Propositionens utgångspunkter

Syftet med propositionen är att nationellt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2161 vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler (det s.k. Omnibusdirektivet). Genom propositionen genomförs dessutom skrivningen i regeringsprogrammet om att telefon- och hemförsäljning ska begränsas och regleras striktare för att skydda konsumenterna. 

Sammantaget anser ekonomiutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen i propositionen, men med följande kommentarer och ändringsförslag. 

Genomförande av Omnibusdirektivet

I syfte att genomföra direktivet ska det göras vissa ändringar och kompletteringar i konsumentskyddslagen i fråga om uppgifter som ska lämnas vid marknadsföring samt näringsidkarens skyldighet att lämna uppgifter innan ett avtal om hem- eller distansförsäljning ingås. I konsumentskyddslagen ska det även tas in bestämmelser om konsumentens rätt till prisavdrag och skadestånd i sådana fall där näringsidkaren brutit mot eller försummat vissa bestämmelser i konsumentskyddslagen som gäller otillbörligt förfarande vid marknadsföring och i kundrelationer. Lagen föreslås även bli kompletterad med bestämmelser om näringsidkarens och konsumentens rättigheter och skyldigheter i fall där konsumenten frånträder ett avtal om digitalt innehåll eller digitala tjänster. 

Konsumentskyddslagens 2 kap. 11 § om meddelanden om nedsatta priser föreslås bli ändrad. Den föreslagna bestämmelsen ska tillämpas endast på varor, medan den gällande paragrafen allmänt tillämpas på konsumtionsnyttigheter. Enligt förslaget ska det vid marknadsföring av en vara till rabatterat eller nedsatt pris även anges det lägsta pris till vilket varan har marknadsförts under de 30 dagar som föregick prissänkningen. Bestämmelsen föreslås inte vara tillämplig på livsmedel som snabbt förfars. 

Utskottet konstaterar att bestämmelsen om meddelanden om nedsatta priser grundar sig på artikel 2.1 i Omnibusdirektivet och att det finns ett snävt handlingsutrymme för formulering av den nationella bestämmelsen. 

I ett sakkunnigyttrande har det framförts kritik mot den planerade tidsplanen för ikraftträdandet av de bestämmelser som baserar sig på direktivet och mot att företagen på grund av det försenade nationella genomförandet har för kort tid på sig att anpassa sig till lagändringarna. Den nya lagstiftningen förutsätter anpassningsåtgärder i företagen, och man kan förbereda sig på genomförandet av ändringarna endast i begränsad utsträckning. Nödvändiga anpassningsåtgärder är bland annat att utbilda personal som sköter produktprissättning och priskampanjer i de nya kraven samt att uppdatera kassasystem och andra datasystem. 

Utskottet anser att kritiken mot tidsplanen för ikraftträdandet av bestämmelsen är motiverad. När bestämmelsen genomförs i enlighet med propositionen klarnar den slutliga lydelsen först i samband med att lagarna stadfästs och sannolikt ganska nära tidpunkten för lagens ikraftträdande. 

Den snäva tidsplanen beror på att beredningen av det nationella genomförandet av Omnibusdirektivet har dragit ut på tiden. Tidsfristen enligt direktivet för att sätta i kraft den nationella lagstiftningen var den 28 november 2021 och bestämmelserna borde ha tillämpats från och med den 28 maj 2022. Direktivet har således inneburit en övergångsperiod på sex månader för näringsidkarna att anpassa sin verksamhet till de nya bestämmelserna. 

Ekonomiutskottet anser att det inte kan anses godtagbart med tanke på förutsägbarheten att bestämmelserna träder i kraft snabbt utan någon övergångsperiod. Utskottet ser det som motiverat att näringsidkarna tillförsäkras en övergångsperiod på ett halvt år enligt direktivet trots att beredningen av det nationella genomförandet har fördröjts. Utskottet föreslår därför att de bestämmelser som bygger på direktivet träder i kraft den 1 januari 2023. 

Hemförsäljning

För att minska problemen i samband med hemförsäljning föreslås det i propositionen att optionen i Omnibusdirektivet utnyttjas, enligt vilken ångerrätten kan utvidgas till att gälla situationer där avtalet har ingåtts i samband med ett hembesök som näringsidkaren gjort utan konsumentens begäran. Enligt förslaget ska konsumenten i sådana fall ha ångerrätt även när tjänsten har utförts i sin helhet eller när avtalet gäller en vara som tillverkas i enlighet med konsumentens krav. 

Utskottet understöder en skärpning av bestämmelserna om hemförsäljning. Enligt erhållen utredning har problem i hemförsäljningen orsakats särskilt av renoveringsavtal, som ofta inte bara innehåller måttbeställda varor utan också till exempel installationstjänster. Det ekonomiska värdet av renoveringsavtal som erbjuds konsumenter kan vara betydande, och avtalen har ofta påtvingats äldre och andra utsatta konsumenter. 

I 6 kap. 19 § i konsumentskyddslagen föreskrivs det att om andra tjänster än leverans av digitalt innehåll har börjat utföras innan ångerfristen har löpt ut, ska konsumenten om avtalet frånträds betala näringsidkaren en skälig ersättning för den prestation som för att fullgöra avtalet har utförts innan meddelandet om frånträde lämnades, förutsatt att näringsidkaren har fullgjort vissa lagstadgade skyldigheter att lämna förhandsinformation och att konsumenten uttryckligen har begärt att prestationen ska börja redan under ångerfristen. Med beaktande av näringsidkarens rätt att få ersättning för sina prestationer under nämnda förutsättningar, kan den föreslagna regleringen inte anses vara oskälig ur näringsidkarens synvinkel. 

Ekonomiutskottet konstaterar att det av propositionen inte tillräckligt tydligt framgår hur den föreslagna 6 kap. 15 § i konsumentskyddslagen (utförande av tjänst före ångerfristens utgång) är avsedd att tillämpas i de fall där konsumenten inte förlorar sin ångerrätt med stöd av det föreslagna 6 kap. 16 § 3 mom. på grund av att tjänsten har utförts helt och hållet. Också i dessa fall kan utförandet av tjänsten i enlighet med 6 kap. 15 § 1 mom. inledas före utgången av en eventuell ångerfrist endast om konsumenten har gjort en uttrycklig begäran om detta. Till den del det i 6 kap. 15 § 1 mom. föreskrivs om godkännande av förlust av ångerrätten har konsumenten dock i enlighet med 6 kap. 16 § 3 mom. ångerrätt vid hemförsäljning, om avtalet har ingåtts i samband med näringsidkarens hembesök utan konsumentens begäran. 

Telefonförsäljning

Allmänt

För att skärpa bestämmelserna om telefonförsäljning föreslås det i propositionen att ett skriftligt bekräftelseförfarande införs vid telefonförsäljning. Enligt förslaget ska näringsidkaren efter samtalet lämna sitt anbud till konsumenten skriftligen eller i någon annan varaktig form. Om konsumenten efter telefonsamtalet inte i varaktig form godkänner näringsidkarens anbud, är avtalet inte bindande för konsumenten. Avsikten med bekräftelseförfarandet är att göra det lättare för konsumenten att bättre sätta sig in i anbudet och att i lugn och ro överväga att ingå ett avtal. 

Det föreslås att ett bekräftelseförfarande i regel ska införas vid telefonförsäljning av alla sådana nyttigheter på vilka bestämmelserna om distansförsäljning i 6 kap. i konsumentskyddslagen tillämpas. Förfarandet gäller också finansiella tjänster och finansiella instrument som omfattas av tillämpningsområdet för 6 a kap. i konsumentskyddslagen, med undantag för konsumentkrediter. Dessa omfattas av särskilda bestämmelser som baserar sig på EU-lagstiftningen. 

De föreslagna bestämmelserna om telefonförsäljning baserar sig på den option som ingår i artikel 8.6 i konsumenträttighetsdirektivet (2011/83/EU), enligt vilken medlemsstaterna får föreskriva att en näringsidkare ska bekräfta erbjudandet till konsumenten, som är bunden först efter det att han eller hon undertecknat erbjudandet eller sänt sitt skriftliga samtycke. Medlemsstaterna får också föreskriva att sådana bekräftelser måste göras på ett varaktigt medium. 

I propositionen presenteras Konkurrens- och konsumentverkets utredning 2/2020, enligt vilken över 80 procent av dem som besvarade enkäten inte ansåg att telefonförsäljning är ett trevligt eller nyttigt sätt att göra inköp. Nästan 75 procent ansåg att telefonförsäljning stör deras privatliv och att telefonförsäljarna utövar påtryckningar på dem att köpa varor eller tjänster. Konsumenternas syn på telefonförsäljning har blivit negativare jämfört med en tidigare utredning. 

Under utskottets sakkunnigutfrågning framfördes motstridiga åsikter om behovet av att skärpa bestämmelserna om telefonförsäljning. Många remissinstanser understöder den föreslagna regleringen och en del av dem som förhåller sig positiva till förslaget anser också att regleringen av telefonförsäljning bör bli ännu striktare. Merparten av de remissinstanser som företräder näringslivet anser å sin sida att bekräftelseförfarandet inte bör införas eller att dess tillämpningsområde bör inskränkas. 

Tillämpningsområde

De sakkunniga har föreslagit att bland annat försäkringar, investeringstjänster och tidningsprenumerationer inte ska omfattas av bekräftelseförfarandet. 

Bekräftelseförfarandet föreslås inte bli tillämpat på avtal om kommunikationstjänster som avses i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014). I 106 b § i den lagen föreskrivs det om den information som ska ges innan avtal ingås och om sammanfattningen av avtalet, och bestämmelsen har ansetts trygga konsumenternas villkor i tillräcklig utsträckning. Utskottet konstaterar i detta sammanhang för tydlighetens skull att tillämpningsområdet för 6 kap. 12 a § i konsumentskyddslagen inte heller omfattar situationer där det är fråga om ett i 108 a § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation avsett servicepaket som tillhandahålls av ett teleföretag, dvs. när teleföretaget levererar internetaccesstjänster eller nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster till konsumenten som paket tillsammans med andra tjänster eller terminalutrustning. Också på paket av tjänster tillämpas bestämmelserna i 106 b § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation, när det gäller den information som ska lämnas innan avtal ingås och om sammanfattningen av avtalet. 

Av propositionen framgår att man vid beredningen också har övervägt att undanta finansiella tjänster och finansiella instrument från tillämpningsområdet för bestämmelserna om telefonförsäljning. I fråga om telefonförsäljning av finansiella tjänster och instrument har det inte påträffats några särskilda problem, men det handlar om abstrakta och komplicerade produkter och avtalen om dem kan ha stor ekonomisk betydelse för konsumenten. Därför föreslås det att bekräftelseförfarandet införs också för telefonförsäljning av finansiella tjänster och finansiella instrument. 

De föreslagna bestämmelserna om finansiella tjänster och finansiella instrument skiljer sig dock från det förslag som gäller telefonförsäljning av andra konsumtionsnyttigheter på så sätt att konsumenten inom en utsatt tid måste åberopa att avtalet inte är bindande. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska konsumenten inom ett år från det att avtalet ingicks meddela näringsidkaren att avtalet inte är bindande. 

I sakkunnigyttrandena har det framförts att kravet på skriftlig bekräftelse i värsta fall kan inverka negativt på ett snabbt ikraftträdande av ett heltäckande försäkringsskydd. Konsumenten kan också felaktigt föreställa sig att försäkringsskyddet är i sin ordning efter telefonsamtalet. 

Ekonomiutskottet konstaterar att syftet med bestämmelsen är att konsumenten ska ha rätt att åberopa att avtalet inte är bindande, men att konsumenten om han eller hon så vill också kan låta bli att göra det. Däremot är en näringsidkare, såsom ett försäkringsbolag, bunden av avtalet även om de föreskrivna formkraven inte hade iakttagits vid ingåendet av avtalet. Påföljden för brott mot bestämmelserna riktar sig således mot näringsidkaren, dvs. den som i egenskap av proffs är skyldig att se till att lagstiftningen iakttas. 

I den föreslagna bestämmelsen om telefonförsäljning av finansiella tjänster och instrument föreskrivs om formkrav för ingående av avtal. Bestämmelser om försäkringsavtalets ikraftträdande, dvs. när försäkringsgivarens ansvar börjar, finns å sin sida i lagen om försäkringsavtal (543/1994), och till följd av det föreslagna bekräftelseförfarandet föreslås inga ändringar i denna reglering. I propositionens specialmotivering till bestämmelserna framförs hur försäkringsgivaren kan förfara på ett ändamålsenligt sätt i fråga om ansvarets början i de fall där försäkringsavtalet ingås som resultat av telefonförsäljning. Utskottet påpekar att försäkringsgivaren enskilt kan avtala med försäkringstagaren om att försäkringsgivarens ansvar inträder först när försäkringstagaren har sänt ett jakande svar på försäkringsgivarens anbud skriftligen eller i något annan varaktig form. 

Utskottet betonar i detta sammanhang också att det föreslagna bekräftelseförfarandet tillämpas endast i de situationer där näringsidkaren är initiativtagare i ärendet. De föreslagna bestämmelserna tillämpas inte, om konsumenten på eget initiativ har kontaktat näringsidkaren eller om näringsidkaren har kontaktat konsumenten på dennes uttryckliga begäran. 

I konsekvensbedömningen konstateras det att införandet av ett bekräftelseförfarande kan inverka negativt på omsättningen för de företag vars varor eller tjänster marknadsförs till konsumenter per telefon. Det är dock svårt att göra tillförlitliga uppskattningar i euro. Inom tidningsbranschen, där telefonförsäljning är en viktig försäljningskanal, kan minskad försäljning enligt propositionen i värsta fall leda till att antalet tidningar och tidskrifter minskar och därigenom till att informationsförmedlingen blir mindre mångsidig. I de sakkunnigyttranden som utskottet fått betonas bland annat livskraftiga mediers betydelse för samhället. 

Ett skriftligt bekräftelseförfarande infördes i Sverige hösten 2018. I de sakkunnigyttranden som utskottet fått framförs motstridiga åsikter om den skriftliga bekräftelsens konsekvenser för tidningsbranschen i Sverige. I vissa yttranden har det framförts att enligt uppgifter från svenska förlagsorganisationer har antalet prenumerationer på tidningar per telefon minskat med cirka 20 procent till följd av lagändringarna. I andra yttranden hänvisas det till undersökningen Mediebarometern 2020, som visar att antalet tidningsprenumeranter har minskat i Sverige redan i ett par decennier. Undersökningen stöder inte uppfattningen att kravet på skriftlig bekräftelse vid telefonförsäljning av tidningsprenumerationer skulle ha lett till en dramatisk minskning av antalet prenumerationer. 

Utskottet anser att tidningsprenumerationer inte bör uteslutas från bekräftelseförfarandets tillämpningsområde, eftersom de är mycket vanliga nyttigheter som säljs per telefon och det i enlighet med propositionen har förekommit problem också med telefonförsäljningen av dem. 

Mediebranschens omvärld har förändrats avsevärt under de senaste åren bland annat i och med den tekniska utvecklingen, den splittrade reklammarknaden och förändringarna i konsumentbeteendet. Utskottet anser det vara viktigt att verksamhetsförutsättningarna och konkurrenskraften för ansvarsfulla medier stärks i enlighet med regeringsprogrammet och att medborgarna har lika möjligheter att få tillförlitlig information och utbilda sig själva. 

Ekonomiutskottet uttrycker sin oro över propositionens konsekvenser för de kulturella rättigheterna och färdigheterna att hantera hybridpåverkan. Den föreslagna regleringen kan eventuellt inverka negativt på hur mycket man läser tidningar och tidskrifter. Ekonomiutskottet förutsätter därför att lagstiftningens konsekvenser bevakas noggrant och att tidskrifter och tidningar får sina villkor säkerställda på andra sätt som motvikt till propositionen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas lokala och regionala tidningars verksamhetsförutsättningar. 

I ett sakkunnigyttrande har det lagts fram ett alternativ enligt vilket bekräftelse i fråga om tidningsprenumerationer också kan göras genom att betala den faktura som hänför sig till begäran om bekräftelse. Till denna del konstaterar utskottet att den föreslagna regleringen inte skyddar framför allt äldre och andra utsatta konsumenter lika effektivt som den lösning som föreslås i propositionen, eftersom konsumenten lätt kan få en felaktig uppfattning om följderna av att fakturan inte betalas. 

Anbudsbekräftelse genom textmeddelande

I motiven till bestämmelsen står det att om anbudsbekräftelsen sänds med textmeddelande kan detta uppfylla kravet på att uppgifterna ska lämnas i varaktig form. Enligt motiven ska anbudet dock i sin helhet få rum i textmeddelandet, och det räcker inte med exempelvis en länk till näringsidkarens webbplats. Detta baserar sig på att med lämnande av information i varaktig form avses i enlighet med definitionerna i 6 kap. 8 § 2 punkten och 6 a kap. 11 § i konsumentskyddslagen lämnande av information personligen, skriftligt eller elektroniskt, så att mottagaren kan bevara och återge informationen i oförändrad form. Att lämna anbud genom en länk i ett sms uppfyller inte definitionen av varaktig form, eftersom webbplatsens innehåll när som helst kan ändras. 

Ekonomiutskottet påpekar att informationen i ett anbud från en näringsidkare enligt 6 kap. 12 a § i konsumentskyddslagen sannolikt delvis är samma information som den information enligt 6 kap. 9 § som ska ges konsumenten innan avtalet ingås. Anbudet innehåller troligtvis åtminstone information om den konsumtionsnyttighet som erbjuds, dess totala pris och eventuella bikostnader, betalnings- och leveransvillkor samt avtalets giltighetstid, så att konsumenten utifrån informationen får en klar uppfattning av innehållet i anbudet. 

Utskottet understryker att den föreslagna paragrafen inte medför någon skyldighet att i samband med bekräftelsen av anbudet lämna alla förhandsuppgifter enligt 6 kap. 9 §. Även om textmeddelandet ska innehålla hela det egentliga anbud som lämnats vid telefonsamtalet, innehåller lagen inga detaljerade bestämmelser om vad anbudet ska innehålla. Anbudet ska naturligtvis återspegla det som har sagts per telefon och även i övrigt vara sådant att konsumenten utifrån det förstår vad hen är bunden av när hen godkänner anbudet. 

Ekonomiutskottet konstaterar att en av Konkurrens- och konsumentverkets uppgifter är att informera näringsidkare och konsumenter om innehållet i och tillämpningspraxis för den lagstiftning som hör till verkets och konsumentombudsmannens ansvarsområde. Inom ramen för denna uppgift bereder konsumentombudsmannen enligt uppgift till ekonomiutskottet riktlinjer för rabatterad försäljning i anslutning till bestämmelserna i Omnibusdirektivet. Utskottet anser det vara viktigt att konsumenterna och företagen får heltäckande information och anvisningar också om den nya regleringen av telefonförsäljning. 

Utskottet välkomnar att textmeddelande endast är ett sätt att lämna och godkänna anbud och att bestämmelserna om bekräftelseförfarandet inte är bundna till användningen av viss teknik. Utskottet betonar också att den föreslagna bestämmelsen inte hindrar att näringsidkaren lämnar ett anbud i någon annan varaktig form än genom ett textmeddelande och att konsumenten godkänner näringsidkarens anbud om hen så önskar genom ett textmeddelande. 

Aspekter som talar för bestämmelser om bekräftelseförfarandet

Utskottet anser det vara viktigt att konsumentskyddsregleringen är så enkel och tydlig som möjligt utan nyttighetsspecifika undantag, förutsatt att det inte finns vägande skäl för sådana. Ur konsumenternas synvinkel är det motiverat att de vid telefonförsäljning får ett gott skydd oberoende av vilken vara eller tjänst som säljs till dem. 

Enligt ett sakkunnigyttrande till utskottet upplever många konsumenter att det är svårt att jämföra tjänster som säljs per telefon. Enligt en konsumentenkät har konsumenterna upplevt att totalpriset på tjänsten har blivit oklart och att det har varit svårt att bedöma tjänstens pris i förhållande till produktens kvalitet eller kundservicen. Bekräftelseförfarandet hjälper konsumenterna att identifiera tjänstens centrala egenskaper och bedöma om de motsvarar deras behov. Användningen av ett skriftligt förfarande kan bedömas öka jämförelserna och på så sätt stärka konkurrensen på marknaden. 

Genom det föreslagna bekräftelseförfarandet vill man säkerställa att konsumenten i lugn och ro kan sätta sig in i innehållet i anbudet och överväga att ingå avtal samt ta reda på att det som försäljaren uppgett stämmer. Den föreslagna regleringen bidrar också till att förbättra rättsskyddet för personer i utsatt ställning, till exempel de som har intressebevakare. Ur de allmänna intressebevakarnas synvinkel är det enligt utredning problematiskt i det nuvarande rättsläget att intressebevakaren ofta får vetskap om en produkt som sålts till huvudmannen genom distansförsäljning först då en faktura sänds till intressebevakaren eller när fordran har lämnats över till en indrivningsbyrå. 

Ett av de viktigaste syftena med bekräftelseförfarandet har varit att göra det lättare för konsumenterna att bättre sätta sig in i ett anbud som lämnats per telefon. Dessutom har målet varit att förebygga olägenheter som orsakas av vilseledande samtal. Utskottet håller med regeringen om att införandet av ett skriftligt bekräftelseförfarande kan anses ha ett godtagbart syfte att skydda konsumenterna och att den föreslagna regleringen kan anses godtagbar och proportionell, även om regleringen också har bedömts ha konsekvenser för utövande av näringsverksamhet. 

Utskottet betonar i detta sammanhang att den föreslagna regleringen gäller förfarandena vid telefonförsäljning. Den föreslagna bestämmelsen hindrar eller begränsar inte telefonförsäljning eller möjligheterna att utföra telefonförsäljningsarbete i samma omfattning som för närvarande. Däremot innebär genomförandet av den så kallade opt in-modellen, som var ett alternativ i beredningsfasen, att marknadsföringsåtgärder får riktas endast till de konsumenter som på förhand gett tillstånd till detta. En sådan modell skulle kunna få mycket betydande konsekvenser för lönsamheten för telefonförsäljningen och därmed också för sysselsättningen. 

Utskottet föreslår att ordalydelsen i 6 kap. 12 a § och 6 a kap. 11 b § preciseras lite på det sätt som framgår av detaljmotiveringen. 

Välgörenhet

De sakkunniga har lyft fram att frivilligorganisationerna och välgörenhetsorganisationerna är osäkra på vilken ställning välgörenhetsverksamheten har i relation till lagförslaget. Här vill utskottet lyfta fram den grundläggande princip som framgår av 1 kap. 1 § i konsumentskyddslagen, nämligen att lagen gäller utbud, försäljning och annan marknadsföring av konsumtionsnyttigheter från näringsidkare till konsumenter. Med konsumtionsnyttigheter avses enligt 1 kap. 3 § i lagen sådana varor och tjänster samt andra nyttigheter och förmåner som utbjuds till fysiska personer eller som fysiska personer i väsentlig omfattning skaffar för sitt privata hushåll. Om privatpersoner till exempel ges möjlighet att donera pengar till en viss välgörenhet per telefon, tillämpas naturligtvis inte det föreslagna bekräftelseförfarandet på sådan verksamhet. 

Konsumentskyddslagen tillämpas på förhållandet mellan en näringsidkare och en konsument. Med näringsidkare avses i 1 kap. 5 § en fysisk person eller en privat eller offentlig juridisk person som i syfte att få inkomst eller annan ekonomisk nytta yrkesmässigt håller till salu, säljer eller i övrigt bjuder ut konsumtionsnyttigheter för anskaffning mot vederlag. Allmännyttiga föreningar och stiftelser faller i allmänhet utanför begreppet näringsidkare, vilket innebär att olika slags välgörenhets- och organisationsverksamhet i regel faller utanför konsumentskyddslagens tillämpningsområde. Vid bedömningen är det väsentligt om verksamheten uppfyller definitionen på näringsidkare i 1 kap. 5 §. I sista hand ska varje aktör utreda och för egen del veta om det är fråga om verksamhet enligt definitionen av näringsidkare, varvid också andra bestämmelser i konsumentskyddslagen än det nu föreslagna bekräftelseförfarandet tillämpas på aktören. 

Propositionens konsekvenser och uppföljning

Införandet av ett skriftligt bekräftelseförfarande vid telefonförsäljning medför oundvikligen en administrativ börda och kostnader för näringsidkarna. Konsekvenserna kommer att beröra inte bara verksamheten i de företag vars varor eller tjänster marknadsförs till konsumenterna per telefon utan också för verksamheten i de företag som bedriver telefonmarknadsföring för dessa företags räkning. 

I propositionen hänvisar regeringen till Konkurrens- och konsumentverkets utredning (3/2020), enligt vilken det är svårt att uppskatta antalet personer som arbetar med uppgifter inom försäljning och marknadsföring per telefon. Omsättningen bland telefonförsäljarna är stor och en del av anställningsförhållandena kan vara mycket kortvariga. Telefonmarknadsföring sysselsätter personer både i huvudsyssla och i bisyssla, och titlarna på de personer som arbetar med telefonförsäljning varierar (RP, s. 48). 

Enligt Suomen Asiakkuusmarkkinointiliitto sysselsätter telefonförsäljning cirka 11 000–12 000 personer på heltid och cirka 40 000 personer på heltid och deltid på årsnivå. Enligt en uppskattning av Suomen Asiakkuusmarkkinointiliittos medlemsföretag skulle införandet av ett skriftligt bekräftelseförfarande påverka företagens försäljning negativt, med uppskattningsvis 20–25 procent. Enligt en medlemsenkät skulle detta i sin tur inverka negativt på företagens lönsamhet och leda till ett behov av att minska verksamheten och ett omfattande behov av personalminskningar. Behovet av nedläggningar och personalminskningar skulle gälla såväl glesbygdsområden som de större städerna. Suomen Asiakkuusmarkkinointiliitto bedömer att bestämmelserna om en tilläggsbekräftelse leder till att cirka 2 000–3 500 arbetsplatser försvinner utanför Trängselfinland (RP, s. 49). 

Propositionen lyfter fram bedömningar av reformens kostnadseffekter och andra konsekvenser enligt ASML, ett stort företag inom mediebranschen, Medieförbundet och ett stort försäkringsbolag. Å andra sidan uppges det i propositionen att uppgifterna från tidnings- och försäkringsbranschen om kostnaderna för införandet av bekräftelseförfarandet är anmärkningsvärt höga jämfört med de uppskattade faktiska investeringskostnaderna i Sverige. 

Utskottet instämmer i att det kan antas att införandet av bekräftelseförfarandet inverkar negativt på omsättningen i de företag som marknadsför sina varor eller tjänster till konsumenterna per telefon, men även till denna del är det svårt att göra tillförlitliga uppskattningar i euro. Det finns inte heller på förhand några säkra uppgifter om hur verksamheten i företag som bedriver telefonmarknadsföring för andra företags räkning, det vill säga så kallade contact center, påverkas. De ökande kostnaderna kan leda till att dessa företags verksamhet minskar och därigenom till negativa sysselsättningseffekter. Å andra sidan är det också möjligt att contact centren kan debitera beställarföretagen för de ökade kostnader som det skriftliga bekräftelseförfarandet medför. I sista hand kan införandet av ett skriftligt bekräftelseförfarande minska också urvalet av varor och tjänster som säljs per telefon och därigenom konkurrensen på marknaden, vilket i sin tur kan leda till att priserna stiger. Inom tidningsbranschen, där telefonförsäljning är en viktig försäljningskanal, kan en minskad försäljning i värsta fall leda till att antalet tidningar och tidskrifter minskar, vilket kan försvaga mångsidigheten i informationsförmedlingen (RP, s. 51). 

Ekonomiutskottet ställer sig bakom skrivningen i propositionen om att det ska följas upp vilka konsekvenser bekräftelseförfarandet har särskilt för tidningsbranschen och att man två år efter att bestämmelserna trätt i kraft bedömer hur det skriftliga bekräftelseförfarandet har påverkat försäljningen av tidningar och mångfalden i tidningsutbudet. Utifrån de uppföljningsuppgifter som fås är det möjligt att bedöma hur den nu föreslagna konsumentskyddslagstiftningen fungerar och om det finns ändringsbehov. 

Ett myndighetsförbudsregister

Några remissinstanser har föreslagit att det inrättas ett myndighetsdrivet register över förbud mot marknadsföring per telefon. Ekonomiutskottet håller med regeringen om att man innan detta alternativ utreds närmare bör försöka minska problemen med telefonförsäljning med andra metoder. Hit hör också kommissionens förslag till E-privacy-förordning om revidering av direktiv 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation. Det finns ännu inga närmare uppgifter om tidsplanen för ikraftträdandet. Det är enligt utskottet inte ändamålsenligt att börja bereda ett förbudsregister innan man får information om hur bestämmelserna om bekräftelseförfarandet fungerar och vilken lösning man kommer fram till vid behandlingen av förslaget till E-privacy-förordning i fråga om olika regleringsalternativ. 

Lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna

I sitt utlåtande (LaUU 8/2022 rd) går lagutskottet in på de omständigheter som ska beaktas vid påförande av påföljdsavgift, bestämmande av påföljdsavgiftens storlek och aspekter på förbudet mot dubbel straffbarhet. Ekonomiutskottet konstaterar att det på basis av lagutskottets utlåtande inte framkommit några omständigheter som skulle kräva ändringar i de föreslagna paragraferna. 

Åtgärdsmotionerna

Åtgärdsmotion AM 5/2020 rd gäller ändring av konsumentskyddslagens bestämmelse om telefonförsäljning så att distansavtal som ingås per telefon blir förpliktande för konsumenten först när näringsidkaren har bekräftat anbudet för konsumenten och konsumenten har godkänt anbudet skriftligen eller elektroniskt. Propositionen beaktar den aspekt som framförs i initiativet. Ekonomiutskottet föreslår därför att åtgärdsmotionen förkastas. I åtgärdsmotion AM 8/2022 rd föreslås det att det ska krävas skriftlig bekräftelse i samband med telefonförsäljning och att det ska tas särskild hänsyn till utsatta personer. Propositionen beaktar den aspekt som framförs i initiativet. Ekonomiutskottet föreslår därför att åtgärdsmotionen förkastas.