I propositionen föreslås det att ordnandet av medlingstjänster vid brott- och tvistemål överförs från social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde till justitieministeriets förvaltningsområde. Dessutom föreslås det att Rättstjänstverkets organisation ändras så att ekonomi- och skuldrådgivningen separeras från rättshjälpsbyråerna.  

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och smärre ändringsförslag. 

Skyldigheten att ordna medlingstjänster vid brottmål och tvistemål

Skyldigheten att ordna medling i brott‑ och tvistemål ligger för närvarande hos Institutet för hälsa och välfärd. Tjänsterna upphandlas genom uppdragsavtal. Tjänsterna produceras av välfärdsområdena, kommunerna och vissa organisationer. Medlingen utförs huvudsakligen av frivilliga medlare.  

I propositionen föreslås det att skyldigheten att ordna tjänsterna flyttas till Rättstjänstverket. I propositionen ingår de nödvändiga lagändringar som förutsätts för överföringen. Det föreslås inga väsentliga materiella eller procedurmässiga ändringar i hur medlingsverksamheten genomförs eller i själva medlingsförfarandet.  

Lagutskottet tillstyrker att medlingen överförs till justitieministeriets förvaltningsområde och hänvisar också till det som utskottet tidigare sagt (se LaUB 31/2022 rd). Utskottet anser att medlingstjänsterna är en naturlig del av rättssystemet och brottsbekämpningen, och Rättstjänstverket kan anses vara en naturlig aktör också i uppgifter som hör till medlingstjänsten. Överföringen av förvaltningsområdet kan också bedömas ytterligare förbättra möjligheterna att utveckla medlingen i förhållande till domstolarnas verksamhet och uppgifter (se LaUB 31/2022 rd). 

Vid beredningen av propositionen har möjligheterna att förstatliga medlingstjänsterna bedömts, men i propositionen har man stannat för att verksamheten fortsätter som uppdragsbaserad eftersom ett förstatligande skulle förutsätta tilläggsfinansiering (se RP, s. 10 och 27). Utskottet har inga invändningar mot den föreslagna lösningen. Möjligheterna att förstatliga medlingstjänsterna bör dock bedömas på nytt senare i ljuset av erfarenheterna av överföringen av förvaltningsområdet. Ett förstatligande av medlingstjänsterna kan bedömas förbättra medlingstjänsternas enhetlighet och kvalitet på riksnivå. 

För den riksomfattande styrningen, uppföljningen och utvecklingen av medlingsverksamheten finns delegationen för medling vid brott. I propositionen föreslås det att lagen även fortsättningsvis ska innehålla bestämmelser om delegationen, men dess syfte ska vara mer allmänt hållet än i dag och det ska ankomma på statsrådet att besluta om delegationens tillsättande. Närmare bestämmelser om bland annat tillsättandet av delegationen och dess mandatperiod föreslås bli utfärdade genom förordning av statsrådet (6 § i lagförslag 1). Utskottet anser att delegationen för medling vid brott och det samarbete mellan olika aktörer som delegationen möjliggör är viktiga. Enligt uppgift behöver dock inte formen för samarbetet regleras på lagnivå, och regleringen av olika delegationer varierar. Exempelvis föreskrivs det om delegationen för ekonomiskt kunnande på motsvarande sätt som nu (se 3 § i lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning). Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet den lösning som regeringen föreslår.  

I 12 § 3 mom. i lagen om medling vid brott och i vissa tvister föreskrivs det för närvarande om grunderna för ersättning av statens medel till tjänsteleverantörerna för produktion av medlingstjänster. En av grunderna är brottsligheten inom verksamhetsområdet. Enligt momentet baseras brottsligheten på Statistikcentralens årsstatistik över brott som är straffbara enligt strafflagen och som har kommit till polisens kännedom.  

Enligt utredning till utskottet är det möjligt att Statistikcentralen slutar publicera brottsstatistiken. Statistikcentralens statistik bygger på statistik som lämnas av Polisstyrelsen, och Polisstyrelsen kommer även framöver att samla in sådan statistik. Om Statistikcentralens statistik upphör är uppgifterna alltså tillgängliga hos Polisstyrelsen. Utskottet föreslår därför att hänvisningen till Statistikcentralen stryks i 12 § 3 mom. i lagförslag 1. Det innebär att statistikuppgifterna antingen kan fås ur Statistikcentralens statistik eller, om Statistikcentralen inte längre publicerar sådan statistik, genom att begära uppgifterna av Polisstyrelsen. 

Medlingstjänster produceras förutom av offentliga tjänsteleverantörer också av privata tjänsteleverantörer, vilket är av relevans med tanke på 124 § i grundlagen. Därför föreslås det att det till lagen om medling vid brott och i vissa tvister fogas bland annat en bestämmelse om att straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på personer som är anställda hos tjänsteleverantören och på medlare när de utför uppgifter enligt medlingslagen (21 a § i lagförslag 1). I den föreslagna bestämmelsen hänvisas dessutom till att skadeståndslagen ska tillämpas vad gäller skadeståndsskyldigheten. Den föreslagna bestämmelsen är nödvändig i ljuset av grundlagsutskottets etablerade praxis (se RP, s. 38 och 50) och har formulerats på vedertaget sätt. Lagutskottet har inget att invända mot förslaget. Utskottet anser att ansvarsfrågorna bör behandlas i utbildningen av tjänsteleverantörens personal och medlare.  

Rättstjänstverkets organisation

Utskottet tillstyrker att ekonomi- och skuldrådgivningen skiljs från rättshjälpsbyråerna så att Rättstjänstverket — utöver rättshjälpsbyråer och intressebevakningsbyråer — även ska ha ekonomi- och skuldrådgivningsbyråer (1 § 2 mom. i lagförslag 2). En särskiljning är motiverad bland annat med hänsyn till utvecklingen av ekonomi- och skuldrådgivningen och med hänsyn till jävslagstiftningen för offentliga rättsbiträden.  

Enligt 13 § 1 mom. i lagen om Rättstjänstverket gäller vad som föreskrivs om jäv för advokater också i fråga om jäv för offentliga rättsbiträden. Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny bestämmelse enligt vilken jävsbestämmelsen inte hindrar att personalen vid rättshjälpsbyråerna arbetar i gemensamma lokaler med annan personal vid Rättstjänstverket eller med andra myndigheter (13 § 3 mom. i lagförslag 2). Avsikten är att förtydliga nuläget och möjliggöra att rättshjälpsbyråerna arbetar i samma lokaler som andra myndigheter i stället för att det byggs separata lokaler för dem. Sekretessbelagda uppgifter eller uppgifter som omfattas av tystnadsplikt ska dock avgränsas genom datatekniska och andra behövliga åtgärder så att de endast är tillgängliga för rättshjälpsbyrån. För tydlighetens skull konstaterar utskottet att bestämmelsen inte hindrar en tjänsteman vid en rättshjälpsbyrå från att arbeta i en annan rättshjälpsbyrås lokaler, men i sista hand görs jävsbedömningen med beaktande av de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet och utifrån advokaternas vägledande regler.