Allmänt
Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.
Genom propositionen genomförs de ändringar i arvs- och gåvobeskattningen som regeringen beslutade om vid halvtidsöverläggningen. De föreslagna ändringarna främjar regeringens skattepolitiska mål att förbättra hushållens köpkraft, stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt samt sporra till arbete och företagande och stödja inhemskt ägande.
Regeringen föreslår en rad ändringar i lagen om skatt på arv och gåva. Utskottet har ingenting att anmärka på förslagen om att komplettera fastighetsskattelagen och lagen om skatt på arv och gåva med en författningshänvisning till lagen om beskattningsförfarande när det gäller behandlingen av begäran om omprövning.
I sitt utlåtande gör grundlagsutskottet en bedömning av de föreslagna bestämmelserna om arvsskattelättnad för minderåriga arvingar vid generationsväxlingar. Enligt grundlagsutskottets uppfattning utgör de närings- och sysselsättningspolitiska målen enligt propositionsmotiven (s. 15–17) godtagbara grunder för den föreslagna ändringen av skattelättnadssystemet med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna. Den föreslagna regleringen är inte heller godtycklig och strider inte mot proportionalitetskravet. Lagförslagen kan enligt grundlagsutskottet behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Arvs- och gåvoskatteskalor och skattefritt normalt bohag
Regeringen föreslår att skatten på arv och gåva lindras för att förbättra hushållens köpkraft. I arvsbeskattningen föreslås det minsta beskattningsbara beloppet bli höjt från 20 000 euro till 30 000 euro och i gåvobeskattningen från 5 000 euro till 7 500 euro. Förslaget genomförs genom att man ändrar arvs- och gåvoskatteskalorna och höjer de minsta beskattningsbara beloppen. De föreslagna ändringarna i skalorna lindrar beskattningen i fråga om arv och gåvor av alla storlekar, eftersom den nedre gräns där skatt först börjar uppbäras är högre än tidigare. När man granskar den relativa ändringen av skatten gagnar ändringen dock i högre grad mottagarna av små arv och gåvor, eftersom ändringen av beskattningen i reda pengar inte är beroende av arvets eller gåvans storlek.
Det föreslås att värdet av sådant normalt bohag som är befriat från arvs- och gåvoskatt höjs från nuvarande 4 000 euro till 7 500 euro. Det skattefria beloppet för normalt bohag justerades senast till att motsvara förändringen i konsumentprisindexet genom en ändring som trädde i kraft vid ingången av 2008. I propositionen bedöms det att även om gåvans nedre gräns inte nödvändigtvis har ett samband med det skattefria beloppet för normalt bohag, kan en motsvarande höjning av det skattefria beloppet anses vara skälig med beaktande av behovet av inflationsjustering samt målen att förebygga ökad administrativ börda och minska Skatteförvaltningens rådgivningsuppgifter.
De föreslagna ändringarna beräknas minska statens skatteintäkter med sammanlagt cirka 81 miljoner euro på årsnivå, vilket i huvudsak beräknas bero på ändringarna i skatteskalorna och i övrigt på sänkningen av dröjsmålsräntan på arvsskatten. Ändringarna i skatteskalorna beräknas minska skatteintäkterna med cirka 62 miljoner euro på årsnivå. Förslaget som gäller normalt bohag som är befriat från arvs- och gåvoskatt bedöms inte ha någon nämnvärd inverkan på beloppet av statens skatteintäkter.
Sakkunniga har i huvudsak välkomnat de föreslagna ändringarna. Ändringarna har bland annat ansetts göra arvsbeskattningen mer rättvis, särskilt för dem som får mindre arv men också sett till arvsbeskattningen som helhet. Höjningen av den nedre gränsen för skatteskalan har också delvis ansetts motsvara en inflationsjustering. Också höjningen av den nedre gränsen för skattefria gåvor har ansetts vara naturlig och motiverad, liksom höjningen av det skattefria beloppet för normalt bohag till 7 500 euro. En del sakkunniga har emellertid ansett att skattelättnaden bör kompenseras genom att skatten på de största arven och gåvorna höjs och höjningen av den nedre gränsen för skatt på gåva återtas.
Sammantaget anser utskottet att de föreslagna ändringarna som gäller skatteskalorna och höjningen av det skattefria beloppet för normalt bohag behövs och fyller sitt syfte. Syftet med lindringarna i arvs- och gåvoskatteskalorna är att lindra arvs- och gåvobeskattningen och förbättra hushållens köpkraft. Det är länge sedan det har gjorts ändringar i den nedre gränsen för arvsskatteskalan och det skattefria beloppet för normalt bohag. Därför kan höjningen av den nedre gränsen också anses ha drag av en indexjustering. Genom höjningen av det skattefria beloppet för normalt bohag kan man också förebygga ökad administrativ börda och administrativt arbete.
Sänkt dröjsmålsränta
Det föreslås att dröjsmålsräntan som beräknas på obetald arvsskatt sänks.
Den förlängda betalningstiden för arvsskatt förlängdes från två år till tio år genom en lag som trädde i kraft vid ingången av 2024. Målet var då att lindra de finansieringssvårigheter i anslutning till skyldigheten att omedelbart betala arvsskatt som normalt uppstår då en person ärver icke-likvida tillgångar. Samtidigt föreskrevs också att dröjsmålsräntan som beräknas på obetald arvsskatt är referensräntan enligt 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med 3,5 procentenheter. Dröjsmålsräntan som beräknas på obetald arvsskatt är 8,0 procentenheter för 2025. Enligt propositionen ska den nuvarande förhöjningen på 3,5 procentenheter till den referensränta som Finlands Bank fastställt sänkas till 2 procentenheter.
Förslaget om sänkning av dröjsmålsräntan på arvsskatt bedöms ha direkta konsekvenser för skatteintäkterna, vilka i första hand beror på att skatteintäkterna skjuts upp och dröjsmålsräntorna minskar. Från och med 2026 beräknas sänkningen av dröjsmålsräntan minska skatteintäkterna med cirka 20 miljoner euro per år under hela ramperioden.
Sakkunniga har välkomnat den föreslagna sänkningen av dröjsmålsräntan. Ändringen har ansetts lindra de finansieringssvårigheter i anslutning till skyldigheten att betala arvsskatt i de situationer där kvarlåtenskapen i huvudsak består av icke-likvida tillgångar. Det har emellertid också påpekats att dröjsmålsräntan fortfarande bör vara så hög att den inte försvagar incitamentet att betala arvsskatten på förfallodagen.
Sammantaget anser utskottet att den föreslagna sänkningen av dröjsmålsräntan behövs och fyller sitt syfte. För att lindra de finansieringssvårigheter som arvsskatten medför är det motiverat att genom en sänkning av dröjsmålsräntan ytterligare lindra skyldigheten att betala arvsskatt innan arvstillgångarna kan användas för att finansiera betalningen av skatten. Räntenivåns betydelse som incitament att betala arvsskatten ska dock kvarstå.
Arvsskattelättnad för minderåriga arvingar vid generationsväxlingar
I fråga om arvsskattelättnad för minderåriga arvingar vid generationsväxlingar föreslås det att när den minderåriga arvingens intressebevakare fortsätter företagsverksamheten inom aktiebolaget ska det betraktas som att den skattskyldige fortsätter verksamheten. Syftet är att möjliggöra skattelättnad i situationer där det efter arvlåtarens oförutsedda död inte är möjligt att genom generationsväxling överföra företaget till arvingen på grund av att denne är minderårig och således inte kan fortsätta företagets verksamhet. Om en arvinges beskattningsbara arvsandel omfattar minst 10 procent av aktierna i ett aktiebolag som berättigar till innehav av en gårdsbruksenhet eller ett annat företag och arvingen på grund av att denne är minderårig inte kan fortsätta verksamheten som styrelsemedlem eller verkställande direktör, ska även det att den minderåriga arvingens intressebevakare fortsätter verksamheten betraktas som att den skattskyldige fortsätter verksamheten.
Ändringen hänför sig till högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2015:166, enligt vilket en minderårig arvinge som fått aktier i ett företag i aktiebolagsform inte kan beviljas arvsskattelättnad ens i det fall att intressebevakaren för den minderåriga arvingen deltar i att bedriva företagsverksamheten och förutsättningarna för skattelättnad till övriga delar uppfylls. Avsikten är att ändra detta rättsläge genom den nu aktuella propositionen.
Vid utskottets sakkunnigutfrågning har den föreslagna ändringen bland annat ansetts göra arvsbeskattningen mer rättvis och stödja förutsättningarna för fortsatt företagsverksamhet och sysselsättning. Å andra sidan har det vid utfrågningen lyfts fram kritiska synpunkter på att en minderårig arvinge kan få skattelättnad oberoende av ålder eller hans eller hennes avsikter att personligen fortsätta företagsverksamheten när han eller hon blivit myndig. Ändringen har också ansetts medföra nya möjligheter till skatteplanering. Vid utskottets utfrågning framfördes det att motsvarande möjlighet till skattelättnad också skulle vara bra i anslutning till gåvobeskattningen.
I propositionen bedöms det att utan den föreslagna ändringen kan arvsskattekostnaden för den minderåriga arvingen ha skadliga konsekvenser för kontinuiteten i företagets verksamhet och sysselsättningsförutsättningarna på motsvarande sätt som i andra sådana situationer för vilka lättnaden enligt 55 § i lagen om skatt på arv och gåva är avsedd. Att ta ut full skatt av en minderårig arvinge kan också leda till socialt otillfredsställande eller oskäliga situationer, till exempel när det är fråga om företagsverksamhet som makar bedriver tillsammans och som har varit familjens enda eller huvudsakliga utkomstkälla. Det kan också vara fråga om en situation där avsikten är att företaget ska förbli i den minderåriga arvingens ägo under en lång tid. Arvingen fortsätter också i allmänhet företagsverksamheten i egenskap av styrelsemedlem eller verkställande direktör i bolaget efter att han eller hon blivit myndig. Med beaktande av ovan nämnda omständigheter anser utskottet att den föreslagna ändringen är motiverad.
Som det konstateras i propositionen är särskilt sådana situationer där arvlåtarens död kommer överraskande och innan man har hunnit förbereda sig på den kritiska för företagets fortsatta verksamhet och arbetsplatsernas fortbestånd. När det gäller arrangemang med gåvor som genomförs under givarens livstid kan en gåva till den som fortsätter verksamheten ges på önskat sätt. I samband med arrangemang som gäller gåvor kan det inte uppstå en situation som motsvarar den inom arvsbeskattningen om arvlåtarens död kommer överraskande. En utvidgning av den föreslagna regleringen till att gälla gåvor till minderåriga har också ansetts vara förenad med en uppenbar risk för konstlade upplägg. Således är det motiverat att begränsa ändringen till att gälla endast arvsbeskattningen.
Sakkunniga har dessutom framfört att också någon annan person som arvlåtaren har utsett i sitt testamente, vanligen en särskild testamentsexekutor, bör kunna godkännas som den som fortsätter företagsverksamheten. Utskottet hänvisar till 10 § 4 punkten i lagen om förmyndarverksamhet, enligt vilken domstolen ska förordna en intressebevakare, om det i ett testamente har bestämts att egendom som tillfaller mottagaren ska förvaltas av någon annan än mottagarens intressebevakare och ett förordnande av en intressebevakare att förvalta den mottagna egendomen är förenligt med mottagarens intresse. I förarbetena till den bestämmelsen (RP 146/1998 rd, s. 33) konstateras det att det exempelvis för en testamentsgivare som testamenterar sin egendom till en minderårig kan vara viktigt att egendomen medan mottagaren är minderårig förvaltas av en person som testamentsgivaren litar på, och att den föreslagna bestämmelsen möjliggör ett sådant arrangemang. Utifrån det som sägs ovan anser utskottet att det varken är motiverat eller nödvändigt att föreskriva om en separat testamentsexekutor.