2
Nuläge och bedömning av nuläget
Lagen om rättegång i förvaltningsärenden trädde i kraft den 1 januari 2020 och upphävde då förvaltningsprocesslagen, som innan dess var den allmänna lagen. I vissa lagar inom finansministeriets ansvarsområde har hänvisningarna till den upphävda förvaltningsprocesslagen redan ändrats så att de avser lagen om rättegång i förvaltningsärenden. De ändringarna gjordes genom författningarna 17–34/2020, som stadfästes den 17 januari 2020. Vissa av de författningar som hör till ministeriets ansvarsområde innehåller dock ännu hänvisningar till den upphävda förvaltningsprocesslagen, samt bestämmelser om ändringssökande för vilkas del de motsvarande allmänna bestämmelserna nuförtiden finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessutom innehåller lagstiftningen i finansministeriets ansvarsområde hänvisningar till vissa andra upphävda lagar.
I 127 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden föreskrivs det att om det i någon annan lag eller i en förordning finns en hänvisning till förvaltningsprocesslagen eller till lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/1950), ska hänvisningen efter ikraftträdandet av lagen om rättegång i förvaltningsärenden avse denna nya allmänna lag. Hänvisningar till den upphävda förvaltningsprocesslagen och till andra upphävda lagar är inte längre informativa och förfarandebestämmelser som överlappar de allmänna bestämmelserna är inte nödvändiga. Till exempel sådana hänvisningar till förvaltningsprocesslagen som innebär att man får överklaga hos högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd har de facto redan upphävts till följd av ovannämnda 127 §. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden utgör redan gällande lag i fråga om besvärstillstånd. Till skillnad från systemet med besvärstillstånd enligt förvaltningsprocesslagen är huvudregeln i det gällande systemet (107 §) att ett beslut i ett förvaltningsprocessuellt ärende får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Lagarna inom finansministeriets ansvarsområde innehåller också bestämmelser som på motsvarande sätt är onödiga eftersom de överlappar förvaltningslagen (434/2003), som tillämpas som allmän lag i förvaltningsärenden.
Det finns också bestämmelser om ändringssökande inom ministeriets ansvarsområde enligt vilka besvär över myndighetens beslut anförs direkt hos högsta förvaltningsdomstolen, utan prövning i förvaltningsdomstol. En del av dessa bestämmelser är inte längre motiverade. Huvudregeln i 8 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden innebär att endast beslut som fattats vid statsrådets allmänna sammanträde får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd. Andra myndigheters beslut överklagas i regel i förvaltningsdomstol. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 7 § 1 mom. i den upphävda förvaltningsprocesslagen (891/2015). I regeringens proposition till riksdagen med förslag till granskning av bestämmelserna om sökande av ändring i vissa förvaltningsärenden (RP 230/2014 rd) konstateras det att högsta förvaltningsdomstolsinstansen inte bör vara den enda besvärsinstansen, om det inte därtill finns särskilda skäl som hänför sig till ärendets natur.
4
Förslagen och deras konsekvenser
4.1
De viktigaste förslagen
Propositionen handlar om att uppdatera och förtydliga lagstiftningen. Ändringar föreslås i en rad hänvisningar i olika lagar inom finansministeriets ansvarsområde, eftersom hänvisningarna i fråga avser lagar som redan upphävts. Hänvisningarna ska enligt förslaget ändras till att avse motsvarande gällande lagar.
Vidare föreslås strykningar i en rad bestämmelser om ändringssökande i olika lagar inom ministeriets ansvarsområde. De bestämmelser som omfattas av strykningarna har blivit onödiga eftersom de överlappar lagen om rättegång i förvaltningsärenden, som utgör den allmänna lagen vid ändringssökande, eller förvaltningslagen, som utgör den allmänna lagen i förvaltningsärenden. Det finns onödiga överlappande bestämmelser om besvärsrätt, besvärstid och besvärstillstånd. I fråga om besvärsrätt behövs det i regel inga andra bestämmelser än den i allmänna lagen, eftersom man enligt 6 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden får söka ändring i alla beslut genom vilka en myndighet har avgjort eller avvisat ett förvaltningsärende. I regel behövs inte heller några särskilda bestämmelser om en besvärstid på 30 dagar från delfåendet av ett beslut, eftersom 13 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden och 49 c § 1 mom. i förvaltningslagen innehåller bestämmelser om besvärstid. Bestämmelser om besvärstillstånd för överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen finns i 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
I propositionen föreslås också ändringar i sådana bestämmelser om ändringssökande i vissa lagar inom ministeriets ansvarsområde i vilka det uttryckligen föreskrivs att man får överklaga genom besvär direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. I fråga om dessa bestämmelser föreslås det att besvärsinstansen ändras så att den stämmer överens med lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Förslaget innebär att beslut av andra myndigheter än statsrådets allmänna sammanträde får överklagas genom besvär i förvaltningsdomstol och därefter hos högsta förvaltningsdomstolen, om denna beviljar besvärstillstånd. I de föreslagna lagarna föreslås övergångsbestämmelser enligt vilka de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av ändringslagen ska tillämpas när ändring söks i ett beslut som fattats före ändringen trätt i kraft. Den föreslagna ändringen gäller inte lagar i vilka det av skäl som hänför sig till den allmänna rättssäkerheten fortfarande är motiverat att man ska kunna överklaga direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. Till exempel på området beskattning finns det en sådan bestämmelse i fråga om centralskattenämndens förhandsavgöranden.
Därtill föreslås det att den svenska språkdräkten i vissa bestämmelser ändras så att den motsvarar dagens skrivkutym för lagstiftning på svenska.
4.2
De huvudsakliga konsekvenserna
Syftet med propositionen är att precisera lagstiftningen inom finansministeriets ansvarsområde. De föreslagna lagarna uppdaterar och förtydligar lagstiftningen, särskilt i fråga om ändringssökande i förvaltningsärenden. Uppdaterade och exakta procedurbestämmelser skapar bättre förutsättningar för parter att känna till sina egna rättigheter och skyldigheter.
De ändringsförslag som medför att besvärsinstansen ändras från högsta förvaltningsdomstolen till att vara en regional förvaltningsdomstol bedöms stärka högsta förvaltningsdomstolens ställning som högsta domstol som styr och harmoniserar rättspraxis, och dess roll som beviljare av besvärstillstånd. I och med dessa ändringsförslag, det vill säga att ändra besvärsinstansen från högsta förvaltningsdomstolen till en regional förvaltningsdomstol, kan propositionen ha vissa konsekvenser av ringa omfattning för de regionala förvaltningsdomstolarnas arbetsmängd. På motsvarande sätt kan propositionen bidra i ringa mått till att minska högsta förvaltningsdomstolens arbetsmängd, även om ett beslut av en förvaltningsdomstol får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Också i sådana ärenden är besvärstillstånd enligt 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden ett krav för överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen kan besluta att godkänna eller avslå ansökan om besvärstillstånd i en sammansättning med två eller tre medlemmar, som är mindre än den sedvanliga domföra sammansättningen. Behandlingen i högsta förvaltningsdomstolen underlättas också av att det finns ett motiverat beslut av en förvaltningsdomstol till grund för behandlingen. Propositionen bedöms dock ha mycket ringa konsekvenser för förvaltningsdomstolarnas arbetsmängd. Därför bedöms det att propositionen inte har några betydande ekonomiska konsekvenser.
6
Specialmotivering
6.1
Lagen om grunderna för avgifter till staten
I 7 § 3 mom. i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) ändras hänvisningen till den upphävda lagen om konkurrensbegränsningar (480/1992) så att den avser den gällande konkurrenslagen (948/2011).
I 11 § 1 mom. ändras hänvisningen till den upphävda lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) så att den avser den gällande lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
I 11 a § 2 mom. ändras hänvisningen till den upphävda lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) så att den avser den gällande förvaltningslagen (434/2003) och följer dagens skrivkutym för laghänvisningar.
I 11 b § 1 mom. ändras hänvisningen till förvaltningslagen (434/2003) så att den följer dagens skrivkutym för laghänvisningar. Dessutom stryks författningsnumret för förvaltningslagen eftersom det redan anges i föregående paragraf. I 2 mom. ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
6.2
Lagen om Kommunernas garanticentral
I 10 § i lagen om Kommunernas garanticentral (487/1996) stryks hänvisningen till den upphävda befolkningsdatalagen (507/1993) och i stället görs en allmän hänvisning till befolkningsdatasystemet enligt vad som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009).
I 14 § ändras hänvisningen till den upphävda lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) så att den avser den gällande lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) och följer dagens skrivkutym för laghänvisningar.
I 15 § 1 mom. stryks en bestämmelse som överlappar 49 c § 1 mom. i förvaltningslagen (434/2003). Enligt den överlappande bestämmelsen ska rättelseyrkande (i förvaltningslagens svensk nomenklatur numera begäran om omprövning) framställas inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Till momentet fogas i stället en informativ hänvisning till förvaltningslagen. I 2 mom. stryks en bestämmelse som överlappar 13 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden och enligt vilken ändring får sökas genom besvär inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Dessutom stryks bestämmelsen om att även Kommunernas garanticentral får genom besvär söka ändring. Den sistnämnda bestämmelsen överlappar 109 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, enligt vilket den myndighet som har fattat det ursprungliga förvaltningsbeslutet har rätt att överklaga hos högsta förvaltningsdomstolen. I samma moment ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar paragrafens innehåll.
I 18 § 2 mom. ändras hänvisningen till den upphävda kreditinstitutslagen (1607/1993) så att den avser den gällande kreditinstitutslagen (610/2014).
6.3
Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster
I 15 § 1 mom. i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019) ändras hänvisningen till förvaltningslagen (434/2003) så att den följer dagens skrivkutym för laghänvisningar. I 2 mom. ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Ur momentet stryks dessutom en bestämmelse om besvärstillstånd som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
6.4
Statsunderstödslagen
I 34 § 1 mom. i statsunderstödslagen (688/2001) ändras hänvisningen till förvaltningslagen (434/2003) så att den följer dagens skrivkutym för laghänvisningar. Dessutom stryks författningsnumret för förvaltningslagen eftersom det redan anges i föregående paragraf. I 2 mom. ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Paragrafens 3 mom., som innehåller en hänvisning till den upphävda förvaltningsprocesslagen och en procedurbestämmelse om besvärstillstånd som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, upphävs.
I 35 § ändras hänvisningen till den upphävda lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) så att den avser den gällande lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
6.5
Kommunstrukturlagen
I 38 § 6 mom. i kommunstrukturlagen (1698/2009) ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
I 53 § 4 mom. finns en bestämmelse som avviker från huvudregeln i 8 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden i fråga om besvärsinstans. Enligt denna avvikande bestämmelse ska besvär över ett ministeriums beslut anföras direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. Till skillnad från vissa andra bestämmelser i denna proposition föreslås det inte att bestämmelsen i kommunstrukturlagen ska ändras så att den motsvarar den besvärsväg som föreskrivs i den allmänna lagen. Det anses fortfarande vara motiverat med högsta förvaltningsdomstolen som direkt besvärsinstans. Det behövs snabba lagakraftvunna beslut om ändringar i kommunindelningen för att den kommunala förvaltningen ska kunna organiseras. För tydlighetens skull fogas även en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden till momentet.
6.6
Lagen om avgiftsbefrielse
I lagen om avgiftsbefrielse (529/1980) ändras hänvisningen i 2 a § 1 mom. till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Därtill stryks bestämmelsen om besvärsrätt i fråga om förvaltningsbeslut, eftersom den överlappar 6 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens 2 mom., som innehåller en bestämmelse om besvärstillstånd som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, upphävs.
6.7
Lagen om pantlåneinrättningar
I 40 c § 1 mom. i lagen om pantlåneinrättningar (1353/1992) ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Dessutom förtydligas paragrafen genom att den nuvarande bestämmelsen i 2 mom. om begäran om omprövning av andra beslut samt hänvisningen till förvaltningslagen (434/2003) flyttas till 1 mom.
Paragrafens 2 mom. upphävs med anledning av det ovannämnda. Den resterande bestämmelsen i nuvarande 2 mom., om besvärsrätt i fråga om beslut förvaltningsbeslut, är onödig eftersom den överlappar 6 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
Paragrafens 3 mom., som innehåller en hänvisning till den upphävda förvaltningsprocesslagen och en bestämmelse om besvärstillstånd som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, upphävs.
6.8
Lagen om statens revisionsverk
I 13 § i lagen om statens revisionsverk (676/2000) ändras hänvisningen till den upphävda lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) så att den avser den gällande förvaltningslagen (434/2003) och följer dagens skrivkutym för laghänvisningar. Dessutom ändras den föråldrade hänvisningen till 10 och 11 § i lagen om förvaltningsförfarande till att avse motsvarande 27–30 § i förvaltningslagen.
I 18 § 1 mom. ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Därtill stryks bestämmelsen om besvärsrätt i fråga om förvaltningsbeslut, eftersom den överlappar 6 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I 2 mom., som innehåller en bestämmelse om ändringssökande i beslut om utdömande av vite, stryks hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen och bestämmelsen om besvärstillstånd som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I stället föreslås i momentet en informativ hänvisning till viteslagen (1113/1990). I den lagen finns bestämmelser om beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite samt om beslut som gäller föreläggande och verkställighet av ett hot om tvångsutförande eller avbrytande.
6.9
Lagen om Finlands Bank
Det föreslås att 16 § 2 mom. i lagen om Finlands Bank (214/1998) ändras så att det stämmer överens med 8 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, enligt den är högsta förvaltningsdomstolen besvärsinstans för beslut av statsrådets allmänna sammanträde, medan besvär över andra myndigheters beslut anförs i förvaltningsdomstol. Detta innebär att besvär över ett beslut av republikens president att avsätta direktionens ordförande och besvär över ett beslut av bankfullmäktige att avsätta en annan direktionsmedlem inte längre får anföras direkt hos högsta förvaltningsdomstolen, utan i förvaltningsdomstol. Besvär hos högsta förvaltningsdomstolen förutsätter besvärstillstånd i enlighet med 107 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om Finlands Bank och till vissa lagar i samband därmed (RP 6/1998 rd) ges ingen specifik motivering till den nuvarande direkta besvärsrätten hos högsta förvaltningsdomstolen.
I 24 § 1 mom. ändras hänvisningen till den upphävda lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) så att den avser den gällande förvaltningslagen (434/2003) och följer dagens skrivkutym för laghänvisningar.
6.10
Lagen om Finlands Banks tjänstemän
Besvärsvägen i 10 kap. i lagen om Finlands Banks tjänstemän (1166/1998) har ändrats genom lag 891/2018 så att den stämmer överens med statstjänstemannalagen. Kapitlet innehåller bestämmelser om rättskydd i ärenden som gäller tjänsteförhållande. Det föreslås att 31 § 1 mom. ändras till att stämma överens med den besvärsväg som föreskrivs i gällande lag, så att en förvaltningsdomstol och inte enbart högsta förvaltningsdomstolen av särskilda skäl kan besluta att en person inte ska avstängas från tjänsteutövning.
6.11
Lagen om Skatteförvaltningen
Det föreslås att hänvisningen i 24 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) ändras så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
Till 32 § 2 mom. fogas en informativ hänvisning till förvaltningslagen (434/2003). Vidare ändras hänvisningen i det momentet till den upphävda förvaltningsprocesslagen så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar paragrafens innehåll.
6.12
Lagen om förfarandet vid avgörande av internationella skattetvister
I 20 § 1 mom. i lagen om förfarandet vid avgörande av internationella skattetvister (530/2019) ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) och följer dagens skrivkutym för laghänvisningar.
6.13
Lagen om skattetillägg och förseningsränta
I 11 a § 3 mom. i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), och bestämmelsen förtydligas. Ur 4 mom. stryks dessutom bestämmelsen om besvärstillstånd, som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Vidare görs bestämmelsen tydligare genom att man i stället för att hänvisa till paragrafer i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) tar in en formulering som återger innehållet i de paragraferna.
6.14
Lagen om beskattningsförfarande
I 70 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) ändras hänvisningen till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) så att den följer dagens skrivkutym för laghänvisningar.
I 71 d § ändras hänvisningen till 70 och 71 § i samma lag så att den följer dagens skrivkutym för laghänvisningar.
Till 85 a § 1 mom. fogas för tydlighetens skull preciseringen att besvärstiden avviker från 71 § i samma lag, samt en informativ hänvisning till bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessutom ersätts begreppet tidsfrist i momentet med begreppet besvärstid. I 2 mom. stryks bestämmelsen om besvärstillstånd, som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, och det hänvisas i stället till lagen i fråga. Hänvisningen till 71 § som föreskriver en besvärstid på 60 dagar ändras för tydlighetens skull och formuleras i stället som ett undantag till bestämmelsen i 71 §, eftersom den i momentet angivna besvärstiden är 30 dagar.
6.15
Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter
I 2 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) ändras hänvisningen till den upphävda personuppgiftslagen till att avse den gällande dataskyddslagen (1050/2018).
6.16
Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ
Det föreslås att 67 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016), som innehåller en bestämmelse om besvärstillstånd som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), upphävs. I stället fogas för tydlighetens skull till 2 mom. en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Vidare görs bestämmelsen tydligare genom att man i stället för att hänvisa till en paragraf i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) tar in en formulering som återger innehållet i den paragrafen.
6.17
Bilskattelagen
Till 100 § 1 mom. i bilskattelagen (777/2020) fogas en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). I 3 mom. stryks bestämmelsen om besvärstid, som överlappar 13 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
I 102 § 2 mom. stryks författningsnumret för lagen om rättegång i förvaltningsärenden, eftersom numret redan anges i 100 § enligt ovannämnda ändringsförslag.
I 103 § 1 mom. stryks bestämmelsen om besvärstillstånd, som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. För tydlighetens skull fogas i stället en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden till momentet.
6.18
Fordonsskattelagen
I 51 § 1 mom. i fordonsskattelagen (1281/2003) stryks bestämmelsen om besvärstillstånd, som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). För tydlighetens skull fogas i stället en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden till momentet.
6.19
Bränsleavgiftslagen
I 24 § 1 mom. i bränsleavgiftslagen (1280/2003) stryks bestämmelsen om besvärstillstånd som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). För tydlighetens skull fogas i stället en informativ hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden till momentet.
6.20
Lagen om bränsleavgift som betalas för privata fritidsbåtar
I 22 § 1 mom. i lagen om bränsleavgift som betalas för privata fritidsbåtar (1307/2007) stryks bestämmelsen om besvärstillstånd, som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). För tydlighetens skull fogas i stället en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden till paragrafen. Vidare stryks ur momentet hänvisningen till 20 § i samma lag, eftersom den överlappar den sista meningen i 2 mom.
6.21
Lagen om skyldigheterna för dem som bedriver kontant återbetalning av mervärdesskatten på försäljning till resande
I 11 § 1 mom. i lagen om skyldigheterna för dem som bedriver kontant återbetalning av mervärdesskatten på försäljning till resande (250/2015) ändras hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen (586/1996) så att den avser den gällande lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Ur momentet stryks dessutom bestämmelsen om besvärstillstånd, som överlappar 6 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Ur paragrafens 2 mom. stryks hänvisningen till den upphävda förvaltningsprocesslagen och en bestämmelse om besvärstillstånd som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, upphävs. Innehållet i paragrafens 3 mom. flyttas till 2 mom. och begreppet besvärsmyndighet i gällande 3 mom. ändras till förvaltningsdomstol, som är det begrepp som används i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
6.22
Lagen om skatteuppbörd
I 62 § 1 mom. i lagen om skatteuppbörd (11/2018) stryks bestämmelsen om besvärstillstånd, som överlappar 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
6.23
Lagen om skatt för titlar
Det föreslås att 6 § i lagen om skatt för titlar (1388/2001) ändras så att det i fråga om ändringssökande hänvisas i informativt syfte till lagen om rättegång i förvaltningsärenden, enligt vilken besvärsinstansen för andra myndighetsbeslut än beslut av statsrådets allmänna sammanträde är den regionala förvaltningsdomstolen. Efter den föreslagna ändringen ska åtgärder av statsrådets kansli i ärenden som gäller skatt för titlar inte längre överklagas direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om skatt för titlar (RP 195/2001 rd) motiverades bestämmelsen med att en motsvarande bestämmelse fanns i den då gällande lagen angående stämpelskatt (662/1943).
6.24
Byggskattelagen
I 17 § 1 mom. i byggskattelagen (54/1977) stryks bestämmelsen om 30 dagars besvärstid, som överlappar 13 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). I 2 mom. stryks bestämmelsen om besvärstillstånd, som överlappar 107 § 1 mom. i nämnda lag. Vidare görs bestämmelsen tydligare genom att man i stället för att hänvisa till 71 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) tar in en formulering som återger innehållet i den paragrafen, och fogar ett nytt 3 mom. till paragrafen med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.