1  Bakgrund och beredning

Lagstiftningen om Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik förnyas kontinuerligt. Efter det att lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (1188/2014) stiftades och efter den senaste ändringen av lagen har rådets förordning (EG) nr 2187/2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98 (Östersjöförordningen), vilken ingår i de förordningar av Europeiska unionen som hör till lagens tillämpningsområde, upphävts och ersatts med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1380/2013, (EU) 2016/1139, (EU) 2018/973, (EU) 2019/472 och (EU) 2019/1022, samt om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005. 

Även nationella författningar som hör till lagens tillämpningshelhet har ändrats eller upphävts och ersatts med nya författningar. Lagen om Livsmedelsverket (371/2018) är ett exempel på en lag som leder till att ändringar måste göras i denna lag. 

Utöver de ändringar som direkt föranleds av Europeiska unionens lagstiftning och den nationella lagstiftningen föreslås det i propositionen justeringar av bestämmelserna om de personuppgiftsansvariga som avses i lagen. Det föreslås att de nuvarande registeranvändarna ändras till personuppgiftsansvariga. Ändringarna beror i huvudsak på Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, nedan dataskyddsförordningen. Även lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) har beaktats. 

Regeringens proposition har beretts i form av myndighetsarbete vid jord- och skogsbruksministeriet. Utlåtanden om utkastet till proposition har begärts av justitieministeriet, inrikesministeriet, kommunikationsministeriet, miljöministeriet, Gränsbevakningsväsendet, Närings-, trafik, och miljöcentralen i Egentliga Finland, Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland, Livsmedelsverket, Naturresursinstitutet, Dataombudsmannens byrå, Finlands kommunförbund rf, Suomen Ammattikalastajaliitto SAKL - Finlands Yrkesfiskarförbund FYFF r.y., Finlands Fiskodlarförbund rf, Finlands Pälsdjursuppfödares förbund rf, Centralförbundet för Fiskerihushållning rf, Livsmedelsindustriförbundet rf, Finlands Dagligvaruhandel rf, Suomen Kalakauppiasliitto - Finlands Fiskhandlarförbund ry, Finlands naturskyddsförbund rf, Natur och Miljö rf, WWF Finland, Transport- och kommunikationsverket, Rättsregistercentralen, Helsingfors stad, Vanda stad, Tusby kommun, Uleåborgs stad, Tavastehus Stad, Åbo stad, Lundo kommun, Nystads stad, Sastamala stad, Björneborgs stad, Kuopio stad, Tammerfors stad och Lahtis stad. 

Dessutom sändes utkastet till proposition för kännedom till Ålands landskapsregering, eftersom landskapet Åland med vissa undantag tillämpar lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken även på Åland. Bestämmelser om detta finns i Landskapslagen (2015:48) om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i rikslagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (FFS 1188/2014). 

Beredningshandlingarna till regeringspropositionen finns till påseende på jord- och skogsbruksministeriets webbplats på adressen https://mmm.fi/sv/projekt-och-lagberedning, projektkoden är MMM038:00/2019. 

2  De viktigaste förslagen och deras konsekvenser

Utöver de lagändringar som behövs till följd av de ändringar i nationell lagstiftning och Europeiska unionens lagstiftning som det hänvisas till ovan föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf om transportdokument där det föreskrivs om ett undantag från unionslagstiftningen. Enligt artikel 68.6 i rådets kontrollförordning (Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i unionen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006) får en medlemsstats behöriga myndigheter medge undantag från skyldigheten enligt artikel 68.1 om fiskeriprodukterna transporteras inom hamnområdet eller högst 20 km från landningsplatsen. Enligt artikel 68.1 ska fiskeriprodukter som landas i unionen, såväl icke beredda som beredda ombord, för vilka varken en avräkningsnota eller en deklaration om övertagande har lämnats i enlighet med artiklarna 62, 63, 66 och 67 i den förordningen och som transporteras till en annan plats än landningsplatsen åtföljas av ett dokument utarbetat av transportören fram till dess att den första försäljningen har ägt rum. Transportören ska översända ett transportdokument till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium landningen har ägt rum, eller andra av dem auktoriserade organ, inom 48 timmar efter lastningen. 

Enligt ordalydelsen i artikeln är det möjligt att bevilja landningsplatsspecifika undantag, men med beaktande av det stora antalet landningsplatser i Finland, som beroende på beräkningssättet är cirka 400–1 000 stycken, anses det förnuftigare att genom lag föreskriva om ett allmänt undantag. Undantaget förtydligar aktörernas skyldigheter och underlättar också övervakarnas arbete. 

Ett annat ändringsförslag som minskar aktörernas och myndigheternas administrativa börda gäller 20 §. I 2 mom. i den paragrafen föreslås det att stycket ”om det av poststämpeln på det kuvert som innehåller rapporten framgår att kuvertet har stämplats på posten innan tidsfristen gick ut” som gäller poststämpel ska strykas. Brevets avsändare kan inte kontrollera om brevet stämplas av Posti eller inte. På basis av erfarenheter kan det i praktiken konstateras att breven inte längre stämplas systematiskt. För att trygga tydligheten och likabehandlingen av aktörerna är det skäl att slopa bestämmelsen.  

I och med att rådets förordning (EG) nr 2187/2005 (Östersjöförordningen) har upphävts bör även överträdelsebestämmelserna om underlåtelse att iaktta den förordningen strykas. Största delen av de gärningar som eventuellt strider mot Europaparlamentets och rådets tekniska förordning (EU) 2019/1241 uppfyller rekvisitet för allvarlig överträdelse och det finns således inget behov av att föreskriva om de nya överträdelserna. I propositionen ingår ett förslag om sanktioner för gärningar som strider mot bestämmelserna om första försäljning och märkning av lax som en kommersiell fiskare har fiskat i ett havsområde eller älvområde. Bestämmelserna finns i 6 a och 25 § i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (1048/2016). 

De föreslagna ändringarna bedöms inte ha några ekonomiska konsekvenser och de ökar inte aktörernas eller förvaltningens arbetsuppgifter inom något förvaltningsområde. Rättsregistercentralen konstaterar i sitt utlåtande att de ändringar som föreslås i utkastet till proposition inte förutsätter några tilläggsresurser eller ändringar i datasystem för Rättsregistercentralens del i fråga om skötseln av verkställighetsuppdraget. 

3  Remissvar

Det inkom sammanlagt 15 utlåtanden och meddelanden om att det inte finns något att kommentera i ärendet. I utlåtandena understöddes allmänt de ändringar och tillägg som föreslås i lagen. Kritik riktades främst mot Europeiska unionens lagstiftning, i synnerhet kritiserades bestämmelserna om spårbarhet och användningsområdet för undantaget som gäller användning av transportdokument. Med anledning av justitieministeriets utlåtande preciserades propositionens bestämmelser om skydd för och utlämnande av personuppgifter samt om personuppgiftsansvar och motiveringen gjordes mångsidigare och förbättrades. Samtidigt preciserades de sanktionsbestämmelser som ingår i propositionen, men det beslutades att den bedömning av behovet av att uppdatera 49 och 51 § som justitieministeriet föreslog ska skjutas upp tills man känner till de behov av ändringar i den nationella lagstiftningen som följer av de ändringar i rådets kontrollförordning som för närvarande bereds inom Europeiska unionen. Därtill föreslog justitieministeriet att sanktioner för de gärningar som avses i 49 § 43 och 44 punkten i den proposition som var på remiss ska bedömas med avseende på om alla sanktioner är nödvändiga. Vid den fortsatta beredningen blev det klart att i synnerhet sanktionering för gärningar som riktar sig mot djur som avses i habitat- och fågeldirektiven var förenad med mer såväl juridiska som praktiska problem än väntat, och därför blev slutsatsen att dessa avsnitt stryks i regeringspropositionen. Avsikten är dock att beredningen av fastställandet av gärningarnas straffbarhet ska fortsätta i samarbete med de instanser som svarar för genomförandet av habitat- och fågeldirektiven. 

4  Specialmotivering

Landsbygdsverket och Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket 

I regeringens proposition ingår paragrafer där det görs endast tekniska ändringar som innebär att Landsbygdsverket och Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket. Sådana paragrafer är 13, 51, 53–56, 58 och 60–62 och 67 §. Dessa paragrafändringar motiveras inte ytterligare nedan. Livsmedelsverket inrättades genom lagen om Livsmedelsverket (371/2018) som trädde i kraft den 1 januari 2019. Landsbygdsverket och Livsmedelsverket slogs samman och uppgifter överfördes från Lantmäteriverket till det sammanslagna verket. I samband att lagen om Livsmedelsverket stiftades ändrades inte alla andra lagar där Landsbygdsverkets namn nämndes. 

Övriga ändrade och tillfogade paragrafer 

3 §.Definitioner i Europeiska unionens lagstiftning. I 5 punkten i paragrafen föreslås det att hänvisningen till rådets Östersjöförordning (EG) nr 2187/2005 stryks och ersätts med en ny hänvisning, eftersom förordningen har upphävts genom Europaparlamentets och rådets förordning EU (2019/1241) om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1380/2013, (EU) 2016/1139, (EU) 2018/973, (EU) 2019/472 och (EU) 2019/1022, samt om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005. 

7 §.Livsmedelsverket, regionförvaltningsverken och de kommunala livsmedelstillsynsmyndigheterna. Paragrafen förtydligas så att även om livsmedelslagen innehåller bestämmelser om tillsynen över spårbarheten för fiskeri- och vattenbruksprodukter och informationen till konsumenterna, inriktas tillsynen på bestämmelserna om spårbarhet och information till konsumenter i Europeiska unionens lagstiftning om den gemensamma fiskeripolitiken. Förtydligandet behövs på grund av att spårbarhetsbestämmelserna i livsmedelslagstiftningen i någon mån skiljer sig från spårbarhetsbestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. 

Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket och livsmedelslagens författningsnummer ändras så att det motsvarar den nyaste lagen.  

11 §.Kontrolluppgifter. Det föreslås att paragrafen ändras så att meningen ”I beslut som gäller myndighetens anmälan får ändring inte sökas genom besvär.” ska strykas ur det första momentet. Meningen har varit förtydligande. Ett beslut som gäller en anmälan kan betraktas som en sådan beredande åtgärd i vilken det enligt 6 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) inte är möjligt att söka ändring genom besvär. Landsbygdsverket ändras till Livsmedelsverket. 

20 §.Myndighet som tar emot rapporter, beräkning av tidsfristen och närmare bestämmelser. I 2 mom. ska enligt förslaget stycket ”om det av poststämpeln på det kuvert som innehåller rapporten framgår att kuvertet har stämplats på posten innan tidsfristen gick ut” som gäller poststämpel strykas. Efter strykningen ska 17 § i förvaltningslagen tillämpas. Enligt den paragrafen tillställs en handling på avsändarens eget ansvar den i ärendet behöriga myndigheten under dess kontaktadress. Om det har bestämts en tidsfrist för inlämnande av handlingen, ska avsändaren se till att handlingen kommer in till myndigheten inom tidsfristen. Enligt förslaget blir dock en lindring för parten kvar i paragrafen och enligt den tillåts det att handlingen ges till den tjänsteman som utövar tillsyn innan tidsfristen löper ut. 

Posti stämplar i regel inte längre breven och därför är det i praktiken inte möjligt att med hjälp av poststämpeln kontrollera om brevet har skickats i tid. 

28 a §.Transportdokument. Paragrafen är ny. Enligt artikel 68 i rådets kontrollförordning ska fiskeriprodukter som landas i unionen, såväl icke beredda som beredda ombord, för vilka varken en avräkningsnota eller en deklaration om övertagande har lämnats i enlighet med artiklarna 62, 63, 66 och 67 och som transporteras till en annan plats än landningsplatsen åtföljas av ett dokument utarbetat av transportören fram till dess att den första försäljningen har ägt rum. Transportören ska översända ett transportdokument till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium landningen har ägt rum, eller andra av dem auktoriserade organ, inom 48 timmar efter lastningen. Transportören ansvarar för att transportdokumentet är korrekt. 

I paragrafens första moment föreslås bestämmelser om möjligheten att ge in transportdokumentet till närings-, trafik- och miljöcentralen i samband med landningsdeklarationen, uppköpsanmälan eller deklarationen om övertagande. Fångsten transporteras i allmänhet till förstahandsuppköparens utrymmen av antingen fiskaren eller förstahandsuppköparen, vilket innebär att anmälningsförfarandet underlättas genom att anmälan ges in tillsammans med landningsdeklarationen eller uppköpsanmälan. I rådets kontrollförordning föreskrivs det att transportören ansvarar för att transportdokumentet kommer in till den behöriga myndigheten i tid och för att transportdokumentet är korrekt. 

I paragrafens andra moment föreslås det ett undantag från skyldigheten att använda transportdokument när det är fråga om fångster som har lastats i transportmedel från ett fiskefartyg med total längd på högst 12 meter och som transporteras högst 20 kilometer från landningsplatsen. Undantaget ska också gälla fiskeriprodukter som härstammar från sådana fångster. Enligt artikel 68 i rådets kontrollförordning får en medlemsstats behöriga myndigheter medge undantag från skyldigheten enligt punkt 1 om fiskeriprodukterna transporteras inom hamnområdet eller högst 20 km från landningsplatsen. Undantaget förtydligar aktörernas skyldigheter och underlättar också övervakarnas arbete. 

32 §. Registret över avräkningsnotor. Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till artikel 66 och 68 i rådets kontrollförordning. I artikel 66 finns det bestämmelser om deklarationen om övertagande och i artikel 68 om transportdokumentet. Uppgifterna i avräkningsnotor, deklarationer om övertagande och transportdokument ska föras in i registret så att uppgifterna i dem kan korskontrolleras på det sätt som anges i 109 i rådets kontrollförordning. I artikel 109 i rådets kontrollförordning förpliktas medlemsstaterna att analysera de uppgifter som samlas in för att genomföra rådets kontrollförordning genom att korskontrollera uppgifterna. Att föra register är en rättslig förpliktelse som åvilar en sådan personuppgiftsansvarig som utövar tillsyn över den gemensamma fiskeripolitiken, och det föreskrivs närmare om detta i artikel 4.7 i dataskyddsförordningen. Lagenligheten i fråga om behandlingen av personuppgifter grundar sig på artiklarna 6.1 c och 6.1 e i dataskyddsförordningen. 

38 §. Gemensamt personuppgiftsansvariga. I 1 mom. föreslås det att närings-, trafik- och miljöcentralerna ändras till singularisform, eftersom verkställigheten av tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken har tilldelats Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland. Likaså ska omnämnandet av den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen strykas och formuleringen förtydligas så att närings-, trafik- och miljöcentralen bär det huvudsakliga personuppgiftsansvaret för alla de register som avses i paragrafen. Tullen och Livsmedelsverket ändras till personuppgiftsansvariga, eftersom deras uppgifter som hänför sig till registren motsvarar behandlingen av personuppgifter enligt artikel 4 i dataskyddsförordningen. Naturresursinstitutet ska i framtiden få de uppgifter som institutet behöver genom utlämnanden av uppgifter enligt 69 och 69 a §. När det gäller de övriga ändringarna är det fråga om att ändra Landsbygdsverket till Livsmedelsverket. 

Utfärdandet av bestämmelser om det gemensamma personuppgiftsansvar som avses i paragrafen hänför sig till artiklarna 4.7 och 26 i dataskyddsförordningen. Gemensamt personuppgiftsansvar är en ändamålsenlig lösning, eftersom de personuppgiftsansvarigas ändamål med behandlingen av personuppgifter är nära förknippade med varandra. Tillsynsuppgifterna och påföljdsförfarandet vid missbruk som uppdagats vid tillsynen är mycket nära förknippade med varandra, liksom också rapporteringen om dessa åtgärder. Lagenligheten i fråga om behandlingen av personuppgifter grundar sig på artiklarna 6.1 c, 6.1 e och 6.3 i dataskyddsförordningen. Utfärdandet av bestämmelser om registren följer av de skyldigheter som föreskrivs för medlemsstaterna i rådets kontrollförordning och som har genomförts och delvis preciserats i 30–36 §. 

I paragrafen föreskrivs det om ansvarsfördelningen mellan de gemensamt personuppgiftsansvariga och om skyldigheterna för den som bär det huvudsakliga personuppgiftsansvaret. Att utse en myndighet som bär de huvudsakliga personuppgiftsansvaret underlättar utövandet av de registrerades rättigheter, eftersom de inte behöver undersöka vilken myndighet som har fört in deras uppgifter i registret. Närings-, trafik- och miljöcentralen konsulterar den personuppgiftsansvarige som saken gäller när centralen behandlar de registrerades kontakter. Samtliga register som avses i paragrafen baserar sig på Europeiska unionens förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, och jord- och skogsbruksministeriet deltar i beredningen av dem i rådets och kommissionens arbetsgrupper. Genomförandet av förordningarna behandlas också regelbundet vid möten som ordnas av EU-institutioner. Jord- och skogsbruksministeriets roll som personuppgiftsansvarig har ett väsentligt samband med ministeriets uppgifter som representant för den finska staten i frågor som gäller den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska unionen. 

49 §. Överträdelser.I paragrafen stryks den nuvarande 18, 19 och 40–46 punkten. Till 26 punkten fogas en hänvisning till den nya 28 a § och till paragrafen fogas nya 38 och 40 punkter. På grund av ändringarna ändras numreringen av punkterna från och med nuvarande 20 punkten. 

Genom Europaparlamentets och rådets tekniska förordning upphävdes artiklarna 52 och 53 i rådets kontrollförordning, och därför stryks bestämmelserna om sanktioner i fråga om dem i 18 och 19 punkten. På samma sätt stryks 40–46 punkten, som hänför sig till den upphävda Östersjöförordningen. 

Bestämmelsen i 28 a § som gäller transportdokument utgör ett undantag från bestämmelsen om transportdokument i artikel 68 i rådets kontrollförordning, och därför måste den beaktas i straffbestämmelsen om transportdokument i 49 § 26 punkten. 

Den nya 38 punkten ska enligt förslaget gälla underlåtelse att iaktta bestämmelserna om första försäljning och märkning av lax som fiskats kommersiellt i älvområden och som härstammar från Östersjön i 6 a § i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (1048/2016) samt gärningar som strider mot bestämmelserna i en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 6 a §. Bestämmelser om detta finns i 14 a § i statsrådets förordning om ett kvotsystem för det kommersiella fisket (1050/2016). Det föreslås att 39 punkten ska motsvara den nuvarande 47 punkten och gälla närmare bestämmelser om Europeiska unionens bevarandeåtgärder eller mångåriga planer som utfärdats med stöd av förordning av statsrådet eller jord- och skogsbruksministeriet. 

I 40 punkten föreslås påföljder för aktörer som bryter mot 25 § i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik, enligt vilken första försäljning av lax som fiskats i havsområdet är tillåten endast för en innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot och som ålägger aktören att märka de laxar som säljs. Med stöd av nämnda 25 § får det genom förordning av statsrådet föreskrivas om maximimängden av den laxfångst som tillåts per kommersiell fiskare i ett visst område eller under en viss tid, begränsningar av laxfångstens sammansättning och förfaranden för märkningen av den fångst som gäller de aktörsspecifika fiskekvoterna. Även för verksamhet som strider mot bestämmelserna i denna förordning ska det påföras en överträdelseavgift med stöd av 40 punkten. Genom bestämmelsen om första försäljning av lax och bestämmelsen om skyldigheten att märka lax säkerställs det att Finlands laxkvot endast används av de kommersiella fiskare som har rätt till den och att endast den fisk som dessa har fiskat kommer ut på marknaden. Genom sanktioner för brott mot bestämmelserna strävar man efter att förbättra iakttagandet av bestämmelserna. Det är viktigt att bestämmelserna iakttas för att det ska vara möjligt att följa nyttjandegraden av laxkvoten och vid behov stoppa fisket, om kvoten fylls. 

50 §.Överträdelseavgiftens storlek. I 1 mom. ska omnämnandet av de punkter som stryks i 49 § strykas och numreringen av punkterna uppdateras så att den motsvarar den nya numreringen i 49 §. Det föreslås att 2 mom. förtydligas. 

64 §.Överträdelseregistret. Närings-, trafik- och miljöcentralen, Gränsbevakningsväsendet och de kommunala livsmedelstillsynsmyndigheterna för in uppgifter om misstänkta överträdelser och misstänkta allvarliga överträdelser. Av denna anledning är det skäl att precisera paragrafen om informationsinnehållet i överträdelseregistret genom att till paragrafen foga bestämmelser om de uppgifter som dessa myndigheter för in. Uppgifterna gäller 1–3 punkten. Den tidigare 1–3 punkten flyttas framåt, vilket innebär att det slutligen kommer att finnas 14 punkter i stället för de tidigare 11 punkterna. I övrigt ska paragrafen förbli oförändrad. 

I artikel 93 i rådets kontrollförordning föreskrivs det om medlemsstaternas skyldighet att föra ett överträdelseregister. De tillsynsmyndigheter som anges i 5–7 § i denna lag ska anmäla misstänkta överträdelser och misstänkta allvarliga överträdelser till Livsmedelsverket genom att använda informationssystemet för överträdelseregistret. Bestämmelser om skyldigheten att anmäla finns i 11 §. Vid förandet av ett överträdelseregister är det fråga om fullgörandet av de skyldigheter som unionen ålagt medlemsstaterna i fråga om den gemensamma fiskeripolitiken. I artikel 4.7 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om det nationella handlingsutrymmet. Det är behövligt att använda det nationella handlingsutrymmet för att precisera registrets innehåll. De uppgifter som ska föras in i registret är nödvändiga för behandlingen av misstänkta överträdelser och verkställigheten av beslut om överträdelser. Det nationella handlingsutrymmet grundar sig på artikel 4.7 i dataskyddsförordningen och lagenligheten i fråga om behandlingen av personuppgifter grundar sig på artikel 6.1 c och 6.1 e i den förordningen. 

65 §.Gemensamt personuppgiftsansvariga för överträdelseregistret. Det föreslås att paragrafen ändras så att registeranvändarna, det vill säga Gränsbevakningsväsendet och närings-, trafik- och miljöcentralen, ändras till personuppgiftsansvariga. De kommunala livsmedelstillsynsmyndigheterna ska också fogas till de personuppgiftsansvariga, eftersom tillsynen över bestämmelserna om spårbarhet och information till konsumenter förutsätter att uppgifter förs in i systemet. Det föreslås att Landsbygdsverket ändras till Livsmedelsverket.  

Rätten för Gränsbevakningsväsendet, närings-, trafik- och miljöcentralen och de kommunala livsmedelstillsynsmyndigheterna att behandla personuppgifter grundar sig på deras i 5–7 § definierade uppgifter vid tillsynen över att den gemensamma fiskeripolitiken iakttas. Livsmedelsverket ska fortfarande bära det huvudsakliga personuppgiftsansvaret och verkets uppgifter i egenskap av den som bär det huvudsakliga personuppgiftsansvaret ska preciseras så att verket svarar för den personuppgiftsansvariges skyldigheter enligt dataskyddsförordningen, dock så att den registermyndighet som fört in uppgifterna svarar för att de är korrekta samt för att behandlingen och användningen av personuppgifter sker på ett lagligt sätt vid skötseln av de egna uppgifterna. Varje myndighet som utövar tillsyn över att den gemensamma fiskeripolitiken iakttas ska se till att alla misstänkta överträdelser som myndigheten själv upptäckt förs in i överträdelseregistret, och andra tillsynsmyndigheter som är gemensamt personuppgiftsansvariga har ingen automatisk tillgång till uppgifter som andra har fört in. Bestämmelser om medlemsstaternas skyldighet att föra ett överträdelseregister finns i artikel 93 i rådets kontrollförordning och närmare bestämmelser om det personuppgiftsansvar som avses i paragrafen har samband med artiklarna 6.1 c, 6.1 e, 6.3 och 26 i dataskyddsförordningen. 

67 §. Anteckningar i andra register. I artikel 92 i rådets kontrollförordning föreskrivs det om medlemsstaternas skyldighet att sörja för tilldelandet av prickar. Artikeln innehåller bland annat en bestämmelse enligt vilken de tilldelade prickarna till en eventuell framtida innehavare av fiskelicensen för det berörda fiskefartyget om fartyget säljs, överförs eller på annat sätt byter ägare efter dagen för överträdelsen. Alla dessa är åtgärder som fastställs genom en registreringshändelse i fiskefartygsregistret. Prickar som gäller fiskefartyg, innehavare av fiskelicens och befälhavare för fiskefartyg och avbrott i och indragningar av fiskelicens samt förbud att vara befälhavare för fiskefartyg som meddelats på basis av prickarna förs också in i det register som avses i lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs, så att de myndigheter som registrerar fiskefartyg och övervakar fiskeriet blir medvetna om dem och kan utföra sina lagstadgade uppgifter när det gäller tillsynen över att den gemensamma fiskeripolitiken iakttas och registreringen av fiskefartyg. Det nationella handlingsutrymme som används i paragrafen grundar sig på artikel 4.7 i dataskyddsförordningen och lagenligheten i fråga om behandlingen av personuppgifter grundar sig på artikel 6.1 c och 6.1 e i den förordningen. 

68 a §.Platser för omlastning och landning av fångsten. I och med att rådets Östersjöförordning har upphävts ska hänvisningen till den ersättas med en hänvisning till artikel 43 i rådets kontrollförordning, enligt vilken rådet får, när det antar en flerårig plan, fatta beslut om ett tröskelvärde som ska tillämpas på den levande vikten av arter som omfattas av en flerårig plan, ovanför vilket fiskefartyg måste landa sina fångster i en utsedd hamn eller en plats nära land. Statsrådets förordning om vissa tillåtna hamnar för landning av fiskfångster (719/2019) har utfärdats med stöd av denna paragraf. Det föreslås att 2 mom. stryks, eftersom det bemyndigande att utfärda förordning som avses i momentet efter ändringen redan ingår i det bemyndigande som finns i 1 mom. 

69 §. Utlämnande av registeruppgifter. Den gällande paragrafen ska till sitt innehåll delas upp i två paragrafer. I den ursprungliga 69 § ska bestämmelser om sättet på vilket uppgifter lämnas ut samt en hänvisning till lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen kvarstå. Den som bär det huvudsakliga personuppgiftsansvaret beslutar om utlämnande av uppgifter och ska se till att uppgifterna skyddas på behörigt sätt. Bestämmelser om uppgifterna för den myndighet som bär det huvudsakliga ansvaret för att föra registret kan utfärdas med stöd av artikel 26 i dataskyddsförordningen. På utlämnande av uppgifter tillämpas bestämmelserna i dataskyddsförordningen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). 

69 a §. Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Det föreslås att det nuvarande 69 § 2 mom. överförs till paragrafen och att det till paragrafen fogas ett krav på att sekretessbelagda uppgifter som lämnas ut ur de register som avses i lagen ska vara nödvändiga med tanke på det avsedda användningsändamålet.  

Till listan över dem som har rätt att få sekretessbelagda uppgifter ska fogas närings-, trafik- och miljöcentralen, Gränsbevakningsväsendet, Naturresursinstitutet, Livsmedelsverket samt de myndigheter som beviljar och återkräver stöd för näringsverksamhet. Det är möjligt att utfärda bestämmelser om utlämnande av uppgifter med stöd av artikel 6.1 c, 6.1 e och 6.3 i dataskyddsförordningen. Rätten för alla aktörer som räknas upp i paragrafen att få uppgifter grundar sig på att uppgifterna är nödvändiga för dessa aktörer när de utför en lagstadgad uppgift av allmänt intresse. 

Gränsbevakningsväsendet ska få uppgifter för övervakningen av fisket, upprätthållande av gränssäkerheten, övervakningen av sjötrafiken, förebyggande av brott, förundersökning, undersökning av oljeutsläpp samt för räddningsverksamhet och närings-, trafik- och miljöcentralen för övervakning av den gemensamma fiskeripolitiken. Livsmedelsverket behöver uppgifterna vid undersökning av misstänkta överträdelser och allvarliga överträdelser samt vid bestämmande av påföljder för dem. Naturresursinstitutet bedriver fiskeriekonomisk forskning för vilken institutet kan behöva uppgifter som betraktas som hemliga. Naturresursinstitutet sköter också uppgiftsinsamlingsuppgifter som grundar sig på Europeiska unionens rättsakter samt för statistik. Dessa uppgifter kan också vara förknippade med hemliga uppgifter. Ett villkor för att få stöd ur Europeiska fiskerifonden är att stödmottagaren inte har gjort sig skyldig till allvarliga överträdelser. Stödet kan också återkrävas, om stödmottagaren inom en viss tid från att ha fått stödet gör sig skyldig till en allvarlig överträdelse. De myndigheter som beviljar och återkräver stöd kan inte sköta sina uppgifter enligt Europeiska unionens bestämmelser, om de inte också har tillgång till sekretessbelagda uppgifter. 

5  Ikraftträdande

Det föreslås att lagen träder i kraft den 1 oktober 2022. 

6  Verkställighet och uppföljning

Inom Europeiska unionen bereds för närvarande ett förslag från kommissionen om ändring av rådets kontrollförordning. Efter att förordningen har antagits kan det krävas till och med betydande ändringar i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken. I samband med detta är mot bakgrund av erfarenheterna möjligt att utvärdera hur de tidigare bestämmelserna fungerar. 

7  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

De stycken i propositionen som gäller överträdelser och dataskydd bör granskas i förhållande till grundlagen och Europeiska unionens dataskyddslagstiftning. 

Grundlagsutskottet har betonat att gärningsbeskrivningarna för straffbara gärningar bör vara noggrant avgränsade. I 8 § i grundlagen bekräftas den straffrättsliga legalitetsprincipen som innefattar ett krav på exakt reglering. Enligt den måste brottsrekvisiten för varje brott uttryckas tillräckligt noggrant i lagen så att man utifrån bestämmelsens lydelse ska kunna säga om en verksamhet eller försummelse är straffbar. (GrUU 16/2013 rd, s. 2/I, GrUU 6/2014 rd, s. 2/I). Kravet på noggrann avgränsning tillämpas också på administrativa påföljder. För att uppfylla kravet har de föreslagna gärningsbeskrivningarna bundits till gärningsbeskrivningarna i Europeiska unionens gällande rättsakter eller till de nationella bestämmelser där gärningen definieras som förbjuden.  

Enligt artikel 89 i rådets kontrollförordning ska medlemsstaterna i Europeiska unionen se till att lämpliga åtgärder, inbegripet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlighet med nationell rätt, systematiskt vidtas mot fysiska eller juridiska personer som misstänks ha överträtt någon av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. I fråga om allvarliga överträdelser föreskrivs det dessutom i artikel 44 i rådets IUU-förordning om en högsta sanktion som är bunden till värdet av fångsten och som är minst fem gånger värdet av de fiskeriprodukter som erhållits genom att begå den allvarliga överträdelsen. Finlands nationella straffrättsliga system ansågs när lagen stiftades 2014 inte vara lämpligt för genomförandet av ett sådant påföljdssystem, så den enda möjligheten var att föreskriva om administrativa påföljder och inrätta ett förvaltningssystem för tillämpningen av dem. Omständigheterna har inte förändrats i detta avseende. 

De förslag som gäller personuppgiftsansvariga och utlämnande av uppgifter hör till tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen som är direkt tillämplig och som sådan förpliktande lagstiftning. Inom ramen för förordningen är det dock möjligt att utfärda eller behålla nationell lagstiftning som gör bestämmelserna i förordningen mer exakta och preciserar dem. Grundlagsutskottet har tagit ställning till frågan och konstaterat att skyddet för personuppgifter härefter i första hand bör tillgodoses med stöd av dataskyddsförordningen och den nya nationella allmänna lagstiftningen och att man bör förhålla sig restriktivt när det gäller att införa nationell speciallagstiftning (GrUU 14/2018 rd, s.4–5 och GrUU 26/2018 rd, s. 2–3). 

Nationell lagstiftning som preciserar dataskyddsförordningen är möjlig endast i de fall när dataskyddsförordningen uttryckligen ger medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme. Det nationella handlingsutrymmet grundar sig till centrala delar på artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen, dvs. situationer där behandlingen av personuppgifter grundar sig på en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c) eller där behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). De föreslagna bestämmelserna om behandling av personuppgifter gäller behandling av personuppgifter för skötseln av en myndighets lagstadgade uppgifter. 

Den föreslagna 69 a §, som gäller utlämnande av sekretessbelagda uppgifter, förutsätter att de sekretessbelagda uppgifter som lämnas ut är nödvändiga med tanke på användningsändamålet för uppgifterna. Grundlagsutskottet har ansett att grundlagen inte tillåter en vag och ospecificerad rätt att få uppgifter, inte ens om den är förenad med nödvändighetskriteriet (GrUU 71/2014 rd och GrUU 59/2010 rd). I den föreslagna 69 a § ska det föreskrivas separat om användningsändamålet i varje punkt.  

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.