Allmänt

I den proposition som lämnades till riksdagen den 4 juni 2020 (RP 87/2020 rd, nedan "den ursprungliga propositionen”) föreslås det en lag om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen. Lagförslaget hänför sig till regeringsprogrammets sysselsättningsmål på 75 procent och till stärkandet av kommunernas ansvar i fråga om sysselsättningstjänster. Den ursprungliga propositionen har kompletterats med en proposition som lämnades till riksdagen den 27 augusti 2020 (RP 114/2020 rd, nedan ”den kompletterande propositionen”). I den kompletterande propositionen föreslås det att försöket ska utökas med sex nya försöksområden. Dessutom preciseras och korrigeras bestämmelserna i den ursprungliga propositionen. 

Genom det försök som föreslås i propositionen överförs vissa av de statliga arbets- och näringsbyråernas uppgifter under en viss tid till de kommuner som utsetts till försöket. Meningen är att i fråga om de kundgrupper som närmare anges i lagen och som delvis är svårsysselsatta klarlägga vilka konsekvenserna för sysselsättningen på den öppna arbetsmarknaden och längden på sysselsättningsvägarna blir när kommunernas roll stärks. Centralt i försöket är att kommunerna ska samordna de tjänster de producerar inom olika sektorer med de offentliga arbetskraftstjänsterna så att kunderna får tjänsterna smidigare. I sista hand är målen med försöket att höja sysselsättningsgraden, att främja sysselsättningen särskilt för personer med en svag ställning på arbetsmarknaden och att dämpa de totala kostnaderna av arbetslösheten för de offentliga finanserna. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ställer sig bakom kommunförsöket för sysselsättning och föreslår att lagförslaget godkänns, men med följande kommentarer och ändringsförslag. Dessutom föreslår utskottet att två nya lagförslag godkänns. 

Ikraftträdande. I propositionen föreslås det att lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen ska träda i kraft den 1 mars 2021 i fråga om de nya försöksområden som avses i den kompletterande propositionen och till övriga delar den 1 januari 2021. Enligt ett brev som utskottet fått från arbets- och näringsministeriet har det under den sista fasen av behandlingen av lagförslaget i riksdagen framkommit att det sannolikt inte är möjligt att före årets början överföra personal från arbets- och näringsbyråerna till försökskommunerna så att man skulle kunna trygga servicen och förmånshandläggningen för kunderna i kommunerna i försöksområdet från det att försöket inleds. Dessutom har det framgått att arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem URA inte kan börja användas i kommunerna från årets början. Det kunde leda till bristfälliga eller felaktiga avgöranden om arbetslöshetsförmåner. Utskottet anser att detta inte är godtagbart och föreslår att lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen ska träda i kraft först den 1 mars 2021. Då kan försöket börja i alla kommunerna samtidigt. 

Trots att försöket skjuts upp kommer kommunerna inom försöksområdet att orsakas bland annat hyreskostnader för lokaler och lönekostnader för personalen redan från den planerade starttidpunkten den 1 januari 2021. Utskottet ser det som nödvändigt att kommunerna i huvudsak ersätts för de kostnader försöket orsakar för januari och februari. Utskottet betonar att det är viktigt att använda den extra tiden till att stärka kompetensen hos de anställda som ska överföras. 

Tillgång till service. Utskottet påpekar att kommunförsöket kommer att medföra betydande ändringar i fråga om personal och befogenheter. Ändringarna kommer att ha konsekvenser för hur man får service och hurdan service man får för både de kunder som deltar i försöket och de kunder som inte deltar i det. Utskottet vill lyfta fram kundperspektivet och konstaterar att trots att en viss skillnad i serviceutbudet kan godtas under försöket, är det viktigt att se till att alla de som hör till målgruppen för försöket och kunderna hos arbets- och näringsbyråerna får en tillräcklig service. 

Ett av målen med kommunförsöket är att främja sysselsättningen bland dem som befinner sig i en svår arbetsmarknadssituation. Det här är viktigt, menar utskottet. Men utskottet vill påminna om att också personer som inte anses ha särskilda svårigheter att få arbete blir kunder hos kommunerna inom försöksområdet. För dem kan samordning av arbetskraftsservicen med tjänsterna för kompetensutveckling och kommunens företagstjänster vara viktigare än samordningen med social- och hälsovårdstjänsterna. 

Utskottet påminner om att det också i fortsättningen som kunder hos arbets- och näringsbyråerna inom försöksområdena kommer att finnas personer som behöver sektorsövergripande tjänster som samordnas med arbetskraftsservicen och som tillhandahålls av kommunerna och Folkpensionsanstalten. För att trygga tillgången på lämpliga tjänster bör man beakta kundernas mångfald och de olika servicebehoven under försöket och hos arbets- och näringsbyråerna i försöksområdet. Utskottet betonar ett nära samarbete mellan aktörerna under försöket. 

Utskottet påpekar att äldre arbetslösa arbetssökande enligt vissa uppskattningar har rentav den största sysselsättningspotentialen. På grund av begränsningen av kundgruppen faller äldre som får inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa utanför kommunförsöken. Utskottet betonar att det med tanke på sysselsättningen är viktigt att också äldre arbetssökande som får inkomstrelaterat utkomstskydd erbjuds effektiviserade och ändamålsenliga sysselsättningstjänster genast när arbetslösheten börjar. 

Arbetslösa arbetssökande under 30 år hör till målgruppen för försöket oberoende av om de anses vara i en svår situation på arbetsmarknaden eller inte. Navigatorn-betjäningsställena i kommunerna erbjuder vägledningstjänster med låg tröskel för personer under 30 år. De samlar den sektorsövergripande service som de unga behöver, och meningen är att ge unga information, rådgivning och handledning i frågor som gäller arbete, utbildning och andra frågor kring vardagen eller livshanteringen. Utskottet anser det vara viktigt att Navigatorn-betjäningsställena beaktas i försöksområdena som en del av servicestrukturen för unga och att de unga får sysselsättningstjänster genom dem. 

Resurstilldelning. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara nödvändigt att se till att det finns tillräckliga resurser för att genomföra försöket. Resursfrågan behöver bedömas med jämna mellanrum för att den lagstadgade servicen för arbetssökande inte ska äventyras. Till exempel har coronapandemin ökat antalet personer som hör till kundgrupperna för försöken och för arbets- och näringsbyråerna betydligt. Eventuella tilläggssatsningar på skötseln av sysselsättningen bör fördelas rättvist mellan försökskommunerna och arbets- och näringsbyråerna och så att också förändringar beaktas. Utskottet ser det som viktigt att arbets- och näringsbyrån och kommunerna inom försöksområdet samarbetar smidigt så att personalresurserna och övriga resurser kan användas på ett effektivt sätt. 

Enligt propositionen ska tillsynen över ordnandet och produktionen av de tjänster som överförs till kommunerna höra till Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland. Enligt en inkommen utredning kräver genomförandet av laglighetskontrollen tilläggsresurser på två årsverken hos regionförvaltningsverket. Utskottet anser det vara nödvändigt att se till att Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland får de tilläggsresurser som behövs. 

Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte är inte bara en sysselsättningsfrämjande service utan också en socialvårdstjänst som omfattas av klientens rätt till socialvård av god kvalitet enligt socialvårdslagstiftningen. Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte är avsedd för personer som inte förmår delta i offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller i arbete. Verksamheten har alltid ett rehabiliteringssyfte eller något annat syfte som hänför sig till målen med verksamheten, och det ska också finnas tillgång till stöd och handledning för att nå detta syfte. Man avtalar om arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte i en aktiveringsplan. Enligt 8 § 3 mom. i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) är verksamheten en service som kommer i sista hand. 

Utskottet fäster uppmärksamhet vid att kommunernas nuvarande finansieringsansvar för arbetsmarknadsstödet medför en risk för att kunderna i försökskommunerna i större utsträckning än tidigare hänvisas till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, trots att detta inte skulle vara motiverat med beaktande av deras servicebehov. Utskottet anser det vara viktigt att man under kommunförsöket noggrant följer hur arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte används i kommunerna. 

Information och handledning. Beredningstiden för försöket har varit rätt kort, vilket också försökstiden är. Under försöket övergår en del av arbets- och näringsbyråernas kunder till kommunala tjänster medan en del blir kvar som kunder hos arbets- och näringsbyråerna. En del av arbets- och näringsbyråernas tjänster överförs på kommunerna medan byråerna fortfarande ska ansvara för en del av tjänsterna. Alla kommuner deltar inte i försöket. Försöket bildar en komplex och svårhanterlig helhet för skötsel av sysselsättningen, vilket kan leda till att det bland kunderna uppstår oklarheter om tjänsteleverantören. Det kan gå så att kunderna i högre grad bollas mellan olika aktörer helt i onödan. Utskottet betonar att man i en sådan situation bör fästa särskild vikt vid att kommunikationen och anvisningarna är klara och tydliga. Det gäller både mellan försöksområdena och arbets- och näringsbyråerna och gentemot kunderna. 

Beredningen av propositionen. Vid beredningen av den ursprungliga regeringspropositionen ordnades det inte något remissförfarande. I stället kunde propositionsutkastet kommenteras på webben via tjänsten Dinåsikt.fi. Med hjälp av kommentarerna på Dinåsikt.fi försökte man enligt propositionen (RP 87/2020 rd, s. 6) påskynda beredningen, eftersom regeringen ansåg propositionen vara brådskande, och samtidigt sörja för en god lagberedning. 

Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (GrUU 25/2020 rd) att beredningen av propositionen inte har varit lämplig och inte heller förenlig med god lagberedningssed. Grundlagsutskottet hänvisar till sina tidigare utlåtanden om propositioner där man med hänvisning till brådska har velat förkorta remisstiden eller rentav helt och hållet avstå från remissförfarandet. Grundlagsutskottet har i och för sig inget att anmärka på att en kompletterande proposition lämnas, men på grund av bristerna i innehållet i den ursprungliga propositionen vill grundlagsutskottet allvarligt påtala beredningen av propositionen. Det ordnades inte något remissförfarande om den kompletterande propositionen. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet instämmer i grundlagsutskottets iakttagelser om den bristfälliga beredningen och betonar att ministerierna bör reservera tillräckligt med tid för beredningen av propositioner. 

Samarbete. Utskottet ser det som viktigt att utveckla samarbetet mellan kommunerna på det lokala planet för att effektivisera sysselsättningstjänsterna. Utskottet betonar vikten av ett flexibelt samarbete mellan kommunerna, arbets- och näringsförvaltningen, tredje sektorn och andra aktörer för att beakta kundernas och arbetsgivarnas behov samt regionala och lokala särdrag. 

Övrigt. Lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014) föreslås inte bli ändrad. Utskottet har fått kännedom om att det finns ett behov att ändra 9 § i den lagen så att också personalen i arbetsavtalsförhållande vid arbets- och näringsbyrån, kommunen, en samkommun eller Folkpensionsanstalten kan beviljas åtkomsträtt till kundinformationssystemet för sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Enligt den gällande lagen får åtkomsträtt endast beviljas tjänstemän och inte alls tjänstemän som är anställda hos en samkommun. Enligt vad utskottet erfar utreder arbets- och näringsministeriet just nu möjligheterna att genomföra ändringarna. Utskottet påskyndar utredningen. 

Utskottet konstaterar att i enlighet med 42 § i statsrådets förordning om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (1073/2012) får sysselsättningspolitiskt understöd inte beviljas för eller användas till tjänster som ordnas i form av offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller för produktion eller upphandling av sådana tjänster som kommunen eller samkommunen enligt lag är skyldig att ordna. Under tiden för kommunförsöket sköter de kommuner som deltar i försöket med stöd av lag arbets- och näringsbyråns lagstadgade uppgifter i stället för denna, och de är skyldiga att för sina kunder ordna sådan offentlig arbetskrafts- och företagsservice som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). Utskottet konstaterar att de kommuner som deltar i kommunförsöket således inte utifrån bestämmelsen i 42 § i förordningen omfattas av understödet. 

Reform av arbetskraftsservicen och kommunförsöket med sysselsättning

Regeringen har som mål att genomföra en permanent strukturreform av arbetskraftsservicen, där kommunernas roll som anordnare av sysselsättningstjänster stärks. Det kommunförsök för främjande av sysselsättningen som regeringen nu föreslår är regeringen Sanna Marins första åtgärd för att stärka kommunernas roll i skötseln av sysselsättningen. Genom försöket blir servicen mer kundorienterad, och man eftersträvar lösningar som överskrider gränserna mellan förvaltningsområdena. Försöken följs med hjälp av kontinuerlig statistikuppföljning och en separat forskningsbaserad utvärdering av deras effekter. Regeringen kommer att fastställa riktlinjer för den permanenta servicestrukturen inom arbetskraftspolitiken senare under regeringsperioden. Meningen är att utnyttja den information som fåtts genom försöket för att utveckla sysselsättningstjänsterna. 

Det föreslagna kommunförsöket är det tredje kommunförsöket för främjande av sysselsättningen inom en kort tid. Det har i flera sammanhang påpekats att försöken kommer att fungera som modell för den strukturreform av arbetskraftsservicen som ska genomföras senare. Utskottet konstaterar att det är svårt att samordna tidsplanerna för genomförandet av det nu aktuella försöket och beredningen av servicestrukturreformen för skötseln av sysselsättningen. I kommunerna befinner sig försöken bara i startskedet när regeringen enligt uppgift har för avsikt att komma överens om huvudlinjerna för servicestrukturreformen inom arbetskraftspolitiken våren 2021. 

Enligt propositionen (RP 87/2020 rd, s. 27—28) kommer den andel som blir kunder i försöket i den första fasen och när försöket utvidgas i början av 2021 att motsvara cirka 36—37 procent av alla arbetssökande hos arbets- och näringsbyråerna. Enligt den utredning som fåtts överförs cirka 45 procent av alla kunder hos Nylands arbets- och näringsbyrå till försöket i Nyland. Med beaktande av försökets omfattning och tidsplanen för försöket samt den kommande strukturreformen av arbetskraftsservicen anser utskottet att kommunförsöket kan betraktas som ett pilotprojekt för strukturreformen av arbetskraftsservicen i stället för som ett egentligt försök. Utskottet anser det vara viktigt att i slutskedet av kommunförsöken 2023 beakta försökets karaktär, så att man i övergångsfasen mellan kommunförsöket och servicestrukturreformen undviker att i onödan överföra kunder, personal och uppgifter från en serviceanordnare till en annan. 

Utskottet påpekar att meningen är att samtidigt som servicestrukturen inom arbetskraftsservicen reformeras också reformera strukturen hos den social- och hälsovård som kommunerna för närvarande ansvarar för att ordna. Social- och hälsovårdstjänsterna har en viktig roll i kommunförsöket, eftersom syftet med försöket är att utveckla skötseln av sysselsättningen bland annat genom att effektivisera användningen av social- och hälsovårdstjänsterna. Utskottet anser det vara nödvändigt att beakta strukturreformen av social- och hälsovårdstjänsterna i kommunförsöket och i strukturreformen av arbetskraftsservicen. 

Avtal om samarbete mellan kommunerna inom försöksområdet

Kommunförsöket bygger på samarbete mellan kommunerna inom försöksområdet. Enligt 7 § 2 mom. i lagförslaget (RP 87/2020 rd) kan en kommun inom ett försöksområde organisera uppgifterna enligt lagen själv eller avtala enligt 8 § 1 mom. i kommunallagen (410/2015) om att överföra organiseringsansvaret på en annan kommun inom samma försöksområde. Det offentligrättsliga samarbetet mellan kommuner kan ske i form av ett gemensamt organ, en gemensam tjänst, ett avtal om skötsel av en myndighetsuppgift eller en samkommun. 

Förvaltningsutskottet fäster i sitt utlåtande till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (FvUU 17/2020 rd) uppmärksamhet vid en situation där samarbetet mellan kommunerna inom försöksområdet av någon anledning inte blir av. Detta kan enligt utskottet bli problematiskt med tanke på uppnående av målen för försöket. Utan samarbete kunde försöket komma att genomföras av enskilda kommuner som inte enligt ansökningskriterierna skulle ha varit behöriga att delta i det. Dessutom ökar sannolikt arbets- och näringsbyråernas arbetsbörda vid samordningen av främjandet av sysselsättningen i området, om samordning inom försöksområdet behövs både med kommunerna i försöksområdet och med kommuner som inte hör till försöksområdet. Om en enskild kommun blir utanför samarbetet inom försöksområdet, kan det också äventyra möjligheterna för arbetssökande och arbetslösa arbetssökande att få offentlig arbetskraftsservice enligt lagen, eftersom en enskild liten kommuns möjligheter att ordna service är sämre än försöksområdets. 

Av de orsaker som anges ovan föreslår förvaltningsutskottet att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet överväger att foga en bestämmelse om en bakre tidsgräns till lagen. I bestämmelsen ska det fastställas en tidsgräns för avtal om samarbetsformer enligt de möjligheter som 8 kap. i kommunallagen erbjuder. Kommunerna ska besluta om formen för samarbetet. Dessutom anser förvaltningsutskottet att det i lagen bör föreskrivas om att dessa avtal ska delges arbets- och näringsministeriet och om vad som händer om kommunerna inom försöksområdet inte avtalar om samarbete. Avtalen ska ingås exempelvis tre eller fyra veckor innan lagen träder i kraft. Det finns då fortfarande tid för de arrangemang som en eventuell hävning av försöket kräver. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att syftet och ändamålet med den bestämmelse som förvaltningsutskottet föreslår är motiverade. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar dock utifrån en inkommen utredning att om den ändring som behövs görs i riksdagsbehandlingen av det nu aktuella lagförslaget, finns det risk för att kommunförsöken inte kan inledas som planerat. Utskottet förutsätter att man noga följer hur kommunernas samarbete förverkligas och att ändringar i lagstiftningen vid behov bereds separat. 

Konsekvensbedömning och forskningsupplägg

Syftet med försöket är att få information om huruvida ordnande av kommunbaserad service effektiviserar främjandet av sysselsättningen och höjer sysselsättningsgraden. Utvärderingen av försöket genomförs enligt propositionen (RP 87/2020 rd, s. 78) med hjälp av såväl kvantitativa som kvalitativa metoder. Som primär kvantitativ metod används en kommunjämförelse som baserar sig på matchning med syntetiska kontrollgrupper, där de kommuner som deltar i försöket utifrån olika variabler jämförs med syntetiskt konstruerade kommuner som inte omfattats av försöket. Den kvalitativa utvärderingen kommer att genomföras med hjälp av strukturerade intervjuer och enkäter. 

Enligt de uppgifter som utskottet fått möjliggör det sätt på vilket försöket genomförs inte insamling av giltig information. Den statistiska matchningen är mindre tillförlitlig än en försökskonstellation som baserar sig på slumpmässigt urval, eftersom alla egenskaperna hos de enheter som undersöks inte kan observeras utifrån statistiken. En tillförlitlig konsekvensbedömning försvåras också av flera andra program och projekt som genomförs samtidigt. 

Utskottet anser att forskningsplanen för försöket bör preciseras så att den motsvarar intresset att få uppgifter inom ramen för försöket, i den mån det är möjligt i detta skede av processen. Det är viktigt att samla in uppgifter inte bara om möjligheterna att få sysselsättning på den öppna marknaden utan också om den tidigare vägen till sysselsättning, med början i hur de arbetslösa arbetssökande upplever sitt hälsotillstånd och sin livsbalans. Det kan behövas forskningskonstellationer som omfattar inte bara de områden som deltar i försöket och de som är utanför det utan också förhållandena mellan kommunerna. 

Användning av kundinformationssystem

Enligt 14 § 1 mom. i lagförslaget (RP 87/2020 rd) är kommunerna inom försöksområdet i skyldiga att när de uppgifter som avses i den lagen ordnas och produceras använda arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem för behandling av uppgifter om enskilda kunder och arbetsgivare. 

Enligt den nämnda 14 § 2 mom. kan utvecklings- och förvaltningscentret på ansökan av kommunen bevilja tjänstemän rätt att använda systemet, om det är nödvändigt för skötseln av de uppgifter som avses i försökslagen. För att användarrättigheter ska beviljas ställs i bestämmelsen ett tilläggskrav på att de uppgifter som avses i försökslagen eller de tillsyns-, utvecklings-, uppföljnings-, statistikförings-, prognostiserings- eller styruppgifter som anknyter till den service, de stöd eller de kundprocesser som avses i den lagen utgör minst hälften av den arbetsbeskrivning som personen i fråga har och behovet av att använda kunduppgifter inte är sporadiskt eller sällsynt. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet håller med förvaltningsutskottet (FvUU 17/2020 rd) om att bestämmelserna om begränsning av användarrättigheterna i den föreslagna formen kan medföra tillämpningsproblem i kommunerna, eftersom det inte är ovanligt att skötseln av sysselsättningstjänster i synnerhet i mindre kommuner utgör mindre än hälften av personens arbetsbeskrivning. 

I den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om principerna och begränsningarna vid behandlingen av personuppgifter. På nationell nivå är uppgifter om arbetsförvaltningens enskilda kunder dessutom sekretessbelagda enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Grundlagsutskottet har en omfattande tolkningspraxis i fråga om bestämmelserna om behandling av personuppgifter och känsliga uppgifter som omfattas av integritetsskyddet. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet delar den i propositionen motiverade ståndpunkten att det inte är möjligt att ge personalen inom andra kommunala verksamhetsområden än sysselsättningstjänster och sektorsövergripande samservice tillgång till arbets- och näringsförvaltningens kunduppgifter. En person i vars arbetsbeskrivning sysselsättningstjänsterna utgör mindre än hälften anses således i enlighet med detta inte höra till personalen inom sysselsättningstjänsterna eller den sektorsövergripande samservicen. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar att om kommunerna förenar sina resurser på det sätt som avses i försöket, har även små kommuners personal möjlighet att uppfylla det krav på 50 procents arbetsinsats som krävs för att bevilja användarrättigheter. 

Överföring av en kundrelation

Försöksområdeskunder är enligt 4 § i lagförslaget de arbetslösa arbetssökande, de arbetssökande som är sysselsatta och de arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service och som inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning samt alla som är under 30 år, invandrare eller personer med ett främmande språk som modersmål. 

Enligt 5 § 1 mom. i lagförslaget överför arbets- och näringsbyrån en person som hör till en kundgrupp som avses i 4 § till att bli kund i den kommun där personen har sin hemkommun. Enligt 2 mom. kan också en sådan person som senast sju dagar efter det att jobbsökningen inletts eller en ändring i jobbsökningen anmälts hör till en kundgrupp som avses i 4 § överföras till att bli kund hos kommunen. Enligt det föreslagna 3 mom. kan man också låta bli att överföra en kund om det finns grundad anledning till det. 

I bestämmelsen preciseras det inte vad som avses med grundad anledning att låta bli att överföra en kund. Enligt propositionsmotiven (RP 87/2020 rd, s. 56—57) kan en sådan grundad anledning anses vara att kundens arbetslöshet är kortvarig, att tidpunkten för när arbetslösheten upphör är känd på förhand och att kunden under tiden för arbetslöshet de facto inte kommer att hinna få service innan jobbsökningen upphör. En ytterligare grundad anledning till att en kund inte överförs till kommunförsöket kan anses vara att kunden vill utöva sina språkliga rättigheter. 

Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (GrUU 25/2020 rd) att det måste anges betydligt mer exakt än i propositionen vilken betydelse kundens språk har för deltagandet i försöket och vilka eventuella andra undantag från deltagandet i försöket det finns. Även förvaltningsutskottet påpekar i sitt utlåtande (FvUU 17/2020 rd) att bestämmelsen är vag och föreslår att den kompletteras. Justitieministeriet anser i sitt utlåtande det vara problematiskt att arbets- och näringsbyrån enligt 2 mom. har prövningsrätt i fråga om huruvida en person ska överföras till att bli kund hos en kommun i försöksområdet eller inte. En persons deltagande i försöket grundar sig således inte direkt på lag och inte heller på en ansökan eller tydliga kriterier som anges i lag. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet instämmer i kommentarerna och föreslår att 5 § 2 och 3 mom. preciseras så att en arbets- och näringsbyrå kan låta bli att överföra en person till att bli kund hos en kommun inom försöksområdet för att trygga de språkliga rättigheterna, undvika en kundrelation som är oändamålsenlig för kunden eller av någon annan grundad anledning. Dessutom föreslår utskottet att det till 1 mom. fogas en bestämmelse om kommunens skyldighet att överföra en kund vars hemkommun byts till att bli kund hos en kommun eller arbets- och näringsbyrå inom försöksområdet som är behörig på grundval av den nya hemkommunen. 

De språkliga rättigheterna för de kunder som överförs från staten till kommunerna i försöksområdet är med stöd av 10 § 1 mom. i språklagen (423/2003) mer omfattande vid arbets- och näringsbyråerna än de skulle vara i enspråkiga kommuner. Utskottet ser det som viktigt att man kan låta bli att överföra en kund till att bli kund hos en kommun i försöksområdet för att trygga de språkliga rättigheterna. Utskottet ser det som viktigt att invandrare och kunder som talar ett främmande språk har möjlighet att få service på svenska och finska i tvåspråkiga kommuner. 

Kundens rätt att välja tjänsteleverantör

Enligt den föreslagna regleringen har en invånare i en kommun i försöksområdet inte rätt att välja tjänsteleverantör, utan det är hemkommunen som ansvarar för servicen. En kund hos en arbets- och näringsbyrå får däremot, om han eller hon så önskar, välja vilken arbets- och näringsbyrå han eller hon anlitar. 

Enligt den ändring av 5 § 3 mom. som utskottet föreslår kan en arbets- och näringsbyrå låta bli att överföra en person till att bli kund hos en kommun inom försöksområdet för att trygga de språkliga rättigheterna, undvika en kundrelation som är oändamålsenlig för kunden eller av någon annan grundad anledning. Enligt utskottets detaljmotivering kan som grundad anledning att låta bli att överföra en kund till att bli kund hos hemkommunen bland annat anses att kunden annars skulle hamna i en oskälig situation för att få offentlig arbetskraftsservice. En sådan oskälig situation kunde vara att kunden under långa tider vistas någon annanstans än i sin hemkommun, till exempel på grund av ett vårdbehov hos en närstående, och därför de facto inte har möjlighet att anlita sysselsättningstjänsterna i hemkommunen. 

Utskottet påpekar att den föreslagna regleringen inte gör det möjligt att överföra en kundrelation från hemkommunen till en annan försökskommun eller tillbaka till arbets- och näringsbyrån, om inte personens hemkommun ändras. Utskottet konstaterar att en kunds förhållanden av en eller annan anledning kan förändras under den tid kundrelationen till hemkommunen pågår så att kunden de facto inte kan anlita hemkommunens tjänster. Utskottet anser att detta inte är någon bra situation och menar att en kundrelation av grundad anledning bör kunna överföras från kundens hemkommun tillbaka till arbets- och näringsbyrån. Kunden har då möjlighet att välja vilken arbets- och näringsbyrås tjänster han eller hon anlitar. Utskottet förutsätter att regeringen bereder de bestämmelser som behövs för att trygga kundens valfrihet och så snart som möjligt lämnar en proposition om detta till riksdagen. (Utskottets förslag till uttalande 1) 

Utkomstskyddsuppgift

En smidig och lagstadgad skötsel av utkomstskyddsärenden är en väsentlig del av hela kommunförsöket. I propositionen föreslås det att arbets- och näringsbyrån ska svara för merparten av de uppgifter som hänför sig till utkomstskyddet för arbetslösa, med undantag för vissa utlåtanden och begäranden om utredningar, också i fråga om dem som övergår till att bli kunder i försökskommunerna. Enligt 12 § i lagförslaget (RP 114/2020 rd, 10 §) ska en kommun inom försöksområdet ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande endast om den arbetssökandes deltagande i sysselsättningsfrämjande service och huruvida servicen ingår i sysselsättningsplanen samt om förutsättningarna för stöd för frivilliga studier och invandrares frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån och om att förutsättningarna upphör samt om uppföljning av studierna. 

Vid utskottets utfrågningar ansåg flera av de sakkunniga att den föreslagna arbetsfördelningen kommer att öka arbetsmängden vid skötseln av utkomstskyddsärenden och fördröja utlåtanden om utkomstskyddet. De sakkunniga var oroade över att kommunen ska meddela arbets- och näringsbyrån om behovet av att ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande och i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem registrera de uppgifter som kommunen känner till och som påverkar arbetssökandens rätt till utkomstskydd för arbetslösa. Arbetssökandens ärende ska behandlas på nytt när arbets- och näringsbyrån ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande utifrån de uppgifter som kommunen registrerat i informationssystemet. Vid behov ska arbets- och näringsbyrån också begära ytterligare upplysningar av arbetssökanden, kommunen eller någon annan aktör. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ser allvarligt på den risk för fördröjd förmånsbehandling som de centrala aktörer som ansvarar för verkställigheten av utkomstskyddet lyfter fram. Utskottet förutsätter att försöket inte äventyrar en person utkomstskydd. 

Utskottet anser att utkomstskyddsuppgifterna behöver överföras till försökskommunerna i större utsträckning än vad som föreslås. Då slipper man onödiga meddelanden mellan kommunen och arbets- och näringsbyrån, och processen för att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden förenklas. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar utifrån en inkommen utredning att om den ändring som behövs görs i riksdagsbehandlingen av det nu aktuella lagförslaget, finns det risk för att kommunförsöken inte kan inledas som planerat. Därför förutsätter utskottet att de ändringar som behövs för att i högre grad överföra utkomstskyddsuppgifterna till försökskommunerna bereds separat och att en proposition om dem lämnas till riksdagen så snart som möjligt. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Utskottet anser att risken för dröjsmål i behandlingen kan minskas genom att kommunen åläggs en skyldighet att utan dröjsmål lämna arbets- och näringsbyrån de uppgifter som behövs för att ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. Utskottet föreslår en sådan komplettering i 21 § 2 mom. i lagförslaget. 

Arbetskraftsutbildning. Enligt propositionen ger kommunen ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om huruvida en person har inlett arbetskraftsutbildning eller inte. För närvarande producerar arbets- och näringsförvaltningens kundinformationssystem ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om inledande av utbildning så gott som automatiskt. Om ansvaret för att ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om inledande av arbetskraftsutbildning skulle överföras på försökskommunen i enlighet med förslaget, skulle det ur kundsystemet i stället för ett arbetskraftspolitiskt utlåtande endast produceras ett meddelande till kommunen för att ge ett sådant utlåtande. Detta skulle fördröja det arbetskraftspolitiska utlåtandet om inledande av utbildning. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att det föreslagna arrangemanget är oändamålsenligt och föreslår att bestämmelsen ändras så att ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om arbetskraftsutbildning ska ges av arbets- och näringsbyrån i stället för av kommunen. 

Kostnadsersättning och den förpliktande service som ordnas av kommunen

Kommunens uppgifter. Enligt 8 § i lagförslaget (RP 114/2020 rd, 7 a §) är kommunerna inom försöksområdet skyldiga att ordna intervjuer med arbetssökande för sina kunder och svara för de uppgifter som hänför sig till intervjuerna, såsom bedömningen av servicebehovet. I lagens 9 § (RP 114/2020 rd, 7 b §) föreskrivs det om uppgifter som gäller de planer som utarbetas tillsammans med kunderna i kommunerna inom försöksområdet, såsom utarbetande av en sysselsättningsplan eller en aktiveringsplan. 

En plan som utarbetas tillsammans med en kund i en försökskommun kan innehålla både offentlig arbetskraftsservice som överförs från staten till kommunen och service som ordnas inom kommunens allmänna verksamhetsområde och med stöd av dess egen finansiering. En allmän skyldighet för arbetslösa arbetssökande som är kunder hos kommunen är enligt 15 § i lagförslaget att söka sig till och delta i sådan service enligt planen som stöder jobbsökningen och främjar arbetsmarknadsfärdigheterna och möjligheterna att få arbete. 

Kostnadsersättning och förpliktande service. Enligt 9 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice har en arbetssökande som får arbetslöshetsförmån rätt till kostnadsersättning för resekostnader och andra kostnader under tiden för arbetskraftsutbildning, jobbsökarträning, karriärträning, arbetsprövning och utbildningsprövning. Dessutom betalas kostnadsersättning för tiden för i lagen om främjande av integration avsedda frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån och för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. En kund hos en kommun inom försöksområdet har samma rätt till kostnadsersättning när kommunen ordnar servicen eller hänvisar arbetssökande som är kunder hos kommunen till den. 

Enligt 2 a kap. 12 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreläggs en arbetssökande en tidsperiod utan ersättning (dvs. en s.k. karens), om han eller hon utan giltig orsak vägrar delta i eller avbryter ovannämnd service som berättigar till kostnadsersättning. En motsvarande skyldighet och rätt till kostnadsersättning gäller också en kund hos en kommun inom försöksområdet när servicen ordnas eller hänvisas av kommunen. 

Förpliktande service utan kostnadsersättning. Arbets- och näringsbyrån erbjuder också arbetssökande sådan service enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice i fråga om vilken den som deltar inte har rätt att få kostnadsersättning men en vägran att delta i servicen kan leda till att en tidsperiod utan ersättning föreläggs. Detta gäller också arbetssökande som är kunder hos de kommuner som deltar i försöket, om denna service erbjuds dem. I försökskommunerna är det endast köpta tjänster som konkurrensutsatts av närings-, trafik- och miljöcentralen och arbets- och näringsbyrån och som försöksområdet utnyttjar för att ordna servicen som är jämförbara med den service som föreskrivs i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

De egna tjänster som en kommun ordnar och producerar inom sitt allmänna verksamhetsområde och med stöd av egen finansiering är förpliktande för att en arbetssökande ska få fortsatt arbetslöshetsförmån på motsvarande sätt som den service som arbets- och näringsbyrån tillhandahåller endast om man i enlighet med 9 § har avtalat om deltagandet i servicen i en plan. Om kommunen med stöd av egen finansiering ordnar service som är jämförbar med den service som föreskrivs i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, krävs det likaså att man deltar i servicen för att arbetslöshetsförmånen ska fortsätta, om det har avtalats om deltagandet i servicen i planen. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara problematiskt att en kund vid äventyr att förlora utkomstskyddet för arbetslösa åläggs att delta i sysselsättningsfrämjande service som kommunen ordnar inom sitt allmänna verksamhetsområde, utan någon möjlighet att få ersättning för kostnaderna för deltagandet på det sätt som man får om man deltar i service enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Utskottet påpekar att kostnaderna för deltagandet, särskilt i regioner med långa avstånd, kan bli oskäligt höga i förhållande till arbetssökandens inkomstnivå. Med beaktande av målen för kommunförsöket anser utskottet det vara viktigt att den service som kommunen ordnar inom sin allmänna behörighet är förpliktande på samma sätt som den service som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Men utskottet förutsätter att arbetssökanden, om servicen är förpliktande, ska ha rätt att få ersättning för kostnaderna för att delta i servicen. 

Enligt de uppgifter som utskottet fått ska den ändring av regleringen av försöket som utskottet förutsätter genomföras i enlighet med den i grundlagen tryggade likställighetsprincipen så att den utvidgade möjlighet till kostnadsersättning som utskottet föreslår utöver kommunförsökets kunder även gäller arbets- och näringsbyråernas kunder. För att möjliggöra detta föreslår utskottet att bestämmelsen om så kallad kostnadsersättning enligt prövning i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ändras för tiden för kommunförsöket. Enligt den föreslagna nya temporära bestämmelsen kan en arbets- och näringsbyrå och en kommun bevilja en kund en fast kostnadsersättning (9 euro per dag, i vissa situationer 18 euro per dag) för deltagande i sådan i en plan avtalad service som stöder personens sysselsättning och som orsakar honom eller henne nödvändiga kostnader. Med sysselsättningsfrämjande service avses sådana sysselsättningstjänster som ordnas av arbets- och näringsbyrån och av kommunen inom dess allmänna verksamhetsområde och som enligt gällande tolkningspraxis kan vara förpliktande för kunden genom att man avtalar om dem i en plan. Det väsentliga är att servicen hänför sig till sysselsättning och inte till exempelvis social- eller hälsovård. 

På grund av den föreslagna ändringen föreslås det att det till 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa fogas en ny 13 a §, där det anges hur kostnaderna påverkar skyldigheten att delta i service. För att genomföra ändringen föreslår utskottet att riksdagen godkänner två nya lagförslag.