Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar. 

Bakgrund

Propositionen anknyter till rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteflykt). Syftet med propositionen är att genomföra direktivets bestämmelser om utländska bassamfund. Direktivet anger den miniminivå för regleringen som måste genomföras nationellt, men medlemsstaterna får nationellt föreskriva om strängare bestämmelser. Regleringen ska sättas i kraft senast den 31 december 2018 och ska tillämpas från och med den 1 januari 2019. 

Direktivet har sin bakgrund i det av OECD år 2013 startade BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shiftin), vars syfte var att begränsa den urholkning av skattebasen för samfundsskatten som följer av aggressiv skatteplanering och skattekonkurrens mellan staterna. Slutrapporten för projektet publicerades i september 2015. 

Utgångspunkter för propositionen och lagens struktur

Direktivets bestämmelser om bassamfund ska sättas i kraft genom ändring av lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund, nedan bassamfundslagen. Den nationella bassamfundslagen har varit i kraft sedan 1995. Lagens syfte är inte fiskalt, utan regleringen är avsedd att verka förebyggande. Enligt Skatteförvaltningens statistik hade finländska skattskyldiga cirka 70 bassamfund åren 2013—2014. I det perspektivet har bassamfundslagen haft den önskade förebyggande effekten. 

Eftersom Finland redan har en relativt väl fungerande bassamfundslag, anser utskottet att den i propositionen valda modellen är motiverad, det vill säga att direktivet genomförs genom behövliga ändringar i den nationella bassamfundslagen. Det talar också för den i propositionen valda principen att inte i någon avsevärd grad ändra lagens grundläggande struktur och inte försvaga lagens effektivitet och därigenom dess förebyggande verkan. Utskottet ställer sig bakom denna utgångspunkt och de här målen. Principen har också fått erkänsla i ett flertal sakkunnigyttranden. 

Bestämmande inflytande

Med beaktande av direktivets minimikaraktär måste den nationella lagstiftningen kompletteras med en bestämmelse om att vinstandel utgör grund för bestämmande inflytande. Till den här delen är ändringsförslaget enligt utskottet motiverat, och sakkunniga har inte heller framfört några ändringsbehov. 

Av direktivets minimikaraktär följer likaså att den nationella lagstiftningen måste kompletteras med en definition av närstående företag. I definitionen används enligt förslaget termen subjekt, vilket också ska användas vid definitionen av utländska aktörer. Även om direktivets bestämmelser om bestämmande inflytande endast gäller samfundsskattskyldiga, måste den nationella regleringen också beakta den närmaste kretsen kring fysiska personer, eftersom den gällande och den föreslagna regleringen också beaktar utländska subjekt som ägs av fysiska personer. Den nationella lagstiftningen blir till denna del strängare än direktivet. Utskottet anser att ändringsförslaget är behövligt också till denna del, och det framfördes under sakkunnigutfrågningen inte heller några anmärkningar mot detta. 

Däremot har sakkunniga påpekat att den procentgräns som anges för bestämmande inflytande bör ändras. En del av de sakkunniga ansåg att den föreslagna gränsen på 25 procent bör höjas till 50 procent. Ändringsbehovet motiverats med den gällande lagstiftningen och direktivets minimikaraktär. En ytterligare motivering var att regleringen inte bör utvidga tillämpningsområdet för bassamfundslagen. 

Vid en granskning av procentgränsen för bestämmande inflytande måste uppmärksamhet fästas vid hur procentandelen beräknas och den föreslagna ändringen av beräkningssättet. 

Enligt direktivet granskas procentandelen med beaktande inte bara av den skattskyldiges andel i det kontrollerade bolaget, utan också av den andel i bolaget som innehas av ett närstående företag, dvs. av en person i intressegemenskap med den skattskyldige. Vid bedömningen av bestämmande inflytande enligt den gällande bassamfundslagen beaktas också andras innehav än de som är i intressegemenskap med varandra. Härvid granskas endast innehav hos allmänt skattskyldiga i Finland. 

Den nuvarande nationella lagstiftningen är strängare än direktivet i och med att granskningen beaktar också andras innehav än de som är i intressegemenskap med varandra. Den nationella lagstiftningen är samtidigt ändå lindrigare än direktivet, eftersom bedömningen av bestämmande inflytande inte beaktar de andelar som utländska personer i intressegemenskap har. 

På grund av direktivets minimikaraktär måste enligt propositionen den nationella lagstiftningen utökas med en bestämmelse om utländska personers andelar. Samtidigt har det varit nödvändigt att begränsa tillämpningsområdet för bestämmelsen så att bestämmande inflytande betraktas utifrån det sammanlagda innehavet hos den skattskyldige och personer som hör till samma intressegemenskap. I bedömningen beaktas alltså inte andra andelar än de som innehas av skattskyldiga som står i intressegemenskap med varandra. 

I fråga om bestämmelsen om bestämmande inflytande måste dessutom den gällande lagens begränsning av beskattningsrätten beaktas. Inkomst från ett bassamfund beskattas inte om andel av bassamfundet som delägaren och personer i intressegemenskap med delägaren har är mindre än 25 procent. Med stöd av den gällande bassamfundslagen har som bassamfund kunnat betraktas ett utländskt subjekt i vilket allmänt skattskyldiga som är oberoende av varandra innehar minst 50 procent. För bassamfundets inkomst har det ändå varit möjligt att beskatta endast en delägare som ensam eller tillsammans med personer i intressegemenskap innehar minst 25 procent i bassamfundet. 

I direktivet ingår kravet på beskattning av kontrollerade bolags inkomst på basis av det sammanlagda innehavet hos närstående företag i bestämmelserna om kontroll. Den gällande bassamfundslagen och direktivets regleringsmekanism och beräkningssätt skiljer sig alltså från varandra, vilket försvårar bedömningen av den föreslagna ändringens konsekvenser. I vissa fall leder propositionen till en lindring jämfört med nuläget, medan den i andra fall leder till en åtstramning. I en del situationer förändrar den föreslagna bestämmelsen inte alls nuläget. 

Det är enligt utskottet motiverat att i den nationella lagstiftningen fastställa tröskeln för bestämmande inflytande på samma nivå som för beskattningsrätt, som man har gjort i direktivet. Utskottet anser det inte behövligt att i detta sammanhang ändra den föreslagna regleringen. Det är dock angeläget att finansministeriet bevakar lagändringens konsekvenser för företagens internationalisering och utifrån den inhämtade informationen bedömer behovet av ändringar i lagen. 

Beskattningsnivån

Enligt den gällande bassamfundslagen betraktas ett utländskt subjekt, när övriga kriterier uppfylls, som ett bassamfund, om den verkliga nivån på inkomstbeskattningen för subjektet i dess hemviststat är lägre än 3/5, det vill säga 60 procent, av nivån på samfundsbeskattningen i Finland. Enligt direktivet är den nedre gränsen för beskattningsnivån 50 procent av nivån på bolagsbeskattningen i den aktuella stat som tillämpar bestämmelserna om kontrollerade bolag. I propositionen föreslås det ingen ändring av den gällande beskattningsnivån. 

Sakkunniga har föreslagit att den nedre gränsen för beskattningsnivån bör läggas vid 50 procent av nivån på samfundsbeskattningen i Finland, det vill säga i linje med det som direktivet tillåter. En del av de sakkunniga har i stället föreslagit att den nedre gränsen ska fastställas till 75 procent. 

Utskottet vill också till denna del framhålla syftena med propositionen. Det främsta syftet med bestämmelserna om bassamfund är att förebygga att inkomster kanaliseras till subjekt i stater med låg beskattning. Det främsta målet med propositionen är att ändringsförslagen inte i onödan ska leda till lindrigare eller strängare bestämmelser än i nuläget. Mot den bakgrunden ser utskottet den i propositionen valda nedre gränsen som motiverad. 

Undantag som grundar sig på ekonomisk verksamhet

I den nuvarande nationella bassamfundslagstiftningen föreskrivs det om två olika undantag baserade på ekonomisk verksamhet med stöd av vilka ett utländskt subjekt inte betraktas som ett bassamfund även om de allmänna tillämpningsvillkoren uppfylls. 

För det första tillämpas det så kallade branschundantaget på ett subjekt i vilken stat som helst, när dess inkomst huvudsakligen har influtit av industriell produktionsverksamhet, därmed jämförbar annan produktionsverksamhet eller rederiverksamhet som subjektet bedrivit i sin hemviststat eller av sådan försäljnings- eller marknadsföringsverksamhet som bedrivits där och som omedelbart tjänar ett subjekt som bedriver industriell produktionsverksamhet, annan därmed jämförbar produktionsverksamhet eller rederiverksamhet och som huvudsakligen riktar sig till subjektets hemviststats område. 

För det andra tillämpas ett undantag som baseras på ekonomisk verksamhet på subjekt som har sin hemvist i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i vissa skatteavtalsstater och som faktiskt har etablerat sig i sin hemviststat och där de facto bedriver ekonomisk verksamhet. 

Undantaget baserat på ekonomisk verksamhet ska enligt direktivet tillämpas på subjekt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, så det är frågan om en obligatorisk minimibestämmelse. Bestämmelser om detta finns i lagförslagets 3 § 1 och 3 mom. Utskottet anser bestämmelserna vara nödvändiga och motiverade. 

Under sakkunnigutfrågningen framfördes det att undantaget baserat på ekonomisk verksamhet bör tillämpas på alla utländska subjekt oberoende av hemviststat, och att den föreslagna regleringen till den här delen är ogrundad eller leder till ett grundlöst resultat i fråga om enskilda länder. 

I propositionen föreslås det att branschundantaget, med beaktande av tjänsteverksamhet, under vissa kompletterande förutsättningar ska tillämpas på subjekt med hemvist i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Tillämpningen av branschundantaget förutsätter att subjektet inte har sin hemvist inom en jurisdiktion som i rådets slutsatser klassificerats som icke samarbetsvillig jurisdiktion på skatteområdet. Vidare förutsätts att Finland och den stat där det utländska subjektet är beläget har ingått ett avtal om tillräckligt informationsutbyte i skatteärenden och att informationsutbyte de facto äger rum. 

Informationsutbytet kan ske med stöd av EU:s handräckningsdirektivet, OECD:s konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden, ett avtal om förhindrande av dubbelbeskattning eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden. Med hänsyn till de nämnda metoderna för informationsutbyte och i synnerhet OECD:s konvention om informationsutbyte, måste nätverket för informationsutbyte anses vara mycket väl täckande och omfattar för närvarande bland andra Bermuda, Caymanöarna och Chile. 

I fråga om stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utgör bestämmelsen ett alternativ som direktivet tillåter. Därmed kan den nationella lagstiftningen vara strängare än direktivet. Det är med tanke på tryggandet av skattebasen motiverat att som krav för tillämpning av undantaget på subjekt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet lägga till ett sådant tillämpningskriterium baserat på det utländska subjektets verksamhet som liknar det ovan beskrivna nuvarande branschundantaget. Därigenom kan det garanteras att bassamfundslagstiftningen liksom i nuläget tillämpas t.ex. på skattefria eller väldigt lågt beskattade investeringsbolag. I annat fall skulle bestämmelserna om bassamfund bli onödigt begränsade och propositionen leda till en lindring jämfört med nuläget, vilket inte varit avsikten. Utskottet menar därför att regleringen är motiverad och ser inget behov av att på denna punkt ändra lagförslaget. 

Sakkunniga har också framfört att enbart förekomsten av ett avtal om informationsutbyte bör betraktas som en tillräcklig förutsättning för branschundantag och att bestämmelsen inte bör ställa upp sådana villkor som den skattskyldige inte själv kan påverka. Likaså har sakkunniga framfört oro över den ökande administrativa börda som påförs den skattskyldige i och med att finansministeriets förordning utgår. 

En förutsättning för branschundantag är enligt propositionen att skattemyndigheterna i Finland ska ha en verklig möjlighet att få för tillämpningen av bassamfundslagen relevant information av skattemyndigheterna i bassamfundens hemviststater och att kontrollera de uppgifter som de skattskyldiga lämnat. Likaså föreslås det i propositionen att den så kallade grå listan ska slopas. I den gällande bassamfundslagen finns en bestämmelsen enligt vilken finansministeriet genom förordning föreskriver om de skatteavtalsstater där den allmänna samfundsskatten är väsentligt lägre än i Finland. Den lista som utfärdas genom förordning har i många avseenden ansetts vara problematisk. Den har ansetts vara administrativt tungrodd och har varit förknippad med negativa återverkningar för relationerna mellan staterna. 

I propositionsmotiven konstateras det att den skattskyldige ska kunna få information om genomförandet av informationsutbytet endast av Skatteförvaltningen. Det är enligt propositionen därför ändamålsenligt att Skatteförvaltningen som en del av sina anvisningar om tillämpningen av lagen upprätthåller en förteckning över jurisdiktioner som uppfyller bestämmelsens krav i fråga om informationsutbyte. Utskottet förordar det föreslagna förfarandet och ser det som angeläget att Skatteförvaltningens anvisning finns tillgänglig för de skattskyldiga så snart som möjligt efter det att lagen trätt i kraft. Anvisningen ska dessutom garantera den skattskyldige skydd för förtroende, när de övriga kriterierna för skydd för förtroende uppfylls. 

Avslutningsvis

Utskottet understryker vikten av att konsekvenserna av propositionen bevakas. Det är alltså angeläget att finansministeriet tillsammans med Skatteförvaltningen bevakar bestämmelsernas konsekvenser för företagens internationalisering och hur utvidgningen av undantaget som grundar sig på ekonomisk verksamhet påverkar bland annat den digitala serviceproduktionen, och utifrån den inhämtade informationen bedömer behovet av ändringar i lagen.