Lag om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt

2 §. Direktören för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet.

I paragrafen föreskrivs om direktören för ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt och om behörighetsvillkoren. Enligt 2 mom. ska direktören för ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt ha lämplig högre högskoleexamen, sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter, i praktiken visad ledarförmåga och erfarenhet av ledarskap. Det krävs med andra ord inte att direktören ska ha en juridisk examen. 

Under utfrågningen av sakkunniga framfördes synpunkter på fördelarna med en juridisk utbildning vid ledningen, utvecklingen och administreringen av de funktioner som finns vid en rättshjälps- och intressebevakningsbyrå. Samtidigt föreslogs det att behörighetsvillkoret för direktören ska innefatta högre högskoleexamen i juridik. 

I propositionen föreslås det att direktören ska ha lämplig högre högskoleexamen eftersom uppgiften uttryckligen kräver ledarskapsförmåga. Direktören ska inte sköta substansuppgifter i anslutning till rättshjälp eller intressebevakning utan uttryckligen koncentrera sig på att leda, utveckla och administrera. Kravet på erfarenhet riktas särskilt in på en omfattande och mångsidig kännedom om rättshjälps- och intressebevakningsverksamheten och om praxis och förfaranden enligt principen om god förvaltning. En högre juridisk högskoleexamen uppfyller därför utmärkt väl det krav på utbildning som ska ställas på direktören. 

Behörighetsvillkoret för en ledande allmän intressebevakare vid en intressebevakningsbyrå är högre högskoleexamen. Om behörighetsvillkoret för distriktets direktör är högre juridisk högskoleexamen är utbildningskravet på en ledande allmän intressebevakare inte i paritet med det som gäller direktören för distriktet. Enligt vad utskottet erfar har den gällande lagstiftningen kritiserats eftersom den inneburit att endast ett ledande offentligt rättsbiträde kan anses behörig för tjänsten som direktör för rättshjälpsverksamheten i ett rättshjälpsdistrikt. Förslaget att behörighetsvillkoret för direktören för ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt ska vara högre högskoleexamen skulle lyfta fram rättsbiträdenas och intressebevakarnas jämlika möjligheter att söka direktörstjänster. 

Lagutskottet anser att det krävs stark substanskompetens, det vill säga omfattande kännedom om såväl rättshjälps- som intressebevakningsområdet, för att en sakkunnigorganisation som det här är fråga om ska kunna ledas med framgång. En högre högskoleexamen i juridik kan därför på goda grunder anses som en sådan examen som krävs för att leda den organisation som avses i propositionen. Enligt utskottets uppfattning finns det skäl att i behörighetsbestämmelsen framhålla att en högre högskoleexamen i juridik lämpar sig väl för direktörstjänsten trots att också en annan högre högskoleexamen kan komma i fråga. Utskottet föreslår att paragrafens 2 mom. preciseras så att behörighetsvillkor för direktören för ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt är juris magister eller annan lämplig högre högskoleexamen, sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter, i praktiken visad ledarförmåga och erfarenhet av ledarskap. 

4 §. Avtal om produktion av rättshjälps- och intressebevakningstjänster.

I paragrafen finns bestämmelser om avtal om produktion av rättshjälps- och intressebevakningstjänster, alltså köptjänster. Enligt 1 mom. kan ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt efter samråd med justitieministeriet köpa rättshjälps- och intressebevakningstjänster, om detta behövs med hänsyn till den regionala tillgången på sådana tjänster eller av någon annan anledning. 

Också gällande lag möjliggör köptjänster. Den föreslagna ändringen innebär att även rättshjälpstjänster ska kunna köpas. Produktion av rättshjälpstjänster genom avtal om köpta tjänster ska i första hand komma i fråga när det gäller rättshjälpstjänster till personer som söker internationellt skydd. Det har blivit nödvändigt att ompröva tillhandahållande och produktion av rättshjälpstjänster sedan hösten 2015 i och med ökningen av antalet personer som söker internationellt skydd. Antalet sökande som fått ett rättshjälpsbeslut har tredubblats sedan 2014, och den ökade arbetsmängden har förorsakat ett märkbart tryck på rättshjälpsbyråerna. Tillgången på och omfattningen av rättshjälpstjänsterna har planerats och dimensionerats enligt ett mycket mindre antal sökande än det nuvarande. Utredning har visat att nivån på de tjänster som tillhandahålls av privata biträden som erbjuder asylsökande rättshjälp är mycket varierande. Ett upphandlingsförfarande där närmare kriterier för biträdenas särskilda kompetens kan definieras bättre än i en lag skulle vara det bästa sättet att trygga nivån på de köpta tjänsterna. Exempelvis Flyktingrådgivningen rf och många advokater har de särskilda kunskaper som krävs i asylärenden. 

Lagutskottet anser det i princip motiverat att försöka tillgodose det ökade resursbehovet bland annat genom att tillåta köptjänster. Utskottet påpekar att den föreslagna bestämmelsen inte har begränsats till produktion av rättshjälpstjänster för personer som söker internationellt skydd, även om just de fallen för närvarande står i fokus för produktion av rättshjälpstjänster. Den föreslagna öppna formuleringen är ändå motiverad för att det framöver och även i plötsligt påkomna situationer ska gå att välja det smidigaste och effektivaste sättet att producera tjänster för nya ärendegrupper. 

Sakkunniga har väckt frågan om den föreslagna bestämmelsens relation till 124 § i grundlagen som handlar om att överlåta offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter. Den föreslagna bestämmelsen har också relevans med avseende på 6 § i grundlagen om jämlikhet, eftersom de producenter som avses i föreslagna 4 § är skyldiga att betala mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen på det arvode som uppbärs hos huvudmannen. Det här leder till att de som anlitar rättshjälps- och intressebevakningstjänster som myndigheterna är skyldiga att ordna men som lagts ut på entreprenad kan tvingas betala ett högre, mervärdesskattebelagt arvode än de som anlitar tjänster som produceras av de rättshjälpsbyråer och intressebevakningsbyråer som avses i 1 § i lagförslaget. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 16/2016 rd) tagit ställning till hur bestämmelserna i 4 § i lagförslaget ska bedömas utifrån grundlagens 124 § om överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter och 6 § om jämlikhet. Grundlagsutskottet menar att den uppgift som avses i lagförslaget, med hänsyn till det sätt uppgiften ordnas på, utgör ett komplex med drag av offentlig förvaltningsuppgift trots att de aspekter som anknyter till privata intressen och näringsverksamhet är framträdande. De föreslagna bestämmelserna måste därför bedömas med avseende på 124 § i grundlagen, anser grundlagsutskottet. Där sägs det att offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får bara anförtros myndigheter. De nu aktuella uppgifterna innefattar enligt grundlagsutskottets mening ingen betydande utövning av offentlig makt. Grundlagsutskottet menar dessutom att regleringen kan anses tillräcklig med avseende på de grundläggande kraven i 124 § i grundlagen. Av skäl som följer av 124 § i grundlagen bör lagförslaget dock kompletteras med en bestämmelse enligt vilken bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på anställda hos en privat tjänsteproducent enligt 4 § 1 mom. i lagförslaget när de utför sådana rättshjälps- och intressebevakningsuppgifter som avses i lagförslaget. 

Utifrån grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att 4 § kompletteras med en bestämmelse om straffrättsligt ansvar (nytt 6 mom.). 

Grundlagsutskottet har också behandlat förslaget till 4 § med hänsyn till den jämlikhetsbestämmelse som finns i 6 § i grundlagen. I sitt utlåtande säger grundlagsutskottet att de som anlitar rättshjälps- och intressebevakningstjänster som lagts ut på entreprenad kan tvingas betala ett högre, mervärdesskattebelagt arvode än de som anlitar tjänster som produceras av rättshjälpsbyråer och intressebevakningsbyråer. Enligt propositionsmotiven ska produktion av rättshjälpstjänster genom avtal om köpta tjänster i första hand komma i fråga när det gäller rättshjälpstjänster till personer som söker internationellt skydd. Enligt utlåtandet berörs dock rättshjälpstjänsterna för dem som söker internationellt skydd i regel inte av någon särbehandling i fråga om beskattningen. Det beror antingen på att rättshjälpen är avgiftsfri eller på att klienten har sin hemort utanför EU. Avsikten är dessutom att tillämpa ett förfarande där den rättshjälpsbyrå som ansvarar för ordnandet av tjänsten gottgör klienten momsbeloppet. 

I lagförslaget finns inga bestämmelser som begränsar utnyttjandet av köpta tjänster enbart till fall där det inte uppstår jämlikhetsproblem av den typ som beskrivits ovan. Det finns inte heller någon uttrycklig bestämmelse om gottgörelse, påpekar grundlagsutskottet. Särbehandlingen har inte motiverats i propositionen. Förslaget möjliggör att mottagare av tjänsterna särbehandlas i frågor som är centrala med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna utan att särbehandlingen i fråga om betalningsbeloppet motiveras med skäl som är godtagbara med stöd av 6 § i grundlagen. I 124 § i grundlagen förutsätts uttryckligen att överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter inte får äventyra de grundläggande fri- och rättigheterna. Därför måste lagförslaget kompletteras så att jämlikheten till denna del tryggas genom en uttrycklig bestämmelse, anser grundlagsutskottet. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Utifrån grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att 4 § kompletteras med en bestämmelse om gottgörelse enligt vilken rättshjälpsbyrån eller intressebevakningsbyrån på yrkande gottgör huvudmannen till en serviceproducent som avses i 1 mom. det momsbelopp som eventuellt ingår i arvodet (nytt 5 mom.). 

11 §. Jäv för offentliga rättsbiträden.

I paragrafen finns bestämmelser om jäv för offentliga rättsbiträden. Enligt 1 mom. gäller i fråga om jäv för offentliga rättsbiträden vad som föreskrivs och bestäms om jäv för advokater. Enligt 2 mom. får offentliga rättsbiträden som arbetar vid olika rättshjälpsbyråer inom ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt biträda motparter, om de inte är jäviga i det enskilda fallet. I 17 § föreskrivs det om jäv för allmänna intressebevakare. 

Under sakkunnigutfrågningen fästes det uppmärksamhet bland annat vid eventuella jävssituationer när en rättshjälpsbyrå och en intressebevakningsbyrå arbetar i samma lokaler eller när de offentliga rättsbiträdestjänsterna är distriktstjänster. 

Lagutskottet konstaterar att de föreslagna bestämmelserna i såväl 11 § i fråga om offentliga rättsbiträden som i 17 § i fråga om allmänna intressebevakare i materiellt hänseende motsvarar gällande lagstiftning. 

Den organisationsreform som föreslås i propositionen innebär att direktören för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet ansvarar för distriktets administration. Av detta följer att direktören inte längre sköter uppdrag och inte heller verkar som ledande offentligt rättsbiträde i något distrikt. I det rådande systemet är direktören för rättshjälpsverksamheten samtidigt ledande offentligt rättsbiträde för en av rättshjälpsbyråerna inom distriktet och kan också ha hand om uppdrag. Reformen minskar alltså risken för jävssituationer. 

Enligt uppgift kommer alla uppgifter som hänför sig till substansuppdrag inom rättshjälpsverksamheten att skötas inom byråerna. Byråerna kommer att ha egna ärendehanteringssystem och varken distriktsdirektören eller de andra byråerna kommer att ha tillgång till varandras system. Direktören kommer inte att ha någon makt att styra över rättsbiträdena när det gäller skötseln av enskilda uppdrag. Ett offentligt rättsbiträde beslutar självständigt och oberoende vilka åtgärder han eller hon vidtar i samband med ett uppdrag. De offentliga rättsbiträdena står också i fortsättningen under tillsyn av Finlands Advokatförbunds tillsynsnämnd. 

Lagutskottet påpekar att i den nuvarande organisationsstrukturen föreligger jäv att ta emot uppdrag om motparten tidigare har varit klient hos rättshjälpen eller intressebevakningen inom samma rättshjälpsbyrå i egenskap av huvudman. I den organisationsstruktur som nu föreslås fungerar rättshjälpsbyråerna och intressebevakningsbyråerna parallellt, och intressebevakningen är alltså inte längre underställd rättshjälpen. I framtiden kommer motpartens klientrelation med rättshjälpsverksamheten inte att vara något problem med avseende på intressebevakningen och vice versa. Därmed minskar också jävssituationerna i praktiken. 

Med detta sagt anser lagutskottet att den föreslagna organisationsmodellen inte föranleder jäv mellan byråerna. Men utskottet ser dock en risk för jäv om byråerna arbetar i samma lokaler eller har gemensam personal. Enligt uppgift kommer justitieministeriet att se över lokalfrågan med varje byrå särskilt. Eventuella byrårelaterade jävsproblem som följer av gemensamma lokaler måste beaktas i verksamheten men enligt utskottets uppfattning kräver detta inte ändringar i de föreslagna bestämmelserna. Självklart kommer varje enskilt rättsbiträde dessutom att på samma sätt som hittills begrunda jävsfrågan i enskilda uppdrag. Utskottet har därför kommit fram till att jävsbestämmelserna är tillfredsställande. 

13 §. Rättsbiträdenas beslutanderätt.

I paragrafen finns bestämmelser om offentliga rättsbiträdens beslutanderätt. I 2 mom. finns en bestämmelse om överklagande genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Lagutskottet föreslår en språklig precisering så att det klart framgår att besvären ska riktas till förvaltningsdomstolen. 

16 §. Förordnande av en allmän intressebevakare till ett uppdrag.

I paragrafen föreskrivs om förordnande till allmän intressebevakare. Enligt 1 mom. ska till ett intressebevakningsuppdrag förordnas en allmän intressebevakare inom det berörda rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet. 

Enligt lagutskottets uppfattning är den första meningen något inexakt. Det blir oklart vilket distrikt som avses med formuleringen ”det berörda rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet”. Lagutskottet föreslår en precisering där hänvisningen tydligt avser ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt enligt 1 § 4 mom. 

I 3 mom. sägs det att av särskilda skäl, när huvudmannens intresse kräver det, får som allmän intressebevakare även förordnas en allmän intressebevakare vid något annat distrikt än det som avses i 1 § 4 mom. 

Enligt uppgift talar man i besluten om förordnande enbart om intressebevakare, inte allmän intressebevakare. Lagutskottet föreslår en teknisk ändring på denna punkt. 

17 §. Jäv för allmänna intressebevakare.

I paragrafen finns bestämmelser om jäv för allmänna intressebevakare. Enligt 1 mom. är en allmän intressebevakare jävig att företräda huvudmannen, om intressebevakaren själv har företrätt motparten i samma ärende eller i ett annat ärende där de omständigheter som kommit fram kan ha betydelse för det aktuella ärendet. En allmän intressebevakare kan företräda sin huvudman, även om motparten företräds av en annan allmän intressebevakare som är anställd hos samma tjänsteproducent. Enligt 2 mom. tillämpas i fråga om jäv för allmänna intressebevakare dessutom vad som i lagen om förmyndarverksamhet föreskrivs om jäv för intressebevakare. 

Lagutskottet konstaterar att bestämmelsen i sakligt hänseende motsvarar gällande lagstiftning. När det gäller organisationsreformens konsekvenser för jävssituationer bland annat till följd av lokaler som delas av vissa byråer med både rättshjälps- och intressebevakarverksamhet hänvisar utskottet till det som sägs i motiveringen till 11 § om jäv för offentliga rättsbiträden. Utskottet menar att de föreslagna bestämmelserna är ändamålsenliga. 

19 §. Rätt att få uppgifter med hjälp av teknisk anslutning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att få uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. En allmän intressebevakare vid en intressebevakningsbyrå ska ha rätt att med hjälp av en teknisk anslutning få de uppgifter som avses i 89 § 1 mom. i lagen om förmyndarverksamhet. Innan den tekniska anslutningen öppnas till personregistret ska rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet för den registeransvarige lägga fram en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt. 

Lagutskottet påtalar att det inte framgår av paragrafen vem intressebevakaren ska ha rätt att få uppgifter av med hjälp av en teknisk anslutning. Bestämmelser om utlämning av personuppgifter måste vara exakta och noggrant avgränsade. Bland annat måste det framgå av vem man har rätt att få uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. Enligt propositionsmotiven är det meningen att intressebevakarna ska få uppgifter av skattemyndigheterna och Folkpensionsanstalten. 

Lagutskottet föreslår att bestämmelsen preciseras så att Skatteförvaltningen och Folkpensionsanstalten nämns som de myndigheter från vilka intressebevakarna har rätt att få uppgifter.