tullagens 46 § 1 mom. 1—3 punkten och 2 mom. samt sådana varor som avses i 46 § 3 mom. Tullfria är enligt tullagens 46 § 1 mom. 1 punkten vanliga provianteringsförnödenheter samt sådana drivmedel och smörjmedel för fartyg och luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik som ett fartyg för med sig till Finlands tullområde eller som levereras till fartyget på Finlands tullområde för dess eget bruk. Tullfriheten gäller även varor som konsumeras ombord på fartyget på Finlands tullområde. Enligt tullagens 47 § meddelar Tullen närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas när tullfria varor levereras till fortskaffningsmedel och om redovisningsskyldigheterna i anslutning till övervakningen av alkohol- och tobaksprodukter. Tullen har rätt att begränsa mängden tullfria varor som levereras till ett fortskaffningsmedel enligt vad som är behövligt med hänsyn till passagerarantalet, fortskaffningsmedlets storlek, trafikområdet och andra omständigheter. Begränsningsrätten gäller endast varor som importeras. Begränsningarna gäller också befrielse från mervärdesskatt vid import. Punktskattelagens (182/2010) motsvarande bestämmelse om alkohol- och tobaksprodukter och bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om förfarandet gäller också unionsvaror, dvs. varor som är i fri omsättning. Kvantitetsbegränsningar gäller närmast alkohol och tobak. Tullförvaltningen övervakar att förutsättningarna för tullfrihet och skattefrihet är uppfyllda vid import.  

Enligt tullkodexen ska på leveranser av provianteringsvaror i fri omsättning till fartyg i internationell trafik oberoende av fartygets destination tillämpas de formaliteter som gäller importdeklaration, om dessa leveranser är befriade från moms och punktskatt. Exportformaliteter ska sålunda tillämpas också på fartyg i trafik mellan medlemsländer. I fråga om andra unionsvaror än sådana som återexporteras ska enligt tullkodexen lämnas en deklaration om återexport, med undantag för bland annat varor som återexporteras direkt från frilager eller tillfälligt lager. Denna bestämmelse har tolkats så att den gäller också varuleveranser till sjö- och luftfartyg i trafik mellan medlemsländerna, då varuimporten är befriad från moms och punktskatt. Varorna behöver då inte först övergå till fri omsättning och därefter bli föremål för exportförfarande. Enligt Tullens praxis anses det då inte heller vid momsbeskattningen vara fråga om import. Tullen svarar för styrning och tillämpning av förfarandet i samband med sådana fartygsleveranser, dvs. för fartygsleveransförfarandet samt för beviljandet av tillstånd till fartygsleveranser. Tullens godtagande av en export- eller återexportdeklaration, dvs. en fartygsleveransdeklaration, är liktydigt med ett lastningstillstånd. Eftersom skattefrihet är en förutsättning för fartygsleveransförfarandet innebär Tullens övervakning av tullformaliteterna dessutom indirekt övervakning av förutsättningarna för att importen är befriad från tull och moms, trots att några beslut om att importen ska vara befriad från tull och mervärdesskatt inte fattas. Övervakningen inriktas i praktiken framför allt på att varuleveranser till fartyg i kvantitativt och kvalitativt hänseende stämmer överens med deklarationerna. När det är fråga om leverans av punktskatte- eller tullpliktiga varor till fartyg i trafik inom EU för att säljas till och medtas av passagerare eller då varorna hänförs till ett visst användningsändamål ska de anses ha importerats, vilket innebär att förtullningsbeslut ska fattas.  

Provianteringsskattelagen  

Till följd av ett undantag som beviljades Finland vid anslutningen till EU räknas Åland i skattehänseende som ett tredjeland, vilket innebär att det har kunnat stiftas en undantagslag enligt vilken försäljning av varor till passagerare ombord på fartyg som via Åland går till en annan medlemsstat med vissa begränsningar är befriad från mervärdesskatt.  

Syftet med den nordiska provianteringsöverenskommelsen från år 1969 (395/1969 och 396/1969) är att förenkla tullkontrollen av den nordiska resandetrafiken med passagerarfartyg bland annat genom att begränsa ombordtagande på ett fartyg av varor endast när det gäller tobak alkohol och andra produkter för vilka gäller kvantitativa begränsningar för skattefri införsel och också för dessa produkters vidkommande endast till kvantiteter som en passagerare får föra i land skattefritt. I övrigt får proviantering enligt överenskommelsen endast ske med beskattade varor. Överenskommelsen har i Finland satts i kraft genom proviantskattelagen (397/1969). I motiveringen till regeringens proposition med förslag till proviantskattelagen nämns att syftet med överenskommelsen också är att förhindra att konkurrensen snedvrids samt att trygga skatteinkomsterna.  

Provianteringsskattelagen gäller numera i praktiken varor som tas ombord på sjöfartyg som via landskapet Åland trafikerar mellan Finland och Sverige. Enligt lagen ska på så kallade andra varor, dvs. annat än den mängd alkoholdrycker, tobaksvaror, sötsaker och kosmetik som levereras för försäljning till passagerarna på passagerarfartyg som trafikerar den nämnda rutten, i samband med tullklareringen av varorna betalas bland annat mervärdesskatt. Skatt ska emellertid betalas endast om varornas pris per enhet vid leveransen till fartyget överstiger 65 euro. Skatten är inte avdragbar vid momsbeskattningen. Tullen fastställer de skattefria varumängderna med beaktande av fartygets storlek, trafikområde och övriga förhållanden.  

Den som tar ombord varorna på ett fartyg är skattskyldig. Den skattskyldige ska vid leveransen av varorna till fartyget ge Tullen en deklaration varav framgår varornas kvalitet och mängd samt andra uppgifter och handlingar som Tullen behöver för beskattningen. Enligt lagens 7 § uppbär Tullen de skatter och avgifter som ska betalas enligt lag. I fråga om betalningen av skatterna och avgifterna samt i fråga om ändringssökande och också annars gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs och bestäms om tull. Enligt Tullens anvisningar behöver endast skattepliktiga leveranser deklareras. I fråga om varor vilkas värde överstiger 65 euro har som deklaration godtagits en månatlig, på bokföringen baserad och per fartyg upprättad inköpsrapport till Helsingfors tull samt en månatlig sammanfattande deklaration och skattedeklaration som lämnats till Ålands tull. För alkohol- och tobaksleveranser som är befriade från mervärdesskatt gäller dessutom informationsskyldighet enligt tullagens 47 § och punktskattelagens 98 §. Tullen svarar också i övrigt för övervakning i samband med provianteringsskattelagen, till exempel för stickprovs- och riskanalysbaserade varukontroller och företagsinspektioner.  

2.1.8  2.1.8 Informationsutbyte och annat samarbete mellan Tullen och Skatteförvaltningen

Tullen och Skatteförvaltningen har i allt större utsträckning samarbetat för att bekämpa grå ekonomi t.ex. i fråga om riskhantering, riskanalyser och val av inspektionsobjekt. Samarbetet har blivit aktivare i synnerhet när det gäller utredning och undersökning av momsbedrägerier i anslutning till EU:s inre marknad. Det har skett bland annat genom gemensamma operationer där Skatteförvaltningen har utfört administrativa skattekontroller medan Tullen varit förundersökningsmyndighet. Tullen har till Skatteförvaltningen regelbundet förmedlat statistiska uppgifter om utrikeshandeln och uppgifter om sådana situationer som avses i momslagens 94 b och 100 § samt, på begäran av Skatteförvaltningen, enskilda uppgifter för skattekontrollen. Skatteförvaltningen har för sin del, med tanke på Tullens statistik över EU:s inre marknad, försett Tullen med sammanställningar om periodiska skattedeklarationer och den inre marknaden samt, med tanke på tull- och skatteövervakningen, med uppgifter om enskilda fall. 

Enligt 13 § i tullregisterlagen har Tullen utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag och trots sekretessbestämmelserna rätt att i enlighet med vad som avtalas om saken med den registeransvariga, ur vissa register och genom teknisk anslutning eller som en datamängd få och i övrigt behandla sådan information som Tullen behöver för att utföra sina uppdrag. Tullen har bland annat rätt att ur Skatteförvaltningens datasystem få sådana uppgifter inklusive identifieringsuppgifter om den skattskyldige som behövs för beskattning, skattekontroll, indrivning och tullbrottsbekämpning samt för tillståndsprövning behövliga uppgifter om tillståndssökandens fullgörande av sin skattebetalningsskyldighet och betalningsarrangemang i anslutning till tillståndssökandens betalning av skatter samt, när det är ett villkor för beviljande av tillstånd, uppgifter om brott mot tullagstiftningen eller skattelagstiftningen. Tullen har rätt att få uppgifterna avgiftsfritt om inte något annat bestäms i lag. Tullen är skyldig att på begäran ge den registeransvariga information om behandlingen av de personuppgifter som Tullen fått. Om personuppgifter har lämnats ut utan begäran ska Tullen utan dröjsmål kontrollera huruvida uppgifterna behövs för det ändamål för vilket de har lämnats ut.  

Med skattekontroll avses i tullregisterlagen utförande av en övervakningsuppgift som gäller ett visst skatteslag och som särskilt föreskrivits för Tullen.  

Enligt tullregisterlagens 17 § 1 mom. 1 punkten får Tullen trots sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter ur sina personregister och även genom teknisk anslutning eller som datamängd till Skatteförvaltningen för verkställande av beskattning, indrivning av skatter och avgifter, ändringssökande i skatteärenden och för utsökning samt för bevakning av statens intresse eller rätt. Kvaliteten på de uppgifter som lämnas ut ska bekräftas och uppgifterna ska om möjligt förses med information som gör det möjligt för mottagaren att bedöma hur korrekta, fullständiga, aktuella och tillförlitliga uppgifterna är. Om det framgår att felaktiga uppgifter har lämnats ut eller att uppgifter lämnats ut i strid med lag, ska detta utan dröjsmål meddelas mottagaren.  

I skatteinitiativlagens 29 § föreskrivs om utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter. Enligt motiveringen gäller bestämmelsen både utomståendes och myndigheternas allmänna skyldighet att lämna uppgifter. På skyldigheten att lämna uppgifter ska enligt bestämmelsen tillämpas 15, 15 a—15 d, 16, 17, 17 a och 18 § i lagen om beskattningsförfarande. I paragrafen och i de bestämmelser i beskattningslagen som det hänvisas till i paragrafen ingår inga särskilda bestämmelser om uppgifter som ska lämnas av Tullen. Enligt paragrafens 3 mom. kan Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas, tidpunkten då uppgifterna ska lämnas och om det sätt på vilket de ska lämnas eller begränsa skyldigheten att lämna uppgifter i situationer som är av ringa ekonomisk betydelse eller av ringa betydelse för skattekontrollen. I skatteinitiativlagens 30 § föreskrivs om utomståendes särskilda skyldighet att lämna uppgifter. På utomståendes särskilda skyldighet att lämna uppgifter tillämpas 19 och 20 § i lagen om beskattningsförfarande. Enligt den sistnämnda paragrafens ska statliga och kommunala myndigheter samt andra offentliga samfund på begäran av Skatteförvaltningen lämna eller för granskning förete sådana uppgifter som kan behövas för beskattning eller ändringssökande och som framgår av handlingar som myndigheten eller det offentliga samfundet har i sin besittning eller annars känner till, om uppgifterna inte gäller en sak i vilken vittnesmål enligt lag inte får avges. Ingen får dock vägra lämna sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen.  

Enligt skatteinitiativlagens 31 § ska på utomståendes skyldighet att lämna uppgifter dessutom tillämpas 21, 22, 22 a, 23 och 25 § i lagen om beskattningsförfarande. Den som är skyldig att lämna uppgifter ska sålunda utöver namnet på den som en uppgift gäller ange också dennas personbeteckning eller företags- och organisationsnummer. Uppgifterna ska lämnas trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller tillgången till information. Skatteförvaltningen kan bestämma att uppgifterna ska lämnas med anlitande av elektronisk dataöverföringsmetod. Uppgifterna kan lämnas med anlitande av en elektronisk dataöverföringsmetod då skyddet av uppgifterna har utretts på det sätt som avses i personuppgiftslagens 32 § 1 mom. Skatteförvaltningen har rätt att få uppgifterna avgiftsfritt. Om en statlig eller kommunal myndighet lämnar ut stora mängder uppgifter i form av massutlämnande till Skatteförvaltningen, ska Skatteförvaltningen till myndigheten betala de kostnader som denna i genomsnitt åsamkas, med undantag av allmänna förvaltningskostnader, kapitalkostnader, hyreskostnader för maskiner och anläggningar samt lokalkostnader.  

2.1.9  2.1.9 Brott och brottsanmälningar i anslutning till momsbeskattning av import

I strafflagens 29 § föreskrivs om brott mot den offentliga ekonomin. Enligt kapitlets 1 § kan den dömas för skattebedrägeri som  

1) genom att för beskattningen ge myndigheterna en oriktig uppgift om någon omständighet som påverkar bestämmande av skatt, 

2) genom att i en anmälan som lämnas för beskattningen hemlighålla en omständighet som påverkat bestämmande av skatt, 

3) i syfte att undandra skatt genom att underlåta att fullgöra sådana skyldigheter som föreskrivs för beskattningen och som har betydelse för bestämmandet av skatt, eller  

4) i övrigt bedrägligt 

får till stånd eller försöker få till stånd att ingen eller alltför låg skatt bestäms eller att skatt återbetalas utan grund. Det finns också en grov och en lindrig gärningsform av brottet.  

Enligt kapitlets 4 § ska den dömas för skatteförseelse som för att skaffa sig själv eller någon annan ekonomisk vinning eller av någon annan orsak än betalningsoförmåga eller betalningsförbud som grundar sig på domstolsbeslut underlåter att inom utsatt tid betala mervärdesskatt som ska redovisas. Som skatteförseelse betraktas dock inte en mindre försummelse som har rättats utan dröjsmål.  

I strafflagens 46 kap. finns bestämmelser om brott som har samband med införsel och utförsel. Enligt kapitlets 6 § ska den som döljer, anskaffar, omhändertar eller förmedlar egendom vilken vid införseln i landet har varit föremål för brott som avses i 1—5 § eller 29 kap. 1—3 §, eller som annars tar befattning med sådan egendom trots att han eller hon vet att egendomen förts in i landet på detta sätt, för olaga befattningstagande med infört gods dömas till böter eller fängelse i högst ett år och sex månader.  

För tullredovisningsbrott enligt kapitlets 7 § ska bland annat den dömas som underlåter att fullgöra deklarationsskyldigheten eller uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen eller som vid fullgörandet av en sådan skyldighet lämnar oriktiga eller ofullständiga uppgifter så att gärningen är ägnad att orsaka att ingen skatt påförs eller att skatt påförs till ett alltför lågt belopp eller återbetalas utan grund, att en garanti för en tullskuld bestäms till otillräckligt belopp, eller införsel eller utförsel av en vara i strid med ett förbud eller villkor som föreskrivs i lag eller en bestämmelse som har utfärdats med bestämmelse av lag, om inte gärningen utgör skattebedrägeribrott enligt 29 kap. 1—3 §, regleringsbrott eller smugglingsbrott enligt 46 kap. 1—5 § i detta kapitel eller förseelse mot anmälningsplikten i fråga om kontanta medel enligt 9 § i lagen om kontroller av kontanta medel som förflyttas över Europeiska gemenskapens gräns (653/2007). Det finns också en grov och en lindrig gärningsform av tullredovisningsbrott. 

I motiveringen till regeringens proposition med förslag till lagstiftning om tullredovisningsbrott (RP 197/2008 rd) konstateras följande i fråga om tullredovisningsbrott: ”Trots gällande straffbestämmelser har det i rättspraxis framgått att man genom dessa bestämmelser inte i tillräcklig grad förmår ingripa i alla sådana situationer där man i samband med införsel eller utförsel av varor bryter mot uppgiftsskyldigheten eller deklarationsskyldigheten. T.ex. kan skattebedrägeribestämmelserna bli tillämpliga endast om det går att visa en avsikt att undandra skatt. När det gäller mervärdesskatt kan en sådan avsikt att undandra skatt inte nödvändigtvis visas ännu i samband med införsel. --- Tillägget av förutsättningen om att gärningen ska vara ägnad att orsaka att ingen skatt påförs, skatt påförs till ett för lågt belopp eller återbetalas utan grund, en garanti för en tullskuld bestäms till otillräckligt belopp eller orsakar införsel eller utförsel av en vara i strid med ett villkor eller förbud innebär att det för tullredovisningsbrott inte förutsätts att det faktiskt orsakas fara för det rättsgoda – t.ex. att skatten bestäms till ett korrekt belopp – som skyddas. --- Med avvikelse från vad fallet är i fråga om skattebedrägeri är straffansvaret inte knutet till att beskattningen verkställs. Ett sådant brott mot uppgiftsskyldigheten som typiskt är ägnat att orsaka fara t.ex. för att beskattningen inte verkställs ska vara straffbart. Den abstrakta fara som brottet orsakar ska bedömas ur en i tidshänseende vid synvinkel”.  

I tullagens 99 § föreskrivs dessutom om tullförseelse. 

Skatteförvaltningen anmäler skattebrott och andra beskattningsrelaterade brott till polisen för förundersökning. I skatteinitiativlagen föreskrivs att om ett skattebedrägeri eller en skatteförseelse med beaktande av skattebeloppet och andra omständigheter är ringa, kan Skatteförvaltningen, även med beaktande av en eventuell skatteförhöjning som påförts, låta bli att göra polisanmälan.  

Lagen om brottsbekämpning inom Tullen ska, utöver vad som föreskrivs i tullagen, tillämpas på sådana åtgärder för att förhindra, avslöja och utreda tullbrott och väcka åtal mot misstänkta för tullbrott som hör till Tullens uppgifter. Med tullbrott avses enligt den sistnämnda lagen brott som innebär överträdelse av en sådan bestämmelse i tullagen eller någon annan lag vars iakttagande Tullen ska övervaka eller som Tullen ska verkställa samt sådant brott i vilket ingår import, export eller transitering genom Finland av egendom. Eftersom det enligt tullorganisationslagens 1 § och momslagen är Tullen som ska uppbära mervärdesskatt på import, omfattar begreppet tullbrott numera också brott som hänför sig till importmoms. Tullen utför förundersökning när det är fråga om tullbrottsärenden. Förundersökningen kan också utföras av polisen om den har fått kännedom om tullbrott och nämnda myndigheter inte avtalar något annat. I gränsbevakningslagen (578/2005) föreskrivs om gränsbevakningsväsendets rätt att utföra förundersökning i tullbrottsärenden. Tullen ska underrätta polisen om ett misstänkt allvarligt brott som kommit till dess kännedom och om åtgärder som Tullen inlett för att utreda ett sådant brott. Tullen kommer tillsammans med polisen överens om vilka brott som omfattas av anmälningsskyldigheten och om det praktiska förverkligandet av anmälningsskyldigheten.  

3.3.1  3.3.1 Grundläggande bestämmelse om behörigheten när det gäller momsbeskattning av import

I propositionen föreslås att momslagens 160 § om Tullens behörighet ändras så att momsbeskattningen av importvaror och tillsynen över den överförs på Skatteförvaltningen när det är fråga om importörer som har förts in i momsregistret. Skatteförvaltningen ska i fråga om varor som importerats av sådana operatörer svara bland annat för tillsynen över att skatten deklareras och betalas, för skatteåterbäringar, skattegranskningar, för påförande av skatt i efterhand, för skriftlig och annan handledning, för förhandsavgöranden, för skattelättnader, för skatteuppbörd och för indrivning. Tullen ska emellertid vid sidan av Skatteförvaltningen övervaka momsbeskattningen och kontrollera importmoms som skett i strid med bestämmelserna, på det sätt som närmare refereras nedan. Dessutom ska Tullen också i fortsättningen svara för brottsbekämpning.  

En avgörande tidpunkt när det gäller att fastställa behörigheten är enligt förslaget den tidpunkt då skyldigheten att betala mervärdesskatt uppkommer. Enligt momsdirektivet och momslagen uppkommer skattebetalningsskyldigheten i fråga om import samtidigt som en tullskuld enligt tullkodexen. En tullskuld uppkommer i regel då en tulldeklaration har godtagits för varor som övergått till fri omsättning eller till ett delvis tullfritt temporärt importförfarande. En tulldeklaration godtas då varorna har anmälts och då de uppgifter har lämnats som behövts för tullförfarandet. Denna tidpunkt antecknas i förtullningsbeslutet för att den ska vara lätt att tillämpa. Ett förtullningsbeslut fattas först efter att tulldeklarationen godtagits. I fråga om kreditkunder som tillämpar förenklat förfarande fattas ett förtullningsbeslut först efter att en kompletterande deklaration har lämnats. Om registreringen av importören inte är klar vid den tidpunkt då tulldeklarationen av importen godtas, ska Tullen enligt förslaget uppbära importskatten.  

Tullen har en teknisk anslutning till registret över företags- och organisationsnummer. Enligt förslaget ska Tullens datasystem ändras så att granskningen av importörernas status som momsskyldiga automatiseras.  

Tullen föreslås sålunda bli behörig myndighet för momsbeskattningen av import om importören inte har införts i momsregistret vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Sådana importörer är närmast privatpersoner och allmännyttiga samfund som inte över huvud taget bedriver momspliktig verksamhet. Dessutom ska Tullen svara för beskattningen av sådana i momsregistret införda fysiska personers importvaror som inte har något samband med deras affärsverksamhet. Det föreslås sålunda att i lagen tas in en specialbestämmelse om fysiska personer. Tullen ger fysiska personer anvisningar om användning av företags- och organisationsnummer i tulldeklarationer när det är fråga om varor som importeras för affärsverksamhet. I andra situationer ska personbeteckning uppges.  

I fråga om juridiska personer är det av en avgörande betydelse endast om de vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas är införda i momsregistret, oberoende av för vilket ändamål enskilda varupartier importeras. Detta förenklar förfarandet både från importörens och från förvaltningens synpunkt. Till exempel kommuner behöver enligt förslaget inte vid importtidpunkten specificera varor som importeras för olika ändamål. Bestämmelsen kan i fråga om juridiska personer i princip avgränsas så att den gäller endast varor för privat bruk, men Tullen har i praktiken inga möjligheter att övervaka sådana villkor och det torde vara mycket ovanligt att juridiska personer importerar varor för endast privat bruk. Också orsaken till att en juridisk person är införd i momsregistret saknar betydelse. 

I momsregistret kan också införas sådana utländska företag utan etablering i Finland som inte är skattskyldiga i Finland och som i enlighet med momslagens 122 § ansöker om att få återbäring som så kallad utlänningsåterbäring. Till denna kategori hör företag som gör skattefria gemenskapsinterna förvärv samt säljare av investeringsguld, skrot och avfall för vilkas transaktioner köparen är skattskyldig. Sådana företag ska sålunda lämna en skattedeklaration över sin import och sålunda ansöka om att få tillbaka den skatt som de betalt på importen som återbäring enligt 122 §, om de inte i Finland bedriver verksamhet för vilka de själva är skyldiga att betala skatt. Den situationen torde emellertid i praktiken vara sällsynt.  

Tullorganisationslagen behöver inte ändras på grund av överföringen av momsbeskattningsuppgifterna, eftersom omfattningen av Tullens behörighet vid momsbeskattningen bestäms med stöd av momslagen. Av samma skäl behöver inte heller de bestämmelserna om Skatteförvaltningens uppgifter ändras, som ingår i lagen om Skatteförvaltningen.  

3.3.2  3.3.2 Beskattningsförfarande, periodisering, skattskyldighet och skattegrund

I fråga om importmomsförfarandet som överförs på Skatteförvaltningens ansvar ska enligt förslaget tillämpas momslagens, skatteinitiativlagens och skatteuppbördslagens allmänna bestämmelser om beskattningsförfarande och skatteuppbörd. Importörerna ska på eget initiativ deklarera skatten på importvaror, liksom övriga uppgifter om affärstransaktioner under skatteperioden. Avsikten är att till den skattedeklarationsblankett som Skatteförvaltningen fastställer ska fogas nya fält för uppgifter om skattegrunden för import och mervärdesskatten på import. 

På momsbeskattningen av import som Skatteförvaltningens ansvarar för ska enligt förslaget inte längre tillämpas tullagstiftningens procedurbestämmelser. Tullen ska sålunda till exempel lämna ut importerade varor till kontantkunder som är införda i momsregistret oberoende av om mervärdesskatten är betald. Inte heller ska mervärdesskattens andel längre inkluderas i värdet av de samlade garantierna. Detta är enligt förslaget motiverat också av den anledningen att betalningen av importmoms i fortsättningen inte kan följas upp separat från annan mervärdesskatt på affärstransaktioner. Säkerheter är föga lämpade när det är fråga om mervärdesskatt som per skatteperiod ska deklareras och betalas på eget initiativ. Dessutom innebär säkerheter ökade administrativa kostnaderna både för myndigheten och den skattskyldige. Skatterisken kommer inte att öka märkbart på grund av att den samlade garantin inte längre inkluderar mervärdesskatt. Eftersom den skattskyldige samtidigt deklarerar både mervärdesskatten på importen och avdraget och eftersom den icke-avdragbara andelen är obetydlig, blir också kreditrisken synnerligen liten.  

Importskatten ska hänföras till den kalendermånad under vilken förtullningsbeslutet har fattats. Eftersom skatteavdraget enligt de gällande bestämmelserna ska periodiseras till förtullningsmånaden, kommer tidpunkterna för skyldigheten att betala mervärdesskatt respektive avdragsrätten att sammanfalla vilket innebär att det så kallade uppskovsförfarandet tillämpas på momsbeskattningen. Om de importerade varorna i sin helhet används för ett ändamål som berättigar till avdrag uppkommer inte i importskedet någon skyldighet att betala skatt. Skatteavdraget för importen ska i skattedeklarationen uppges tillsammans med övriga skatteavdrag.  

För närvarande är ett indirekt ombud skattskyldigt för huvudmannens import. Enligt kodexen är både huvudmannen och ombudet tullgäldenärer vid indirekt ombudskap. Enligt momslagens 86 b § 2 mom. är den skattskyldige ansvarigt för betalning av skatten vid sidan av det indirekta ombudet.  

Det föreslås att momslagen ändras så att huvudmannen med avvikelse från vad som nu är fallet ska vara skattskyldig när det är fråga om sådant indirekt ombudskap där ombudet i eget namn handlar för huvudmannens räkning. Detta är ändamålsenligt eftersom avdragsrätten gäller endast varuimportören. Bestämmelsen om avdragsrätten har i praktiken tillämpats så att denna rätt har getts en huvudman som anlitat ett indirekt ombud om huvudmannens namn har nämnts i tulldeklarationen. I fortsättningen ska importskatten framgå av den skattskyldiges skattedeklaration. Det skulle vara opraktiskt om ombudet deklarerade skatten i sin egen deklaration medan huvudmannen å sin sida uppgav avdraget i sin deklaration.  

Motsvarande ändring av skattskyldigheten ska i fråga om den momsbeskattning av import som Skatteförvaltningen ansvarar för göras också i fråga om den momsbeskattning som Tullen ansvarar för. Det är motiverat att ta in en likalydande bestämmelse om skattskyldigheten såväl för skattskyldigas som för privatpersoners import eftersom det annars är det indirekta ombudet och inte den faktiska importören som bestämmer vilken myndighet som är behörig att avgöra vad som antecknas i momsregistret. Om ändringen inte görs skulle ett ombud som förts in i momsregistret deklarera importskatten i sin egen skattedeklaration till Skatteförvaltningen också då huvudmannen är en privatperson. Ändringen kan motiveras också av den anledningen att en fysisk person i det skede så tulldeklarationen lämnas i praktiken själv skulle ansvara för kategoriseringen av importen som privatimport eller import för affärsverksamhet. Med anledning av ändringen skulle ombudet också i fortsättningen vid indirekt ombudskap ange huvudmannens personbeteckning i tulldeklarationen, när det är fråga om en fysisk persons privatimport, och i andra situationer huvudmannens företags- och organisationsnummer. Enligt tullagens 53 § ska ett ombud som är indirekt företrädare när han eller hon uppgör skattedeklarationen ge Tullen de behövliga uppgifterna även om den huvudman för vars räkning tulldeklarationen upprättas. Tullen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska ges om huvudmannen.  

När Tullen sköter momsbeskattningen är ett indirekt ombud till följd av ansvarsbestämmelsen i momslagens 86 b § emellertid vid sidan av huvudmannen ansvarigt för skatten. I ansvarsbestämmelsen föreslås en sådan ändring att ett indirekt ombud inte ska vara ansvarigt för skatten då det är Skatteförvaltningen som sköter beskattningen. Detta förslag förenklar importbeskattningen som hör till Skatteförvaltningens behörighet och är i linje med den övriga momsbeskattningen, där det i normalfall inte förekommer kollektivt skattebetalningsansvar. Det skulle vara ändamålsenligt att ett indirekt ombuds skatteansvar i samband med import fortfarande hänförs till Tullens behörighet, eftersom tull och mervärdesskatt påförs med samma beslut och enligt samma förfarande.  

I fråga om den momsbeskattning som överförs på Skatteförvaltningens ansvar ska Tullen liksom tidigare förtulla import men inte längre fastställa mervärdesskatten på den eller bevilja momsbefrielse. Enligt momslagens 88 § är grunden för den skatt som ska betalas för införsel av varor i regel det förtullningsvärde som bestäms i enlighet med EU:s tullagstiftning. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att skattegrunden i regel ska vara det tullvärde som Tullen bestämmer i enlighet med EU:s tullagstiftning. Skatteförvaltningen och besvärsinstanserna är sålunda bundna till det tullvärde som Tullen eller en besvärsinstans har bestämt, om förtullningsbeslutet har ändrats. I momslagen föreskrivs om vissa undantag i fråga om tullvärdet, till vilket exempelvis ska fogas transportkostnader samt tull och importavgifter. Dessa undantagsbestämmelser ska givetvis tillämpas också i fortsättningen.  

Det är meningen att Tullen ska sända uppgifterna om tullvärden som Tullen fastställt, om tullar och avgifter som uppbärs i samband med förtullningen samt övriga jämförelseuppgifter och ändringar i dem till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen ska enligt förslaget använda jämförelseuppgifterna för kontroll av skattedeklarationer och ändringar i dem.  

Om en ändringsansökan leder till att förtullningsvärdet eller beloppet av tull och importavgifter blir mindre eller större ska importören på eget initiativ med en rättelsedeklaration korrigera skatt som importören har betalat eller dragit av till ett alltför stort belopp. Eftersom importören i nästan samtliga fall skulle ha dragit av skatten har korrigeringen i praktiken inte någon större betydelse. Enligt momslagens 100 § återbärs mervärdesskatten inte på grund av beslut som gäller återbäring eller annullering av tull, om den skatt som har betalts på en importerad vara har kunnat dras av. Bestämmelsen kan i princip utsträckas till att gälla också importskatt som Skatteförvaltningen ansvarar för. Den beskattning som Skatteförvaltningen svarar för sker på eget initiativ. I fortsättningen ska importskatt som betalas och dras av deklareras i samma deklaration vilket innebär att det i allmänhet inte uppkommer skatt som återbärs. Det är lätt för den skattskyldige att vid behov lämna in en rättelsedeklaration. I bestämmelsen föreskrivs endast om den situationen att förtullningsvärdet sänks men inte om situationen då värdet höjs. Motsvarande bestämmelse finns inte för andra skattepliktiga transaktioner. Det föreslås sålunda att 100 § ändras så att den i fortsättningen gäller endast momsbeskattning som hör till Tullens behörighet.  

Tidsfristen för att rätta fel i skattedeklarationen, bestämma skatter och korrigera beslut är enligt skatteinitiativlagen tre år från början av kalenderåret efter det kalenderår eller den räkenskapsperiod vari den skatteperiod ingår som rättelsen gäller. En skattskyldig som yrkar på sänkning av förtullningsvärdet kan bli tvungen att under besvärsprocessen för säkerhets skull lämna in en rättelsedeklaration eller yrka på omprövning för att bevara sin besvärsrätt. Också Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt kan bli tvungen att reagera proaktivt för att säkerställa sin besvärsrätt, om besvärsprocessen leder till att förtullningsvärdena höjs. I syfte att eliminera behovet att reagera proaktivt föreslås att följdändringsbestämmelsen i skatteinitiativlagens 73 § ska gälla också sådana ändringar i förtullningsvärdet, tullar och avgifter som påverkar momsbeskattningen. Skatt kan sålunda återbetalas och påföras eller beslut rättas trots att tidsfristerna för dessa åtgärder redan gått ut.  

3.3.3  3.3.3 Förslag till tryggande av övervakningen

Uppskovsförfarandets betydelse för övervakningen och bedrägerimöjligheterna 

För närvarande måste kontantkunder betala tull samt nationella skatter och avgifter till Tullen innan de får varorna i sin besittning och innan momsen på eget initiativ dras av från övriga skatter som ska betalas till Skatteförvaltningen. Eftersom företagskunder som betalar kontant i allmänhet anlitar ett indirekt ombud med kreditkundsstatus eller ett direkt ombud med garantens ansvar, har kontantkundsförfarandet omfattat mindre än en procent av de importtulldeklarationer som företagskunderna lämnat. Kreditkunder får varorna i sin besittning utan att betala mervärdesskatt men de har varit tvungna att ställa säkerhet för tull- och skatteskulder och riskerar att förlora sin kreditkundsstatus på grund av eventuella försummelser. Det är emellertid skäl att observera att kreditkunder som anlitat ett indirekt ombud med garantens ansvar får varorna i sin besittning innan skatten är betald och utan att uppfylla kriterierna för kreditkundsstatus samt utan risk för att förlora sin kreditkundsstatus.  

Uppskovsförfarandet innebär att importören får varorna i sin besittning skattefritt på samma sätt som aktörer som gör gemenskapsinterna förvärv på den inre marknaden, vilket har ansetts vara ett reellt incitament till skattebedrägeri. 

Beskattningen av gemenskapsinterna förvärv kan kontrolleras genom jämförelse av köparnas uppgifter om förvärvens värde med de köparspecifika värden som framgår av säljarnas sammanfattande deklarationer. Kontrollen har i praktiken försvårats av bristande jämförbarhet mellan siffrorna. Något jämförelsematerial för import finns inte men importtrafiken övervakas vid gränsen och för jämförelsen kan användas uppgifterna i förtullningsbeslut som fattats utifrån tulldeklarationerna. Tullen och Skatteförvaltningen samarbetar också i andra avseenden. Av dessa skäl kan förebyggandet, avslöjandet och bekämpningen av missbruk vid import anses vara effektivare i samband med momsbeskattningen än på EU:s inre marknad.  

Skatterna på både gemenskapsinterna förvärv och på importvaror är så gott som helt avdragbara, vilket väsentligt minskar risken för skatteförlust.  

Ett större problem är sålunda eventuella svart vidareförsäljning av varorna i Finland eller i någon annan medlemsstat. Importören kan emellertid redan nu sälja varor svart, trots att importören betalat importskatt till Tullen och dragit av den i beskattningen. Situationen förändras således egentligen inte i detta avseende om skatteövervakningen och samarbetet mellan Skatteförvaltningen och Tullen fungerar. Importörens möjlighet att skattefritt få varorna i sin besittning kan emellertid fungera som ett incitament till skattebedrägeri. Svartförsäljning i olika former kan jämföras med sådana bedrägerier inom den gemenskapsinterna varuhandeln som innebär att den som förvärvat varorna säljer dem vidare utan att betala skatt på försäljningen. Därefter försvinner säljaren och köparen drar eventuellt av skatten. Man kan redan nu få importerade varor i sin besittning skattefritt genom att tillämpa tullförfarande 42 eller 63. Dessa förfaranden gäller en situation där en vara efter import transporteras till annan medlemsstat i samband med skattefri gemenskapsintern försäljning och där både säljaren och köparen är införda i momsregistret. Sådan import förekommer i praktiken endast i begränsad utsträckning. Enligt EU:s revisionsrätts särskilda rapport nr 13/2011 har detta förfarande lett till betydande momsförluster både i importmedlemsstaten och i destinationsmedlemsstaten. Enligt resultaten av revisionsrättens stickprovsgranskning uppgick förlusterna i medlemsstaterna till ett belopp som motsvarar 29 procent av den mervärdesskatt som teoretiskt hade kunnat tas ut på det beskattningsbara värdet av all import som utfördes i dessa medlemsstater. I Finland har inte konstaterats några större momsförluster på grund av förfarandet. Då uppskovsförfarandet tillämpas har importören enligt förslaget inte längre något behov av 42-förfarandet eftersom det också i de situationerna tack vare anståndsmetoden i fortsättningen blir lättare att skattefritt få varorna i sin besittning. Varor kan för närvarande lämnas ut till lagerhållaren utan att betala skatten t.ex. genom att varorna placeras i skatteupplag, med de är då under tullkontroll ända tills de lämnas ut.  

För att införandet av uppskovsförfarandet inte ska leda till ett ökat antal skattebedrägerier ska olika metoder för effektivare kontroll användas i så stor utsträckning som möjligt. Dessa metoder bedöms i det följande i samband med import som strider mot tullbestämmelserna, Tullens övervakningsbefogenheter, tillämpningsområdet för uppskovsförfarandet samt informationsutbytet och samarbetet mellan Skatteförvaltningen och Tullen. Dessutom kan det konstateras att uppskovsförfarandet inte eliminerar risken för förlust av kreditkundsstatus, eftersom allvarliga eller upprepade överträdelser av beskattningsbestämmelserna utgör hinder för att behålla statusen.  

Import i strid med tullbestämmelserna 

Med import av varor avses enligt mervärdesskattlagen och momsdirektivet införsel till EU:s skatteområde av varor som inte är i fri omsättning eller införsel av varor som är i fri omsättning från EU:s tullområde till dess skatteområde. Om en vara hänförs till något av de förfaranden som avses i direktivet och i momslagens 86 a § inträffar den beskattningsgrundande händelsen först när förfarandet inte längre tillämpas på varan. Importen sker i Finland om varan befinner sig här. Dessa förfaranden är tillfälligt lagring, tullagerförfarande, aktiv förädling, fullständig befrielse från importtull och extern transitering. En beskattningsgrundande händelse inträffar vid samma tidpunkt som en tullskuld uppkommer enligt tullagstiftningen, dvs. i regel då tulldeklarationen godtas och varorna övergår till fri omsättning. Varorna övergår till fri omsättning först då de nämnda förfarandena avslutas.  

I tullkodexens artikel 79.1 föreskrivs om situationer där en tullskuld uppkommer genom bristande efterlevnad av tullagstiftningen. Som exempel på situationer där en tullskuld uppkommer kan nämnas undandragande av varor från tullager eller från förfarande för extern transitering. Som exempel kan nämnas att transiteringsförfarandet inte har avslutats på rätt sätt och att för avslutande av transiteringen i efterhand har lagts fram förfalskade bevis. Till den del som dessa situationer gäller förfaranden enligt momslagens 86 a § anses förfarandet i fråga vara avslutat enligt momsdirektivet och momslagen. Detta betyder att det vid bristande efterlevnad av tullbestämmelserna vid momsbeskattningen anses vara fråga om import av varor. Detta förutsätter enligt EU-domstolens praxis emellertid att varorna på grund av överträdelse av tullagstiftningen har övergått till fri omsättning inom EU:s skatteområde. 

Alla försummelser leder emellertid inte till att det uppkommer en tullskuld. Enligt kodexens artikel 124.1 h ska en tullskuld upphöra om den underlåtelse som medförde att tullskulden uppkom inte hade någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av det berörda tullförfarandet och inte utgjorde ett försök till bedrägeri och om alla formaliteter som krävs för att varornas situation ska uppfylla gällande krav därefter fullgörs. Enligt artikel 124.1 k ska en tullskuld upphöra också om för tullmyndigheterna lämnas tillfredsställande bevisning för att varorna inte har använts eller förbrukats och har förts ut ur unionens tullområde. Enligt artikel 124.7 ska tullskulden upphöra för sådana personer vars beteende inte varit bedrägligt och som bidragit till kampen mot bedrägeri. I artikel 103 i den delegerade förordningen räknas i överensstämmelse med bemyndigandet i kodexens artikel 126 upp vilka situationer som ska anses som en underlåtenhet som inte har någon avgörande inverkan på ett korrekt genomförande av tullförfarandet.  

I tullkodexens artikel 79.2 föreskrivs när en tullskuld ska anses uppkomma i dessa situationer. Tullskulden ska anses uppkomma vid den tidpunkt då den skyldighet som, genom att den inte uppfylls, ger upphov till tullskulden inte uppfylls eller inte längre är uppfylld eller vid den tidpunkt då en tulldeklaration godtas genom vilken varorna hänförs till ett tullförfarande, om det i efterhand fastställs att ett av villkoren för medförande av varorna till det förfarandet eller för beviljande av tullfrihet eller nedsatt importtullsats på grund av varornas användning för slutändamål i själva verket inte var uppfyllt. Såsom ovan konstateras uppkommer momsskyldigheten vid samma tidpunkt som tullskulden. I artikel 79.3 föreskrivs vilka som är gäldenärer i dessa situationer. Enligt den gällande momslagen är alla som enligt tullkodexen är ansvariga för tull också ansvariga för mervärdesskatten på import. Den som är skattskyldig eller ansvarig för skatten kan i dessa situationer också vara någon annan än importören, exempelvis lagerhållaren eller transportören. Också den plats där importen sker är i dessa situationer i praktiken bunden till tullmyndigheternas verksamhet. Landet där momsskyldigheten uppkommer respektive landet där tullskulden uppkommer är uppenbarligen i regel detsamma, men så förhåller det sig inte nödvändigtvis i samtliga fall.  

Det är Tullen som konstaterar bristande efterlevnad av tullbestämmelserna och uppkomsten av en tullskuld och som också bedömer om en försummelse är tillräckligt väsentlig för att en tullskuld ska anses ha uppkommit eller upphört. Tullen bestämmer tidpunkten då tullskulden uppkommer, förtullningsvärdet samt vilka som är tullskyldiga. Dessa alla omständigheter inverkar i sig på momsbeskattningen. Tullen kan givetvis lämna dessa uppgifter till Skatteförvaltningen. Dessutom ska Skatteförvaltningen bestämma om mervärdesskatten har uppkommit i Finland eller inte. Skatteförvaltningen behöver sålunda för kontrollen uppgifter om vilken situation det är fråga om. Om skattemyndigheten är Skatteförvaltningen är det fråga om ett förfarande på eget initiativ, eftersom mervärdesskatten i dessa situationer ska periodiseras till den månad under vilken Tullen har fattat beslut om efteruppbörd. Skatten ska sålunda deklareras och betalas den 12 dagen i den andra månaden efter Tullens beslut om efteruppbörd. Någon annan än importören kan vara skattskyldig eller skatteansvarig. Enligt Tullen har skatteförhöjningarna i situationer där det varit fråga om uppsåt eller grov oaktsamhet i praktiken varit 30—50 procent. Såsom konstateras ovan i avsnitt 2.1.4 baseras förhöjningen på en helhetsbedömning med beaktande av hur klandervärt förfarandet har varit, huruvida det har upprepats och gärningsmannens ekonomiska ställning samt den vinning som eftersträvats eller den skada som orsakats genom förfarandet och samarbete med Tullen. Tullhöjning eller felavgift bestäms inte om gärningen eller försummelsen som helhet betraktad är obetydlig eller påförande av tullhöjning eller felavgift i övrigt ska betraktas som uppenbart oskäligt. Om Skatteförvaltningen skulle ta ut mervärdesskatt också i dessa situationer skulle några skatteförhöjningar i allmänhet inte påföras. Tullen och Skatteförvaltningen har olika möjligheter att vidta säkerhetsåtgärder. Tullen har exempelvis möjlighet att omhänderta varor.  

Skatteförvaltningens bedrägeribekämpning inriktas framför allt på importörer som i importskedet iakttar tullbestämmelserna och i ett senare skede, då varorna omsätts, gör sig skyldiga till skattebedrägeri eller försök till skattebedrägeri. Skatteförvaltningens är behörig att utreda transaktionskedjan samt eventuella skatteförluster och nyttotagare. I ett senare skede omfattar utredningen också situationer där missbruk förekommer redan i importskedet. Tullen och Skatteförvaltningen har sina egna prioriteringar och styrkor i fråga om övervakningen. 

Med stöd av det som anförs ovan ska Tullen när det är fråga om import i strid med tullbestämmelserna uppbära mervärdesskatt då ett förfarande enligt momslagens 86 a § upphör till följd av att tullbestämmelserna inte iakttagits eller då varorna inte över huvud taget har tullklarerats. Detta kan i praktiken anses vara den effektivaste lösningen med tanke på beskattningsförfarandet och kontrollen. Beskattningsförfarandet för skatter på eget initiativ faller sig inte särskilt naturligt i en sådan situation eftersom den beskattningsgrundande händelsen inträffar endast om det har skett en överträdelse av tullagstiftningen. Tullens behörighet omfattar endast enskilda importsituationer, vilket innebär att momsbeskattningen av importörernas importvaror i övriga avseenden faller inom ramen för Skatteförvaltningens behörighet. Arrangemanget medför inga särskilda ändringsbehov i fråga om datasystemen.  

Eftersom Tullen i situationer som nämns ovan uppbär mervärdesskatt ska på beskattningsförfarandet till denna del enligt momslagens 101 § 2 mom. tillämpas tullagstiftningens bestämmelser om tull. I tullkodexens avdelning III kapitel 2 föreskrivs om garanti för en potentiell eller befintlig tullskuld. Enligt tullagens 54 § meddelar Tullen närmare föreskrifter om hur beloppet för sådan garanti som krävs för nationella skatter och avgifter bestäms. Tullen får sålunda överväga i vilken utsträckning den förutsätter att också mervärdesskattens andel ska räknas in i de säkerheter som krävs i samband med sådana särskilda förfaranden som nämns i momslagens 86 b §. Exempelvis den som håller ett tullager och ett tillfälligt lager, och som kan vara också någon annan än importören, ska för närvarande i regel ställa en säkerhet som tryggar tull- och momsfordringar som eventuellt orsakas av varor som försvinner ur lagret utan tullklarering och även förebygga uppkomsten av sådana fordringar. En betryggande säkerhet ska ställas för betalning av tull- och momsskulder som uppkommer till följd av överträdelser. Det är uteslutande Tullen som svarar för förvaltningen av säkerheterna.  

Det är deklaranten eller dennas huvudman som enligt vad som anförs ovan är skattskyldig för varuimport. I en situation där skyldigheten att tulldeklarera inte fullgörs finns det ingen deklarant och sålunda inte heller någon skattskyldig. Bestämmelsen om skattskyldighet ska enligt förslaget i fråga om import som strider mot tullbestämmelserna preciseras genom en hänvisning till tullkodexens särskilda bestämmelser om tullgäldenärer. Detta innebär att bland annat att skattskyldigheten utsträcks till personer som skulle ha uppfyllt den i tullagstiftningen föreskrivna skyldighet som åsidosatts. Också någon annan än importören kan bli skattskyldig i sådana situationer. Detta stämmer överens med nuvarande praxis. Enligt den gällande momslagen är alla som är tullskyldiga enligt tullkodexen också ansvariga för på importmoms. Till den del som Tullen fortfarande kommer att vara behörig när det gäller momsbeskattning av import förblir situationen oförändrad till denna del.  

Tullens behörighet när det gäller övervakning och förundersökning 

Momsbeskattningen av import är enligt momsdirektivet och momslagen, i fråga om importbegreppet, tidpunkten då skyldigheten att betala skatt uppkommer, skattegrunderna och skattefrihet, i stor utsträckning beroende av tullagstiftningen. Momsbeskattningen och övervakningen av den har hos Tullen i praktiken skötts vid sidan av tullbeskattningen och övervakningen i samband med den. Det är således motiverat att Tullen ges omfattande behörighet att kontrollera att momsbeskattningen av import är korrekt, också till den del som momsuppgifterna överförs till Skatteförvaltningen. En bestämmelse om saken föreslås i momslagens 160 § 3 mom. Tullen ska enligt förslaget i samband med företagsgranskningen i anknytning till tullklareringen av varor som ska importeras eller har importerats övervaka riktigheten hos den mervärdesskatt som ska betalas på importen. Tullen får för tillsynen utöva alla de behörigheter som avses i tullagens 3 kap. Tullens befogenheter omfattar utöver företagsgranskning dessutom alla sådana kontrollåtgärder i fråga om tullar som förekommer i Tullens normala verksamhet, exempelvis dokumentgranskning, varugranskning, lagergranskning och fordonsgranskning. Tullens befogenheter sträcker sig naturligtvis endast till kontroll av riktigheten hos mervärdesskatt på import i samband med kontrollåtgärder som gäller tullklarering, däremot inte exempelvis till kontroll av skatteavdrag eller kontroll av skattedeklarationer och -betalningar. Tullen ska enligt förslaget underrätta Skatteförvaltningen om sådana för bedömningen av momsbeskattningens riktighet relevanta iakttagelser som den gjort i samband med övervakningen. Tullens övervakningsbefogenheter inverkar inte på Skatteförvaltningens granskningsrätt eller övriga övervakningsbefogenheter. Tullen och Skatteförvaltningen kan i praktiken också samarbeta när det gäller övervakning.  

I 1 kap. 2 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen definieras tullbrott bland annat som brott som innebär överträdelse av en sådan bestämmelse i tullagen eller någon annan lag vars iakttagande Tullen ska övervaka eller som Tullen ska verkställa och i vilket ingår import, export eller transitering genom Finland av egendom. Eftersom det enligt tullförvaltningslagens 1 § och momslagen är Tullen som ska uppbära momsen på import inbegriper begreppet tullbrott numera också brott som har samband med importmoms. Eftersom Tullen enligt förslaget ges befogenheter att utöva tillsyn av riktigheten hos momsbeskattningen av import i samband med annan tillsyn av tullklareringen också då Skatteförvaltningen sköter beskattningen, ska de bestämmelser i lagen om brottsbekämpning inom Tullen som gäller förhindrande, avslöjande och utredning av tullbrott och väckande av åtal mot misstänkta för tullbrott också i fortsättningen tillämpas på brott som har samband med momsbeskattning av import. Enligt 2 kap. 1 § i den nämnda lagen görs förundersökning av tullbrottmål av Tullen. Förundersökning kan också utföras av polisen om den har fått vetskap om ett tullbrott och nämnda myndigheter inte kommer överens om något annat. Enligt kapitlets 2 § ska Tullen underrätta polisen om ett misstänkt allvarligt brott som har kommit till dess kännedom och om åtgärder som Tullen inlett för att utreda ett sådant brott.  

Enligt 28 § i lagen om Skatteförvaltningen har Skatteförvaltningen i fråga om de skatter och avgifter som enligt gällande bestämmelser ska uppbäras av Skatteförvaltningen, rätt att på alla skattetagares vägnar anmäla ett ärende som gäller skattebrott eller något annat brott som hänför sig till beskattning till förundersökningsmyndigheten för undersökning. Eftersom momsbeskattningen av import enligt förslaget i fråga om dem som är införda i momsregistret ska överföras till Skatteförvaltningen, ska denna i fortsättningen göra brottsanmälan till Tullen i ärenden som gäller momsbeskattning av import. Om Tullen i sitt övervakningsuppdrag konstaterar missbruk i fråga om importmoms som ska uppbäras av Skatteförvaltningen ska Tullen enligt momslagens föreslagna 160 § 3 mom. göra en anmälan om saken till Skatteförvaltningen som beslutar om en brottsanmälan ska göras. Tullen ska i varje fall i egenskap av förundersökningsmyndighet inleda förundersökningen utan att vänta på en brottsanmälan. I fall som gäller mervärdesskatt som ska uppbäras av Tullen ska Tullen enligt förslaget liksom för närvarande vara behörig att göra brottsanmälan och inleda undersökningen.  

Förslag om tillämpning av uppskovsförfarandet 

För att hålla beskattningsförfarandet så enkelt som möjligt och för att olika importörkategorier inte ska behandlas ojämlikt föreslås att uppskovsförfarandet automatiskt ska tillämpas på alla näringsidkare som är införda i momsregistret, utan tillståndsförfarande och särskilda kriterier samt utan att det krävs generella säkerheter.  

Tillämpningen av uppskovsförfarandet kan i princip göras beroende av prövning och förfarandet kan tillämpas till exempel endast på företag som uppfyller kriterierna för godkänd ekonomisk aktör enligt artikel 39 i tullkodexen. Enligt kriterierna krävs frånvaro av alla former av allvarliga överträdelser eller upprepade överträdelser av tullagstiftningen och skattereglerna, inbegripet att den sökande inte får vara dömd för allvarliga brott som rör hans eller hennes ekonomiska verksamhet. Vidare krävs att den sökande uppvisar en hög grad av kontroll över dennes transaktioner och av varuflödet, att den sökande är ekonomiskt solvent och har de kunskaper eller yrkeskvalifikationer som direkt avser den verksamhet som utförs samt att lämpliga säkerhets- och skyddsnormer ska anses vara uppfyllda.  

Endast en del av Tullens 2 087 kreditkunder uppfyllde AEO-kriterierna i slutet av 2015. Det finns cirka 22 000 momsskyldiga importörer. Genom tillämpning av dessa kriterier kan uppskovsförfarandet sålunda utnyttjas av mindre än en tiondedel av de momsskyldiga importörerna. Det är i princip tänkbart att också andra företag får tillämpa uppskovsförfarandet om de ställer tillräckliga säkerheter. Om tillståndsförfarandet införs och säkerheter krävs innebär detta en ökning av både myndighetens och de skattskyldigas administrativa arbete och säkerhetskravet minskar också företagens ekonomiska förmåner, som är orsaken till den planerade övergången till uppskovsförfarandet. Tullen har inte ofta behövt realisera säkerheter som den krävt för tull-, moms- och punktskatteskulder. År 2014 realiserades endast nio säkerheter. Betalningen av importmoms kan inte kontrolleras separat från moms på andra affärstransaktioner, vilket innebär att förfarandet med säkerheter inte särskilt bra kan kombineras med momsbeskattning enligt en skattedeklaration som på eget initiativ lämnas per skatteperiod. Eftersom den skattskyldige med samma deklaration deklarerar både importmoms och momsavdrag och eftersom andelen import som inte berättigar till avdrag är liten, kommer också kreditrisken att var mycket liten. Vid momsbeskattningen krävs i allmänhet inga säkerheter. Ett undantag utgör i detta avseende utländska företag som är etablerade i tredjeländer och ansöker om att bli skattskyldiga samt aktörer som upprätthåller skattefria lager, men i praktiken har säkerheter inte krävts.  

Av kriterierna för att bevilja status som godkänd ekonomisk aktör gäller egentligen endast det första kriteriet tidigare missbruk. Detta kriterium kan enligt förslaget beaktas på ett från administrativ synpunkt enklare sätt så att Skatteförvaltningen kan förvägra företag som gjort sig skyldiga till missbruk att tillämpa uppskovsförfarandet.  

Ett kriterium för tillämpning av uppskovsförfarandet kunde eventuellt vara att näringsidkaren ska tillämpa en skatteperiod på en kalendermånad. En sådan begränsning föreslås emellertid inte eftersom skatteinitiativlagens bestämmelser om skatteperiodens längd kan anses ge Skatteförvaltningen tillräckliga möjligheter att sköta övervakningen på ett ändamålsenligt sätt. Enligt 15 § 6 mom. i skatteinitiativlagen kan Skatteförvaltningen bestämma att som skatteperiod för en näringsidkare ska tillämpas en skatteperiod på en kalendermånad, om den skattskyldige kan antas väsentligt försumma sina skyldigheter vid beskattningen. Enligt 5 mom. i samma paragraf kan Skatteförvaltningen av kontrollorsaker bestämma att som skatteperiod för ett nytt företag betraktas kalendermånaden under högst ett år från det att företaget inleder sin verksamhet.  

För tillämpning av uppskovsförfarandet uppställs inte heller förutsättningen att företaget ska ha varit infört i momsregistret till exempel i minst en månad. En sådan begränsning skulle uppenbarligen tekniskt sett vara lätt att tillämpa i praktiken. Däremot skulle nyttorna av en sådan begränsning kunna ifrågasättas. Ett företag som planerar att kringgå skatt kunde handla på ett oklanderligt sätt under den period som krävs och först därefter skrida till verket. Begränsningen skulle komplicera beskattningsförfarandet för hederliga företag.  

En begränsning föreslås inte heller i fråga om utlänningar som inte är etablerade i Finland. Enligt momslagen ska på icke etablerade säljares transaktioner i Finland i regel tillämpas omvänd skattskyldighet, dvs. köparen är skattskyldig i stället för säljaren, då en sådan säljare i allmänhet inte är införd i momsregistret. Om en utlänning är införd i momsregistret av den anledningen att han eller hon i Finland utför skattefria gemenskapsinterna försäljningar eller gemenskapsinterna förvärv eller andra sådana affärstransaktioner som avses i momslagens 133 § 5 mom. och inte har andra skattepliktiga försäljningar i Finland, får han eller hon på ansökan enligt momslagens 122 § tillbaka importskatten som återbäring och kan sålunda inte anses vara föremål för en normal tillämpning av uppskovsförfarandet. Om ett icke-etablerat utländskt företag har ansökt om att bli skattskyldigt i Finland och om företaget är etablerat utanför EU, ska det anlita ett skatteombud med hemort i Finland. Skatteförvaltningen kan då enligt momslagens 173 a § kräva att utlänningen ställer säkerhet för skattebetalningen. Skatteombudet är inte ansvarigt för att skatten betalas.  

Däremot föreslås det att i momslagen tas in en bestämmelse om Skatteförvaltningens rätt att förvägra en skattskyldig tillämpning av det normala uppskovsförfarandet. En sådan bestämmelse behövs eftersom den kan ha en förebyggande effekt och eftersom det med hjälp av bestämmelsen är möjligt att i fråga om missbruksbenägna importörer tillämpa ett särskilt förfarande för förhindrande av att varor lämnas ut innan skatten är betald.  

Förfarandet kan genomföras på två alternativa sätt. För det första så att den skattskyldige förvägras hela det beskattningsförfarande som föreskrivs i momslagen och skatteinitiativlagen, vilket innebär att Tullen blir uppbördsmyndighet för importören i fråga. Om importören har kreditkundsstatus kan Tullen frånta importören denna status. Dessutom behövs en specialbestämmelse enligt vilken varor inte ska utlämnas till importören innan mervärdesskatten är betald, inte heller i det fall att importören anlitar ett indirekt ombud med kreditkundsstatus eller ett direktombud med borgensansvar. Enligt den alternativa modellen ska den skattskyldige inte förvägras det beskattningsförfarande som avses i momslagen och i skatteinitiativlagen, utan på den skattskyldige ska i stället för det normala uppskovsförfarandet tillämpas ett särskilt förfarande som innebär att företaget ska deklarera och betala importskatten separat till Skatteförvaltningen och få varorna utlämnade från Tullen först då betalning har skett. Importskatten ska hänföras till den kalendermånad då Tulldeklarationen har godtagits. Enligt denna modell kvarstår Skatteförvaltningen sålunda som skattemyndighet. 

Det senare alternativet är naturligare och enklare i administrativt hänseende eftersom den skattskyldiges ärende hela tiden handläggs av samma myndighet och sålunda inte behöver flyttas från en myndighet till en annan. Dessutom förutsätter den förstnämnda modellen att det görs större ändringar både i Skatteförvaltningens VALMIS-program och i Tullens ITU-datasystem. Tullens importförtullningssystem förnyas i sin helhet före utgången av år 2020, vilket innebär att det inte skulle vara ändamålsenligt att genomföra den nya funktionaliteten inom det nuvarande systemet. Den sistnämnda modellen skulle åtminstone tills vidare i stor utsträckning baseras på ett manuellt förfarande, vilket innebär att det inte behöver göras några väsentliga ändringar i Skatteförvaltningens och Tullens datasystem. Av dessa skäl föreslås att förfarandet genomförs i enlighet med det senare alternativet. I ett följande skede övervägs en eventuell automatisering av det valda förfarandet. 

Det särskilda förfarandet kan från tullrättslig synpunkt genomföras antingen så att beslut om utlämning av varor sammankopplas med momsbetalningen eller så att ett utlämningsbeslut fattas men Tullen med stöd av en särskild bestämmelse håller varorna i sin besittning till dess att momsen har betalts. Enligt det första alternativet är också förtullningsbeslutet av datasystemrelaterade skäl sammankopplat med momsbetalningen. En fördel med det första alternativet är att importskatten faktiskt måste betalas innan varorna lämnas ut och skatten dras av. Enligt det andra alternativet skulle detta inte vara fallet i situationer då tulldeklarationen godtas och förtullningsbeslutet fattas under samma kalendermånad, dvs. då skatten och avdraget hänförs till samma månad. Det andra alternativet skulle inte inverka på tidpunkten för utlämningsbeslutet eller förtullningsbeslutet. Det senare alternativet skulle vara betydligt mera problematiskt med beaktande av Tullens nuvarande datasystem. Av dessa skäl föreslås att förfarandet genomförs i enlighet med det första alternativet. Alternativet att förtullningsbeslutet sammankopplas med betalningen av mervärdesskatten skulle i praktiken inte medföra några problem. Tullkodexen eller bestämmelserna om redovisning av tullavgifter till EU hindrar inte att det i momslagen tas in bestämmelser om det särskilda förfarande som nämns ovan. 

Det föreslås att i lagen tas in bestämmelser om samma kriterier för överföring till ett särskilt förfarande som i skatteinitiativlagens 15 § 6 mom. föreskrivs om överföring till en skatteperiod på en månad, kompletterat med det ovan nämnda kriteriet för beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör. Dessa kriterier för överföring till ett månadsbaserat förfarande motsvarar i stor utsträckning kriterierna för avförande ur förskottsuppbördsregistret enligt lagen om förskottsuppbörd. Enligt den föreslagna bestämmelsen har Skatteförvaltningen rätt att överföra en skattskyldig till ett särskilt förfarande, om den skattskyldige väsentligen har försummat eller kan antas väsentligen försumma sina skyldigheter vid beskattningen på det sätt som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller på något annat motsvarande sätt eller om han eller hon har gjort sig skyldig till allvarliga eller upprepade överträdelser av tullagstiftningen. Enligt kriterierna för avförande ur förskottsuppbördsregistret kan också beaktas försummelser som begåtts av samfund eller sammanslutningar som den skattskyldige tidigare lett eller av ett samfund eller en sammanslutning som på grundval av tidigare försummelser av den som leder samfundet eller sammanslutningen eller tidigare försummelser i andra samfund eller sammanslutningar som denne lett. Under dessa förutsättningar kan tillämpning av normalt uppskovsförfarande förvägras också nya företag. De avförs då för en viss tid enligt ett överklagbart beslut som kan verkställas omedelbart. Avsikten är att förfarandet ska tillämpas endast i undantagsfall.  

Skatteförvaltningens beslut att överföra en skattskyldig från normalförfarandet ska enligt förslaget delges den skattskyldige innan beslutet träder i kraft. Skatteförvaltningen registrerar överföringen av kunden till det särskilda förfarandet och sänder ett krypterat e-postmeddelande till Tullen som för in uppgiften i sitt kunddatasystem. När ett företag som anlitar ett särskilt förfarande eller dess ombud lämnar en importtulldeklaration ska Tullens handläggare komplettera Tullens delgivningsmeddelade så att systemet efter att tulldeklarationen godtagits påminner deklaranten om att varorna inte lämnas ut förrän importmomsen är betald. Tullens handläggare överför också det preliminärt fastställda förtullningsvärdet, tullen och övriga avgifter till delgivningsblanketten. Kunden kan på basis av uppgifterna räkna ut det momsbelopp som ska betalas. Tullen sänder ett krypterat e-postmeddelande med förtullningsvärdet och övriga uppgifter också till Skatteförvaltningen. Om importören vill få de importerade varorna i sin besittning så snabbt som möjligt kan han eller hon deklarera och betala importskatten till Skatteförvaltningen separat så snart tulldeklarationen har godtagits, redan före den normala deklarations- och betalningstiden. Skatteförvaltningen sänder ett krypterat e-postmeddelande till Tullen om att betalningsskyldigheten har fullgjorts och Tullen för då redan in tulldeklarationen i sitt datasystem vilket innebär att beslutet om utlämnande av varorna kan fattas.  

Informationsutbyte och annat samarbete mellan Tullen och Skatteförvaltningen 

Ett heltäckande informationsutbyte och annat samarbete mellan Skatteförvaltningen och Tullen kommer i fortsättningen att spela en viktig roll för övervakningen av importmomsen.  

Enligt momsdirektivet och momslagen är beskattningen i många avseenden sammanbunden med tullagstiftningen. Grunden för importmomsen bestäms i regel på basis av förtullningsvärdet enligt tullagstiftningen, plus tullar och importavgifter samt transportkostnader. Enligt förslagen som gäller momslagen är utgångspunkten för beskattningen uttryckligen det tullvärde som Tullen fastställt. Också beskattningsmedlemsstaten, tidpunkten då skattskyldigheten uppkommer, skattskyldigheten, periodiseringen av skatten och skattefriheterna bestäms helt eller delvis med stöd av tullagstiftningen. Skatteförvaltningen behöver av Tullen få jämförelseuppgifter för kontrollen av de uppgifter som importörerna har lämnat och de skatter som de på eget initiativ har betalt i fråga om import.  

Av denna anledning föreslås det att i skatteinitiativlagens 29 § om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter ska tas in en bestämmelse om att Tullen till Skatteförvaltningen ska lämna de uppgifter som ingår i tulldeklarationen samt förtullningsbeslutet samt ändringar i uppgifterna. Skatteförvaltningen behöver de uppgifter som ingår i tulldeklarationerna och förtullningsbesluten bland annat om varuinnehavare, datum då tulldeklarationer godtagits, förtullningsdagar, varukoder och mängder, förtullningsärenden och rättelseposter, tull- och andra avgiftsbelopp samt om tullbehandling. Överlämnande av jämförelseuppgifter gällande införsel mellan Åland och det övriga Finland behandlas i avsnitt 3.3.4. 

Enligt 100 a § 1 mom. som föreslås i momslagen kan Skatteförvaltningen bestämma att i fråga om import av en vara ska tillämpas det särskilda förfarande som avses i 2 mom., om den skattskyldige under de senaste 12 månaderna väsentligen har försummat eller om den skattskyldige kan antas väsentligen försumma sina skyldigheter i fråga om beskattningen eller om den skattskyldige under den tiden har gjort sig skyldig till allvarliga eller upprepade överträdelser av tullagstiftningen. Eftersom tillämpning av särskilda förfaranden förutsätter åtgärder av såväl Skatteförvaltningen som Tullen och informationsutbyte mellan dessa myndigheter, ska i skatteinitiativlagen och skatteoffentlighetslagen införas bestämmelser om detta informationsutbyte. 

I skatteinitiativlagens 29 § föreslås en bestämmelse enligt vilken Tullen till Skatteförvaltningen ska lämna de uppgifter om den skattskyldiges allvarliga eller upprepade överträdelser av tullagstiftningen som behövs för tillämpningen av 100 a § i momslagen samt de uppgifter som behövs vid tillämpningen av det särskilda förfarandet enligt bestämmelsen. Uppgifterna ska lämnas med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod, inklusive utlämnande av uppgifter med teknisk anslutning. Enligt skatteinitiativlagens 29 § 6 mom. kan Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas, tidpunkten då uppgifterna ska lämnas och det sätt på vilket de ska lämnas. Enligt lagens 31 § ska på utomståendes skyldighet att lämna uppgifter dessutom tillämpas 21, 22, 22 a, 23 och 25 § i lagen om beskattningsförfarande. Enligt 22 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande ska uppgifterna lämnas till Skatteförvaltningen utan hinder av sekretessbestämmelser och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter. 

Enligt förslaget till 160 § 3 mom. i momslagen ges Tullen befogenhet att övervaka riktigheten hos mervärdesskatten i samband med tullklareringen också när Skatteförvaltningen är skattemyndighet för importen i fråga. Eftersom Skatteförvaltningen och Tullen alltså ska samarbeta vid tillsynen av mervärdesbeskattningen av import ska i momslagen och skatteoffentlighetslagen införas bestämmelser om det informationsutbyte mellan dessa myndigheter som samarbetet förutsätter. 

I föreslagna 160 § 3 mom. i momslagen föreskrivs att Tullen har rätt att lämna för tillsynen relevanta uppgifter till Skatteförvaltningen trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller tillgången till information. Uppgifterna kan lämnas med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod.  

I skatteoffentlighetslagens 18 § föreslås en bestämmelse om Skatteförvaltningens rätt att på eget initiativ till Tullen lämna uppgifter som behövs vid tillämpningen av det särskilda förfarandet enligt förslaget till 100 a § i momslagen samt uppgifter om beskattning som gjorts på basis av tillsynsinformation som fåtts av Tullen med stöd av 160 § 3 mom. i momslagen.  

Enligt tullregisterlagens 13 § 1 mom. 2 punkten har Tullen rätt att trots sekretessbestämmelserna och även genom teknisk anslutning få de uppgifter som den behöver bland annat för beskattning, tullövervakning, indrivning och tullbrottsbekämpning. Med tullövervakning avses i tullregisterlagen utförande av ett särskilt reglerat övervakningsuppdrag som gäller ett visst skatteslag. Tullregisterlagens 13 § 1 mom. 2 punkten täcker in de övriga uppgifter som Tullen eventuellt behöver från Skatteförvaltningen när den utövar sina övervakningsbefogenheter enligt föreslagna 160 § 3 mom. i momslagen. Tullen behöver de sistnämnda uppgifterna som feedback över den tillsyn över momsbeskattningen av import som den utövar för skötseln av tillsynsuppgiften enligt momentet. 

Eftersom behörighetsfördelningen mellan Tullen och Skatteförvaltningen vid importmomsbeskattningen enligt förslaget ska göras utgående från om importören är införd i momsregistret vid tidpunkten för skattskyldighetens uppkomst, behöver Tullen uppgifter om registreringen av importörer. Tullen har redan nu en teknisk anslutning till det offentliga företags- och organisationsnummerregistret där registreringar kan kontrolleras, vilket innebär att det inte behövs några lagändringar till denna del.  

Inom ramen för VETO-projektet har för samarbetet mellan Skatteförvaltningen och Tullen upprättats handlingsmodeller för att så heltäckande som möjligt trygga informationsutbytet och det övriga samarbetet mellan Skatteförvaltningen och Tullen, i synnerhet i fråga om de funktioner som enligt förslaget ska överföras till Skatteförvaltningen. Modeller har upprättats för granskning, informationsutbyte och analys samt för handläggning av brottsärenden. Dessutom har en handlingsmodell upprättats för auktorisering av förvaltningstjänstemän som ska använda datasystemet.  

3.3.4  3.3.4 Införsel mellan Åland och det övriga Finland samt från övriga medlemsstater till Åland

För enkelhetens skull och av neutralitetsskäl ska de föreslagna bestämmelserna om uppskovsförfarandet tillämpas också på införsel mellan landskapet Åland och det övriga Finland samt på införsel från övriga länder till Åland. Detta har ingen betydelse för skattegränsen mellan Åland och det övriga Finland, vilket innebär att momsdirektivet inte gör det möjligt att slopa tullformaliteterna eller import som en beskattningsgrundande händelse. Vid import av varor ska således trots uppskovsförfarandet tillämpas direktivets särskilda importbestämmelser om tidpunkten då en beskattningsgrundande händelse inträffar och en skattefordran uppkommer, om skattegrunden och skattefriheter samt de tullformaliteter som föreskrivs i tullagstiftningen. Det förenklande förfarande som tillämpats vid utförsel och införsel i varuhandeln mellan landskapet Åland och det övriga Finland ska enligt förslaget bibehållas.  

I fortsättningen ska importskatten enligt förslaget inkluderas i den normala skattedeklarationen till Skatteförvaltningen och den ska i allmänhet inte fastställas med ett beskattningsbeslut. Importören eller exportören ska inte längre ge Tullen en kompletterande skattedeklaration och inte heller en sammanfattande deklaration av import som Skatteförvaltningen är behörig att beskatta. Enligt den delegerade förordningen som ska tillämpas från början av maj 2016 räcker det med enbart en faktura eller fraktsedel för att uppfylla tullformaliteterna vid import och export inom en medlemsstat mellan tredje områden och medlemsstatens skatteområde. Av fraktsedeln framgår i allmänhet inte varornas värde i pengar. Skatteförvaltningen får sålunda inte, såsom i fråga om annan import, från Tullen andra jämförelseuppgifter för övervakning av importbeskattningen än uppgifterna som framgår av de fraktsedlar och fakturor som i elektronisk form arkiveras hos Tullen. Dessutom skulle Tullen vid handeln mellan Åland och det övriga Finland med det nuvarande informationssystemet kunna lämna uppgifter till Skatteförvaltningen endast på begäran. Avsikten är att Tullen före utgången av 2020 ska ta i bruk ett nytt informationssystem med vilket det ska vara möjligt att behandla tulldeklarationer och regelbundet utbyta information också inom skattegränshandeln. Kommissionen bereder en ändring av bestämmelserna om skattegränshandel inom medlemsstater i den delegerade förordningen. Avsikten är att 29 § 6 mom. om överlämnande av jämförelseuppgifter i lagförslaget gällande skatteinitiativlagen ska preciseras i fråga om införseln mellan Åland och det övriga Finland när nämnda ändring av den delegerade förordningen har godkänts.  

Ovannämnda avsaknad av jämförelseuppgifter ska dock inte anses utgöra någon väsentlig risk i övervakningshänseende jämfört med det nuvarande förfarandet. Importskatten är vanligen avdragbar. Importören och exportören överlämnar i allmänhet till Tullen en gemensam förenklad deklaration, Tullen övervakar också i fortsättningen varutransporter över skattegränsen och Skatteförvaltningen kan kontrollera betalningen av importskatt genom efterhandsgranskningar av både exportörer och importörer. Importören ska enligt momslagens 209 n och 209 p § förvara importfakturor och transportdokument som har samband med dem också då importen inte berättigar till avdrag. Med stöd av det som anförs ovan föreskrivs inte om någon annan deklarationsskyldighet när det gäller skattegränshandel än normal skattedeklaration som lämnas till Skatteförvaltningen. Denna fråga kan emellertid senare omprövas om det i praktiken uppkommer problem.  

Trots att tullar inte heller tas ut på införsel mellan Åland och övriga medlemsstater fattas förtullningsbeslut och importörerna ska med anledning av sådan import enligt de normala bestämmelserna lämna tulldeklarationer till Tullens ITU-datasystem, vilket innebär att Skatteförvaltningen dagligen av Tullen i enlighet med föreslagna 29 § i skatteinitiativlagen får de uppgifter som tulldeklarationerna och förtullningsbesluten innehåller.  

I fråga om införsel mellan Åland och det övriga Finland kan skattegrunden inte, liksom i fråga om annan import, bestämmas på basis av ett tullvärde som Tullen fastställt. I undantagslagen föreskrivs att skattegrunden till denna del, liksom för närvarande, bestäms på basis av det tullvärde som tullbestämmelserna anger. Dessutom ska importskatten och avdraget inte periodiseras till förtullningsmånaden utan i stället, liksom enligt nuvarande praxis, till den månad då skattskyldigheten uppkom. I fortsättningen ska enligt förslaget inte fattas några förtullningsbeslut i samband med införsel mellan Åland och det övriga Finland när det gäller den införsel som överförs till Skatteförvaltningens beskattningsbehörighet. 

Vid indirekt ombudskap, som innebär att ombudet i sitt eget namn handlar för huvudmannens räkning, blir huvudmannen enligt förslaget som gäller momslagen med avvikelse från vad som nu är fallet skattskyldig både för import som hör till Skatteförvaltningens behörighet och för import som hör till Tullens beskattningsbehörighet. Detta betyder att Tullen ska ta ut skatten om huvudmannen är en privatperson. Vid införsel mellan Åland och det övriga Finland har näthandelsföretag och andra säljföretag ansetts vara indirekta ombud och sålunda skattskyldiga för sina huvudmäns införsel. Dessa ombud har således deklarerat och betalat mervärdesskatt i sitt eget namn, med utnyttjande av sin status som skattegränskund. Eftersom det inte är motiverat att privatpersoner är skattskyldiga vid skattegränshandel görs ett undantag i fråga om införsel mellan Åland och det övriga Finland genom att det i överensstämmelse med nuvarande praxis föreskrivs att indirekta ombud är skattskyldiga i dessa situationer. Eftersom huvudmannen är en privatperson och sålunda inte momsskyldig är det i regel Tullen som ansvarar för momsbeskattningen vid sådan införsel.  

Eftersom momsskyldiga registrerades införsel mellan landskapet Åland och det övriga Finland på eget initiativ ska deklareras till Skatteförvaltningen, behövs i detta avseende inte längre undantagslagens 22 § som gäller tidpunkten för en sådan kompletterande respektive sammanfattande deklaration som ska lämnas till Tullen i förenklat förfarande och tidpunkten för betalning av skatten. Förlängningen av betalningstiden och det förenklade förfarandet har i praktiken varit ett incitament för säljarna att verka som indirekta ombud för tusentals privatimportörer, vilket har underlättat Tullens administrativa börda. De datasystem som Tullen för närvarande tillämpar inom ramen för det förenklade förfarandet är uteslutande baserade på ett förfarande av det slag som avses i den aktuella bestämmelsen. Därför föreslås att en bestämmelse om förlängning av redovisningstiden motsvarande 22 § ska bibehållas med tanke på sådan privatinförsel mellan Åland och det övriga Finland som innebär att registrerade skattegränskunder verkar som indirekta ombud.  

3.3.5  3.3.5 Övervakning av proviantering av fartyg i internationell trafik

Eftersom momsbeskattningen av sådana företags import som är införda i momsregistret enligt förslaget som gäller momslagen i regel överförs till Skatteförvaltningens behörighet ska Skatteförvaltningen i fortsättningen svara för momsbeskattningen vid import av utrustning, reservdelar och proviantering för fartyg och luftfartyg i internationell trafik, dvs. skattefri import som avses i momslagens 94 § 1 mom. 9 och 21 punkten.  

Tullen ska enligt förslaget fortsättningsvis ansvara för övervakningen i samband med tullformaliteter, exempelvis för tillämpning av tullbestämmelser och anvisningar om fartygsleveranser samt för beviljande av tillstånd för sådana leveranser. Tullen ska också i fortsättningen svara för övervakning av tullfria varor enligt tullagens 46 § och i anslutning därtill enligt 47 § för redovisningsskyldigheterna i anslutning till övervakningen av provianteringsförfarandet och alkohol- och tobaksprodukter samt för begränsning av provianteringsmängderna.  

Tullens befogenheter enligt tullagens 47 § gäller formellt inte momsbeskattning av import, eftersom tullförfarandet enligt momslagens 101 § 2 mom. i fortsättningen ska tillämpas endast på den momsbeskattning av import som hör till Tullens ansvar. Eftersom Tullen också i fortsättningen ska ansvara för övervakningen av tullförfaranden och tullfriheter och eftersom det är fråga om övervakning av samma fartygsleveranser, kommer detta inte att ha någon betydelse i praktiken. En förutsättning för tillämpning av förfarandet för fartygsleveranser är att leveranserna är skattefria, vilket innebär att Tullen redan på denna grund i praktiken indirekt kommer att övervaka skattefriheten i fråga om import och försäljning av provianteringsvaror.  

Det är emellertid skäl att uttryckligen ge Tullen befogenhet att begränsa mängden skattefria varor som levereras till fartyg också när det är fråga om unionsvaror, dvs. andra varor än sådana som ska importeras. I tullagen föreslås en ändring som avser detta.  

Enligt förslaget som gäller momslagen ska Tullen ha befogenhet att i samband med övervakningen av tullklareringar övervaka momsbetalningen också när det är Skatteförvaltningen som är beskattningsmyndighet. Detta gäller givetvis också proviantering av fartyg i internationell trafik.  

Enligt förslaget ska Tullen fortsättningsvis ansvara för skatteuppbörden enligt provianteringsskattelagen och för alla uppgifter i samband därmed.  

3.3.6  3.3.6 Övriga förslag

I momslagen föreslås också vissa andra smärre preciseringar i anslutning till överföringen av uppgifter som har samband med importbeskattning. Dessutom föreslås vissa hänvisningspreciseringar.  

Mervärdesskatten är en skatt som uppbärs till staten. Överföringen av beskattningen av momsskyldiga registrerades import till Skatteförvaltningen kommer att öka statens andel av Skatteförvaltningens omkostnader och sålunda att ändra skattetagarnas andelar av beskattningskostnaderna. Det är skäl att omdefiniera andelarna i skatteförvaltningslagen. Eurobeloppet av de övriga skattetagarnas kostnader förblir oförändrat.  

Det föreslås att till tullregisterlagen fogas en bestämmelse om utlämnande av uppgifter till finansministeriet, för skattelagstiftningen och statsbudgeten.  

Överföringen av momsbeskattningsuppgifterna i fråga om import från Tullen till Skatteförvaltningen medför inget behov av ändringar i den straffrättsliga regleringen.