1.1
Lagen om inkomstdatasystemet
9 §. Andra uppgifter som införs i inkomstdatasystemet. Ordalydelsen i 1 mom. 1 punkten ändras så att de uppgifter som avses i bestämmelsen och som finns i befolkningsdatasystemet kan föras in i fråga om alla som har fått finsk personbeteckning. Den gällande bestämmelsen gäller finska medborgare och i Finland bosatta utlänningar.
Det är nödvändigt att föra in uppgifter om alla dessa personer för säkerställande av uppgifternas riktighet och för utförande av de uppdrag som föreskrivs för Inkomstregisterenheten i lagen. Man kan inte veta på förhand vem som kommer att få inkomster som ska anmälas till inkomstregistret. Regleringen är nödvändig med tanke på inkomstdatasystemets funktion, eftersom den gällande bestämmelsen inte omfattar utländska medborgare som får till exempel pension och som inte bor eller vistas i Finland men som har finländsk personbeteckning. Uppgifter om pension ska emellertid anmälas till och föras in i inkomstregistret från och med ingången av 2021. Vid sidan av pension kan det vara från om ersättningar som betalas med anledning av till exempel olycksfall eller trafikskada. Det kan också påpekas att antalet sådana personer som avses i bestämmelsen ökar årligen. De uppgifter som ska föras in i inkomstdatasystemet om dessa personer ska vara exakt definierade och noggrant avgränsade på samma sätt som i den gällande bestämmelsen.
Den föreslagna ändringen är möjligt inom det nationella handlingsutrymme som Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning (EU) 216/679 tillåter (se t.ex. GrUU 14/2018 rd, GrUU 26/2018 rd och GrUU 29/2018 rd). Behandlingen av personuppgifter i inkomstdatasystemet baserar sig på artikel 6.1 c i allmänna dataskyddsförordningen, dvs. fullgörande av en rättslig förpliktelse. Den föreslagna regleringen har genomförts i enlighet med artikel 6.2 och 6.3 i dataskyddsförordningen med beaktande av de mer specifika bestämmelser som enligt artikeln får införas. Den föreslagna regleringen uppfyller kraven i artikel 6.3 i allmänna dataskyddsförordningen på att den ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell. Det ska gå att kontrollera riktigheten av identifieringsuppgifterna i inkomstdatasystemet genast när de tas emot, och inexakta eller felaktiga uppgifter som lämnats till inkomstregistret ska kunna strykas eller rättas omedelbart. Eftersom införandet av uppgifter i inkomstdatasystemet berör alla personer som har finländsk personbeteckning behövs regleringen vid sidan av bestämmelsen i 29 § i den allmänna nationella lagen, dataskyddslagen (1050/2018). Den föreslagna regleringen har avgränsats på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter så att den är dels tillåten enligt dataskyddsförordningen, dels nödvändig för att tillgodose skyddet för personuppgifter (GrUU 2/2018 rd, s.5).
12 §.Tidpunkt för lämnande av uppgifter. I det nya 3 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen föreskrivs om tidpunkten för lämnande av uppgifter om förskott på lön.
Enligt den första meningen i momentet kan uppgifter om förskott på lön enligt arbetsavtalslagen lämnas inom den tidsfrist som anges för lämnandet av uppgifter om lön som betalas senare för samma lönebetalningsmånad. Villkoret är att lönerna har betalats under samma kalendermånad.
I bestämmelsen har särskilt beaktats delägare i aktiebolag samt bolagsmän i kommanditbolag och öppna bolag, som på grund av det bestämmande inflytande de utövar i bolaget inte kan anses stå under sitt bolags ledning och övervakning, vilket är ett väsentligt kännetecken på ett arbetsavtalsförhållande enligt arbetsavtalslagen. Enligt den andra meningen i momentet ska det som föreskrivs i den första meningen också gälla lön som bolaget betalar till en sådana bolagsman eller delägare. Om man inte har avtalat om lönebetalningsperioden, anses lönebetalningsperioden vara en kalendermånad.
Detsamma gäller personer i ledande ställning som på grund av sin ställning inte kan anses stå i arbetsavtalsförhållande till betalaren. Detta gäller till exempel ett aktiebolags verkställande direktör, som i högsta domstolens avgörande HD 1986 II 40 inte ansågs stå i arbetsavtalsförhållande till bolaget därför att verkställande direktören verkar som ett bolagsrättsligt organ och därför inte står under arbetsgivarens ledning och övervakning. I avgörandet HD 1989:136 som gällde ett andelslags verkställande direktör kom högsta domstolen fram till samma slutresultat. Detsamma gäller oberoende av lönebetalarens bolagsform andra i ledande ställning som på motsvarande grunder eller annars inte ska anses stå i arbetsavtalsförhållande till betalaren.
I det nya 4 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen föreskrivs det om tidsfristen för lämnande av uppgifter som naturaförmåner som arbetsgivaren gett. Enligt huvudregeln i den första meningen ska uppgifterna på samma sätt som enligt det nuvarande 4 mom. lämnas den femte dagen i den kalendermånad som följer på den månad då naturaförmånen inflöt. Om penninglön för den månad då naturaförmånen inflöt emellertid betalas under den kalendermånad som följer på den månad då naturaförmånen inflöt, får uppgifterna om naturaförmånen också lämnas genom att naturaförmånen anmäls som inkomst för den kalendermånad som följer på den månad då den inflöt, varvid anmälan ska lämnas senast den femte dagen i den kalendermånad som följer på den månad för vilken naturaförmånen har anmälts som inkomst..
Med den månad då naturaförmånen inflöt avses i bestämmelsen den kalendermånad för vilken förmånen har influtit.
Exempelvis om penninglön som influtit för december betalas delvis eller helt under januari och en naturaförmån i december anmäls som inkomst för januari, är tidsfristen för anmälan den 5 februari.
Det nuvarande 3 mom., som gäller förmåner och prestationer i annan form än pengar och som blir 5 mom., ändras så att tidsfristen enligt det gäller andra förmåner i annan form än pengar än naturaförmåner
4 mom., som blir 6 mom. och som gäller uppgifter om i 72 § i lagen om pension för arbetstagare avsedd försäkringslön, dvs. pensionsgrundande arbetsinkomster vid arbete utomlands, preciseras så att det på motsvarande sätt gäller motsvarande arbetsinkomster som avses i 86 § i pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016).
Till 9 mom., som blir 11 mom., fogas en bestämmelse om uppgifter om skattefria kostnadsersättningar samt prestationer av engångsnatur på högst 200 euro som betalas av registrerade föreningar. Uppgifterna ska lämnas inom tidsfristen enligt den första meningen i momentet, dvs. senast den femte dagen i den kalendermånad som följer på betalningsmånaden.
I bestämmelsen avses med prestation av engångsnatur en sporadisk enstaka inkomstpost som betalas till inkomsttagaren, och som utifrån de uppgifter som finns tillgängliga vid betalningspunkten betalas endast en gång och som inte är återkommande. Inkomsten kan vara en prestation av engångsnatur trots att den senare betalas på nytt, om det vid betalningstidpunkten inte råder kännedom om någon ny betalning på grund av ett avtal, en förbindelse eller ett beslut. En prestation som betalas mera sällan men regelbundet är inte en prestation av engångsnatur, eftersom betalningen är återkommande. I beloppet av prestationen av engångsnatur inräknas alla olika poster som betalas till inkomsttagaren samma betalningsgång, till exempel arvoden och kostnadsersättningar.
På grund av de nya momenten som föreslås bli fogade till paragrafen ändras 14 mom., som blir 16 mom., genom att hänvisningarna till paragrafens tidigare moment ses över. Det har beaktats att det nuvarande 3 mom. om förmåner och prestationer i annan form än pengar, som det hänvisas till i det nuvarande 14 mom., delas i två separata moment.
22 §.Förseningsavgift. Paragrafens 1 mom. utökas med en bestämmelse om från och med vilken dag tidsfristen enligt momentet, den åttonde dagen i den kalendermånad som följer på betalningsdagen, beräknas för anmälan av naturaförmåner. Det behövs en särskild bestämmelse med anledning av förslaget till 12 § 4 mom., eftersom enligt 3 § 5 punkten, som gäller definitioner, avses med betalningsdag den dag då prestationen finns tillgänglig för inkomsttagaren. Tidsfristen beräknas från den sista dagen i den månad för vilken naturaförmånen har anmälts som inkomst med stöd av 12 § 4 mom.
När en naturaförmån som influtit för till exempel december och som inkomsttagaren har kunnat förfoga över på det sätt som avses i 3 § 5 punkten i december anmäls på det sätt som 12 § 4 mom. tillåter som inkomst för januari, påförs förseningsavgift med stöd av den föreslagna bestämmelsen först om anmälan som gäller naturaförmånen lämnas senare än den åttonde dagen i februari.
25 §.Ikraftträdande. För att förlänga den övergångstid som föreskrivits för påförande av förseningsavgift i 7 mom. ersätts årtalet 2020 med årtalet 2021.
64 §. Naturaförmåner. I det nya 2 mom., som föreslås bli fogas till paragrafen om naturaförmåner från arbetsgivaren, föreskrivs det om skatteåret för naturaförmåner. Bestämmelsen innebär ett undantag från den allmänna bestämmelsen om periodisering av inkomster i 110 §, med stöd av vars 1 mom. en naturaförmån betraktas som inkomst för det skatteår under vilket den skattskyldige har kunnat förfoga över den, dvs. under vilket naturaförmånen har funnits tillgänglig för inkomsttagaren.
En naturaförmån betraktas i princip som inkomst för det skatteår då den skattskyldige har kunnat förfoga över den. Om en naturaförmån för den månad då den inflöt emellertid har anmälts först i enlighet med 12 § 4 mom. i lagen om inkomstdatasystemet som inkomst för följande månad i följande skatteår, betraktas naturaförmånen som inkomst för detta följande skatteår.
Således, om lön som influtit för december betalas i januari och en naturaförmån som influtit för december anmäls på det sätt som 12 § 4 mom. tillåter som inkomst för januari, betraktas naturaförmånen som influtit för december som inkomst för det skatteår som börjar från januari.
Skatteförvaltningen har genom sina beslut med stöd av 64 § i inkomstskattelagen bestämt om beräkningsgrunderna för naturaförmåner. I framtiden är det ändamålsenligt att i dessa beslut beakta även situationer där naturaförmåner som influtit under föregående år räknas som inkomst för skatteåret så att en naturaförmån som influtit under föregående år och som ska räknas som inkomst för skatteåret värderas med iakttagande av beräkningsgrunderna för föregående års naturaförmåner.
Förslaget avspeglas i tillämpningen av de eurogränser som föreskrivs i det nuvarande 2 mom. i 64 § som gäller personalbiljetter. Enligt bestämmelsen är en personlig kollektivtrafikbiljett som arbetsgivaren ger arbetstagaren för resor mellan bostaden och arbetsplatsen skattefri inkomst till ett värde av 300 euro. Dessutom är biljetten skattefri inkomst till den del förmånen överstiger 750 euro, dock inte högre än till 3 400 euro. Eurogränserna är avsedda att vara skatteårsspecifika. Arbetsgivaren beräknar och anmäler månatligen den skattefria och den skattepliktiga delen av förmånen. När giltighetstiden för en biljett som gäller en viss tid infaller under två olika år är tillämpningspraxis att priset delas i arbetstagarens beskattning på dessa år i förhållande till biljettens giltighetstider. Om arbetsgivaren ger arbetstagaren betalningsmedel som berättigar till inköp av en biljett, såsom arbetsresesedlar, eller om en biljett som arbetsgivaren köpt berättigar till ett visst antal resor och gäller till ett exempel ett år från inköpsdagen, betraktas förmånen som inkomst för den månad då biljetten köptes och beskattas som inkomst för det skatteåret.
Förslaget innebär att om den till december hänförliga delen av den förmån som en arbetsresebiljett som gäller en viss tid genererar eller förmånen av arbetsresesedlar som arbetsgivaren gett i december eller av en biljett som berättigar till ett visst antal resor anmäls som inkomst för januari, utgör förmånen med stöd av förslaget till 2 mom. inkomst för januari. Den del av förmånen som ska betraktas som skattefri respektive skattepliktig bestäms i enlighet med de eurogränser som föreskrivits i det nuvarande 2 mom. utifrån de belopp som ska räknas som inkomst för det berörda skatteåret.
Förslaget hänför sig i enlighet med vad som anförts ovan till förslaget som gäller tidsfristen för lämnande av uppgifter om naturaförmåner.
1.3
Lagen om beskattningsförfarande
15 §.Utomståendes allmänna skyldighet att lämna inkomstuppgifter. Genom det nya 8 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen undantas tävlingspriser på högst 100 euro från den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 1 mom. Bestämmelsen gäller både penning- och varupriser. Uppgifter om priser som hänför sig till ett arbetsavtals- eller anställningsförhållande ska lämnas på normalt sätt.
Tävling som allmänspråkligt uttryck avser ett evenemang eller ett arrangemang där flera deltagare försöker klara av någon uppgift eller något mål bättre än de andra deltagarna, vanligtvis i enlighet med tävlingsregler som tävlingsarrangören fastställt och meddelat på förhand. Syftet med tävlingen är att placera tävlingsdeltagarna i rangordning utifrån angivna kriterier. Ett sådant kriterium kan förutom tävlingsprestationen vara till exempel någon egenskap hos den tävlande. I olika djurtävlingar kan priset basera sig enbart på djurets prestation eller egenskaper.
Som en i bestämmelsen avsedd tävling ska betraktas även sådana aktiviteter och spel i till exempel nöjesparker där man inte tävlar mot andra deltagare utan belöningen baserar sig på deltagarens prestation för att uppnå ett på förhand angivet resultat. Det är till exempel vanligt med olika precisions- eller skicklighetsspel samt aktiviteter där det resultat som ligger till grund för belöning i till exempel olika styrkespel mäts med en för ändamålet tillverkad anordning.
Föremålet för en tävling kan också vara till exempel resultatet av tävlingsdeltagarnas tidigare hobbyverksamhet eller någon annan verksamhet, varit priskriteriet kan vara till exempel omfattningen av resultatet i fråga eller, vilket är typiskt för konsttävlingar, kvaliteten på resultatet. Till exempel i bildkonsttävlingar väljs pristagarna vanligtvis utifrån de konstnärliga förtjänsterna hos verk som de konstnärer som deltar i tävlingen framställt på förhand och lämnat in till tävlingen.
Tävlingspriser betalas på grundval av framgången i tävlingen, däremot omfattar bestämmelsen inte arvode för enbart deltagande. Bestämmelsen omfattar inte heller prestationer för deltagande i olika kommersiella eller andra gallupar, oberoende av om de betalas till alla eller på grundval av lottning till en eller flera personer.
I lagtävlingar ska som tävlingspris också betraktas ett pris som en spelare eller medlem i laget har fått för en bra individuell prestation. När ett lag är pristagare ska anmälningsskyldigheten anses bestämmas utifrån prisets värde per spelare eller medlem. Tävlingspriser kan delas ut på olika grunder. När samma person får flera priser i samma tävling bestäms anmälningsskyldigheten utifrån de sammanlagda priserna.
Det har också förekommit evenemang som till synes har klätts i tävlingsform men som saknar det tävlingselement som är ett villkor för att tillämpa bestämmelsen, därför att tävlingsuppgiften är så utformad att det från första början är tänkt att den prestation som betalas för framgång i tävlingen ska betalas till en stor grupp deltagare.
Även om ett varupris eller en varuvinst inte kan betraktas som ett tävlingspris, stannar priser med obetydligt värde på det sätt som avses i Skatteförvaltningens ovannämnda anvisning dnr VH/2872/00.01.00/2018 utanför anmälningsskyldigheten eftersom de enligt anvisningen inte är skattepliktig inkomst.
Även frågesporter ska betraktas som sådana tävlingar som avses i bestämmelsen. På gissningstävlingar som hör till tillämpningsområdet för lotteriskattelagen (552/1992) tillämpas däremot den lagen, och vinsterna är då inte skattepliktig inkomst för mottagaren.
Utanför begreppet tävlingspris stannar också bland annat olika belöningar och stipendier.