Allmänt

Regeringen föreslår att Domstolsverket inrättas. Meningen är att det nya verket ska sköta uppgifter som hör till domstolarnas centralförvaltning. Uppgifterna sköts i dag av justitieministeriet, som lyder under statsrådet. En motsvarande centralförvaltningsenhet som är fristående från ministeriet har funnits i Sverige sedan 1975, i Danmark sedan 1999 och i Norge sedan 2002. 

Också i Finland har man länge diskuterat inrättandet av ett separat centralförvaltningsverk som inte hör till ministeriet. Lagutskottet tillstyrker inrättandet av det nya verket och anser att reformen är viktig och behövs också i Finland. Inrättandet av verket är av stor principiell betydelse, eftersom det nuvarande systemet där det politiskt styrda justitieministeriet sköter domstolarnas centralförvaltning inte kan anses problemfritt med avseende på domstolarnas konstitutionella särställning och oberoende. Det nya självständiga Domstolsverket som placeras mellan justitieministeriet och domstolarna stärker domstolarnas strukturella oberoende och ökar förtroendet för deras verksamhet. Likaså stöder den nationella och internationella utvecklingen samt internationella rekommendationer inrättandet av verket. Överföringen av centralförvaltningsuppgifter från ministeriet är också i linje med de allmänna principerna för utvecklingen av statens centralförvaltning. Inom justitieministeriets förvaltningsområde har uppgifter redan tidigare överförts inom verkställigheten av straff, åklagarväsendet och utsökningsväsendet. Dessutom kan det självständiga Domstolsverket bedömas ha bättre förutsättningar än justitieministeriet att utveckla domstolarnas verksamhet och på så sätt främja rättssäkerheten. 

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och är lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med anmärkningarna och ändringsförslagen nedan. 

Domstolsverkets självständighet och domstolarnas oberoende

Domstolsverket är ett ämbetsverk som hör till statens centralförvaltning, men domstolarnas särställning ska beaktas i dess ställning och uppgifter. Lagutskottet anser att domstolarnas särställning har beaktats på behörigt sätt i beredningen av propositionen. Det finns bland annat uttryckliga bestämmelser om att Domstolsverket i sin verksamhet ska beakta domstolarnas oberoende samt de högsta domstolarnas uppgifter och ställning enligt grundlagen (19 a kap. 3 § 1 mom. i lagförslag 1) och om att Domstolsverkets uppgifter inte begränsar domstolarnas behörighet enligt lag (19 a kap. 3 § 2 mom. i lagförslag 1). Domstolarnas särställning har beaktats också i övrigt, bland annat i de bestämmelser om verkets ledning som behandlas närmare nedan. 

Å andra sidan sägs det i den grundläggande bestämmelsen om Domstolsverket att verket finns inom justitieministeriets förvaltningsområde (19 a kap. 1 § i lagförslag 1). Enligt grundlagsutskottet innebär formuleringen att verket till sin ställning jämställs med de övriga ämbetsverken och inrättningarna inom statsförvaltningen (GrUU 49/2018 rd, s. 4), vilket betyder att normal styrning och övervakning inom statens centralförvaltning iakttas. Syftet med propositionen är dock att verket ska vara operativt självständigt (RP, s. 1, 29 och 41). Domstolsverket ska i funktionellt hänseende vara så självständigt och oberoende som möjligt i förhållande till justitieministeriet. Eftersom en sedvanlig administrativ ställning inte garanterar ett sådant oberoende för Domstolsverket som kan krävas av domstolsadministrationen på grund av dess särdrag, föreslår lagutskottet med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande att Domstolsverkets oberoende ska betonas och förtydligas i bestämmelserna på det sätt som anges i detaljmotiveringen nedan. 

Domstolsverkets uppgifter

Efter inrättandet av Domstolsverket blir det möjligt att överföra domstolarnas centralförvaltningsuppgifter, vilka för närvarande sköts vid justitieministeriet, till verket. Enligt de föreslagna bestämmelserna ska Domstolsverket sörja för domstolsväsendets verksamhetsförutsättningar och för utvecklande, planering och stödjande av domstolarnas verksamhet (19 a kap. 1 § i lagförslag 1). Verket ska bland annat svara för domstolarnas resultatstyrning och sköta domstolarnas lokalhantering, förvaltningen och utvecklandet av domstolarnas informationssystem samt i samarbete med domarutbildningsnämnden se till att det ordnas utbildning för domarna och domstolarnas övriga personal (19 a kap. 2 § i lagförslag 1). På justitieministeriets ansvar kvarstår efter inrättandet av Domstolsverket särskilt uppgifter på statsrådsnivå, bland annat den strategiska och ekonomiska styrningen av domstolsväsendet, lagberedningen samt budget- och ramberedningen för domstolarna. 

Enligt propositionen har utgångspunkten för inrättandet av Domstolsverket varit att alla uppgifter som det är möjligt, klokt och ändamålsenligt att sköta på en lägre nivå än vid ministeriet överförs till Domstolsverket (RP, s. 26). I detta nu föreslås det dock att justitieministeriet fortfarande ska vara behörigt i fråga om domstolarnas tjänstekollektivavtal och tjänsteregleringar. I propositionen motiveras detta med att förhandlingsrätten när det gäller förvaltningsområdets tjänstekollektivavtal eller tjänsteregleringsrätten i allmänhet inte har överförts till nya ämbetsverk genast (s. 27). Detta var fallet när Riksåklagarämbetet och Riksfogdeämbetet inrättades. Enligt propositionen är det med beaktande av Domstolsverkets omfattande uppgifter dessutom motiverat att under de första verksamhetsåren låta verket fokusera på att genomföra de uppgifter som är mest centrala. 

Med beaktande av utgångspunkten för och syftena med inrättandet av Domstolsverket anser lagutskottet dock att det inte är motiverat att justitieministeriet ska behålla behörigheten i fråga om domstolarnas tjänstekollektivavtal och inrättandet, indragningen och överföringen av tjänster inom domstolsväsendet. Behörigheten är central med tanke på Domstolsverkets grundläggande uppgifter, exempelvis utvecklandet av verksamheten och effektiviteten samt resursfördelningen. Om behörigheten blir kvar hos justitieministeriet försvagas Domstolsverkets möjligheter att sörja för domstolarnas verksamhetsförutsättningar. Inte heller domstolarnas oberoende stärks. Också grundlagsutskottet ansåg i sitt utlåtande om propositionen att det att behörigheten blir kvar vid justitieministeriet inte är helt oproblematiskt med tanke på det viktigaste målet med inrättandet av Domstolsverket (GrUU 49/2018 rd, s. 4). En sådan splittring av behörigheten kan också anses oändamålsenlig. 

Med stöd av det som sägs ovan är det enligt lagutskottet motiverat att behörigheten i samband med inrättande, indragning och överföring av tjänster och domstolarnas tjänstekollektivavtal ska finnas hos Domstolsverket. Det är befogat att föreskriva om saken redan i det här sammanhanget, på det sätt som anges närmare nedan, och inte skjuta upp beslutet om överföringen av behörigheten och genomförandet av det på framtiden. Genom övergångsbestämmelser kan man se till att överföringen sker kontrollerat och på ett sådant sätt att verket kan rekrytera behövlig kompetens. Med beaktande av detta anser lagutskottet att ett år från det att Domstolsverket inrättats är en tillräckligt lång övergångstid. Om Domstolsverket inrättas den 1 januari 2020, ska verket vara behörigt från och med den 1 januari 2021. 

Regeringen säger i propositionen att det när Domstolsverket inrättas blir möjligt att överföra administrativa uppgifter från domstolarnas till verket (s. 32—33). För att arbetet ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt kan det i framtiden vara rationellt att överföra överlappande administrativa uppgifter och eventuellt olika slags stödtjänster till verket. Men frågan måste övervägas noga, eftersom domstolarnas och rättskipningens självständighet och oberoende kräver att domstolarna också har egen förvaltningspersonal. 

Domstolsverkets direktion

Enligt de föreslagna bestämmelserna utövas Domstolsverkets högsta beslutanderätt av en direktion och inte av verkets chef. Direktionen tillsätts för fem år i sänder. I direktionens sammansättning ingår sammanlagt åtta ledamöter, av vilka sex är domare som företräder olika domstolslinjer och rättsinstanser. I direktionen ingår dessutom en ledamot som företräder domstolarnas övriga anställda och en ledamot som har sakkunskap i synnerhet i ledning av den offentliga förvaltningen. 

Trots att det föreslagna ledningssystemet är exceptionellt inom statens centralförvaltning, anser lagutskottet att det på grund av domstolarnas konstitutionella särställning och oberoende är motiverat och korrekt inom domstolsförvaltningen att direktionen har en stark ställning vid beslutsfattandet och att den har domarmajoritet. Lösningen står också i samklang med internationella rekommendationer. Antalet ledamöter i direktionen är rätt stort, men detta är oundvikligt i det finländska domstolssystemet eftersom det med tanke på Domstolsverkets verksamhet och uppgifter är viktigt att direktionen har en bred och jämlik sakkunskap om de olika domstolarnas arbete och verksamhet samt om domstolslinjerna och rättsinstanserna. Det är också motiverat att det utöver domare även ingår företrädare för domstolarnas övriga anställda i direktionen. Dessutom förutsätter internationella rekommendationer att det organ som utövar den högsta beslutanderätten ska ha åtminstone en ledamot som inte hör till domstolsväsendet. Detta gör sammansättningen mångsidigare och främjar tilltron till dess verksamhet. Med beaktande av dessa omständigheter tillstyrker lagutskottet också att en ledamot med sakkunskap i ledning av den offentliga förvaltningen ska ingå i direktionen. 

I det här sammanhanget övervägde lagutskottet också frågan om huruvida en advokat borde ingå i Domstolsverkets direktion. Något sådant förslag ingår inte i propositionen (RP, s. 24—25), men förslaget väcktes av den kommission som behandlade inrättandet av Domstolsverket (Justitieministeriet. Betänkanden och utlåtanden 23/2017). Enligt lagutskottet kan det anföras starka grunder för att en advokat ska ingå i verkets direktion. En sak som talar för detta är att advokaterna genom sitt arbete har en mycket god kännedom om domstolarnas verksamhet. De företräder också ett stort antal personer som i olika roller kommer i kontakt med domstolarna. Advokaterna skulle således bidra till ett betydelsefullt kundperspektiv i direktionen och öka mångsidigheten. Advokaterna är företrädda också i direktionerna för de övriga nordiska ländernas domstolsverk. 

Med avseende på Domstolsverkets eller dess direktions uppgifter är det dock inte absolut nödvändigt att advokaterna är företrädda i direktionen. Domstolarna har också andra viktiga intressentgrupper, såsom åklagare och offentliga rättsbiträden. Den föreslagna sammansättningen med en ledamot som inte hör till domstolsväsendet uppfyller dessutom de internationella rekommendationerna. 

Efter en samlad bedömning har lagutskottet beslutat ställa sig bakom förslaget i propositionen. De är dock viktigt att Domstolsverket och direktionen samarbetar med olika intressentgrupper och beaktar deras synpunkter på hur verket och domstolsväsendet kunde utvecklas. Det är också skäl att följa hur sammansättningen enligt propositionen fungerar. 

Enligt de föreslagna bestämmelserna ska kandidaterna till domarledamöter i direktionen nomineras av domstolarnas chefsdomare, med undantag av de högsta domstolarna. Kandidaterna till de ledamöter som ska företräda de övriga anställda nomineras av chefsdomarna. Urvalsfasen är mångfasetterad och kräver omfattande konsultationer. Utskottet anser dock att förslaget är godtagbart med beaktande av att utnämningsbehörigheten inte heller på ett naturligt sätt hör till de högsta domstolarna eller domarförslagsnämnden. Det är inte heller motiverat eller lämpligt att kandidaterna väljs genom val när man beaktar att ledamöterna i Domstolsverkets direktion inte har i uppgift att driva den domstols, domstolslinjes, rättsinstans eller personalgrupps sak som de företräder utan ska ta tillvara hela domstolsväsendets intresse. 

Domstolsverkets överdirektör

Domstolsverket har en överdirektör som svarar för den dagliga ledningen av verket. Överdirektören utnämns för en viss tid av fem år. Överdirektören är en sådan chef för ett ämbetsverk som avses i 26 § 1 mom. 4 punkten i statstjänstemannalagen (750/1991), men på grund av domstolarnas oberoende avviker överdirektörens ställning från ställningen för cheferna för statens övriga ämbetsverk. Detta framgår av att den högsta beslutanderätten i Domstolsverket utövas av direktionen, som har domarmajoritet, i stället för av överdirektören. Överdirektören utnämns också av direktionen för verket och inte av statsrådet. 

Domstolslagen föreslås få en särskild bestämmelse om behörighetsvillkor för överdirektören enligt vilken behörighetsvillkor utöver vad som föreskrivs i 8 § 2 mom. i statstjänstemannalagen är högre högskoleexamen i juridik (19 a kap. 12 § i lagförslag 1). De föreslagna bestämmelserna betyder att behörighetsvillkoren för överdirektören i fråga om examenskravet avviker från 8 § 2 mom. i statstjänstemannalagen, som kräver högre högskoleexamen. I övrigt följer behörighetsvillkoren för överdirektören av den ovannämnda bestämmelsen i statstjänstemannalagen. Dessa är sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter samt i praktiken visad ledarförmåga och erfarenhet av ledarskap. I propositionen motiveras den särskilda bestämmelsen om examenskravet för överdirektören med att Domstolsverkets uppgifter förutsätter att överdirektören har god kännedom och goda kunskaper om Finlands rättssystem och en förmåga att förstå och behärska krävande och omfattande juridiska frågor (s. 28). Det sägs vidare i propositionen att en högre högskoleexamen i juridik förutsätts också av de övriga cheferna för justitieministeriets centralförvaltningsmyndigheter. 

Enligt lagutskottet kräver Domstolsverkets ställning och uppgifter att det finns sakkunskap om domstolsväsendets och domstolarnas verksamhet i verkets ledning. För att säkerställa detta är det motiverat och behövligt att i enlighet med de föreslagna bestämmelserna förutsätta att verkets högsta beslutande organ, direktionen, har domarmajoritet och att den företräder de olika domstolarna. Med beaktande av direktionens ställning, sammansättning och uppgifter anser lagutskottet dock inte att man behöver förutsätta att verkets överdirektör har högre högskoleexamen i juridik. Uppgiften som Domstolsverkets överdirektör är en renodlad förvaltningsuppgift. Också någon annan högre högskoleexamen kan därför ge den grund som behövs för att sköta uppgiften med framgång. Enligt förarbetena till statstjänstemannalagen ska det endast undantagsvis föreskrivas om examenskrav som avviker från kravet i 8 § 2 mom. i statstjänstemannalagen (RP 298/2014 rd). Enligt utskottet minskar det särskilda examenskravet också i hög grad antalet potentiella sökande till tjänsten, vilket också annars kan uppskattas vara rätt litet. Däremot ökar ett krav på högre högskoleexamen enligt 8 § 2 mom. i statstjänstemannalagen antalet sökande som uppfyller behörighetsvillkoren. Det möjliggör utnämning av exempelvis en person som har kunskaper om ekonomi eller organisationsutveckling till överdirektör men hindrar inte att en person som har högre högskoleexamen i juridik utnämns till tjänsten. Utskottet konstaterar också att det inte är motiverat att jämföra Domstolsverkets överdirektör med riksåklagaren eller riksfogden på grund av skillnaderna i den administrativa ställningen och uppgifterna. Det är befogat att kräva högre högskoleexamen i juridik av riksåklagaren och riksfogden eftersom det handlar om en ämbetsverkschef som leder rättskipningsmyndigheterna, dvs. åklagarna och fogdarna, och som samtidigt själv är en sådan rättskipningsmyndighet. 

Av de orsaker som anges ovan tillstyrker lagutskottet inte den föreslagna särskilda bestämmelsen om behörighetsvillkoren för Domstolsverkets överdirektör utan anser att det är mer befogat att dessa ska grunda sig på 8 § 2 mom. i statstjänstemannalagen också när det gäller examenskravet. Den föreslagna regleringen behöver därför ändras på det sätt som anges i detaljmotiveringen nedan. 

Förhållande till domarförslagsnämnden och domarutbildningsnämnden

Lagutskottet behandlade i sitt betänkande (LaUB 8/2016 rd) om regeringens proposition med förslag till domstolslag (RP 7/2016 rd) förhållandet mellan det domarutbildningssystem som föreslogs i den propositionen och uppgifterna för det Domstolsverk som ska inrättas. Utskottet ansåg att det föreslagna systemet är genomförbart men fann det viktigt att möjligheterna att organisatoriskt göra utbildningssystemet till en del av Domstolsverket utreds. 

Vid beredningen av den nu aktuella reformen behandlades Domstolsverkets förhållande till inte bara domarutbildningsnämnden utan också domarförslagsnämnden (RP, s. 28, 29, 35 och 36). Man kom fram till att nämnderna ska vara självständiga också efter inrättandet av Domstolsverket och inte ska införlivas organisatoriskt i verket. Det innebär att nämnderna själva utnämner sina sekreterare också i framtiden. Med tanke på organiseringen av den praktiska verksamheten anses det ändå ändamålsenligt att nämnderna kan utnyttja Domstolsverkets tjänster och bedriva sin verksamhet i anslutning till det. 

I ljuset av det som sägs ovan anser lagutskottet att förslaget i propositionen är godtagbart. Det är dock viktigt att regeringen följer hur den föreslagna lösningen fungerar och vilka konsekvenser den har. I samband med reformen av domarutbildningen förutsatte riksdagen utifrån lagutskottets betänkande att regeringen följer hur reformen fungerar och vilka konsekvenser den har samt lämnar en rapport om saken till lagutskottet före utgången av såväl 2020 som 2023 (LaUB 8/2016 rd och RSv 99/2016 rd). Lagutskottet anser det motiverat att framöver också följa hur organiseringen av domarutbildningsnämnden och dess förhållande till Domstolsverket har fungerat efter inrättandet av verket. Detsamma gäller domarförslagsnämnden. Det är således motiverat att lämna en rapport till lagutskottet också om nämndernas ställning och deras förhållande till Domstolsverket före utgången av 2023. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om saken (Utskottets förslag till uttalande 1). 

Om tjänsteansvar för ledamöterna i Domstolsverkets direktion och överdirektören

Domstolsverkets överdirektör står i tjänsteförhållande till Domstolsverket. På överdirektören tillämpas således bestämmelserna om tjänstebrott i 40 kap. i strafflagen. Bestämmelser om tjänstebrott i 40 kap. i strafflagen gäller likaså ledamöterna i Domstolsverkets direktion, med stöd av definitionen i 11 § 2 punkten samt 12 § i det kapitlet. 

I 22 kap. 1 § i domstolslagen finns det en bestämmelse om vilka domstolar som behandlar mål som gäller åtal av domstolsledamöter eller tjänstemän vid domstolar för tjänstebrott. Enligt lagutskottets åsikt gäller bestämmelsen inte en domare i uppdraget som ledamot i Domstolsverkets direktion, eftersom domaren då sköter ett offentligt förtroendeuppdrag. Domaren tjänstgör inte som ledamot vid en domstol och utövar inte heller dömande makt. Av detta följer att åtal för tjänstebrott som en domare har begått i egenskap av ledamot i Domstolsverkets direktion ska väckas i tingsrätten och inte i en domstol som avses i 22 kap. 1 § i domstolslagen. Det är klart att också Domstolsverkets överdirektör ska åtalas för tjänstebrott i tingsrätten. 

På motsvarande sätt tillämpas på en domare i uppdraget som ledamot i Domstolsverkets direktion inte heller 110 § 1 mom. i grundlagen, där det sägs att beslut om väckande av åtal mot en domare för lagstridigt förfarande i en ämbetsåtgärd fattas av justitiekanslern eller justitieombudsmannen. Beslut om väckande av åtal mot en ledamot av Domstolsverkets direktion — oavsett om det är fråga om en domare eller någon annan person — fattas således av häradsåklagaren. 

Domstolsverkets resurser

Enligt propositionen (s. 36 och 37) uppgår Domstolsverkets personal till minst 45 årsverken, vilket betyder årliga omkostnader på cirka fyra miljoner euro. Merparten av detta — cirka 3,4 miljoner euro — är personalkostnader. Dessutom uppstår kostnader bland annat för lokaler och arvoden till direktionsledamöterna. 

Inrättandet av Domstolsverket kräver nya statsfinansiella satsningar trots att meningen är att verket får anställda från justitieministeriet. I propositionen uppskattas beloppet av denna tilläggssatsning till cirka två miljoner euro per år (s. 38). Av detta belopp har 1,7 miljoner euro i Planen för de offentliga finanserna för 2019—2022 beaktas i anslagsramarna för 2020—2022. Det resterande beloppet, cirka 0,3 miljoner euro, bedöms kunna uppnås inom ramen för förvaltningsområdet. 

Lagutskottet konstaterar att det föreslagna minimiantalet anställda vid Domstolsverket är betydligt mindre än i motsvarande verk i de övriga nordiska länderna. Å andra sidan skiljer sig ställningen och uppgifterna för verken i de övriga nordiska länderna från det som föreslås här, och verken är därför inte helt jämförbara. Utskottet anser dock att minimiantalet anställda och resurserna enligt propositionen är underdimensionerade också med avseende på Domstolsverkets uppgifter. Det kan återspeglas i verkets förmåga att klara av sina uppgifter och medföra ett akut behov av tilläggsresurser. Utskottet understryker vikten av tillräckliga resurser. Domstolsverket måste kunna sköta sina omfattande uppgifter på ett behörigt och högkvalitativt sätt så snabbt som möjligt efter att verket inrättats. I ljuset av det som sägs ovan förutsätter utskottet att situationen följs noga och att man snabbt sätter in mer resurser vid behov. 

Lagutskottet betonar också att inrättandet av Domstolsverket inte får försvaga resursläget vid domstolarna, eftersom domstolarnas basfinansiering redan länge har varit allför knapp. Lagutskottet har redan i många års tid upprepade gånger påtalat den knappa basfinansieringen av domstolsväsendet i sina utlåtanden om budgeten och ramarna (bl.a. LaUU 22/2018 rd, LaUU 4/2018 rd, LaUU 13/2017 rd, LaUU 7/2017 rd, LaUU 7/2016 rd, LaUU 6/2015 rd, LaUU 6/2013 rd, LaUU 5/2012 rd, LaUU 18/2011 rd, LaUU 17/2011 rd, LaUU 13/2010 rd och LaUU 6/2010 rd). 

Ikraftträdande

Målet är att de föreslagna lagarna ska träda i kraft den 1 januari 2020 och att Domstolsverket ska inleda sin verksamhet då. Vissa bestämmelser i domstolslagen och i lagen om domstolspraktik ska dock träda i kraft så snart som möjligt. 

På det sätt som konstateras ovan föreslår lagutskottet att det redan nu föreskrivs att behörigheten i samband med inrättande, indragning och överföring av tjänster och domstolarnas tjänstekollektivavtal finns hos Domstolsverket men att de bestämmelserna ska träda i kraft ett år efter inrättandet av verket. Detta för att överföringen av behörigheten från justitieministeriet till verket ska kunna ske på ett kontrollerat sätt. Behörigheten ska således finnas hos Domstolsverket från och med den 1 januari 2021, om verket inrättas den 1 januari 2020. 

Uppföljning

Enligt grundlagsutskottet bör reformens faktiska konsekvenser för domstolarnas oberoende ställning samt rättssäkerheten följas noggrant. Vid behov bör åtgärder vidtas snabbt för att åtgärda de problem som eventuellt har observerats (GrUU 49/2018 rd). Likaså bör man i samma sammanhang följa vilka kumulativa effekter alla de reformer av domstolsväsendet som genomförts under de senaste åren medför för domstolarnas oberoende och medborgarnas rättsskydd. 

Också lagutskottet anser att man på ett övergripande plan noga bör följa hur reformen genomförs, hur den fungerar och vilka konsekvenser den har eftersom det handlar om en betydande reform i både principiellt och praktiskt hänseende. Bland annat är det skäl att följa vilka konsekvenser inrättandet av Domstolsverket och dess verksamhet har för domstolarnas oberoende och för rättssäkerheten, förhållandet och uppgiftsfördelningen mellan justitieministeriet och verket, hur ledningen av verket och direktionens sammansättning fungerar samt hur resurserna räcker. En rapport i frågan ska lämnas till lagutskottet före utgången av 2025. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om saken (Utskottets förslag till uttalande 2). 

På det sätt som sägs ovan bör man också följa hur den föreslagna lösningen fungerar när det gäller domarförslagsnämndens och domarutbildningsnämndens organisering i förhållande till Domstolsverket och samarbetet dem emellan. En rapport behöver lämnas till lagutskottet också om detta. Den rapporten bör dock lämnas redan före utgången av 2023, eftersom lagutskottet före det också ska få en rapport om reformen av domarutbildningen (LaUB 8/2016 rd — RP 7/2016 rd).