Allmänt

Det föreslås att lagen om fonderna inom området för inrikes frågor (1125/2021, nedan fondlagen) under programperioden 2021—2027 ändras så att understödsärenden som hänför sig till fonderna kan skötas via ett elektroniskt informationssystem. Enligt den gällande fondlagen är det möjligt att ansöka om understöd endast på en blankett som godkänts av den förvaltande myndigheten. 

I den så kallade allmänna förordningen om Europeiska unionens fonder inom området för inrikes frågorEuropaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik. (nedan den allmänna förordningen) föreskrivs det om de allmänna principerna för förvaltningen av fonderna inom området för inrikes frågor. Den allmänna förordningen förutsätter att ett elektroniskt system för datautbyte används mellan understödstagarna och de myndigheter som ansvarar för förvaltningen av fonderna senast från och med den 1 januari 2023. 

Syftet med införandet av informationssystemet är att underlätta ansökan om understöd ur EU:s fonder inom området för inrikes frågor, behandlingen av ansökningar, förvaltningen och rapporteringen av projekt och åtgärder samt behandlingen av rapporter. Dessutom underlättar det nya informationssystemet skötseln av ärenden hos förvaltningsmyndigheten genom att möjliggöra bland annat interaktiva och i systemet förhandsifyllda blanketter, automatiska beräkningsfunktioner samt olika automatiska inbäddade kontrollfunktioner som minskar behovet av att upprepa utbytet av handlingar och uppgifter i så stor utsträckning som möjligt. Genom lagförslaget bereder man sig också på att uppgifter kan överföras med hjälp av ett tekniskt gränssnitt. 

De föreslagna lagändringarna gäller i huvudsak den förvaltande myndighet som svarar för genomförandet, förvaltningen och utvärderingen av programmen för EU:s fonder inom området för inrikes frågor, den revisionsmyndighet som utför granskningar samt aktörer som ansöker om understöd. 

Informationssystemet har inga sådana konsekvenser för myndigheternas uppgifter, verksamhetsprocesser eller uppgifter eller tjänster i informationsresurserna som avses i 2 kap. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019, nedan informationshanteringslagen). Ändringen gäller inte heller myndigheternas gemensamma tjänster eller ansvar för informationshanteringen. Inrikesministeriet är personuppgiftsansvarig för informationssystemet och ansvarar för det i enlighet med informationshanteringslagen. Arkiveringen sker också i fortsättningen i statsrådets gemensamma ärendehanteringssystem. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och smärre ändringsförslag. 

Rätt att få och lämna ut information

I 25 § i fondlagen föreskrivs det om rätten att få och lämna ut information. Det föreslås att det till paragrafen fogas nya 3 och 4 mom. där det föreskrivs om rätten för den förvaltande myndigheten att lämna ut information till revisionsmyndigheten och aktörer som utvärderar program. Polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet har fäst uppmärksamhet vid behandlingen, förvaringen och utlämnandet av sekretessbelagda uppgifter i samband med säkerhetsmyndigheternas projekt som gäller utrustning och informationssystem och vid beaktandet av säkerhetsmyndigheternas behov av informationssäkerhet och sekretess i detta sammanhang. Det har förekommit oklarhet särskilt i fråga om utlämnande av information till dem som utvärderar programmet. 

Utskottet konstaterar att ett motsvarande utvärderingsförfarande redan har tillämpats under programperioden 2014—2020. Det är således inte fråga om ett nytt förfarande i EU:s fonder inom området för inrikes frågor. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter har dock tidigare inte funnits i lag. Rätten att få information för dem som utvärderar programmet grundar sig på artikel 44 i den allmänna förordningen. Där föreskrivs det att den förvaltande myndigheten ska utvärdera programmen mot ett eller flera av följande kriterier: ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, samstämmighet och mervärde för unionen. Syftet med utvärderingen är att förbättra kvaliteten när det gäller utformning och genomförande av program. Enligt den allmänna förordningen och fondlagen är den förvaltande myndigheten ansvarig för utvärderingarna. I artikel 44.3 i den allmänna förordningen föreskrivs det att utvärderingarna ska utföras av interna eller externa experter som är funktionellt oberoende. Den förvaltande myndigheten ska säkerställa att den som utför utvärderingen har rätt till den information som behövs för att utföra utvärderingen. Enligt den allmänna förordningen ska den förvaltande myndigheten säkerställa att nödvändiga förfaranden har inrättats för att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärderingarna. Den föreslagna ändringen behövs för att förvaltningsmyndigheten i egenskap av personuppgiftsansvarig ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt lag. 

Utskottet konstaterar att den information som lämnas till utvärderarna är information som uttryckligen hjälper dem utvärdera genomförandet av programmen. Det är fråga om utvärdering av genomförandet på programnivå och inte om utvärdering av enskilda projekt eller upphandling inom dem. Utvärderingarna kan också omfatta bedömning av programmens delaktighet, icke-diskriminering och synlighet. Enligt utredning har programutvärderarnas tillgång till information begränsats till uppgifter som är nödvändiga för utvärderingsuppdraget, eftersom det är svårt att på förhand i lagstiftningen precisera de rättigheter att få information som föreskrivs för sådana ändamål. Utvärderarna bedömer bland annat informationssystemets funktion, genomförandet av indikatorerna och måluppställningen för de finansierade projekten i förhållande till programmens mål. Utvärderarna intervjuar ofta också finansieringsmottagarna. Den förvaltande myndigheten svarar för det informationsinnehåll som ska lämnas till utvärderarna, och dessa har i princip inget behov av att få sekretessbelagd information. Utvärderarna har inte fri åtkomst till informationssystemet, utan den förvaltande myndigheten ska sammanställa det material som de behöver för bedömningen. Uppdraget förutsätter inte att sekretessbelagda uppgifter som lagrats utanför informationssystemet lämnas ut till utvärderaren. Om det undantagsvis är nödvändigt att lämna ut information i säkerhetsklass IV ur informationssystemet till utvärderaren, ska den förvaltande myndigheten alltid gå igenom det material som lämnas ut med understödstagaren för att säkerställa att man inte lämnar ut information som inte får lämnas ut. Enligt erhållen utredning görs säkerhetsutredningar om utvärderarna och det ingås sekretessavtal med dem. Den förvaltande myndigheten har tjänsteansvar för de uppgifter som lämnas ut. Utvärderingen är till sin karaktär inte en myndighetsuppgift och den som utför den behöver inte handla under tjänsteansvar. Utvärderingar görs också i fråga om regional- och strukturpolitiska fonder, och utvärderarna arbetar inte under tjänsteansvar heller i dessa uppgifter (lag 757/2021). 

Säkerhetsmyndigheterna har också fäst uppmärksamhet vid de integrationsförbindelser och andra tjänster som ska byggas upp utifrån informationssystemet. I fråga om dem bör man beakta att det ur det inte går att få mer information än vad som hittills har kunnat läsas i offentliga källor, bland annat på webbplatsen för EU:s fonder inom området för inrikes frågor. Utskottet anser det viktigt att säkerställa att de nationella systemen i fråga om EU-understöd inte kommer att förutsätta sådana närmare uppgifter som EU-rättsakterna förutsätter. Enligt uppgift är avsikten att bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas till statsrådets gemensamma informationsresurs utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Enligt propositionsmotiven (s. 7 och 23) kan personuppgifter vara bland annat understödssökandens och understödstagarens verkliga huvudmäns namn och födelsetid samt eventuellt personbeteckning, om identifieringen av personen kräver det. Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att skyldigheten att lämna uppgifter om finansieringstagarens verkliga huvudmän inte gäller myndighetsaktörer, eftersom de inte har några verkliga huvudmän. I fråga om andra understödstagare förpliktar den allmänna förordningen den förvaltande myndigheten att utreda understödstagarens verkliga huvudmän och förmånstagare. Enligt erhållen utredning samlas personbeteckningar inte automatiskt in för alla, utan endast i situationer där identifieringen av en person kräver det. 

Den allmänna förordningen förutsätter i fråga om upphandlingar som överstiger EU:s tröskelvärden information om huruvida understödstagarna eller andra sammanslutningar som ansvarar för genomförandet av en åtgärd anlitar uppdragstagare i enlighet med unionens regler om offentlig upphandling. Om uppdragstagare anlitas ska vissa uppgifter om uppdragstagarnas verkliga huvudmän och förmånstagare lämnas till den förvaltande myndigheten. Dessutom behövs vissa uppgifter om de avtal som ingåtts. Den allmänna förordningen förutsätter dessutom vid upphandling som överstiger EU:s tröskelvärde information om huruvida uppdragstagaren anlitar underleverantörer. Det är fråga om underleverantörer som uppdragstagaren räknar upp i upphandlingsdokumenten. Uppgifter om underleverantörer (namn och FO-nummer) behövs för de underleverantörer vars totala värde av avtalen överstiger 50 000 euro. Syftet med lämnandet av information är att övervaka användningen av EU-medel och förhindra missbruk av medel. Utskottet konstaterar att informationskraven i den allmänna förordningen kan vara utmanande i fråga om upphandlingar som redan tidigare har konkurrensutsatts och i fråga om underleverantörer. Därför kan den som ansöker om understöd bli tvungen att från fall till fall överväga om projektet är sådant att det är ändamålsenligt att ansöka om EU-understöd för det. 

Utskottet konstaterar att fonderna inom området för inrikes frågor har varit och kommer också framöver att vara en betydande finansieringskälla för projekt som genomförs av aktörer inom den inre säkerheten. Finlands andel av fonderna är cirka 183 miljoner euro per år under programperioden 2021—2027. Fondernas medel används också av andra än myndigheter. Utöver medlen från fonderna inom området för inrikes frågor är det fortfarande nödvändigt att reservera nationella medel för att trygga myndigheternas uppgifter.