Allmänt

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med vissa anmärkningar. 

Propositionens syfte är att se över bilagan till lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Bilagan innehåller en förteckning över projekt på vilka förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB) tillämpas. Avsikten är att uppdatera projektförteckningen, förtydliga dess innehåll och göra förteckningen mer enhetlig med projektförteckningen i direktivet om miljökonsekvensbedömning (MKB-direktivet). Nationella storleksgränser som är striktare än i direktivet föreslås dock kvarstå för vissa verksamheter. Av projekten i förteckningen föreslås det ändringar och uppdateringar i ungefär hälften. 

Utskottet understryker vikten av MKB-förfarandet som planeringsredskap. När konsekvenserna av ett projekt bedöms i samband med planeringen före beslutsfattandet går det att påverka planerade beslut. Bedömningen enligt MKB-lagen är mycket omfattande eftersom miljökonsekvenser avser direkta och indirekta verkningar av ett projekt eller en verksamhet för befolkningen och för människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel, för marken, jorden, vattnet, luften, klimatet, växtligheten och för organismer och naturens mångfald, för samhällsstrukturen, de materiella tillgångarna, landskapet, stadsbilden och kulturarvet, för utnyttjande av naturresurserna och för växelverkan mellan de nämnda faktorerna. MKB-förfarandet ger möjligheter att delta i projektplanering även om medverkan i det skede då MKB-förfarandet är aktuellt inte nödvändigtvis är synligt senare exempelvis när tillståndsbeslut fattas. Även om kontaktmyndighetens slutsats endast gäller betydande miljökonsekvenser innebär det inte att konsekvenserna inte skulle ha bedömts uttömmande. Det finns goda skäl till att redogöra för MKB-förfarandets karaktär och förhållande till tillståndsförfarandet för dem som medverkar för att missförstånd ska kunna undvikas. 

Utskottet ser det också som en viktig utgångspunkt att de som ansvarar för ett projekt bemöts lika i olika delar av landet. Men omständigheterna varierar i fråga om miljöns tillstånd, naturförhållanden och bosättning och näringar, så även likartade projekt kan ha olika miljökonsekvenser på olika håll. I fråga om regleringen bör man ändå sträva efter en så enhetlig tillämpning som möjligt. Projektförteckningen är i sig viktig på grund av att den tryggar ett maximalt enhetlig behandling av projekten. 

Utskottet konstaterar att en miljökonsekvensbedömning alltid ska göras om de verksamheter som upptas i projektförteckningen. Bedömningsförfarandet tillämpas dessutom i enskilda fall när ett projekt eller en ändring av ett redan genomfört projekt kan antas medföra betydande miljökonsekvenser, även med beaktande av de sammantagna konsekvenserna av olika projekt (3 § 2 mom.). I sådana fall där det inte krävs något förfarande ska det i beslutet också redogöras för projektets karaktäristiska egenskaper och särskilda åtgärder som enligt eventuell uppgift från den projektansvarige kommer att vidtas i syfte att undvika eller förebygga betydande skadliga miljökonsekvenser (13 § 1 mom.). 

Tagande av grus och sand

I punkten om tagande och bearbetning av naturtillgångar i projektförteckningen föreslås definitionen av brytnings- eller täktområde bli ersatt med beteckningen täktområde. I MKB-direktivet inbegriper begreppet "site" brytningsverksamhet och sådan stödverksamhet som är central för och oupplösligt hör samman med den. Definitionen motsvarar också terminologin i marktäktslagen och ändringen måste anses behövlig när de avsedda stödfunktionerna ingår i täktområdet men inte i brytningsområdet. Tagande av grus och sand föreslås ingå i projektförteckningen som nationella tillägg eftersom deras miljökonsekvenser kan jämställas med konsekvenserna av tagande av sten. Att den totala mängden ämnen som lösgörs blir kvar i förteckningen måste anses behövligt eftersom den totala mängden har samband särskilt med trafikmängden och med buller och damm. Utskottet anser att ändringen även till denna del är motiverad. 

Torvutvinning

Också punkten om torvutvinning föreslås bli enhetlig med formuleringen i MKB-direktivet. Det föreslås att den gällande beteckningen, produktionsareal som är att betrakta som sammanhängande, stryks eftersom kravet inte kan anses vara förenligt med direktivet. Beteckningen har också tolkats som en lindring till minimidirektivet, vilket inte kan anses acceptabelt. I propositionsmotiven finns en redogörelse för vilka verksamheter som räknas till arealen för torvutvinning. Som det konstateras ovan inbegriper arealen också stödverksamhet som är central för och oupplösligt hör samman med täktverksamheten. Utskottet anser att ändringen är befogad med avseende på kraven i direktivet, men också för att den bidrar till att göra tillämpningen av bestämmelsen enhetlig. Utskottet ser det också som viktigt att området för granskning av effekter för sjöar och vattendrag täcker hela det vattenområde som projektet kan beräknas påverka. 

Fiskodlingar

Projektförteckningens punkt om djurhållning föreslås bli kompletterad med sådana fiskodlingar som sannolikt har betydande miljökonsekvenser. Som storleksgräns föreslås en ökning av beståndet med 1 000 000 kilogram per år eftersom de fiskodlingsprojekt som har inkluderats i MKB-förfarandet som enskilda beslut har varit av den storleksklassen. Eftersom gränsen kan anses vara etablerad blir förfarandet smidigare när anläggningarna fogas till projektförteckningen, också för dem som ansvarar för projektet då tillämpningen av MKB-förfarandet inte kräver separata enskilda beslut i fråga om projekt som överskrider gränsen. 

Utskottet konstaterar att effekterna av miljöbelastningen från fiskodlingen beror på hur mycket beståndet ökar och den på foderanvändningen baserade näringsbelastningen, vattenkvaliteten och vattenflödet i området och hur vattnet blandas till följd av det. Den svaga lösligheten hos fosforbelastningen från fiskodlingen minskar något dess eutrofierande effekt på sjöar och vattendrag. Fosforhalten i fodret har på senare år sjunkit betydligt och genom användning av Östersjöfoder, som utvecklats i Finland och baserar sig på näringskretslopp, kan utsläppen minskas ytterligare. Fiskodling styrs dessutom bland annat genom ett program för styrning av placeringen av vattenbruk som jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet har godkänt genom ett gemensamt beslut 2014. Målet med planen är att styra vattenbruksproduktionen till vattenområden som är lämpliga med avseende på miljön, vattenbruket och vattenanvändningsformer. Fiskodlingarnas storleksgräns motsvarar i fråga om fosforbelastningen ungefär hälften av fosforbelastningen hos de svinhus som ingår i projektförteckningen. Utskottet menar att på grund av Östersjöns svaga tillstånd är också styrningen av fiskodlingens placering av stor betydelse. 

Uppfödning av nötboskap

I punkten om djurhållning ingår i den nuvarande projektförteckningen endast hönshus och svinhus där det uppföds mer än 85 000 kycklingar eller 60 000 hönor respektive 3 000 svin eller 900 suggor. Förteckningen föreslås nu utöver ovan nämnda fiskodling bli kompletterad också med stora pälsdjursfarmer. I bilaga 3 till miljöskyddslagen föreskrivs det om djurenhetskoefficienter vid uträkning av tillstånds- och befogenhetsgränser för djurstallar och pälsdjursfarmer och anmälningspliktsgränser för djurstallar. Storleksgränsen för pälsdjurshållning motsvarar räknat med djurenhetskoefficienter ungefär ett svinhus för 3 000 svin. Utskottet ställer sig bakom tillägget. Vid beredningen av propositionen har det också utretts om projekt som gäller nötboskap ska inkluderas i projektförteckningen, men utredningen av storleksgränsen konstateras kräva ytterligare utredningar. 

Projektförteckningen upptar inte alla produktionsdjur, bland annat inte nötkreatur. Bedömningsförfarandet tillämpas ändå i enskilda fall också när projekt eller väsentlig ändring av redan genomfört projekt sannolikt till sin omfattning och art, också med beaktande av de sammantagna konsekvenserna av olika projekt, har betydande skadliga miljökonsekvenser. Djurenhetskoefficienter uträknade på grundval av fosforhalten i gödsel kan utnyttjas vid bedömning av projektets storlek i förhållande till projekt enligt projektförteckningen. Utskottet konstaterar att MKB-förfarandet kan bli tillämpligt också genom sammanräkning av olika djurarter även om djurmängden inte skulle överstiga det som nämns i förteckningen. Vid sammanräkning av olika djurarter och mängder kan man i så fall tillämpa samma principer som vid bedömning av behovet av miljötillstånd eller anmälning och av vilken myndighet som är behörig. Räknat enligt djurenhetskoefficienten motsvarar 3 000 svin 278 mjölkkor, 698 dikor och 526 köttnöt. Utskottet menar att när gårdarna sannolikt också i framtiden ökar i storlek, bör det också utredas om en storleksgräns för nötboskap borde fogas till projektförteckningen. 

Vindkraft

I fråga om energiproduktion krävs det enligt projektförteckningen MKB-förfarande när de enskilda kraftverken är minst tio till antalet eller projektets totala kapacitet är minst 30 megawatt. I propositionen föreslås kapacitetsgränsen bli höjd till 45 megawatt. Utskottet konstaterar att förfarandet med miljökonsekvensbedömning är ett centralt redskap i systemet för styrning av placeringen baserad på en omfattande planläggning för vindkraft. Vindkraftstekniken fortsätter att utvecklas snabbt och anläggningarnas effekt växer hela tiden, vilket inverkar på kraftverkens tekniska egenskaper, såsom rotorns diameter och ljudnivån vid källan, och därigenom också på miljökonsekvenserna. I en del av vindkraftverken har ljudnivån vid källan trots ökad effekt förblivit oförändrad eller rentav sjunkit. Förslaget om höjd total kapacitet har ändå bedömts i ljuset av den information om bullerutsläpp som finns att tillgå i fråga om vindkraftverk. Det föreslås i propositionen att den totala kapaciteten ska förbli en del av MKB-tröskeln och höjas enligt försiktighetsprincipen till 45 megawatt, eftersom det inte har påvisats att effektökningen skulle ha någon inverkan på miljökonsekvenserna. Utskottet ser positivt på förslaget. 

MKB-lagens princip är att projektets bedömningsförfarande och planläggning samordnas. Konsekvensbedömningen bör planeras och genomföras så att den tjänar både planläggningen och MKB-förfarandet. Utskottet understryker att deltagande och dialog bör förenas så tydligt som möjligt och att det i processen bör inskärpas att de delaktiga har möjlighet att lämna synpunkter vid gemensamma möten i fråga om bägge förfarandena. De kommunikationstillfällen och framläggningar som ingår i förfarandena bör samordnas och ordnas samtidigt om möjligt. Det främjar insyn och växelverkan i projekten. 

Det finns inga vetenskapliga belägg på att de hörbara ljuden från vindkraftverken skulle orsaka sjukdomar. En del av dem som bor nära vindkraftverk får symptom som de förenar med infraljudet från kraftverken. Ljud med en frekvens på mindre än 20 Hz, som människan i allmänhet inte kan höra, kallas enligt överenskommelse infraljud. Infraljud förekommer tillsammans med hörbara ljud överallt i naturen och i den byggda miljön. Nivån på infraljuden i närheten av vindkraftverken ligger på samma nivå eller lägre än i stadscentrumen. Det finns inga vetenskapliga belägg på att infraljudsnivåerna i sådana miljöer skulle vara skadliga för hälsan, och exempelvis i de befolkningsundersökningar som hittills har gjorts har symptom inte konstaterats vara vanligare i närheten av vindkraftverken. Det finns relativt få undersökningar av effekterna på hälsan av särskilt långvarig exponering för infraljud och hörbara ljud från vindkraftverk. Fler undersökningar behöver således göras. Utskottet välkomnar att det pågående projektet VN TEAS utreder potentiellt skadliga effekter för människor av ljud från vindkraftverk. 

När tekniken utvecklas bör man i fortsättningen också gå in för att bättre kontrollera störningar av blänk och varningsljus från vindkraftverken, exempelvis genom att rikta markeringsljusen mer störningsfritt, välja färg på ljuset eller utveckla automatiska tändningssystem för ljusen. Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att även om vindkraft principiellt inte kräver miljötillstånd kan ett sådant krävas om verksamheten kan orsaka oskäligt besvär som avses i lagen angående vissa grannelagsförhållanden. 

Avslutningsvis

Utskottet konstaterar slutligen att då den tekniska utvecklingen avancerar snabbt bör projektförteckningen granskas oftare än nu. Eftersom projektförteckningen utgör bilaga till MKB-lagen, kräver justering av förteckningen alltid lagstiftningsförfarande. I stället för med tio års intervaller som nu bör projektförteckningens tidsenlighet granskas med cirka fem års intervaller. 

Utskottet framhåller också att ministeriet bör ordna tillräckligt med utbildning och handledning om översynen av projektförteckningen som grund för en enhetlig tillämpningspraxis.