Enligt förslaget kompletteras lagen om temporärt kostnadsstöd för företag med bestämmelser om en ny form av kostnadsstöd, som riktas särskilt till företag inom turist-, restaurang- och evenemangsbranschen i enlighet med en förteckning över verksamhetsområden som tas in i lagen. Stödberättigade är också företag inom andra verksamhetsområden, om företaget självt eller dess kundkrets har drabbats av en offentligrättslig begränsning i anslutning till hanteringen av covid-19-pandemin. 

Syftet med lagen är att stödja kontinuiteten i verksamheten inom de branscher och företag som drabbats av pandemin och restriktionerna i den svåra situationen samt att färre företag ska gå i konkurs när de får mer tid att anpassa sin verksamhet när pandemin drar ut på tiden. 

Ekonomiutskottet tillstyrker de föreslagna bestämmelserna utan ändringar i övrigt, men med förlängd giltighetstid. 

Ekonomiutskottet har i flera tidigare betänkanden (EkUB 14/2020 rd, EkUB 33/2020 rd, EkUB 6/2021 rd, EkUB 15/2021 rd och EkUB 18/2021 rd) behandlat effekterna av de stödinstrument som införts med anledning av coronapandemin. Utskottet har ansett att det med tanke på marknadens funktion under normala förhållanden är viktigt att lagstiftningsåtgärderna ingriper så lite som möjligt i principen om att företagen ska ha jämlika konkurrensförutsättningar. Coronapandemin har dock drabbat näringsverksamheten på väldigt olika sätt, och därför är det motiverat att också offentligt finansierade stöd på motsvarande sätt varierar beroende på hur mycket affärsverksamheten har störts. Stödsystemet bör så noggrant och rättvist som möjligt inriktas på korrigering av ekonomiska skador orsakade av coronaepidemin och på förhindrande av långvariga skador. Det bör bedömas dels inom branscher, dels med tanke på likabehandling av olika branscher. 

De sakkunnigas åsikter har gått isär: vissa har ansett att det föreslagna stödet är otillräckligt, medan andra har ansett att stödet verkar vara procykliskt och undergräva jämlika konkurrensvillkor. 

Ekonomiutskottet konstaterar att omfattande makroekonomiska störningar utan undantag är förenade med strukturella förändringar i ekonomin, eftersom den minskande produktionen och den nya produktion som uppstår till följd av återhämtningen avviker från varandra. Varken lagstiftning eller stödpolitik kan, och bör lämpligen heller inte, helt hindra denna mekanism från att fungera. Vid planeringen av systemet för kostnadsstöd våren 2020 såg man ändå en risk för att företagens problem med att få finansiering och det försämrade kassaflödet kan leda till att också sunda företag blir insolventa. 

Utskottet har redan tidigare understrukit att vid bedömningen av stödsystemets legitimitet är det viktigt att systemet är avsett att vara ett snabbt och temporärt likviditetsstöd i en situation där verksamhetsbetingelserna utan företagens egen förskyllan har försämrats kraftigt och utan förvarning och verksamhet som i normala fall är lönsam tillfälligt har blivit olönsam. I en sådan situation kan också stödformer som under normala förhållanden inte är motiverade eller tillåtna vara godtagbara. 

Ekonomiutskottet påpekar att det när epidemin drar ut på tiden är viktigt att fästa allt större uppmärksamhet vid hur näringsverksamhet kan möjliggöras hälsosäkert på olika sätt. Det står klart att en hög vaccinationstäckning är den viktigaste enskilda faktorn för att bromsa epidemin. I den här fasen av epidemin, och särskilt med tanke på att det har blivit uppenbart att viruset fortfarande kommer att cirkulera i samhället en lång tid framöver, är det viktigt att ha ett så brett urval av metoder som möjligt. Det finns nu en del jämförande uppgifter om covidintyg som används på olika håll i världen. Med hänsyn till detta ser utskottet det som angeläget att vi i Finland också har något slags arrangemang med covidintyg vid sidan av andra metoder. Det är fråga om huruvida näringsverksamhet möjliggörs ens i någon mån, dels under fullständiga nedstängningar eller kraftiga restriktioner, dels också på längre sikt under lugnare faser i epidemiläget. I det senare fallet är användningen av intyget inte nödvändigtvis direkt kopplad till begränsningarnas giltighetstid, utan fungerar som en förebyggande åtgärd som stöder hälsosäkerheten. 

Det kostnadsstöd som nu föreslås är tidsbegränsat statligt stöd som beviljas för att underlätta de svårigheter som coronapandemin orsakar och som redan tidigare har godkänts av Europeiska kommissionen (SA.56995(2020/N). Enligt uppgift har kommissionen under riksdagsbehandlingen av den aktuella propositionen, den 18 november 2021, kommit med ett nytt meddelande med stöd av vilket lagstiftningen om kostnadsstöd kan förlängas till och med den 30 juni 2022. Utskottet föreslår att lagen ändras på det sätt som beskrivs närmare i detaljmotiveringen nedan. 

Bestämmelserna om statligt stöd har betydelse också när det gäller hur stora aktörer som kan stödjas. Enligt uppgift har aktörer med stor omsättning haft relativt sett mindre nytta av stödinstrumenten än mindre aktörer. Orsaken till detta har varit de stödtak som har fastställts i vår nationella lagstiftning. Stödtaken bygger på budgetrestriktionen men också på reglerna om statligt stöd. Ekonomiutskottet påpekar att kommissionen i sitt beslutet utöver att förlänga stödtiden också höjde det maximala stödbeloppet från 1,8 miljoner till 2,3 miljoner euro. Ekonomiutskottet fäster stöd-myndighetens uppmärksamhet vid denna ändring. Om man eftersträvar en ännu högre övre gräns, är det fråga om en förlängning av stödet för icke-täckta fasta kostnader (5 d § i lagen) och då krävs det en ny anmälan till kommissionen. Dessa förhandlingar kan bedömas äventyra tidsplanen för behandlingen av den aktuella lagstiftningen. 

Under sakkunnigutfrågningen i ekonomiutskottet har frågan om storleken på det stöd som medlemsstaterna beviljar sina företag aktualiserats i vidare bemärkelse. Utskottet konstaterar i sammanhanget att coronastöden i olika medlemsstater är svåra att jämföra. Staterna förfogar förutom över instrument för undantagsförhållanden också under normala förhållanden över ett ganska svårjämförbart urval av stöd och incitament som är kopplat också till varje medlemsstats grundläggande lösning för att trygga sina invånares försörjning och sporra dem till ekonomisk aktivitet, och över huvud taget till den beredskap för olika stödarrangemang som är bunden till de offentliga finansernas bärkraft. 

Det aktuella lagförslaget är mycket likt de tidigare lagarna om kostnadsstöd. Men bedömningen av lagstiftningens konsekvenser är inte identisk med tidigare bedömningar, eftersom omvärlden har förändrats. 

I dagsläget är det än så länge svårt att göra en heltäckande bedömning av hur de ekonomiska aktörernas situation kommer att utvecklas när stödåtgärderna i anslutning till viruspandemin upphör. Även om prognoserna på senare tid har skrivits upp, skuggas den ekonomiska återhämtningen av oförutsebarhet. Vid avvägningen av om en förlängning av stödsystemen är berättigad har det dock också betydelse att företagen har haft tid att anpassa sin verksamhet till de förändrade förhållandena och till restriktionerna på grund av hanteringen av smittspridningen. Sakkunniga har påpekat att det i början av pandemin ofta var motiverat att stödja företag med olika instrument, men då pandemin drar ut på tiden och omvärlden förändras blir stöden mindre berättigade. 

Utfrågade sakkunniga har påpekat att stödets nettoeffekt sannolikt kommer att belasta de offentliga finanserna. Argumentet är att stödet sannolikt inte i det nuvarande ekonomiska läget ökar sysselsättningen eller totalproduktionen så mycket att det skulle kompensera och till de offentliga finanserna återbetala ett belopp som motsvarar det beviljade stödbeloppet. Ett fortsatt stöd till företag med dålig lönsamhet kan dessutom försvaga den allmänna produktivitetstillväxten genom att bromsa upp tillväxten i de mest produktiva företagen. Denna risk är betydande i en situation där tillgången på arbetskraft begränsar företagens tillväxt. 

Ekonomiutskottet upprepar sin bedömning som det gjort i samband med behandlingen av tidigare lagstiftning om kostnadsstöd, dvs. att behovsprövningselementet i stödbestämmelserna främjar träffsäkerheten, men att en oundviklig nackdel då blir att handläggningen av ansökningar går långsammare i och med det manuella arbete som behovsprövningen kräver. Behovsprövningen ökar också osäkerheten om innehållet i lagstiftningen. 

Kulturutskottet behandlar den föreslagna regleringen med avseende på det egna ansvarsområdet och hänvisar också till sin tidigare ståndpunkt (KuUU 11/2021 rd), där utskottet har påpekat att stödtaken är olika och fäst vikt vid att garantera återhämtningen hos olika aktörer inom kultur-, idrotts- och evenemangsbranschen för att undvika att branschen förtvinar. Kulturutskottet har ansett det vara viktigt att stödsystemet behandlar olika aktörer lika och påpekat att både stora och små företag kan behöva stöd. Kulturutskottet framhåller dessutom att det noggrant måste utredas och utvärderas hur coronastöd beviljas och används för att man ska kunna få fram fakta om stödets effekter till underlag för framtida beslut. 

Enligt arbets- och näringsministeriets undersökningar (se SRV:s revisionsberättelser 13/2021) bör ordningen för olika typer av stöd vara motsatt i förhållande till den ordning som tillämpades i början av coronapandemin. I början av krisen bör man satsa på direkta stöd som kostnadsstöd, och utvecklingsstödens andel kan öka i takt med att krisen framskrider. Det har bedömts att fördelningen av stöden till de sektorer och företag som drabbats värst av pandemin, särskilt med hjälp av utvecklingsstöden från Business Finland, inte har lyckats på önskat sätt. Däremot har kostnadsstödet ansetts vara en fungerande modell för kristider, eftersom oflexibla fasta kostnader snabbt blir ett lönsamhetsproblem för företaget när efterfrågan plötsligt sjunker. En svaghet hos kostnadsstödet har ansetts vara att stödet krävde helt ny lagstiftning och att det därför infördes långsamt. 

Samtidigt som målet är att den lagstiftningsmässiga referensramen ska vara stabil och att företagen ska känna till den i god tid på förhand, har det ansetts motiverat att kostnadsstödet beviljas retroaktivt, påpekar utskottet. På detta sätt har åtgärderna syftat till att undvika eventuella effekter som styr beteendet i en skadlig riktning. De upprepade stödomgångarna (det är nu femte gången som kostnadsstödet aktualiserats) skapar dock en presumtion om att stödordningarna kommer att fortsätta på ett eller annat sätt. Det betyder att effekterna av att stödet är oförutsebart minskar. 

Följaktligen menar utskottet att i den här fasen av epidemin är problemen relevanta för stödens legitimitet i första hand om de uppstår i företagsverksamhet som regleras direkt till exempel genom begränsning av kundplatserna. Det är fortfarande motiverat att ersätta förluster till följd av restriktioner som skyddar det övergripande samhällsintresset.