Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Genom den föreslagna lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU (nedan tolkningsdirektivet) om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden till den del det gäller upprättande av ett register över sådana självständiga tolkar med lämpliga kvalifikationer som avses i direktivet. Syftet med registret över rättstolkar är att främja tillgången till tolkar som tillhandahåller tolkning av tillräckligt hög kvalitet i rättsliga ärenden. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande synpunkter och ändringsförslag.
Tillgången till tolkar.
Enligt 5 § 1 mom. 2 punkten underpunkt a i lagförslaget ska en tolk med avlagd specialyrkesexamen för rättstolk som följer en examensstruktur som föreskrivits med stöd av lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning införas i registret. Enligt underpunkt b ska också en tolk som har avlagt en högskoleexamen lämpad för tolkuppdrag och genomfört studier i rättstolkning som omfattar eller motsvarar minst 35 studiepoäng införas i registret.
Det första året kommer uppskattningsvis 15—30 tolkar att införas i registret över rättstolkar. Efter det första året uppskattas antalet ansökningar vara cirka 40—60 per år. Flest tolkar kommer att införas i registret i de vanligaste tolkade språken, såsom engelska, estniska, ryska och arabiska. Regeringens uppskattning baserar sig på uppgifterna om ordnandet av specialyrkesexamen för rättstolk samt på de examina och studier i tolkning och översättning som avläggs vid högskolor.
Vid sakkunnigutfrågningen föreslogs det att även rättstolkskompetens som visats på något annat sätt ska uppfylla villkoret för registrering, åtminstone som en tillfällig lösning för att nå målen i direktivet.
Utskottet betonar att förutsättningarna för registrering i lagförslaget grundar sig på avlagda studier och examina. En annorlunda bedömning av kompetensen kunde orsaka bedömningsproblem som äventyrar de sökandes jämlikhet. Utskottet betonar att specialyrkesexamen för rättstolk är en fristående examen som är oberoende av hur yrkesskickligheten förvärvats och som vid behov också kan avläggas utan utbildning som förbereder för examen, om personen har förvärvat tillräcklig kompetens på något annat sätt. Utskottet framhåller också att tolkens yrkesskicklighet är av väsentlig betydelse för att myndighetskontakterna ska kunna skötas smidigt utan att glömma rättssäkerhetssynpunkterna och för att säkerställa individens rättssäkerhet vid rättegång och andra myndighetskontakter.
Varken domstolar eller andra myndigheter åläggs i propositionen någon skyldighet att anlita tolkar som registrerats i registret över rättstolkar. Om så vore fallet, kunde det i praktiken leda till att behörig tolkning inte kan ordnas när det inte finns någon registrerad tolk i det språk som behövs i ett aktuellt ärende. Om myndigheterna skulle åläggas att i första hand anlita en registrerad tolk skulle man tvingas ändra författningarna om respektive myndighets verksamhet. Myndigheternas arbete och möjligheten att få tag på en tolk kunde försvåras. I synnerhet i brottmål kan en tolk behövas med mycket kort varsel. Det kan uppstå fördröjningar, om myndigheterna vore tvungna att först klarlägga om det finns någon tolk i registret över rättstolkar i det språk som behövs och om tolken i fråga är tillgänglig för uppdraget.
Utskottet anser att det är klart att registret över rättstolkar inte genast kommer att underlätta möjligheterna att ordna tolkning i rättsliga ärenden i någon betydande utsträckning. För att registret ska vara ändamålsenligt är det ytterst viktigt att man främjar registreringen av kompetenta tolkar genom att ordna behövlig utbildning och tillräckligt många examenstillfällen. Till exempel har det inte ordnats utbildning för översättare i finlandssvenskt teckenspråk på tio år. En sådan utbildning är nödvändig för att man i framtiden också ska kunna trygga tillgången på rättstolkning på finlandssvenskt teckenspråk.
När registret över rättstolkar har blivit etablerat och antalet registrerade tolkar ökar kan man bedöma frågan om skyldighet att anlita registrerade tolkar på nytt.
Ansökningsavgiftens storlek.
Meningen är att kostnaderna för att föra registret över rättstolkar ska täckas med ansökningsavgifterna för registreringen. Bestämmelser om avgiften föreslås i lagens 10 §. Vid sakkunnigutfrågningen sades det att kostnaderna för att utveckla och föra registret kommer att vara större än vad som anges i propositionen och att ansökningsavgiften därför med stöd av 6 § 3 mom. i lagen om grunderna för avgifter till staten bör fastställas till ett belopp som är lägre än självkostnadsvärdet. Utifrån de kostnader som uppskattas i propositionen kommer avgiften för ansökan om och förnyelse av en registrering att vara 500 euro.
Utskottet hänvisar till det som sägs ovan om behovet av att främja registreringen av kompetenta tolkar. Det är viktigt att storleken på ansökningsavgiften inte blir en alltför hög tröskel för registrering till exempel för kompetenta tolkar som får endast en obetydlig del av sina inkomster från rättstolkning. Det är viktigt att man när registret över rättstolkar har etablerats bedömer storleken på ansökningsavgiften i relation till de verkliga kostnaderna för registret och också bedömer om det finns behov av och möjligheter att fastställa avgiften till ett lägre belopp än självkostnadsvärdet.