Bakgrund

Syftet med propositionen är att ändra lagen om minimiskatt för stora koncerner (1308/2023), nedan minimiskattelagen, så att de nya skattereglerna enligt de GloBE-tillämpningsvägledningar som publicerades 2024 och 2025 tas in i lagen. Samtidigt tas det in anvisningar om safe harbour-bestämmelser i lagen. I propositionen föreslås det också att vissa tolkningsbara formuleringar preciseras och att vissa tekniska justeringar görs.  

Dessutom föreslås att det ska bli möjligt att ansöka om förhandsavgörande i vissa situationer där minimiskattelagen tillämpas samt att det införs en allmän bestämmelse om kringgående av skatt i fråga om minimiskatten. Till denna del baserar sig förslagen på nationell prövning.  

Efter det att propositionen lämnades till riksdagen har OECD:s och G20-ländernas inkluderande ramverk publicerat ett så kallat parallellmodellpaket (Side-by-Side Package) den 5 januari 2026. I paketet föreslås det att safe harbour-regeln om parallellsystem, safe harbour-regeln om den yttersta moderenheten och safe harbour-regeln om substansbaserade skatteincitament fogas till minimiskattelagen genom en kompletterande proposition. Dessutom föreslås det att tillämpningstiden för safe harbour-regeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen förlängs. 

Allmänt

Minimiskattelagen trädde i kraft den 1 januari 2023 och genom den har rådets minimiskattedirektiv genomförts. Bakgrunden till direktivet är OECD:s projekt för att reformera den internationella inkomstbeskattningen och genom direktivet genomförs reglerna om global minimiskatt inom EU.  

Utskottet har i sitt betänkande om proposition RP 77/2023 rd (FiUB 13/2023 rd) välkomnat att man globalt har kommit överens om regler genom vilka man kan minska urholkningen av skattebasen och skattekonkurrensen. Utskottet ansåg att den största nyttan av regleringen för en stat som Finland indirekt kommer från att den globala skadliga skattekonkurrensen sannolikt minskar. Det var fråga om att snabbt sätta i kraft komplicerade och krävande skatteregler.  

Minimiskattedirektivet antogs den 14 december 2024 och har inte ändrats sedan dess. I direktivets ingress betonas dock OECD-materialets betydelse för tolkningen av direktivet. När det gäller safe harbour-reglerna hänvisar direktivet dessutom direkt till internationellt godkända regler. Enligt propositionen är det nationella införandet av sådana regler således en del av genomförandet av direktivet. 

Minimiskattelagen har ändrats redan en gång 2024 (lag om ändring av lagen om minimiskatt för stora koncerner 917/2024), varvid GloBE-tillämpningsvägledningen från 2023 har beaktats till den del den inte kunde beaktas vid det ursprungliga genomförandet av minimiskattedirektivet. Därefter har ytterligare GloBE-tillämpningsvägledningar publicerats i juni 2024 och januari 2025. De ändringar som nu föreslås handlar således till denna del i stor utsträckning om samma typ av reglering som beaktar tillämpningsvägledningarna och safe harbour-reglerna i minimiskattelagen.  

I propositionen bedöms att den gällande minimiskattelagen inte ger sådana enhetliga resultat som avses i det internationella minimiskatteprojektet utan tillämpning av de vägledningar som publicerades 2024 och 2025. I propositionen bedöms det att det nationella genomförandet av direktivet förutsätter att senare GloBE-tillämpningsvägledningar och safe harbour-regler genomförs nationellt också till den del genomförandet förutsätter lagändringar. Utan ändringar kan den finländska minimiskattelagen enligt propositionen inte heller betraktas som sådana kvalificerade regler som avses i GloBE-modellreglerna, vilket har en betydande negativ inverkan på de koncernenheter som är belägna här.  

I fråga om det så kallade parallellmodellpaketet konstateras det i den kompletterande propositionen att safe harbour-reglerna är sådana safe harbour-regler som avses i artikel 32 i minimiskattedirektivet, vilket innebär att det inte finns något nationellt handlingsutrymme för att genomföra bestämmelserna. I den kompletterande propositionen lyfts fram kommissionens meddelande den 12 januari 2026, där kommissionen erkänner det avtal om safe harbour-regler som godkändes den 5 januari 2026 inom ramen för OECD:s inkluderande ramverk och bekräftar att avtalet tillämpas i samband med minimiskattedirektivet. 

Sammantaget anser utskottet att de föreslagna ändringarna behövs och är ändamålsenliga. Utskottet konstaterar också att minimiskattelagen handlar om ett exceptionellt lagstiftningsprojekt och om att genomföra komplicerad och krävande skattelagstiftning.  

Förhandsavgörande

Utskottet anser det vara utmärkt att minimiskattelagen kompletteras med en möjlighet att ansöka om förhandsavgörande. Också vid utskottets sakkunnigutfrågning ansågs det vara bra att föreskriva om förhandsavgörande, trots att det riktades kritik bland annat mot det att förhandsavgörande inte kan sökas hos centralskattenämnden och det att den skattskyldige har ålagts en omfattande utredningsskyldighet.  

I propositionen motiveras den avgränsning som innebär att endast Skatteförvaltningen kan meddela förhandsavgörande med att ansökningarna vanligen gäller sådana frågor som hänför sig till en enskild koncerns bokföring som inte har något prejudikatvärde. Dessutom återspeglas avgörandepraxis till exempel i de anvisningar som Skatteförvaltningen publicerar, vilket innebär att också andra skattskyldiga blir medvetna om Skatteförvaltningens tolkningspraxis. Enligt uppgift är sakkunskapen om minimiskatten koncentrerad till Skatteförvaltningen, varvid Skatteförvaltningen har bättre möjligheter än centralskattenämnden att jämna ut behandlingen av ansökningar mellan sina anställda. Med beaktande av det som sägs ovan anser utskottet att den avgränsning som föreslås i propositionen är motiverad, det vill säga att förhandsavgörande endast kan sökas hos Skatteförvaltningen.  

Enligt uppgift påminner den utredningsskyldighet som föreslås bli inskriven i minimiskattelagen väsentligt om vad som redan nu frivilligt tas in i många ansökningar om förhandsavgörande som gäller inkomstskatt. I minimiskattelagen är det ofta fråga om tolkning av den skattskyldiges egna bokföringslösningar, eventuellt på koncernnivå. Jämfört med inkomstbeskattningen är den som avgör ärendet därför särskilt beroende av de uppgifter som sökanden lämnar. Utskottet konstaterar vidare att det också ligger i sökandens intresse att lämna en tillräcklig utredning redan i samband med ansökan eftersom det påskyndar processen genom att behovet av att begära ytterligare information blir mindre. 

Bestämmelsen om kringgående av skatt

Regeringen föreslår att en bestämmelse om kringgående av skatt fogas till minimiskattelagen. En del sakkunniga har ansett den föreslagna bestämmelsen om kringgående av skatt motiverad, även om den också har kritiserats bland annat för att vara för omfattande och för att vara problematisk när det gäller den skattskyldiges utredningsskyldighet. Det har också påpekats att det eventuellt är problematiskt att minimiskattedirektivet inte innehåller någon bestämmelse om kringgående av skatt. Å andra sidan har den nationella regleringen ansetts vara viktig också för att bekämpningen av åtgärder som strider mot direktiven inte ska vara beroende av de allmänna europeiska rättsliga principerna och för att kravet i 81 § i grundlagen på att bestämmelser om skatt ska utfärdas genom lag ska uppfyllas.  

Enligt propositionen är syftet med den föreslagna bestämmelsen om kringgående av skatt att allmänt trygga genomförandet av minimibeskattningen och skattebasen för minimibeskattningen. Dessutom strävar man med bestämmelsen om kringgående av skatt i mån av möjlighet efter att svara på den reglering som i fortsättningen kommer från OECD och Inclusive Framework och som är av samma typ som bestämmelsen om kringgående av skatt. I Finland är skattelagarna i allmänhet förknippade med en allmän klausul om kringgående av skatt. En sådan klausul har saknats i minimiskattelagen, eftersom lagen inte tidigare har innehållit någon möjlighet att ansöka om förhandsavgörande. Då bedömdes det att bestämmelsen om kringgående av skatt i sig skulle vara en obalanserad lösning. I propositionen påpekas det vidare att det med tanke på rättssäkerheten och tydligheten i lagstiftningen är mer motiverat att det i minimiskattelagstiftningen ingår en separat bestämmelse om kringgående av skatt än att ärendet enbart stöder sig på EU-domstolens allmänna rättsprinciper. Med beaktande av det som sägs ovan och det faktum att det i lagen föreslås bestämmelser om möjligheten att ansöka om förhandsavgörande anser utskottet det motiverat att ta in en bestämmelse om kringgående av skatt i minimiskattelagen.  

Tillämpningstidpunkt

Sakkunniga har uttryckt oro i anslutning till beskattningens förutsägbarhet och påpekat att lagen ändras fortlöpande. Det har också ansetts problematiskt att arbetet inom OECD framhävs i lagstiftningsprocessen och att lagstiftningen är rätt svårbegriplig. Sakkunniga har också fäst uppmärksamhet vid den föreslagna retroaktiva tillämpningen och bland annat föreslagit att ändringarna ska tillämpas retroaktivt frivilligt.  

De lagändringar som föreslås i proposition RP 196/2025 rd ska första gången tillämpas på räkenskapsperioder som börjat den 1 januari 2024, med undantag av den föreslagna nya bestämmelsen om kringgående av skatt, som ska tillämpas på räkenskapsperioder som börjat den 1 januari 2027 och därefter. Lagen ska således tillämpas räkenskapsperioder som redan löpt ut. Deklarationer om tilläggsskatt ska lämnas första gången före utgången av juni 2026. Lagen skapar således inget behov av att ändra deklarationer eller redan fattade beskattningsbeslut.  

Utskottet har redan i samband med den föregående ändringen av minimiskattelagen bedömt den föreslagna tidpunkten för tillämpningen (FiUB 19/2024 rd). Utskottet påpekade då bland annat att minimiskattelagen är ett exceptionellt lagstiftningsprojekt och att det har varit fråga om att sätta i kraft komplicerade och krävande skatteregler i enlighet med direktivets snabba tidtabell. Bakgrunden till detta är det internationella projektet för att reformera företagsbeskattningen, varvid det är viktigt att staterna tillämpar bestämmelserna på ett enhetligt sätt. Bestämmelserna om minimiskatt gäller också endast stora koncerner med en omsättning på 750 miljoner euro som har förmåga att följa den internationella utvecklingen för minimiskattereglerna. Utskottet har då särskilt beaktat att det är fråga om en exceptionell genomförandefas av engångsnatur när det gäller den internationella skattelagstiftningen, och ansett att den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen är motiverad i detta läge. Utskottet konstaterar att dessa omständigheter i hög grad talar för det föreslagna ikraftträdandet i den aktuella propositionen.  

Såsom tidigare betonar utskottet dock allmänt taget i fråga om skattelagstiftningens retroaktiva karaktär att det är fråga om en principiell fråga som man bör ställa sig mycket restriktiv till. 

Safe harbour-regler om parallellsystem och substansbaserade skatteincitament

I den kompletterande propositionen föreslås det att minimiskattelagen kompletteras med bestämmelser om bland annat en safe harbour-regel om parallellsystem. Om safe harbour-regeln om parallellsystem tillämpas på koncernenheter inom en jurisdiktion är det inte möjligt att tillämpa regeln om inkomstinkludering eller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning. Jurisdiktioner som uppfyller villkoren listas på OECD:s webbplats i ett centraliserat system och vid tidpunkten för beredningen av propositionen finns Amerikas Förenta stater på ovan nämnda lista. Det kvalificerade parallellsystem som avses i förslaget måste uppfylla vissa villkor i fråga om inhemska och utländska skattesystem, men systemet måste inte helt överensstämma med minimiskatten enligt common approach.  

Enligt den kompletterande propositionen bedöms de safe harbour-regler som ingår i parallellmodellpaketet ha betydande konsekvenser för det globala minimiskattesystemets funktion. Eftersom Finland har en nationell tilläggsskatt inverkar tillämpningen av parallellmodellen enligt propositionen således i allmänhet inte direkt på beskattningen av intäkterna hos enheter belägna i Finland, utan konsekvenserna kan närmast vara indirekta.  

Safe harbour-regeln om substansbaserade skatteincitament gör det lättare att uppnå en effektiv skattenivå på 15 procent trots vissa skatteincitament. I den kompletterande propositionen framförs det att safe harbour-regeln om substansbaserade skatteincitament bedöms vara den av de föreslagna safe harbour-reglerna som har den mest betydande inverkan globalt på koncernernas totala skattesatser, även om exakta kalkyler inte har kunnat göras på OECD-nivå.  

Enligt propositionen har det i beredningen bedömts att de nya bestämmelserna kan vara tillämpliga exempelvis på skattetillgodohavandena för stora investeringar i ren omställning och det så kallade kombinerade FoU-avdraget som avses i lagen om tilläggsavdrag baserade på utgifter för forsknings- och utvecklingsverksamhet i beskattningen (1298/2022). I den kompletterande propositionen anses det dock sannolikt att den nya safe harbour-regeln inte avsevärt minskar inflödet av nationell tilläggsskatt i Finland jämfört med inflödet i det fall att det inte fanns någon safe harbour-regel.  

Vidare påpekas det i propositionen att de föreslagna ändringarna till alla delar handlar om frivilliga val för den skattskyldige, eftersom det är fråga om safe harbour-regler som ska tillämpas endast om koncernen väljer dem. Det föreslås att lagförslagen i den kompletterande propositionen ska träda i kraft så snart som möjligt och senast den 31 mars 2026 samt att ändringarna ska tillämpas på räkenskapsperioder som börjat den 1 januari 2026 och därefter.  

Det är fråga om safe harbour-regler som avses i artikel 32 i minimiskattedirektivet, varför det enligt den kompletterande propositionen inte finns något nationellt handlingsutrymme för genomförandet av bestämmelserna. Utskottet har därför inget att anmärka på dem. Utskottet hänvisar dock till inledningen till det paket som Inclusive Framework publicerade den 5 januari 2026, enligt vilket parallellmodellpaketet och minimiskatten i allmänhet kommer att bedömas i en senare process (s.k. stocktake) som bör slutföras 2029. Utskottet anser det vara viktigt att en sådan bedömning görs och att också riksdagen hålls informerad om resultaten av bedömningen.  

Avslutningsvis

På grund av sammanslagningen av de lagändringar som föreslås i propositionen och de lagändringar som föreslås i den kompletterande propositionen är det nödvändigt att samordna ikraftträdandebestämmelserna i lagförslagen. Utskottet föreslår en ändring i ikraftträdandebestämmelsen som efter ändringen får följande lydelse: 

Dessutom föreslår utskottet en teknisk korrigering i 9 kap. 1 § 1 mom. i form av en hänvisning till 10 kap. 5 §. I lagförslaget hänvisas det felaktigt endast till 5 §. I lagen har 9 kap. 5 § upphävts genom lag 19.12.2024/917, och då har den aktuella safe harbour-regeln överförts från 9 kap. till 10 kap.  

Utskottet tillstyrker lagförslagen med beaktande av de ovan nämnda ändringsförslagen som gäller ikraftträdandebestämmelsen och 9 kap. 1 § 1 mom.