Lagen om skötseln av de offentliga finanserna
Enligt 1 § i lagförslaget är det långsiktiga målet för skötseln av de offentliga finanserna att skuldsättningen i den offentliga sektorn ska vara högst 60 procent i förhållande till bnp. Skötseln av de offentliga finanserna måste främja detta mål, men inget specifikt målår faställs varken i lagen eller på något annat sätt. Det långsiktiga målet ska beaktas vid uppställandet av det valperiodsövergripande saldomålet.
Den föreslagna målnivån på 60 procent motsvarar det referensvärde för medlemsstaternas maximala skuldkvot som fastställs i EU-fördragen. Utskottet anser det motiverat att målnivån på 60 procent för den offentliga skuldnivån skrivs in i nationell lag.
På lång sikt är målet högst 40 procent. En skuldnivå som är väsentligt lägre än referensvärdet i EU-fördragen skulle ge en säkerhetsmarginal och ett finanspolitiskt spelrum för olika kriser. Utskottet påpekar dock att eftersom skuldkvoten inom den offentliga sektorn i Finland för närvarande är nästan 90 procent, kommer målet om en skuldkvot på 40 procent inte att ha någon praktisk betydelse på väldigt länge. Målet motsvarar skuldnivåerna i de övriga nordiska länderna och visar att Finland strävar efter att höra till samma referensgrupp.
Medelfristig plan
Enligt 2 § i lagförslaget ska statsrådet utan dröjsmål efter att det har utnämnts upprätta en medelfristig plan i enlighet med EU-lagstiftningen. Utkastet till planen ska ingå i regeringsprogrammet.
Planen görs upp för hela valperioden och kärnan i planen är nettoutgiftsbanan, som är den viktigaste EU-regeln som påverkar den finländska ekonomiska politiken. Med nettoutgifter avses offentliga utgifter efter avdrag för ränteutgifter, utgifter som föranleds av EU-program, konjunkturrelaterade utgifter för arbetslöshetsförmåner samt åtgärder av engångsnatur och temporära åtgärder. I nettoutgifterna beaktas också diskretionära åtgärder på inkomstsidan så att skattehöjningar ger mera spelrum för utgiftsökningar inom ramen för nettoutgiftsbanan, medan skattelättnader minskar spelrummet.
Förordningen om den förebyggande delen ställer upp ramvillkoren för upprättandet av planen och den nettoutgiftsbana som ska ingå i den. Ett viktigt element är att kommissionen för varje medlemsstat vars skuld överstiger referensvärdet på 60 procent eller vars underskott överstiger referensvärdet på tre procent tar fram en referensbana för nettoutgifterna för en anpassningsperiod på fyra år och en eventuell förlängning på högst tre år. Om en medlemsstat ansöker om förlängning accentueras också reformernas och investeringarnas betydelse.
Utskottet anser det motiverat att utkastet till den medelfristiga planen ska ingå i regeringsprogrammet. Det innebär att man i regeringsförhandlingarna diskuterar nettoutgiftsbanan som helhet, de finanspolitiska målen och de åtgärder som behövs för att genomföra dem. Planen lämnas också till riksdagen för bedömning som en del av statsministerns meddelande om regeringsprogrammet.
Uppställande av mål som styr skötseln av de offentliga finanserna
Enligt 3 § i lagförslaget ska skötseln av de offentliga finanserna styras utifrån de mål som statsrådet ställt upp.
Målet för valperioden.
Målet för valperioden, som ställs upp för det sammanlagda nominella saldot för statsförvaltningen och lokalförvaltningen, ska utgöra den nationella finanspolitiska regeln som EU-lagstiftningen kräver. Målet ska ställas upp i i början av valperioden för valperiodens sista år. I praktiken ställs målet för valperioden upp i förhållande till bnp.
Målet för valperioden ska enligt 3 § 2 mom. 1–2 punkten ställas upp så att det främjar iakttagandet av de referensvärden för underskott och skuld som anges i Europeiska unionens fördrag och åtminstone uppfyller de åtaganden som anges i planen. Målet ska alltså åtminstone följa nettoutgiftsbanan. Kravet i 3 § 2 mom. 3 punkten om att målet för valperioden ska ställas upp så att det främjar uppnåendet av det valperiodsövergripande målet träder enligt övergångsbestämmelsen i kraft 2031.
Målet för valperioden ersätter det medelfristiga mål som uppställts för det strukturella saldot (Medium Term Objective, MTO), som hittills utgjort den nationella finanspolitiska regeln och som slopas i och med att den finanspolitiska lagen upphävs.
Utskottet välkomnar att målet för valperioden uttryckligen styr de sektorer som ackumulerar underskott och skuld, det vill säga statsförvaltningen och lokalförvaltningen, till vilka också välfärdsområdena och den kommunala ekonomin hör. Den föreslagna reglen med ett mål för valperioden är också enklare än den tidigare regeln om ett strukturellt saldo för de offentliga finanserna. Utskottet noterar att utmaningen med uppställandet av ett mål för valperioden är att den parlamentariska arbetsgruppen bereder målet innan det är känt vilken gräns för nettoutgifternas utveckling som slutligen är bindande för Finland. Detta bör beaktas när målet ställs upp.
Eftersom målet ställs upp för valperiodens sista år tillåter det normala konjunkturväxlingar under valperioden. Konjunkturväxlingar beaktas dock inte i sig i det nominella saldot, och därför är det bra att konjunkturläget kan granskas i samband med övervakningen och den samlade bedömningen. Det minskar riskerna för sådan hög- eller lågkonjunktur som är skadlig för finanspolitiken.
Valperiodsövergripande mål.
Ett valperiodsövergripande mål ska ställas upp i mitten av valperioden för de följande åtta åren i form av ett genomsnittligt saldo. Också det målet gäller det sammanlagda nominella saldot för statsförvaltningen och lokalförvaltningen och när målet ställs upp ska samma ramvillkor beaktas som vid målet för valperioden. Eftersom det valperiodsövergripande målet ställs upp som ett medeltal tillåter det variationer mellan åren som ingår i perioden.
I enlighet med övergångsbestämmelsen ska också 3 § 2 mom. 4 punkten beaktas från och med 2033. Då ska det valperiodsövergripande målet ställas upp så att skuldsättningen i den offentliga sektorn i förhållande till bnp under en referensperiod på åtta år minskar i riktning mot det långsiktiga målet för de offentliga finanserna (se 1 § ) med i genomsnitt minst 0,75 procentenheter per år eller förbli lägre än målet. Bestämmelserna som grundar sig på kraven enligt EU-rätten (3 § 2 mom. 1–2 punkten) kan dock förutsätta att ett mer krävande mål ställs upp.
Utskottet noterar att det ovan nämnda nationella ramvillkoret på 0,75 procentenheter träder i kraft först från och med 2033. Före det bestäms minimianpassningstakten i praktiken utifrån EU:s finanspolitiska regler. Enligt propositionen är det nationella ramvillkoret i vissa fall vid en skuldnivå på över 60 procent och alltid vid en skuldnivå på 40–60 procent mer krävande än vad EU:s finanspolitiska regler förutsätter.
Den parlamentariska beredningen.
Statsrådet tillsätter utan dröjsmål efter att regeringen bildats en parlamentarisk arbetsgrupp för att bereda det valperiodsövergripande mål som ska ställas upp under samma valperiod samt det mål för valperioden som ska ställas upp nästa valperiod. Den första arbetsgruppen tillsattes i oktober 2025.
Utskottet anser liksom de sakkunniga som utskottet hört att ett parlamentariskt arbete som stöder en långsiktig, valperiodsövergripande skötsel av de offentliga finanserna och hantering av skuldkvoten är en central styrka för den nationella lagstiftningen. Den parlamentariska beredningen av målen stärker engagemanget i de finanspolitiska reglerna över partigränserna och skapar en gemensam lägesbild av utsikterna för Finlands offentliga finanser. Samförstånd om behovet av och storleksklassen på balanseringsåtgärderna skapar kontinuitet i den ekonomiska politiken och stärker förtroendet.
Utskottet påpekar dessutom att uppdraget för den parlamentariska arbetsgrupp som tillsätts i början av valperioden är bredare än de uppgifter som föreskrivs i 3 § i lagen om skötseln av de offentliga finanserna.
Exceptionella krissituationer.
Det är möjligt att i exceptionella krissituationer, som statsrådet inte kan påverka och som har betydande konsekvenser för ekonomin, tillfälligt avvika från de nationella villkoren (3 § 2 mom. 3–4 punkten) för uppställande av saldomålen (målet för valperioden och det valperiodsövergripande målet). Avvikelsen får dock inte äventyra hållbarheten på lång sikt och förutsätter en bedömning av rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken.
Utskottet anser i likhet med de sakkunniga att det är bra att exceptionella krissituationer kan beaktas när målen ska ställas upp, i stället för att lagstiftningen skulle förutsätta att ett orealistiskt mål ställs upp. Det är dock viktigt att rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken har en central roll i utnyttjandet av flexibilitetselementet. Normala konjunkturväxlingar är inte en grund för att utnyttja flexibilitetselementet när saldomålet ställs upp, även om de kan påverka innehållet i den ekonomiska politiken.
Planen för de offentliga finanserna och statsrådets bedömning om uppnåendet av målet
I 4 § i lagförslaget föreskrivs det om planen för de offentliga finanserna och dess förhållande till beredningen av statsbudgeten. Målet för valperioden ställs upp i planen för de offentliga finanserna, som ska upprättas genast efter att den medelfristiga planen har upprättats. Planen för de offentliga finanserna ska gälla hela valperioden. Planen för de offentliga finanserna ska också innehålla åtgärder för att nå målet för valperioden. Planen för de offentliga finanserna justeras varje år för de följande fyra åren och det valperiodsövergripande målet ska ställas upp vid den justering som görs i mitten av valperioden.
Vid beredningen av budgeten ska målet för valperioden och planen för de offentliga finanserna beaktas. Enligt 5 § 1 mom. i lagförslaget ska statsrådet åtminstone i samband med den årliga justeringen av planen för de offentliga finanserna och beredningen av budgetpropositionen göra en samlad bedömning av hur målet för valperioden har nåtts.
Utskottet anser det vara bra att planen för de offentliga finanserna tas in i en bestämmelse på lagnivå. Planen, som lämnas till riksdagen i form av en redogörelse, är ett fungerande instrument för att ställa upp mål och dra upp riktlinjer för de åtgärder som målen förutsätter samt för att följa målen och åtgärderna. Bemyndigandet att utfärda förordning möjliggör närmare bestämmelser bland annat om beredningen av och innehållet i planen för de offentliga finanserna.
I 5 § 2 mom. föreskrivs det om de villkor som ska vara uppfyllda för att statsrådet ska vidta de åtgärder som det anser behövliga för att korrigera de offentliga finansernas stabilitet och hållbarhet. Åtgärder ska vidtas om det av helhetsbedömningen framgår att målet för valperioden inte kommer att uppnås eller om det beräknade nominella underskottet i de offentliga finanserna under det innevarande eller följande året är svagare än -2,5 procent i förhållande till bnp, eller om Europeiska kommissionen eller rådet har bedömt att det finns en risk att Finland avviker från nettoutgiftsbanan.
Det föreslagna 5 § 2 mom. kan dock tolkas så att helhetsbedömningen inte omfattar villkoret som gäller ett nominellt saldo på -2,5 procent i de offentliga finanserna (bestämmelsen om tidig varning). Utskottet föreslår därför att momentet preciseras. Bestämmelsen om tidig varning vid ett underskott på -2,5 procent träder enligt övergångsbestämmelsen i kraft 2031.
Vid utskottets sakkunnigutfrågning ansågs den nationella bestämmelsen om tidig varning vara bra i det avseendet att den säkerställer att korrigerande åtgärder vidtas i tillräckligt god tid. Kritik riktades mot att bestämmelsen gör reglerna mer komplicerade bland annat eftersom den till sin omfattning avviker från målet för valperioden, som endast täcker de sektorer som genererar skuld. Det uttrycktes också oro över huruvida bestämmelsen om tidig varning försvagar möjligheterna till sådan konjunkturflexibilitet som gagnar ekonomin.
Utskottet konstaterar att statsrådet i sin helhetsbedömning ska beakta bland annat konjunkturläget och eventuella gällande undantagsklausuler enligt förordningen om den förebyggande delen. Bedömningen tillåter således flexibilitet så att det på välmotiverade grunder är möjligt att beakta bland annat ett exceptionellt konjunkturläge. Statsrådet ska vidta korrigerande åtgärder när det med beaktande av helhetsbedömningen är ändamålsenligt.
Korrigeringsmekanism och övervakning
I 6 § i lagförslaget föreskrivs det om en korrigeringsmekanism i tre faser. Den första fasen grundar sig på en helhetsbedömning av uppnåendet av målet för valperioden som rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken regelbundet tar fram, minst en gång per år. I bedömningen beaktas särskilt om statsrådet vidtagit de åtgärder som specificeras i planen för de offentliga finanserna eller åtgärder med motsvarande konsekvenser för de offentliga finanserna och om det beräknade nominella saldot i fråga om de offentliga finanserna sammantaget för det innevarande eller följande året är svagare än -2,5 procent i förhållande till bnp. Bedömningen kan också beakta bland annat konjunkturläget och eventuella undantagsklausuler.
Om rådet sammantaget konstaterar att målet för valperioden inte nås och det inte finns godtagbara grunder för att avvika från målet, ska rådet för statsrådet lägga fram en beräkning av omfattningen av de korrigerande åtgärder som behövs och en tidsplan för dem. Om statsrådet inte vidtar de föreslagna åtgärderna ska statsrådet offentligen motivera sitt förfarande inom två månader (den så kallade comply or explain-principen). Enligt den föreslagna 7 § övervakar rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken efterlevnaden av lagen. I 2 mom. i den paragrafen nämns också särskilt med hänvisning till lagen om rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken vissa andra till rådet hörande uppgifter och bedömningar som på motsvarande sätt ska motiveras av statsrådet inom två månader.
Den andra och tredje fasen av korrigeringsmekanismen inleds till följd av de olika stegen i EU:s förfarande vid alltför stora underskott som inletts för Finlands del. I den andra fasen av mekanismen är det fråga om statsrådets redogörelse till riksdagen om lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som behövs. I den tredje fasen ska statsrådet lämna ett meddelande till riksdagen. Korrigeringsmekanismen i tre steg motsvarar i stor utsträckning korrigeringsmekanismen i den finanspolitiska lag som föreslås bli upphävd.
Utskottet anser att korrigeringsmekanismen är ett viktigt sätt att säkerställa att avvikelser från målen så snabbt som möjligt leder till korrigerande åtgärder, om det är ändamålsenligt.
Konsekvenser för skötseln av de offentliga finanserna
I propositionen har konsekvenserna av uppställandet av saldomålen bedömts utifrån finansministeriets prognos från hösten 2025. För att uppnå minimivärdet för målet för valperioden beräknas att det åren 2028–2031 krävs en anpassning av de offentliga finanserna med totalt cirka 9,9 miljarder euro om anpassningsperioden är fyra år, och med cirka 6,4 miljarder euro om anpassningsperioden är sju år. Anpassningen för följande period beror i väsentlig grad på omfattningen av anpassningen 2028–2031. Utskottet påpekar att de antaganden som ligger till grund för beräkningarna är av central betydelse (bnp-tillväxt, inflation, försvarsutgifternas utveckling m.m.). Enligt propositionen är det svårt att i förväg bedöma kraven enligt den förebyggande delen (kommissionens referensbana). Om den offentliga skulden överstiger 90 procent i förhållande till bnp, skärps kravet på att minska skuldkvoten till en procentenhet per år.
Utskottet noterar att kommissionens och finansministeriets beräkningar och bedömningar har en central betydelse i det finanspolitiska regelsystemet. Vid utskottet sakkunnigutfrågning påpekades det att finansministeriet har en viktig roll när det gäller att följa kalkylstrukturerna enligt regelverket. Det har ansetts viktigt att också rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken har tillräckliga resurser och tillräcklig kompetens för att övervaka och bedöma helheten i syfte att förebygga så kallat informationsmonopol. Vid utfrågningen framfördes också att i situationer med ett stort underskott och en hög skuldkvot har den parlamentariska arbetsgruppen i själva verket ett mycket begränsat handlingsutrymme när målen ställs upp. För valperioden 2027–2031 bör det ställas upp ett mål som uppfyller kraven enligt EU-lagstiftningen (iakttagande av nettoutgiftsbanan).
Utskottet påpekar att de finanspolitiska reglerna och uppställandet av mål på makronivå i sig ännu inte balanserar de offentliga finanserna eller sänker skuldkvoten. Utmaningen kommer att vara hur målen under varje valperiod omvandlas till egentliga anpassningsåtgärder. Finansministeriet har en central roll också vid bedömningen av konsekvenserna av anpassningsåtgärderna. I det parlamentariska avtalet fästs uppmärksamhet vid att ministeriets förmåga att göra omfattande konsekvensbedömningar ska stärkas och utvecklas. Också bedömningarnas oberoende är viktigt.
Oberoende
Enligt 1 § 1 mom. i den föreslagna lagen om rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken finns det i anslutning till Statens ekonomiska forskningscentral ett oberoende råd för utvärdering av den ekonomiska politiken. Rådet utför sitt uppdrag självständigt och tar inte emot instruktioner från utomstående.
Det är fråga om utövning av offentlig makt som grundar sig på och är bunden till lag. Den föreslagna lagen förutsätter att rådet handlar oberoende och självständigt. Dessa krav stärks och konkretiseras också av förbudet mot att ta emot instruktioner. De bestämmelser i lagförslaget som är centrala med tanke på oberoendet definierar rådets ställning, uppgifter, sammansättning och tillsättande.
Vid utskottets utfrågning uttrycktes oro över att en oberoende tillsynsmyndighet ska placeras inom finansministeriets förvaltningsområde, där den verksamhet som är föremål för rådets utvärdering i stor utsträckning genomförs. Det framfördes också att syftet med att Statens revisionsverk underställdes riksdagen var att revisionsverket inte skulle vara underställt den verkställande makten och att säkerställa verkets oberoende av dem det granskar (RP 39/2000 rd).
Enligt inkommen utredning motsvarar propositionen den modell som tillämpas i Sverige och utifrån erfarenheterna från Sverige bedöms det att det offentliga trycket säkerställer att finansministeriet inte påverkar utnämningarna eller rådets verksamhet. Dessutom anses placeringen i nära anslutning till det ekonomiska forskningssamfundet främja rådets verksamhet och utvecklingen av utvärderingsmetoder. Också kommissionen har konstaterat att rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken ur ett EU-rättsligt perspektiv är tillräckligt oberoende.
Utskottet anser att rådets ställning som en särskild statlig myndighet och de bestämmelser på lagnivå som betonar dess självständighet och oberoende allmänt taget tryggar rådets oberoende på ett bra och tydligt sätt. Det föreslagna förbudet mot att ta emot instruktioner kan bedömas ha samma betydelse. Eftersom rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken är en myndighet ska rådets verksamhet också uppfylla kravet i 6 § i förvaltningslagen på att åtgärderna ska vara opartiska.
För att säkerställa en självständig ställning måste rådet ha tillräckliga resurser för att genomföra analyser av hög kvalitet inom utsatt tid, betonar utskottet. Därför har det i statsbudgeten inrättats ett nytt separat moment för rådets omkostnader (28.30.06), vilket också förbättrar insynen i finansieringen. Utskottet påpekar dessutom att riksdagen med stöd av sin budgetmakt i sista hand garanterar tillräcklig finansiering.
Utskottet ser det som nödvändigt att följa hur rådets oberoende förverkligas och vid behov göra en ny bedömning av arrangemanget. En naturlig tidpunkt för en sådan bedömning är senast efter den första externa utvärderingen enligt 9 § i lagförslaget. Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om att följa och bedöma rådets oberoende (Utskottets förslag till uttalande).