137 §.

Avsikten med propositionen är inte att ändra nuvarande tillämpningspraxis för mervärdesskatt enligt betalningsprincipen, dvs. att den skatt som ska betalas på försäljningar med avvikelse från prestationsprincipen får hänföras till den kalendermånad under vilken försäljningspriset eller en del av det har influtit. Den gällande 137 § innehåller inte något gränsbelopp för omsättningen, utan rätten att redovisa mervärdesskatten enligt betalningsprincipen bestäms utifrån rättigheterna och skyldigheterna i bokföringslagen. På denna grund kan de skattskyldiga som bokföringslagen inte tillämpas på eller som enligt bokföringslagen har rätt att upprätta bokslut enligt betalningsprincipen, om de så vill, redovisa mervärdesskatten enligt betalningsprincipen. Genom den ändring av bokföringslagen som trädde i kraft 2016 ville man jämställa rörelseidkare med yrkesutövare med avseende på bokföringsskyldigheten och på samma sätt befria dem från kravet på att upprätta bokslut i vissa situationer. Efter ändringarna i bokföringslagen ska den gällande 137 § i mervärdesskattelagen tolkas så att också rörelseidkare som inte är skyldiga att upprätta bokslut har rätt att redovisa mervärdesskatten enligt betalningsprincipen. När bokföringslagen reviderades gjorde man inte de behövliga ändringarna i 137 § i mervärdesskattelagen. Utskottet föreslår därför att 1 och 4 mom. kompletteras med hänvisningar också till de skattskyldiga som enligt bokföringslagen inte behöver upprätta bokslut. Utskottet betonar att det handlar om en klargörande ändring som de facto trädde i kraft vid ingången av 2016. Formuleringen i 2 mom. preciseras. I förfarandet enligt betalningsprincipen har kreditförluster som hänför sig till försäljning inte uppgetts.  

143 §.

Till följd av den ovannämnda ändringen i 137 § 1 och 4 mom. görs en motsvarande precisering i 143 § 1 och 2 mom. Också här handlar det om ett klargörande av rättsläget.