Propositionen gäller ändringar av lagen om Finlands deltagande i verksamheten för Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (1232/2019, nedan Eurojustlagen). Lagen innehåller nationella bestämmelser som kompletterar Eurojustförordningen, dvs. förordning (EU) 2018/1727 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete. Förordningen är direkt tillämplig rätt. Den gällande nationella lag som kompletterar förordningen innehåller bestämmelser om bland annat den nationella medlemmen och dennes behörighet, de nationella kontaktpersonerna och den nationella samordningen och samarbetet i Eurojustärenden samt om den nationella medlemmens rätt att få uppgifter och behandla personuppgifter. 

Bakgrunden till den aktuella propositionen är att bestämmelserna om informationsutbyte i Eurojustförordningen och i rådets beslut 2005/671/RIF om utbyte av information om terroristbrott ändrades 2023 genom förordning (EU) 2023/2131 så att medlemsstaternas rättsliga skyldighet att utbyta information om terroristbrott med Eurojust förtydligades för att effektivisera informationsutbytet. Samtidigt överfördes bestämmelserna om informationsutbyte inom Eurojust gällande terroristbrott från rådets beslut till Eurojustförordningen. I förordningen gjordes dessutom de ändringar som Eurojusts nya ärendehanteringssystem förutsätter. Enligt propositionen ska de bestämmelser i den nationella lagen som kompletterar förordningen ändras till motsvarande delar. De föreslagna ändringarna gäller 6 och 8 § i Eurojustlagen och förtydligar framför allt den rättsliga situationen. 

Genom direktiv (EU) 2023/2123, som antogs samtidigt med ändringen av Eurojustförordningen, uppdaterades bestämmelserna om skydd av personuppgifter i rådets beslut. Till följd av ändringen av Eurojustförordningen ska rådets beslut i fortsättningen tillämpas på informationsutbyte om terrorismärenden endast med Europol. Enligt propositionen förutsätter genomförandet av direktivet inga ändringar i lagstiftningen. 

I propositionen föreslås det dessutom att bestämmelsen i Eurojustlagen om mandatperioden för en assistent till den nationella medlemmen ändras så att den är högst fem år och att den kan förnyas (5 §). Enligt den gällande lagen är assistentens mandatperiod fem år och också den kan förnyas. Eurojustförordningen innehåller inga bestämmelser om assistentens mandatperiod utan bestämmelsen är en nationell lösning. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Lagutskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.