Regeringen föreslår att lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter (430/2013, nedan finansieringslagen) och lagen om ortodoxa kyrkan (985/2006) ändras. Evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan finansierar sin verksamhet främst med intäkterna från kyrkoskatten. Dessutom får evangelisk-lutherska kyrkan statlig finansiering för sina samhällsuppgifter och ortodoxa kyrkan statsunderstöd för de skäliga kostnader som dess verksamhet orsakar. De föreslagna ändringarna gäller beloppen av den statliga finansiering och det statsunderstöd som beviljas.  

Bakgrunden till propositionen är regeringens beslut vid ramförhandlingarna våren 2024, som beräknas öka intäkterna från kyrkoskatten med cirka 46 miljoner euro per år från och med 2025. Den ökning av intäkterna från kyrkoskatten som besluten medför beror på att sättet att beräkna den beskattningsbara inkomsten har ändrats. Från ingången av 2025 minskades denna ökning av intäkterna från kyrkoskatten med sammanlagt 20 miljoner euro genom att beloppen av den statliga finansieringen av evangelisk-lutherska kyrkan och statsunderstödet till ortodoxa kyrkan ändrades.  

Regeringen kom vid ramförhandlingarna våren 2025 överens om nya åtgärder för att stabilisera de offentliga finanserna. Åtgärderna för att främja den ekonomiska tillväxten omfattade en årlig minskning av den evangelisk-lutherska kyrkans statliga finansiering med 9,8 miljoner euro 2026 och 2027 och en minskning av statsunderstödet till ortodoxa kyrkan med 200 000 euro. Minskningarna föreslås genomföras genom denna proposition.  

Enligt 1 § i finansieringslagen beviljar undervisnings- och kulturministeriet årligen evangelisk-lutherska kyrkan finansiering för kyrkans lagstadgade uppgifter i anslutning till begravningsväsendet, folkbokföringen och bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre. Enligt propositionen täckte den statliga finansiering som 2024 betalades för dessa lagstadgade samhällsuppgifter inom den evangelisk-lutherska kyrkan cirka 75 procent av de nämnda kostnaderna. Vid förvaltningsutskottets sakkunnigutfrågning påpekade sakkunniga att propositionen avsevärt avviker från den nivå på 80 procent som fastställdes när lagen stiftades och att bedömningen av finansieringens skälighet då gällde de totala kostnaderna för uppgifterna och inte nettokostnaderna.  

Förvaltningsutskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att vid beredningen av finansieringslagen ansågs en skälig finansieringsnivå 2016 vara 80 procent av kostnaderna för samhällsuppgifter (RP 250/2014 rd). I 2014 års proposition konstateras det inte att den statliga finansieringen även i fortsättningen årligen ska täcka 80 procent av kostnaderna. Däremot är utvecklingen av finansieringen bunden till förändringarna i konsumentprisindexet. Utskottet konstaterar dessutom att enligt allmän praxis avses med totalkostnader i samband med statens finansieringsbeslut och kostnadsberäkning uttryckligen nettokostnader. 

Vid utskottets utfrågning har det framförts att en ökning av intäkterna från kyrkoskatten inte kan motivera en minskning av den statliga finansiering som är avsedd för kyrkans samhällsuppgifter, eftersom intäkterna från kyrkoskatten och den statliga finansieringen har olika finansieringsobjekt. Förvaltningsutskottet konstaterar att det inte finns något lagstiftningsmässigt hinder för att använda intäkterna från kyrkoskatten för att täcka kostnaderna för kyrkans samhällsuppgifter. Enligt 6 kap. 2 § 1 mom. i kyrkolagen (652/2023) ska församlingsmedlemmarna delta i finansieringen av församlingens, den kyrkliga samfällighetens och kyrkans uppgifter genom att betala kyrkoskatt. Bestämmelser om sådana uppgifter finns inte bara i kyrkolagen utan också till exempel i 3 § i begravningslagen (457/2003), där det fastställs att församlingarna eller de kyrkliga samfälligheterna inom evangelisk-lutherska kyrkan ska hålla allmänna begravningsplatser.  

I yttrandena lyftes det fram att församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas situationer avviker från varandra i fråga om hur stor del av dem som bor inom församlingens eller den kyrkliga samfällighetens område som är medlemmar av kyrkan och hur stor dödligheten i området är, vilket utskottet anser vara klart. Enligt 5 kap. 2 § 2 mom. 7 b punkten i kyrkolagen ska dock kyrkomötet fördela den statliga finansieringen mellan församlingar, kyrkliga samfälligheter och kyrkostyrelsen. Enligt uppgifter till utskottet har kyrkomötet beslutat om ändring av grunderna för fördelningen från och med 2027 för att finansieringen bättre ska beakta de kostnadsbelastningar som skötseln av kyrkans samhällsuppgifter medför för församlingsekonomierna.  

Förvaltningsutskottet anser att begravningsväsendet och uppgiften att begrava avlidna är församlingarnas samhällsuppgift och anser det vara viktigt att begravningsverksamheten tryggas i alla säkerhetslägen. Det är dock inte möjligt att på förhand anvisa finansiering för alla möjliga situationer. Utskottet konstaterar att undantagssituationernas karaktär förutsätter flexibilitet och förmåga att allokera resurser på det sätt som situationen kräver. Därför anser utskottet att 25 § i begravningslagen är viktig. Där fastställs att vid gravsättning av personer som dött i krig, naturkatastrofer, storolyckor, svåra epidemier eller under andra motsvarande förhållanden kan avvikelser göras från bestämmelserna i begravningslagen, om förhållandena nödvändigtvis kräver det. 

Förvaltningsutskottet vill i detta sammanhang också betona kyrkans starka roll som en del av samhället. Utskottet anser att det är viktigt att kyrkan erbjuder stöd och hjälp i olika situationer, såsom diakoniarbete, hemvårdshjälp och annat stöd. Förvaltningsutskottet konstaterar också att säkerhetsstrategin för samhället anger att en av samhällets styrkor är den mentala kriståligheten, som upprätthålls i krissituationer genom att stödja sig på strukturer som skapats under normala förhållanden. Utskottet anser att kyrkans särskilda roll är viktig i krissituationer och störningssituationer i samhället. 

Av propositionen framgår att regeringen gör en utredning om förhållandet mellan den statliga finansieringen och kostnaderna för den evangelisk-lutherska kyrkans samhällsuppgifter samt om förhållandet mellan det statsunderstöd som beviljas ortodoxa kyrkan och kostnaderna för ortodoxa kyrkans verksamhet. Utskottet anser att utredningen är viktig och konstaterar att det samtidigt är motiverat att granska möjligheten att beakta medlemskap i kyrkan när avgifterna för begravningsverksamheten bestäms samt i mån av möjlighet andra balanserande åtgärder i anslutning till begravningsverksamheten. Utskottet betonar också kyrkans roll i att utveckla sin egen verksamhet. 

Sammantaget tillstyrker utskottet lagförslaget utan ändringar.