Allmänt
En av de främsta prioriteterna för budgetåret 2019 är för undervisnings- och kulturväsendets del att säkra tillgången till kompetent arbetskraft i ett läge där ekonomin växer. Kulturutskottet konstaterar att regeringen föreslår avsevärda nya satsningar på utbildning och forskning. Budgetpropositionen för nästa år innefattar dessutom ett flertal reformer och utvecklingsprojekt inom kultur och konst samt idrott, motion och ungdomsarbete. Också studiestödet kommer att utvecklas.
I överensstämmelse med regeringsprogrammet görs det inte någon indexhöjning av statsandelarna för 2019. Utskottet har till behandling fått en proposition med förslag om detta, nämligen RP 126/2018 rd med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet och ändring av 11 b § i lagen om fritt bildningsarbete. Inom de berörda sektorerna ger indexfrysningen en nedskärning som motsvarar ökningen av kostnadsnivån.
Det är ytterst välkommet att försöket med avgiftsfri småbarnspedagogik för femåringar fortsätter och 5 miljoner euro reserveras för ändamålet 2019 samt att 10 miljoner euro avsätts för att främja jämlikheten och deltagarfrekvensen inom småbarnspedagogiken.
Undervisning i det första främmande språket, dvs. A1-språket, tidigareläggs och kommer från och med 2020 att inledas redan på våren under det första året i grundskolan. Ett anslag på 0,3 miljoner euro för 2019 föreslås för tidigareläggningen. Likaså anvisas ett tilläggsanslag på 2 miljoner euro för undervisning i modersmålet för elever med ett främmande språk som modersmål och undervisning i finska/svenska som andra språk samt för annat stöd för undervisningen.
Gymnasiereformen inleds 2019, och bidrag på 10 miljoner euro anvisas för genomförandet av reformen och för utveckling av kvaliteten på gymnasieutbildningen. I fråga om gymnasiereformens betydelse hänvisar utskottet till sitt betänkande KuUB 2/2018 rd — RP 41/2018 rd.
Ett anslag på 155 miljoner euro anvisas för det fria bildningsarbetet.
Yrkesutbildningen har en viktig roll när det gäller att säkra den enskildes tillgång till utbildningstjänster och tillgången till kompetent arbetskraft. Yrkesutbildningsreformen behandlas mer ingående längre fram i detta utlåtande.
Det är enligt utskottet synnerligen motiverat att den examensinriktade arbetskraftsutbildningen och en del av den arbetskraftsutbildning som inte leder till examen gradvis flyttas över till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Anslaget för yrkesutbildning höjs därför med 29,3 miljoner euro under undervisnings- och kulturministeriets huvudtitel.
Att yrkesutbildningen är så viktig understryks också av att de satsningar som 2018 gjordes på ett större utbildningsutbud i syfte att svara på kompetensbehoven och minska på ungdomsarbetslösheten föreslås fortsätta med 1 000 studerandeårsverken. Kostnadseffekten för detta är 9,4 miljoner euro.
Högskoleundervisningen och forskningen föreslås få totalt 3,1 miljarder euro 2019. Budgetförslaget har som mål att anslaget för forskning och utveckling ska uppgå till 4 procent av bnp senast 2030, vilket enligt utskottet är en nödvändig satsning.
I bevillningsfullmakten för Finlands Akademi ingår liksom föregående år ett anslag på 25 miljoner euro för forskningskluster som ska bli flaggskepp. Yrkeshögskolornas forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet stöds med 5 miljoner per år från och med 2019. Ett motsvarande anslag ingick också i budgeten för 2018.
Kulturutskottet behandlar längre fram i utlåtandet det föreslagna anslaget till Finlands Akademi och särskilt tillägget på 25 miljoner euro i bevillningsfullmakt för bidrag till unga forskare från och med 2019.
Indirekt stöds högskolornas forskning också av ökade bevillningsfullmakter på 69 miljoner euro för Business Finlands företagsbaserade forskning inom arbets- och näringsministeriets och social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområden samt av en ökning på 6 miljoner euro i den statliga forskningsfinansieringen till universitetssjukhusen.
Utbildningen av lärare inom småbarnspedagogik och utvecklingen av personalstrukturen på daghemmen föreslås få 5 miljoner euro 2019. Anslaget är avsett för genomförandet av den nya lag om småbarnspedagogik som godkändes våren 2018 (KuUB 5/2018 rd — RP 40/2018 rd).
Anslag har också reserverats för datahantering och kalkylering, ett pilotförsök med massdigitalisering vid Nationalarkivet och för kostnaderna för genomförandet av en centraliserad offentlig elektronisk förvarings- och arkiveringstjänst.
För studiestöd föreslås ett anslag på sammanlagt 586 miljoner euro, varav studiepenningens andel är 421 miljoner euro.
Regeringen föreslår att det till studiestödet fogas ett studiematerialstillägg. Utskottet har behandlat en proposition i ärendet, det vill säga RP 171/2018 rd med förslag till lag om ändring av lagen om studiestöd och till vissa lagar som har samband med den. I propositionen föreslås det också en förlängning av stödperioden under gymnasieutbildningens läsår, en ändring av inkomstbegreppet i fråga föräldrarnas inkomst och en höjning av inkomstgränserna.
För finansieringen av kultur och konst föreslås sammanlagt 443,7 miljoner euro, vilket är 15,1 miljoner euro mindre än i år. Anslagsminskningen beror i huvudsak på att vissa anslag av engångsnatur upphör. Regeringen föreslår att det anslås en miljon euro för statsandelsreformen för kultur, och finansieringen av så kallade fria grupper inom den utövande konsten ska utvecklas redan 2019.
Anslaget för kompensation för kopiering för enskilt bruk minskar med 2 miljoner euro, det vill säga till 9 miljoner euro, jämfört med 2018. Minskningen beror på att kopieringen för enskilt bruk har minskat. Kulturutskottet behandlar förslaget närmare längre fram i utlåtandet.
Idrottsverksamheten föreslås få 158 miljoner euro, varav 155 miljoner euro utgörs av inkomster från penningspelsverksamhet. Utskottet behandlar nedan anslagen till motions- och idrottsväsendet bland annat i fråga om motion och idrott för personer med funktionsnedsättning.
För ungdomsverksamheten föreslås ett anslag på 76 miljoner euro, varav 55 miljoner euro utgörs av vinstmedel från penningspelsverksamhet. Förutsättningarna för uppsökande ungdomsarbete och stärkning av de ungas sociala identitet förbättras genom en anslagshöjning på 0,5 miljoner euro för dessa ändamål. Kulturutskottet framhåller vikten av att stödja de ungas delaktighet, aktivitet och livskompetens samt uppväxt och utveckling till självständiga individer.
Stöd för klubbverksamhet
Sedan 2008 har undervisnings- och kulturministeriet varje år avsatt budgetanslag för utveckling av klubbverksamheten. Utbildningsstyrelsen har fördelat bidragen till de anordnare av grundläggande utbildning som uppfyllt ansökningskriterierna. Det har gjorts stora satsningar på klubbverksamheten; sammanlagt har 78,350 miljoner euro i särskilda understöd delats ut under perioden 2008—2018. Utöver de särskilda understöden lägger utbildningsanordnarna också egna medel på klubbverksamheten. År 2017 var utbildningsanordnarnas finansieringsandel minst 30 procent, medan det statliga understödet uppgick till 70 procent.
Enligt uppgifterna för 2018 var antalet planerade klubbar 15 077. De förväntades få totalt 248 065 deltagare, det vill säga 44 procent av alla elever i den grundläggande undervisningen. Statsunderstödet för skolans klubbverksamhet uppgick 2018 till 5,865 miljoner euro. Det särskilda understödet för stödjande av klubbverksamhet för skolelever 2019 under moment 29.10.30 (Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för allmänbildande utbildning och småbarnspedagogik) är 2,865 miljoner euro, vilket är tre miljoner euro mindre än år 2018.
Enligt kulturutskottets bedömning kommer utbildningsanordnarnas klubbverksamhet i skolorna att minska betydligt, om statsunderstödsandelen dimensioneras i enlighet med budgetpropositionen. Det gäller i synnerhet små kommuner och regioner där det också annars finns ett svagt utbud av fritidssysselsättningar och möjligheter att träffa likasinnade. Utskottet framhåller att skolans klubbverksamhet är avgiftsfri och bedrivs utanför undervisningstimmarna. Verksamheten utgår från skolans mål för pedagogiken, undervisningen och handledningen. Klubbverksamheten ger eleverna större möjligheter att ta del av olika fritidssysselsättningar och tillämpa det de lärt sig i skolan. Klubbarna erbjuder också skapande verksamhet och variationsrik växelverkan.
Enligt uppgift är det obestridligt att fritidssysselsättningar har en gynnsam effekt på barns och ungas välbefinnande. Klubbverksamheten förbättrar skolframgången, stärker skolhälsan och gemenskapen i skolan samt underlättar identifieringen av de egna styrkorna. Utskottet påpekar att klubbverksamheten konstaterats förebygga utslagning och att staten därför systematiskt anslagit resurser för att på olika sätt stödja fritidsverksamhet bland barn och unga. Som ett led i ett projekt för bättre grundläggande utbildning lyftes utvecklingen av och stödet till klubbverksamhet in i regeringsprogrammet 2008. Den så kallade garantin för fritidsaktiviteter hör dessutom till regeringens spetsprojekt. Målen för fritidsverksamheten gynnas också av spetsprojektet för bättre tillgång till barnkultur och grundläggande konstundervisning, som lyfter in de här aktiviteterna i skolan.
I stället för att skära ned anslagen för klubbverksamheten menar kulturutskottet att det finns anledning att åtminstone hålla kvar anslaget på samma nivå som 2018 eller rentav höja det. Vidare bör man överväga om en sammanslagning av fritidsverksamheten och resurserna för den till den del kostnadsansvaret ligger hos kommunerna. Genom en partiell sammanslagning och bredare samordning kan man säkerställa en kostnadseffektiv och resultatrik verksamhet. Utskottet framhåller vikten av att öka mångfalden i klubbverksamheten genom utvecklat samarbete med de lokala föreningarna och organisationerna.
Hemkommunsersättning för privata utbildningsanordnare
En privat utbildningsanordnare som ger grundläggande undervisning har rätt till hemkommunsersättning. Ersättningen grundar sig på antalet elever och hemkommunsersättningens grunddel, som fastställs en gång per år av finansministeriet. Andra utbildningsanordnare än kommuner får 94 procent av de hemkommunsersättningar som avses i 38 § i lagen om statsandel för kommunal basservice (676/2014). Att privata anordnare får lägre ersättning än andra har ansetts grunda sig på att kommunen enligt lagen om grundläggande utbildning har ett större ansvar än en privat anordnare att anvisa en skolplats för varje läropliktig i kommunen (RP 38/2014 rd).
Det finns ingen särskild statistik över privata utbildningsanordnare som ger grundläggande utbildning till barn i läropliktsåldern eller för antalet läropliktiga som får denna undervisning. Vissa skolor har utöver elever i grundläggande undervisning också elever i förskoleundervisning och gymnasiestuderande. En del skolor lämnar undervisning till andra än barn i läropliktsåldern som ett led i det fria bildningsarbetet. Enligt Statistikcentralens register över läroanstalter fanns det 39 privata skolor med grundläggande undervisning för läropliktiga barn, 6 specialskolor på det grundläggande stadiet och 26 skolor med undervisning på det grundläggande stadiet och gymnasiestadiet (totalt 71 skolor) 2017. Enligt ett sakkunnigyttrande hade de privata skolorna cirka 16 000 elever i grundläggande utbildning år 2017. Privata skolor finns framför allt i Helsingfors. De flesta av dessa, 14 skolor, drivs utifrån avtal med staden och ingår alltså i stadens skolnät. Därutöver finns sex andra privata skolor, och dessutom två skolor i anslutning till Helsingfors universitet. Också dessa två ingår i stadens skolnät. Det har upplevts som orättvist att privata utbildningsanordnare får lägre statsunderstöd än kommunen. Alla sådana utbildningsanordnare som avses i lagen om grundläggande utbildning (628/1998), det vill säga kommunerna, privata anordnare och staten, är skyldiga att ordna undervisningen på det sätt som föreskrivs i lagen.
Kommunerna har delvis mer omfattande lagfästa skyldigheter än de privata anordnarna. Om någon annan utbildningsanordnare än kommunen inte tillhandahåller eleven särskilt stöd, exempelvis specialundervisning (17 § 5 mom. i lagen om grundläggande utbildning), beslutar den kommun där eleven är bosatt på framställning av utbildningsanordnaren om särskilt stöd för eleven. Kommunen har alltså det yttersta ansvaret för att den läropliktiga får särskilt stöd. Den kommun där det sjukhus som svarar för vården finns är skyldig att ordna undervisning för elever som är patienter på sjukhuset och även för andra läropliktiga elever och elever i förskoleundervisning som är intagna för specialiserad sjukvård (4 a § i lagen om grundläggande utbildning). Om eleven går i privat skola, är skolan skyldig att ersätta elevens hemkommun för de kostnader som undervisningen medför under vårdtiden. Hemkommunen svarar för att den kommun där sjukhuset finns får ersättning för uppkomna kostnader (41 § i lagen om statsandel för kommunal basservice). Privata anordnares skolor som utgör närskolor har, på grundval av avtal med kommunen, i regel samma skyldigheter som kommunen. I skolor som antar så kallade andrahandssökande varierar antalet skyldigheter.
Kommunerna har lagfäst skyldighet att i enlighet med lagen om elev- och studerandevård (1287/2013) se till att eleverna i förskoleundervisning och grundläggande undervisning får kurators- och psykologtjänst inom ramen för elev- och studerandevården. Den kommun där skolan finns svarar för att det ordnas kurators- och psykologtjänst inom ramen för elev- och studerandevården i skolorna i kommunen oberoende av om det är en kommunal, privat eller statlig skola. Utbildningsanordnaren kan dock besluta att helt eller delvis tillhandahålla dessa tjänster som egen verksamhet och på egen bekostnad. Det yttersta ansvaret för att tjänsterna tillhandahålls ligger hos kommunen. För kurators- och psykologtjänst inom ramen för elev- och studerandevården anvisas dock en separat kalkylerad statsandel, som inte ingår i statsandelen för hemkommunsersättning (den grundläggande utbildningen) eller de elevvisa statsandelarna (gymnasiet).
Anordnandet av fri skoltransport för eleven grundar sig för alla utbildningsanordnares del på huruvida det är frågan om en närskola som kommunen anvisat eleven eller en så kallad sekundär skola. Varje elev som går i en närskola som har anvisats av kommunen har lagfäst rätt att få fri skoltransport eller reseersättning på de villkor som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning. Elever i så kallade sekundära skolor har inte samma lagfästa rätt. Elever i sekundära skolor har inte heller lagfäst rätt till avgiftsfri inkvartering (33 § i lagen om grundläggande utbildning).
I ett sakkunnigyttrande påpekades att privata utbildningsanordnare till skillnad från kommunerna är skyldiga att betala fastighetsskatt och moms. Det innebär en avsevärd tilläggskostnad när man vill garantera fungerande och säkra skollokaler. Enligt yttrandet kompenseras den moms som erläggs för tjänster och produkter i nuläget genom att en förhöjning för moms läggs till anordnarens hemkommunsersättning. År 2018 var förhöjningen 3,57 procent. Momsen på anläggningskostnader betalas helt och hållet av den privata anordnaren.
Utskottet har förståelse för att de privata utbildningsanordnarna är bekymrade över att finansieringen bestäms på olika sätt för en kommunal och en privat anordnare. Samtidigt inser utskottet att frågan inte är helt okomplicerad. Kommunen har lagfäst skyldighet att ordna vissa tjänster i anknytning till undervisningen, medan privata anordnare har möjlighet att enligt eget beslut tillhandahålla dessa tjänster. De lagfästa skyldigheterna varierar också mellan privata skolor beroende på om det är frågan om en närskola eller en så kallad sekundär skola. Närskolan är skyldig att erbjuda en elevplats åt varje läropliktig som är bosatt inom skolans upptagningsområde. Privata skolor för grundläggande utbildning har av statsrådet beviljats tillstånd för verksamheten. I vissa av tillstånden ingår en skyldighet att avtala med den kommun där skolan finns om ordnandet av utbildningen. Utskottet hänvisar här till sitt utlåtande KuUU 8/2014 rd: "Sakkunniga har påpekat att privata utbildningsanordnare behandlas olika när det gäller finansieringen trots att de har nästan samma skyldigheter och följer samma läroplan som kommunala skolor. Det allmänna har alltså försatt privata och offentliga aktörer i en ojämlik ställning." Utskottet framhåller att systemet måste vara rättvist och oberoende av om anordnaren är en kommunal eller privat aktör eller en offentlig inrättning som ett universitet. Den bestämmande faktorn måste vara de kostnader som orsakas av utbildningen och de uppgifter som fastställts för verksamheten. Kulturutskottet förutsätter att regeringen under 2019 lämnar utskottet en utredning om hemkommunsersättningen till privata skolor. Vid behov måste regeringen vidta åtgärder för att trygga finansieringen på lika villkor. Ersättningens storlek måste uppskattas med hänsyn till de privata skolornas kostnadsstruktur, lagfästa och andra skyldigheter och skolans ställning i kommunen. Kulturutskottet föreslår ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande 1)
Yrkesutbildning
Reformen av yrkesutbildningen
Under finansåret 2019 fortsätter genomförandet av reformen av lagstiftningen om yrkesutbildningen och dess examenssystem och finansiering. Målet med reformen är att bättre kunna svara på de ständigt föränderliga utmaningarna i verksamhetsmiljön. Yrkesutbildningen har en viktig roll när det gäller att säkra den enskildes tillgång till utbildningstjänster och tillgången till kompetent arbetskraft. Yrkesutbildningssystemets kundorientering, funktion och genomslag förbättras särskilt genom att det utvecklas individuella studievägar, genom att inlärningsmiljöerna görs mångsidigare och genom att det ordnas mer utbildning på arbetsplatserna. För stödprogrammet reserveras ett anslag på cirka 60 miljoner euro. Anslaget utgörs av ett tilläggsanslag enligt rambeslutet för statsfinanserna för genomförandet av reformen 2018—2019 (15 + 15 miljoner euro) och andra utvecklingsanslag för yrkesutbildningen som reserveras för genomförandet (ca 10 miljoner euro). Under 2017 fick stödprogrammet cirka 20 miljoner euro genom undervisnings- och kulturministeriets utvecklingsanslag.
Det är enligt utskottet nödvändigt att översynen av yrkesutbildningen stöds genom tillräckliga ekonomiska satsningar och genom styrning på riksnivå. Utskottet vidkänner att anordnarna av yrkesutbildning befinner sig i en utmanande position till följd av den strama tidsplanen för reformen, men konstaterar samtidigt att genomförandet av reformen till viss del underlättas av att lagstiftningen träder i kraft stegvis i överensstämmelse med övergångsbestämmelserna. Förberedelserna inför reformen har också underlättats av att den nya lagstiftningen har beretts öppet och under medverkan av olika relevanta aktörer.
Utskottet understryker att genomförandet av reformen kräver gott ledarskap vid läroanstalterna. Cheferna på mellannivå har en central roll, så det är särskilt viktigt att stödja dem i ledningsarbetet. För att reformen ska lyckas måste personalen vara motiverad och personalstyrkan tillräckligt stor. Lärararbetet förändras kraftigt, inte minst genom reformen: Det är frågan om en radikal förändring av det pedagogiska tankesättet, där fokus förskjuts från läroämnena till de studerande. Att undervisa innebär att genom mångsidiga metoder och med hänsyn till den studerandes individuella behov hjälpa den studerande tillägna sig kunskaper och färdigheter. Utskottet understryker att lärarna måste få tillräckligt mycket fortbildning. Dagens kompetenskapital räcker inte nödvändigtvis till i det nya läge vi står inför. Utbildningen måste ta hänsyn till hur digitaliseringen och den nya tekniken påverkar kompetensbehoven. När arbetslivsfokuseringen stärks i yrkesutbildningen gäller det att samtidigt säkerställa att arbetsplatshandledarna är tillräckligt kompetenta.
Yrkesskolereformen leder in läroanstalterna och arbetslivet i ett närmare samarbete. Läroanstalterna måste i fortsättningen mer systematiskt skapa relationer till arbetslivet, så att kontakterna inte enbart är beroende av enskilda lärare. Genom den nya lagstiftningen får lärandet i arbetet ökad vikt, och därmed måste också samarbetet mellan utbildningen och arbetslivet stärkas. När samarbetsparterna involveras i utbildningsanordnarens utbildningsprogram, projekt och utveckling av inlärningsmiljöer fördjupas samtidigt samarbetet. Partnerskap med företag i området gör det möjligt att ta hänsyn till kompetensbehoven i arbets- och näringslivet och effektivt utnyttja maskiner, anläggningar och kompletta inlärningsmiljöer året om.
Utskottet påpekar i det sammanhanget också att yrkesutbildningens nationella it-lösningar och informationssystem är halvfärdiga, vilket har försvårat informationsinhämtningen. Enligt ett sakkunnigyttrande är den information som förts över till det nya KOSKI-systemet inte tillförlitlig, varför ledningsfunktionerna inte kunnat utgå från korrekta uppgifter. På grund av bristerna i den anordnarspecifika rapporteringen kan anordnarna inte kontrollera sina egna uppgifter trots att dessa ligger till grund för de ministeriebeslut om prestationer som ligger till grund för 2019 års finansiering. Utskottet understryker att de nationella systemens funktion måste säkerställas utan dröjsmål.
De ekonomiska resurserna
Ur ett ekonomiskt perspektiv innebär genomförandet av reformen inklusive det nya finansieringssystemet en stor ansträngning för utbildningsanordnarna. Den omstrukturering av yrkesutbildningens kärnprocesser och rutiner som den nya lagstiftningen förutsätter är delvis bara under beredning. Avsikten är att göra verksamheten smidigare och reducera det administrativa arbetet. En utmaning är de nedskärningar som under förra och den innevarande regeringsperioden gjorts i anslagen för yrkesutbildningen. Utskottet upprepar det som det lyft fram i ett tidigare betänkande (KuUB 7/2017 rd), det vill säga att det måste anslås tillräckliga resurser så att reformen kan genomföras kontrollerat.
Under sakkunnigutfrågningen uttryckes oro över hur väl basfinansieringen av yrkesutbildningen kommer att räcka till. Utskottet noterade detta i det nämnda betänkandet (KuUB 7/2017 rd). Riksdagen godkände i enlighet med betänkandets förslag ett uttalande där det förutsattes att undervisnings- och kulturministeriet under övergångsperioden för finansieringsreformen följer upp vilka konsekvenser finansieringssystemet har och bedömer om basfinansieringen är tillräcklig. Ministeriet ska enligt uttalandet varje år också lämna en rapport i ärendet till kulturutskottet. Utskottet noterar att syftet med finansieringssystemet är att trygga en förutsägbar grund för ordnandet av examina och utbildning med stöd av basfinansieringen (50 procent av finansieringen) och även att styra och uppmuntra utbildningsanordnarna att inrikta sin utbildning och sina examina och planera sina processer så att de ger goda resultat och starkt genomslag. Finansieringsreformen är ännu inne i genomförandestadiet. Under finansåren 2018 och 2019 är basfinansieringens andel 95 procent, och under de två följande åren 70 respektive 60 procent. Den stegvisa övergången ger utbildningsanordnarna tid att anpassa sina system till en finansieringsmetod som i högre grad fokuserar på resultaten och effektiviteten.
Under sakkunnigutfrågningen kritiserades basfinansieringens storlek i förhållande till projektfinansieringen och de anslag som anvisas genom tilläggsbudgetar. Vid sidan av genomförandet av reformen har de separata ansökningsprocesserna för tilläggsfinansiering, strategifinansiering och projektfinansiering sysselsatt utbildningsanordnarna. En del av projektpengarna utgörs av tilläggsfinansiering som anvisats för stödprogrammet för genomförande av reformen. Dessa medel minskar inte statsandelen för driftsutgifter. Syftet med en stor del av de pågående yrkesutbildningsprojekten är att stödja genomförandet av reformen. De behövs för att säkerställa de nya arbetsprocesser och harmoniserade rutiner som följer av lagstiftningen. Utskottet påpekar dock att det stora antalet projekt leder till att utbildningsanordnarnas resurser fokuseras på projektförvaltning i stället för på själva verksamheten, även om många av projekten berör en temporär fas av genomförandet av den stora reformen.
Individuella studievägar
Till de främsta målen med yrkesutbildningsreformen hörde att göra utbildningen mer kompetensbaserad och studerandefokuserad. Under sakkunnigutfrågningen lyftes det fram att yrkesstuderande har upplevt att läroanstalterna har haft svårt att uppfylla sina skyldigheter i fråga om den individuella kompetensplanen (”personlig utvecklingsplan för kunnandet”). Enligt enkäten AMIS 2018, genomförd av Alliansen för Finlands Studerande – OSKU rf, uppgav 75 procent av dem som började studera 2018 att de vid tidpunkten för enkätsvaret hade fått en sådan personlig utvecklingsplan för kunnandet som krävs. Av dem som svarade uppgav 69 procent att de fått möjlighet att påverka planens innehåll. Dessutom var det för över hälften (52 %) av de nya studerande oklart hur och när planen skulle uppdateras.
Det är med tanke på utvecklingen av de ungas kunnande oroväckande att genomförandet av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet — som är ett centralt verktyg för kompetensutvecklingen — enligt en färsk undersökning är förknippat med problem. Kulturutskottet förutsätter att undervisnings- och kulturministeriet genom styrande, uppföljande och andra åtgärder ser till att varje ung person får en personlig utvecklingsplan för kunnandet och att planen uppdateras så som lagen förutsätter. Kulturutskottet föreslår ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande 2)
Utskottet anser att genomförandet av individuella anpassningar absolut måste hålla hög kvalitet för att målen ska kunna nås. Det är viktigt att exempelvis med hjälp av den personliga utvecklingsplanen engagera vårdnadshavarna till minderåriga studerande i samarbetet mellan hem och skola. Under sakkunnigutfrågningen framfördes det att införandet av planerna har försvårats bland annat på grund av att de datasystem som ska stödja den individuella anpassningen och byggandet av individuella studievägar är halvfärdiga. Utbildningsanordnarna har därför utvecklat egna system, vilket inte är ändamålsenligt. Utskottet vill se att processerna för den personliga utvecklingsplanen snabbt tar form och att datasystemen färdigställs.
Utskottet välkomnar att kompetensinhämtningen utgår från den studerandes behov, och framhåller att ett individuellt grepp inte betyder att den studerande lämnas vind för våg, utan förutsätter att den studerandes studier och välfärd stöds genom individuella studievägar som beaktar de varierande inlärningsmiljöerna. Det är likaså viktigt att uppmärksamma de sociala sammanhangen. Yrkesutbildningens lagfästa uppgift är att, utöver den yrkesmässiga aspekten, stödja de studerandes utveckling till goda, harmoniska och bildade människor och samhällsmedlemmar. Det kräver breda insatser av utbildningsanordnaren, liksom även samarbete med de funktioner som har till uppgift att främja de studerandes välfärd, exempelvis elevhälsan.
Kulturutskottet känner oro för ett fenomen som i en del fall har pågått en längre tid, nämligen att mängden klassrumsundervisning inte har varit ändamålsenlig ur den studerandes perspektiv. I praktiken betyder det ofullständiga studieveckor. Utskottet förutsätter att ministeriet vid genomförandet av yrkesutbildningsreformen snabbt och i samråd med utbildningsanordnarna gör upp en modell där undervisning ges under hela studiedagar och studieveckor till de studerande som särskilt behöver det. Hela studieveckor är ofta särskilt viktiga för unga elever som nyligen avslutat den grundläggande utbildningen och i synnerhet under studiernas inledande fas. Här kan också lärande i arbetet och olika lokala innovationer utnyttjas. Kulturutskottet föreslår ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande 3)
Utskottet understryker att ett lyckat genomförande av reformen i den vardag läroanstalterna lever i förutsätter tillit till yrkesutbildningen och dess anordnare. Det är viktigt att reformen motsvarar de studerandes behov och stöder utvecklingen av deras yrkesidentitet. Enligt den nämnda enkäten som gjordes av Alliansen för Finlands Studerande – OSKU var nästan alla som svarade på enkäten stolta över att de studerade inom yrkesutbildningen och likaså stolta över den sektor de valt. Målet måste vara att de kan känna denna stolthet också i fortsättningen.
Åtgärder mot bristen på kompetent personal
Utskottet noterar att yrkesutbildningsreformen syftar till att utbildningen bättre än tidigare ska motsvara också arbets- och näringslivets och överhuvudtaget samhällets behov. Det målet ingår i yrkesutbildningens basfunktion och främjas vid behov även genom särskilda åtgärder. De satsningar som 2018 gjordes på ett större utbildningsutbud i syfte att svara på kompetensbehoven och minska på ungdomsarbetslösheten föreslås enligt budgetpropositionen för 2019 fortsätta med 1 000 studerandeårsverken. Kostnadseffekten för detta är 9,4 miljoner euro. I 2018 års första tilläggsbudget anvisades dessutom 16 miljoner euro extra för kortvarig yrkesutbildning. Regeringen har avtalat om ytterligare 10 miljoner euro för ändamålet i den andra tilläggsbudgeten. De extra medlen är avsedda för pilotförsök som stödjer yrkeskunnandet särskilt i samband med omskolning. Projekten ska också höja kompetensen hos dem som har svaga grundläggande kunskaper och färdigheter. Dessa snabbverkande åtgärder syftar till att svara på matchningsproblemen på arbetsmarknaden och bidra till att särskilt arbetslösa i bästa arbetsföra ålder får jobb. Konsekvenserna av åtgärderna enligt tilläggsbudgeten sträcker sig i betydande grad också in på år 2019.
Utskottet anser att de föreslagna åtgärderna är nödvändiga. Bristen på kompetent personal har i många företag blivit ett stort hinder för tillväxten. Den snabba tekniska utvecklingen förändrar raskt kompetensbehoven, och yrkeskompetenskraven höjs ständigt inom alla arbetsuppgifter. Samtidigt accentueras vikten av ständigt lärande. Det är bra att situationen åtgärdas snabbt, så att den pågående goda ekonomiska tillväxten inte bromsas upp på grund av kompetensbrist. Utbildningssystemet måste kunna reagera snabbt på förändringar i kompetensbehovet och erbjuda nya kombinationer av utbildning och kompetens. Det är av högsta vikt att resurserna inriktas korrekt på de sektorer som har brist på kompetent personal och på de sektorer som är avgörande för tillväxten. Utbildningsutbudet och resursanvändningen måste styras genom rikstäckande mekanismer som också beaktar de regionala behoven. Likaså måste det strategiska samarbetet mellan läroanstalter och spridningen av bästa praxis stödjas.
Integrerad utbildning i verkstäder
Utskottet konstaterar att ungdomsverkstäder och andra motsvarande verkstäder utgör ett viktigt steg på många ungas och vuxnas väg ut i arbetslivet. Utskottet noterar möjligheterna till samarbete mellan verkstäderna och anordnarna av yrkesutbildning. Verkstäderna ger såväl yrkesfärdigheter som allmänna arbetslivsfärdigheter, och de inhämtade kunskaperna och färdigheterna kan göras synliga och verifieras. Att hitta de egna styrkorna och bli medveten om sin kompetens motiverar till att lära sig mer och gå vidare med studierna. Det är enligt utskottet viktigt att verkstäderna utnyttjas mer mångsidigt som inlärningsmiljöer som stöder kompetensinhämtningen. Det krävs långsiktiga, nationella utvecklingsresurser för att den kompetens som inhämtats i verkstäderna ska kunna identifieras och för att stödja erkännandet av kompetensen. Det är frågan om en studieanpassning av ungdomsverkstäderna och om utveckling av de processer som anknyter till detta.
I statsbudgeten har 13,5 miljoner euro avsatts för ungdomsverkstäderna. Regionförvaltningsverken fördelar anslagen som statsunderstöd till verkstäder som är berättigade till understöd. Det fanns i juni 2018 sammanlagt 239 verkstäder med rätt till statsunderstöd. Sju ansökningar är under behandling. Enligt uppgift till utskottet har det kommit in fler ansökningar om statsunderstöd än tidigare år.
Utskottet konstaterar att det i de pågående stora reformerna finns anledning att beakta tillgången till tjänster också för dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Såväl kommunerna och deras anknutna enheter som aktörer i föreningsform måste ha möjlighet att producera ungdomsverkstadstjänster inom ett brett innehållsspektrum. I annat fall finns det risk för att en stor del av de utsatta faller utanför tjänsternas tillämpningsområde. Utskottet ser det som viktigt att säkra kontinuiteten för verkstäderna, som utgör ett av medlen för att stärka ungas och vuxnas livsbalans och kompetens. Utskottet upprepar därför det som lyftes fram i ett tidigare utlåtande (KuUU 11/2017 rd), nämligen att det är viktigt att verkstäderna utnyttjas mer mångsidigt som inlärningsmiljöer som stöder kompetensinhämtningen och att de beaktas vid beredningen av landskapsreformen. Utskottet konstaterar att en del av verkstäderna dessutom producerar tjänster inom det uppsökande ungdomsarbetet.
Finansiering av forskning vid högskolorna
De största budgetposterna för forskning och högre undervisning är basfinansieringen till universiteten (cirka 1 750 miljoner euro) och basfinansieringen till yrkeshögskolorna (cirka 826 miljoner euro). Över hälften av universitetsforskningen bekostas genom basfinansieringen. Via Finlands Akademis ansökningsförfarande (cirka 276 miljoner euro år 2019) beviljas utifrån en internationell expertbedömning bidrag till forskare vid högskolor och forskningsinstitut. Cirka 20—25 procent av universitetsforskningen bedrivs med stöd av medel från Finlands Akademi.
Kulturutskottet konstaterar att de inbesparingar som avtalades i regeringsprogrammet har slagit mot basfinansieringen av universiteten. Senare ökningar av forskningsfinansieringen har fördelats av Finlands Akademi som konkurrensbaserad finansiering. Vissa forskare menar dock att strävan att höja forskningens kvalitet genom konkurrens och resultatkriterier har gått för långt i många länder.
Ett argument för det är att konkurrensen leder till ett ineffektivt system. Det börjar redan hämma den långsiktiga forskningen. Konkurrensutsättningen kräver enormt mycket av forskarnas värdefulla arbetstid. Eftersom endast en bråkdel (kanske 10 %) av de föreslagna projekten beviljas medel kan man enligt forskarna hävda att den arbetstid som lagts ned på de andra ansökningarna har gått till spillo. I små särprogram täcker tilläggsfinansieringen inte alltid ens totalkostnaderna för ansökningsprocessen. Ny forskning antyder dessutom att konkurrens om finansieringen inte nödvändigtvis höjer forskningens kvalitet eller genomslag.
Under sakkunnigutfrågningen har det dessutom framförts oro för att karriären efter en doktorsexamen blir splittrad på grund av korta anställningar. Forskartillvaron präglas av en ständig jakt på forskningspengar och rädsla för att karriären ska ta slut. I den fasen av karriären borde forskaren i stället kunna bygga upp en egen forskaridentitet, bilda en egen forskargrupp och skapa ny forskning och nya vetenskapliga öppningar.
Kulturutskottet menar att kritiken angående otillräcklig basfinansiering är befogad. Utskottet menar att finansieringen av grundforskningen är av betydelse för strävan att nyskapa och smidiggöra den finländska forskningen. En högklassig, långsiktig och expertbedömd grundforskning skapar ny kunskap och nytt kunnande och ger de bästa förutsättningarna för uppkomsten av mångsidiga innovativa ekosystem. Det är en nödvändig förutsättning för framgångsrik innovationsverksamhet och därav följande hållbar tillväxt.
Kulturutskottet anser att betingelserna för högskolorna måste stärkas långsiktigt och permanent under den kommande valperioden. Budgetpropositionen för 2019 är ett viktigt steg i den riktningen, särskilt när det gäller forskningsanslagen. Budgetförslaget, inklusive den permanenta höjningen av Business Finlands fullmakter att bevilja understöd med 69 miljoner euro och av Finlands Akademis fullmakter med 25 miljoner euro, stöder forskningen och anses av sakkunniga vara av en betydande storleksordning.
Under sakkunnigutfrågningen har det understrukits att en ökning av de nationella innovationssatsningarna kräver framför allt privata investeringar i forskning och utveckling, eftersom det är inom den privata sektorn som finansieringen har minskat mest sedan 2008. Den offentliga innovationsfinansieringen måste locka med sig också privat finansiering. I ett yttrande konstateras exempelvis att endast en (1) procent av alla företag med färre än 50 anställda rapporterar till Statistikcentralen om FoUI-verksamhet. Det innebär att det i Finland finns 280 000 småföretag och mikroföretag som inte bedriver innovations- eller utvecklingsarbete.
Kulturutskottet framhåller vikten av att sporra denna innovationspotential till samarbete med högskolorna och i synnerhet med yrkeshögskolorna, som fokuserar på behoven i arbetslivet. Särskild vikt måste fästas vid att skapa smidiga administrativa processer för samarbetet mellan högskolorna och mycket små företag.
Sakkunniga har också lyft fram att högskolornas uppgiftsfält håller på att breddas så att det också tillåter ständigt lärande. Samtidigt är målet att fler unga ska avlägga examen. Utskottet omfattar de sakkunnigas uppfattning om att den växande roll som ständigt lärande får förutsätter att finansieringen av utbildningen breddas över förvaltningsgränserna och även till andra källor än statlig finansiering. Att överföra en del av de nuvarande medlen från forskarutbildningen till ständigt lärande räcker inte för att svara på det stora utbildningsbehov som de kraftiga förändringarna i arbetslivet medför.
Unga forskare
Finlands Akademi ska rikta det extra anslag på 25 miljoner euro (bevillningsfullmakt) som föreslås i budgetpropositionen för 2019 till den yngre forskargenerationens akademiska projekt. Pengarna ger mottagarna goda möjligheter att fortsätta med sin lovande forskning och bilda en egen forskargrupp.
Understöd ska kunna sökas hos Finlands Akademi vid septemberutlysningen. För det extra anslaget ordnas en kompletterande ansökan som ett led i utlysningen av så kallade akademiprojektsbidrag.
Av de anställda i akademiprojekt är två tredjedelar doktorandanställda och forskardoktorer. Det utökade anslaget för akademiprojekt stöder karriärerna för såväl den nya generationens forskare som de doktorandanställda och forskardoktorer som arbetar i projekten. De medel som anslås för det här stadiet i karriären har enligt uppgift stor betydelse för forskningens kvalitet. Antalet årsverken för universitetsforskare i stadiet efter doktorsavhandlingen (postdokforskare, forskardoktorer) uppgick 2017 till 3 900. Mellan 2012 och 2017 ökade antalet med 17 procent. Nästa steg efter postdokperioden är att skapa en egen forskargrupp, vilket på senare år lyfts fram som en central problempunkt i det finska forskningssystemet.
Enligt ett sakkunnigyttrande motsvarar den valda finansieringsmetoden mycket nära den utlysning som gjordes hösten 2016. Av den särfinansiering på 30 miljoner euro som då beviljades för 2017 användes 25 miljoner euro för akademiprojekt som drevs av forskare som snabbt gått framåt i karriären. Erfarenheterna av det var enligt yttrandet mycket positiva.
I motiven till den extra satsningen används termen "ung forskare". Termvalet har problematiserats i offentligheten och delvis också i sakkunnigresponsen, eftersom det kan tolkas på olika sätt. Det har i den allmänna debatten därför väckts en oro för att den yngre forskargenerationen inte kommer att dra nytta av det extra anslaget. Enligt uppgift ska understöden riktas till forskare på minst docentnivå, alltså inte till nybakade doktorer utan till dem som redan hunnit forska efter disputationen. Med ung forskare avses forskarkarriärens längd. Utskottet stöder Finlands Akademis val att rikta understöden till postdokforskare och forskardoktorer. Att stödja forskare i ung akademisk ålder är viktigt, eftersom det är de som kommer att stå för de kommande årens framstående vetenskapliga genombrott. Det behövs ett nytt och djärvt tänkande för att hitta lösningar på de stora och globala problemen.
Kompensation för privatkopiering
I budgetpropositionen för 2019 föreslår regeringen att anslaget för kompensation för privatkopiering under moment 29.80.41 (Vissa dispositionsrättsersättningar, reservationsanslag 3 år) sänks från 11 till 9 miljoner euro till följd av att privatkopiering minskat.
Kulturutskottet stöder inte denna anslagssänkning och föreslår därför för finansutskottet att anslaget höjs med 2 miljoner euro.
Tillåten privatkopiering
Kopiering för privat bruk är tillåten enligt 12 § (Framställning av exemplar för enskilt bruk) i upphovsrättslagen (404/1961). Enligt bestämmelsen "får var och en framställa enstaka exemplar [av offentliggjorda verk] för sitt enskilda bruk. På detta sätt framställda exemplar får inte användas för andra ändamål."
Kopiering för eget bruk och kopiering för förmedling inom familjen eller vänkretsen är alltså tillåten. Obegränsad kopiering är likväl inte tillåten. För privat bruk får det göras några kopior av ett verk.
Det verk som kopieras ska ha tillverkats lagligt och tillgängliggjorts för allmänheten. Verket kan exempelvis vara en tv-sändning eller en cd-skiva lånad på biblioteket. Man får också kopiera en cd-skiva köpt i handeln i några exemplar för eget eller de närmastes bruk. Ett verk som kopieras i ett datanät måste lagligt ha tillgängliggjorts för allmänheten. Det är däremot förbjudet att ladda ned exempelvis en film eller mp3-musikfil som olagligt spridits på internet, även om man laddar ned verket för eget bruk. Dataprogram och dataspel får inte kopieras. Av dem får man bara ta en säkerhetskopia som krävs för laglig användning, såvida inte annat tillåts uttryckligen i användarlicensen.
Det är särskilt viktigt att understryka att privatkopiering som grundar sig på en betald licens, exempelvis lagring av tv-program i en nätlagringstjänst eller avgiftsbelagd lagring av musik i en streamningstjänst för återgivning i off-line-läge, i sig är tillåten. Sådan lagring utgör dock inte privatkopiering och beaktas därför inte vid beräkningen av kompensationen för privatkopiering.
Kompensationen
Upphovsmännen har rätt till kompensation för privatkopieringen av sina verk. Enligt 26 a § i upphovsrättslagen betalar staten kompensation till upphovsmännen för framställning av exemplar av verk för enskilt bruk. Kompensationen betalas med anslag i statsbudgeten. Anslaget ska till beloppet vara sådant att det kan betraktas som en rimlig kompensation för framställning av exemplar av verk för enskilt bruk.
Enligt 2 mom. i samma paragraf ska, i syfte att kunna dimensionera kompensationen på ett rätt sätt, en utredning göras om enskild framställning av exemplar och om hur allmän sådan framställning är. Utredningen genomförs av ett oberoende forskningsinstitut som godkänts av undervisnings- och kulturministeriet.
Kulturutskottet framhåller att privatkopiering är tillåten uttryckligen för att rättsinnehavarna får kompensation för kopieringen. Kompensationsplikten åläggs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (32001L0029), enligt vilket medlemsstaterna inte får tillåta privatkopiering såvida inte rättsinnehavarna får kompensation (i form av pengar). Kompensationen anges på olika sätt i direktivets olika språkversioner: på engelska "fair compensation", på svenska "rimlig kompensation" och på finska "sopiva hyvitys".
I praktiken är det frågan om kompensation för kopiering av musik och audiovisuellt material. De ökande möjligheterna att kopiera grafiskt material digitalt har aktualiserat ett behov av att i samband med den årliga kopieringsutredningen granska också mängden kopiering av detta slag av material och överväga om denna kopiering bör kompenseras. Kompensation betalas årligen till upphovsmän, utövande konstnärer och producenter samt för främjandet av inhemsk kultur.
Staten som betalare av kompensationen
År 2014 beslutades att kompensationen för privatkopiering ska betalas ur statens budgetmedel. Tidigare insamlades medlen (kompensationsavgift) via försäljningspriserna för lagringsmedier och lagringsanordningar som kan användas för privatkopiering. Samtidigt gjordes den bedömningen att det under de närmaste åren inte kommer att ske några stora eller snabba förändringar i antalet anordningar som säljs för privat bruk.
Vid beredning år 2014 fastställdes kompensationen till 11 miljoner euro för åren 2015 och 2016. Kompensationens storlek bestämdes då summariskt utifrån de avgifter som under tidigare år influtit från det anordningsbundna avgiftssystemet. Avgiftsnivån och vilka medier och anordningar som skulle omfattas av kompensationsavgift fastställdes årligen genom förordning av statsrådet. De influtna kompensationsavgifterna korrelerade dock inte med kopieringsmängderna och dess värde, eftersom det under beredningen av förordningarna inte uppnåddes samförstånd om vilka anordningar avgiften skulle omfatta. Kulturutskottet framhåller att fastställandet av nivån på kompensationen vid beredningen 2014 därför i hög grad var ett politiskt avgörande.
Rättsinnehavarna, det vill säga kompensationens förmånstagare, ansåg vid utskottsbehandlingen av reformen att de medel som inflöt från den kompensationsavgift som bakades in i anordningarnas försäljningspris inte var rätt dimensionerade i förhållande till kopieringsvolymen, och att kompensationsavgiften endast utsträcktes till en del av de medier och anordningar som användes för privatkopiering. Det ledde enligt rättsinnehavarna till att nivån för 2015 och 2016 var tämligen låg.
Kulturutskottet underströk i sitt betänkande "att kompensationsavgiften inte är ett sedvanligt behovsprövat kulturanslag eftersom begreppet "rimlig kompensation" begränsar regeringens möjligheter att efter behov sänka avgiften t.ex. på grund av allmänna statsfinansiella besparingsbehov". På förslag av utskottet godkände riksdagen ett uttalande, där det förutsattes att regeringen har beredskap att differentiera finansieringen av kompensationsavgiften, om det inte med statlig finansiering är möjligt att betala en rimlig kompensation (fair compensation) för privatkopiering. (RSv 239/2014 rd)
Dimensioneringen av kompensationen i budgetpropositionen för 2019
Mängden privatkopiering undersöks varje år, och utifrån undersökningsresultaten granskas budgetanslagets dimensionering och vid behov justeras anslaget under perioden för planen för de offentliga finanserna. Åren 2015—2019 utförs undersökningen av Taloustutkimus Oy. Utskottet noterar att i lagstiftningen är kompensationen kopplad till framställningen av exemplar genom kopiering. Undersökningen har därför fokuserat på att utreda kopieringsmängderna från ursprungliga cd-skivor och motsvarande produkter, cd-skivor lånade på bibliotek, kopiering av videofiler från television och kopiering av verk som innehas av vänner och familjemedlemmar.
Åren 2015—2018 minskade privatkopiering enligt undersökningen på följande sätt (filer/kopior):
- musik: 126 miljoner -> 39 miljoner
- av-material: 295 miljoner -> 225 miljoner
- kopiering totalt: 421 miljoner -> 264 miljoner
Enligt uppgift har det, då kopieringsmängderna minskat, visat sig oväntat utmanande att vid dimensioneringen av kompensationen beakta resultaten från kopieringsutredningarna och förändringarna i privatkopieringen. Utifrån undersökningsresultaten från på varandra följande år har man inte velat göra plötsliga och alltför stora anslagsändringar i statsbudgeten. Så är fallet också vid beredningen av budgeten för 2019.
I samband med de årliga undersökningarna av mängden privatkopiering har man under 2017 och 2018 dessutom försökt undersöka vilka problem och värdeförluster kopieringen medför. I det syftet har man frågat de intervjuade personerna om deras villighet att skaffa materialet på en kommersiell marknad i det fall att privatkopiering inte skulle vara tillåten med stöd av de begränsningar upphovsrätten medför.
Enligt Taloustutkimus uppskattning ger privatkopieringen av musik och av-produkter upphov till försäljningsförluster på cirka 32—44 miljoner euro per år. Uppskattningen är vägledande, men visar tydligt att privatkopiering medför ytterst stor skada för rättsinnehavarna.
Kulturutskottets slutledningar
Kulturutskottet bedömer att den kompensationsnivå som infördes 2015 inte är motiverad och inte utgör den bästa faktabaserade uppskattningen av vad som är en rimlig kompensation till rättsinnehavarna för den privata kopieringen av deras verk. I fråga om det nu aktuella förslaget påverkas bedömningen i avgörande grad av den omfattande övergången från egentlig kopiering till streamning, för vilken en del av rättsinnehavarna inte får någon som helst eller endast mycket liten ersättning. Rättsinnehavarnas material används i ökande grad via internet och utan ersättning, men det är inte längre frågan om sådan framställning av exemplar som avses i upphovsrättslagen. Den här övergången märks inte på önskat vis i rättsinnehavarnas inkomster.
I det rådande läget ser kulturutskottet det som absolut nödvändigt att ta timeout och tills vidare hålla kvar kompensationen för privatkopiering på 2018 års nivå. Kulturutskottet föreslår för finansutskottet att det för riksdagen föreslår ett uttalande, enligt vilket undervisnings- och kulturministeriet under 2019 ska utreda olika alternativ för en översyn av systemet med kompensationsavgift, varvid målsättningen är att systemet kan revideras under den regeringsperiod som börjar 2019. (Utskottets förslag till uttalande 4)
I den kommande dimensioneringen av anslaget gäller det att ur olika perspektiv bedöma vad som sammantaget kan anses vara en rimlig kompensation till rättsinnehavarna. I det sammanhanget bör man beakta mängden privatkopiering och den faktiska skada som kopieringen och annat privat bruk förorsakar rättsinnehavarna. I frågeställningen ingår också de enhetspriser som ska tillämpas vid bedömningen och som inte fick någon lösning vid avgörandet av ärendet 2015. Eftersom den kompensation som betalas till rättsinnehavarna beviljas å ena sidan på individuella grunder och å andra sidan på kollektiva grunder och till förmån för det kreativa arbetet, föreslår utskottet dessutom att dessa skilda komplex eventuellt kan behandlas separat i den fortsatta beredningen.
Kulturutskottet påminner om att den aktuella kompensationen är livsviktig för de kreativa branscherna, eftersom den på bred front stöder en pluralistisk och geografiskt utbredd kultur- och konstsektor med förutsättningar för internationella framgångar.
Finansiering för motion och idrott
För 2019 föreslås ett anslag på 158 miljoner euro idrottsverksamhet, varav knappt 155 miljoner euro utgörs av inkomster från penningspelsverksamhet. Det största budgetanslaget är 2,8 miljoner euro för en utbyggnad av programmet Skolan i rörelse till ett vidare program, Studier i rörelse, som i huvudsak täcker läroanstalterna på andra stadiet.
Kulturutskottet konstaterar att motion och idrott i dag är den enda sektorn vars anslag helt och hållet kommer från inkomsterna från penningspelsverksamheten. Det är ytterst viktigt att finansieringen för motion breddas och i högre grad vilar på budgetfinansiering. Pengarna till motion och idrott bör i framtiden komma från Olympiafondens intäkter, vinstmedlen från penningspel och i ökande grad från budgetmedel. Enligt utskottets bedömning måste strävan vara att stärka den sammanlagda finansieringen av motion och idrott så att toppidrotten år 2030 får cirka 30 miljoner mer per år än i nuläget. Idrottssamfundets egen medelsanskaffning är mycket viktig för den totala finansieringen, och enligt inkomna yttranden har såväl olympiska kommittén som paraolympiska kommittén redan effektiviserat medelsanskaffningen och kommer att fortsätta effektiviseringen.
Motion är enligt studier obestridligen av betydelse för människans hälsa, välfärd och funktionsförmåga. Det är enligt utskottet ytterst oroväckande att endast en tredjedel av barnen och de unga, en femtedel av de vuxna och några procent av de äldre rör sig tillräckligt mycket. Utskottet framhåller att de hälsoproblem som bristen på motion medför för befolkningen är uppenbara. Enligt en rapport från april 2018 leder bristen på motion till samhälleliga kostnader på 3,2—7,5 miljarder euro per år. Under 2018 kommer riksdagen att få statsrådets idrottspolitiska redogörelse för behandling. I det sammanhanget kommer utskottet att behandla problematiken i större detalj.
Utskottet understryker att det går att nå avsevärda kostnadsinbesparingar genom tillräckliga och korrekt riktade förebyggande satsningar på hälsa, välfärd och motion. Enligt ett sakkunnigyttrande behöver uppskattningsvis femton procent eller 800 000 finländare särskilt stöd för att röra på sig och motionera, och den offentliga idrottsförvaltningen bör rikta åtgärder till de målgrupper vars förutsättningar att främja den egna hälsan är svagast. Stöd till dessa grupper ger också den största samhälleliga nyttan.
En höjning av befolkningens sammanlagda fysiska aktivitetsnivå kräver enligt sakkunnigyttrandet att dagens vertikala förvaltningsmodell överges till förmån för en modell som överskrider förvaltningsgränserna och är förpliktande för alla inblandade. Det är enligt utskottet angeläget att vid planeringen av de offentliga finanserna ta ett mer övergripande och sektorsöverskridande grepp i frågan. I ett yttrande sägs att det är av största vikt att i grunden se över statsunderstödsprocessen, digitalisera bidragsbehandlingen och få till stånd en mindre splittrad understödsstrategi. Enligt yttrandet är bedömningen av understödens effekter och resultat otillräcklig, vilket delvis beror på att uppföljningsverktygen är bristfälliga. Det är därför viktigt att införa ett krav på konsekvensbedömningen av projekt och understöd genast från början av projektet.
Skolan i rörelse
Programmet Skolan i rörelse, ett av regeringens spetsprojekt 2015—2018, har haft som mål att varje elev i den grundläggande utbildningen ska motionera en timme om dagen. Det särskilda understödet till programmet upphör planenligt år 2018. Därefter är verksamheten beroende av grundskolornas utbildningsanordnare och skolornas interna beslut.
Skolan i rörelse började som ett försök med 45 skolor år 2010 och har sedan dess vuxit fram till ett riksomfattande program. Programmet har enligt undersökningar lyckats utmärkt och nått cirka 90 procent av kommunerna, grundskolorna och grundskoleeleverna. Närmare uppgifter om hur väl programmet lyckats med att höja den fysiska aktivitetsnivån kommer att ges i samband med att resultaten från studien Barns och ungdomars motions- och idrottsvanor i Finland (LIITU) publiceras i början av 2019. Programmet Skolan i rörelse kommer också att bedömas separat. Utöver att sporra till fysisk aktivitet har programmet också haft positiva effekter på bland annat inlärningen, skoltrivseln, skolfreden och förebyggandet av utslagning, vilket gynnat skolornas grundläggande uppdrag.
Kulturutskottet ser det som viktigt att de motions- och idrottsinsatser som startats i grundskolorna tillåts fortsätta också efter det att spetsprojektsfinansieringen upphört. Kommunerna och skolorna har enligt uppgift tagit fram fungerande modeller för Skolan i rörelse, vilket ger förutsättningar för att verksamheten kan fortsätta och bli permanent. När spetsprojektsfinansieringen upphör måste tonvikten läggas på stöd och experthjälp till skolorna.
Det är enligt utskottet mycket välkommet att regeringen i budgeten för 2019 föreslår ett anslag på 2,8 miljoner euro för programmet Studier i rörelse som är avsett för studerande på andra stadiet. Utredningar visar att flertalet av de studerande rör sig alltför litet med tanke på vad som är bra för hälsan och den framtida arbetsförmågan. Av gymnasisterna rör sig var femte (22 %) och av de yrkesstuderande var fjärde (24 %) minst en timme om dagen, det vill säga enligt rekommendationerna. En femtedel av såväl gymnasisterna som de yrkesstuderande rör sig ytterst litet.
Utbyggnaden av Skolan i rörelse till läroanstalterna på andra stadiet inleddes genom ett pilotförsök redan 2017. Sammanlagt registrerade sig 144 läroanstalter med över 150 000 studerande till Studier i rörelse under det första året. Den snabba spridningen som programmet fått visar att läroanstalterna är mycket motiverade att främja elevhälsan. Enligt uppgift skulle två tredjedelar av de studerande vilja röra sig mera än i dag.
Kulturutskottet framhåller att motionsvanorna börjar ta form redan efter tre års ålder, vilket stöder principen att sätta in åtgärder som får barn under skolåldern i rörelse. Enligt utskottets uppfattning bör, i linje med programmet Skolan i rörelse, ett motsvarande försök inledas inom småbarnspedagogiken. Anslag bör anvisas för ändamålet redan år 2019. Genom ett pilotprojekt vore det möjligt att skapa förutsättningar för att under de följande åren utsträcka motionsinsatserna i småbarnsverksamheten till landets alla enheter för småbarnspedagogik.
Motion och idrott för personer med funktionsnedsättning
Kulturutskottet understryker att man vid ordnandet av motion och idrott för personer med funktionsnedsättning måste utgå från att alla ska ha jämlik tillgång till motion och idrott. Staten, kommunerna, organisationsvärlden och alla andra som ordnar motion och idrott måste i sin verksamhet arbeta för att det ska vara lika enkelt för personer med och personer utan funktionsnedsättning att tillägna sig en fysiskt aktiv livsstil eller idrotta på tävlingsnivå. I fråga om motion och idrott för personer med funktionsnedsättning erbjuder idrottslagen och FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning klara linjer för verksamheten.
Strävan till jämlika motions- och idrottsmöjligheter betyder till stor del att personer med funktionsnedsättning erbjuds service som tillåter en jämlik vardag, exempelvis att de med stöd av assistentservice kan ta sig ut och ta del av motion och idrott. Personer med funktionsnedsättning måste ges möjlighet att välja mellan å ena sidan paraidrottsgrenar (eller separata specialformer av motion och idrott) som är särskilt planerade för dem och å andra sidan allmänna grupper eller tjänster (som är öppna för alla). Utskottet vill lyfta fram denna dubbla strategi, som samtidigt förutsätter såväl att skillnaderna erkänns som att alla är jämlika.
Kulturutskottet framhåller att finansieringen av motion och idrott måste ge förutsättningar för utvecklingen av såväl idrott för personer med funktionsnedsättning som idrott som är öppen för alla. Enligt sakkunniga är de största identifierade hindren bristfälliga idrottslokaler och bristen på transporttjänster och assistenter. Det behövs också motionshjälpmedel och tydlig information om tillgänglighetsanpassade idrotts- och motionsplatser. När det gäller tillgänglighetsanpassade motionsplatser bör det noteras att det sedan den 1 januari 2016 fästs större vikt vid och ges mer stöd för ökad tillgänglighetsanpassning på nya motionsplatser. Utskottet understryker att den som är intresserad av paraidrott och paramotion måste ges information om och möjlighet att prova olika grenar och motionsformer. Det kräver ett nära samarbete mellan idrottssektorn och rehabiliteringen.
När det gäller säkerställandet av motionsmöjligheterna för personer med funktionsnedsättning är det av stor betydelse hur lagstiftning utanför utskottets ansvarsområde utvecklas. Ett exempel är tillämpningen av handikappservicelagen. Flexibel färdtjänst som möjliggör regelbunden idrotts- och motionsutövning i enlighet med handikappservicelagen har en mycket central betydelse för möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att idrotta och motionera. En särskilt stor utmaning som lyfts fram under sakkunnigutfrågningen var att ersättning för hjälpmedel som behövs för idrott och motion inte ingår i de ersättningsgrunder som anges i handikappservicelagen. Det är enligt utskottet absolut nödvändigt att rätten för personer med funktionsnedsättning att röra sig och utöva idrott säkerställs på lika grunder genom sektorsövergripande åtgärder.
Utskottet framhåller att paraidrotten på elitnivå formar bilden av funktionsnedsättning som fenomen. Den ger en bild av vad en person med funktionsnedsättning är och vad hen klarar av. Paraidrott på elitnivå kan forma individen, städer och hela samhället. Den ger personer med funktionsnedsättning möjlighet att förverkliga sig själv på internationell toppnivå i stället för att tyngas av begränsningar.
Paraidrott på elitnivå har stor potential, men framgångarna kostar, liksom inom all toppidrott. Ett särdrag och en betydande kostnadspost inom paraidrotten är de redskap, assistenter och guider som behövs vid såväl träning som tävling. De upplevs ofta som en extra utgift som blir allt större ju närmare idrottaren kommer den internationella toppen. Kulturutskottet framhåller att de särskilda behov som anknyter till paraidrott och de kostnader dessa ger måste accepteras. Detta måste absolut beaktas som positiv särbehandling när enskilda idrottare beviljas stöd.
Kulturutskottet föreslår att det i samband med att processen för integrering av paraidrotten övervägs om grenförbunden kan uppmuntras att sköta tillgänglighets-, jämställdhets- och jämlikhetsfrågorna så bra som möjligt med hjälp av ett särskilt penningstöd.
Utskottet menar att det allmännas stöd till paraidrotten måste fördubblas fram till 2030 som ett led i den ökande resurstilldelningen till elitidrotten överlag.
Stöd för det etiska arbetet inom idrotten
Finlands centrum för etik inom idrotten FCEI inledde sin verksamhet den 1 januari 2016. FCEI har till uppgift att tillsammans med hela idrottssamfundet främja en etisk idrottsverksamhet. Till centrets särskilda uppgifter hör att inom idrotten vidta de åtgärder som internationella konventioner förutsätter: att svara för dopningsövervakningen, förebygga manipulation av tävlingar och främja läktarsäkerhet och läktartrivsel.
Vid sidan av den operativa verksamheten fullgör FCEI sitt uppdrag med hjälp av utbildning, forskning, kommunikation och samarbete med intressentgrupper inom frågor med etisk relevans. FCEI bedriver ett omfattande samarbete med såväl nationella som internationella idrottsorganisationer och myndigheter. FCEI har på senare tid bland annat undersökt förekomsten av sexuella trakasserier i grenförbundens landslag, främjat medvetenheten om jämställdhet, jämlikhet och de mänskliga rättigheterna, skapat samarbetsmodeller till skydd för barn och unga och fokuserat på drogmissbruket inom idrotten.
Det är enligt utskottet ytterst viktigt att genom informationsledning stärka den etiska grunden för idrotten. Vikten av etikarbete inom idrotten ökar ständigt, så det behövs information från oberoende experter. Utskottet framhåller att organisationerna inom idrottssamfundet inte kan utlokalisera utvecklingen av sin egen etikverksamhet till FCEI. Däremot vore det förnuftigt att utveckla en modell där FCEI utifrån sin forskning och utbildning producerar tjänster till idrottsorganisationerna i allmänna etiska frågor.
Det är enligt utskottet angeläget att hela motions- och idrottssamfundet med dess grenförbund, föreningar och medborgarorganisationer har som mål att Finland blir ledande inom etiskt hållbar idrott och lika rätt till ett aktivt och rörligt liv.
Vissa idrottsstöd
Kulturutskottet föreslog i sina utlåtanden om budgetpropositionerna för 2017 och 2018 (KuUU 17/2017 rd — RP 106/2017 rd och KuUU 8/2016 rd — RP 134/2016 rd) att finansutskottet säkerställer ett tillräckligt anslag som ska delas ut till idrottsutövare som statliga träningsstipendier och en tillräcklig finansiering för Urheilijoiden Ammattienedistämissäätiös verksamhet samt till idrottsakademierna som specialiststöd för idrottsutövare.
Finansutskottet instämde båda åren i kulturutskottets uppfattning om behovet av tilläggsanslag och ökade moment 29.90.50 (Penningspelsverksamhetens vinstmedel för främjande av fostran inom motion och idrott) med 965 000 euro, varav 500 000 euro anvisades för betalning av träningsstipendier till idrottare, 300 000 euro för stöd till idrottare via idrottsakademiernas expertverksamhet och 165 000 euro för bidrag till Urheilijoiden Ammattienedistämissäätiön (URA).
Enligt uppgift har det till budgetförslaget för 2019 nu permanent anvisats ökade anslag som motsvarar de anslagsökningar inklusive prioriteringar som tidigare år gjordes först i samband med riksdagsbehandlingen av budgeten. Kulturutskottet uppmanar finansutskottet att i egenskap av sakkunnigt utskott kontrollera att anslagen för 2019 omfattar minst lika stora anslag som riksdagen godkände för de tidigare nämnda åren för stöd till idrottare via idrottsakademiernas expertverksamhet och för bidrag till Urheilijoiden Ammattienedistämissäätiö (URA).